Gräfnings två tiondelar av en sekund från totalsegern efter 383 kilometer (och Fahlin en krasch från succé)

Två tiondelar av en sekund – efter 383 kilometers skidåkning. Relativt distansen (sett över säsongens alla sju deltävlingar, alltså) lär marginalen mellan vinst och andraplats i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup vara en av de minsta som konditionsidrottsvärlden sett. För hade Karlslundsåkaren Maria Gräfnings bara varit 0,2 sekunder snabbare i finaltävlingen Engadin skimarathon i dag, och därmed varit före norskan Mari Eide, så hade hon tagit hem hela tjottaballongen. Men nu lyckades hon inte med det, nu blev hon fyra istället för trea i det schweiziska långloppet i fristil, och eftersom enda konkurrenten om totaltiteln, franska Aurelie Dabudyk, samtidigt spurtslog sin landsman Emilie Bulle med sekundmarginal i kampen om sjundeplatsen så slutade Gräfnings och Dabudyk på samma poäng i cupen (486) – och därmed tog Dabudyk hem titeln tack vare fler loppsegrar i vinter (3–1). För Dabudyk var titeln den tredje raka, och det är hon andra åkare genom tiderna att uppnå efter Cristina Paluselli 2004–2006 (cupen har funnits under olika namn sedan 1999/2000 och tidigare svenska segrare är Antonina Ordina, Elin Ek, Jenny Hanson och Sandra Hansson), för Gräfnings var det andra raka andraplatsen i totalen.
”Jag är så lycklig över att ta min tredje totalseger i rad, men det här året var det väldigt jämnt. Maria har varit så stark de senaste loppen att hon nästa tog mig. Det gör att jag är ännu gladareöver att jag lcykades hålla undan”, säger Dabudyk till Worldloppets hemsida.
22-åriga schweiziska stjärnskottet Nadine Fähndrich (fyra i teamsprinten i OS) vann själva finaltävlingen, Engadin skimarathon, med nästan 1,5 minuters marginal till landsmannen Rahel Imoberdorf (som blev trea i cupen) på andraplatsen. Holmes och Gräfnings var ytterligare 1,5 minuter bakom, medan Dabudyks grupp var 2,5 minuter bakom dem.
Återstår att se hur Gräfnings, som tävlat åtta helger i rad, väljer att avsluta säsongen. Det finns ju bland annat tre tävlingar kvar i den andra långloppsvärldscupen, Skiclassics, närmast Birkebienerrennet på lördag.

Även örebroaren och proffscyklisten Emilia Fahlin var mycket nära succé på söndagen. Jag såg sista 20 kilometerna (som tv-sändes av ett nederländskt bolag) av Ronde van Drenthe, och Wiggles lagarbete var imponerade att följa. Lisa Brennaur och Kirsten Wild låg längst bak i klungan, snackade med varandra och sparade kraft inför spurten, medan Fahlin och Julie Leth arbetade framme i tät för att det inte skulle gå iväg några utbrytningar. Ja, Fahlin var allra längst fram och bevakade med mindre än tre kilometer kvar. Men sedan, när Wild (som tog tre guld på ban-VM i nederländska Apeldoorn och nu gjorde landsvägsdebut i Wiggle-tröjan) skulle hjälpas fram till en bra spurtposition gick Moniek Tenningo och Lotta Lepistö in i en refug just efter en högersväng och krsachde precis framför Wigglegänget. Wild gjorde en kvick undanmanöver på andra sidan refugen men gick i backen mot trottoarkanten där, och hela uppdraget blev förstås förstört, bara 1 500 meter före mål. Istället satte Amy Pieters (nederländska stjärnan i Boels-Dolmans) in en långspurt och lyckades hålla en vilt jagande Alexis Ryan (23-årigt amerikanskt stjärnskott i Canyon-Sram som tog sin första proffsseger så sent som i fredags) bakom sig. Brennauer blev bästa Wigglecyklist på 14:e plats, Fahlin rullade i mål som 22:a, Leth som 30:e och Wild kom upp på hjulen och korsade linjen som 44:a.
För Fahlin lär det trots allt ha varit en finfin genomkörare, och även om banan i Drenthe närmast pannkaksplatt så är det ett kvitto för henne att hon kan sitta med i täten och diktera villkor så sent i ett lopp så här tidigt på säsongen, det var ju säsongens blott andra start för Fahlin efter lerbadet (och det efterföljande flygstrulet) på vägarna runt Siena förra helgen.
Härnäst väntar en ny tur till Italien för Fahlin, där Trofeo Alfredo Binda körs nästa söndag.

Sverigecupen i längdskidor avslutades på söndagen med en jaktstart där totalledande Teodor Peterson inte kom till start och istället först startande Daniel Svensson blev omåkt av Oskar Svensson som spurtslog Karl-Johan Westberg efter 15 kilometer fristil. Garphyttans Lucas Lennartsson var bäste länsåkare och avancerade från 25:e startposition till en 18.e-plats i mål, och var faktiskt bara två sekunder efter segrande Svensson i ren åktid (han hade fjärde bäst åktid av alla, bättre än ett gäng landslagsmän). Lillebror Marcus Lennartsson slutade 26:a.
I distriktsstafetten som avslutade juniorernas cupsäsong hade Örebro inget damlag på plats, men killaget blev det en 17:e plats efter att Emil Hagström gått starkt och hållit en sjätteplats på förstasträckan.

Redan i går avgjordes för övrigt Hälleforsrännet, med tio respektive 15 kilometer i klassisk stil, med intervallstart, för seniorerna. IFK Moras Madelene Nord (landslagsåkare och EM-silvermedaljör i draghund, född i Karlskoga men uppvuxen i Dalarna, som också vann Lospåret härom året) vann damklassen över 5,5 mintuer före tvåan Cecilia Eriksson, Hagfors, och Nusnäs Jonathan Hedbys /som varit topp 100 på Vasaloppet ett par gånger) vann herrklassen minuten före IFK Moras Tim Magnusson (Granbergsdals USM-silvermedlajör Ludvig Berg såg i varje fall till att det blev en länsseger i H16-klassen. Skidsäsongen i länet avslutas med Kilsbergsloppet (i år individuellt DM) nästa helg och nya Linderännet helgen därpå, men redan i morgon, måndag, avgörs jaktstarten på totalresultatet i Tour de Kif (som dock inte räknas in i själva touren).

Backlopp i Närke? Nähä? Joho! Här är Röjlers senaste påhitt: Rusakulan vertikal tour

Hade det inte varit för att han varit med på tre OS och slagit svenskt rekord i SM-guld i skridsko, sprungit ultralopp och slagit rekordtid på Bergslagsledens 28 mil och därtill arrangerat ett av Sveriges tuffaste skridskolopp och Bergslagsleden på fem dagar (bland mycket annat) så hade man kanske trott att han varit tokig när Johan Röjler när han sa att han skulle arrangera ett backlopp i Närke, ett landskap som blivit känt för sin slätt. Men nu blir det av, och därtill en hel serie. Tja, nog har jag tillbringat mycket tid i Kilsbergen, så jag vet att det finns ett och annat motlut, och faktum är ju att han och medarrangörerna Peter Knoblach och Håkan Röjler valt den kanske vackraste och vanligaste utsiktspunkten som målet för loppet.
Det handlar om 160 höjdmeter på 3,3 kilometers löpning från fotbollsplanen i Klockhammar upp till toppen på Rusakulan (enda gången jag själv kutat upp till Rusakulan har faktiskt varit under Bergslagsleden ultras tre upplagor, men då springer man ”bara” från Bergslagsleden och upp, inte hela vägen nerifrån Klockhammar; det var väl i den där backen som Röjler själv tränade en hel del inför Transvulcania häromåret).
Det blir både löpnings- och mountainbikeklasser för herrar och damer, och alla tre deltävlingar avgörs inom loppet av en vecka: Onsdagen den 29 mars, tisdagen den 4 april och torsdagen den 6 april. Det är intervallstart, och starten för de två första deltävlingarna går 18–19 på kvällen. ”Loppen kommer ha mindre variationer på bansträckning men där start och mål är konstanta. Det sista loppet kommer avgöras i mörker”, skriver arrangörerna på sin facebooksida.
Martin Regborn, som var och varannan vecka postar instagrambilder från toppen på Rusakulan, borde tillsammans med en Filip Dahlgren i form (och möjligen Per Sjögren, han är ju bra på allt som kräver kondition och har rekordet i Kvarntorpshögens trappa) lär ju vara storfavoriter på herrlöparsidan, på damsidan är det svårare att sia vem av Tisarens orienterare som är starkast, men Lilian Forsgren gjorde ju ett toppresultat i Göteborgs brantaste i fjol.
”Svårt att säga vad segertiden kan bli, men kanske ned mot 12–13 minuter”, siar Johan Röjler.
Tävlingen heter Rusakulan vertikal tour, och deltagarna i de tre deltävlingarna samlar på sig poäng så att totalsegrare kan koras. Och det kommer förstås bli väldigt intressant att se om några av de stora kanonerna dyker upp på startlinjen.

I morgon drar junior-SM i skidor igång i Kalix med fyra Garphytte- och fyra Zinkgruveåkare på plats. Topprankad av dem är förstås Markus Johansson, som framför allt i torsdagens sprint har segerchans och är medaljfavorit. Men till att börja med är det masstartslopp i fri stil som gäller.

Nu är det också bekräftat vilka lagkompisar Emilia Fahlin får med sig i världstourloppet Ronde van Drenthe, hennes säsongspremiär, på lördag. Det blir Jolien d’Hoore, Annette Edmondson, Grace Garner, Lucy Garner och Julie Leth.

Ska vi slå vad om att Impola vinner Vasaloppet? Och då gör Fahlin comeback (”Blir helvetespremiär”)

Sedan numera ganska många år tillbaka kan man ju slå vad om vem som kommer vinna Vasaloppet, och i år är spelbolagen rätt överens om att Petter Eliassen, 2015 års vinnare, får kliva överst på pallen igen (de ledande bolagen har honom mellan 2,75 och 4,00 gånger pengarna) med Tord Asle Gjerdalen (3,60–7,00) och regerande mästaren John Kristian Dahl (4,00–18,00) som andra- och tredjehandsfavoriter. Impolabröderna? Tja, ingen har oddssat Bob trots succén i La Sgambeda i december, så han går in i kategorin ”vem som helst annars”, som ger åtta gånger degen, medan Bill Impola rankas som 16:e troligaste vinnaren med ett odsspann på 41–76 gånger degen (det gör honom till femtehandsfavorit bland svenskarna).
Vill ni läsa mer om Kopparbergsbröderna så ramlar ett pluslåst reportage inför Vasaloppet ut på na.se vid lunchtid i morgon (redan nu går de fint att läsa en text inför Nattvasan, om man har plusabonnemang).
Redan på fredagen avgörs Stafettvasan (som Impolabröderna – Bill, Bob, Tom och Jack, tillsammans med Kalle Eriksson, vann 2009), och inte mindre än 95 lag har angett en ort i Örebro län som lagets hemvist vid anmälan. Men det är helt omöjligt att tröska sig igenom alla laguppställningar, så jag får nöja mig med att konstatera att det kommer bli en fin duell mellan Vedevågssonen och förre JVM-åkaren Filip Danielsson (som hoppat in som reserv i ett av Ebabs lag, med startnummer 2032 eller 2033, läs mer på hans blogg där han bland annat skriver det blir ”roligt att få känna på första backen inför möjlig start i Vasan kommande åren”) och Zinkgruvans sprintkung Markus Johansson (som kör i laget Skiteam Torsby, med startummer 1 082, där även Garphyttans Adam Gillman och Marcus Lennartsson och Zinkgruvans Oscar Johansson ingår, plus Gabriel Strid) på förstasträckan. Dock kör Johansson tidiga starten, 8.00, och Danielsson den sena, 10.00, så de kommer inte att mötas i verkligheten.

Stämde för övrigt av läget med Emilia Fahlin i en facebookchat tidigare i dag, och hon bekräftade att hon nu mår bättre efter sjukdomen som gjorde att hon missade säsongens två första inplanerade tävlingar. Nu laddar hon om för att istället göra årets första tävling i nederländska Ronde van Drenthe den 11 mars. En drygt 15 mil lång tävling som ingår i världstouren och bjuder både branta backar (upp till det första av tre backpris är det 23 procents snittlutning sista 500 meterna) och några riktigt långa pavéavsnitt (alltså kullerstensväg av centraleuropeiskt snitt). Något att bita i för Fahlin som inte tävlat sedan VM i höstas, med andra ord. ”Det blir en helvetespremiär”, skriver Fahlin med glimten i ögat, och fortsätter. ”Jag fick en riktig långdragen sjukdom så det var ingen idé att tävla i Le Samyn efter att inte cyklat på 1,5 veckor. Har just börjat stegra upp träningen igen och ska hinna chocka kroppen ett par pass innan det är dags för Drenthe.”
I världstourpremiären Strade Bianche på lördag, det italienska loppet med start och mål i Siena, matchar Fahlins stall Wiggle-High5 hemmaåkarna Giorgia Bronzini och Elisa Longo Borghini plus Audrey Cordon, Mayuko Hagiwara, Claidua Lichtenberg och Amy Roberts. Det var sedan tidigare klart att Fahlin inte skulle köra den tävlingen (det blir ändå tre svenskar till start i Sara Mustonen-Lichan, Sara Penton och Hanna Nilsson).

Upp som i Holland – ned som i Estland

Andra världstourdeltävlingen blev betydligt roligare än den första Emilia Fahlin. Örebrocyklisten som blev diskad efter en rödljuskörning i Italien förra helgen fanns i dag med i huvudklungan när Ronde van Drenthe avgjordes i Nederländerna. En utbrytning med Chantal Blaak, Gracie Elvin, Trixi Worrack och Anna van der Breggen höll hela vägen in i mål (det hjälpte givetivs att tre toppteamen vid sidan om Wiggle – Boels-Dolmans, Orica och Rabobank – alla var representerade där framme) och var 1.49 före huvudklungan med 66 åkare där Fahlin alltså var med och hjälpte tillsammans med Marta Tagliaferro och Malgorzata Jasinska fram lagkompisen Marta Bastianelli som fått en flygande start på säsongen och tog hem den väldiga klungspurten över mållinjen Hoogeveen, om femteplatsen, efter nästan 14 mils cykelrace. Ett stort steg framåt för Fahlin inte bara jämfört med förra helgen (även om kroppen verkar ha känts bra redan då) utan också jämfört med förra året, då hon var en av de som tvingades bryta (i år nästan halva fältet, åker man av huvudklungan dröjer det inte länge innan man plockas av, verkar det som). Nästan hela världseliten, inklusive Fahlins Alé-Cipollini-stall, stannar kvar och kör Drentse Acht van Westerveld i morgon.

I skandinaviska cupen i Otepää slutade Garphyttans Axel Ekström först på 89:e plats, slagen med över tre minuter av förvisso starkt meriterade Pål Golberg (man slår sig inte in i ett norskt VM-lag om man inte är en klassåkare …), men Ekström hade dessutom bara tre av 16 svenska konkurrenter bakom sig i listan. I morgon avslutas minitouren med en jaktstart där Ekström alltså får gå ut en rejäl bit bakom täten.

Helgens höjdare: "Holländska klassikern passar egenskaperna"

1. Ronde van Drenthe
Premiären i Italien förra helgen slutade snöpligt för Emilia Fahlin, som diskades för att ha kört mot rött över ett järnvägsspår. I morgon avgörs den andra deltävlingen i damernas nya världstour, det klassiska nederländska vårloppet Ronde van Drenthe, som de senaste nio åren var med i den nu insomnade världscupen, som på söndag dessutom följs av Drentse Acht van Westerveld som dock rankas i tävlingskategorin under världstouren. I fjol kraschade Fahlin svårt just i Ronde van Drenthe, men det blev ändå succé för hennes dåvarande lag som tog segern genom Jolien d’Hoore. I år kör Fahlin ju Fahlin för italienska stallet Alé-Cipollini, och i helgen tillsammans med Malgorzata Jasinska,  Marta Bastianelli och Anna Trevisi, som alla var med i Italien förra helgen, samt 21-åriga australiern Ellen Skerritt som var tia i tempot och tolva i linjeloppet i australiska mästerskapen i januari och nu gör sin allra första tävling som proffs. Marta Tagliaferro och Ane Santesteban står däremot över helgens båda lopp. Och målet är högt ställt.
– Vi kan den här holländska klassikern och vet att den passar egenskaperna som Jasinska och Bastianelli besitter, och de är i sin bästa form just nu. Det enda vi måste akta oss för är att bli instängda på upploppet, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.

2. Mars-spelen
Askersunds Klara Frih, 13, som tävlar för Åsbro, är Sverigeetta på 1 000 meter i F14-klassen inomhus i vinter (men fortfarande för ung för ungdoms-SM som avgjordes förra helgen), och gör den kanske intressantaste medeldistansstarten i Mars-spelen – i fjol Sveriges fjärde största friidrottstävling inomhus med över 3 000 starter på två dagar – ur ett länsperspektiv, när hon springer 800 meter på lördagskvällen. Men i den där åldern är ju de flesta friidrottare fortfarande mångkampare, så Frih är dessutom anmäld till 60 meter, 200 meter, längd och kula. Annars blir, som jag tidigare skrivit om, herrarnas 3 000-meterslopp 12.56 på söndag Mars-spelens höjdpunkt ur länsperspektiv, med Haben Kidane, Johan Ingjald och Ulf Hallmén på startlinjen, plus damveteranernas med Linda Take och Maria Eriksson kvarten före. Dessutom kutar Tobias Tranderyd, topp tio i Sverige på 1 500 meter i P17-klassen i vinter, 800 meter på lördagskvällen.
– I år verkar vi landa någonstans mellan 2 500 och 2 600 starter, och det är lite mer lagom. I fjol var man helt slut på söndagskvällen, säger tävlingsledaren Börje Nordin till Konditionsbloggen.

3. Skandinaviska cupen
Skrev ju en del om den stundande skidhelgen redan i går, och i dag brakade den igång med fristilssprint i skandinaviska cupen i Otepää. Det är ju inte alls Axel Ekströms distans, och i den galna konkurrensen (151 åkare till start!) slutade Garphytteåkaren på 120:e plats, 17,51 sekunder bakom kvalvinnaren Even Northug (en av Petters småbröder) och nästan tolv sekunder från den 30:e-plats som hade gett en kvartsfinalbiljett. När bonussekunderna är inräknade är Ekström 47,5 sekunder bakom sprintvinnaren Haavard Solaas Taugboel (fem av sex i finalen [de fem främsta] och 21 av 30 i kvartsfinalerna var norrmän …) inför lördagens tiokilometerslopp i klassiska stil som tillsammans med sprinten ligger till grund för söndagens jaktstart över 15 kilometer i fri stil.

Bubblare: På lördagen avgörs sista deltävlingen i Löpex vinterserie – men utan Martin Regborn som hade totalsegern som i en liten ask. Han har i stället dragit på ett drygt veckolångt träningsläger med landslaget, och därmed räcker det för Daniel Attås att bli 15:e man i Askersundsskogarna för att säkra totalsegern, i sådana fall hans tredje raka och femte totalt i cupens historia. På damsidan har Rebecka Nylin redan säkrat seger, hennes andra raka och tredje totalt. Och så sätter ju Cape-Epic igång på söndag.