Terräng-SM-guld till KFUM Örebro i Bergentz sista lopp för klubben (men nu kommer Bergdahl ”hem”) – och Tjernlund och Pettersson med starka resultat i elitseriefinalen

Laget såg ramstarkt ut på papperet – och väl ute på banan på Höganäs flygfält såg Wilhelm Bergentz, Eric Westberg och Noha Olsson till att föra hem det där guldet i lagtävlingen i terräng-SM:s P19-klass som alla tre trängtat efter. För Bergentz och Olsson var det dessutom andra gemensamma guldet efter segern i stafett-SM, över 3×800 meter i P17-klassen 2019 (en säsong som slutade med att båda tog plats i svenska laget till ungdomsfinnkampen). Jag pratade med Noha efteråt, och han var av förståeliga skäl lyrisk över att ha lyckats ordna ett guld 2,5 månader efter att han startat sin militära grundutbildning, vilket gjort att han knappt haft tid att löpträna alls. Läs den artikeln här. Segern gör KFUM Örebro tilldelas en av de två svenska platserna till terränglöpningens Europacup för klubblag i portugisiska Oeiras den 6 februari. Klubben har nu en vecka på sig att besluta sig för om de tackar ja till platsen eller inte. Ekonomin är den stora frågan inför det beslutet, men också att Bergentz nu lämnar klubben. Häromdagen blev det nämligen officiellt att löparen – som i år bland annat slagit distriktsrekord på 5 000 meter i herrklassen och sprungit i juniorlandslaget både i U19-EM i Tallinn och i en landsvägslandskamp i Italien – från och med den 15 november (när det är tävlingsårsskifte och friidrottssäsongen 2022 officiellt startar) kommer att representera Göteborgsklubben Hälle, även om han kommer att bo kvar i Örebro. Därmed skulle Kevin Bodén, som på söndagen var fjärdegubbe i KFUM:s lag, förmodligen ta Bergentz plats vid en eventuell Portugalresa.
Individuellt blev Bergentz femma i söndagens tävling, 18 sekunder bakom segraren (och nye klubbkompisen, i Hälle) Sharmarke Ahmed och bara sex från medalj över de sex kilometerna. Westberg var åtta, 22 sekunder bakom Bergentz, medan Olsson blev 13:e, ytterligare 40 sekunder bakom (Bodén blev 24:a, minuten bakom Olsson). I lagtävlingen gav det KFUM 24 placeringspoäng, mot Mölndal AIK:s 45. En rejäl segermarginal, alltså, och hade någon av Örebros tre topplöpare fallit bort hade Bodéns resultat ändå räckt för att säkra segern.
På seniorsidan gjorde Martin Regborn ett nytt topplopp och slutade sexa. Hässelbys Samuel Russom och Eskilstunas Emil Millán kom loss tidigt, men Regborn låg hela tiden med i gruppen där bakom, som krympte allt mer. Till slut var de bara fyra kvar, och på sista halvvarvet runt den inför söndagen förlängda banan (som nu verkligen var två kilometer för totalt tio på seniorsidan, efter att gårdagens fyra kilometer snarare var 3,6) tvingades han ge sig mot de tre andra. Längst fram tog Russom guldet före Millán på 28.55 respektive 29.04, och 16 sekunder bakom Russom spurtade förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal hem karriärens första SM-medalj. Regborn var till slut 29 sekunder bakom täten och 13 bakom Rosdal (Hälleforsfostrade IFK Lidingö-löparen Haben Kidane blev 20:e, knappt två minuter bakom täten).
Liduina van Sitteren gjorde karriärens bästa terränglopp och förmodligen säsongens bästa tävling överhuvudtaget när hon sprang in som sjua, knappt 2,5 minuter bakom segrande Hällelöparen Samrawit Mengsteab (som var sju sekunder före IFK Umeås Charlotte Andersson) och mindre än 1,5 från bronset. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var 20 sekunder bakom, på åttondeplatsen. Hon byter också klubb vid tävlingsårsskiftet – från Sävedalen som hon representerat de senaste åren till KFUM Örebro.
Och när vi ändå är inne på klubbyten som kommer att ske den 15 november: KFUM Örebros veteran-medeldistansare Lars Lundegård går till IF Start dagen efter inomhus-veteran-SM i Västerås (som avgörs 13–14 november), och där blir han klubbkompis med veteranen Anders Johansson som ansluter från Kvismaredalen.

Hälleforsfostrade Hässelbylöparen Louise Wiker valde att avstå årets terräng-SM – där hon under årens lopp annars håvat in tio medaljer – för att istället springa Rotterdam marathon. Det är oklart om hon bröt (på webb-tv-sändningen från terräng-SM sades att hon gått i mål en bit under 2.40, men hon finns inte i resultatlistan), men hon var hur som helst inte alls nöjd i sin kommentar på instagram efteråt: ”Det blev inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bommade på det viktigaste av allt, att stå på startlinjen hel och frisk, så tyvärr kunde jag inte dra nytta av de bra förutsättningarna som fanns idag. Nästa gång!” Wiker har ju tidigare sprungit maran under två friidrotts-VM och har förstås högtställda förväntningar.

På Gotland avslutade Ellinor Tjernlund säsongen i orienteringens elitserie, Swedish league, med att notera tredje bästa löptid i den avslutande jakstarten på säsongens totalresultat, över förkortad långdistans. Därmed kunde hon klättra från femte till fjärde plats i sammandraget genom att vinna en spurt mot Ärlas Susen Lösch, IFK Göteborgs Elin Månsson, Sundsvalls Frida Vikström som alla var inom 15 sekunder. Linnea Claesdotter sprang in som 19:e och Lovisa Persson som 21:a (Järlas Karolin Ohlsson vann över 5,5 minuter före IFK Göteborgs Sara Hagström – Tjernlund var över 13 minuter bakom Ohlsson) medan de övriga starka Tisarenlöparna på plats (som Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren) avstod start. Jonatan Gustafsson blev 13:e på herrsidan (där vann OK Ravinens Gustav Bergman drygt fem minuter före OK Kåres Eskil Kinneberg).
Allra finaste placeringen nöp däremot Valter Pettersson, som försvarade sin tredjeplats i äldsta juniorklassen, H20. Han var drygt sex minuter bakom Stora Tunas Viktor Svensk, men drygade ut rejält till Huskvarnas Joar Hertin som startade tätt bakom men var över minuten bakom i mål. Tisarens utbytesstudent Salla Isoherranen sprang upp sig hela vägen till en åttondeplats i D18 trots att hon bara hann vara med i de tre avslutande tävlingarna.

Tisarens Johan Runesson kunde inte följa upp lördagens guld i masstart är orienteringsskytte-SM i Täby avslutades med sprint på söndagen. I stället fick han nöja sig med brons, nästan 2,5 minuter bakom tätduon som hade en ruskig spurtuppgörelse där Tisarens VM-meriterade Gustav Hindér till slut fick ge sig med sekundmarginal mot Robbin Kantarp, P10 IF. Nina Hallor och Anna Runesson var nia och tia på damsidan.

Jag gjorde ju ett ordentligt förhandstips inför Kvinnersta backyard ultra, och inte fick jag rätt i mycket, men jag tippade åtminstone rätt vinnare och ungefärligt antal varv – för degerforsaren Filip Andersson tog programenligt hem tävlingen på 26 varv/timmar (drygt 174 kilometer). Vintrosas Björn Tikkanen, som jag inte alls nämnde i försnacket, slog personligt distansrekord och tog andraplatsen (på 25 varv, följaktligen), medan Köpings Krister Hägg Lahti tog tredjeplatsen på 24 varv (vilket han berättade för mig att han skulle springa när jag mötte honom strax före start, han är pålitlig). Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson blev fyra (och med det bästa dam) på 21 varv, före Kumlas Maria Pettersson på 19 och Lindesbergsbördiga Elin Engström på 18.
Daniel Brånn, SM-fyran i 24-timmarslöpning som var outsider till segern? Han tvingades kliva av ”redan” efter 13 varv. ”Det var magen som ställde till det för mig. Illamående så jag inte fick i mig energi”, skriver han.

Kort summering (Fahlin!, Anfält!, Regborn!) med liten semester på gång

I dag blir det en kortare blogg, och i morgon åker jag faktiskt till fjällen på en veckas semester, så närmaste tiden får ni klara utan blogguppdateringar. Tur det inte är någon deltävling i långloppscupen eller att Fahlin tävlar något närmaste veckan …

** Emilia Fahlin gjorde ett nytt, starkt lopp i Flandern runt i dag – även om benen den här gången inte räckte för att hänga med över de två sista backarna. Jag pratade med henne efter 23:e-platsen, och hon var både trött och glad. Läs mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Erik Anfält och Jonas Nilsson överträffade alla förväntningar och persade båda i Rotterdam marathon. Tiderna gör dem till trea och fyra i distriktet genom alla tider (ja, Anfält var det redan innan), och till de två bästa under 2000-talet (Anfält har de sex bästa tiderna av en länslöpare det här årtusendet, Nilsson har den sjunde). Anfält, som fyller 43 år just i dag, sprang första halvan på 1.11.40 och andra på 1.12.58 för totalt 2.24.38. Nilsson sprang på 2.27.04 (1.12.04/1.15.00). Jag pratade med båda efteråt, och ni kan läsa mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Martin Regborn sprang är på landslagsläger i Norge och och har sprungit norska elittävlingen Norwegian spring med övriga landslaget. I lördagens medeldistans blev han sexa, distanserad med drygt två minuter av Emil Svensk (av svenskar var även Albin Ridefelt före) och i söndagens långdistans tog han en fjärdeplats, drygt 2,5 minuter bakom Ridefeldt (även William Lindh och Johan Runesson var före). Även Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, som sprungit för landslaget tidigare men i år inte har någon officiell plats i någon trupp, fanns på plats. Tjernlund blev tolva respektive 18:e, Forsgren 17:e respektive 22:a i de båda tävlingarna. Tove Alexanderson vann båda.

** Tisarens lag blev åtta både på dam- och herrsidan i Kolmårdskavlen. Ellinor Tjernlund sprang upp laget fyra placeringar med en fin sistasträcka medan Filip Jacobsson (femma på förstasträckan) och Daniel Attås (åttonde bästa löptid, sprang upp laget från tionde till sjunde) imponerade mest på herrsidan, av tidernas att döma. Hagabys lag, utan Regborn men med Filip Dahlgren, var bara fem minuter bakom Tisarens herrar, på tionde plats.

Helgens höjdare – Anfält och Nilsson jagar tider i Rotterdam, Fahlin i Flandern och senaste nytt om ”Jesus” världsrekordförsök i Örebro

1) Marathon Rotterdam
Alldeles nyss ramlade ett (pluslåst) reportage om Jonas Nilsson, som gjorde sådana sensationell maratondebut i Valencia i höstas, ut på na.se. Han är en av två länslöpare som springer på de platta nederländska gatorna med start 10.00 på söndag morgon (det kommer vara 14 grader varmt, bara en lätt bris och ingen risk för nederbörd; perfekt löparväder, helt enkelt). Den andre är Erik Anfält, som på sin 43-årsdag kommer att gå för personligt rekord tillika den bästa tiden av en distriktslöpare de senaste 35 åren, alltså att understiga 2.25.03 från Valencia 2015. Om allt stämmer kanske, kanske han till och med kan närma sig de båda löparna som finns före på genom tiderna-listan i distriktet: Lars Hagberg (2.21.46 1983) och Rolf Barr (2.21.50 1984).
En kort tillbakablick på Anfälts fem bästa maratonlopp:
Valencia marathon 2015 (2.25.03): 1.11.30 på första halvan, 1.13.33 på andra. ”Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala.”
Marathon Rotterdam 2018 (2.25.18): 1.11.01 på första halvan, 1.14.17 på andra. ”Spände bågen rejält från start. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma.”
Marathon Rotterdam 2016 (2.25.53): 1.10.20 på första halvan (distriktsrekordsfart), 1.14.33 på andra.”Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa.”
Valencia marathon 2018 (2.26.29): 1.12.04 på första halvan, 1.14.25 på andra. ”Måste jag konstatera att förkylningar sällan är bra för formen.”
Kiel marathon 2015 (2.27.02): Strax under 1.12 på första halvan, strax över 1.15 på andra. ”Den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.”

2) Flandern runt
Jag gick igenom valda delar av startlistan i går och skrev ju en hel del annat om Emilia Fahlin tidigare i veckan. Så nu blir det bara några ord om banan. Vi snackar 159 kilometer med sju pavéavsnitt om totalt 9,6 kilometer och tio namngivna stigningar (plus ytterligare en handfull rätt tuffa men namnlösa motlut. Mest mytomspunnen är nog Muur van Geraardsbergen, med gatusten och en snittlutning på 9,3 procent (92 höjdmeter på 1 075 meter) och en maximal stigning på 19,9 procent. Kruisberg, med pavé på vägen upp, är en annan klassiker liksom Oude Kwaremont, den näst sista stigningen, som bjuder på riktigt ojämn och svår pavé under större delen av de 111 höjdmeterna. Sista milen till målet i Oudenaarde är snällare, men det gäller att överleva de första 15 … Starten går 10.55 (officiella starten 11.10) och målgången är beräknad till någon gång mellan 15.10 och 15.30. Eurosport sänder direkt under mer än sju timmar, med start 10.15, men det återstår att se hur mycket de visar av damtävlingen.

3) Startmilen
Jag har ju tidigare berättat om John Kingstedts världsrekordförsök (tio kilometer med barnvagn), och jag sms:ade med ”Jesus” (som han kallas på grund av sitt hår) för några timmar sedan, rädd att hans finfina form som gjorde att han årsdebuterade på halvmaran (utan vagn) redan förra helgen skulle hota ställa in deltagande i Örebro. Men så är inte fallet, Kingstedt startar: ”Träningen har gått kalas! Fram tills pollen … Sprang en halvmara i Holland med ambitionen 64 minuter förra veckan, men blev helt sänkt av björk. Tappar all syresättning. Men jag är inte så vek att jag ställer in nu när jag haussat upp detta. Men nog är jag orolig. Hoppas på regn och att kroppen inte är för nedgången”, skriver han.
Tävlingen är ju, precis som vanligt, den första i långloppscupen, och båda de regerande mästarna – Liduina van Sitteren och Per Arvidsson – kommer till start. Favoriter (av de föranmälda som jag känner igen) är ändå Josefin Gerdevåg (vart står hon efter vårens strul med baksidan?) och Cecilia Kleist (IK Akele) på damsidan och Tim Sundström, Linus Rosdal, Västerås Efrem Bhrane (1.53 på 800 meter i fjol), Jonatan Gustafsson och Markus Bohman på herrsidan.

Bubblare: Maria Gräfnings kör Ugra ski marathon, finalen i Fis Worldloppet cup, och Bob Impola Reistadløpet, näst sista tävlingen i Ski classics, som jag skrev om häromdagen. Och Tisaren ställer upp med starkt lag i Kolmårdsdubbeln, där det bjuds medeldistans på lördagen och stafett på söndagen.

Anfält testade gå för distriktsrekordet – nöjd trots att det inte höll hela vägen: ”Redan nu finns suget efter en ny mara”

När Erik Anfält är i Rotterdam så går han för distriktsrekordet i maraton (Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm 1983, fyra sekunder snabbare än tiden Rolf Barr gjorde i Berlin året därpå), det är sedan gammalt. För två år sedan öppnade han Rotterdam marathon på 1.10.20, men tappade 5.13 på andra halvan och landade på 2.25.53. Den här gången öppnade han på 1.11.01 (efter att ha jobbat ihop med Fredrik Uhrbom, landslagslöparen från Spårvägen som klev av vid 18 kilometer, och gotländske Fred Grönwall för att hålla just den farten, för 2.22), men orkade inte heller den här gången fullfölja 3.21-farten per kilometer mycket längre än så. Andra halvan den här gången dock bara 4.07 långsammare än den första, vilket gjorde tiden i mål till 2.25.18.
Tiden är den näst snabbaste Anfält någonsin gjort på maran, bara 15 sekunder från perset (satt i Valencia i november 2015) och den klart snabbaste tiden som 42-åringen noterat under de två rätt skadedabbade år han haft sedan han senast försökte i Rotterdam (de fem marorna sedan dess har gått på 2.31-2.34-2.35-2.29-2.31).
Anfält berättar själv om loppet och känslan efteråt på sitt Instagramkonto: ”Spände bågen rejält från start och valde att gå med i ”Uhrbomtåget” med sikte på 2.22. […] Uhrbom pacade som en klocka i typ 18 kilometer. Större delen av resterande kilometrar ’teamjobbade’ jag och Fred Grönvall vidare mot mål. Vi tappade en del tempo men långt ifrån några väggningar. Min tid i mål blev 2.25.16. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma. Jag är nöjd och känner att löparkroppen är i bättre skick än på väldigt länge. Redan nu finns suget efter en ny mara inom en hyfsat snar framtid.”
I själva tävlingen blev Anfält näst bäste svensk (sju sekunder bakom Grönwall) på 29:e plats totalt. Kenneth Kipkemoi och Abera Kuma ordnade kenyansk dubbelseger på 2.05.44 respektive 2.05.50, före etiopiern Kelkile Gezahegn på 2.05.56.
Örebroarna Andreas Ingberg och Jakob Nilsson blev 241:a respektive 251:a 2.53.51 (halvorna på 1.20.58/1.32.53) och 2.54.21 (1.19.45/1.34.36).
Ingberg berättar mer på Instagram (låst konto): ”I dag fanns varken form, ben eller flåset där det skulle. Tyvärr blev Rotterdam marathon ingen rolig upplevelse. Inte helt förvånade när tiden varit lite för knapp i jakten på en bra kropp. Kunde aldrig riktigt matcha min game plan och fick gå på någon slags känsla men det var en chansning. Vid 18–19 var det definitivt slut på det roliga med magkramp och rökt kropp men eftersom både jag och Jakob Nilsson tyckte det var idé att lotsa vraken i mål så fick det bli så.”

Martin Regborn bytte upp sig från öppen klass, som jag skrev om i helgens höjdare, till huvudklassen på herrsidan i orienteringstävlingen MIK-medeln i Stockholm. Det var hans första riktiga test av foten efter stukningen han råkade ut för under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan, och trots att han inte tog i för fullt gick han in på nionde plats, 3.13 bakom segrande landslagskollegan Gustav Bergman i ett lika starkt som brett startfält (157 löpare till start i klassen!). ”Inget fokus på resultat utan bara få ett besked om foten kommer funka nästa helg. Positivt fotmässigt i alla fall. Cirka 95 procent av tävlingskapacitet uppskattningsvis, tappade mest tid på flera mindre tekniska misstag eftersom det blev några extra blickar på var jag satte fötterna istället för på kartan”, skriver Regborn i sin öppna träningsdagbok.
Klubbkompisen Viktor Larsson var bara 22 sekunder bakom på tolfte plats.

Helgens höjdare – Startmilen utan Regborn, Vasaloppstvåan i norskt monsterlopp och Anfält tillbaka i Rotterdam

1) Startmilen
Givetvis. Äntligen drar den igång, långloppscupen som i år består av 27 deltävlingar varav 25 individuella. I går kväll bekräftade förhandsfavoriten Martin Regborn, på instagram, farhågorna om att han inte kommer att komma till start i Startmilen, på grund av den stukade fot han ådrog sig under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan (han är dock anmäld till öppen klass i MIK-medeln, en orienteringstävling i Stockholm, medan förra landslagskollegan Lilian Forsgren, från Hallsberg, värmer upp med Göteborgstävlingen Herkules skogsdåd), och med tanke på de viktiga orienteringstävlingar som väntar för den regerande världscupfyran redan nästa helg (premiär i elitserien med världsrankningsstatus – men som framför allt fungerar som uttagningstävling till världscupen och EM; med sprint på fredag, långdistans på lördag och medeldistans på söndag, nere i ett förhoppningsvis helt snöfritt Skåne). Men det finns, som jag konstaterade redan i går, massor av andra spännande namn att kolla på för dem som gillar långdistanslöpning och har vägarna förbi universitetsområdet. Med Regborn ute ur matchen får Per Sjögren och Josefin Gerdevåg gälla som stora förhandsfavoriter, om det inte dyker in några efteranmälningar.

2) Reistadløpet
Den förvisso blott 50 kilometer långa norska deltävlingen, som var ny i långloppsvärldscupen förra säsongen, är en av de brutalare sett till stigning, framför allt med 450-metersklättringen de sista fyra kilometerna upp till Orta och den följande 300-metersklättringen till Øverlitjønna. Men desto bättre kanske den passar en diagonalåkare som Karlslunds Maria Gräfnings, som gör säsongens tredje inhopp i serien efter att ha slutat tvåa i Fis Worldloppet cup och som ju till skillnad från exempelvis Britta Johansson Norgren inte lär försöka staka sig runt utan gå med fäste (som Justyna Kowalczyk som vann i fjol). Gräfning står sig ju bra i de här sammanhangen, var sjua i Marcialonga och sexa i Birkebeinerrennet senast. Vasaloppstvåan Bob Impola kommer till start precis som vanligt. Han har ju efter djupdykningen i Birken (208:e plats!) värmt upp med seger i Sörbybackens skicross (i fjol sades det i förhandssnacket att det här var en bana som skulle passa Impola bra, men då hindrade sjukdom honom från start).

3) Rotterdam marathon
För exakt två år sedan sprang Erik Anfält Rotterdam marathon på 2.25.53, efter att ha passerat halvmaran på 1.10.20 (en tid han bara gjort i tävlingar i halvmaraton sex gånger), väl under tempot för att slå Lars Hagbergs snart 35 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Men farten mattades alltså andra halvan, och Anfält missade sitt eget personliga rekord med 50 sekunder (2.25.03 från Valencia 2015 gör honom alltjämt till distriktets tredje bästa maratonlöpare genom tiderna). På söndag morgon står han på startlinjen i Rotterdam igen, och frågan är hur hårt han spänner bågen den här gången. Vad klarar den 41-åriga kroppen efter en vinter som inleddes med rehabpass efter rehabpass men som avslutats med allt mer löpning och fart (minns de dubbla genrepen, 1.10.06 på Utrecht halvmaraton för tre veckor sedan och 32.51 på Varvetmilen för två veckor sedan) men ändå en bit från den fart som visades inför maran i Rotterdam för två år sedan (31.39 på Startmilen som då gick veckan före Rotterdam i stället för att krocka). Vi får helt enkelt se en stund efter tolv på söndag. Spännande blir det i varje fall att följa.