Fahlin om tuffa helgen: ”En chockstart för kroppen, men det var målet”

Tre etapper inom 28 timmar, tusentals höjdmeter och galna utförskörningar. Austeiner Radsportage visade sig vara något utöver det vanliga – ”en av de tuffaste tävlingar jag kört”, som Emilia Fahlin (som kört åtta VM, är klar för sitt andra OS och inne på sitt tionde år som proffs) konstaterade – och då hjälpte det förstås inte till att flygbolaget slarvat bort hennes tempocykel. Efter en fjärdeplats i lördagens etapp, där Fahlin vann den stora klungspurten bakom de tre utbrytarna, föll hon därför till en slutgiltig 27:e-plats i sammandraget, men helgen var ändå en stor framgång för Örebrocyklisten. Jag fick tag på Fahlin på flygplatshotellet i kväll, och frågade givetvis om allt det där.

– Det här var en tuffare helg än jag trodde på förhand. Jag har aldrig kört den här tävlingen tidigare, men det var en av de tuffaste jag kört. I går var det ett åttakilometersvarv som vi körde elva gånger: Rakt upp till ett bergspris i fyra kilometer, sedan rakt ned på jättesmå vägar i 70 knyck fram till sista kurvan, 500 meter före mål. Och i dag hade de förlängt backen så den blev ännu längre, totalt blev det 1 800 höjdmeter på nio varv i dag, mer än på många långa bergsetapper jag kört. Man var över mjölksyratröskeln nästan hela varvet, det var verkligen en chockstart för kroppen efter fem veckors träningsläger. Men det var målet med den här helgen också, att sparka igång kroppen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Och i går vann du klungspurten, hur gick det till?
– Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades ta mig fram. Man körde på en liten väg mellan åkrar sista fyra–fem kilometerna, där det gick i 70 kilometer i timmen fram till en chikan 500 meter före målet, och man inte fick plats med mer än tre cyklister i bredd. Några kilometer före mål var jag nästan sist i gruppen, men på något sätt tog jag mig fram, och jag hamnade bakom två cyklister från Oricastallet som gjorde ett uppdrag. Det gjorde att jag fick ett perfekt uppdrag, och när jag ställde mig upp och tryckte på sista biten var det ingen som kom ikapp. Kul att prova att spurta, att visa att man klarar av en klungspurt i en så teknisk avslutning, och bra både för huvudet och för lagledningen, att visa att man kan göra resultat.
Men sedan hade du ingen tempocykel med dig …
– Nej, den försvann på flyget i fredags, trots att det var ett direktflyg. Tanken var att jag skulle träna på den på höghöjdslägret, men den elektroniska växlingen la av redan efter första veckan på lägret och jag kunde inte få den lagad. Därför var det extra viktigt att jag skulle ha den med i helgen, så teamet kunde laga den inför SM och så jag kunde få prova lite, men jag fick tillbaka den från flygbolaget först i kväll, efter tävlingen … Därför gick jag inte in till 100 procent i tempot i morse, det var mer att köra av det. Jag gick väl på 85 procent, ungefär.
Hur var eftermiddagens etapp, då?
– Riktigt tufft. Med fyra varv kvar var det en grupp med 13 tjejer som gick iväg vid bergspriset, och jag var i klungan bakom. Med varvet kvar kändes det inte som om vi var kvar i tävlingen, och det var inte så mycket att tävla om. Men jag är nöjd med att jag slet mig med över backpriset ganska många gånger, jag gick över max ganska många gånger i helgen och är nöjd med att jag tog mig igenom (bara 62 av 134 startande tog sig i mål).
Redan på onsdag startar Aviva womens tour i England, vad ser du framför dig där?
– Jag har inte tävlat där innan, och i år ska tävlingen tydligen vara tuffare och ännu mer kuperad än tidigare. Antagligen blir det upp och ned hela tiden, och det behövs bra ben för att kunna sitta med. Men när jag är i bra form tycker jag att sådana tävlingar är roliga.

VM-klara Matthias Wengelin, som dessutom ska trampa Vätternrundan nästa helg, stod över Lida Loop, det 65 kilometer långa mountainbikeloppet strax utanför Stockholm, men Grythyttans Fredrik Berg blev nia och Almbys Axel Lindh 14:e knappt tre respektive drygt fyra minuter bakom segrande Michael Olsson, Serneke Allebike. Almbys Linda Meijer slutade på tredje plats i D30-klassen.

Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst slutade på 14:e plats i herrklassen i Stockholm swimrun, en knapp halvtimme efter segrarna. Hallmén skriver om tävlingen på instagram: ”Jag kände mig som en maskin! Simningen satt mycket bättre nu och vi öppnade lite hårdare än vanligt. Jacob väggade rätt hårt med en fjärdedel kvar, och vi tappade ett gäng placeringar sista delen, men ändå ett mycket bättre race än på Utö för två veckor sedan! Kul att vi går framåt! Nästa helg väntar Borås Swimrun.”

Örebroaren Mathias Johansson blev bästa lokala löpare i Jättelångt, det 68 kilometer långa terrängloppet mellan Grisslehamn och Norrtälje som liksom bland annat länsloppen Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår i Peppes trailruncup.

Martin Regborn lär ha säkrat en VM-plats i långdistans med sin urstarka avslutning i VM-testet i Strömstad i dag (snabbast av alla sista timmen efter några inledande bommar), framför allt med tanke på EM-bronset för 2,5 veckor sedan. Däremot tvingades Filip Dahlgren på grund av sina skadekänningar ställa in hela helgen, och han får istället för VM på hemmaplan ladda om för Jukola, O-ringen, SM och allt annat kul andra halvan av orienteringssäsongen bjuder på. Detsamma lär gälla Lilian Forsgren, som hade en tung dag i dag. VM-truppen släpps på onsdag, och lite mer inför det skrev jag här (där jag har snack med Håkan Carlsson, förbundskaptenen, som hade åkt hem från Strömstad tidigt och sprang Sommarsprinten vid Örebro universitet på söndagsmorgonen – men stämplade fel och blev diskad – innan han bänkade sig för att följa GPS-trackingen från långdistanstestet).
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, och Simon Hedlund, som bor i Örebro men tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, vann tävlingen och Eriksson tog också över ledningen i sammandraget efter två av tre deltävlingar.

Själv gjorde jag som jag hoppades på – försvarade min titel i Degerforsklassikerns orienteringsmoment. 33.21 på drygt sex kilometers stiglöpning (med lätt orienteringsinslag) får väl godkänt med nuvarande form, och jag knäckte närmaste konkurrenten med drygt 6,5 minuter. Nu ska det bara springas, cyklas och simmas också, så är klassikern i hamn.

I mål som segrare, i år igen.  Foto: Konditionsbloggaren själv
I mål som segrare, i år igen. Foto: Konditionsbloggaren själv

Helgens höjdare – VM-tester och OS-laddning

1. VM-tester i orientering
Nu ska det avgöras vilka svenskar som får springa orienterings-VM på hemmaplan i augusti – och för en löpare som örebroaren Martin Regborn, som var fyra–trea–fyra i EM i maj, handlar det främst om att göra stabila lopp och inte sabba något inför VM-uttagningen som sker redan nästa vecka. För andra, som Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund som var en bit från topp tio på EM, och Garphyttelöparen Filip Dahlgren, som tvingades tacka nej till det mästerskapet, handlar det i stället om att prestera rejäla topplopp, och i princip stå på pallen, när de fåtaliga och dyrbara VM-biljetterna nu ska fördelas. Till skillnad mot EM, där varje nation får ställa upp med sex löpare per distans, finns nämligen bara tre platser i varje disciplin på VM (utöver friplatserna för regerande mästare, som svenske Jonas Leandersson i sprint). Medeldistansen avgörs i dag, långdistansen på söndag. Och för de som inte riktigt håller landslagsnivå med kartan i hand går det istället fint att kuta andra deltävlingen i Sommarsprinten, Den avgörs med start och mål vid Örebro universitet på söndag förmiddag (vilket tyvärr gör att den krockar med mitt titelförsvar i Degerforsklassikerns orienteringsmoment).

2. Fahlin tillbaka i hetluften
Fem veckor efter att ha tagit hem bergatröjan i världstouretapploppet Tour of Chongming Island, som bland annat innehållit ett trevckorsläger på hög höjd i de spanska Sierra Nevada-bergen, är Örebros OS-klara cykelstjärna Emilia Fahlin redo att tävla igen. Tvådagarstävlingen, på den tredje och lägsta nivån av etapplopp för kvinnliga proffscyklister, körs i södra Tyskland heter Auensteine Radsporttage och består av ett kriterium på elva varv över en åtta kilometer lång bana på lördagen och ett 7,6 kilometer långt tempolopp på söndagen. Med sig från Alé-Cipollini-stallet har Fahlin lagkompisarna Malgorzata Jasinska, Annalisa Cucinotta,Emilia Fahlin, Ane Santesteban, Beatrice Rossato och Francesca Cauz.

3. Vätternrundan-veckan drar igång
Liksom övriga arrangemang inom den svenska klassikern växer och förädlas Vätternrundan för varje år, och det är sedan länge en vecka snarare än en enskild tävling det handlar om. Nytt, eller snarare nygammalt, för i år är mtb-Vättern, som avgörs redan i dag. Almby har fem cyklister från start (ingen Matthias Wengelin eller Alex Lindh, dock) och länet ett 50-tal. Betydligt fler i morgon, när det är dags för Tjejvättern. Liksom övriga tävlingar i Vätternrundan tas inga tider i varken mtb- eller tjejloppet.

Wengelin nära segern i Norge: ”Krämade ur det sista” (Och nu är han klar för VM!)

Matthias Wengelin, örebroaren och Almbycyklisten som körde mountainbike-EM tidigare under sommaren, slutade i helgen tvåa i norska Rye terrengsykkelfestival, som är en UCI-klassad tävling och därmed räknar poäng gentemot världsrankningen.
Wengelin blev sjua på fredagens prolog men körde sedan upp sig till andra plats totalt redan i lördagens crosscountrylopp efter att dels ha slutat tvåa där med bred marginal och dessutom ha kört in bonussekunder, och i söndagens avslutande kriterium, ett kort varvlopp av crosscountrykaraktär, försvarade han andraplatsen totalt genom att återigen blev tvåa. Sammanlagt var Wengelin mindre än tio sekunder bakom segraren Petter Fagerhaug, Lillehammer, och nästan två minuter före trean Martin Loo, Estland.
”Inför söndagens etapp var det bara att kräma ur det sista. Banan var kort, vi skulle köra fem varv, och vid varje varvning fick de fem första bonussekunder, så det gällde att vara med i täten redan från start. Jag gasade på och varvade som etta de två första varven, resterande tre varv höll jag andraplatsen. Körde på så vis in en hel del bonussekunder men det räckte inte hela vägen”, skriver Wengelin i ett mail.
Till helgen fortsätter mountainbikesäsongen med långloppet Lida Loop i Stockholm. Men för Wengelin väntar större mål än så. Han är nämligen en av endast tre svenska herrseniorer som tagits ut till VM i tjeckiska skidmeckat Nove Mesto i slutet av juni. Wengelin kommer dock att få nöja sig med att köra sprinten där, distansen där han slutade sexa på EM.

Jag skrev ju en hel del om Örebro triathlon i går, både om dam- och om herrklassen. Läs mer om det på länkarna.

I går avgjordes förresten Värmlands sprint-DM i orientering, och man kan väl anse att det var ett ännu märkligare val av tidpunkt än Örebro län. Örebro körde ju sitt DM mitt under EM, vilket automatiskt uteslöt länets tre EM-löpare, medan Värmland alltså körde sitt under sprint-SM-helgen, vilket uteslöt alla SM-löpare som är betydligt fler (även om nu bara tre värmländska klubbar var representerade på årets sprint-SM). Nåväl. Ex-karlskogingen Linda Take vann DM-guldet på damsidan närmast före karlskogingen Marie Pettersson medan Håkan Pettersson tog hem bronset på herrsidan och Elin Lindberg tog guld i äldsta damjuniorklassen. Men vann klasserna gjorde faktiskt två Örebro läns-löpare som deltog utom tävlan, Hagabys gamla VM-guldmedaljör Beata Falk vann damklassen 22 sekunder före Take och degerforsare Filip Jacobsson, som numera tävlar för OK Tisaren men inte ställde upp i Örebro läns DM förra helgen, vann herrklassen åtta sekunder före Kils Andreas Uller (trots att Jacobsson egentligen är junior den här säsongen också).
I morgon avgörs första deltävlingen i Sommarsprinten, Almbys serie med tre deltävlingar, i Brickebacken.

 

VM-sprintern äntligen segrare igen – i Brickebacken

Senast fick han stryk av Daniel Attås och Ville Johansson. Men på onsdagskvällen blev Martin Regborn kung av Örebro igen. Den nyuttagne VM-sprintern visade ingen pardon när andra deltävlingen av tre i Sommarsprinten (den första var DM) avgjordes runt Brickebackens IP. Regborn kutade de tre kilometerna (fågelvägen, alltså) och plockade de elva kontrollerna på 12.05. Var snabbast på elva av tolv delsträckor (tvåan, samme Ville Johansson som retsamt smet före senast, var totalt distanserad med 49 sekunder eller nästan sju procent, men en sekund snabbare från sista kontrollen till mål). Tomas Hallmén trea, 2.12 bakom, Per Eklöf femma, slagen med 2.20. Så ska en slipsten dras, typ.
I damklassen visade Beata Falk, juniorvärldsmästaren som upphörde med elitsatsningen efter senior-VM-debutåret 2010, att hon fortfarande hittar runt. Tog segern 33 sekunder före Hagabyklubbkompisen Elin Vinblad på en kilometertid som bara matchades av fem herrar. Tisarens Rebecka Nylin trea.
I sommarsprintens sammandrag delar Regborn och Vilel Johansson ledningen på herrsidan medan Elin Vinblad tagit ett stabilt grepp om damklassen. En sjundeplats i finalen, Örebro city sprint på midsommarsöndagen (säger man så?) räcker för att säkra totalsegern.

I mountainbikeorienterings-EM får Garphyttans Marcus Jansson inte till det efter den inledande fjärdeplatsen i mixedstafetten. Onsdagens medeldistans bröt han (bäste svenske herre blev David Eberlén på 47:e plats …), och nu återstår bara långdistans och stafett. Karlskogas Erika Olson 15:e i ungdoms-EM.

I tredje deltävlingen i lokala rullskidscupen Moto-Eagle Tour tog Olivia Hansson tredje raka segern, och Robert Brundin den andra raka efter en inledande andraplats. En 14 kilometer lång etapp i Fellingsbrotrakten med individiuell start som Brundin avverkade på 29.18 (tvåan Daniel Olsson fem sekunder långsammare) och Hansson behövde 31.36 för (ensam startande). Jag hoppas Olivia anmäler sig till sommarens SM-vecka, som en viss annan skidåkare redan gjort.

Min egen träning? Jo, tackar som frågar. I dag sprang jag för första gången sedan Oppebylöpet för snart en månad sedan (och smärtfritt för första gången på 2,5 månader) milen. Dock uppstyckat i två femkilometerspass med en cykelvända emellan, för att åstadkomma ett långpass och för att inte skapa för hög påfrestning. Men det går framåt. Och på söndag blir det faktiskt lite orientering (!).