Allt du behöver veta inför tempo-SM i cykel – och nu har Niggli lämnat landet

Så är det i morgon till slut dags för tempo-SM, som jag skrivit en hel del små uppdateringar inför, och det blir trots Emilia Fahlins frånvaro faktiskt lite mer än bröderna Ahlsson att hålla reda på – även om de givetvis är mest intressanta. Men vi tar länscyklisterna i tidsordning (banan är för övrigt den samma som förra året – två varv på en 16-kilometersslinga med start och mål i Lekeryd, utanför Jönköping, som inleds med en lite tuffare backe och i övrigt mest är böljande).
12.21: Damerna startar först, och där går Karin Forsberg ut med startnummer åtta av 24. Jag vet inte hur väl seedade cyklisterna är, men man ska nog inte trissa upp förväntningarna mer än att Forsberg kanske tävlar om den där 17:e-platsen (räknat bakifrån) som hon startar på. Även om hon är en mycket meriterade löpare så gjorde hon trots allt sitt livs första cykeltävling förra helgen, då hon tog NM-brons i D40-klassen. Nu tävlar hon mot svenska eliten. Nathalie Eklund, som i fjol tog silvret mellan Lisa Nordén (som ju gått all-in på ironman i år) och Fahlin (som alltså står över), går ut sist vid 13.06 och är jättefavorit.
13.52: Eric Folebäck är först av länscyklisterna ut i herrloppet (åtta av 38 totalt sett), som startar efter damerna. Det är ett namn jag inte vet om jag sett i en start- eller resultatlista tidigare, men i varje fall en 25-årig örebroare som tävlar för Örebrocyklisterna och som gjort Vätternrundan och förra sommaren cyklade från Örebro till Smygehuk. Återstår att se vad han går för på ett tempo-SM. Minuten efter startar för övrigt Nyköpingskillen Albin Stålberg, som i fjol gjorde ett gästspel i Örebrocyklisterna men som inför årets säsong tillsammans med Jonathan Ahlsson lämnade för Motala AIF.
14.31: Just Jonathan Ahlsson kommer härnäst, och här snackar vi verkligen skrällpotential. 18-åringen från Kumla må vara förstaårssenior, men han är en tempotalang av sällan skådat slag och har redan tagit sitt första senior-SM-guld (i kortdistans) och debuterat i landslaget. I fjol vann han junior-SM på den här banan, och sedan dess har utvecklingen exploderat. En bra dag är han med och gör upp om medaljerna även om dålig seedning gör att halva startfältet – 19 cyklister – startar efter honom och kommer ha tiderna att gå på.
15.24: Sist av alla 38 herrarna startar den regerande svenske tempomästaren Jacob Ahlsson. Han går därmed ut två minuter efter fjolårets silvermedaljör, den så ofantligt mycket mer rutinerade Tobias Ludvigsson (som är inne på sitt nionde år som världstourproffs, som gjort totalt elva starter i Tour de France, Giro d’Italia och Spanien runt, som gjort sex VM och är en tempospecialist som varit fyra på en Giro-prolog). I fjol vann Jacob med 16 sekunders marginal över 32 kilometer, och Ludvigsson lär vilja ha revansch. Det som talar till Ahlssons fördel är att han trivs på banan och har segern i ryggen, det som talar till hans nackdel är att Ludvigsson är förvarnad i år och att formen inte är lika glasklart på topp, om man tittar på de senaste tävlingsresultaten. Hugo Forssell, trea i fjol, går två minuter före Ludvigsson och vill helt säkert ha ett ord med i leken i år också (han var 19 sekunder bakom Ahlsson då, den tättrion var i särklass).
På fredag fortsätter SM med ungdoms- och juniorklasser (Harald Stålberg, Albins lillebror som fortfarande kör för Örebrocyklisterna, tävlar kör i herrjuniorklassen och går ut tidigt i fältet) och på lördag tävlar veteranerna (Frank Kiereck är en av nio anmälda).

På fredag fortsätter för övrigt cykelfesten med kortdistans-SM i mountainbike, och på söndag körs stora SM (i OS-disciplinen crosscountry, alltså). Matthias Wengelin, Axel Lindh, Johan Lindbom (bara crosscountry) och Adam Pettersen är anmälda dit.

En notering av det lite vemodigare slaget är att Simone Niggli och hennes familj nu avslutat sitt år i Hallsberg och flyttat tillbaka till Schweiz, vilket lär innebära betydligt mindre Niggli-seger-uppdateringar på den här bloggen framöver.

Dubbla silvermedaljer och distriktsrekord på stafett-SM – och Anfälts mardrömsuppladdning och galna felspring

Det känns som att jag i gårdagens blogg nästan utlovade ett guld till KFUM Örebro-grabbarna på 3×800 meter på stafett-SM i dag, men allt kan som bekant hända i löpning och så blev nu inte fallet. I stället blev det silver, 0,89 sekunder bakom Hammarby. Det trots att Hammarby ställde upp med ett lag med årsbästan på 2.09–2.09–2.05 medan KFUM:s killar hade 2.06–2.09–2.05 och på papperet därmed tre sekunders marginal. Viggo Olsson, Albert Ziegler och Folke Eriksson hade hur som helst hur god marginal som helst bakåt och tog silvret över 17 sekunder före Mölndal. Nästan lika stor var marginalen till Tobias Tranderyd, Jack Karlssons och Jonatan Gustavssons sju år gamla distriktsrekord på distansen. Den nya rekordtiden skrivs till 6.17,25 (den gamla var 6.33,5).
I skadade Wilhelm Bergentz frånvaro fixade lagkompisarna i P19-laget – Noha Olsson, Henrik Franzén och Bergentz-ersättare Kevin Bodén – ändå silver bakom Mölndal på samma distans och raderade dessutom ut ett 31 år gammalt distriktsrekord. 5.52,01 på KFUM-laget gav sju sekunder upp och nästan 16 ned till Upsala på tredjeplatsen – och var nästan sju sekunder bättre än Anders Sjöberg (min gamla NA-kollega), Jonas Rosengren och Andreas Hugossons tidigare distriktsrekord från 1990 (5.58,69).
F15-laget var nio sekunder från medalj. De matchade, förutom Elin Freed som ankare, också Tilde Söberg Lager och Julia Gustafsson och gick i mål på 7.38,57 (15 sekunder över IF Starts 45 [!] år gamla distriktsrekord).

I O-ringens frånvaro har topporienterarna spridits ut över landet den här veckan. Martin Regborn sprang hem OK Hällens medeldistans i går, 1.11 före STora Tunas Olle Kalered på andraplatsen. I samma tävling blev Tisaren-duon Linnea Claesdotter och värdscupladdande Andrea Svensson tvåa och trea bakom Olivia Nilsson.
Jonatan Gustafsson sprang Barkenträffen i Smedjebacken, Dalarna, och tog en tredjeplats i söndagens medeldistans, knappt 2,5 minuter bakom Malungs Johan Bäckman. Gustafsson stod däremot över lördagens tävling, även den över medeldistans, där Milans Saga Sander tog en sjätteplats (6,5 minuter bakom Synnøve Bråten) och KFUM Örebros Jacob Eriksson slutade tia (5,5 minuter bakom Bäckman som vann då också).
På hemmaplan arrangerades Gif-ringen i Garphyttans IF:s regi, och även om mycket få löpare lyckades fullfölja alla fem sträckorna så fixade Simone Niggli och Matthias Niggli en familjedubbel genom att vinna dam- och herrklasserna (ja, lägg därtill att barnen Anja, Lars och Malin vann D10, H10 respektive D14 så har ni en fullständig familjetriumf). Simone var för övrigt snabbast alla fem dagarna, två gånger närmast före skidorienterings-EM-medaljören Åsa Zetterberg-Eriksson och en gång före fjolårets skidorienterings-JVM-guldmedaljören Elin Schagerström. Tävlingarna gick uppe i Kilsbergen.

Erik Anfält gjorde comeback på de lite större arenorna när han sprang Salomon 27K, en 27 kilometer lång fjällöpningstävling som är en del av fjällmaratonveckan i Åre, i går. Men uppladdningen och starten blev sämsta tänkbara. Örebrolöparen, som har SM-brons i maraton på meritlistan, anlände med nattåget bara tio minuter före start och sprang sedan rejält fel bara fem kilometer in i loppet. Han han springa en hel kilometer åt fel håll innan han upptäckte sitt misstag och vände, och fick alltså ihop 29 kilometer i stället för 27 … ”Tävlingen var därmed helt över för min del och motivationen borta men jag tog mig ändå i mål på ett hyggligt sätt och därmed blev det ett bra träningspass och kroppen kändes tämligen stark och det var fint att springa på fjället”, skriver Anfält på instagram. Med tanke på det var det imponerande att han ändå blev 34:a av 405 löpare (oj, vad han lär ha fått springa i sicksack för att komma förbi).
Norgeboende katalanen Kilian Jornet, av många rankad som världens bästa bergslöpare genom alla tider, gjorde en sällsynt start i Sverige och vann med drygt tre minuters marginal till norska Thomas Fremo på andraplatsen. Inga andra länslöpare på topp 100, vad jag kan se i resultatlistan i varje fall.

Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.

Tisaren defilerade till klubbens största stafettseger någonsin – men 23-faldiga världsmästaren var nervös inför avgörandet: ”Hade svårt att sova”

Det blev, som väntat får man väl säga efter Lilian Forsgrens mäktiga avslutning på sista nattsträckan, aldrig spännande när Tisaren i dag defilerade hem elitstafetten som ersatte årets Tiomila. I söndagens jaktstart drygade 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli på fjärdesträckan (dagens första) ut försprånget till jagande IFK Göteborg från knappt nio till över tolv minuter. Ellinor Tjernlund ville inte vara sämre och utökade till nästan 19 minuters ledning innan Josefin Tjernlund förde laget i mål 16,5 minuter före IFK Göteborg. En helt enorm segermarginal, och Tisarens första seger genom tiderna i en stafett av den här magnutiden (Tisaren har varit tvåa i Tiomila, tvåa på mixedsprintstafett-SM och trea på stafett-SM).
– Jag hade svårt att sova för att jag var så nervös. Men jag är väldigt nöjd med min insats, jag höll ihop orienteringen hela vägen, sa Niggli, som gjorde comeback i stora sammanhang, till Orienteringsmagsinet efteråt.
Hon framhöll dock främst de tre nattlöparna Andrea Svensson, Lovisa Persson och Forsgren:
– Det var de som bäddade för det fantastiska utgångsläge som vi fick.
Moa Alsiö, Lovisa Gustafsson och Karin Lindgren sprang in det länsanknutna B-laget på en 20:e-plats av 32 startande lag, drygt 80 minuter bakom Tisaren.
På herrsidan låg ju Tisaren på 14:e plats efter natten. Daniel Martinsson och Daniel Attås på de två första dagsträckan förde upp laget på en smått sensationell sjätteplats (med tanke på laguppställningen), men Gustav Hindér på sistasträckan tappade sju placeringar (utan några större bommar, vad jag kan se, men han ställdes mot vassa löpare som Albin Ridefelt och William Lind).
KFUM Örebro slutade på 29:e plats av 45 startande lag, 79,5 minuter bakom Stora Tuna som vann herrstafetten 42 sekunder före Emil Andersson.

Nu har resultatlistorna från lördagens elit-mountainbike-tävling i Huskvarna, Huskvarna mtb, landat på nätet. Örebroaren Axel Lindh blev, som jag skrev i går, trea bakom Emil Lindgren och Oscar Lind (som båda tävlar för Serneke-stallet). Han var 67 sekunder bakom Lindgren, 44 från Lind och hade 31 bak till fjärdeplatsen. Matthias Wengelin fick nöja sig med en 19:e-plats efter att kedjan gått av på det första av de sju varven. ”Kul med premiär på MTB:n i dag! Inte lika kul att dra av kedjan direkt och få springa första varvet”, skriver han på instagram.
Almby hade med två U23-cyklister i tävlingen, Adam Pettersen och Anton Birath. De blev 24:a och 27:a av samtliga 36 startande (Birath blev varvad och avplocka, Pettersen kom i mål tolv minuter bakom Lindgren). I U23-klassen räckte det till elfte respektive 14:e plats.

Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Gustafsson och Johansson drygade ut i inofficiella ställningen i Ullmax vinterserie (och unge Örn nära fin skalp)

KFUM Örebros Lovisa Gustafsson tog ett rejält mot totalsegern i Ullmax vinterserie (eller, om vi ska vara helt korrekt, det som hade varit en totalseger om orienterarna under elitnivå hade fått tävla – nu räknas det hela som träningstävlingar och det är bara jag som håller ordning på en högst inofficiell cupställning) när hon i Hallsberg i dag sprang hem sin första seger (för säsongen, garanterat, men förmodligen också i karriären vad gäller Nattcupen; i fjol slutade hon på elfte plats i det då officiella sammandraget). Vi snackar alltså mellanbanan, som är damernas officiella tävlingsklass, och Gustafsson vann en tät tillställning 39 sekunder före hemmalöparen Anna Hallmén och 1.52 före Almbys Sofie Bodin (alltihop som vanligt, den här säsongen, med indiviudell start, alltså).
Det gör att Gustafsson nu har tio poäng att gå på (i min inofficiella uträkning) inför finalen i Örebro söndagen den 14 mars. Då är det dock extra mycket poäng på spel, så hoppet lever främst för andraplacerade Sofie Bodin (som tappade fem poäng på onsdagen och nu är tio bakom) och tredjeplacerade Sofia Carlsson (distanserad fyra i dag).
I herrarnas huvudklass, där även de bästa damerna återfinns, var KFUM Örebros 16-åriga talang Hugo Örn nära en riktig fin skalp. Till slut saknades dock 22 sekunder mot Lerums Emil Axelsson – men Örn spöade alla andra. ”Totalledare” Anton Johansson blev bara femma, drygt fyra minuter bakom, men drygade ändå ut mot ”totaltvåan” Simone Niggli som sin vana trogen var bästa dam, men den här kvällen drygt sju minuter bakom Johansson. Mellan de båda skiljer 13 poäng inför avgörandet (Örn är uppe på tredjeplatsen i sammandraget nu, 22 poäng bakom Johansson). Niggli var nästan fyra minuter före Josefin Tjernlund, som anmälde sig sent, och tio före Lovisa Persson.

Inofficiell totalställning i Ullmax vinterserie efter sex av sju deltävlingar. Uträkning: Bloggaren

Förre juniorvärldsmästaren ny ”totalledare” i Nattcupen efter kvällens tävling i gamla SM-terrängen

Anton Johansson, 26. Där har ni nye ”totalledaren” i Ullmax vinterserie (jag har ju räknat ut hur ställningen skulle varit, om cupräkningen inte varit inställd på grund av coronarestriktionerna – som gör det okej att genomföra tävlingarna, om än med individuell start i stället för masstart, så länge cuptotalen inte räknas och det kalls för ”träning” i stället för ”tävling”). Johansson blev dubbel juniorvärldsmästaren 2014 och är numera sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa, även om han fortfarande tävlar för Karlskronaklubben OK Orion. I kväll vann han nattävlingen i den gamla SM-terrängen (från 1986) i Sjösjön, nordost om Laxå, med nästan fem minuters marginal till tvåan Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Främsta utmanaren i sammandraget, Simone Niggli (den 23-faldiga världsmästaren), slutade först på sjätte plats, 7.29 bakom (hon var retsamma minuten från Lukas Larsson på tredjeplatsen, en mycket liten marginal för tre placeringar med tanke på att det handlade om individuell start i beckmörker och snö och löptid på över en timme; vid den åttonde av tolv kontroller, efter vilken hon gjorde en abrovink, låg hon tvåa). I sammandraget innebär det att Niggli nu är förvisso klättrar till andraplatsen, men är tio poäng bakom Johansson. Niggli var ändå överlägset bästa dam på långa banan (och bäst i familjen fyra minuter före maken Matthias) – sju minuter före Lovisa Persson och 14 före Josefin Tjernlund.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsdistans i Nattcupen, vann Gävles Ebba Ottosson, som går första året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, minuten före KFUM Örebro-duon Karin Lindgren (51 sekunder bakom) och Lovisa Gustafsson (1.04 efter) – all andra var mer än 8,5 minuter bakom Ottosson. För Gustafsson räckte tredjeplatsen för att dra ifrån Sofie Bodin och Sofia Carlsson i sammandraget och nu vara i ensam ledning.
Martin Regborn dök upp och jogggade runt samma mellanbana nio minuter snabbare än Ottosson, för en andraplats i herrarnas mellanklass (åtta minuter bakom OK Kolmårdens Sverre Röjgård som går andra året på orienteringsgymnasiet). Regborn sparade förstås benen inför 3 000-metersloppet på SM i Malmö på fredag.

Ställningen i Nattcupen, om den räknats, efter fem av sju deltävlingar.

Niggli spöade alla herrarna igen – Ekström rankad fyra inför SM

Jag antydde väl lite att herrarna skulle få hålla i hatten när Simone Niggli, den 23-faldiga men sedan länge elitpensionerade orienteringsvärldsmästaren från Schweiz som tillsammans med familjen tillbringar ett år i Hallsberg, anmälde sig till långdistansbanan i söndagens delomgång av Ullmax vinterserie, den fjärde i ordningen. Så blev det sannerligen. Niggli gjorde, av Livelox och mellantiderna att döma, egentligen inte något misstag alls över 26 kontroller och 7,2 kilometer (fågelvägen, Niggli sprang 7,98 enligt gps:en) snöig orientering – och vann två minuter och 44 sekunder före bäste herrlöpare, KFUM Örebros Oskar Arlebo (Johan Mårtensson, som tävlar för Skövdeklubben IF Hagen, var ytterligare 21 sekunder efter). Näst bästa länslöpare, på herrsidan, var Garphyttans Måns Bergqvist (fyra totalt, tio sekunder före Per Eklöf – de två var 5,5 minuter bakom Niggli). Moa Alsiö, också från IF Hagen, var näst snabbaste dam men nästan 21 minuter bakom Niggli.
Det här var, mig veterligt, 19:e gången i rad som Niggli var åtminstone bästa dam i en tävling sedan hon återvände till Sverige i somras (de allra flesta gångerna har hon varit snabbast av alla).
KFUM Örebros Johanna Nordström vann den egentliga tävlingsbanan för damer, drygt två mintuer före Almbys Sofie Bodin. Simones man Matthias Niggli var för övrigt snabbast av herrarna på mellanbanan.
Nästa delomgång i Nattcupen springs i Laxå på onsdag nästa vecka.

På tisdag är det ju dags för första distansen på skid-SM, och det blir mer inför det på bloggen i morgon – så klart. Men redan nu kan jag berätta att Axel Ekström via sitt senaste, fina resultat i världscupen nu sänkt sina Fis-punkter (internationella skidförbundets rankningspoäng) nu är rankad fyra inför tävlingen (egentligen är han rankad nia av svenskarna och 99:a i världen, men varken Calle Halfvarsson, Johan Häggström, William Poromaa, Fredrik Andersson och Oskar Svensson har anmält sig). Filip Danielsson är trots sin tunga vinter rankad som tolva (egentligen 28:a av svenskarna på världsrankningen) och Adam Gillman och Lucas Lennartsson 26:a och 27:a.

Niggli tog 18:e raka när Nattcupen avgjordes i Hallsberg – Jacobsson vann i Regborns frånvaro

Om man räknar positionen som bästa dam i mixedklass som en seger, och det bör man väl göra, så tog Simone Niggli i kväll sin 18:e raka seger (om jag inte missat någon tävling, vilket jag säkert gjort) sedan återkomsten till Sverige när hon tog åttonde plats i den tredje ”delomgången” (det får inte kallas tävling eller deltävling på grund av coronarestrikionerna) i Ullmax vinterserie avgjordes med start och mål vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. Med det var hon över 14 minuter före näst bästa dam, klubbkompisen Lovisa Persson, och ytterligare drygt fyra före trean Ellinor Tjernlund.
Filip Jacobsson, som också springer för Tisaren, vann dubbla deltävlingar och var tvåa i sammandraget i fjol, och tog nu sin första för vintern, nästan fyra minuter före klubbkompisen Johan Aronsson och nästan fem före KFUM Örebros Jacob Eriksson. Jacobsson var den ende som klarade den nästan åtta kilometer långa banan (fågelvägen) under timmen, i en handfull minusgrader och mer eller mindre snörester.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsklass, blev det också hemmaseger genom Anna Hallmén, som virtuellt (det är ju individuell start) var tvåa fram till näst sista kontrollen men spurtade förbi orienteringsgymnasiets Emma Ling, Hakarpspojkarna, med sju sekunder. KFUM Örebros Lovisa Gustafsson trea, 26 sekunder bakom (alla andra var distanserade med fem minuter).
Eftersom serien i år inte får kallas för tävling räknas det heller inget sammandrag, men Jacobsson har placeringsraden nio–tre–ett, Aronsson fyra–tolv–två och Martin Regborn vann de två första tävlingarna (han fanns inte med i kväll, laddar förmodligen för 3 000-meterstävlingen på lördag), Gustafsson har varit två–fem–tre på mellanbanan.
Nästa vecka är det dagtävling som gäller, i Lindesberg på söndagen. Då är det start mellan nio och tolv som gäller.