Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.

Svartåloppet blir av – men blir av med seedningsstatus till Lidingö (och massor av tunga länsnamn springer i Sollentuna på söndag)

Med minskande smittspridning och lättade restriktioner är det nu (så långt det är möjligt) helt klart att Svartåloppet, den 40:e upplagan, blir av den 14 augusti. Det meddelar klubben på sin hemsida. Däremot har det drygt 14 kilometer långa terrängloppet, som har start och mål nedanför skolan i den lilla byn i Degerfors kommun, blivit av med sin status som ett av några få seedningslopp till Lidingöloppet, vilket ökat statusen – och framför allt deltagarantalet – markant de senaste åren (till saken hör att man fick ”glädjeseedning” i Svartå, det var betydligt lättare att nå höga startgrupper där jämfört med i de flesta andra lopp som erbjöd seedning). Lidingöloppet har nämligen valt att skrota sin ”on tour”-satsning (eller åtminstone göra den digital) för att istället erbjuda virtuell seedning – dels i form av ett antal motionsspår spridda över Sverige där man med gps-klocka kan ”spela in” sin egen insats och få seedning, dels genom att man kan skicka in en tid från vilket tio-, 21,1- eller 42,2-kilometerslopp som helst för seedning.

På lördag förmiddag avgörs distriktsmästerskap i orienterings sprintdisciplin i Hovsta strax norr om Örebro (eller säger man ”i norra Örebro” – därom tvista de lärde). Det skulle egentligen, som vanligt, ha bjudits en heldag med sprintstafett också (enligt distriktets variant med tvåmannalag, herrar och damer för sig i två olika klasser, som springer två sträckor vardera), men den har ställts in av smittskyddsskäl (det handlar väl främst om att det är svårare att garantera avstånd i en masstart – men å andra sidan får man ju sedan den 1 juni tillåtelse att ha 150 löpare på samma startlinje; men jag vet å tredje sidan inte när det här beslutet togs och vad som vägdes in). Hur som helst går anmälan till mästerskapet inte ut förrän i morgon kväll (och efteranmälan på torsdag kväll), så än kan många spännande namn tillkomma. Redan nu är Josefin Tjernlund och hennes franska sambo – och sprintspecialist – Quentin Rauturier anmälda (Rauturier tävlar dock för Nackaklubben OK Ravinen och kommer därför inte ifråga om medaljerna), Lovisa Persson, Josefin Erlandsson och Daniel Attås. Jag får återkomma med en närmare titt på startlistan närmare helgen. Martin Regborn har lagt banan.

Dagen därpå är det dags för andra deltävlingen av tre i den svenska GP-serien, i Sollentuna, och även om anmälan inte är stängd där heller finns de flesta länsnamn man kan hoppas på redan i listan: Nyblivne distriktsrekordhållaren på 5 000 meter, Jonatan Gustafsson, gör en attack på 1 500 (mot Tim Sundströms 3.46,75 från 2015) och får sällskap av Wilhelm Bergentz som 2019 var USM-tvåa på distansen och som lär vara sugen på att gå under fyra minuter för första gången. Rebecca Högberg gör första seriösa (om än inte fullt toppade, får man förmodade) loppet på 800 meter efter den lekande lätta segern i lag-SM-kvalet förra helgen, Noha Olsson gör ett ordentligt försök på 3 000 meter hinder (han gjorde debut just i lag-SM-kvalet, men lär ha mycket mer fart än så i benen nu när han får motstånd; minns att han för två år sedan både tog USM-brons och sprang ungdomsfinnkampen på ungdomsdistansen 2 000 meter hinder), och dessutom springer både Henrik Franzén och Kevin Bodén 800 meter.

Markus Bohman med mäktigt genombrott – 2000-talets näst bästa tid på 5 000 meter (och Ahlsson klar för nytt landslagsuppdrag)

Jösses! Sällan har man väl sett ett sådant genombrott av en sådan ändå hyfsat etablerad löpare som det som Markus Bohman stod för i kväll. Stockholmaren, som flyttade till Örebro för att plugga på universitet för några år sedan, ingår ju i Mikael Kroons träningsgrupp i KFUM, och sedan han kom med där har han tagit stadiga kliv framåt. Men inget som det här. På Sollentuna GP i kväll slaktade han sitt eget pers på 5 000 meter med nästan 40 sekunder och gick in på 14.34,39 – den näst snabbaste tiden av en distriktslöpare under hela 2000-talet. Den ende som sprungit snabbare är Per Sjögren (14.30,27 vid SM i Malmö 2009), och kollar vi genom alla tider är det bara åtta löpare som sprungit snabbare (Bo Engdahl har distriktsrekordet på 14.19,82 från 1991, i övrigt är det bara Nicklas Källmén och Sjögren som sprungit snabbare än Bohman gjorde i kväll de senaste 30 åren). I själva tävlingen blev Bohman sjua. Norrmannen Narve Gilje Nordås vann på 14.08,69 före David Nilsson (som sprang som hare, han verkar gå för svenskt rekord på maraton i höst) på 14.11,70. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam fanns också med, men fick släppa tidigt och gick in på 15.41,84.
Jag utmålade Klara Frih som kvällens största lokala begivenhet inför galan, och hon gjorde årets bästa svenska tid av en F17-löpare på 800 meter med 2.14,82, vilket ändå var drygt en sekund från det två år gamla perset men en väldigt fin säsongsdebut. Tiden räckte till en tredjeplats i galans C-heat, drygt en sekund bakom finska segraren Heini Ikonen. Ett par löpare i B-heatet sprang långsammare än Frih, så det hade ju varit kul att se vad hon kunnat åstadkomma i den omgivningen. Alexander Larsson sprang säsongsbästa på 800 med 2.02,25, William Wickholm gick in på 4.10,41 på 1 500.

Jonathan Ahlsson har ju haft en flygande start på säsongen och imponerat inte bara i juniortävlingar utan också visat klass bland eliten hemma i Sverige, trots att Örebrocyklisten bara är förstaårsjunior. Nu är han klar för sitt andra landslagsuppdrag: Debuten i Course de la paix i Tjeckien i maj följs av tyska etapploppet Saarland Trofeo 20–23 juni. Ahlsson är uttagen som en av sex herrjuniorer tillsammans med Södertäljes trio Axel Moureau, Anton Dahlbom och Edvin Lovidius, Team Ormsalvas Felix Svensson och CK Bures Hjalmar Klyver. Tävlingen körs i västra Tyskland, inte så långt från Saarbrücken och franska gränsen, och består av fem etapper över fyra dagar, där lördagen består av två ”halvetapper”. Alla utom lördagens andra ”halvetapp” körs eller avslutas på varvbanor, och totalt ska 453 kilometer avverkas. Etapploppet har körts sedan 80-talet, och största svenska framgången är Fredrik Ludvigssons andraplats i sammandraget 2012.

En annan liten cykelnyhet på tisdagen var att Matthias Wengelin, örebroaren som är en av Sveriges främsta mountainbikecyklister och som gjort fina resultat i både VM och EM, tar över som mountainbikeansvarig på riksidrottsgymnasiet i Skara i höst.
– Det var inte allt för längesedan som jag själv gick på skolan och kommer ihåg vilka förväntningar som jag hade på utbildningen och lärarna. Det ser jag som en enorm styrka, säger han till Svenska cykelförbundets hemsida.

Redan i går kom nyheten att Fis worldloppet cup, internationella skidförbundets långloppsserie som senaste tio åren blivit utkonkurrerad av skiclassics, läggs ned. Därmed blev Karlslundsåkaren Maria Gräfnings den allra sista mästaren.

Frihs utomhuspremiär när GP-säsongen drar igång – och här är favoriterna i DM

Den svenska GP-säsongen, i friidrott, drar igång med deltävling ett av fyra i morgon (tja, själva räknar de in en inomhustävling i vintras också, så i sådana fall är det deltävling två av fem), och minst fem länslöpare kommer till start i Sollentuna. Mest spännande blir det att se Klara Frihs säsongsdebut. 17-åringen från Askersund, som tävlar för Åsbro, sprang ju bland annat 4.50,37 på 1 500 meter (Sverigetrea i F17-klassen), 3.07,50 på 1 000 och 2.17,72 på 800 inomhus i vintras, och springer nu ett C-heat på 800. Frih är ju den enda länslöparen som slagit Liduina van Sitteren i ett lopp i länet i år (med det där snabba 1 000-metersloppet i Inneserien, som enligt statistiken var det snabbaste någon löpare från distriktet sprungit den något udda distansen inomhus genom alla tider).
Till start finns också tre ur Mikael Kroons träningsgrupp i KFUM Örebro: Alexander Larsson springer 800 meter (i D-heat), William Wickholm 1 500 meter (i C-heat), och Markus Bohman 5 000 meter (i huvudheatet, med en viss David Nilsson som farthållare) där också Heshlu Andemariam finns med.
Onsdag 3 juli fortsätter GP-säsongen i Karlstad, där det brukar dyka upp en hel del länsatleter.

Nu på onsdag, den 19 juni, avgörs säsongens första tävling på löparbanor i länet: Distriktsmästerskapet på 5 000 meter som fått flyttas till Glanshammar. Liduina van Sitteren och Jonatan Gustafsson vann ju säsongens första DM, korta terräng-DM i Fellingsbro i början av maj, men av dem är det bara van Sitteren som finns med i startlistan den här gången. Hon utmanas främst av Mikaela Kemppi, som ju växlat upp med segrar i Kumla stadslopp och Fröviloppet på senaste tiden och faktiskt var 5,5 minuter före van Sitteren i Stockholm marathon (men 5 000 meter bör väl passa van Sitteren lite bättre?!). På herrsidan saknas ett gäng snabba löpare som Markus Bohman, Martin Regborn och Erik Anfält, men det blir ändå kul att se unga killar som Melker Forsberg och Wilhelm Bergentz göra upp med till exempel Per Arvidsson (jag sätter nog en liten slant på Bergentz, ändå).