Dahlgren 37 sekunder från SM-medalj – tre Hagabylöpare topp elva inför stafett-SM (och så gick det i Bergslagsloppet)

Visst, Filip Dahlgren har gjort en hel del fina resultat den här säsongen och var femma på O-ringen i somras. Men då saknades en hel del topplöpare som valde att VM-ladda i stället för att springa i den krävande Höga kusten-terrängen. Därför kan dagens fjärdeplats på långdistans-SM söder om Jönköping klassas som Örebrolöparens stora comeback efter de fyra år som gått sedan hans tiondeplats på VM-långdistansen i Italien 2014, som följdes av år av skadebekymmer. I dag kunde Dahlgren lika gärna ha tagit medalj, han hade tredje bästa tiden fram till den 16:e av de 21 kontrollerna, tolv minuter före mål på en omvittnat tuff bana (med en segrartid på 1.40). Men till den 17:e kontrollen gjorde Dahlgren en liten miss som kostade 46 sekunder jämfört med Stora Tunas Emil Svensk, som knep guldet 37 sekunder före Dahlgren på tredjeplatsen (upp till segrande Gustav Bergman och Ruslan Glebov, båda OK Ravinen hade Dahlgren 7.17 respektive 3.58). Eftersom Glebov springer för Ukrainas landslag var Dahlgren alltså tredje bästa ”svensk”, vilket väl bör innebära en plats i Håkan Carlssons landslag till världscupfinalen, i sådana fall ännu ett stort steg på comebackvägen.
Dahlgrens klubbkompis Martin Regborn, som varit Hagabys ledande löpare i många år (Dahlgren sprang ju för IFK Lidingö när han var med i landslaget senast), hade också medaljchans. Det var han som smet upp på tredjeplatsen efter Dahlgrens bom, men sedan gjorde han själv en tabbe på den 19:e kontrollen (tappade en minut på svensk) och slutade på femte plats, 30 sekunder bakom Dahlgren, 1.07 bakom Svensk.
Som grädde på moset blev Viktor Larsson, den tredje länken i Hagabys lag till stafett-SM nästa helg, elva, fem minuter bakom klubbkompisarna. Ingen klubb matchade den toppbredden i dag, IFK Göteborg var närmast med placeringarna 8-10-14 (Stora Tuna hade 3-9-två brutna/diskade, OK Ravinen 1-2-ingen mer).
Tisarens två bidrag i herrfinalen, Gustav Hindér och Daniel Attås, slutade på 23:e respektive 36:e plats. Hagabys fjärdegubbe Love Sintring smet in däremellan, som 29:a.
Tisarens landslagslöpare gjorde ett stabilt lopp, men lyckades inte försvara SM-bronset från Klockhammar i fjol, utan fick nöja sig med en sjätteplats, drygt 17 minuter bakom omöjliga Tove Alexandersson (27:e SM-guldet) men bara 4,5 minuter från Elin Månsson, IFK Göteborg, på tredjeplatsen. Lilian Forsgren bröt redan efter fyra kontroller, jag har inte hört varför, medan Josefins syster Ellinor Tjernlund blev 18:e, och klubbkompisarna Andrea Svensson och Lovisa Persson blev 20:e respektive 23:a, nio-tio minuter bakom Josefin.
KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (elva i H20), Milans Saga Sander (15:e i D20) och Garphyttans Elin Schagerström (16:e i D18) tog de mest framskjutna placeringarna i juniorklasserna.

Förhandsfavoriten Emil Lindgren, Sätercyklisten som kört OS och tagit VM-guld i sprint, vann 69 kilometer långa mountainbikeloppet Bergslagsloppet med start och mål i Ånnaboda. Lindgren gick ifrån och vann med 51 sekunders marginal före Täbys Mikael Flockhart och ytterligare en minut före Johan Norén. Garphyttans egna Marcus Jansson, som utan kartställ på hojen tävlar för CK Hymer, blev fyra, 27 sekunder från pallen, medan Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kunde läsa om i mitt förhandsreportage, blev sjua, mindre än tre minuter från segern och 1.21 från pallen, före tidigare EM-cyklisten och örebroaren Axel Lindh (som i år kör för Härnösand). Endurostjärnan Joakim Ljunggren från Karlskoga (nio VM-medaljer) debuterade med en 46:e-plats, drygt 40 minuter bakom täten (Ljunggren är ingen duvunge i konditionsidrottssammanhang, han har tidigare bland annat kört Vasaloppet). Bara tio damer kom till start, och Emmy Thelberg, Team TCM, vann med nästan 18 minuters marginal till tvåan Louise Rundqvist, Värnamo, och med ytterligare åtta ned till trean Anna Rutkvist, CK Natén. Örebroaren Malin Öhrman körde i motionsklass, men var snabbaste länscyklist, 40 minuter bakom Thelberg men minuten före Almbys Linnéa Angerman.
Konditionsbloggsbekantingen Per Sjögren (känd både som långdistanslöpare av svensk toppklass och länets mest allrounda konditionsatlet) vann 46-kilometersklassen med över två minuters marginal. Almbys Louise Ehrlin var snabbaste dam på den distansen, trots att hon kör i F16-klassen, medan örebroaren Mia Nilsson var snabbaste senior i samma klass drygt tre minuter före Garphyttans skidåkartalang Ronja Andersdotter.

View this post on Instagram

@bergslagsloppet idag känslan dom senaste veckorna har vart ganska kass känts seg o degig. Inte haft det där klippet kroppen känts lite som att jag lämna kvar benen i Motala på Långlopps SM. Så idag var inte motivationen på topp men jag gillar verkligen banan här hemma. Så satte mål som vanligt att gå med så länge det går får vi se vad det räcker till… Va med första loopen och ut för första utför så hamna jag lite långt ner i fältet men kom ut som 3a men då hade @emillindgrenracing och @axellindh gasat iväg en bit.. Låg sen med och slogs om 4e platsen tyvärr var dom lite starkare uppför 4a o 5a och lagom då började pysa från bak hjulet hade fått punka 😓 Men rullade på och hoppades det skulle täta vilket det gjorde men tyvärr nästan helt tomt så sista 6-7 km vart en resa för att inte behöva stanna o fylla luft.. tyvärr hann @denniswahlqvist ikapp o gick förbi så sluta 7a i ett riktigt starkt start fält. Tack för alla hejarop och familjen Ehrlin som ännu engång fixar lagning i mästar klass.. #unoforsbergcykel #ufrt #iamspecialized #specialized #specializednordic #vittoriatiers #vittoriamtb #fuelledbyscience #sisenergy #shimanonordic #sörbybacken #krafftmåleri #industrihandelisverigeab #almbyik #Bergslagsloppet #sockdoping #pullthatsockup 📸@palle.johansson @bergslagsloppet

A post shared by Johan "Limpan" Lindbom (@johan_limpan_lindbom) on

Fahlin gjorde jobbet på sista etappen – och Regborn vann i ”drömterräng”: ”Orientering blir inte finare än så här”

Efter måndagens succéartade andraplats på den tredje och näst sista etappen i världstourloppet Emakumeen Bira avslutade Emilia Fahlin de fyra dagarna i Baskien med en habil arbetsinsats på den sista sträckan, där Wiggle-High5-stallet körde för de tre cyklisterna som fortfarande var med i snacket i sammandraget: Lisa Brennauer, Elisa Longo Borghini och Martin Ritter. Kaptenen Longo Borghini, som efteråt berättade att hon dragits med sjukdom före och in i etapploppet och känt sig osäker både på om hon överhuvudtaget skulle starta och därtill kunna ta sig i mål, var den som därför lite överraskande visade sig vara starkast. Italienskan kontraattackerade efter spurtpris och fick med sig Olga Zabelinskaja, den trefaldiga OS-medaljören från Ryssland som Fahlin plockade etappsegern av i Tjeckien för tre veckor sedan, i en utbrytning bakom solokörande Amanda Spratt, Australien. Och båda utbrytningarna höll hela vägen in: Spratt vann 1.16 före Longo Borghini som var starke än Zabelinskaja i spurten, och bakom dem var det ytterligare 45 sekunder till nästa cyklist i listan.
Spratt (som förvisso är en mycket stark cyklist med många proffssegrar på meritlistan men som bara var tia i sammandraget inför etappen), som tävlar för Mitchelton-Scott, fick rentav så mycket tid på cyklisterna som egentligen gjorde upp om totalen att hon snodde toursegern 48 sekunder före sin kapten, Annemiek van Vleuten. Longo Borghini avancerade till femte plats i sammandraget, 1.27 bakom, medan Fahlin blev 29:a totalt efter att ha varit 43:a sista dagen, men det var ju mer av akademisk betydelse.
Nästa tävling för Fahlin blir Thüringen runt med start på måndag.

I kväll var också Martin Regborn tillbaka som segrare, i Milans fjärde poängtävling för året, efter ett EM som blev förstört av ett par inledande misstag och en avslutande matförgiftning (han deltog ju på Milans redan förra veckan, men då utan att gå alls i närheten av för fullt). Den här kvällen skriver han själv i sin träningsdagbok att ”planen var att gå på 90 procent, men kändes lätt i kroppen och fick feeling i drömterrängen så blev nog lite hårdare”. Facit blev en seger med drygt tre minuter före klubbkompisen Filip Dahlgren, VM-tia i långdistans för några år sedan, över knappt 40 minuter orientering (6,4 kilometer fågelvägen) i skogarna väster om Lindesberg, ungefär vid något som heter Timanshyttan: ”Orientering blir inte finare än så här”, enligt Regborn.
Jacob Eriksson, KFUM Örebro, var tredje man runt den längsta banan, men över tio minuter bakom tätduon. Hans klubbkompis Calle Olsson, som leder totalen tack vare att han startat alla tävlingar hittills (det där kommer reda upp sig senare eftersom bara de fem bästa resultaten från elva tävlignar räknas i slutändan) var åtta, nästan 16 minuter bakom. Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam, drygt fyra minuter före klubbkompisen Saga Sander som är bäst i sammandraget.

Regborn om EM-fiaskot (jättebom och matförgiftning), Forsgren hemma på pallen – och ny jättetävling i Askersund

Martin Regborn har kommit hem och laddat upp sin träningsdagbok efter Europamästerskapet i Schweiz förra veckan, som inte alls blev vad Örebroorienteraren hade önskat sig eller vad vi som ser på utifrån hade trott, inte minst med tanke på att han var trea–fyra–fyra på EM för två år sedan och sedan tagit stora kliv framåt. I träningsdagboken ger han som vanligt en fascinerande inblick. Om den inledande sprinten, en 16:e-plats som skulle visa sig bli hans bästa resultat under hela veckan, skriver han att han är ”riktigt missnöjd” efter ”två större misstag och inte 100 procent flyt i övrigt heller”. Den spektakulära femminutersbommen i medeldistanskvalet, som kostade en given finalplats och medaljchans, beskriver han med orden ”en sekunds slarv med utgångsriktning från kontroll”, ”kan bara skratta åt eländet”. Och någon riktig chans till revansch blev det sedan aldrig, för av noteringarna att döma drabbads Regborn sedan av matförgiftning, blev först isolerad och sedan svag och orkeslös av sviterna. På lördagen, tre dagar efter matförgiftningen slog till, fick han springa andrasträckan för svenska förstalaget i stafetten, men fick gå ut 3,5 minuter bakom täten. ”I en stafett på den här nivån är det i princip ointagligt, så var ingen mening att hetsa. Sprang runt i hyfsat hårt tempo. Kändes jobbigt ändå. Inte helt frisk än jag heller”, skriver Regborn. Och på söndagen avslutade han med en långdistans som 25:a (samma placering som Sverige fick i stafetten): ”Inte helt fyllda energinivåer i kroppen än efter matförgiftningen tidigare i veckan. Så blev en tung dag i skogen. Kämpade på ändå så gott det gick. Surt på bra form. Bara hem och försöka återhämta sig nu.”
Och i går kväll började den återhämtningen, eller vad man nu ska kalla det, när han gjorde ett ”lugnt distans-pass” i Milans tredje poängorientering för året, som avgjordes i skogarna mellan Gyttorp och Dalkarlsberg. Det gav en tiondeplats, 12,5 minuter bakom klubbkompisen och tidigare VM-tian Filip Dahlgren, som sprang sin första Milans för året. KFUM Örebros Calle Olsson har sprungit alla tre, och toppar alltjämt sammandraget. Hemmalöpare Saga Sander var bästa dam i går (det är mixedklass), men Linköpings Elisabeth Ahlgren ligger bäst till i sammandraget.

Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, som ju också sprang EM, bor i Göteborg och valde därför Trailvarvet, Göteborgsvarvets terrängtävling, framför Milans i går, och sprang hem en tredjeplats bara tre dagar efter att hon sprang stafetten i Schweiz. Forsgren var knapp ttvå minuter bakom segrande finskan Anna Närhi över 11,5 kilometer.

En helt annan grej: I morse fick jag syn på en halvsidesannons i en annonsbilaga till NA:s papperstidning, inför Askersund outdoor festival nästa helg. Där framgår att festivalen nästa år kommer att arrangera en jättestor multisporttävling under namnet Ekololoppet multisport 2019. ”Loppet planeras till 12–15 mil i området kring norra Vättern och sammanbinder Tiveden, Motala och Askersund. Tävlingen är tänkt för lag om 2–4 deltagare” och ska innehålla ”vandring, paddling och cykel”, skriver arrangörerna och initiativtagaren Michael Malmberg säger i annonsen att det både blir en tävlingsklass för extremsportare och en motions-/upplevelseklass för friluftsmänniskor: ”De som vill tävla får en rejäl utmaning och de som vill hålla ett lugnare tempo och njuta mer får sitt.” Det hintas också om ett testlopp nästa helg, ”ett pilotprojekt med målgång under lördag 26 maj”.

Bergentz vann DM i fel sport, Attås slog Dahlgren och uppskjuten monstertävling

Veteran-EM-silvermedaljören och veteran-SM-segraren Erika Bergentz drogs ju med skador under större delen av löparsäsongen, även om hon ju blev trea i D40-klassen i Göteborgsvarvet och vann Vasakvartetten. Men inget ont som inte har något gott med sig – kan man inte springa får man alternativträna, och Bergentz visade att hon skött rehaben perfekt när hon på onsdagen tog DM-guld i längdskidåkning. Visst, det var en stafett, men faktum är att Bergentz hade bästa åktid på båda sina sträckor (och de enda som noterade bättre åktider var Bergentz lagkompis Tina Åkesson och Karlslunds långloppspecialist Olivia Hansson).
Tävlingen kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda, som nu är cirka 1 700 meter långt, och seniorerna åkte två varv per sträcka, två sträckor per lagmedlem, i tvåmannalag. Bergentz och Åkesson (som representerar Garphyttan) vann till slut 2.19 före Hansson och Paulina Hellström (Karlslund). Åsa Fjellström och Elin Winblad tog bronset ytterligare 33 sekunder bakom.
På herrsidan var segermarginalen ännu större, och med samma utgång: Garphyttan före Karlslund. Emil Hagström och Joel Lager var snabbast på alla fyra sträckorna och vann 2.26 före Robert Brundin och Tobias Karlsson (smygcomebacken fortsätter!) med Dan Larsson och Erik Svensson på tredjeplatsen.
Hela 52 tvåmannalag kom till start.

Slaget om Kilsbergen. Del 1 Ikväll är det efter 1 års vila dags för länets skidderby, kanske förutom duellen Mora Vs. Falun Borlänge på SM stafetten kanske Sveriges största rivalmöte? På 2000 – talet uppstod det som skulle bli ”slaget om Kilsbergen", en sprintstafett infördes som distriktsmästerskap istället för 3×10 km. Succéns kom direkt med 10 lag till start första året och sedan har det alltjämt varit mellan 15-30 lag till start. Rivaliteten mellan slättens giganter Karlslunds IF och bergens talangfabrik Garphyttans IF har alltid funnits där. Garphyttan med de tyngsta meriterna på nationell nivå och Karlslund som vuxit sig starkare år efter år som etablerad långloppsklubb med flera åkare i långloppselit. Garphyttan med sin blomstrande ungdomsverksamhet mot Karlslund med sin fina verksamhet för vuxna och lite aggressivare värvningstaktik runt elitåkare. Fler klubbar har såklart åkt i stafetterna fast hittills har ingen utan ovan nämnda frångått med segern i herrklassen. I damklassen har Zinkgruvans IF lånat titeln några gånger fast även här är det KIF och GIF som normalt slåss om titeln Kilsbergens drottningar. Rivalitet är ordet… Något som också hörts de gånger Örebroarna tagit titeln länets snabbaste i Vasaloppet. Då har det mullrats från bergen… ”Jag får gratulera till det, trots att du är Karlslundare, men det får inte hända igen. ” Historik Under det unga 2000 hade GIF via bröderna Torben och Tryggve Malm knallhårda strider mot Karlslund, ofta anförda av Klas Larsson och Mats Carlberg. Pokalen vandrade från år till år mellan bergen och slätten. När Karlslund värvade hem storåkaren Daniel Cornelius vidtog en lång period av KIF segrar. Vid det här laget fostrade Garphyttan fram en ung kille vid namn Patrik Karlsson. Garphyttan letade sig närmre och närmre och år 2009 fick den nu pilsnabbe Karlsson köra hem guldet. Med sig i laget då på klassiska sträckorna hade han en heroisk kämpande Joel Hultin som överträffade sig själv och bet sig fast i de stakstarka Karlslundarna. Insatsen gav slagläge och sedemera en knock out för Patrik på fristilssträckorna Giflägret utbrast glatt – änligen! Så gött att få sätta dit de där ”kaxiga” =) forts.

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

Slaget om Kilsbergen. Dela gärna egna minnen och psyka i kommentarfältet. Del 2 Därefter följde många år av Gifdominans… Tills Karlslund värvade över ovan nämnde Karlsson med orden. ”Kan vi inte slå dem får vi värva sönder dem”  Sagt och gjort, 2013 till dags dato är det Karlslund som varit i förarsätet oftast framförda av Tobias Karlsson med ovan nämnda fristilsvirtuos Patrik Karlsson. På damsidan gjorde Karlslund detsamma, Olivia Hansson åkte hem på tok för mycket till GIF. Vilket innebar att operation ”söndervärvning” togs till. Fast… Gif de fyller ju på med brutala åkare och  i dagsläget står GIF som skyhöga favoriter om man ställer upp mangrant, problemet är bara att mitt i veckan är det svårt att få hem stjärnor som Axel Ekström, Joel Lager mfl. Så ikväll kommer pokalen åter hemföras till Närkeslätten. Garphyttans IF, juniorerna, Kevin Henriksson och Jack Karlsson får vänta. Pensionärerna i Garphyttan, Danne Olsson och Per Wedin, de får längta, men mer än så blir det inte. Till Norabygdens Skidklubb med Johan Karbing och Klas Larsson. Tack för att ni deltager. Almby IK, skönt med fler cityvargar på jakt. Men bytet är vårt!! . . Ikväll åker pokalerna hem till där de hör hemma, till the home of KIF power! #kifpower

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

På onsdagskvällen avgjordes också första deltävlingen i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen) sedan årsskiftet, och i Martin Regborns frånvaro (han är på landslagsläger i Spanien) passade en hel del råttor på att dansa på bordet, eller vad man nu säger. I en masstartstävling i Brickebacken luftade skadeförföljde VM-löparen Filip Dahlgren benen för första gången på länge och tog en tredjeplats bakom Tisaren-duon Daniel Attås, som sprungit flera landslagsuppdrag, och Filip Jacobsson, som är förstaårssenior efter ett par juniorår där han inte riktigt fick ut sin fulla potential (i helgen debuterade han ju dessutom som senior i skidorientering, där han har JVM-medaljer på meritlistan). Jacobsson ledde 40 minuter in i tävlingen, men ett par missar på slutet gjorde att Attås gick ifrån och vann med 74 sekunder efter 45 minuters löpning. Dahlgren var ytterligare drygt en minut bakom. Även konditionsbloggsbekantingar som Jonatan Gustafsson (femma) och Per Sjögren (14:e) fanns med i resultatlistan.
På damsidan tog Lovisa Persson, Tisaren, andra segern på två starter, men det satt långt inne mot Saga Sander, Milan, som bara var sex sekunder bakom. Tisarens Rebecka Nylin trea, 1.40 efter, och behåller därmed ledningen i sammandraget.
På herrsidan tog Attås över ledningen från Regborn. Nästa deltävling löps i Laxå den 31 januari.

Och så till sist ett tråkigt besked: Det blir, trots is som bär, inget Ice race vintage på lördag. Monstertävlingen – 200 kilometer skridsko på Hjälmarens is – är inställd på grund av det ymniga snöfallet.
Arrangörerna av tävlingen, som varje år avgörs den första lördagen då isen är duglig, skriver själva på facebook: ”Vi är besvikna att vi trots all vår tidigare entusiasm tvingas tillkännage att det inte blir något lopp på lördag den 20 januari. Isen är täckt med 10–15 centimeter snö efter det senaste dygnets kraftiga snöfall. Vi har varit i kontakt med de som skottar isen på Rynningeviken, och de har informerat oss om att isen under snön är för tunn för att de ska kunna ge sig ut. Vi hoppas att det håller sig kallt och klart så att vi får möjlighet att köra tävlingen väldigt snart.”

Bekräftat: Ingen Olivia Hansson i Vasaloppet (”inflammation i ryggslutet”) – Elin Fjellström blir toppseedad länsdam

Sedan tidigare var det klart att Karlslunds båda toppåkare på damsidan – Maria Gräfnings, som går all-in på den konkurrerande långloppstouren Fis marathon cup där hon just nu ligger tvåa i sammandraget med två lopp kvar, och Kristina Roberto, som inte lyckats bli kvitt sina efterhängsna hälproblem och bara kunnat starta ett enda lopp  vinter – missar Vasaloppet. Efter att klubbens, och länets, tredje bästa långloppsräv Olivia Hansson (som vann Wadköpingsloppet 2014, var 14:e i Vasaloppet i debuten 2015 [bästa junior herrarna medräknade] och 22:a i fjol då hon också debuterade i Marcialonga), som dragits med ryggproblem hela vintern, häromdagen la ut sin startplats till försäljning stod det klart att ingen av de tre toppåkarna kommer till start. ”Det är ryggen som krånglar, tyvärr”, skriver Hansson i ett sms till Konditionsbloggen, och fortsätter: ”Det har blivit en inflammation i ryggslutet. Det har kommit av att jag har överansträngt ryggen. Jag har tränat för ensidigt och stakat mer den här säsongen än vad jag är van vid. Jag ska stretcha mycket nu och inte träna så att det gör ont. Jag hoppas snart vara på banan igen!” Förhoppningsvis redan till Nordenskiöldsloppet, 22-miladrabbning i Lappland; ”världens tuffaste och längsta skidlopp” som arrangörerna själva kallar det. I fjol var Hansson fyra i den första moderna upplagan av tävlingen, årets lopp körs den 15 april, om 1,5 månader. ”Nu blir fokus att bli hel tills dess. Jag siktar verkligen på att köra det”, sms:ar Hansson.
Med topptrion ute ur bilden blir 20-åriga örebroaren Elin Fjellström, som tävlar för Garphyttan och har en tiondeplats i Skinnarloppet som vinterns bästa resultat (om man inte tycker att 64:e-platsen i Tjejvasan, som näst bästa länsåkare och femte bästa junior, i lördags toppar det), länets toppseedade åkare på damsidan i årets Vasalopp, i andra startled (som egentligen är tredje startled eftersom elitledet heter ”startled noll”). Fjellström är debutant i Vasaloppet, men har bar rutin från de sista tre milen där hon gjrode debut som elvaåring (!) i Kortvasan 2008. Då körde hon på 3.23.30, och sedan har hon förbättrat tiden för varje år (Kortvasan 2008–2012 och Tjejvasan 2013–2016) till årets 1.27.58 som femte bästa junior.
Där bakom är det otroligt tunnsått med seedade damåkare från länet över huvud taget. Nere i femte startled finns Anna Kero, Karlslund, och i startled sex finns Therese Axelsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, Almbys Yvonne Franzén och Karlslunds Malin Olsson.
På herrsidan finns Bill Impola (startnummer 17), Bob Impola (startnummer 64) och Kalle Gräfnings (startnummer 233) i elitledet, medan nio länsherrar står i första ledet (däribland Peter Jellvert som är en av bara 25 H50-åkare som tar plats så långt fram).
Totalt har 385 av de 15 800 skidlöparna som är anmälda till Vasaloppet på söndag uppgett en ort i länet som bostadsort (men då tillkommer åkare som Impola-bröderna, med rötter i länet, och Gräfnings, som tävlar för länsklubb men inte bor här).

Halvvasan i dag? Karlslunds Jacob Halvarsson tog en 25:e-plats i efter att ha passerat mållinjen i 45-kilometersloppet i en större klunga drygt elva minuter bakom täten (Anton Swedberg vann på 2.19.53), där även degerforsaren Göran Andersson fanns med (han blev bäste H55-åkare, på 27:e plats totalt). Susanne Gustafsson var snabbaste länsdam, på 46:e plats, drygt 35 minuter bakom segrande Andrea Wickbom (2.45.24). Gunilla Almquist näst bäst på 50:e plats (femma i D50), ytterligare 2,5 minuter bakom. Saga Sander blev fjärde bästa junior på 3.26.39