Stockman på väg över sex tvåtusenmeterstoppar

119 kilometer och 7 250 höjdmeter fördelat på sex tvåtusenmeterstoppar: Arête du Mont-Favre (2 435 meter), Col Chavannes (2 603), Col du Petit Saint-Bernard (2 188), Passeur de Pralognan (2 567), Col de la Gitte (2 322) och Col du Tricot (2 120), med start i italienska Courmayeur och mål i franska Chamonix. Vi snackar ”Sur les Traces des Ducs de Savoie”, eller kort och gott TDS, som loppet kallas. En av fem tävlingar under Ultra-Trail du Mont-Blanc-veckan som pågår just nu, och just TDS startade 6.00 i morse. Och någonstans, på någon av de där sex bergen, krigar just nu Cristoffer Stockman, ledamot för Centerpartiet i Kumlas kommunfullmäktige och långskubbare av rang. Enligt liveresultatsidan från tävlingen ligger Stockman just nu på 1 306:e plats av 1 551 startande herrar. Han passerade det medeltida fortet la Patte vid 16.36 i eftermiddags, och därefter väntar klättringen via Col de la Forclaz upp till Passeur de Pralognan före nästa mellantid nere vid vätskestationen i Cormet de Roselend, där Stockman borde vara när som helst.
Spanjoren Pau Bartolo nådde målet på torget i Chamonix som segrar vid 20.27 i kväll, då hade han besegrat banan, och konkurrenterna på 14 timmar, 26 minuter och 40 sekunder.

I kväll återupptogs den lokala rullskidcupen Moto eagle cup och det blev två favoritsegrar. Tobias Karlsson, dundrade hem herrklassen med mäktiga tiden 33.23 över 16 kilometer medan Olivia Hansson, som stod över senaste deltävlingen, tog tredje segern på lika många försök i årets cup på tiden 37.05 (Hansson som var tvåa i stortävlingen Icarullen för två veckor sedan (där Kopparbergs Bob Impola, som vann förra deltävlingen i Moto eagle cup men inte ställde upp i kväll, vann herrklassen). Robert Brundin blev tvåa på 34.46 och superklassikern Frank Kiereck trea på 35.33. Totalt kom elva åkare till start i tävlingen som avgjordes med intervallstart upp och ned för Kåvivägen i Lillån.

För övrigt vann ex-karlskogingen Linda Take Värmlands-DM på 10 000 meter i går. Tredje DM-tecknet för säsongen (om jag inte missat något), till Take som tidigare tagit hem sprint-DM i orientering och friidrotts-DM över 5 000 meter. Plus Vårruset i Karlstad, förstås. Take avverkade milen på 39.27,06, drygt 1,5 minuter före klubbkompisen (i Karlstadsklubben Göta) Anna Nyström.

Fahlin inför Tour de France: "Ser himla lätt ut på tv – är jäkla tufft"

Emilia Fahlin, 26, kör damernas Tour de France (egentligen Le Course) på söndag. Det har jag skrivit om tidigare här på bloggen, men i dag tog jag också ett rejält snack med henne inför den upphajpade tävlingen som nu avgörs för andra gången. En större intervju om tävlingens betydelse, de kvardröjande och alltjämt enorma könsskillnaderna inom cykelsporten och framtiden kommer i söndagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men uppsnacket inför själva tävlingen kommer här på bloggen. Vi snackar alltså 13 varv och totalt 89 kilometer upp och ned längs Champs-Élysées (start 13.30, i Eurosport från 14.00, målgång cirka 15.25). En uppgift som inte är lika lätt som det låter, om man får tro Fahlin, som körde premiärupplagan i fjol (som fick starka vitsord för sin fina insats som hjälpryttare då, även om Wiggle-Hondas tävling förstördes när Fahlin och de två spurtessen fastnade bakom en krasch 800 meter före mål).

– När man kollar på herrarna på tv ser det himla lätt ut när de defilerar i Paris, men det är en jäkla tuff bana. Det är svagt uppför, på kullersten, på ena sidan, och sedan flyger man nedför och så är det bara att börja om igen. Det tar ut sin rätt, det känns i benen när man ska göra 13 varv. Man ska ha en riktigt bra dag om man ska kunna göra något vettigt på den banan, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vilket lag ställer ni upp med?
– Det är jag, Jolien d’Hoore, Chloe Hosking, Giorgia Bronzini, Amy Robert och ”Nettie” Edmondsson. Jolien körde riktigt bra senaste helgen, vann tre lopp (de tre första etapperna i BeNe Ladies Tour) och är en vass spurtare. Avslutningen på kullersten passar nog henne väldigt bra också. Sedan har vi Bronzini och Hosking som också är starka spurtare. Man vet aldrig hur tävlingen utvecklar sig på förhand.
Hur har du det själv med formen?
– Jag är på läger på hög höjd i italienska Livigno just nu, har varit här en vecka efter girot och åker bara ned till Paris lördag–måndag, sedan åker jag tillbaka hit och avslutar lägret med fyra dagar till före nästa världscuptävling (tyska Sparkassen Giro nästa söndag). Egentligen hade jag önskat att få två veckor i sträck här uppe, men jag behöver tävla också och Tour de France är en stor och uppmärksammad tävling, så det blev en liten kompromiss.
– Lägret har varit väldigt bra. Det var en stor vinst för mig att komma ur girot frisk, de tre senaste gångerna har jag dragit på mig sjukdom de sista dagarna, men nu kunde jag komma in fräsch till lägret och få några riktigt bra och hårda dagar i perfekt väder. Efter allt som varit (långa sjukdomsperioder med främst bihåleinflammationer under vår och sommar) har jag inte den grunden jag behöver, därför är det här lägret extra viktigt.
Hur ser du tillbaka på Giro d’Italia?
– Det gick bra. Det var några tuffa bergsetapper där jag fick göra mitt för att hjälpa våra två klättrare tidigt på etapperna och sedan ta det så lugnt som möjligt. Men man ska ändå över bergen och i mål, och det är nog så jobbigt. Sista etappen kände jag mig bättre än dagarna innan, och det var en positiv känsla som jag tog med mig. Vi hade ett uppdrag för Mara (Abbott, som vann sista etappen och avancerade till andra plats i sammandraget) inför sista berget, och jag orkade vara med länge och jobba. Den känslan är bra för motivationen och moralen.
Är det klart att du får köra Vårgårdas världscupdeltävling?
– Nej, vi har inte fått programmet så långt fram än. Men det gick bra för mig där i fjol, och det är ju hemmaplan, så jag har stora förhoppningar om att komma med i laget. Däremot är det klart att jag ska köra Tour of Norway veckan före med landslaget. Det blev klart i dag. Det blir bra att få lite tävling i benen, och dessutom har jag aldrig kört den tävlingen förut.

Dagens O-ringen? Tja, det skrev jag en hel del om här. Att Garphyttans Marcus Jansson tog till slut ändå hem herrarnas mountainbikeorientering och nu påbörjar VM-laddningen (där det kan bli intressanta starter i mountainbikelångloppen 1572 Mtb Challenge nästa helg och Finnmarksturen veckoslutet därpå) och att Simone Niggli gjorde ”säsongens största bom” (snack med både henne och Jansson i fredagens papperstidning) var de stora rubrikerna på torsdagen.

I Sälen avgjordes för övrigt King of the hill i dag, med 25,8 kilometer och över 1 001 höjdmeter på cykel och rullskidor (ganska jämnt fördelat), med idel ädel skidadel på startlinjen och IFK Moras Lars Suther som segrar på 1.12.50, 1,5 minuter före Jens Eriksson och Lars Bleckur. Karlslunds Mats Carlberg sjua, knappt 18 minuter bakom.

Jodå – det blir tävling på GIH (observera rimmet!)

I vintras skrev jag ett par artiklar om Örebros enda, och numera totalt undermåliga, utomhusarena för friidrott, den på Örebro universitet (GIH). Det handlade om att KFUM Örebro nu kände sig tvungna att lägga ned den sista nationella tävlingen som fortfarande årligen arrangerats där, stavhoppsfesten Swedish pole vault challenge. Arenan, där senior-SM arrangerades i början av 80-talet, har sedan ett bra tag tillbaka varit uttjänt för alla andra friidrottsgrenar, och nu fungerar den inte att hålla stavhoppsgala på heller. Klubben klagade, undrade varför inte kommunen realiserar de planerna som tagits fram på en ny friidrottsarena bredvid Tybblelundshallen, som skulle kunna bli verklighet till mycket begränsad kostnad. Och kommunen svarade att de kände till problemet och behovet men inte kunde lova något i dagsläget. Sådär.

Nu står det hur som helst klart att det trots allt blir en liten tävling på GIH i år (ja, Studenthalvan i slutet av maj utnyttjade ju upploppet som avslutning på sitt femkilometerslopp, så lite tävling har det redan varit) – i form av rullskidor. Rullskidor? Jo, i morgon kväll 20.00 är det masstartat i Moto eagle tours fjärde etapp, som fått namnet Tartan black race. Masstart över 10 000 meter på GIH:s löparbanor. Klassisk 25-varvsfrossa, med andra ord, men med rullskidor under fötterna och förmodligen en hel del taktiska knep under bältet. Typ. Vi får väl se om någon kan utmana Olivia Hansson (knappast troligt) och Robert Brundin den här gången.

På Skölvboslätt är det ju halva sträckan som gäller (med start 18, så den hugade hinner med en dubbel). DM på 5 000 meter med Glanshammar som arrangör. Det är andra av totalt sex senior-DM inom friidrottsdistriktsförbundet som avgörs 2015 (de arrangeras numera bara i långdistans-, landsvägs- och terrängdiscipliner, något ”vanligt” friidrotts-DM finns varken inom- eller utomhus för seniorer); det första var ju korta terräng-DM där Tim Sundström och Erika Bergentz tog hem titlarna. Tim är förstås storfavorit om han kommer till start nu också, men det är kanske tveksamt efter söndagens 1 500-meterslopp i Lahtis. På damsidan är Josefin Gerdevåg löparen att slå, om hon startar. Vi får se, någon startlista har nämligen inte publicerats och som vanligt är det fritt fram för efteranmälningar. (tio deltävlingar på 8,5 veckor) är DM – som precis som vanligt ger extrapoäng i totalen – också sista deltävlingen i långloppscupen på 2,5 veckor, och näst sista på fem veckor. Innan det drar igång på allvar igen med Dalenrundan den 26 juli återstår bara Viby marathon (som också har DM-status) den 4 juli.

Själv är jag för övrigt extra glad i dag. Klarade att springa 15 kilometer, vilket är rekordlångt när vi snackar smärtfri löpning sedan någon gång i början av mars (och ett av bara en handfull så långa, smärtfria pass sedan september i fjol). Håll tummarna för att det inte är en tillfällighet, att rehab, vila och massage gjort susen, och att det inte blir några bakslag!