På väg mot SM-medalj – då gick kedjan av: ”Fick springa i mål”

I dag avgjordes alltså historiens första svenska mästerskap i cykelenduro, vilket jag uppmärksammade i helgens höjdare i förmiddags. Och visst kom örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelin, som förra veckan blev femma på mountainbike-VM och som har SM-guld både i mtb-disciplinerna sprint, crosscountry och maraton samt i cykelkross på meritlistan, till start i Åre. Och i fyra sträckor såg det ut som om han skulle kunna utmana om bronsmedaljen tämligen överlägsna bakom hemmacyklisten Robin Wallner och stockholmaren Alexander Kangas, men på femte och sista specialsträckan var olyckan framme. Wengelin berättar själv på sitt instagramkonto: ”Kedjan gick av och slet sönder en del andra prylar … Fick spring i mål.” Debaclet gjorde att Wengelin rasade till tionde plats i sammandraget, i en mycket jämn tävling. Wengelin fick tiden 10.31,00 på sista sträckan, SM-bronsmedaljören Oliwer Kangas var 54 sekunder före där och 61 sekunder före i sammandraget. Om Wengelin hade kunnat vara lika snabb och rentav kunnat köra in de där sju sekunderna och knipa en medalj om inte kedjan brakat? Det får vi aldrig veta. Kungälvs Josefine Björkman tog det första historiska SM-guldet i cykelenduro på damsidan.

I rullskids-SM i Norrköping, 20 kilometer i fristil med masstart, höll 14 åkare ihop hela vägen in på upploppet där Falun-Borlägnes Anton Hedlund var starkast Men Vedevågssonen Filip Danielsson lyckades inte kriga sig med hela vägen dit, utan fick släppa tätgruppen tidigare och korsade mållinjen nästan tre minuter senare (Hedlund på 40.38, Danielsson på 43.35), på 20:e plats. Som det verkar satsar Bore nu istället på Anton Persson och Pontus Hermansson, tia respektive 18:e i fredagens tävling, i lördagens sprintstafett dit även Danielsson var anmäld.

Therese Carlsson och Andreas Yngström, båda Örebro AIK, tog hem Utmaningen i Nora på fredagskvällen, den sprintartade triathlontävlingen över 150 meter simning, åtta kilometer simning och två kilometer löpning som sedan 1984 (med undantag för 1990) arrangerats i samband med Noradagarna. För Carlsson var det andra raka segern och tredje totalt, vilket gör att hon går upp på delad andraplats genom tiderna i damklassen, bakom femfaldiga vinnaren Gabi Jönsson. Totalt kom exakt 100 deltagare till start, färre än de tre senaste åren men ändå femte bäst sett till samtliga 32 upplagor. Kollegorna i norr var förstås på plats och skildrade det hela.

 

Helgens höjdare – med SM i rullskidor och cykelenduro

1. Vansbrosimningen
Dags för den tredje (eller fjärde, om man räknar Engelbrektsloppet) delen av en svensk klassiker 2016: Vansbrosimningen. Halvsim och öppen älv i dag, fredag, det stora loppet i morgon, lördag, och kortsim och tjejsim på söndag. Bara trekilometersloppet lockar runt 300 deltagare från länet, men precis som vanligt de senaste åren finns det inte några toppkandidater härifrån. I stället handlar det främst om ett motionsevent. Inte minst som SM i open water, den simdisciplin där Vansbrosimningen räknas inte, konstigt nog avgörs på måndag, i Norrköping.

2. Rullskids-SM
Skrev om det redan i onsdags, men i helgen (fredag-lördag, rättare sagt) är det alltså dags för de två första av sommarens fyra SM-distanser i rullskidor (de två sista, 15 kilometer fristil med individuell start och 52 kilometer i klassisk stil med masstart [notera att damer och herrar till skillnad mot i vanlig skidåkning får åka lika långt på rullskidor], avgörs i Slite Gotland [av alla skidorter!] 17–18 september) i samband med SM-veckan i Norrköping. Tyvärr kommer inte Moto eagle tour-dominanten och tidigare JSM-guldmedaljören Olivia Hansson till start i år, så Vedevågssonen och numera SK Bore-skidlöparen Filip Danielsson blir enda länshoppet. Han rankas som sexa på Fis poänglista inför fredagens 20 kilometer långa masstartslopp i fristil. I morgon kör han dessutom sprintstafett.

3. Mountainbike – både här och där
I dag, fredag, avgörs det första officiella svenska mästerskapet i cykelenduro (mountainbike med rallyregler, typ, med flera specialsträckor där tid tas och däremellan transportsträckor som bara behöver avverkas inom en stipulerad maxtid, utan stress) i samband med Åre bike festival, där örebroaren Matthias Wengelin var på plats redan i onsdags och vann förloppet Kill the villagers – en brutal backtävling över 3,5 kilometer dålig grusväg med start på torget nere i Åre och målgång 409 höjdmeter högre upp på Åreskutan. Snittlutning 11,6 procent. Och ja, nyblivne EM-femman Wengelin vann förstås (på cirka 17 minuter). Oklart dock om Wengelin stannar och kör dagens enduro-SM (han har ju redan vunnit i sprint, crosscountry, maraton och cykelcross, så det vore väl fint att ha ett enduroguld på meritlistan också), eller om han redan dragit vidare till Härnösand för lördagens Härnösand City-sprint (där jag dock inte hittade honom, men väl klubbkompisen Axel Lindh, i startlistan) och söndagens Härnösand Race, som är fjärde deltävlingen i svenska mountainbikecupen och räknas mot världsrankningen (där jag inte hittat någon startlista alls). Dessutom avgörs femte deltävlingen, av nio, i svenska långloppscupen i mountainbike i Rättvik på söndag. Mörksuggejakten är namnet på 74-kilometersloppet där Grytthans Fredrik Berg, som varit topp tio i de fyra första deltävlingarna och ligger tvåa totalt i cupen, jagar nya poäng.

Filip Danielsson slog Johan Olsson (ja, den Johan Olsson) i debuten för nya klubben

Vad är väl en rullskidtävling i Sunne en lördag i juli? Tja, det kan man ju diskutera. Men om man som Vedevågssonen Filip Danielsson, 19, inleder en seniorkarriär just där, gör debut för sin nya klubb (bytet från Garphyttan till Bore är nu klart) just där, och dessutom besegrar tvåfaldige OS-guldmedaljören och dubbel världsmästaren Johan Olsson just där – ja, då kan den väl i varje fall vara värt lite grann?
Danielsson, som trots sjukdomsproblem i vintras lyckades ta en JVM-plats men väl där inte kunde matcha sina resultat från året innan, 23:a av 32 åkare i prologen av den där tävlingen, en sprint med namnet Inge Bråten memorial som varje sommar lockar stora delar av den svenska och norska världseliten till Värmland. I kvartsfinalen slutade Danielsson, som aldrig varit någon utpräglad sprinter, näst sist – men slog likväl Johan Olsson som blev allra sist i kvartsfinalen.
Danielssons nya lagkompis Bill Impola, Kopparbergssonen som ställt om från långloppsfokus till en världscupsatsning, var 24:a i kvalet och hamnade i en svinsvår kvartsfinal där han fick ge sig mot Teodor Peterson och Simon Persson, som till slut blev etta och tvåa i hela tävlingen (med regerande rullskidsvärldsmästaren Ragnar Bragvin Andresen på tredje plats). Zinkgruvans Markus Johansson och Oscar Johansson var 25:a och 29:a i kvalet och slutade femma och sexa i sina kvartsfinaler.
Bland damerna var Zinkgruvans Daniela Bjärmark 24:a i kvalet, och även hon åkte ut i kvarten. Där vann Hanna Falk före Maiken Caspersen Falla med Stina Nilsson först på tredje plats.
Nästa stopp för Danielsson blir SM-veckan i Norrköping, som inleddes i dag och där det fredag–lördag är det dags för rullskidåkarna att inta stadens gator. Danielsson är anmäld både till fredagens 20-kilometerslopp med masstart i fristil och till lördagens sprintstafett. Dit är däremot inte Johan Olsson anmäld, och vid sidan om Anton Lindblad och Britta Johansson Norgren inte så många andra toppnamn heller.

Anfält anmäld till veteran-SM i Viby: ”Går för banrekordet”

Erik Anfält springer ju det mesta som går att springa – och nu har han kastat in en sen anmälan till veteran-SM i maraton, som dessutom är distriktsmästerskap och deltävling i långloppscupen, alltihop inom ramen för den sjunde upplagan av Viby marathon på lördag. Trots att han egentligen övergått till en trailsatsning och Vibymaran är hundra procent asfalt. Med i startlistan finns också namn som Lennart Skoog, 69, från Stenungssund, och Stig Söderström, 73, från Falun – Sveriges mesta maratonlöpare genom tiderna med 870 respektive 800 maratonlopp (eller ultralopp, räknat per den 12 maj när den officiella listan senast uppdaterades; trean Jan Paraniak kommer också, men han har än så länge bara hunnit till 399 maror eller ultralopp). Och så örebroaren Sören Forsberg, som 52 år gammal sprang personligt rekord med 2.44.30 i Frankfurt i höstas, och Tomas Fridh, Kumla, som var tvåa totalt och bäste länslöpare i Svampenmaran. Jag ringde upp tävlingsledaren Per Börjesson för att höra vad han såg mest fram emot.

– Det är jättekul att Anfält kommer, och han har sagt att han ska gå för att slå banrekordet som han satte förra året (2.36.16). Det var väldigt varmt förra året, och i år ser det ut att bli bättre löparväder, så det verkar bli goda förutsättningar för att springa fortare. På damsidan lär rekordet däremot stå sig. Kajsa Berg (Huddinge) var med förra året och sprang på 2.50.12, och några damer med den potentialen är inte anmälda. Annika Askengren Berg (Trollhättan), som blev tvåa i Örebro backyard ultra i helgen, och hennes klubbkompis Sofia Kay är nog de snabbaste, säger Börjesson till Konditionsbloggen.
Har arrangemanget av veteran-SM gett er många fler deltagare än normalt?
– Förra året hade vi 65 i mål och nu har vi över 80 anmälda, och en hel del av är sådana som vi ser är en direkt effekt av att vi fått veteran-SM. Vi har sökt det tidigare, men då har det inte passat i tid i förhållande till andra veteran-SM-tävlingar, men i år passade det bra.
Många säger att er bana är tuff, hur är den?
– Ja, tuffare än Stockholm marathon, i alla fall. Det är mycket småkuperat, många motlut som man inte märker så mycket av men som sätter sig i benen. Det är några rejäla backar mellan tolv och 14 kilometer, och avlsutningen, mellan Vretstorp och Östansjö, har en rejäl backe som alla brukar tycka är fruktansvärd. Det är mellan kilometer 38,5 och 39,5 som det går rakt uppför i en kilometer (32 höjdmeter, enligt jogg.se:s höjdkurva).
Försökte ni få det riktigt tufft när ni la banan 2010?
– Nej, inte direkt. Vi ville få till en bra bana med start och mål i Östansjö och med ett varv som gjorde att man kunde använda samma vätskestationer flera gånger.

Dagens (eller, egentligen gårdagens, men hann inte blogga om det då) stora nyhet är ju annars att Kopparbergs Bill Impola, vars kontrakt med numera nedlagda långloppslaget Team Exspirit gick ut efter årets säsong, nu efter tre framgångsrika år som långloppsproffs nu satsar på att slå sig in i svenska världscuplaget, och att han får Garphyttans dubble JVM-åkare Filip Danielsson som ny klubbkompis i SK Bore (det är alltså Danielsson som byter klubb, vilket han skriver lite om på sin hemsida).

Och så avslutades ju Idre tredagars i dag. Sammandraget är inte uppdaterat än, men Daniel Attås, som var trea inför etappen, avancerade i varje fall inte i listan efter att ha bommat rejält till femte kontrollen då varit nere och vänt på 30:e plats. Till slut blev tisarlöparen 13:e, nästan 13 minuter bakom Rassmus Andersson, OK Linné. Bäste länslöpare i torsdagens långdistans blev istället Per Eklöf, OK Milan, med en femteplats, bara 3.41 bakom Andersson. Tisarens Lovisa Persson och Josefin Tjernlund blev sjua och åtta i damklassen, nästan 14 respektive 17 minuter bakom överlägsna segraren Tove Alexandersson. Lilian Forsgren valde att bryta igen.
Redan på lördag avgörs SM över ultralång distans i Eskilstuna, med Persson som enda tisarlöpare i seniorklass men med Hagabys Martin Regborn alltjämt anmäld.

I Bob Impolas frånvaro tog Robert Brundin som väntat hem segern i fjärde deltävlingen i rullskidscupen Moto eagle tour. Brundin har varit etta-tvåa-tvåa-etta den här säsongen, enbart slagen av Impola (den här gången över 3,5 minuter före tvåan Mattias Fritz). Olivia Hansson tog fjärde raka segern på damsidan, i en tävling som kördes i Hallsberg (och som, av Frank Kiereck på Facebook att döma, var ”djävulskt jobbig, motvind och uppför till vändunkt, hemskt”). Någon tvåa i damklassen fanns det som vanligt inte.

Och så var jag ju och mötte Röjler och Knoblach i morse, men mer om det när de är i mål om en stund!

Oglamourösa baksidan för OS-hoppet – tvingas låna ihop kläder till SM

Emilia Fahlin var i en rätt lång, ensam utbrytning på andra etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i Storbritannien i dag (och fick för det kliva upp på podiet och motta priset som dagens mest offensiva cyklist), och både hon och lagkamraterna i Alé-Cipollini körde stenhårt och satte färg på dagen – även om det i slutändan inte belönades med en enda topp 20-plats (och Fahlin hamnade till slut i en grupp som tappade fem minuter på täten i de avslutande backarna). I morgon är det dags för etapp tre, av totalt fem: 112 kilometer mellan Ashbourne och Chesterfield. Och redan nästa vecka är det dags för SM i Västerås – vilket föranleder den braskande rubriken på dagens blogginlägg. På grund av hennes runtflängande liv som cykelproffs har den nya klubbdräkten nämligen inte hunnit fram, och Fahlin har tvingats kasta ut en önskan om att låna både tempo- och linjedräkt till SM (och hon har fått svar från bland annat Adam Axelsson!). Fahlin har dessutom skrivit ett eget blogginlägg på sidan, om våren, träningslägret i Spanien och senaste helgen i Tyskland (på tal om bloggar får ni inte missa Martin Regborns om VM-uttagningen, heller, eller Louise Wikers om SM-milen).

Olivia Hansson tog tredje raka segern och Bob Impola andra när tredje etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjordes i går. En riktigt klassisk etapp med start vid Lekhyttekiosken, mål uppe i Ånnaboda och därtill både motvind och individuell start. 17 åkare till start, och Robert Brundin gjorde ett starkt lopp och var bara 53 sekunder bakom Impola.

Dubbel showdown i Lekeberg – och här är länets oväntade sprintmästare

Det är ju inte varje dag det är Lekebergs kommun som står i fokus i Konditionsbloggen, men plötsligt händer det. I går, onsdag, var det nämligen dubbla tilldragelser i det som sett till folkmängd är en av Sveriges 50 minsta kommuner. Vi snackar förstås Fjugestaloppet – men också andra deltävlingen i rullskidcupen Moto eagle tour.
Fjugestaloppet är enda deltävlingen långloppscupen på en månad (mellan Spartacusstafetten 15 maj och Fröviloppet 18 juni). Örebro AIK-duon Jakob Nilsson och Annika Larsson tog hem segrarna på 17.10,3 respektive 21.01,6 när ingen av de riktiga kanonerna dök upp (Stockholm marathon på lördag är förstås en delförklaring). Nilsson tog tredje cupförstaplatsen (bäst av länslöpare, alltså) på sju deltävlingar och drygade ut sin tidiga ledning i cupen. 14-årige Melker Forsbergs 19.26,8 (seger med över 2,5 minuter i P15-klassen, tolva totalt i herrklassen) kanske ändå var starkaste resultatet. Kollega Peter Eriksson var på plats och tog lite bilder.
En som inte kommer kuta Stockholm marathon i år är Bob Impola (mer känd som längdskidåkare men 45:e svensk och 70:e totalt i maratondebuten i Stockholm i fjol på 2.43.20). Så han passade på att köra, och krossa konkurrensen, i Moto eagle tour som kördes över 17 kilometer med start uppför Sättranbacken på gamla E18 mellan Karlskoga och Örebro och som sedan svängde in på vägen mot Mullhyttan och vände tillbaka vid Ålunda för målgång vid Lekhyttekiosken. Impola ryckte redan i den inledande backen och höll undan till seger med nästan en minut före Robert Brundin, som knäckte Viktor Hansson genom Lekhyttan, rapporterar arrangören (och femman, efter photofinishtorsk mot Frank Kiereck) Mats Carlberg. Olivia Hansson ensam dam till start, spöade flera gubbar och var bara två sekunder bakom Kiereck/Carlberg. Totalt 21 åkare till start – ”kul med massor av folk. Speciellt i vasaklassen som kör träningsskidor rullmotstånd två”, skriver Carlberg.

För övrigt bommade jag att rapportera från orienteringens sprint-DM i Hallsberg i lördags. Hade helt enkelt missat att Örebro län, precis som åtta andra distrikt, valt att lägga sitt sprintmästerskap mitt under brinnande EM. Så någon ny prestigeduell mellan Martin Regborn och Daniel Attås, likt den i fjol, blev det alltså inte. Näe, i stället tog fem löpare utom tävlan, från andra distrikt, de fem första platserna i herrklassen, medan samtliga DM-medaljer gick till Hagabylöpar; guldet till sexan Harald Larsson, Hagaby, silvret till tian Ulf Hallmén och bronset till Tobias Karlsson, 14:e och sist i mål.
På damsidan var det åtminstone ettan, tvåan och trean som tog DM-medaljerna i Malin Johansson, Anette Carlsson och Lisa Westerberg, Tylöskog, KFUM Örebro respektive OK Milan, men utan Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund och en rad andra topplöpare kändes inte heller det som äkte DM-klass … Men man kan ju inte göra annat än att slå de löpare som ställer upp.
Saga Sander och Per Karlsson mästare i juniorklasserna, Lisa Hallmén och ovan nämnda Melker Forsberg vinnare i äldsta ungdomsklasserna.
Resten av DM-tävlingarna avgörs 3–11 september

Mittemellan Spartacus och varvet – klart Kemppi rusade hem våren

Well, liksom klubbkompisen Erik Anfält har ju Mikaela Kemppi aldrig varit rätt för att tävla tätt. Därför var det väl inte helt överraskande att hon stod där på startlinjen vid Gustavsvik i kväll, trots att det bara gått tre dagar sedan hon var med och satte nytt banrekord i Spartacusstafetten och lika få dagar kvar tills hon faktiskt har en liten chans att jaga en friidrotts-EM-biljett i Göteborgsvarvet, som i år dessutom dubblerar som halvmaraton-SM och alltså även EM-uttagning på distansen. Men i kväll var det alltså Vårruset i Örebro som gäller, och utan eviga konkurrenten Josefin Gerdevåg blev det ingen match för Kemppi som vann elva sekunder före Mariestadslöparen Hanna Thorold och ytterligare 20 före klubbkompisen Erica Lech, Örebro AIK., trots att segertiden (18.06) är den långsammaste tiden Kemppi sprungit på under de fyra vårrus jag hittat resultatlistor från (tvåa på 18.00 2013, seger på 18.02 2014, tvåa på 17.54 i fjol).

Ingen löpare gick således under 18 minuter i Vårruset i år (jämfört med två, Gerdevåg och Kemppi, i fjol), men tre gick under 19 och sju under 20, 17 under 21 och 37 under 22 minuter.

1 040 sprang i tidtagningsklass, 86 färre än i fjol (-7,6 procent), men bara något färre än 2014 och nästan 40 procent fler än 2013 (då bara 755 sprang med tidtagning). Och NA sände som vanligt förstås direkt.

Det var premiär för lokala rullskidcupen Moto-Eagle Tour i kväll också, och Robert Brundin och Olivia Hansson visade sedvanlig klass när de avverkade de 14 kilometerna på 30.23 respektive 34.03 och tog hand om segrarna.

Tog hem cupen – sedan flög Axelsson till USA: ”Spännande”

Adam Axelsson, 19, har haft en avkortad cykelsäsong eftersom han nu väljer att satsa helhjärtat på sin skridskokarriär. Trots det säkrade han på lördagen totalsegern i den svenska seniorcupen (om han och jag räknat rätt, det är en hel del avancerad matematik som måste göras eftersom två deltävlingar återstår men varje cyklist bara får räkna sina sex bästa resultat från de totalt nio tävlingarna), den näst högsta nivån i inhemsk cykling bakom elitklassen. Det skedde via en femteplats i Treberg GP i Skara på lördagen (Axelsson blev tvåa i klungspurten bakom tre utbrytare; hans sämsta placering i cupen i år!), och bara några timmar senare satte han sig på tåget mot Arlanda för att 6.50 på söndagsmorgonen flyga via Amsterdam till Salt Lake City för ett månadslångt träningsläger med Norges Skøyteakademi. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp och kollade läget.

– Det gick bra i Skara. Om vi räknat rätt behövde jag hålla mig före Mattias Lundqvist medan Marcus Streijffert inte fick slå mig med mer än elva placeringar eller så. Lundqvist tror jag blev varvad och bröt, och Streijffert var trea, bara två placeringar framför mig, så som det ser ut har jag vunnit cupen. Riktigt roligt eftersom jag inte satsat så hårt på cyklingen i år och inte kört så många tävlingar. I dag valde jag att inte gå med i utbrytningen eftersom jag skulle ha koll på de andra, så jag satt med i klungan istället, och det kändes väldigt bra hela vägen. Jag hade lite kraft kvar och kunde spurta, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Och nu reser du till USA, vad händer där?
– Vi kommer vara på läger i nästan en månad, fram till den 5 oktober. Första veckan kommer vi mest ta det lugnt och göra tester av blodvärden och sådana saker, för att se hur vi acklimatiserar oss till den höga höjden. Vi kommer bo uppe i Park City, på 2 000 meters höjd, och 30-40 minuter från banan. Andra, tredje och fjärde veckan blir det hårdare träning och sista två helgerna är det tävlingar. Känns det riktigt bra kommer jag gå för världscupkvaltiderna.
Jag läste på din blogg att du hittat rätt med nya skenor …
– Ja, känslan är väldigt bra, även om jag bara hunnit köra ett pass med dem. Jag har haft problem med skenor innan, och vågade inte testa dem före tävlingen i Bergen. Det ska bli spännande att åka mer på dem.

Örebrocyklisternas påläggskalv Jade Cleveland lyckades hålla sin plats i klungan hela vägen, och spurtade in på en topp tio-plats i Treberg GP, medan David Klasson tvingades bryta med sadelproblem.

Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson
Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson

Emilia Fahlin fortsätter att ge full support åt sina lagkompisar i Boels rental ladies tour, och fanns även på lördagens femte och näst sista etapp med i huvudklungan hela vägen in i mål. Spurtstarka lagkompisen Jolien d’Hoore trea i mål, klättrade en placering till sjätte i sammandraget men är alltjämt 31 sekunder bakom Lisa Brennauer efter fredagens tempolopp. Ja, tempot; det skrev jag inget om, va? Fahlin slutade på 33:e plats (av 96 startande), 1.08 bakom Brennauer men bara 40 sekunder från en topp tio-plats efter 11,4 kilometer och en kvarts individuell cykling. I dag, söndag, avslutas etapploppet i Nederländerna, så dagens race blir VM-genrep.

Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat mountainbikeorienterings-Sverige på herrsidan totalt i år, följde upp fredagens SM-guld i sprint med att vara överlägset snabbast i lördagens långdistans-SM, fyra minuter före tvåan, Attundas Anders Frisk. Men direkt efter målgång diskade han sig själv, precis som ytterligare fem deltagare. Vad som hände? Anders Stjerndahl i Svenska orienteringsförbundets mountainbikeorienteringsgrupp förklarar på förbundets hemsida:
– Det fanns en stor väg som man varken fick cykla på eller passera. Det var ett tecken för förbjudet område på kartan, men det var lite otydligt. Många åkare missade det, säger.han.
Däremot tog Karlskogas stjärnskott Erica Olsson programenligt helgens andra raka SM-guld. Hon kan fullborda succén i medeldistansen i dag, söndag, medan Jansson får jaga revansch.

I helgen är det ju stor DM-stafettfest runt om i Sverige, men Värmland passade även på att klämma av långdistans-DM på Hammarö i går. Med Linda Take på Tjejmilen tog Djerfs Marie Pettersson (som liksom mig och Erik Anfält kutade Sälen fjällmaraton förra lördagen) hem segern med fem minuters marginal före Södertäljes Sanna Skoog (utom tävlan) och över sju minuter före DM-silvermedaljören och lagkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson (tidigare landslagsåkare i skidorientering, med EM-medalj på meritlistan). Juniorlandslagets (i skidorientering) Filip Jacobsson, Degerfors, ställde upp i seniorklassen (som en av tre värmlänningar, medaljen garanterad) och slog både veteranen Jan Olm och felstämplande karlskogingen Per Jansson. Jacobsson var tvåa i mål bakom en Södertäljelöpare, men tog DM-guldet med över tio minuters marginal. Tisarens Oskar Andrén ställde också upp och blev trea, utom tävlan.

Bill Impolas nye, men hyggligt meriterade, lagkompis Daniel Rickardsson blev tvåa i premiären för Team Exspirit (tidigare Team Coop) i 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneslöp, nedspurtad med en hundradels marginal av Simen Østensen efter tre timmar och 20 minuters stakande. Bill fick släppa huvudklungan och göra avslutningen av loppet på egen hand, i mål på 24:e plats, 22.10 bakom täten (inte samma tryck i åkningen som i fjol, då han blev tvåa, får man förmoda). Nu fortsätter laget sitt läger i Norge, innan det är dags för två veckor på snö i österrikiska Ramsau i oktober och ytterligare en vecka i italienska Livigno i slutet av november före långloppsvärldsuppremiären med lagtempoprolog och La Sgambeda 5-6 december.

I polis-SM i multisport (som kollega Gabriel Rådström förevigade i NA-tv) var det Efter si sådär 17 timmars tävlande vann Stockholmspiketen med 18 futtiga minuter före Trollhättans lag Standby-Fyrbodal medan förhandsfavoriterna Team MestUte från Eskilstuna blev trea. Ingen resultatlista är publicerad, så hur det i slutändan gick för Sydnärkepolisen är oklart. Men de tappade 1.40 på fredagens första etapp och låg femma där, i alla fall.

Tim Sundström? Tja, han blev förkyld och missade Göteborgs GP, vilket kan ha inneburit slutet för en säsong där alla kurvor pekat spikrakt uppåt. Dags för hårdträning och nya distriktsrekord 2016?

Stockman på väg över sex tvåtusenmeterstoppar

119 kilometer och 7 250 höjdmeter fördelat på sex tvåtusenmeterstoppar: Arête du Mont-Favre (2 435 meter), Col Chavannes (2 603), Col du Petit Saint-Bernard (2 188), Passeur de Pralognan (2 567), Col de la Gitte (2 322) och Col du Tricot (2 120), med start i italienska Courmayeur och mål i franska Chamonix. Vi snackar ”Sur les Traces des Ducs de Savoie”, eller kort och gott TDS, som loppet kallas. En av fem tävlingar under Ultra-Trail du Mont-Blanc-veckan som pågår just nu, och just TDS startade 6.00 i morse. Och någonstans, på någon av de där sex bergen, krigar just nu Cristoffer Stockman, ledamot för Centerpartiet i Kumlas kommunfullmäktige och långskubbare av rang. Enligt liveresultatsidan från tävlingen ligger Stockman just nu på 1 306:e plats av 1 551 startande herrar. Han passerade det medeltida fortet la Patte vid 16.36 i eftermiddags, och därefter väntar klättringen via Col de la Forclaz upp till Passeur de Pralognan före nästa mellantid nere vid vätskestationen i Cormet de Roselend, där Stockman borde vara när som helst.
Spanjoren Pau Bartolo nådde målet på torget i Chamonix som segrar vid 20.27 i kväll, då hade han besegrat banan, och konkurrenterna på 14 timmar, 26 minuter och 40 sekunder.

I kväll återupptogs den lokala rullskidcupen Moto eagle cup och det blev två favoritsegrar. Tobias Karlsson, dundrade hem herrklassen med mäktiga tiden 33.23 över 16 kilometer medan Olivia Hansson, som stod över senaste deltävlingen, tog tredje segern på lika många försök i årets cup på tiden 37.05 (Hansson som var tvåa i stortävlingen Icarullen för två veckor sedan (där Kopparbergs Bob Impola, som vann förra deltävlingen i Moto eagle cup men inte ställde upp i kväll, vann herrklassen). Robert Brundin blev tvåa på 34.46 och superklassikern Frank Kiereck trea på 35.33. Totalt kom elva åkare till start i tävlingen som avgjordes med intervallstart upp och ned för Kåvivägen i Lillån.

För övrigt vann ex-karlskogingen Linda Take Värmlands-DM på 10 000 meter i går. Tredje DM-tecknet för säsongen (om jag inte missat något), till Take som tidigare tagit hem sprint-DM i orientering och friidrotts-DM över 5 000 meter. Plus Vårruset i Karlstad, förstås. Take avverkade milen på 39.27,06, drygt 1,5 minuter före klubbkompisen (i Karlstadsklubben Göta) Anna Nyström.

Fahlin inför Tour de France: "Ser himla lätt ut på tv – är jäkla tufft"

Emilia Fahlin, 26, kör damernas Tour de France (egentligen Le Course) på söndag. Det har jag skrivit om tidigare här på bloggen, men i dag tog jag också ett rejält snack med henne inför den upphajpade tävlingen som nu avgörs för andra gången. En större intervju om tävlingens betydelse, de kvardröjande och alltjämt enorma könsskillnaderna inom cykelsporten och framtiden kommer i söndagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men uppsnacket inför själva tävlingen kommer här på bloggen. Vi snackar alltså 13 varv och totalt 89 kilometer upp och ned längs Champs-Élysées (start 13.30, i Eurosport från 14.00, målgång cirka 15.25). En uppgift som inte är lika lätt som det låter, om man får tro Fahlin, som körde premiärupplagan i fjol (som fick starka vitsord för sin fina insats som hjälpryttare då, även om Wiggle-Hondas tävling förstördes när Fahlin och de två spurtessen fastnade bakom en krasch 800 meter före mål).

– När man kollar på herrarna på tv ser det himla lätt ut när de defilerar i Paris, men det är en jäkla tuff bana. Det är svagt uppför, på kullersten, på ena sidan, och sedan flyger man nedför och så är det bara att börja om igen. Det tar ut sin rätt, det känns i benen när man ska göra 13 varv. Man ska ha en riktigt bra dag om man ska kunna göra något vettigt på den banan, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vilket lag ställer ni upp med?
– Det är jag, Jolien d’Hoore, Chloe Hosking, Giorgia Bronzini, Amy Robert och ”Nettie” Edmondsson. Jolien körde riktigt bra senaste helgen, vann tre lopp (de tre första etapperna i BeNe Ladies Tour) och är en vass spurtare. Avslutningen på kullersten passar nog henne väldigt bra också. Sedan har vi Bronzini och Hosking som också är starka spurtare. Man vet aldrig hur tävlingen utvecklar sig på förhand.
Hur har du det själv med formen?
– Jag är på läger på hög höjd i italienska Livigno just nu, har varit här en vecka efter girot och åker bara ned till Paris lördag–måndag, sedan åker jag tillbaka hit och avslutar lägret med fyra dagar till före nästa världscuptävling (tyska Sparkassen Giro nästa söndag). Egentligen hade jag önskat att få två veckor i sträck här uppe, men jag behöver tävla också och Tour de France är en stor och uppmärksammad tävling, så det blev en liten kompromiss.
– Lägret har varit väldigt bra. Det var en stor vinst för mig att komma ur girot frisk, de tre senaste gångerna har jag dragit på mig sjukdom de sista dagarna, men nu kunde jag komma in fräsch till lägret och få några riktigt bra och hårda dagar i perfekt väder. Efter allt som varit (långa sjukdomsperioder med främst bihåleinflammationer under vår och sommar) har jag inte den grunden jag behöver, därför är det här lägret extra viktigt.
Hur ser du tillbaka på Giro d’Italia?
– Det gick bra. Det var några tuffa bergsetapper där jag fick göra mitt för att hjälpa våra två klättrare tidigt på etapperna och sedan ta det så lugnt som möjligt. Men man ska ändå över bergen och i mål, och det är nog så jobbigt. Sista etappen kände jag mig bättre än dagarna innan, och det var en positiv känsla som jag tog med mig. Vi hade ett uppdrag för Mara (Abbott, som vann sista etappen och avancerade till andra plats i sammandraget) inför sista berget, och jag orkade vara med länge och jobba. Den känslan är bra för motivationen och moralen.
Är det klart att du får köra Vårgårdas världscupdeltävling?
– Nej, vi har inte fått programmet så långt fram än. Men det gick bra för mig där i fjol, och det är ju hemmaplan, så jag har stora förhoppningar om att komma med i laget. Däremot är det klart att jag ska köra Tour of Norway veckan före med landslaget. Det blev klart i dag. Det blir bra att få lite tävling i benen, och dessutom har jag aldrig kört den tävlingen förut.

Dagens O-ringen? Tja, det skrev jag en hel del om här. Att Garphyttans Marcus Jansson tog till slut ändå hem herrarnas mountainbikeorientering och nu påbörjar VM-laddningen (där det kan bli intressanta starter i mountainbikelångloppen 1572 Mtb Challenge nästa helg och Finnmarksturen veckoslutet därpå) och att Simone Niggli gjorde ”säsongens största bom” (snack med både henne och Jansson i fredagens papperstidning) var de stora rubrikerna på torsdagen.

I Sälen avgjordes för övrigt King of the hill i dag, med 25,8 kilometer och över 1 001 höjdmeter på cykel och rullskidor (ganska jämnt fördelat), med idel ädel skidadel på startlinjen och IFK Moras Lars Suther som segrar på 1.12.50, 1,5 minuter före Jens Eriksson och Lars Bleckur. Karlslunds Mats Carlberg sjua, knappt 18 minuter bakom.