Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

van Sitteren kämpar på för långloppscuptiteln – och förtydligande om Tisarens 25-mannainsats

Liduina van Sitteren gör allt hon kan för att ge alltjämt rehabande Mikaela Kemppi en match om titeln i långloppscupen i år. På lördagen sprang Örebro AIK-löparen hem tredje raka segern i cupen: Efter Tarstaborgsrundan och Annaloppet nu också Hostruset. Det gör att hon nu är tvåa i cupen på 62 poäng, lika många som Kemppi men med färre segrar. Problemet för van Sitterens del är dock att hon nått maxantalet tävlingar att räkna med sex-poängare, vilket är vad man får för seger i vanliga tävlingar. Hennes enda möjlighet att ta sig om Kemppi är därför en första- eller andraplats i långa terräng-DM i om två veckor (eller, om hon misslyckas med det, vinner både Åstadsloppet, Kilsbergsleden och Lucialoppet – de tre i övrigt kvarvarande tävlingarna – och då kommer upp på 9–9 i antalet segrar med Kemppi och vinner på fler andraplatser, 5–0). Men även om van Sitteren vinner DM och går upp på 64 poäng (hennes maximala poängtal i år), så räcker det med att Kemppi blir trea i någon tävling (eller femma i DM, där alltså fler poäng delas ut) för att nå ointagliga 65.
I Hostruset vann van Sitteren enkelt på 18.11, nästan två minuter före Ö till ö-åttan Marie Dasler på 20.08 och frenetiskt tävlande Maria Eriksson på 20.18. På herrsidan blev Per Sjögren sjuk och tvingades ställa in sin start, men maratonsatsande fransmannen Thomas Chaillou, som jobbar på Örebro universitet och tävlar på KFUM Örebro, fick ändå fint motstånd av fyra betydligt yngre klubbkpmpisar i KFUM Örebro. Chaillou gick i mål på 15.49, följd av William Wickholm, 19 år (16.01), Jack Karlsson, 18 år (16.39), Alexander Larsson, 17 år (16.45) och Abdigani Khadar, 20 år (16.52). Även Thorens Wilhelm Bergentz, 15 år, förtjänar förstås ett omnämnande för perset 16.54.
Sjögren behåller, trots att han inte startade, ett starkt grepp om långloppscupen, som han leder tolv poäng före Heshlu Andemariam och Per Arvidsson. Erik Anfält på fjärdeplatsen har nu inte längre någon chans på totalsegern eftersom bara 26 poäng återstår att springa om.

Har förresten fått inte mindre än tre mail/meddelanden efter mitt inlägg om Tisaren i 25-manna. Klart är att Göran Attås, Daniels pappa, missade en kontroll och att det var orsaken till att laget diskades. Reglerna säger att lag som diskas inte får gå ut på nästa sträcka (eller näst-nästa, som det blir, eftersom det måste hinna upptäckas att det stämplats fel) förrän en halvtimme efter att ledarlaget passerat ut på sträckan. Därför fick 11.58.23 fick Andrea Svensson stå och vänta i 23 minuter, Lovisa Persson i 23 minuter, Ellinor Tjernlund i 22 och Ellinor Eriksson i 19 minuter från det att föregående löpare kom in tills de kunde ge sig ut, vilket förklarar deras märkliga sträcktider. Drar man av de där 19 minuterna på Tisarens sluttid hade laget varit sexa. Eller ännu bättre.
Daniel Attås, som sprang näst sista sträckan för Tisaren, berättar också att han tog lite speciella hänsyn eftersom han sprang utom tävlan: ”Jag sprang till exempel i en klunga med Hagaby, men valde att vara väldigt passiv i den för att inte påverka tävlingen.”
Apropå Simone Nigglis kanonlöpning ska också tilläggas att den sträckan var enbart för veteraner. Men nog var det ändå imponerande att hon blev tvåa av 364 på sträckan (näst bästa dam var på 27:e plats). Tack till alla som mailat!

I dag följdes ju 25-manna av den individuella tävlingen 25-mannamedeln, Lovisa Persson tog bästa placeringen av länslöparna med en sjundeplats (Simone Niggli blev bara 17:e efter en minutstor bom redan till första kontrollen och en tabbe till den sjunde som kostade över 3,5 minuter), 2,5 minuter bakom segrande Moa Leijon Lind, Södertälje. Minicomebackande Filip Dahlgren blev elva i herrklassen, knappt sju minuter bakom Gustav Bergman. FIlip Jacobsson var sjua av herrjuniorerna.

Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.

Tidernas bästa tillbaka i Tisaren igen – springer 23:e sträckan på 25-manna

”Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar världens bästa klubb’, så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren.”

Det där skrev jag här på för exakt ett år sedan, och det finns en anledning till att jag kör en klipp och klistra: Texten stämmer nämligen lika bra i år. Niggli har inte sprungit någon av de stora stafetterna för Tisaren i år (i Jukola sprang hon upp sitt schweiziska lag i minutstor ledning, som dock tappades, inför sistasträckan), men till 25-manna är hon tillbaka i laget.
Tisaren mönstrar ett ramstarkt lag med Lilian Forsgren, Filip Jacobsson, Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Daniel Attås och Josefin Tjernlund, som alla srpungit i blågult under året, bland de 25. Niggli tar hand om 23:e sträckan, Attås 24:e och Josefin Tjernlund den 25:e (Erik Lindgren är ett spännande namn på förstasträckan, där han bland annat möter Martin Regborn, Forsgren kutar andra). Det kan gå precis hur bra som helst. Men i en stafett är man ju aldrig starkare än sin svagaste länk, och med 25 löpare i laget kan precis hur mycket som helst gå fel, om det vill sig illa. Det lär bli spännande i Botkyrka på lördag, hur som helst.

Efter den 30 september brukar man vanligtvis kunna börja urskilja vilka tävlingar som inte blir av nästa säsong, eftersom det är sista dag för att ansöka om sanktion. Men tittar man på listan över lopp som skickat in ansökan saknas så många årligen återkommande tävlingar (Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Lindesjönloppet, Dalenrundan, Stripastafetten, Kilsbergen trailrun/Bergslagsleden ultra, Tarstaborgsrundan …) att man börjar fundera på om tiden förlängts, arrangörerna blivit glömska eller vad som egentligen hänt. Så vi avvaktar väl några dagar till och ser om listan kompletteras i efterhand.

Regborn borde köpa sig en tyrolerhatt – följde upp VM med två raka segrar i Österrike

Jag tyckte ju att det verkade jobbigt att springa både VM och world games samma månad, och frågade Örebroorienterare Martin Regborn en del om det när det stod klart att han skulle få representera Sverige på två världsomspännande orienteringsmästerskap under juli månad. Men Regborn svarade oförstående att det var några veckor emellan, och nu visar det sig att han inte ens använder dem för rekreation – utan att han istället åkt till Österrike för att springa en femdagarsorientering (kanske som kompensation för att han missar O-ringen på grund av world games) med det fyndiga namnet 5days TyrOL. Och snacka om att han har formen med sig från VM-starterna – på de två första etapperna i Alperna söder om Innsbruck har Regborn stämplat in två segrar, först elva sekunder före nyblivne VM-bronsmedaljören William Lind i måndagens sprint och sedan 19 sekunder före norske Eirik Kamstrup Hovind (och 1.45 före alla andra) i dagens medeldistans 1 500 meter över havet som också gav världsrankningspoäng (det var den enda av de fem etapperna som gör det). Tisaren har också ett gäng löpare på plats, och bland annat har Oskar Andrén tagit en elfte- och en 23:e-plats i herrklassen. Femdagarsorientering i Tyrolen avslutas med etapper onsdag, fredag och lördag.

På Gotland har Tisarens ex-megastjärna Simone Niggli smugit igång inför O-ringen med en jätteseger i den inledande etappen av Gotlands 3-dagars, en medeldistans som hon vann med över fyra minuters marginal till Järlas Elsa Jansson på andraplatsen. En viss Håkan Carlsson (förbundskaptenen bakom Sveriges bästa VM någonsin) slutade på 20:e plats i herrelitklassen i KFUM Örebros tröja, drygt elva minuter bakom segrande Gustav Bergman.

Och hemma i skogarna strax söder om Nora sprang Daniel Attås hem sin första seger för året i Milans poängtävling, 1.23 före förre VM-orienteraren Filip Dahlgren. Anna Hallmén var bästa dam knappa minuten före Frida Johansson. Men Simon Hedlund och Elin Vinblad (den förstnämnde kom inte till start i dag, den sistnämnde gjorde säsongens sämsta resultat och får räkna bort det i sammandraget) leder totalen när nu bara tre tävlingar (1, 8 och 15 augusti) återstår. Regborn behöver delta i en tävling till för att ta hem totalsegern, han ligger just nu femma eftersom han inte nått upp till maxantalet tävlingar som får räknas.

Anfält vann i Stockholm – och Niggli tog pallplats med ”fel” klubb

Eftersom jag själv sprungit hela helgen (eller ja, i varje fall 9.00–9.00 lördag–söndag; mycket mer om det i morgon) så blir det en högst summarisk genomgång av helgen som gått:
** Erik Anfält sprang – och vann, förstås – premiärupplagan av Ecotrail Stockholm, en internationell löparserie som nu för första gången hade ett stopp på svensk mark (det började i Paris för tio år sedan och arrangeras nu i sju städer i lika många länder). Anfält, som var femma i SM-klassen i Stockholm marathon på 2.29.24 för bara två veckor sedan) sprang de 45 kilometerna i storstadsdjungeln på 3.06.51; över 46 minuter snabbare än någon annan. Victoria Borg, som inlett året med att vinna både Mariebergs galleria marathon och Svampenmaran, var bästa svensk i damklassen på den längre distansen 80 kilometer, på 8.29.31 (81 minuter bakom segrande Sylvain Cussot, Frankrike).
** Mikaela Kemppi gjorde också ”comeback” efter maran och vann Fröviloppet på 39.21, drygt två minuter före Liduina van Sitteren. Heshlu Andemariam tog hem herrklassen efter att ha vunnit en spurtuppgörelse mot Habtom Tesfamichael: 34.49 mot 34.51. van Sitteren och Andemariam behåller därmd ledningen i långloppscupen.
** Sören Forsberg (som 53 år ung vann sprang Stockholmsmaran på 2.46.45 för två veckor sedan …) och Nina Eibring (Kristinehamn) vann Örebro backyard ultra på 26 respektive 17 timmar (mycket mer om det i morgon, alltså).
** Klara Frih fick en plats i Bauhausgalans B-heat på 800 meter, under förtävlingarna inför diamond league-tävlingen på Stockholms stadion på söndagseftermiddagen, och blev tvåa på 2.13,66. Därmed slog Frih Jenny Olssons 17 år gamla F15-distriktsrekord med nästan en sekunds marginal, och gick upp i överlägsen ledning i Sverigestatistiken för året.
** VM-reserven Lilian Forsgren gjrode en finfin förstasträcka i Jukolakavlen och skickade ut Ellinor Eriksson som trea, och även om Ellinor ”bara” hade 19:e bästa löptid på andrasträckan höll hon en fjärdeplats innan hon skickade ut Ellinor Tjernlund på tredje. Men Tjernlund tappade till 17:e (51:a bästa löptid) och systern Josefin Tjernlund ytterligare nio placeringar (67:e bästa löptid) ned till en slutgiltig 26:e-plats för Tisarens damlag som ansågs ha topp tio-potential. Herrlaget blev 50:e, efter att ha legat 82:a efter första sträckan (Filip Jacobsson) och sedan varit uppe och vänt på 19:e vid terdje växlingen (efter fina sträckor av Daniel Attås och Gustav Hindér). Men en Tisaren-löpare fick ändå ta plats på pallen: Simone Niggli, som sprang för sitt schweiziska lag OL Norska och visade att gammal är äldst när hon inte bara noterade bästa löptid på tredjesträckan utan dessutom sprang upp laget i en över minutstor ledning (men Sabine Hauswirth, även hon gammal världsmästare, tappat nästan 2,5 minuter och därmed segern på sistasträckan; kanske hade varit bättre att ha haft Niggli där med facit i hand).
** Marcus Jansson tog som väntat SM-guld i mountainbikeorientering – men två i stället för tre. Efter guld i fredagens sprint och lördagens medeldistans fick han nämligen nöja sig med en fjärdeplats i söndagens långdistans (han verkar ha haft någon typ av, måhända cykelrelaterade, problem till femte kontrollen där han tappade fyra minuter), 3.26 bakom överraskande segraren Viktor Larsson, Hagaby, som ju är en habil orienterare men nu slog till med SM-guld i mountainbikeorientering efter att ha varit fyra i sprinten och tagit brons i medeldistansen. Kanske ett namn för landslaget framöver?! Karin E Gustafsson, liksom Jansson från Garphyttan, hade placeringsraden sju–nio–fyra, unga karlskogingen Erica Olsson fem–tio–åtta. SM var också final i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson blev av med sin pallplats och Jansson var nära att köra till sig en trots att han bara kört fyra av nio tävlingar.
** 59 löpare dök upp för den tionde upplagan av Örebro parkrun, och och snabbast var Nicklas Forsling (18.46) och Annica Sjölund (22.58). Sjölund har varit med i alla upplagor och vunnit sju av dem, nu på nytt personbästa.
** Linda Meijer vann D30-klassen och blev totalfyra båda dagarna (lördag och söndag) under BCA-racet i Borås, en deltävling i Västgötacupen. Trots tre raka segrar är hon dock fortfarande ”bara” tvåa i totalen efter att hon missade de två första deltävlingarna.
** I två pluslåsta artiklar kan ni läsa om ishockey– och fotbollsprofilerna som körde Vätternrundan.

Efter 15-talet silver och brons – i morgon kan Bergdahl ta första SM-guldet: ”Är nog största chansen i år”

I dag var jag och lunchade med Lisa Bergdahl (eller ja, jag åt en bagels om fick duga som lunch, hon drack en smoothie) för ett större reportage som kommer att gå i papperstidningen och pluslåst på na.se inom någon vecka. Men redan i morgon kan hon ta karriärens första individuella SM-guld (hon har guld i stafett och ett 15-tal SM-medaljer individuellt av silver- och bronsvalörer) när SM-milen avgörs i samband med Sthlm10, och därför passade jag naturligtvis på att höra lite med den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade och nyligen U22-EM-kvalade (men ännu inte uttagna) långdistanslöparen om hennes målsättning där.

– Jag vill dels springa på en bra tid, det skulle vara bra om man sprang under 36 (U22-EM-kvalgränsen) igen. Och det känns rimligt. det är ändå en rätt så platt bana. Man springer in mot stan, längs Norrmälarstrand, och sedan genom Gamla stan och så på andra sidan av vattnet och över Västerbron tillbaka till målet vid Rålambshovsparken. Förutom att man ska över brons så är det rätt så platt, så det finns potential att göra en bra tid. Eftersom det är SM vill jag förstås vinna i K22-klassen och ta ett junior-SM. Det känns som att det är dags för ett guld. Jag hade två mål med sommarsäsongen 2017: Att kvala in till U22-EM och springa bra där, och att ta första SM-guldet individuellt, säger Bergdahl till Konditionsbloggen.
Är det här bästa chansen på ett SM-guld?
– Mjae … Jo, det är det nog ändå. Men sedan har jag också junior-SM på bana i augusti och terräng-SM i höst. Jag har några chanser, så det ska nog gå ihop sig innan säsongen är slut.
Hur ser konkurrensen ut i SM-milen?
– Det finns en tjej som heter Frida Michold (Set Saif IF) som var väldigt duktig för några år sedan, som är tillbaka nu och sprang bra på Göteborgsvarvet (1.20.09, femma i SM-klassen), och det är bra. Hon har sprungit ett millopp på höga 36 och ser ut som min största konkurrenten. Det finns en tjej som heter Kerstin Axelsson  (Hässelby SK) också, som är bra. Det är väl de två, egentligen. K22-klassen är rätt så tunn så här nära inpå bansäsongen, hade SM-milen legat tidigare tror jag fler hade ställt upp, nu är det ändå rätt sent och kommer lite dumt om man satsar mot till exempel 1 500 meter.
Men du tvekade inte att ställa upp?
– Nej, jag tycker att det är en rolig tävling, jättefin bana och jag trivdes jättebra förra året när jag sprang och tyckte det gick jättebra, och det är ändå en SM-tävling. Och klubben tycker att det är bra när man ställer upp på SM-tävlingar.

Vid sidan om Bergdahl kommer också Anna Pettersson, K45, och en viss Per Sjögren, M35, till start i SM-klasserna i Stockholm i morgon.

Jag skrev för övrigt lite slarvigt om att Hagaby skulle ha ett herrlag med i Jukola i helgen, i gårdagens blogginlägg. Det visade sig inte stämma alls, det var jag som hade tolkat ett instagraminlägg av Filip Dahlgren helt skevt.
Har jag inte återigen helt felaktiga uppgifter blir Tisaren därför enda länsklubb i världens största stafett i år, men å andra sidan kommer klubben till start med hela fem lag: Tre i damklassen och två i herrklassen. Och i damklassen är konkurrensen om platser nu så hård att Andrea Svensson, som är landslagslöpare, är nere i B-laget trots att Simone Niggli återigen väljer att tacka nej till att springa för Tisaren (hon stod över Tiomila för andra året i rad tidigare den här säsongen, och springer Jukola för schweiziska OL Norska [som har Nigglie på tredjesträckan och världsmästaren Sabine Hauswirth som ankare]). I förstalaget ingår i stället, precis som i Tiomila tidigare i år, Lilian Forsgren (mitt i VM-uppladdningen!), Ellinor Eriksson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund (på Tiomila har damerna fem sträckor, och då fick också Svensson plats i laget), men även andralaget ser ju riktigt vasst ut med Svensson som ankare och Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Line Sølberg på de tre första sträckorna. Filip Jacobsson, Oskar Andrén (osäker, kan ersättas av Johan Aronsson), Gustav Hindér, Ole Josarp, Erik Fernlund, Mathias Drage och Daniel Attås för Tisaren. I andralaget finns bland annat starke junioren Jonatan Gustafsson inlånad från KFUM Örebro.

Och till sist blev jag tipsade om att Olivia Hansson fortsätter plocka seger efter seger efter seger under rullskidssäsongen: Nu senast vann hon 48 kilometer långa och rätt kuperade Rådarullen på 1.58.38. Robert Brundin, som liksom Hansson brukar rada upp segra i Moto eagle tour, blev sjua i herrklassen på 1.43.55 med Viktor Hansson två placeringar men över tre minuter bakom sig (Brudin var best of the rest 45 sekunder bakom en tätklunga om sex åkare där Mattias Brryntesson spurtade hem segern). Garphyttans Kevin Henriksson var ensam herrjunior till start och fick tillgodoräkna sig en seger på 2.03.06.

Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.

Världens bästa orienterare någonsin gör comeback i Tisaren – och regerande världsmästaren gör sin allra sista tävling för klubben

Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar ”världens bästa klubb” (eftersom det, som namnet antyder, är 25 löpare i varje lag och därmed ställer stora krav på bredd), så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren (det skriver klubben på sin hemsida). Och hon får ett tungt uppdrag på sträcka 23, den tredje sista där lagen inte får ställa upp med herrlöpare mellan 15 och 49 år eller damlöpare mellan 19 och 34 år.
Men Niggli kommer trots allt inte vara vassaste kortet i Tisarens laguppställning: På avslutningssträckan springer nämligen hennes landsman Matthias Kyburz (som gör sin allra sista tävling för Tisaren!), som förvisso ”bara” har fyra VM-guld på meritlistan men som tog det senaste för bara två månader sedan när han vann medeldistansen i Strömstad (Niggli var också på plats i Strömstad och sprang några av publiktävlingarna; hon vann tre av etapperna). Dessutom finns vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund i laget.
Intressant att notera är också att Felix Albrecht (”tysk stafettexpert”, enligt Tisarens hemsida) kommer att coacha laget. I fjol slutade Tisaren på 25:e plats.
Tävlingen avgörs i terrängen runt Kungens kurva i södra Stockholm med start 9.00 på lördag morgon.

Så tänker Tisaren inför Tiomila: ”Siktar på topp fem”

Jag har ju skrivit en del om Tisarens och de andra lokala klubbarnas Tiomilauttagningar tidigare i veckan, och i går bytte jag dessutom några ord med Anders Holm, som tillsammans med Martin Sand och Emil Johansson tagit ut Tisarens lag, för en längre förhandsartikel i lördagens pappers-NA (där även EM-löparen Josefin Tjernlund berättar om sina tankar inför tävlingen – och där det är betydligt mer fokus på damlaget än i intervjun nedan). Fokus när det gäller damlaget hamnade naturligtvis på att 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli efter fyra raka år (som gett en andra- och två tredjeplatser) missar årets upplaga som avgörs i Falun på lördag (det gör ju även knäskadade, regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson).
– Skillnaden nu är att vi har ett betydligt mer jämstarkt lag. Med Simone har vi haft extremt bra tyngd där bak, men nu är resten av laget starkare och dessutom är Lilian (Forsgren) starkare än tidigare, säger Anders Holm till Konditionsbloggen.
Hur har ni tänkt när ni fördelat sträckorna?
– Vi vill naturligtvis få ut så mycket som möjligt av laget, så vi har tittat på vilka löpare som passar för vilka roller. Vi hade till exempel flera alternativ till förstasträckan, men Lovisa (Persson) har sprungit den på de mindre stafetterna i vår och och gjort det bra. Marion (Aebi) är också en duktiga förstasträckeslöpare och har sprungit den i andralaget i ett antal år. Nu har hon utvecklats, och vi tyckte att det var dags att hon skulle få chansen i förstalaget, och då kanske det naturliga hade varit att ge henne första där också. Men vi tänkte att Marion, som är väldigt löpstark, också skulle kunna plocka tid på andrasträckan om det skulle behövas.
Vad har ni för mål?
– Vi i uttagningskommittén har inte satt något sådant, men tjejerna själva har gått samman och sagt att de siktar på topp fem. Det är inte omöjligt, de börjar bli ganska erfarna. Det är ingen av dem som gör debut i större sammanhang, och det är ett jämstarkt lag.
I herrlaget saknar ni också några schweizare … Hur har ni tänkt där?
– Ja, vi saknar ju Kyburz, Matthias Merz, som ska bli pappa i dagarna och inte kommer till Jukola heller, och Jonas Mathys (som eventuellt kommer till Jukola, Kyburz är redan klar). Där har vi bestämt oss för att satsa på Oskar Andrén på långa natten. Han sprang ju jättebra på ultralång-SM förra året, där han blev fyra, och han har bättre träningsbakgrund nu. Nu får han visa att han har pannben och att han orkar på slutet. Vi tror att Oskar kommer hantera långa natten bra, han har rätt egenskaper och gjorde en jättebra sträcka på Stigtomtakavlen.
Ni har väldigt starka namn tidigt, vad är tanken med det?
– Att vi skulle inleda med fyra riktigt starka löpare bestämde vi tidigt, eftersom de tuffaste sträckorna ligger först och det är svårare att jaga ikapp än att försöka hänga med. Efter långa natten kan det bli väldigt utspritt och stora klungor, och då gäller det att vara med om det ska bli en bra placering. Jag tror att många klubbar kommer formera sina lag på det här sättet. De fyra första sträckorna är ju alla mellan 12 och 17 kilometer långa, sedan kommer det tre stycken runt sex kilometer, och sedan tre mellan 9 och 16. Det är lite konstigt egentligen, att det bara finns en sträcka mellan sex och tolv kilometer lång i årets Tiomila. Endera är sträckorna korta eller jättelånga. Det gäller att ha många starka löpare i laget om man ska klara av sex sträckor över tolv kilometer.
Albin Pettersson på långa sträcka åtta har jag dålig koll på, vem är det?
– En Mariestadskille som började springa för oss efter att han passerat orienteringsgymnasiet i Hallsberg. Numera bor han i Göteborg. Han är väldigt löpstark, så sträcka åtta kändes väldigt passande åt honom.
Och så har ni Tomas Hallmén i laget i år igen …
– Ja, han säger ju varje år att det är sista året, men även om han är 45 år så håller han ju fortfarande väldigt hög klass, han tar lätt en plats. Det kan inte bli bättre än med Tomas på sträcka nio.
Ni avslutar med Jonas Merz.
– En väldigt, väldigt stark löpare. När det stod klart att Kyburz inte skulle vara med signalerade han redan tidigt i våras att han ville ha sista. Vi gick ut med mail till alla löpare och frågade hur de tänkt och vad de önskade. Givetvis kunde vi inte tillgodose alla önskemål, men när vi fick beskedet från Jonas att han ville testa sista kände vi: ”Perfekt!”
Vad blir målet?
– Topp 25, har vi sagt.
Josefin Tjernlund, förresten. Jag bytte även några ord med henne om det här med att springa i ett topplag i Tiomila Något man inte direkt är van vid om man sprungit för lilla Olofströmsklubben OK Vilse 87 hela livet …
– Nej, det kommer bli lite annorlunda, att vara lite högre upp i stafetten. Det kommer vara lite mindre folk i skogen, men fler som håller samma fart. Tidigare har jag ofta fått springa om massor folk, och det är i och för sig en skön känsla, säger Tjernlund till Konditionsbloggen (mer om Tjernlunds tankar inför Tiomila alltså i lördagens pappers-NA).
Så här ett par veckor efter landslagsdebuten, då. Hur var det?
– Väldigt rolig. Jag fick problem med en kontroll som inte tog i sprintkvalet och blev diskad, men annars är jag nöjd. Jag gjorde två bra lopp i sprintens B-final och i mixedsprintstafetten.
Var det nervöst?
– Nja, inte mer än vanligt. Jag blir nervös för stora tävlingar i Sverige också (skratt). Men det var lite annorlunda konkurrens här.
I kväll avgjordes för övrigt andra deltävlingen av Närkeserien i mountainbike, i Karlskoga. Men jag har inte lyckats komma in i resultatsystemet.