Blogg-tv: Se kraschen som kostade Axelsson 14 stygn

Värsta tänkbara säsongsstart? Eller tur i oturen? Tja, döm själv. Kumlas OS-satsande skridskotalang Adam Axelsson, 19, snubblade på upploppet i säsongspremiären (tja, om vi inte räknar 500-metersloppet på sommarisen i Hamar i mitten av augusti) i Salt Lake City – och skar sig så illa på sin egen skridskoskena att han tvingades åka till sjukhus och sy 14 stygn (tre på insidan och elva på utsidan). Å andra sidan missade skenan med en hårsmån blodkärlen i benen, och Axelsson räknar med att vara tillbaka på skridskorna redan i morgon, tisdag, och kunna tävla på lördag igen. Konditionsbloggen ringde upp Axelsson för att höra vad som egentligen hände (film på fallet och bild på benet längst ned i blogginlägget!).

– Det var på sista rakan, 25–30 meter före mål, som jag ”gick på spets”, som vi säger. Jag fick felbalans, felskär och slog i två gånger med högra skridskon. Sedan föll jag framåt. Av det fick jag mest ont i högra knäet. Men jag åkte i säkert 50 kilometer i timmen och kunde inte stanna, gled rakt in i skyddskudden. Och det var förmodligen när jag slog i där som vänsterskridskon skar in i högerbenet. Jag märkte det inte först och resten mig upp, men när jag tittade ned var det ett riktigt jäkla sår, och då kände jag smärta också. Men det var nästan inget blod, inte mer än när man skär sig i ett finger, typ. Det var ett så rent snitt. Men det var djupt, man såg ända in till benet, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Fick de hämta dig med ambulans?
– Nej, Jeremy (Wotherspoon) skjutsade mig till sjukhus. Här i USA får man ju betala allt själv, så det gick på 200 dollar. Men det får man säkert ut på försäkringen sen. Jag klarade mig väldigt bra. Har lite ont av att såret börjat läka och har vilat söndag och måndag, men jag tror inte det ska vara någon fara. Värst var det med knäet, men det har också blivit bättre. Det är nog bara ett blåmärke.
Det var inte första gången du ramlade …
– Nej, förra året kraschade jag ju i Hamar, men då var det i första kurvan (då med en hjärnskakning, som gjorde att han blev borta en månad mitt under säsongen, som följd). Före det tror jag aldrig att jag kraschat på tävling (men däremot ramlade han på träning förra sommaren och fick sy två stygn).
Hur var 500-metersloppet fram till kraschen?
– Bra. Jag öppnade första 100 på 10,3 och gjorde två bra kurvor. Nu gled jag på magen över mållinjen och gjorde 37,49, bara 18 hundradelar från mitt personliga rekord, så det borde jag ha klarat om jag stått på benen. Men det är svårt att spekulera i exakt hur mycket jag tappade på att ramla.
Hur har tiden i Salt Lake City varit annars?
– Riktigt bra. Mycket träning, och det har känts bra. Det var jobbigt i början med den höga höjden. Banan ligger på 1 300 meter över havet, men vi bor uppe i Park City på 2 300 meter, och där uppe gjorde vi de första passen på barmark. Då var det jobbigt att andas, det kändes som om man hade hög puls, men egentligen var det bara andningen som stack iväg.
Vad händer nu?
– Det är träning i veckan. Sedan ska jag åka 500 och 1 000 meter i en öppen tävling på lördag och sedan flyger vi hem på söndag. Jag har inga direkta mål med tävlingen i helgen, det har varit hårda veckor och det är bara att köra på.

Video: Jeremy Wotherspoon

Adam Axelssons uppskurna högerben. Foto: Adam Axelsson
Adam Axelssons uppskurna högerben. Foto: Adam Axelsson

Fyra VM-guld till Tisaren, Fahlin spurtade ned silver-Emma och Wiker Pekingrepade i "Peking"

Well, 22 dagars semester (med avbrott för STCC på Gelleråsen i lördags) följdes av väckning 4.00, avresa till Arlanda, flyg till Zürich, bilresa till Lugano och jobb till 1.00 i går (för Örebro Hockeys träningsläger). Inget bloggutrymme där, inte. I dag väckning 8.05, bevakning av Örebroträning från 9.00 och sedan jobb, med kort lunchavbrott, till 20.30. En timmes egen träning och sedan på’t igen. Nu har jag precis lämnat sista texten, men eftersom det vankas sovmorgon i morgon tänkte jag hinna få ut några utlovade rader om vad som egentligen hände i konditionsidrottsväg under bloggsemestern.

Vi gör väl som i förhandsinlägget, tar det i bokstavsordning.

Cykel: När Emilia Fahlin körde Tour of Norway för svenska landslaget och fick chansen att testa de egna förmågorna, och inte bara assistera lagkompisar i Wiggle-Honda, tog hon den verkligen. På andra etappen var hon med i en klungspurtom andrplatsen bakom Megan Guarnier och slutade femma efter att ha spurtat ned Emma Johansson (som inte körde för Sverige utan sitt proffsstall Orica; Johansson som för övrigt blir lagkompis med Fahlin i Wiggle-Honda nästa år). I sammandraget blev Fahlin 14:e, på samma tid som sjuan och bara 21 sekunder bakom totalsegraren Guarnier. Helgen före hann hon dessutom med både Ride London GP (två topp fem-placeringar för Wiggle), Fahlin med i tätklungan hela vägen och världscupdeltävlingen Sparkassen Giro (katastrofresultat för Wiggle med Elsia Longo Borghini som bästa lagmedlem på 61:a plats), och nu till helgen är hon uttagen för att köra den svenska världscupdeltävlingen Vårgårda GP. Vad mer? Tja, VM-triathleten Morgan Pätsi tog en överlägsen seger i Hjälmartempot.

Längdskidor: Förre skidskyttestjärnan Magnus Jonsson, som tävlar för lokala långloppsteamet Skistart-Bergslagen och hade kontrakt över vinterns långloppsvärldscupsäsong, meddelade något oväntat att han lägger av.

Löpning: Josefin Gerdevåg och Erik Anfält tog programenliga segrar i DM över 10 000 meter, Maria Eriksson tog hem långa klassen i Käglanloppet och Hällefors (med ett urstarkt lag i Haben Kidane, Peter Wiker och Simon Sveder) vann Stripastafetten närmast före tre lag som enligt bloggens uppgifter utreds för att ha fuskat och plockat in löpare från andra klubbar. Johan Eriksson kom aldrig till start i 100-kilometers-SM, men Sören Forsberg slog till med ett överraskande RM-guld i 24-timmarslöpning (det finast som går att vinna på distansen i Sverige eftersom den inte har SM-status). Tim Sundström spände bågen mot medalj på 1 500 meter i friidrotts-SM, men fick nöja sig med en femteplats i ett taktiskt och tämligen långsamt lopp där Tims 1.51,62 var mindre än två sekunder från guld. Han åkte sedan ut i försöken på 800 meter. Josefin Gerdevåg blev sexa på 10 000 meter och åtta på halva distansen. VM-klara Louise Wiker strök sig från SM på grund av jetlag, men sprang sedan in på starka 36.24 över milen för en fjärdeplats i Norrköpings stadslopp, för en fjärdeplats i VM-genrepet (genrep i ”Peking” innan avfärd till Peking, alltså). Och Hällefors karlskoging Fredrik Rådström, som vunnit det mesta i 0586-området genom åren, fick nu också sin första seger i Svartåloppet, i överlägsen stil dessutom. Mattias Nätterlund vann BL-loppet i Näsviken och Therese Carlsson tog hem Inov8-sprinten under Axa fjällmaratonveckan i  Vålådalen. Och så kutade visst Anton Hallor långt uppe i norr. Tja, och så misslyckades Johan Röjler och Peter Knoblach med försöket att springa hela Bergslagsleden på fyra dagar.

Mountainbike: Linda Meijer krossade motståndet i D30-klassen i Finnmarksloppet och tog revansch för guldmissen på SM på en tid som hade räckt till fjärde plats i damelitklassen, medan Fredrik Berg blev 14:e i elitkalssen. I Cykelvasan tvingades Berg bryta på grund av punktering. I stället noterade Almbys Jenny Bernström bästa länsresultatet med en 19:e-plats i damklassen på 3.25.37, Hällefors Anna Edman 13:e i Cykelvasan 45 (Halvvasan, alltså), och Godegårds Stina Sjöberg, Örebros Cecilia Eriksson och Karlsludns Patrik Karlsson hade andra, tredje och fjärde bästa tid av alla damer respektive herrar i Cykelvasans öppet spår.

Mountainbikeorientering: Marcus Jansson har varit bäste svensk på båda de inledande distanserna i VM, men varit långt från målet om historiens första, svenska topp tio-placering på herrsidan. 22:a på medeldistansen, 33:a på sprinten. Långdistans väntar på fredag.

Orientering: Veteran-VM slutade med fyra guld för Tisaren; två för Simone Niggli, ett för magen Matthias och så ett till Lars-Åke Wall. Senior-VM slutade däremot inte med några framskjutna placeringar varken för Martin Regborn eller Lilian Forsgren, men det har ni förstås läst mycket mer om på na.se och i papperstidningen. Forsgren lyckades i varje fall följa upp med en seger i Bamm, medan Regborn återigen fick nöja sig med en andraplats i DM bakom Daniel Attås när nattdistansen avgjordes utanför Köping. Rebecka Nylin tog damguldet.

Simning: Degernässimmet blev inställt på grund av det kalla vattnet (sommaren hade ju inte riktigt kommit igång än, då).

Skridsko: Adam Axelsson avverkade i helgen säsongens första tävling, 500 meter vid Sommerløpet i Hamar i helgen. ”Startade med att göra 10,38 upp till 100 meter, och det var nog det jag var mest nöjd med. Fick till en hyfsad första kurva och växlingsraka, men fegade alldeles för mycket i sista innern. Men tiden 38,39 är ändå godkänt för mig i augusti”, skriver Axlesson på sin facebookblogg.

Swimrun: Bibben Nordblom och Lotta Nilsson kom aldrig till start i Ångaloppet, och ironman-VM-klara Lotta, som var anmäld till Kalmar ironman (se triathlon nedan) strök sig därifrån också. Återkommer när jag vet orsaken till detta. Multibegåvningen Danny Hallmén gjorde sitt tredje swimrun och blev sjua i Ten Island Swimrun.

Triathlon: Helena Yourston och Erik Malm vann Hälleby triathlon när de riktigt stora namnen uteblev.

Egen träning: Nej tack, mest rehab av foten förutom efter Tromsö. Eller ja, jag har tränat ganska mycket både tids- och antal pass-mässigt, men ingen löpning alls. Trist. Och nu sitter jag alltså mitt i Alperna, i detta underbara löplandskap, och har varken tid eller kropp för att kuta. Fan! Men höre’ni, lite hinner jag sova i varje fall, om jag kilar i säng nu!

Cooperrekord dagen efter studenten: "Berättade inte för någon"

I morgon, på självaste midsommarafton, kör Adam Axelsson klassiska Solleröloppet. Det numera främst skridskosatsande konditionsfenomenet från Kumla leder ju den svenska seniorcupen i landsvägscykel (snäppet under elitklass) efter två av nio deltävlingar och trampar i Dalarna för att behålla ledartröjan. Uppladdningen har varit lite annorlunda. I fredags tog han studenten, i helgen deltog han på Youth olympic camp i Malmö och i början av veckan tränade och testade han tillsammans med klubbkompisen och OS-skrinnaren David Andersson i Trollhättan.
Lördagen i Malmö var extra speciell. Dagen efter studenten fick Axelsson, som finns med i SOK:s utmanarproejkt, både genomföra ett klassiskt coopertest (men trekilometersvarianten i stället för den ursprungliga tolvminutersupplagan) och ett squatjumptest i tre positioner.
– Jag hade sovit fyra timmar den natten och åkt ned till Malmö. Trodde knappt jag skulle gå under tolv minuter, men jag berättade det inte för någon om det där. Och jag sänkte faktiskt mitt tidigare rekord med 13 sekunder, till 11.07. Det gick bra i squatjumpen också, i varianten med fria armar lyfte jag 61 centimeter från marken, berättar Axelsson för Konditionsbloggen.
I Trollhättan (på Rygg- & ledkliniken) blev det enbensstyrketest, en form av enbensknäböj med vikt där explosiviteten mäts.
– Jämfört med i september hade jag gått från 15 till 18 watt i effekt, och det är en ganska stor skillnad (20 procents förbättring på ett drygt halvår). Egentligen är det först senaste året som jag tränat styrketräning på allvar, tidigare har jag levt mycket på tekniken och konditionen. Men nu har jag fått ett styrkeprogram av den här kliniken, och det märks stor skillnad.
I morgon blir det alltså cykel för Axelsson, men sedan skridsko för hela slanten. Tio dagars barmarksträning i Hamar med nya laget Norges Skøyteakademi under Jeremy Wotherspoon från och med måndag. Sedan väntar läger på is i tyska Inzell (6–16 juli) och i Hamar (1–16 augusti).
En längre intervju med Axelsson om den stora skridskosatsningen kommer i NA:s papperstidning inom kort.
Här är för övrigt den kompletta resultatlistan från DM på 5 000 meter.

Tog studenten i dag – nu ska han grillas av tidernas bäste

I dag tog Adam Axelsson (och hans flickvän, landslagsryttaren Emelie Aldenfalk, ser jag på Facebook och Instagram) studenten vid Alléskolan i Hallsberg. Stort i varje människas liv förstås, men som idrottare var ändå gårdagens besked ännu större. Att Axelsson från och med nästa år kommer att ingå i Norges sköyteakademi (ett privat norskt team som, likt de inom långloppskidåkningen, står vid sidan av det norska landslaget; en utveckling som tagit fart i allt fler sporter i grannlandet) har varit känt sedan en tid, men i går släpptes bomben: Att akademin från och med nu kommer att tränas av ingen mindre än Jeremy Wotherspoon, kanadensaren som är vida ansedd som den bäste skridskosprintern genom alla tider. Wotherspoon är enligt ett pressmeddelande redan på plats i Hamar för att bygga upp sin bas.
Wotherspoon vann världsmästerskapen i sprint (2×500 + 2×1 000 meter) fyra gånger 1999-2003 och tog totalt nio medaljer där, plus tre VM-guld över 500 meter och ett över 1 000 meter singeldistans och sammanlagt tio medaljer över 500 och 1 000 meter. Två av hans världsrekord står sig än i dag, det över 500 meter (34,03) och i sprintkombination (137,230 poäng). Ja, och så har han alla de sex snabbaste varvnoteringarna (400:ingarna) genom tiderna, med ett inofficiellt världsrekord på 24,32 sekunder. Enda smolken i kanadensarens långa karriär var att han aldrig lyckades fullt ut på OS. Som 22-åring, i Nagano 1998, tog han visserligen silver på 500 meter. Men 2002 ramlade han i starten, 2006 blev han bara nia och gick i exil på en avlägsen norsk ö, 2010 blev det en ny niondeplats och 2014 lyckades han inte ta plats i kanadensiska laget. Och nu ska han alltså träna bland andra Adam Axelsson.
som, tillsammans med norrmännen Odin By Farstad, Christer Skuterud, Martine Lillöy Bruun och Kristian Aabakken kommer att specialdrillas i ett sprintjuniorlag (även om Axelsson räknas som senior den kommande säsongen) med just Wotherspoon som ansvarig tränare.
Hade det inte varit så att Axelsson tog studenten just i dag skulle jag förstås ha ringt upp honom och snackat lite om det här. Men det får vi ta en annan dag. Håll i hatten och drick champagne med måtta, Adam! (Och nästa helg är det dags för honom att dra på sig cykelbyxorna igen.)

 

I dag kördes sista individuella distansen i mountainbikeorienterings-VM i Portugal, och även om det placeringsmässigt blev ett rejält fall framåt för Garphyttans Marcus Jansson (som blev 16:e) – som väntat när det äntligen var dags för långdistans – var avståndet till pallen en halv evighet. Upp till segrande ryssen Anton Foliforov nästan 13 minuter, till tredjeplacerade fransmannen Baptiste Fuchs över tio minuter. Ändå var Jansson med en jävla marginal bäste svensk, över 14 minuter för David Eberlén över en långdistans som uppenbarligen tog ut sin rätt. På ungdomssidan slutade Karlskogas Erica Olson på elfte plats, 17 minuter rån medalj och 27 från vinnaren. Även hon bäste svensk. Nu återstår bara stafetterna, och det är väl tveksamt om de svenska lagen räcker till där.