Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Helgens höjdare: Fem löptävlingar (superduell i Nora!), rekordstora Bergslagsloppet, VM och SM

1) Löptävlingsbonanza
Inte nog med att det var Stafesten för Unicef i går: I dag, fredag, är det dessutom utslagstävlingen Berga knockout, och i morgon, lördag, är det Norasjön runt, Run of mine, ”Trav”-loppet och Örebro parkrun … Jösses!
Den mest prestigefyllda av tävlingarna är utan tvekan Norasjön runt, halvmaran som är en av hela löpar-Sveriges mest klassiska och som avgjorts sedan 1929 (med ett uppehåll 1936–1959; och sedan 1983 är tävlingen just ett halvmaraton efter att tidigare ha avgjorts på något längre distanser). I år är tävlingen dessutom DM för både seniorer och veteraner. Per Sjögren och Erica Lech är regerande mästare, men ingen av dem är föranmälda till årets upplaga (jag bytte några ord med Sjögren i samband med Kilsbergen trailrun i söndags, där han var funktionär, och det lät på honom som att han på grund av skadekänningar inte kommer att springa fler tävlingar i år), men det är ändå upplagt för spännande fajter, framför allt i herrklassen: De två huvudkonkurrenterna i långloppscupen, IF Starts Per Arvidsson och Örebro AIK:s Andreas Ingberg är nämligen anmälda (Arvidsson leder cupen och vann Kilsbergen trailrun senast, men Ingberg har 2–1 i inbördes möten den här säsongen och kan nå ikapp om han tävlar frenetiskt i höst), och de båda utmanas också av KFUM Örebros Thomas Chaillou, som i grunden är en snabbare löpare över den här distansen (han gjorde 1.10.50 i Örebro AIK:s halvmaraton i våras) men som inte tävlat så mycket (i varje fall inte på hemmaplan) den här säsongen. Chaillou vann Norasjön runt 2016, på 1.13.12. På damsidan är IF Starts Maria Eriksson huvudfavorit, om det inte dyker in några efteranmälningar, i ett tunnare fält där bara 16 löpare föranmält sig. Jag gissar att klubbkompisen Anna Pettersson kan vara med i kampen om andraplatsen.

2) Bergslagsloppet och mountainbike-VM
Medan regerande mästaren och hemmaåkaren Matthias Wengelin på lördagen kör OS-disciplinen crosscountry vid mountainbike-VM i Schweiz avgörs årets upplaga av långloppet Bergslagsloppet, över 69 kilometer med start och mål i Ånnaboda, på söndag. Arrangörerna räknar med rekorddeltagande, över 500 cyklister till start, och bland toppnamnen finns på herrsidan Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist, Johan Norén, Henrik Sparr och Calle Friberg (och örebroaren Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kan läsa ett reportage om på na.se under eftermiddagen), och på damsidan Louise Rundqvist och regerande mästaren Emmy Thelberg.
På temat cykel avslutar ju Emilia Fahlin redan i dag, fredag, etapploppet Lotto Belgium tour där hon har chansen att nypa en pallplats i sammandraget (trea inför sista etappen efter att ha varit trea och tvåa på de två linjeetapperna hittills). Fahlin som för övrigt blev uttagen till i Sveriges VM-trupp i dag, läs mer om det här!

3) Långdistans-SM i orientering
Jag gick redan tidigt i veckan igenom alla spännande länsnamn som anmält sig till långdistans-SM, som avgörs söder om Jönköping med kval på lördagen och final på söndagen. Allra mest spännande tycker jag att det ska bli att se landslagslöparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, men också Hagabys Filip Dahlgren och Viktor Larsson som tagit stora kliv framåt (eller, i ex-VM-löparen Dahlgrens fall, tillbaka) den här säsongen och som kommer bilda ett hyperintressant stafettlag med Regborn när SM fortsätter nästa helg.

Höstplanering med gruvlöpning (och favoritsegrar i Moto tour)

Trots att jag bommade anmälningsstoppet i söndags med runt 20 timmar så lyckades jag, tack vare en välvillig tävlingsledare, säkra en plats i Run of mine nästa lördag, det tio kilometer långa loppet som går ned i, runt i, och upp ur gruvgångarna i Zinkgruvan. Loppet arrangeras för andra gången, i fjol krockade det tyvärr med Bergslagsleden ultra (som jag i slutändan inte heller kunde springa på grund av förkylning och jobb), men i år kände jag att jag var tvungen att ta chansen. Roligt och unikt lopp, så nära geografiskt och man vet aldrig hur länge det kommer att finnas kvar … Jag är superladdad. Loppet kommer bli det sista i en trestegsraket som inleds med Kilsbergen trailrun på söndag och fortsätter med Berga knockout på fredag eftermiddag, och efter de tre kommer jag att träna lättare och hitta formen inför höstens stora mållopp: Bergslagsleden ultra den 22 september. Det kommer bli grymt! Därefter får vi se om det blir något mer seriöst tävlande i höst. Kanske en snabbare asfaltsmara för att se vad benen duger till, vi får se om jag är sugen på det efter BLU.

I kväll löptes Karlstads version av Blodomloppet, som dock inte lockade tillnärmelsevis så många löpare som Örebros. Ex-karlskogingen Linda Take vann hur som helst damklassen med över 2,5 minuters marginal, med tiden 42 blankt över tio kilometer.

I går kväll var det förstås sjätte etappen (av åtta) i rullskidcupen Moto tour, och utanför Nora gjorde Olivia Hansson och Robert Brundin precis som vanligt: Sopade hem nya segrar. Hansson var ensam till start i damklassen (men slog mer än hälften av herrfältet) medan Brundin vann herrklassen i det 13 kilometer långa masstartsloppet med 14 sekunders marginal ned till tvåan, Viktor Hansson. Delade tvåorna Pär Wedin (sexa i kväll, 1,5 minuter bakom Brundin) och Viktor Hansson kan nu maximalt komma upp i 183 respektive 182 poäng i cupen, så Brundin säkrar segern om han bara startar de två sista loppen (då når han 184 poäng bara på deltagarpoängen, och är han topp 15 får han ju dessutom racepoäng vilket betyder att en topp sju-plats i någon av de två kvarvarande etapperna räcker för att säkra segern). En 14 kilometer lång etapp med individuell start den 12 september och en masstart den 17 september är de två som återstår.

Nya tävlingskonceptet – löpare slås ut efter varje varv

Har ni kollat på elimineringslopp i bancykel någon gång? I sådana fall hajar ni genast grundförutsättningarna för nya löptävlingen Berga Knockout, vars premiärupplaga kommer att avgöras strax utanför Fjugesta på fredagseftermiddagen den 7 september. Det handlar nämligen om en löptävling där den eller de (beroende på antalet startande) som är sist efter varje 1,5-kilometersvarv (varierande underlag och några ”hinder”, tänk enklare OCR, tror jag) åker ut.
Det är Morgan Rosell, mannen bakom bland annat Sixtorpsloppen, Påsklöpet och endurotävlingen Battle of vikings, som ligger bakom idén, som även innefattar en endurotävling med liknande knockoutregler dagen därpå.
Tävlingen inleds med ett kvalheat där det gäller att avverka banan så många gånger som möjligt på 30 minuter för att vinna startposition (oklart om man därmed får något tidsförsprång), och därefter följer en huvudtävling med eliminering över sju varv. Jag har inte lyckats läsa mig till om det är som i bancykel att man bara fortsätter att springa under de sju varven, eller om det är som i backyardlöpning där det sker gemensam omstart inför varje varv.
Hur som helst är jag en av sju anmälda hittills, och rent egoistiskt tycker jag förstås att det skulle vara kul om vi blev några fler, även om jag som journalist givetvis inte tar ställning för eller emot några enskilda tävlingar.

Just dagarna 6–8 september blir rejält packade med löptävlingar. Förutom Berga knockout avgörs också en helt ny löptävling ute på Örebrotravet lördagseftermiddagen den 8 september (en tävling jag tyvärr inte hittar på internet utan som jag bara sett ett anslag om vid något elljusspår). Återkommer om den. Torsdagen den 6 september löps för första gången Stafesten för Unicef (tidigare Bellmanstafetten) i Örebro, och på lördagen är det utöver Örebrotravsloppet även klassiska Norasjön runt (i år med DM-status i halvmaraton) och givetvis Örebro parkrun, men också andra upplagan av gruvloppet Run of mine i Zinkgruvan … Man kan bli svettig för mindre, men man har å andra sidan söndagen över för att andas ut.

I min genomgång av helgen missade jag helt att Jonathan Ahlsson (som varit så framgångsrik i P16-klassen i år och nu är uppe på dispens i juniorklass) varit i Österrike och kört den 33:e upplagan av etapploppet Radjugendtour Oststeiermark. Örebrocyklisten körde för svenska Team Nivika, och tog lagets bästa placeringar med en 33:e-plats i sammandraget efter att ha varit 35:a på tempoprologen (mindre än åtta sekunder från segraren på den 1,6 kiloemter långa banan), och 22:a (3.19 bakom), 49:a (i andraklungan, 54 sekunder bakom), 63:a (5.41 bakom på en kuperad etapp som tvingade tre av fem lagmedlemmar att bryta) och 25:a (2.10 bakom täten) på de fyra etapperna.
Storebror Jacob Ahlsson passade samtidigt på att stöka av tre raka segrar i Örebrocyklisternas klubbmästerskap för att visa att han är överlägset starkaste cyklisten i länet just nu: I fredags vann han bergstempot uppför Ånnabodabacken med fyra sekunders marginal till David Klasson (10.32 mot 10.36) och över minuten till alla andra, i lördags vann han partempot över 19 kilometer ihop med Adam Axelsson med över minuten (Patrik Lövgren/Mathias Bergkvist tvåa) och på söndagen vann han det 42,2 kilometer långa linjeloppet (maratonlånga!) när han ställde av klungan ut på sista milen (Anders Ljunggren tvåa i mål).
Nämnde Adam Axelsson har för övrigt redan tjuvstartat sin skridskosäsong med Sommerlöpet i Hamar den 11 augusti: 38,30 på 500 meter är en riktigt stark ”sommartid”.

Anfält vann Bergslagsleden ultra – krossade egna banrekordet

Redan när man läste på Erik Anfälts instragramkonto i går, att han bestämt sig för att starta Bergslagsleden ultra i dag, förstod man åt vilket håll det barkade. Örebrolöparna har ju superform just nu, förmodligen är han bättre än någonsin tidigare (och förhoppningsvis får han visa det också svart på vitt på en asfaltsmara i höst, i kanske Sevilla). När han sprang hem tävlingen med start i Digerberget och mål i Ånnaboda var varken själva segern eller marginalen, nästan 18 minuter till tvåan Edvin Karlsson och över 25 till trean Per Arvidsson, det mest imponerande utan marginalen till Anfälts egna, årsgamla banrekord. 2016 sprang han, med skadekänningar, hem segern på 3.46.17 (nio sekunder snabbare än i ovädret 2015 när han i bra form, men på grund av fel- och omkullspringningar i blöta, gjorde 3.46.26). I år? 3.38.56. En bra bit under 3.40 på 48 kilometer bitvis rätt teknisk stig, alltså. Med över 1 000 höjdmeter. Jisses!
IF Starts Maria Eriksson, som sprang Tjejmilen i går, tog en övertygande seger i damklassen på 5.05.13, efter att ha drygat ut avståndet till tvåan Sandra Lundqvist, Kristinehamn, från två till nästan sex minuter sista 15 kilometerna.
Per Eklöf (30 sekunder före Mathias Viktorsson) och Kajsa Rosdal (3.49 före Ingrid Ziegler) vann 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun som ingår i långloppscupen.

Gamla storlöparen Karin Forsberg (som fortfarande har back- och banrekordet i Kilsbergen trailrun) vann premiärupplagan av Run of mine i Zinkgruvans gruva, med över fem minuters marginal på milen på fjolårets VM-tia Frida Södermark. Forsberg vann på 43.08, Frida tvåa på 48.15. Zinkgruvans egna Sebastian Sundius och Oscar Johansson gjorde upp om segern i herrklassen, Sebastian drog längsta strået på 41.17, före Oscar på 42.34. Pluslåst bildextra finns här.

Josefin Tjernlund fortsätter, som jag skrev redan i går, att gå från klarhet till klarhet. I dag dyngade hon till med en andraplats, endast slagen av landslagskollegan Alva Olsson, över långdistansen som avslutade Euromeeting i Norge. Tisarenlöparen var 63 sekunder bakom Olsson över de knappa nio kilometerna (fågelvägen) och 67 sekunder före trean och resten av fältet. Överlag var det en mycket bra dag för Tisaren med Lilian Forsgren på femte plats, landslagsdebutanterna Ellinor Tjernlund och Ellinor Eriksson på tionde och elfte och Andrea Svensson på 17:e av 39 startande i damklassen. Och i herrklassen blev Daniel Attås elva, fyra minuter från pallen, av 45 löpare. Nu väntar ett landslagsläger i Norge innan världscupfinalen i Schweiz avslutar den internationella orienteringssäsongen.

På hemmaplan följde Viktor Larsson upp lördagens DM-guld i medeldistans med ett nytt i långdistans, återigen närmast före Johan Aronsson (som höll undan Jakob Wallenhammar med 19 sekunders marginal i silverstriden, Anton Hallor på fjärdeplatsen var däremot över nio minuter från medaljstriden). Medeldistansmästaren Josefin Erlandsson fick däremot nöja sig med en femteplats på medeldistansen, där Lovisa Persson tog hem guldet 1,5 minuter före Elin Winblad och med Josefine Wallenhammar på tredjeplatsen. I Värmlands långdistans-DM tog ex-Tisaren och -karlskogingen Linda Take brons medan karlskogingen Frida Johansson revansch på nattsilvret i fredags med ett guld.

Just nu sitter jag i pressrummet i Sandhamn och laddar för morgondagens Ö till ö. Lite uppsnack hittar ni här (pluslåst).

Helgens höjdare

1) Löpfest i länet!
Vi snackar tre lopp som jag skulle vilja springa – på en och samma dag. Det händer inte ofta, men på söndag är det megakrock. Uppe i Ånnaboda, med samma arrangör, löps mitt favoritlopp Bergslagsleden ultra (48 kilometer) och finfina Kilsbergen trailrun (14 kilometer) och i Zinkgruvan avgörs samtidigt Run of mine (tio kilometer). Eftersom topp tre i Bergslagsleden ultra har friplatser och därför står med i startlistan alldeles oavsett om de har för avsikt att springa eller inte så vet jag inte vilka som verkligen kommer till start (Anette Carlsson som var tvåa i fjol har till exempel anmält sig till långdistans-DM i orientering [se nedan] på söndag, Maria Eriksson skriver på facebook att hon ska kuta Tjejmilen och Erik Anfält har blivit svaret skyldig när det gäller om han ska kuta på leden eller inte). Bland dem som verkligen anmält sig själva finns i varje fall starka namn som Fredrik Rådström och Johan Ingjald. Själv tvingas jag, efter veckans förkylningsattack, men kanske framför allt på grund av att jag inte hinner ta mig ut till Sandhamn där jag ska bevaka Ö till ö på måndag, tyvärr för första gången lämna återbud till Bergslagsleden ultra. Det är en tagg i hjärtat för en som verkligen älskar loppet och som sprungit alla tre upplagorna (plus testloppet 2013), men går det inte att lösa så går det inte att lösa. Om någon kan lösa en båt ut till Sandhamn så jag är framme där 5.00 på måndag morgon så lovar jag att komma till start i Digerberget på söndag! I Zinkgruvan dyker ju, som jag tidigare skrivit om, bland annat VM-tian Frida Södermark från Norrköping upp, eller snarare ned …
Lägg dessutom till att det förstås arrangeras Örebro parkrun och Utmattningen i Dalkarlsberg på lördag, och den som vill ta ut sig på två ben står verkligen inte utan alternativ den här helgen.

2) Boels rental tour
Just nu pågår den fjärde etappen i världstouretapploppet i Nederländerna, där Emilia Fahlin verkar få stort förtroende av sitt stall Wiggle-High5. I helgen avslutas tävlingen med ytterligare två linjeetapper, och därefter har Fahlin bara en tävlingsdag (Madrid challenge) kvar innan det är dags att avsluta säsongen med VM. Det kommer bli väldigt spännande att se vad Örebrocyklisten kan prestera i helgen, om benen är med henne.
Fahlins klubbkompisar i Örebrocyklisterna körde förresten säsongens första klubbmästerskap i går kväll, och det blev favoritseger till förstaårssenioren Jacob Ahlsson, som besegrade Ånnabodabacken (från startpunkten i Lannafors) på 10.02 och därmed var 56 sekunder snabbare än lillebror Jonathan Ahlsson, som alltjämt kör i P16-klassen men som spöande varenda gubbe på startlinjen i bergstempot.

3) Euromeeting (och orienterings-DM)
Nu på fredagseftermiddagen avgörs prologen som ligger till grund för morgondagens jaktstart över medeldistans, och på söndag är det dessutom långdistans i Euromeeting, det som i en och samma tävling är något slags B-EM och för-VM i orientering. Den här gången i samma område där VM 2019 kommer att avgöras, och med hela sex OK Tisaren-löpare på startlinjen, vilket jag skrev om i går.
Att fem Tisaren-damer är med landslaget i Norge gör att helgens båda DM-tävlingar, säsongens tredje och fjärde distriktsmästerskap (sprint och sprintstafett gick i juni, natt och stafett avgörs nästa helg), blir rätt urvattnade just på damsidan. 23 anmälda i lördagens medeldistans och 13 i söndagens långdistans är förvisso ok siffror, men utan Tjernlunds, Forsgren, Svensson och Eriksson blir det ett best of the rest-scenario kring vem som tar hem gulden. Det saknas ändå inte starka kandidater i Lovisa Persson, Josefin Erlandsson och Elin Winblad (och även löpare som Anette Carlsson, Josefine Wallenhammar och Karin E Gustafsson är med i leken), men det är ju inte den superelitklass det hade varit om alla varit på plats. Med Daniel Attås i Norge, Martin Regborn vilande och Filip Dahlgren ännu inte redo är även herrklassen haltande (24 anmälda på lördagen, 14 på söndagen). Sistaårsjunioren Filip Jacobsson har klivit upp i seniorklassen (vilket nästan alla 20-årsjuniorer gjort, de klasserna är knappt existerande i DM) och ställs mot starka löpare som Erik Fernlund, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Alltihop avgörs strax utanför Lindesberg.

Bubblare: Mountainbikeåkarna tar sig an Bockstensturen i Varberg på lördagen, Moto eagle tour drar igång höstsäsongen med sin kanske roligaste tävling (jaktstarten uppför Ånnabodabacken efter prolog i Sanatoriebacken nere i Garphyttan), och förutom Maria Eriksson kommer också bland andra Mikaela Kemppi ta sig an Tjejmilen under lördagen.

VM-tian ned i gruvan på söndag

På söndag är det äntligen dags – och då tänker jag inte bara på Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra, som är några av mina favorittävlingar på hela året – utan på första upplagan någonsin av Zinkgruvan Run of mine. Jag skrev om tävlingen när den annonserades i våras, och jag tycker fortfarande att det är ett stencoolt koncept att springa fem kilometer rakt ned i en gruva och sedan vända och springa upp igen – och jag tycker fortfarande att det är svintråkigt att jag inte kommer kunna springa. Nu är den slutgiltiga listan över löpare som däremot kommer att delta släppt, och där märks framför allt ett namn: Frida Södermark. 39-åringen från Norrköping vann första upplagan av Svampenmaran (och har kvar banrekordet), men har framför allt tagit fyra SM-guld (2012, 2014, 2016 och 2017) och varit VM-tia (2016) på 100-kilometersdistansen samt sprungit mängder av lopp och arrangerat löparresor till olika länder. Några riktiga utmanare om segern i tävlingen går inte att hitta, men Zinkgruvans egen Daniela Bjärmark, mest känd som skidåkare, lär vara bästa budet. På herrsidan är bland andra Hällefors Simon Sveder och Stocksäters Tomas Fridh anmälda.

Redan i dag löptes andra upplagan av backloppet Göteborgs brantaste. Utan fjolårstrean Lilian Forsgren, som laddar för helgens Euromeeting i Norge, men istället med Fellingsbrofostrade U22-EM-löparen Lisa Bergdahl, som ärvde Forsgrens tredjeplats (men på en 23 sekunder bättre tid, 17.07 mot 17.30 över de 3 800 meter med 211 höjdmeter uppför Brudarebacken). Med det var hon 38 sekunder bakom segrande Karin Nilsson, Ullevi. Orienteraren Fredrik Bakkman tog andra raka segern på herrsidan, slipade sitt eget banrekord med två sekunder till 13.29.

Emilia Fahlin slutade på 17:e plats på första linjeetappen i världstourtävlingen Boels rental tour i dag, med långt framme i den 80 cyklister stora tätklungan. Hennes stall Wiggle-High5 verkar, av intervjun i Youtubeklippet ovan, ha kört för Fahlin i finalen, men tydligen var det en väldigt klurig avslutning (”farlig” och ”chansartad”, säger Fahlin i intervjun där hon också berättar att hon var nära att krascha precis på upploppet), vilket gjorde att hon inte lyckades blanda sig i den absoluta tätstriden. I morgon är det dags för tempoetapp.

Ett lopp jag gruvar mig över att missa – och Regborn laddade med Milans: ”Joggade runt, njöt och samlade mental energi”

Det finns två lopp jag aldrig tänker missa (om jag inte bryter ett ben eller träffas av en meteorit eller liknande): Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra. Det är utefter de två heliga graalarna (notera att rättstavningsprogrammet här vill ändra till ”gravlaxarna”) som jag planerar resten av min tävlingskalender under året. Och det var därför jag blev riktigt ledsen när jag såg att nya, på papperet superroliga, milloppet Run of mine avgörs just den 3 september, samma dag som Bergslagsleden ultra. Ett lopp i Zinkgruvans gruva, där tiokilometersklassen har vändpunkt tre kilometer (och 350 höjdmeter) under jord (så lutningen på de sex kilometer som är under jord är alltså nästan tolv procent nedför i tre kilometer följt av nästan tolv procent uppför i tre kilometer – mumma!). Och givetvis måste man ha hjälm på sig under loppet. Hade det inte varit för krocken finns inget som hade gjort att jag missat ett sådant lopp (ända sedan Dunderdygnet la ned 2006 [jag hade tänkt åka upp 2007] har jag grämt mig över att jag aldrig fick kuta det), men nu får jag önska de 500 andra lyckliga som anmäler sig ett trevligt lopp i stället, och så får jag hoppas på att arrangemanget återkommer på ett bättre datum nästa år. ”Om det här blir lyckat vill vi gärna att det blir ett årligt återkommande arrangemang” säger arrangören Monika Andersson till kollega Åsa Eriksson som skriver lite mer om Run of mine i en pluslåst artikel här.

Världscuppremiären i orientering nästa helg, där alltså tre länslöpare kommer att finnas på startlinjen, föregås av VM-tester i Estland den här veckan: Långdistans på fredag och medeldistans på söndag, och Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund finns förstås på plats, men också Tisarens förstaårsseniora landslagslöpare Andrea Svensson, som tar chansen att visa upp sig för förbundskapten Håkan Carlsson trots att hon inte får följa med till Finland nästa vecka.
Regborn inledde sin förladdning inför en extremt intensiv tävlingsperiod – två lopp i Estland och fem i Finland på tio dagar – med att jogga runt Milans sjätte poängtävling för året i går. Det gav en tredjeplats bakom klubbkompisen Jakob Wallenhammar och Milans egen Per Eklöf, och återtagen ledning i sammandraget eftersom Simon Hedlund för första gången i år inte kom till start.
Inte heller Elin Winblad, totalledaren på damsidan (även om det egentligen är en mixedtävling där hon ligger på fjärde plats totalt), kom till start, och i hennes frånvaro var Josefin Erlandsson snabbast runt.
”Drömterräng deluxe […]. Joggade runt, njöt och samlade mental energi inför det som komma skall”, skriver Regborn på instagram om Milans:

Om två veckor är det dags för Vårruset i Örebro, men redan i kväll avgjordes femkilometerstävlingen tio mil västerut. Inga toppnamn från Örebro hade valt att göra resan till Karlstad, men ex-karlskogingen och ex-Tisaren-/landslagsorienteraren Linda Take, som haft för vana att vinna den där tävlingen, tog i varje fall en tredjeplats, 40 sekunder bakom Malungs Sandra Olsson.