30:e i kvalet – men sprintesset från Zinkgruvan tog sig till A-final

Han är inte världens bästa på att kvala, Zinkgruvans Markus Johansson. Men jösses som han kan åka sprintheat.
Förra vintern smög han in som 18:e man i yngre juniorklassen, H18, på SM – och lurade skjortan av konkurrenterna på vägen till guldet.
I Sverigepremiären i Bruksvallarna i dag var han bara 0,28 sekunder från att åka ut i kvalet (i sprinten som avgjordes i fri stil) när han krånglade sig vidare som 30:e och sista man (av 112 startande) – men tog sig likafullt hela vägen till final och en sjätteplats där.
Exakt hur det gick till har jag ingen aning om (mer än att Johansson blev tvåa i sin kvartsfinal), för enligt livetajmingen slutade Johansson sist i sin semifinal, men ändå gick han vidare till final (vilket inte tvåan Elias Dahl gjorde, så vi får väl förutsätta att det handlade om någon form av uteslutningsärende; en uteslutning som även lär ha drabbat Filip Danielsson eftersom den satte lucky loser-systemet ur spel och gjorde att han i sin tur tappade sin finalplats på näst bästa semitid av de som inte var etta eller tvåa).
Hur som helst, i finalen fick Johansson, som i år klivit upp i den äldsta juniorklassen H20, nöja sig med en sjätteplats. Ändå blev han näst bästa svenska 97:a i tävlingen.
Filip Danielsson (sistaårsjunior och en av Garphyttans JVM-femmor från förra säsongen), då? Tja, han följde alltså upp lördagens tredjeplats över tio kilometer i fri stil med en ny topp tio-placering i söndagens sprint (sprint har ju aldrig varit hans allra starkaste sida, så det är ett riktigt bra resultat). Han blev åtta i prologen, vilket innebar att han fick starta i den femte kvartsfinalen (vilket man inte alls vill, om man ska vidare hela vägen till final eftersom man då får betydligt mindre vila än de som går i de tidiga heaten, men nu kom ju Filip inte så långt i dag; hade han varit fyra hundradelar snabbare hade han fått starta i heat två och hade han varit 0,75 sekunder långsammare hade han fått starta i heat ett …).
Väl där hade Danielsson fin kontroll, och tog sig vidare som tvåa bakom Marcus Fredriksson, Lycksele. I semin tog det alltså abrupt stopp när lucky loser-platsen från finalen försvann, och Danielsson slutade därför åtta totalt i tävlingen.
”Prologen kändes inte så bra, kändes lite stappliga och som att jag inte fick till tekniken som jag ville. […] [Kvartsfinalen] kändes betydligt bättre än prologen. […] I semin tog tyvärr min resa slut, men jag är fortfarande nöjd med dagens insats”, bloggar Danielsson.
Täfteås Marcus Grate vann finalen halvsekunden före gårdagsvinnaren Viktor Thorn, som är Sveriges hetaste herrjunior just nu.
Garphyttans Marcus Lennartsson tog plats 29 i kvalet, just före Johansson, men åkte ur i kvarten. Garphyttans Adam Gillman åkte dock ut, som 43:a i kvalet. Precis som Zinkgruvans Oscar Johansson (57:a), Tom Forsberg (79:a) och Daniela Bjärmark (45:a av damjuniorerna).
På seniorsidan var det inga lokala åkare till start i dag. Tidigare i veckan hade dock Örebrobaserade laget Team Skistart.com några långloppsladdande åkare på plats, så här två veckor före premiären i Livigno.

I Salt Lake City blev SK Winner-skrinnaren David Andersson diskad efter lördagens 1 000-meterslopp (”I andra kurvan och på innerbanan tappade David kontrollen över åkningen då han lade ner sina ena sko i isen och slant. Därmed for David ut i banan och på växlingsrakan råkade han därför komma ut precis framför sin parkamrat Jonathan Garcia, USA. Därmed blev Garcia hindrad och David blev diskfalificerad. Tyvärr kunde David göra något åt situationen då farten var väldigt hög”, skriver förbundstränaren Mattias Hadders på Svenska skridskoförbundets hemsida). Något start på 500 meter blev det inte, och Andersson flyger nu hem (efter personliga rekord på 500, 1 000 och 1 500 meter under loppet av en vecka) för att ladda om för världscuptävlingen i Heerenveen om tre veckor (han står över den i Inzell två veckor före).
Adam Axelsson verkar inte ha kommit till start i Hamar i helgen, oklart varför.

Ekström slog till – nionde svensk i Bruksvallarna

Axel Ekström tog flera tunga skalper när svenska längdskidpremiären, Bruksvallsloppet, på lördagen fortsatte med distanslopp i fri stil (15 kilometer för seniorherrarna). Den 20-årige förstaårssenioren från Garphyttan blev nionde bästa svensk, 19:e man totalt, och hade gubbar som Jörgen Brink och Anders Södergren på behörigt avstånd bakom sig (liksom Bill Impola, som slutade på 26:e plats). Dessutom var Ekström överlägset bäst av de 25 förstaårsseniorerna som kom till start (norske Thomas Hetland var näst bäst, nästan minuten bakom). Den ende världscupaktuelle svensk åkaren inför Kuusamo som inte är på plats i Bruksvallarna är Marcus Hellner, och Daniel Rickardsson, som var före Ekström på lördagen, ska inte åka världscup i år. Plus en, minus en, alltså, och sett till dagens lopp, och med tanke på att ett världscuplag om åtta åkare ska tas ut efter veckoslutet, ligger Ekström förmodligen någonstans precis utanför just nu. Om det inte inträffar sjukdomar eller förbundsledningen tycker att det vore kul att uppmärksamma en pigg 95:a. Ekström har hur som helst bestämt sig för att stå över morgondagens sprint i fri stil.
Den kommer däremot Filip Danielsson, Vedevågskillen som är klubbkompis med Ekström men ett år yngre och sistaårsjunior, att köra. Han stod över fredagens klassiska lopp, men blev på lördagen trea i juniorherrarnas tävling över tio kilometer. Viktor Thorn vann, norrmannen Jonas Austad var tvåa, 14 sekunder bakom, och Danielsson trea, 35 sekunder efter. Seniorerna och juniorerna hade, trots olika sträckor, ett par gemensamma mellantider. Ekström passerade tre kilometer på 7.14,5 och åtta på 18.39,9, Danielsson var 16,7 respektive 52,2 sekunder bakom. Det går med andra ord undan bland seniorerna …
Marcus Lennartsson blev 36:a, Adam Gillman 46:a, Markus Johansson 49:a, Oscar Johansson 52:a, Rickard Ericsson 95:a och Tom Forsberg 109:a i juniorloppet. Daniela Bjärmark 39:a i damjuniorernas lopp över fem kilometer.

I Salt Lake City dunkade David Andersson mycket riktigt på med ett nytt personligt rekord över 1 500 meter, och inom loppet av en vecka har han därmed förbättrat sina tider på samtliga av skridskoåkningens tre kortaste distanser. 1.45,61 var en förbättring av hans två år gamla pers med över en halv sekund (53 hundradelar!) och gjorde att han klättrade förbi Johan Röjler (1.45,85 som bäst) på den svenska genom tiderna-listan på distansen. Nu är det ”bara” Joel Eriksson och Daniel Friberg som håller ställningarna där framför. Resultatet räckte dessutom till en 20:e-plats i tävlingen, och årets första elva världscuppoäng för Andersson.
Det svenska enmannalandslaget Andersson fortsätter världscupen i USA med 1 000 meter i dag, lördag, och 500 meter i morgon.

Helgens höjdare: "Väldigt stabil säsongsstart"

1. Bruksvallsloppet
Säga vad man vill om annan idrott, men är det inte något speciellt med längdskidåkning? I varje fall som tv-sport är det helt oslagbart, och i helgen går Vinterstudion igång på allvar (efter förra helgens uppvärmning med den norska premiären) när den svenska premiären avgörs i Bruksvallarna (enligt Filip Danielsson har det nu fallit så mycket snö i Härjedalen att det går att åka även på långspåren uppe på fjället, så det är inte utan att man blir lite avis …). Det handlar, först och främst, om att ta ut ett svenskt världscuplag till premiären, och minitouren, i Kuusamo nästa helg. Tävlingarna inleddes ju redan på fredagen, och jag skrev några rader om det här. Pratade även med både Axel (som besegrade Södergren men var mer nöjd med loppet än skalpen: ”Jag tror Anders stakade sig runt ovallat, han laddar ju för långlopp. Jag hade fäste, det var ju en ganska tuff bana. Det känns som en väldigt stabil säsongsstart. Jag höll ihop det bra hela vägen. Det var väldigt tajt i resultatlistan, små marginaler.”) och Filip som stod över fredagens tävling för att satsa på lördagens tio kilometer i fri stil (som herrjuniorerna kör, seniorerna kör 15 kilometer). Läs mer om de båda i lördagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Bänkar ni er framför SVT:s sändning i morgon får ni spana in startnummer 21 (Garphyttans Joel Lager, går ut 10.55.30), 137 (Kopparbergs Bill Impola, 11.53.30) och 139 (Ekström, går ut 11.54.30). I juniorloppet kommer, förutom Danielsson, även hans klubbkompisar Rickard Ericsson, Marcus Lennartsson och Adam Gillman till start, plus Zinkgruvankvartetten Markus Johansson, Tom Forsberg, Oscar Johansson och Daniela Bjärmark.

2. Skridsko i Salt Lake City och Hamar
Om drygt två timmar går SK Winners David Andersson in i säsongens andra världscupdeltävling, efter succén med personliga och svenska rekord i premiären i Calgary förra helgen. Då hade han inte riktigt samma kraft på det avslutande 1 500-metersloppet som i de två inledande över 500 och 1 000, men den här helgen är det 1 500 som inleder och då är det inte omöjligt att Anderssons pers hänger löst. Svenska landslagstränaren Mattias Hadders tror dessutom på nya världsrekord (men inte av Andersson, då). Andersson klubbkompis Adam Axelsson Odalsskøyta i Hamar i helgen och stannar därefter kvar på läger med sitt norska stall Norges sköyteakademi till nästa helg, då fjärde deltävlingen i norska cupen avgörs på samma ställe.

3. Löpex vinterserie
Natten mot torsdag föll första snön (och nu är också kanonerna igång i Ånnaboda!), och vältajmat drar Löpex vinterserie i orientering igång. Den första deltävlingen avgörs i Hagabys regi uppe vid Axsjöfallet, inte så långt från Södra Storstenshöjden, på Bergslagsleden mellan Ånnaboda och Suttarboda, på söndag förmiddag. Förra året tog Daniel Attås hem totalen närmast före Martin Regborn och Filip Jacobsson (tre landslagslöpare från länet, i olika discipliner och åldersklasser!). Attås är också tvåa i maratontabellen sedan starten 2002, endast slagen av Tomas Hallmén som ackumulerat 996 poäng på 70 starter (Attås har vunnit 17 deltävlingar, Hallmnén tre). I vinter ska åtta deltävlingar avverkas, två före och sex efter nyår. Det hela avslutas i Askersund den 12 mars.

Anfält om marasuccén: "Nöjd men inte mätt"

Erik Anfält, 39, gjorde som vanligt: Levererade. I Valencia marathon dundrade Örebros landslagslöpare till med 2.25.03, ett personligt rekord med två minuter (sånär som på en sekund), den bästa maratontiden av en distriktslöpare på 31 år, och den fjärde bästa maratontiden av en svensk i år. Anfält spände bågen rejält, gjorde första halvan på 1.11.30 (1.13.33 på andra halvan). När Konditionsbloggen ringde upp honom några timmar efter målgång hade han vissa invändningar mot sin egen insats, men slog samtidigt fast:

– Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala. Flåset kändes väldigt bra, men benen var inte riktigt så lätta som jag velat ha dem. Det tempo som jag vill ska rulla lite lättare för fick jag jobba lite mer för än jag vill. Kilometerna gick hela tiden lite långsammare än jag hade hoppats. Med den känslan jag ville ha borde det ha gått någon minut snabbare första halvan, då hade jag öppnat runt 1.10.30, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Då hade du varit på väg mot distriktsrekordet, 2.21.46 …
– M’nja, det hade jag inte i huvudet direkt. Men en tid runt 2.23 kanske jag kunde ha landat på om jag fått till en fullträff. Nu hade jag benen, och så kom jag iväg lite kasst. Jag fick starta bakom elitledet, och kom inte längst fram i den gruppen heller. Så jag tappade lite tid första kilometern, och sedan gjorde jag två–tre riktigt snabba kilometer för att komma ikapp en klunga, så det blev lite ryckigt. Jag tror inte det kostade så mycket kraft, men det var inte optimalt.
– Jag låg med den klunga till första milpasseringen, sedan gick jag ifrån och fick göra loppet själv i princip hela vägen. Men det var ett väldigt bra lopp som sådant, jag plockade placeringar hela vägen och sprang stabilt. Benen var inte jättelätta, men jag fick igång dem rätt bra ändå.
Vad händer nu?
– I kväll ska jag ut och fira. Sedan får vi se. Det här var sista loppet för året, och jag har inte bestämt vad det blir till våren. Kanske någon halvmara sen vinter/tidig vår, eller också kan det bli Kiel marathon igen. Något lopp måste jag ha i februari/mars, annars blir vinterträningen för lång.

Kenyanen John Nzau Mwangangi vann tävlingen på 2.06.13, den snabbaste tiden någonsin på spansk mark och 20 sekunder före landsmannen Matthew Kisorio på andra plats. Anfält slutade på 26:e plats (fyra av H35-löparna). Anfälts femkilometare: 16.44, 17.00, 17.14, 34.05 på kilometer 15–25 (ingen tidtagning vid 20 kilometer), 17.26, 17.32, 17.37, 16.53-tempo på sista 2,195 kilometerna.
Ingrid Ziegler, klubbkompis med Anfält i Örebro AIK, slog personligt rekord med fem minuter när hon gick i mål på 3.07.30 som tia i D35-klassen. Hon spännde också bågen rejält, passerade halvmaran på 1.30.20, men mattades alltså och noterade 1.37.10 på andra halvan. Tiden tar henne från tolfte till nionde plats i distriktsbästalistan genom tiderna, och förstärkte hennes fjärdeplats i årslistan bakom Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Antje Torstensson.

David Andersson avslutade världscupen i Calgary med helgens sämsta lopp. SK Winner-skrinnaren, som persade på 500 meter i fredags och slog svenskt rekord på 1 000 meter i går fick nöja sig med 1.47,19, en dryg sekund från sitt personliga rekord, på 1 500 meter. 21-åringen från Vänersnäs slutade på 37:e plats av 48 startande på distansen och får lämna Calgary med bra känsla men utan världscuppoäng.
Redan nästa helg avgörs nästa världscupdeltävling, i Salt Lake City.

Fick för övrigt en intressant kommentar om gårdagens blogginlägg, från Östansjös Per Börjesson som mycket riktigt påpekade att jag bommade Patrik Johanssons prestation i går. Börjessons klubbkompis Patrik Johansson, 50, blev femma i det där 3 000-metersloppet i Tybblelundshallen med Nasir Dawud och Haben Kidane i täten, och gjorde det på tiden 9.47,46 vilket innebär en slipning av Bo Werners 22 år gamla distriktsrekord i H50-klassen med 15 sekunder (tidigare i år har Johansson dessutom hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och tagit fyra veteran-DM-titlar).

Anderssons världscupsuccé: Slog svenskt rekord

David Andersson, OS-skrinnaren och som var EM-tvåa i våras och tävlar för Örebroklubben SK Winner, följde upp fredagens pers på 500 meter med svenskt rekord på 1 000 meter när världscupen i Calgary fortsatte på lördagskvällen, svensk tid. Andersson slutade på 33:e plats i tävlingen, men viktigare var att han noterade 1.09,44 – en tid nästan en halv sekund (45 hundradelar) bättre än hans tidigare personliga rekord på distansen, satt på samma is för två år sedan, och 13 hundradelar bättre än Joel Erikssons sex år gamla svenska rekord.
Världscupen i Calgary avslutas för Anderssons del med 1 500 meter i morgon, söndag, och frågan är vad han kan prestera där. Perset är den två år gamla Calgarytiden 1.48,57, vilken bör vara i farozonen. Den gör honom till Sverigefyra genom tiderna på distansen, bakom Eriksson, Daniel Friberg och örebroaren Johan Röjler, som noterade 1.43,90, 1.44,97 respektive 1.45.85 (alla 2009!).

På lördagen avgjorde också Vinterspelen i Tybblelundshallen. Förre eritreanske VM-tolvan Nassir Dawud, som numera bor i Sverige och tävlar för Eskilstuna, tog hem loppet på 8.39,66, närmast före Hälleforstalangen Haben Kidane som sedan ett par veckor tillbaka är klubbkompis med Dawud i Eskilstuna. Kidane noterade 9.14,28. Hagabys Ulf Hallmén, jämnt 30 år äldre än Kidane, blev trea på 9.43,89. Stocksäters långlöpartalang Esther Sandén Alin strök sig från loppet och nöjde sig med att springa 200 meter på 28,68.

Orienteringsgalan? Näe, det blev inga lokala priser. Tisarens Andrea Svensson, som hade chansen att få dela årets lag-utmärkelsen med stafettkompisarna från JVM-guldet, fick se sig slagen av IFK Göteborg som vann Tiomila för första gången på tio år. Annika Billstam blev årets orienterare.

Helgens höjdare: Anfält i Valencia – "Ska öppna hårdare än jag någonsin gjort"

1. Valencia marathon
Nu är det dags. Redan när Erik Anfält slog sitt personliga rekord (och Örebro AIK:s klubbrekord) i Kiel Marathon i februari hade han siktet inställt på söndagen den 15 november. I Valencia marathon vill Örebrolöparen slå det där rekordet, springa snabbare än 2.27.02. Första halvåret i år hade Anfält lite skadeproblem, gjorde bara två lopp (Kiel och Stockholm), men i höst har han tävlat som en furie. Sedan DM över 10 000 meter den 15 augusti har Anfält hunnit med att rada upp segrar där, i Blodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter)Tarstaborgsrundan och Hostruset samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), i Sälen fjällmaraton, i Åstadsloppet, i Kilsbergsleden, i terräng-DM och dessutom blivit näst bäste svensk i Lidingöloppet. 13 tävlingar på tre månader (och jag är inte ens säker på att jag fick med alla …). Anfält har tidigare berättat om sitt galna schema, och i dag ringde jag upp honom för att höra om han fått ut det han ville av det.

– Ja. Planen har varit att träna mycket och ganska hårt, och det har jag gjort. Min kropp brukar svara bra om jag går direkt från hård träning och lättare väldigt mycket en kort period. På terräng-DM i lördags gick det väldigt tungt, men det var väntat, enligt plan. Det var sista riktigt tuffa passet, sedan har jag lättat. Sedan hjälpte ju inte underlaget till, tuff terräng är inte min bästa gren. Då passar söndagens platta asfalt mycket bättre, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Ja, vad har du för mål på söndag?
– Målbilden är att gå på känsla. Jag ska vara offensiv. Det här är sista loppet för säsongen, så jag får vila efteråt. Jag ska inte vara pigg i mål, det här är inte ett lopp där man sparar på kraften. Men jag har inte satt upp någon målbild. Jag kommer gå hårt, men lyssna mer på kroppen än på klockan. Det blir hårt men kontrollerat. Jag ska i alla fall öppna hårdare än jag någonsin gjort.
Hur känns kroppen?
– I dag har jag ingen bra känsla, men så brukar det ofta vara dagarna före. Man går runt och känner efter lite för mycket. Men jag hoppas det ska vara bra på söndag morgon. Det är mitt enda fokus.

Även Anfälts klubbkompis Ingrid Ziegler god för 3.12.40 i Stockholm maj, finns på plats för att kuta i Valencia.
Anfält är för övrigt trea i distriktet genom tiderna med sin tid från Kiel, 2.27.02. Det är dock en bra bit upp till Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

2. Orienteringsgalan
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson är, tillsammans med Johanna Öberg och Sara Hagström, nominerad till priset till årets lag för JVM-guldet i stafett vid lördagens orienteringsgala i Göteborg.

3. Vinterspelen
Skrev ju tidigare i veckan om lördagens stora friidrottstävling i Tybblelundshallen. Nu har anmälningslistan fyllts på med ytterligare några namn.

Bubblare: David Andersson kör världscupen i Calgary, och inledde på fredagen med att mosa sitt personliga rekord på 500 meter. Andersson, som aldrig gjort bättre än de 36,27 han noterade när han var tvåa på distansen i allround-EM i januari, gick som tredje svensk genom tiderna under drömgränsen 36 sekunder (de två tidigare är svenske rekordhållaren Eric Zachrisson, som också tävlade för SK Winner, med 35,44 och Joel Erikssons 35,95)när han noterade 35,98 (pers med 29 hundradelar, alltså!). Men det finns många snabba skrinnare i världen, och Andersson fick nöja sig med en 23:e-plats i B-divisionen och sammanlagt en 40:e-plats av 47 startande. I helgen väntar 1 000 och 1 500 meter, Anderssons specialdistanser.

"Kombinationen en pigg David och en av världens snabbaste isar passar bra just nu"

I morgon, fredag, drar världscupsäsongen i skridsko igång med deltävlingen i kanadensiska Calgary, en av världens snabbaste isar, och Sverige har en enda representant på plats, OS-skrinnaren från Sotji, den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson, 21.
Efter en mellansäsong i fjol, där andraplatsen på 500 meter vid EM var enda riktiga höjdpunkten (förutom att han kammade rent och tog a l l a SM-guld), börjar nu uppladdningen på allvar för att knipa en ny OS-plats. Från att ha varit ”ung och lovande” och fått göra ett ”första OS” som han ska ha nytta av i framtiden finns nu inte längre några undanflykter från regeln om chans till topp åtta (enklast vore väl det att nå om han och Adam Axelsson fick Nils van der Poel att återuppta sin satsning och köra lagtempo).
Hur som helst, årets säsong blir ett viktigt nästa steg mot den yppersta världseliten för Andersson som varit skadedrabbad sedan perioden före OS. I Calgary kör han 500 meter på fredagen, 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen. Allt går på förmiddagen, alltså eftermiddag/kvällen svensk tid.
Svenske landslagscoachen Mattias Hadders har bloggat en del från Kanada och rapporterar om god form. ”Jag tror att kombinationen av en pigg David och en av världens snabbaste isar passar bra just nu”, skriver Hadders bland annat.
Blir förstås väldigt intressant att följa vad Andersson kan åstadkomma i vinter. EM avgörs i Minsk i januari, singeldistans-VM avgörs i ryska Kolomna 11–14 februari.

Axelsson bättre än någonsin – i Europa: "Är bara början"

Adam Axelsson, 19, följde upp lördagens 37,55 på 500 meter och 1.14,10 på 1 000 med 37,53 på 500 och 1.54,99 på 1 500 meter när den internationella skridskotävlingen i sydtyska Inzell avslutades på söndagen. 37,53 är en hundradel bättre än vad han gjorde i Stavanger för två veckor sedan, och därmed den bästa tid Axelsson någonsin gjort utanför de extremsnabba OS-ovalerna i Calgary och Salt Lake City. 1 500-meterstiden är inte riktigt lika vass i förhållande till vad den OS-satsande Kumlakillen gjort tidigare, men likväl sekunden snabbare än i Stavanger. Konditionsbloggen tog ett snack med Axelsson om säsongsstarten.

– Det har varit en riktigt bra helg där tiderna varit bra men loppen framför allt varit riktigt bra tekniskt sett. Isen har inte varit superbra, den blev sämre framåt helgen förmodligen på grund av att vädret ändrade sig, och det påverkade nog tiderna en del. Men jag är riktigt nöjd med loppen i sig. Tja, starterna har inte varit på topp, och så blev det lite strul i sista kurvan på 500 meter i dag, en lite för tajt ingång, men annars är jag riktigt nöjd. Och placeringsmässigt gick det riktigt bra, jag var fyra och femma i går, tvåa på 500 meter och trea på 1 500 meter i dag, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Vad betyder det här inför fortsättningen?
– Att jag får med mig en riktigt bra känsla. Jag ser det här som första årets första tävling, det andra har varit mer som testlöp, och jag är riktigt nöjd med att det går så fort redan. Jag kör mycket snabbare nu än jag gjorde vid samma tid i fjol (38,71–1.17.40–1.58,84 var säsongsbästatiderna på 500, 1 000 respektive 1 500 meter vid motsvarande tid då 2014, nu ligger de på 37,53–1.14,10–1.54,99; en förbättring med 1,2, 3,3 respektive 3,85 sekunder) och förutom på 1 500 meter kör jag redan nu lika snabbt eller snabbare än jag gjorde i slutet av förra säsongen. Jag menar, det är ju inte nu jag ska vara som bäst. Det här är bara början.
Vad händer nu?
– Det blir hårdträning på hemmaplan i två veckor, och sedan är det tävlingar i Hamar två helger i rad, och då stannar jag kvar och tränar där under veckan. Det är sjukt vad jämn jag varit på 500 meter på sistone, 37,49 i loppet där jag ramlade i Salt Lake City, 37,44 och 37,54 i Stavanger och så 37,55 och 37,53 den här helgen. Fem lopp inom en tiondels sekund. Nu är målet att pressa på och bli jämn på tider under 37 istället (världscupkvalgränsen är 36,60). Det har jag som ett litet mål i år. Jag tror att jag har kapaciteten till det, så känns det i varje fall.

På tal om Axelsson publicerade arrangörerna av svenska seniorcupen i landsvägscykel sent omsider (1,5 månader efter sista deltävlingen …) i onsdags årets slutställning på sin hemsida. Som bloggen tidigare berättat tog Axelsson hem totalsegern i cupen, men faktum är att Axelssons 385 poäng tillsammans med David Klassons 142 (15:e i cupen), Jade Clevelands 95 (24:a) och David Klassons 16 (90:e) gav en tredjeplats i lagtävlingen bakom Skara och Aktivitus (Axelssons poäng var så bra att han ensam hade slutat fyra i lagtävlingen även om ingen annan Örebrocyklist kommit till start …).

Den som slog den som slog den som slog Erik Anfält?

”Den som slog den som slog den som slog […] John L Sullivan.” Ungefär så brukar man väl räkna ut vem som är tungviktsvärldsmästare i boxning. Kanske kunde man göra samma sak i länets herrlöpning, för att bestämma vem som är bäst just nu, tänkte jag.
Är det Linus Rosdal? Tim Sundström? Erik Anfält? Eller någon av VM-orienterarna Filip Dahlgren och Martin Regborn?
Problemet med att jämföra är ju att det finns så många olika distanser (att jämföra med boxningens viktklasser?) och att löparna så sällan möts allihop på en gång (vilket i och för sig är utgångspunkten för den här spekulationen).
Tänkte på det där eftersom Regborn ställde av (en förmodat rejält maratonnedtränad) Anfält totalt på terräng-DM i Ånnaboda. Regborn vann med över en minut. Det kan jämföra med de 16 sekunder som Rosdal besegrade Anfält med i Kilsbersleden förra lördagen (Rosdal som dock slog Regborn på SM-milen [där även Per Sjögren, ett namn som definitivt hade varit med i resonemanget om han fått vara skadefri, klämde sig in emellan] och terräng-SM och Anfält en gång till på Lidingö). Sundström? Tja, han springer ju mest medeldistans på bana (slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter i år), och när han kutat hem korta terräng-DM två år i rad har det varit utan att någon av de andra fyra ställt upp. Dahlgren har nästan bara sprungit orientering i år, men krossade ju Anfälts gamla banrekord i Kilsbergen trailrun, trots grisigt väder.
Rosdal har bäst resultat i SM-tävlingarna, Anfält lär göra sig bäst på en asfaltsmara och Sundström på distanser under 3 000 meter. Men det finns naturligtvis betingelser där en orienterare också skulle kunna göra sig gällande som länets bästa löpare. (På damsidan har Josefin Gerdevåg gjort all diskussion onödig den här sommaren/hösten.)
Och vad ska vi kalla listan? ”Den som slog den som slog den som slog […] Axel Lindahl”?

Dagens terräng-DM annars, då? Tja, Mikaela Kemppi (i comebacken efter Frankfurtmaran) blev den stora vinnaren och kunde lämna Ånnaboda med fyra DM-guld – för damer, D40, damlag och damveteranlag. Anfält nästan plockade å sin sida med sig H35, herrlag, herrveteranlag och en säkrade totalseger i långloppscupen (Kemppi hade ju redan fixat sin) plus ett silver bakom Regborn i herrklassen.
Mattias Nätterlund tog DM-bronset på herrsidan och säkrade andraplatsen i långloppscupen. Jonas Rosengren slutar trea.
Erika Lech tog silvret bakom Kemppi, Liduina van Sitteren plockade bronset. Resultat som gör att det alltjämt är helt öppet bakom Kemppi i långloppscupen.
Ironmantriathleten Morgan Pätsi, som hade sådana högt ställda förväntningar på den här säsongen men som inte fick till det varken i långdistans-VM i Motala eller i triathlon-VM på Hawaii, fick dubbla DM-brons. Dels i H35-klassen, dels för herrveteranlag.

Adam Axelsson inledde tävlingen i sydtyska Inzell med att vara hundradelar från de bästa tider han någonsin gjort på europeisk mark. En hundradel ifrån på 500 meter (37,55 respektive 37,54) och tre hundradelar ifrån på 1 000 meter (1.14,10 respektive 1.14,07).
Smäller det till ännu mer i morgon?

I Borås sextimmars blev det ingen jättesuccé för de lokala löparna. Kolla in resultatlistan här.

Helgens höjdare – och Södergren kör med Impola

1. Terräng-DM
Klart man kan springa året om, men finns det någon riktig punkt för löpningssäsongen så är det nog terräng-DM i helgen. Tja, en deltävling återstår förstås i långloppscupen (Lucialoppet den 12 december), och på nyårsafton väntar traditionsenligt Sylvesterlopp i Nora, men DM är ändå den sista riktiga kraftmätningen. Linus Rosdal, som befäst positionen som länets bäste terrängkutare genom att besegra Erik Anfält både i Lidingöloppet och Kilsbergsleden, kommer inte till start. Det gör däremot VM-orienteraren Martin Regborn. Men det är i princip också allt jag vet om startfältet, eftersom någon startlista inte är publicerad. Nytt rivalmöte mellan Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi? Dyker Anfält upp och säkrar cupsegern? Är Mattias Nätterlund sugen på att utmana? Den som lever får se! Tvåkilometers varvbana på gräs med start och mål vid SM-stugan i Ånnaboda är det i varje fall som gäller på lördagsförmiddagen.

2. Adam Axelsson i Inzell
Den OS-satsande talangen från Kumla, som jag hade en stor artikel med i dagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se) där han bland annat berättade om blodförgiftningen han drabbades av efter skärolyckan i säsongspremiären i Salt Lake City och hur han i tisdags slog ett gammalt Johan Röjler-rekord på träning, gör säsongens första riktigt tävling. Det skrev jag lite om häromdagen. Målet med säsongen är att kvala in till världscupen, och för lite referenser att gå på får ni här Axelssons personliga rekord, personlig bästatid på europeisk is (förhållandena i Calgary och Salt Lake City är så snabba att tiderna som satts där inte riktigt kan jämföras med Europa) respektive världscupkvaltiderna på de tre distanserna han ska köra i helgen:
500 meter: 37,15–37,54–36,60.
1 000 meter: 1.13,35–1.14,07–1.12,80.
1 500 meter: 1.52,98–1.53,12–1.52,50.

3. Borås sextimmars
En ultratävling som växt sig riktigt stor de senaste åren och som i år är fulltecknat med 265 löpare som under sex timmar på lördagen ska jaga varv runt Ramnasjön. Bland dem ett helt koppel länslöpare som Askersunds Anna Börjesson, Lindesbergs Elin Engström, Kumlas Alexandher Centerfjäll och Kent Johansson, Vrestorps Benny Frost, Fellingsbros Mats Franzén, Garphyttans Marc Karlsson, Karlskogas Mattias Köhler och Östansjös Per Börjesson (ja, även Börjesson, Frost, Johansson och Franzén tävlar för Östansjö).

Ett par noteringar ur fredagens nyhetsflöde:
** Svampenmarathon öppnade anmälan och sålde nästan slut på de 58 startplatserna på en gång.
** Anders Södergren, the one and only, kommer kampera ihop med Kopparbergs Bill Impola i vinter. Veteranen har skrivit på för Impolas Team Exspirit, och kommer att köra rubbet i långloppscupen i vinter. Debut således i lagtempot i Livigno om mindre än en månad.
** Örebrobaserade Team Skistart.com har för övrigt anmält sitt lag (det var deadline i söndags) med åtta löpare. Förutom de sedan tidigare kända Kristina Roberto, Sara Lindborg, Kalle Gräfnings (som drabbats av bältros), Linus Larsson, Olivia Hansson, Maria Rydqvist och Maria Gräfnings också Martin Holmstrand. Nytillskottet presenterar sig på lagets blogg här.
** I lördagens NA (papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en större intervju med Garphyttans landslagsåkare Axel Ekström inför hans första säsong som senior. Missa inte den!