Niggli vann slasknattorienteringen på walk over – Regborn bommade bort fyra minuter men vann med 1,5

Simone Niggli eller Josefin Tjernlund? Frågan om det är världens bästa orienterare någonsin, men som lade ned sin elitsatsning efter 2013 års säsong, eller klubbkompisen (i Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren) som nu är på gränsen till svenska landslaget som är starkast så här 2021 skulle få sitt svar i kväll – och svaret var väl att Niggli vann på knockout. Dels var hon redan tre minuter före halvvägs in i kvällens natt- (och slask-) orientering i Ullmax vinterserie i södra delen av Markaskogen, dels hittade Tjernlund aldrig den tolfte kontrollen (även om det ser ut som om hon passerade precis bredvid på hennes spår på Livelox). Det kostade ett tiotal minuter, och i mål var hon drygt kvarten bakom (men utgick förstås efter den missade kontrollen). Främsta utmanarna till Niggli blev istället klubbkompisarna Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund, som var sju respektive nio minuter bakom schweiziskan i mål över sju kilometer krävande nattorientering. Eftersom det är mixedtävling fick Niggli ingen klasseger den här gången (efter 16 raka sedan återkomsten till Sverige i höstas), men hon var alltså ändå överlägset bästa dam i tävlingen.
Hur bra loppet var? Tja, kanonbra. Niggli var bara 4,5 minuter bakom Martin Regborn, som förstås sopade hem andra raka segern (och då ska man veta att Niggli gick ut som fjärde löpare av 23, så det var inte så att hon kom sent och hade extra mycket snöspår att springa i).
Regborn gjorde två krokar, dels en enminutersbom när han inte kom rätt på tredje kontrollen och en lite större navigationsmiss till tolvan (samma kontroll som Tjernlund bommade) som kostade uppåt tre minuter. Därmed blev det jämnare än vanligt; OK Orions Anton Johansson (som alltså tävlar för en Blekingeklubb men är sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa) var bara 1.21 bakom (och faktiskt i ”virtuell” ledning efter Regborns bom till tolfte kontrollen) och Tisarens Filip Jacobsson 2.22 bakom på tredjeplatsen (Quentin Rauturier hade också jätteproblem till tolvan, även om han hittade kontrollen till slut, och bröt därefter – så man kan ju fråga sig om den verkligen satt rätt när tre av fältets fyra starkaste namn tappar bort sig just där, men det är så klart en ren spekulation, och andra sprang ju rakt på).
Emmy Granstedt och Emmy Ling, som går första respektive tredje året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men representerar Hakarpspojkarna, blev etta och tvåa (39 sekunder skiljde dem åt) på mellanbanan som är damernas egentliga tävlingsklass i Ullmax vinterserie. Moa Alsiö, IF Hagen, blev trea, Klara Persson (orienteringsgymnasiet och Halmstad OK) fyra och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson bästa länslöpare på femte plats.
Totalt kom 102 löpare till start.
Tredje deltävlingen i cupen löps nästa onsdag, med utgångspunkt från Tisarens klubbstuga i Hallsberg.

Impola vann genrepet, Ekström trea i Sverigecupen – och Regborn, Tjernlund och Niggli vann på Kvarntorpshögen

Efter flera uppskjutna och inställda lopp är det på lördag dags för premiär i långloppsvärldscupen (Ski classics) när 65 kilometer långa La Diagonela avgörs i Schweiz. Kopparbergsbördige Bob Impola är ju i år nyförvärv i Lukas Bauers proffslag Ed System Bauer team, och i dag genrepade han på bästa sätt med seger i ett 42-kilometerslopp i Orsa-Grönklitt: Craft ski marathon.
Impola hade inte tävlat sedan november (en längre träningstävling, även den i Orsa, som jag inte hittat något resultat från), men dominerade ändå de andra em i tätklungan på upploppet och vann 1,5 sekunder före Filipstads Alfred Nilsson (vassaste utmanarnamnet var nog annars Adam Steen som fick nöja sig med femteplatsen). Traillöpar- och rullskidsvirtuosen Jimmy Axelsson visade sig vara starkaste Karlslundsåkaren ör dagen (Impola tävlar ju numera för Bore) och tog en tolfteplats, drygt 2,5 minuter bakom Impola men 1,7 sekunder före klubbkompisen Robert Brundin på 15:e (de låg båda i en sjumannagrupp där Axelsson spurtade bäst).
Olivia Hansson var inte på plats.
En pigg kollega fixade en segerintervju med Impola som går att läsa här.
– Om jag kan ligga runt tionde plats i snitt är det bra, går det ännu bättre är jag riktigt nöjd, det är där ribban ligger i år, säger han bland annat inför långloppsvärldscupspremiären.

Östersund tog Axel Ekström en mycket meriterande fjärdeplats, som trea av svenskarna, i Sverigecuploppet över 15 kilometer i fristil  i Östersund – endast slagen av klubbkompisen (i IFK Mora) och jätteskrällen Johan Herbert samt Jens Burman (och med fyra tiondelars marginal av norrmannen Fjorden Andreas Ree). Ekström verkar hela helgen ha dragits med ett strulande chip, så det finns inga mellantider att ta del av (och jag har tyvärr inte hunnit se ikapp loppet) – men slutresultatet betyder förstås att Ekström kommer vara given i alla de svenska världscuptävlingar som nu stundar. Sedan gäller det förstås att presta där för att få en möjlighet att åka mer (och kanske åka VM). Garphyttans Adam Gillman gjorde ett topplopp och tog en 20:e-plats, bara minuten bakom Ekström och före namn som Viktor Brännmark, Gabriel Thorn och Simon Andersson.
Ekström är för övrigt delad femma i Sverigecupen (som leds av Burman) efter tre av elva deltävlingar.
Karlskogingen Ludvig Berg och Garphyttans Mattias Törnqvist blev bästa länsåkare med 25:e respektive 33:e plats i JVM-observationsloppet över 30 kilometer i klassisk stil (med individuell start) i Järpen i dag, runt em minuter bakom segrande Emil Danielsson, Högbo. Det lär ha varit 17-årige Bergs längsta lopp hittills i karriären.

På hemmaplan vann Martin Regborn och Josefin Tjernlund den mycket utmanande premiären i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, om än den här gången i fullt dagsljus) över fem slingor på Kvarntorpshögen på söndagsförmiddagen. Regborn avverkade de 8,5 kilometerna (fågelvägen) med 785 höjdmeter (bland annat trappan fyra gånger, men därtill ytterligare ett gäng klättringar uppför högen) på 1.14.31. Regerande franska sprintmästaren Quentin Rautrier var distanserad med över 3,5 minuter som tvåa, Roxens Jonas Andersson på tredjeplatsen 6,5 minuter bakom. Tisarens nyförvärv Daniel Martinsson (Lilian Forsgrens sambo, de håller på att flytta upp från Göteborg) debuterade för klubben som näst bästa länslöpare, på fjärde plats totalt.
På damsidan var det jämnare, och Tjernlund var bara 38 sekunder före Forsgren i mål efter 97 minuters löpning på högen. Lovisa Persson på tredjeplatsen var ytterligare 1,5 minuter bakom. På mellanbanan (som är huvudklass för damerna) vann Simone Niggli med 14 minuters marginal till tvåan Lovisa Gustafsson, KFUM Örebro. Har jag inte missat någon tävling var det Nigglis 16:e seger på 16 tävlingar sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett år i Hallsberg (av herrar var bara Jacob Eriksson snabbare, övriga var slagna med minst fyra minuter). Almbys Sofie Franzén tog tredjeplatsen.
Själv gjorde bloggaren debut i cupen med en 26:e-plats av 39 startande herrar (drygt 39 minuter bakom Niggli på samma bana …).
Nästa tävling i cupen skulle ha arrangerats redan på onsdag, i Örebro, men den har blivit coronainställd. Den nästa onsdag, även då i Örebro, finns däremot kvar i kalendern.

Niggli tog seger nummer 14 och 15 efter återkomsten (om jag räknat rätt …)

Hur många segrar i rad har egentligen Simone Niggli sedan hon återvände till Sverige för att bo här ett år med familjen och arbeta på Hallsbergs orienteringsgymnasium. Den frågan måste ställas efter att hon i helgen sprungit hem både Karlstadsklubben OK Tyrs båda tävlingar Lången (med nästan 20 minuters marginal till tvåan …) och Korten (med drygt 7,5 minuter), en lång- och en medeldistanstävling i skogarna strax norr om Karlstad i helgen.
Jag har hittat följande, men jag reserverar mig för att det inte är en fullständig lista:
9 augusti: OK Tisarens träningstävling.
22 augusti: Kolmårdsmedeln ”light” i Norrköping, medeldistans.
4 september: Natt-DM (före Lilian Forsgren).
12 september: Långdistans-DM.
13 september: Medeldistans-DM.
20 september: Kropps IF:s nationella i Nykroppa (sprang herrklassen, vann före maken Matthias Niggli).
26 september: Svartåfejden i Mjölby.
27 september: Kolbotten-OL i Åsbro (mixedklass, vann före Erik Lindgren).
3 oktober: Värmlandstrippeln i Grums, medeldistans.
4 oktober: Värmlandstrippeln i Grums, långdistans.
18 oktober: Höstmedeln i Norrköping.
19 oktober: Älgfritt i Norrköping.
24 oktober: Strängnäs höstmedel.
31 oktober: Lången i Karlstad.
1 november: Korten i Karlstad.
Minst 15 raka segrar alltså, trots två startar i herrklass och konkurrens av bland andra Lilian Forsgren som både tagit SM-silver och kommit med i landslaget i höst. Otroligt imponerande, för även om Niggli har 23 VM- och tio EM-guld på meritlistan (hon var sin tids Tove Alexandersson, en nivå över alla andra och med en enorm lägstanivå – två gånger tog hon guld i alla fyra grenar på VM) måste man komma ihåg att hon avslutade sin elitsatsning redan hösten 2013, för sju år sedan.
Det som jag tyckt varit lite tråkigt är att Niggli inte sprang någon SM-tävling i höst, och att hon nu dessutom missar sin enda chans i år att möta riktigt bra motstånd när Tisarjakten ställts in (hon var anmäld). Förhoppningsvis går det att arrangera större tävlingar till våren. Och så väntar vi ju på vinterns schema för Ullmax vinterserie (också känd som Nattcupen) som väl borde gå att arrangera coronasäkert.

Dubbla sjukdomar kostade KFUM Örebro två SM-medaljer (kanske …) – men Wiker fixade ett silver

I går var Martin Regborn bara åtta sekunder från SM-medalj över terräng-SM:s korta distans, fyra kilometer. När den längre, tio kilometer, avgjordes på söndagen blev även avstånden större. Regborn, som egentligen är orienterare, tog en stabil elfteplats men var nu en minut och 17 sekunder bakom Samuel Tsegay, Hälle, som vann och 43 sekunder från Emil Millán de la Oliva, Eskilstuna, som tog sista pallplatsen. Örebroarens tid var 32.03 över i kilometer terräng, att jämföra med 31.42 över samma distans när han vann långa terräng-DM i Åsbro förra lördagen (även om två terrängbanor aldrig går att jämföra med varandra …).
Regborns nye klubbkompis William Lind efteranmälde sig och blev 25:a på 32.55. Återstår att se när orienteraren, som tävlar för Malung när han har karta i hand, härnäst dyker upp i KFUM Örebro-dressen.
De tre länslöparna (i ordets vidare bemärkelse) i damklassen var tätt samlade i resultatlistan: Louise Wiker (fostrad i Hällefors) 15:e, Johanna Eriksson (fostrad i Zinkgruvan) 17:e och Liduina van Sitteren (Örebro AIK) 18:e på 38.11, 38.20 respektive 38.33. Meraf Bahta vann på 35.00, Anastaisia Denisova tog sista pallaplatsen på 36.28.
På lagsidan fanns på förhand möjligheter till medalj både i P19- och M22-klasserna för KFUM Örebro, men Wilhelm Bergentz och Axel Sandberg åkte på sjukdomar, och därför fick klubben inte ihop något lag alls på söndagen (herrlag, som på lördagen, blev det ju inte trots att Lind efteranmälde sig eftersom Gustafsson istället sprang i M22 nu).
I M22-klassen hade ett topp 20-resultat krävts av Sandberg för medalj, vilket inte känns omöjligt med tanke på hans form på slutet. Jonatan Gustafsson blev åtta, 46 sekunder bakom segrande Samuel Fitsumbrhan, Hälle, och 40 sekunder från medalj (Jonatan hade 26.27 över åtta kilometer, medan William Wickholm blev 20:e, 1.33 bakom sin klubbkompis.
I P19 hade Bergentz behövt vara topp 17 för medalj, vilket känns nästan givet att han skulle ha varit med tanke på att han slog lagkompisen Noha Olsson med 1.40 i långa terräng-DM förra helgen (över tio kilometer) och Olsson nu blev tia på 20.58 över sex kilometer, 1.04 bakom segrande Shamarke Ahmed, Hälle, och 53 sekunder från medalj. Tredjelänken i laget, nyförvärvet Kevin Bodén, gjorde en stabil insats som 28:a. Ja, det är rentav troligt att KFUM hade blivit tvåa bakom Hässelby med Bergentz i laget, för det hade krävts att även han blivit topp tio.
Bästa länslöpare i P19-klassen blev ändå Tisarens Valter Pettersson med en åttondeplats, två placeringar och tio sekunder före Olsson (han var drygt 40 sekunder bakom på terräng-DM förra helgen).
På herrsidan hade KFUM behövt en topp 25-löpare till för att ta en SM-medalj i dag.
På damsidan kom dagens enda medalj till länet – ett silver till Louise Wiker som var tredjelänk i Hässelbys lag med Sarah Lahti och Sanna Mustonen. Det var den Hälleforsfostrade löparens sjunde lag-SM-medalj i terräng, alla för Hässelby. Hon har också tre individuella brons från 2011 och 2016.

I Strängnäs höstmedel förlängde Simone Niggli sin helt otroliga segerrad (jag ska sätta mig någon dag och räkna ut hur många tävlingar hon vunnit sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett läsår som lärare på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) med en vinstmarginal på över åtta minuter (över 4,7 kilometer orientering) till tvåan.

Så hade det gått – om långloppscupen hade avgjorts (och Nigglis segerrad förlängdes dubbelt)

Hur hade det gått i långloppscupen i år, om den inte blivit inställd? Ja, den frågan har jag givetvis ställt mig. Av 26 individuella tävlingar som skulle ha avgjorts har trots allt åtta avgjorts (fem DM-tävlingar, Rusakulan vertikal, Östansjöloppet och Hostruset), och ytterligare två (Kilsbergsleden och Lucialoppet) finns kvar på programmet. Det innebär totalt tio tävlingar.
Så jo, jag tog och räknade ut cupsammanställningen, så som den hade sett ut om tävlingarna avgjorts och det hade räknats poäng som vanligt. Och föga förvånande hade Liduina van Sitteren redan avgjort och säkrat sin tredje raka seger (det gjorde hon redan när hon vann Hostruset). Frida Nilsson är lika väntad tvåa, men faktiskt bara fyra poäng före Therese Persson.
På herrsidan har fyra löpare chans på totalsegern med tolv poäng kvar att springa om, men Per Arvidsson har ett klart grepp om sin tredje raka seger på 29 poäng, och behöver bara ta tre till (en fjärdeplats eller en femte- och en sjätteplats) för att helt säkra. Bakom finns två som som är tio poäng efter: Mattias Nätterlund och Gustaf Leonardsson som behöver två andraplatser eller en första- och en tredjeplats för att gå om, om Arvidsson nollar.
Fem av sex DM-tävlingar har ju gått att avgöra (halvmaraton-DM blev inställt, för inget halvmaraton sprangs i länet i år), och van Sitteren tog hem de fyra hon ställde upp i, Frida Nilsson den hon missade (korta terräng-DM). På herrsidan har fem DM-tävlingar sett fem olika segrare i Leonardsson (maraton), Tim Sundström (10 000 meter), William Wickholm (5 000 meter), Valter Pettersson (kort terräng) och Martin Regborn (lång terräng).
För att få ta emot pris krävs normalt sett i cupen att man sprungit minst sex av tävlingar, vilket ytterst få gjort ännu (men många har gjort minst fyra och har fortfarande chansen med två tävlingar kvar).

Några orienteringstävlingar från helgen:
** Elvalänslöpare sprang ungdoms-SM i sprint i Falun i söndags, och klart bäst lyckades Tisarens Emil Larsson (tolva i H16, 46 sekunder bakom segrande Elias Nordberg, Göteborg-Majorna, och 38 sekunder från medalj) och Garphyttans Måns Bergqvist (14:e i H15, 1.29 bakom segrande Simon Corneliusson, OK Löftan, och 57 sekunder från medalj). På söndagen blev Bergqvist sexa i H15-klassen i en medeldistans, 1.32 bakom segrande Isak Eskilsson, Hakarpspojkarna.
** Utanför Norrköping fortsatte Simone Niggli sin segerrad genom att vara helt överlägsen i ett par medeldistanstävlingar: Seger med drygt fem minuter i Höstmedeln på lördagen och med nästan åtta i Älgfritt på söndagen. På lördagen hade hon sällskap på pallen av Lovisa Persson (trea) och Johan Aronsson (segrare i herrklassen) och på söndagen av Erik Fernlund (trea av herrarna).

Väntade segrar, banrekord och SM-brons till Olivia Hansson (och dramatik i 24-timmarsloppet)

På grund av min egen insats på Örebro 24h, 24-timmarsloppet på Fornabodatravet, orkade jag ju inte riktigt summera helgen i går, så här kommer en snabbare resumé – och vi får väl börja med just 24-timmarsloppet.
På herrsidan sprang Gustaf Sjösvärd som en klocka och tillryggalade 119 kilometer på första elva timmarna, och även om farten mattades något lite när mörkret föll så höll han i till 15.16.34 över 100 miles (jag var tvåa dit, men nästan två timmar efter). Det var nog för att kvala till ultradistans-landslagsgruppen, och därför valde Sjösvärd, som är uppvuxen i Mullhyttan men bor i Storvik i Gästrikland, att kliva av.
Två timmar senare var jag alltså ikapp, och uppe i ledningen, men hade för dåligt tempo efter en för hård öppning samtidigt som Anders Norén, Täby, och Jonas Wängberg, Västerås, gick starkt bakom. När Norén gick om efter 172 varv (184,5 kilometer, drygt 22 timmar in i loppet) valde jag att kliva av, och drygt en timme senare passerade även Wängberg. Så Norén blev etta på 200 675 meter, Wängberg tvåa på 190 771 och jag trea på 184 519. Ytterligare åtta av 23 herrar kom minst 100 miles, av dem från länet endast Örebro AIK:s Torbjörn Sjölander som åtta på 166 001 meter.
I damklassen ledde Elin Engström och Sofia Kay inledningsvis, men Kay mattades och Yann Hellman kom starkt och gick upp i ledningen under 18:e timmen. På två timmar växte ledningen till nästan en halvtimme, och Engström var då varvad två gånger. Men med tre timmar kvar vände det tillbaka, och Engström började knapra in på avståndet – och med ganska exakt en timme kvar att springa var hon förbi igen och uppe i ledningen (det sammanföll med 100-milespasseringen som Engström tog på 23.06.05 mot Hellmans 23.08.10). Sista timmen drygade Engström ut ledningen till nästan ett varv (banan var 1 072 meter lång) – 753 meter: 166 502 meter för Engström, 165 749 för Hellman. Karlskogas Regina Johnson såg till att det blev länslöpare på tredjeplatsen även på dampallen med sina 162 470 – hon var till slut över milen före Kay. Totalt kom sju av elva damer över tio mil. Degerforssystrarna Amanda och Rebecka Nylén tog femte respektive sjundeplatsen på 145 112 respektive 100 903 meter.
På de kortare distanserna blev det dubbla länssegrar på damsidan via 76 911 meter på tolv timmar för Emmie Björk, Karlskoga, och 57 542 meter för Therese Bratting, Karlskoga Friidrott. Tomas Stöt, IFK Mora, och Magnus Kristiansson, LK TV88 (Trollhättan), vann herrklasserna på 112 191 respektive 58 608 (där var IFK Nora-duon Ulf Carlsson och Joacim Nilsson bästa länslöpare med varsin tredjeplats på 89 311 respektive 51 879 meter). Värd att nämna är också Stenungsunds Lennart Skoog som sprang maran på sextimmarsloppet – hans 951:a i karriären.

I Hostruset slogs det rekord på Örebro parkrun-banan, som väl får anses inofficiella eftersom det inte skedde under ett parkrun. Ja, Liduina van Sitteren, som precis som väntat vann damklassen, slog förvisso inte Josefin Tjernlunds stravasegmentsrekord på sträckan (17.37), men väl Karin Forsbergs parkrunrekord (18.10), när hon sprang in på 17.49, nästan 1,5 minuter före tvåan Frida Nilsson (Westmannias Jenny Holgersson var trea på 19.44, Örebro AIK:s Hanna Imhagen (en 17-åring jag har oförskämt dålig koll på) blev fyra på 19.54. På herrsidan slog Hässelbys Erik Djurberg Tim Sundströms gamla banrekord (15.52) med över halvminuten när han vann på 15.19, 42 sekunder före Per Arvidsson som hade tre till godo på Jonas Nilsson. Ytterligare två länslöpare gick under 16 minuter: Gustaf Leonardsson fyra på 16.21 och Per Sjögren sexa (fyra av länslöparna för tredje helgen i rad, efter DM på 5 000 meter och kort terräng) på 16.52.

Kristalina Smårs och Jimmy Axelsson ledde ju Ullmax trail tour överlägset inför finalen, Örebro crazy trail, på söndagen – och de avslutade säsongen på topp med varsin seger som säkrade cupvinsterna. Smårs blev hårt utmanad av Kajsa Rosdal, som var sju sekunder bakom i mål, medan Axelsson cruisade i mål nästan 1,5 minuter före David Klasson, som också blev tvåa i cupen. Jonathan Kandelin dubblerade lördagens elfteplats på 17.46 i Hostruset med en fjärdeplats här, 1.54 bakom Axelsson. Systrarna Therese och Jessica Korkeakoski (som springer för Noraklubben OK Milan) säkrade andra- respektive tredjeplatsen i touren som fyra och sexa på lördagen, på herrsidan blev IF Götas Sören Persson både trea i loppet (sju sekunder före Kandelin) och i cupen.

I Högbo, utanför Sandviken, avgjordes säsongens sista rullskid-SM, och Olivia Hansson fixade en bronsmedalj över 44 kilometer masstart, klassisk stil. dubbla Vasaloppsvinnaren Laila Kveli, tidigare norsk men nu naturaliserad och SM-bördig, tog silvret fem minuter före och Sockertoppens Elin Molin guldet drygt sex minuter framför Hansson. Granbergsdals Ellen Berg tog brons i D16-klassen.
Jimmy Axelsson (det här var alltså dagen före hans seger i Örebro crazy trail) blev bäste länsåkare på herrsidan med en 20:e-plats, 6,5 minuter bakom segrande Anton Karlsson, Sockertoppen, över samma distans som damerna. Mattias Fritz var sexa i H40-klassen och Larz Andersson åtta i H45.

Efter SM-silvret i mountainbike gjorde Matthias Wengelin ett inhopp i den närbesläktade cykelendurosporten och blev sexa i deras SM, totalt minuten bakom segrande Zakarias Johansen, Team Ormsalva, efter sex specialsträckor.

I Värmlands natt-DM i orientering tog OK Djerfs Håkan Pettersson brons, drygt åtta minuter bakom segrande Johan Söderlund, OK Tyr. Tävlingen var också den första av tre i Värmlandstrippeln, där Tisarens Simone Niggli utökade sin allt längre svit av segrar efter återkomsten till Sverige via vinstmarginaler på nästan 8,5 minuter i lördagens medeldistans och nästan åtta minuter i söndagens långdistans (där klubbkompisen Lovisa Persson var tvåa, vilket även Johan Aronsson var i herrklassen den dagen).

Marcus Jansson överlägen SM-guldmedaljör – och Simone Niggli tog dubbelseger (och krossade herrarna)

När sprint- och medeldistans-SM i mountainbikeorientering avgjordes sista helgen i augusti tog Garphyttans Marcus Jansson och ex-örebroaren Viktor Larsson varsitt guld. Så inför lördagens långdistans-SM i skogarna utanför Norrköping var frågan förstås given: Vem av dem skulle avsluta året med 2–1 i guld? Svaret: Med en övertygande segermarginal på över 5,5 minuter Jansson. Larsson tog silvret, och hade i sin tur över sju minuter bak till trean Sebastian Svärd, Haninge. Garphyttans landslagsmeriterade Karin E Gustafsson var sexa, 12.37 bakom segrande Emelie Holmström. Garphyttans Lena Jansson tog veteran-SM-guld i D60-klassen närmast före klubbkompisen Birgitta Gustafsson, medan 56-årige Thomas Jansson valde elitklass i stället för veteranklass och därmed vaskade ett givet guld i H55 för en tiondeplats, 22 minuter bakom brorsonen Marcus Jansson.
I dag avgjordes en medeldistans i samma terräng, utan mästerskapsstatus, och där vann Viktor Larsson med drygt tre minuters marginal i Marcus Janssons frånvaro.

Jansson körde i stället Östgötaloppet i dag, en landsvägscykeltävling som arrangeras av hans cykelklubb CK Hymer. Han var en av tio cyklister i tätklungan efter 115 kilometer, men fick nöja sig med en niondeplats. Södertäljes Edvin Lovidius vann. Kumlakillen Jacob Ahlsson var en av dem som var närmast bakom tätgruppen, knappa minuten efter på 14:e plats. Ahlsson, som blev svensk tempomästare i somras, sportade på lördagen den gulblå tröjan när han tog en andraplats i Östgötatempo, sju sekunder bakom Hugo Forssell, klubbkompisen i Motala AIF. Lillebror Jonathan Ahlsson, Örebrocyklisternas svenska juniormästare i tempo, krossade motståndet på lördagen och vann med över minutstor marginal till Mariestadscyklisternas Hugo Lennartsson, och på söndagen tog han en tredjeplats efter en spurt mot samme Lennartsson (som blev tvåa) och CK Bures Leo Jacobsson (som vann).

Tisarens Simone Niggli tog en dubbel när hon i helgen först sprang hem Svartåfejden i Mjölby och därefter kolbottentävlingen utanför Åsbro, som jag skrev om i helgens höjdare. Den sistnämnda var i mixedklass, och Niggli var nästan 4,5 minuter före ändå hyggligt meriterade Erik Fernlund och över 25 minuter före näst bästa dam. De i övrigt mest namnkunniga damerna sprang dock i näst tuffaste klassen, där Milans Josefin Erlandsson och Therese Korkeakoski blev tvåa och trea bakom Degerfors Johan Lövgren. I Mjölby vann Niggli en medeldistans med nästan fem minuters marginal till tvåan Klara Ljunggren, Linköpings OK. Det hade varit kul att få se vad Niggli kan göra mot Sverigeeliten så här sent i karriären.

Bergdahl svensk mästare – och Regborn och Niggli fullbordade DM-grandslamen

Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl är svensk mästare – på den något udda distansen 3×1 500 meter. som andralänk mellan Gaël de Connick och Sara Christiansson i Göteborgsklubben Sävedalens lag sprang var hon på söndagen med och tog segern 17 sekunder före IFK Göteborg. Segrartiden? 14.01,90. Stafett-SM avgjordes på Slottskogsvallen i Göteborg, och på just den här distansen var det bara Göteborgsklubbar till start. Men en seger är ju alltid en seger och ett SM-guld ett SM-guld. Några Örebrolag kom inte till start på någon distans i årets stafett-SM.

Med sprint-, sprintstafett- och stafett-DM coronainställda blev det bara distriktsmästerskap på tre orienteringsdistanser i Örebro läns distrikt i år – och bra två mästare på seniorsidan: Martin Regborn och Simone Niggli tog på söndagen nämligen sina tredje guld för säsongen i lika överlägsen stil som de två första, på natt- och långdistans. Nu stod medeldistans på programmet, och Niggli vann med över 7,5 minuters marginal över fyra kilometer orientering. Lovisa Persson och Anna Hallmén (drygt elva minuter bakom) såg till att det blev en helpall för Tisaren. På herrsidan stack Tisarens Johan Aronsson upp och tog silvret åtta sekunder före Filip Dahlgren (som var tvåa på långdistansen i går), medan Gustav Hindér missade medalj med just åtta sekunder.
Nästa helg avgörs SM i medel- och långdistans, men utan Niggli på startlinjen. Det står klart när efteranmälningstiden går ut nu vid midnatt. Tisaren har ändå elva löpare till start, KFUM Örebro sju, Hagaby fyra, Djerf två och Milan en.

Emilia Fahlin kör som bekant för lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig i Giro d’Italia, och det går fortsatt bra för danskan. Efter gårdagens fjärdeplats slutade hon i dag tvåa, endast slagen av självaste Marianne Vos över den 142 kilometer långa etappen med start i Santa Fiora och målgång uppför i Assisi. Vos fick två sekunders lucka, medan Ludwig i sin tur hade tre sekunder på trean Elisa Longo Borghini. Ludwig behåller därmed fjärdeplatsen i sammandraget, 2.38 bakom Annemiek van Vleuten, och är tvåa i både poäng- och bergspristävlingarna. Fahlin var 2.12 bakom i mål, som 78:a.
I morgon körs den 170 kilometer långa etappen mellan Assisi och Tivoli som har några riktigt saftiga stigningar på vägen.

Även om det inte publicerades någon regelrätt resultatlista från Norasjön runt, den klassiska halvmaran som i år avgjordes coronasäkert, med individuell start, så har en lista med alla löpares tider lagts ut, i bokstavsordning. Det är löparnas egna tider som listas, så helt tillförlitligt är det måhända inte, men fyra löpare gick i varje fall under 1.30: Tom Imopla (som ingår i brödraskaran med längdskidåkarna Bill, Bob och Jack) på 1.27.10, Niklas Hasselwander på 1.28.29, Per-Erik Lundin på 1.29.00 och Frida Nilsson på 1.29.17.

Askermountain mudrace löptes ju under söndagen, men resultatlista väntas inte förrän i morgon kväll.

Fahlin hjälpte Ludwig till fjärdeplats i Girot – och Regborn och Niggli DM-segrare igen

Att få se några tv-sändningar från Giro d’Italia verkar, sjukt nog, bara vara att glömma det här året. I varje fall annat än sparsmakade highlights. Men av resultaten att döma gjorde Emilia Fahlin i varje fall ett gott jobb på lördagen, när första linjeetappen avgjordes. Danska lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig, som Fahlin kör för, slutade nämligen fyra på etappen och avancerade till samma position i mästerskapet medan Fahlin kunde slå av mot slutet och rulla i mål knappt 14 minuter bakom täten (att släppa en stor lucka kan bli viktigt för att själv få chansen att komma med i en utbrytning längre fram – då är man inte längre ett hot om sammandraget).
– Laget var riktigt starkt hela dagen. De servade mig med vattenflaskor och såg till att jag hade bra position. Jag tror vi är ganska nöjda och vi gav allt vi hade, säger Ludwig i en intervju på stallets facebooksida.
Nederländska Annemiek van Vleuten, som är regerande världsmästare och som vunnit Girot två senaste åren, kom loss i ett brant grusvägsparti, och trots att hon fick strul med cykeln vann hon 1.16 före Anna van der Breggen och Katarzyna Niewiadoma. I sammandraget leder van Vleuten med 1.18. Skillnaden beror på fredagens lagtempo, där Fahlins FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope var elva, 1.20 bakom Trek-Segafredo som vann.
I morgon väntar 142 kilometer lång etapp med tre backar på första halvan följt av avslutning uppför, och på måndag körs den brutala 17-milaetappen från Assisi till Tivoli.

Martin Regborn och Simone Niggli följde upp sina guld i natt-DM förra helgen med nya när orienterings långdistans-DM i dag avgjordes i skogarna utanför Nora. Och det var minst lika överlägset den här gången. Regborn, som får ses som en av de absoluta favoriterna till SM-guldet på samma distans nästa helg, vann med över 7,5 minuter till tvåan, klubbkompisen och förre VM-tian i långdistans Filip Dahlgren (Tisarens Gustav Hindér på tredjeplatsen var nästan tolv minuter bakom).
Niggli vann med nästan sex minuter (då var varken Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund eller Andrea Svensson med) ned till tvåan Lovisa Persson, som i sin tur hade tre minuters marginal på trea Josefine Wallenhammar (som hade en kvart på fyran Elin Vinblad …).
Karin Lindgren och Linus Malm vann juniorklasserna.
I morgon fortsätter DM-helgen med medeldistans, dessutom stänger efteranmälan till SM i medel- och långdistans. Niggli finns fortfarande inte bland de anmälda, men än finns tid …
I Värmlands medeldistans-DM var Djerfs Rasmus Pettersson enda länslöpare i någon av de mer prestigefyllda klasserna, och tog hem äldsta juniorklassen med nästan två minuters marginal till OK Tyrs Oskar Nyman.
Förra året var Tisarens Oskar Andrén femma på norska mästerskapen i medeldistans, men den positionen lyckades han inte försvara i dag: Han missade rejält redan i inledningen och var över tre minuter efter vid första mellantiden. I mål över sex minuter bakom segrande HÅvard Sandstad Eidsmo, på 35:e plats.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.