Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.

Vasaloppstvåan vinnare på GIH:s löparbanor (och smygcomeback av Filip Jacobsson)

I går kväll avgjordes den första av säsongens åtta deltävlingar i Moto tour, länets rullskidtour, och den inleddes med en prolog över 12,5 varv på GIH:s löparbanor (alltså 5 000 meter rullskidor) i fristil. Bob Impola, Vasalopsstvåan från i vintras, vann på 13.55 (banorna var omvittnat sega, därav de inte jätteimponerande tiderna), men mest imponerade hans klubbkompis (i Karlslund) Erik Svensson som bara var 36 sekunder bakom. Filip Jacobsson, orienteraren som gjort tre junior-VM i skidorientering men gått skadad hela våren och mig veterligt inte gjort en enda start i orienteringsskogen, gjorde smygcomeback och tog tredjeplatsen, 1.10 bakom Impola men tio sekunder före tourarrangören själv, Mats Carlberg. Fjolårsvinnaren Robert Brundin var ”bara” femma, fyra sekunder bakom Carlberg, men det betyder mindre (inget) för sammandraget eftersom bara deltagarpoäng delas ut i prologen – alltså, alla som kom till start fick en poäng med sig till sammandraget, där seger i övriga sju deltävlingar är värda 25 poäng styck.
Totalt kom 15 åkare, samtliga män (Olivia Hansson, som brukar delta, är på semester/träningsläger), till start i den 29-gradiga värmen, vilket enligt Carlberg är en ”oväntat stor uppslutning för att vara en fristilsetapp”.
Samtliga sju kvarvarande etapper går däremot i klassisk stil. Härnäst väntar ett niokiometerslopp med individuell start nästa onsdag, innan det på nationaldagen är dags för en masstart över 14 kilometer. Den 20 juni avgörs en sprinttävling över två varv på GIH-banorna (med prolog, kvartsfinaler, semifinaler och final) innan det den 4 juli är dags för kungasträckan med 29 kilometer masstart. Därefter följer 11-, 16- respektive 14-kilometersetapper 15 och 29 augusti respektive 12 september, innan finalen avgörs den 17 september över ännu hemlig distans.

Schagerström bästa svensk som sjua på JVM – får köra sistasträckan i stafetten

Elin Schagerström avslutade det individuella tävlandet på junior-VM i Garphyttan på allra bästa sätt: Garphytteåkaren, som har åldern inne för att köra JVM både 2019 och 2020 också och därmed möter upp till två år äldre åkare den här säsongen, slutade på sjunde plats i långdistansen, och var efter över 76 minuters tävlande bara drygt 4,5 minuter bakom segrande ryskan Ekaterina Stepanova, och bara två minuter från medalj. Hon var därtill, om än med bara fyra sekunders marginal, bästa svenska efter att ha varit tredje bästa svenska på sprinten och näst bästa på medeldistansen. Resultaten gör att juniorlandslagets coach Ann Enman valt att använda Schagerström som ankare i stafetten som på torsdagen avslutar junior-VM. Elin Lundgren kommer åka förstasträckan, Sofia Westin den andra och Schagerström den tredje för det svenska laget som på papperet ser ut att gå en medaljkamp med Finland och Norge bakom huvudfavoriten Ryssland (som fakitskt petat guldmedaljören Stepanova ur förstalaget).

Robert Brundin och Olivia Hansson vann inte bara näst sista etappen i Tour de Kif, utan därtill Karlslunds klubbmästerskap över tio kilometer i klassisk stil, eller lite drygt tre varv på konstsnöspåret i Ånnaboda. Brundin åkte på 26.41 och var 25 sekunder snabbare än tvåan Dan Larsson, medan Hansson åkte på 29.50 och var 7,5 minuter före tvåan Malin Olsson.
Segern gör att Olivia, som vunnit de fyra deltävlingar hon ställt upp i, säkrat sämst delad seger i touren. Hansson har nu 50 poäng, vilket är vad tvåan Liduina van Sitteren når om hon vinner sista etappen (men det räcker med att Hansson ställer upp för att säkra ensam seger). Eftersom Tobias Karlsson inte kom till start och Brundin inkasserade 30 poäng för segern (eller egentligen 25 för segern och fem deltagarpoäng) så gick Brundin om Karlsson med fyra poängs marginal i herrarnas sammandrag. Det betyder att Brundin kommer ta hem Tour de Kif med en poängs marginal om han är tvåa bakom Karlsson i den sista etappen (6+6 kilometer skiathlon nästa onsdag).

Och så meddelade Ice race vintage-arrangörerna att det inte blir någon 20-milatävling på Hjälmaren den här helgen heller. Inte därför att isen inte håller, utan på grund av ”privata omständigheter” (det kan bland annat handla om att Johan Röjler ska kommentera OS-skridsko på lördag, något jag skrivit en text om som trillar ut på na.se just på lördag), men däremot är man väldigt positiva inför nästa lördag: ””Det ser lovande ut. […] Nästa uppdatering kan vara en riktigt rolig en!”, skriver arrangörerna apropå nästa onsdags besked om en eventuell tävling lördag 17 februari.

Bergentz vann DM i fel sport, Attås slog Dahlgren och uppskjuten monstertävling

Veteran-EM-silvermedaljören och veteran-SM-segraren Erika Bergentz drogs ju med skador under större delen av löparsäsongen, även om hon ju blev trea i D40-klassen i Göteborgsvarvet och vann Vasakvartetten. Men inget ont som inte har något gott med sig – kan man inte springa får man alternativträna, och Bergentz visade att hon skött rehaben perfekt när hon på onsdagen tog DM-guld i längdskidåkning. Visst, det var en stafett, men faktum är att Bergentz hade bästa åktid på båda sina sträckor (och de enda som noterade bättre åktider var Bergentz lagkompis Tina Åkesson och Karlslunds långloppspecialist Olivia Hansson).
Tävlingen kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda, som nu är cirka 1 700 meter långt, och seniorerna åkte två varv per sträcka, två sträckor per lagmedlem, i tvåmannalag. Bergentz och Åkesson (som representerar Garphyttan) vann till slut 2.19 före Hansson och Paulina Hellström (Karlslund). Åsa Fjellström och Elin Winblad tog bronset ytterligare 33 sekunder bakom.
På herrsidan var segermarginalen ännu större, och med samma utgång: Garphyttan före Karlslund. Emil Hagström och Joel Lager var snabbast på alla fyra sträckorna och vann 2.26 före Robert Brundin och Tobias Karlsson (smygcomebacken fortsätter!) med Dan Larsson och Erik Svensson på tredjeplatsen.
Hela 52 tvåmannalag kom till start.

Slaget om Kilsbergen. Del 1 Ikväll är det efter 1 års vila dags för länets skidderby, kanske förutom duellen Mora Vs. Falun Borlänge på SM stafetten kanske Sveriges största rivalmöte? På 2000 – talet uppstod det som skulle bli ”slaget om Kilsbergen", en sprintstafett infördes som distriktsmästerskap istället för 3×10 km. Succéns kom direkt med 10 lag till start första året och sedan har det alltjämt varit mellan 15-30 lag till start. Rivaliteten mellan slättens giganter Karlslunds IF och bergens talangfabrik Garphyttans IF har alltid funnits där. Garphyttan med de tyngsta meriterna på nationell nivå och Karlslund som vuxit sig starkare år efter år som etablerad långloppsklubb med flera åkare i långloppselit. Garphyttan med sin blomstrande ungdomsverksamhet mot Karlslund med sin fina verksamhet för vuxna och lite aggressivare värvningstaktik runt elitåkare. Fler klubbar har såklart åkt i stafetterna fast hittills har ingen utan ovan nämnda frångått med segern i herrklassen. I damklassen har Zinkgruvans IF lånat titeln några gånger fast även här är det KIF och GIF som normalt slåss om titeln Kilsbergens drottningar. Rivalitet är ordet… Något som också hörts de gånger Örebroarna tagit titeln länets snabbaste i Vasaloppet. Då har det mullrats från bergen… ”Jag får gratulera till det, trots att du är Karlslundare, men det får inte hända igen. ” Historik Under det unga 2000 hade GIF via bröderna Torben och Tryggve Malm knallhårda strider mot Karlslund, ofta anförda av Klas Larsson och Mats Carlberg. Pokalen vandrade från år till år mellan bergen och slätten. När Karlslund värvade hem storåkaren Daniel Cornelius vidtog en lång period av KIF segrar. Vid det här laget fostrade Garphyttan fram en ung kille vid namn Patrik Karlsson. Garphyttan letade sig närmre och närmre och år 2009 fick den nu pilsnabbe Karlsson köra hem guldet. Med sig i laget då på klassiska sträckorna hade han en heroisk kämpande Joel Hultin som överträffade sig själv och bet sig fast i de stakstarka Karlslundarna. Insatsen gav slagläge och sedemera en knock out för Patrik på fristilssträckorna Giflägret utbrast glatt – änligen! Så gött att få sätta dit de där ”kaxiga” =) forts.

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

Slaget om Kilsbergen. Dela gärna egna minnen och psyka i kommentarfältet. Del 2 Därefter följde många år av Gifdominans… Tills Karlslund värvade över ovan nämnde Karlsson med orden. ”Kan vi inte slå dem får vi värva sönder dem”  Sagt och gjort, 2013 till dags dato är det Karlslund som varit i förarsätet oftast framförda av Tobias Karlsson med ovan nämnda fristilsvirtuos Patrik Karlsson. På damsidan gjorde Karlslund detsamma, Olivia Hansson åkte hem på tok för mycket till GIF. Vilket innebar att operation ”söndervärvning” togs till. Fast… Gif de fyller ju på med brutala åkare och  i dagsläget står GIF som skyhöga favoriter om man ställer upp mangrant, problemet är bara att mitt i veckan är det svårt att få hem stjärnor som Axel Ekström, Joel Lager mfl. Så ikväll kommer pokalen åter hemföras till Närkeslätten. Garphyttans IF, juniorerna, Kevin Henriksson och Jack Karlsson får vänta. Pensionärerna i Garphyttan, Danne Olsson och Per Wedin, de får längta, men mer än så blir det inte. Till Norabygdens Skidklubb med Johan Karbing och Klas Larsson. Tack för att ni deltager. Almby IK, skönt med fler cityvargar på jakt. Men bytet är vårt!! . . Ikväll åker pokalerna hem till där de hör hemma, till the home of KIF power! #kifpower

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

På onsdagskvällen avgjordes också första deltävlingen i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen) sedan årsskiftet, och i Martin Regborns frånvaro (han är på landslagsläger i Spanien) passade en hel del råttor på att dansa på bordet, eller vad man nu säger. I en masstartstävling i Brickebacken luftade skadeförföljde VM-löparen Filip Dahlgren benen för första gången på länge och tog en tredjeplats bakom Tisaren-duon Daniel Attås, som sprungit flera landslagsuppdrag, och Filip Jacobsson, som är förstaårssenior efter ett par juniorår där han inte riktigt fick ut sin fulla potential (i helgen debuterade han ju dessutom som senior i skidorientering, där han har JVM-medaljer på meritlistan). Jacobsson ledde 40 minuter in i tävlingen, men ett par missar på slutet gjorde att Attås gick ifrån och vann med 74 sekunder efter 45 minuters löpning. Dahlgren var ytterligare drygt en minut bakom. Även konditionsbloggsbekantingar som Jonatan Gustafsson (femma) och Per Sjögren (14:e) fanns med i resultatlistan.
På damsidan tog Lovisa Persson, Tisaren, andra segern på två starter, men det satt långt inne mot Saga Sander, Milan, som bara var sex sekunder bakom. Tisarens Rebecka Nylin trea, 1.40 efter, och behåller därmed ledningen i sammandraget.
På herrsidan tog Attås över ledningen från Regborn. Nästa deltävling löps i Laxå den 31 januari.

Och så till sist ett tråkigt besked: Det blir, trots is som bär, inget Ice race vintage på lördag. Monstertävlingen – 200 kilometer skridsko på Hjälmarens is – är inställd på grund av det ymniga snöfallet.
Arrangörerna av tävlingen, som varje år avgörs den första lördagen då isen är duglig, skriver själva på facebook: ”Vi är besvikna att vi trots all vår tidigare entusiasm tvingas tillkännage att det inte blir något lopp på lördag den 20 januari. Isen är täckt med 10–15 centimeter snö efter det senaste dygnets kraftiga snöfall. Vi har varit i kontakt med de som skottar isen på Rynningeviken, och de har informerat oss om att isen under snön är för tunn för att de ska kunna ge sig ut. Vi hoppas att det håller sig kallt och klart så att vi får möjlighet att köra tävlingen väldigt snart.”

Olivia Hansson fyra i säsongsdebuten – och Danielsson och Lennartsson slog Northug

Olivia Hansson slog till med en fjärdeplats direkt i säsongspremiären i svenska långloppscupen, 42 kilometer långa Axa ski marathon i Grönklitt. Det var, som det ofta blir i långlopp där herrarna och damerna startar samtidigt, rätt stora avstånd i resultatlistan: ”Omöjliga” Britta Johansson Norgren var nästan sju minuter före tvåan Emilia Lindstedt, som i sin tur hade tre minuters marginal på trean Annika Löfström. Hansson var hela 22 minuter och 44 sekunder bakom Johansson Norgren på sin fjärdeplats. Karlslundskolega Moa Leijonlind (som dock bor i Stockholm, men tävlar för Örebroklubben) var åtta minuter bakom Hansson på femteplatsen, och ex-karlskogingen Susanne Hedlund var sjua, minuten bakom Leijonlind.
På herrsidan kom Bob Impola inte till start, och i hans frånvaro Karlslunds Linus Larsson bäste länsåkare med en 16:e-plats, drygt nio minuter bakom segrande Anton Karlsson. Robert Brundin blev 52:a, drygt 20 minuter bakom.
Bobs storebror Bill Impola, som lagt av med elitskidåkningen och i år är vallare i svenska landslaget, passade för övrigt på att åka publiktävlingen uppför avslutningsbacken i Tour de ski. Där blev han femma, knappt två minuter bakom segrande fransmannen Tao Quemere (fyra på JVM 2010).
Långloppscupen fortsätter nästa söndag med Skistart ski marathon i Långberget.

I Piteå avslutades veckoslutets tävling i skandinaviska cupen och Sverigecupen med att Filip Danielsson, Lucas Lennartsson och mååånga andra slog Petter Northug, som slog av på farten rejält när han insåg att det inte skulle bli någon topplacering. Jag ringde givetvis upp Lucas och tog ett snack om den oväntade skalpen, för en pluslåst artikel som går att läsa här.

Om jag glömt bort säsongspremiären i skidorientering? Näe, inte alls. Problemet är ju bara att inte en enda länsåkare ställde upp. Trist.

Gräfnings vann nya niomilsloppet – och Sjögren kopplade grepp om långloppscupen

Både det tråkigast – sjukdomen som gjorde att Martin Regborn inte fick chansen att utmana om världscuppallen i sammandraget – och roligaste – att han kvicknade till och tog karriärens andra världscupsegern (plus att Josefin Tjernlund förstås tog sin bästa placering någonsin på en skogsdistans i världscup) – som hände i den konditionsidrottsmässigt i länet i helgen har jag skrivit texter om på na.se. Men vad har hänt annars i länet, då?

Jo, Karlslunds Maria Gräfnings visade att försäsongsformen är fortsatt god när hon tog hem premiärupplagan av niomilsloppet Klarälvsloppet. Hon var nästan 1,5 minuter före rutinerade långloppsåkaren Emilia Lindstedt i mål. Kifs Olivia Hansson tog fjärdeplatsen efter att ha varit med och krigat om pallplatserna tills 15 kilometer återstod. Till slut fick hon dock ge sig med drygt två minuter mot Evelina Bångman. I herrklassen var Kifs Bob Impola med i en nio man stor tätklunga, och spurtade in på sjätte plats, fyra sekunder bakom segraren Jens Eriksson (John Kristian Dahl blev tvåa och Markus Ottosson trea). Robert Brundin, Moto tour-kungen, slutade på 25:e plats, 24 minuter bakom täten.

Photo: @tom.william.media @klaralvsloppet

A post shared by Maria Gräfnings (@m_grafnings) on

Per Sjögren tog en favoritseger i Annaloppet i Nora, vann med betryggande 30 sekunders marginal före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Thomas Chaillou efter att ha avverkat 5,2 kilometer terräng på 16.14 (Michael Welday, Stocksäter, var trea på 1.07). Därmed tog Sjögren ett bastant grepp om långloppscupens sammandrag, där han redan hade ledningen. Sjögren har nu 52 poäng på kontot med, med 32 kvar att springa om (för att kunna ta sig förbi måste en löpare ha 20 poäng fördelat på max fem tävlingar på kontot, och det har bara tre löpare; Heshlu Andemariam, Per Arvidsson och Erik Anfält). Numera 20-årige Abdiqani Khadar, som för några år sedan var en av KFUM Örebros största långloppstalanger men som inte sprungit så mycket senaste åren, blev sexa bakom två respektive ett år yngre klubbkompisarna Jack Karlsson och William Wickholm.
På damsidan tog Liduina van Sitteren säsongens femte segern i cupen, och därmed är hon nu bara en poäng bakom Mikaela Kemppi, som är igång med sin rehabträning men inte tävlar än (Kemppi behöver en fjärdeplats i någon av de kvarvarande tävlingarna för att säkra cupsegern), i sammandraget. Annika Larsson och Anna Pettersson tog pallplatserna bakom van Sitteren, 1.41 respektive 2.01 bakom.

I 25:e upplagan av Örebro parkrun, som arrangerades i samarbete med IF Start på lördagen, var Maria Eriksson (som blev fyra i Annaloppet på söndagen) och Jakob Nilsson snabbast på 21.50 respektive 16.39.

I europeiska juniorcupen i orientering, inofficiella junior-EM, blev Filip Jacobssons lag 19:e i stafetten i fredags, och individuellt blev OK Tisaren-löparen, som avslutade juniorkarriären i och med den här tävlingen, 29:a i lördagens långdistans och 20:e i söndagens sprint.

Lovisa Persson och Oskar Eklöf vann Dubbelfajtens individuella seniorklasser, men först och främst är Garphyttans orienteringstävling, som i år avgjordes på nya stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda en patrulltävling för ungdomar, och där vann Emil och Johan Alpberg den äldsta klassen.

Tourkungen fick stryk av världscupåkare – men tog lika snabb revansch

Först i dag kom resultaten från lördagens etapp av Moto tour, den lokala rullskidstouren. Men det var ju också en mycket speciell etapp som avgjordes i lördags, min favorit på hela touren: Jaktstarten uppför Ånnabodabacken. Precis som i fjol körde var och en av de tyvärr bara elva deltagarna tre kvalåk var uppför den kortare Sanatoriebacken i Garphyttan, där tiderna lades ihop och låg till grund för en jaktstart uppför den längre Ånnabodabacken. SK Bores Johannes Ringsby, som gjorde världscupdebut i vintras, dök upp och körde skiten ur de andra: Tog Sanatoriebacken tre gånger på 15.17 och gick ut på jaktstarten 1.18 före Moto tour-kungen Robert Brundin och nästan fyra minuter före alla andra, och drygade ut avståndet till 1.48 i mål och över fyra minuter till de andra (Frank Kiereck var trea).
”Bra pass och skaplig känsla. Jag vann och det var såklart kul att vinna”, skriver Ringsby i sin blogg där han även bjuder på några filmklipp från tävlingen.
Redan i går kväll fick Brundin dock revansch (om än inte på Ringsby, som hade åkt hem till Falun) när tourens sjunde etapp, en 13,6 kilometer lång masstart, avgjordes. Den vann Brundin på 31.37, 1.23 framför Erik Svensson (Viktor Hansson bröt). Olivia Hansson vann damklassen (inga damer kom till start i lördags) på 38.31, 7.42 före Kristina Lindqvist.
Hansson har därmed avgjort sammandraget på damsidan trots att två etapper återstår, liksom Brundin eftersom ende tidigare teoretiske utmanaren Daniel Olsson avstod båda veckans etapper.
Touren avslutas med två längre etapper, en individuell start över 16 kilometer den 13 september och en masstart över 29 kilometer dne 23 september.

För övrigt har jag skrivit två cykelnyheter på na.se i dag: En längre, pluslåst med Matthias Wengelin inför Bergslagsloppet på söndag och en kortare, öppen med Emilia Fahlin om att hon står över tempoloppet på VM i Bergen om två veckor.

Örebroaren fyra i multisport-EM – tappade bronset på avslutande cyklingen

Senast jag skrev om Cecilia Jessen här på bloggen var i oktober 2015, när hon tävlade i triathlon på militär-OS i Sydkorea efter att några månader tidigare ha tagit veteran-VM-guld i sporten. Men i veckan dök plötsligt den 31-åriga örebroaren åter upp i Konditionsbloggens tipskorg – men nu efter en fjärdeplats i multisporttävlingen Åre extreme challenge som avgjordes i helgen och som i år dubblerade som EM i soloklassen för både herrar och damer (men det var bara på papperet det var ett Europamästerskap, det kom i princip bara svenskar till start). Jessen låg på en pallplats fyra timmar in i tävlingen när kajaken och löpningen var avklarad, men fick till slut se sig passerad av Marie Krysander i mountainbiken och var 1,5 minuter från bronsmedaljen i mål efter drygt sex timmars tävling med 25 kilometer kajak (inklusive två lyft), 15 kilometer löpning över Åreskutans topp och 31 kilometer mountainbike. Malin Hjalmarsson var överlägsen, tog guldet med över tolv minuters marginal före Josefina VIkberg (och över 21 minuter före Jessen).

Cecilia Jessen på väg upp på toppen av Åreskutan. Foto: Bilden tillhandahållen av Christian Ericsson, Försvarsmakten, men jag misstänker att det är någon tävlingsfotograf som tagit den med tanke på vattenstämpeln.

Onsdagen gick annars i rullskidåkningens tecken: I Borås avgjordes SM i sprint (där Filip Danielsson tog sig till kvartsfinal), och själv var jag på plats på säsongens fjärde deltävling av Moto tour (som jag fick lära mig att det från och med i år heter, sponsornamnet Eagle finns inte längre kvar), en backsprint strax öster om Ekeby-Almby. Ett reportage med många bilder därifrån kommer på na.se (pluslåst) 5.00 i morgon bitti.
Resultaten redan nu: Robert Brundin för första gången i år fick stryk. Trots seger i prolog, kvartsifnal och semifinal fick han till slut ge sig mot Daniel Olsson. Olivia Hansson var återigen ensam dam till start, var tia i prologen men förlorade en spurtstrid om andraplatsen i sin kvartsfinal och fick nöja sig med en plats i C-finalen, som hon sopade hem rätt lätt.

Sjögren slog Sjögrens rekord – och Kemppi checkade av DM-guld nummer fem och sex i år

Örebro backyard ultra ledde till lite baksmälla här på bloggen (och därtill har jag farit runt som en skottspoling mellan speedway- och fotbollsmatcher senaste dagarna), men här kommer en snabbrepris av vad ni (förhoppningsvis ändå inte) missat i konditionsidrottslänet senaste dygnen:

Per Sjögren inte bara höll för favoritskapet, han fullständigt krossade dessutom både konkurrensen och banrekordet, när DM över 5 000 meter avgjordes ute på Skölvboslätts IP (klicka er vidare på tweeten nedan så får ni se när förre rekordhållaren, Kjell-Arne Sjögren, grattade ”Peiza” till rekordet. Sjögren, som ju varit urstark under våren, vann på finfina 15.02,16, 44,5 sekunder före Tisarens Erik Lindgren på andraplatsen och 1.15 före Per Arvidsson på tredje.

Mikaela Kemppi, då? Jo, hon fortsatte sin DM-svit, som jag ju gjorde en lite checklista på i våras. Efter 18.19,85 får hon två nya ”check” nedan (seger i damklassen 54 sekunder före Liduina van Sitteren och K40-klassen knappt två minuter före Maria Eriksson som tog bronset i damklassen):

Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: Check.
5 000 meter, D40: Check.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Kolla alla videos från DM här (Johan Ingjald som fixat som vanligt!).

I långloppscupen knappade Kemppi in ännu en poäng på van Sitteren, men van Sitteren har redan nu nått upp till maximala tio tävlingar som får räknas, så hon måste nu börja räkna bort en tävling för varje nytt toppresultat. Sjögren tog i sin tur in tre pinnar på Heshlu Andemariam i herrklassen och är fyra bakom.

Emilia Fahlin kom, av någon anledning (jag har inte hunnit få tag i henne) till start i onsdagens SM-tempo, och därmed kan man ju börja undra hur det ska gå med den disciplinen för henne i stundande EM- och VM-uttagningar. Fahlin har ju inte kört ett enda tempolopp hittills i år, och SM skulle ge henne chans att visa klass. I Fahlins frånvaro blev det två triathleter på förstaplatserna i SM-tempot – OS-silver-Lisa Nordén före Åsa Lundström, med vårens succécyklist Hanna Nilsson på tredje plats.
Det 126 kilometer långa linjeloppet avgörs på lördag, vi får se om Fahlin har frisknat till tills dess.

Och så har tredje etappen i lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjorts över 14 kilometer masstart med start vid Fjugestakorset och mål uppe i Ånnaboda. För tredje gången i rad med Olivia Hansson och Robert Brundin som segrare (Hansson ensam dam, elva totalt, och Brundin 43 sekunder före Viktor Hansson), och återigen med över 20 skidåkare till start.

Efter 15-talet silver och brons – i morgon kan Bergdahl ta första SM-guldet: ”Är nog största chansen i år”

I dag var jag och lunchade med Lisa Bergdahl (eller ja, jag åt en bagels om fick duga som lunch, hon drack en smoothie) för ett större reportage som kommer att gå i papperstidningen och pluslåst på na.se inom någon vecka. Men redan i morgon kan hon ta karriärens första individuella SM-guld (hon har guld i stafett och ett 15-tal SM-medaljer individuellt av silver- och bronsvalörer) när SM-milen avgörs i samband med Sthlm10, och därför passade jag naturligtvis på att höra lite med den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade och nyligen U22-EM-kvalade (men ännu inte uttagna) långdistanslöparen om hennes målsättning där.

– Jag vill dels springa på en bra tid, det skulle vara bra om man sprang under 36 (U22-EM-kvalgränsen) igen. Och det känns rimligt. det är ändå en rätt så platt bana. Man springer in mot stan, längs Norrmälarstrand, och sedan genom Gamla stan och så på andra sidan av vattnet och över Västerbron tillbaka till målet vid Rålambshovsparken. Förutom att man ska över brons så är det rätt så platt, så det finns potential att göra en bra tid. Eftersom det är SM vill jag förstås vinna i K22-klassen och ta ett junior-SM. Det känns som att det är dags för ett guld. Jag hade två mål med sommarsäsongen 2017: Att kvala in till U22-EM och springa bra där, och att ta första SM-guldet individuellt, säger Bergdahl till Konditionsbloggen.
Är det här bästa chansen på ett SM-guld?
– Mjae … Jo, det är det nog ändå. Men sedan har jag också junior-SM på bana i augusti och terräng-SM i höst. Jag har några chanser, så det ska nog gå ihop sig innan säsongen är slut.
Hur ser konkurrensen ut i SM-milen?
– Det finns en tjej som heter Frida Michold (Set Saif IF) som var väldigt duktig för några år sedan, som är tillbaka nu och sprang bra på Göteborgsvarvet (1.20.09, femma i SM-klassen), och det är bra. Hon har sprungit ett millopp på höga 36 och ser ut som min största konkurrenten. Det finns en tjej som heter Kerstin Axelsson  (Hässelby SK) också, som är bra. Det är väl de två, egentligen. K22-klassen är rätt så tunn så här nära inpå bansäsongen, hade SM-milen legat tidigare tror jag fler hade ställt upp, nu är det ändå rätt sent och kommer lite dumt om man satsar mot till exempel 1 500 meter.
Men du tvekade inte att ställa upp?
– Nej, jag tycker att det är en rolig tävling, jättefin bana och jag trivdes jättebra förra året när jag sprang och tyckte det gick jättebra, och det är ändå en SM-tävling. Och klubben tycker att det är bra när man ställer upp på SM-tävlingar.

Vid sidan om Bergdahl kommer också Anna Pettersson, K45, och en viss Per Sjögren, M35, till start i SM-klasserna i Stockholm i morgon.

Jag skrev för övrigt lite slarvigt om att Hagaby skulle ha ett herrlag med i Jukola i helgen, i gårdagens blogginlägg. Det visade sig inte stämma alls, det var jag som hade tolkat ett instagraminlägg av Filip Dahlgren helt skevt.
Har jag inte återigen helt felaktiga uppgifter blir Tisaren därför enda länsklubb i världens största stafett i år, men å andra sidan kommer klubben till start med hela fem lag: Tre i damklassen och två i herrklassen. Och i damklassen är konkurrensen om platser nu så hård att Andrea Svensson, som är landslagslöpare, är nere i B-laget trots att Simone Niggli återigen väljer att tacka nej till att springa för Tisaren (hon stod över Tiomila för andra året i rad tidigare den här säsongen, och springer Jukola för schweiziska OL Norska [som har Nigglie på tredjesträckan och världsmästaren Sabine Hauswirth som ankare]). I förstalaget ingår i stället, precis som i Tiomila tidigare i år, Lilian Forsgren (mitt i VM-uppladdningen!), Ellinor Eriksson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund (på Tiomila har damerna fem sträckor, och då fick också Svensson plats i laget), men även andralaget ser ju riktigt vasst ut med Svensson som ankare och Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Line Sølberg på de tre första sträckorna. Filip Jacobsson, Oskar Andrén (osäker, kan ersättas av Johan Aronsson), Gustav Hindér, Ole Josarp, Erik Fernlund, Mathias Drage och Daniel Attås för Tisaren. I andralaget finns bland annat starke junioren Jonatan Gustafsson inlånad från KFUM Örebro.

Och till sist blev jag tipsade om att Olivia Hansson fortsätter plocka seger efter seger efter seger under rullskidssäsongen: Nu senast vann hon 48 kilometer långa och rätt kuperade Rådarullen på 1.58.38. Robert Brundin, som liksom Hansson brukar rada upp segra i Moto eagle tour, blev sjua i herrklassen på 1.43.55 med Viktor Hansson två placeringar men över tre minuter bakom sig (Brudin var best of the rest 45 sekunder bakom en tätklunga om sex åkare där Mattias Brryntesson spurtade hem segern). Garphyttans Kevin Henriksson var ensam herrjunior till start och fick tillgodoräkna sig en seger på 2.03.06.