Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.

Jonathan tog en placering när Jacob tappade en – så avslutade Ahlssonbröderna första deltävlingen i Sverigecupen (och ett veckoslut som nästan duger för helgens höjdare stundar!)

Jonathan Ahlsson tog en placering i sammandraget medan Jacob Ahlsson tappade en – men det var ändå storebror Jacob som slutade bäst i Xamera cup, den fyra deltävlingar långa cykelcupen på olika motorbanor i mellan-Sverige som arrangerats på ett coronasäkeret sätt under försommaren. För herrarnas del avslutades den på Mantorp park på fredagskvällen (damerna kör i morgon och herrarnas B-klass nästa helg) med ett race över 90 minuter plus två varv (det visade sig bli 25 varv på den 3,1 kilometer långa banan).
Ett 20-tal av de 50 startande var samlade i tätklungan in mot mål, och Ahlsson-brödernas klubbkompis (i Motala AIF) Hugo Forssell spurtade hem fjärde raka segern i cupen och gjorde därmed rent hus – den här gången närmast före CK Hymers Rasmus Mikvier och Vincents CC:s Richard Larsen (som därmed säkrade andraplatsen bakom Forssell i totalställningen). Jonathan var 16:e och Jacob 20:e (med sex sekunder fram till svansen på den egentliga tätklungan med med 30 sekunder bak till 21:a gubbe). Jonathan klättrade därmed från 16:e till 15:e plats i sammandraget (bara sex poäng från topp tio, så en tiondeplats i fredagens race hade räckt för det) medan Jacob tappade från sjätte till sjunde plats (fem poäng från fjärdeplatsen, så en topp 15:e-placering i kväll hade räckt långt).
Sammandraget är egentligen allt i den här cupen (förutom att det delas ut segerpremier i de enskilda tävlingarna) eftersom Xamera cup som helhet utgjorde den första deltävlingen i årets Sverigecup i landsvägscykel. Därmed toppar Forssell nu Sverigecupen med Jacob på sjunde och Jonathan på 15:e plats. Från Motala finns också Albin Johansson (fyra) och Niklas Jägerstål (13:e) med där uppe.
Sverigecupen fortsätter nu preliminärt med Ringenloppet den 24 juli, Kinnekulleloppet hoch Kinneulle Cyclassic helgen 14–15 augusti, Brudfjällsracet 22 augusti, Västboloppet Burseryd den 18 eller 19 september och uppskjutna Nationaldagsloppet (förmodligen under nytt namn) den 2 eller 3 oktober.
Men först och främst väntar förstås SM nästa helg.

I morgon inleds mountainbikeorienterings-VM med Garphyttans Marcus Jansson och Karin E Gustafsson och masstarten (över långdistans, men det kommer en långdistans utan masstart senare under mästerskapet) är den första distansen.  Herrarna startar 10.00 och damerna 10.15, och eftersom cyklisterna fått startnummer baserat på sin rankning kan det vara intressant att notera att Jansson har nummer 18 (av 58) och Gustafsson nummer 37 (av 39) vilket säger en del om var man ska ha förväntningarna. Redan på söndag fortsätter mästerskapet med sprinten.

Startlistan för lördagens sprint-DM i orientering i Hovsta finns nu ute, och Ellinor Tjernlund (nyss hemkommen från VM-testerna i Tjeckien) och Jonatan Gustafsson (nybliven distriktsrekordhållare på 5 000 meter som på söndag gör en attack på 1 500 meter) får gälla som solklara favoriter, närmast utmanade av Lovisa Persson och Josefin Erlandsson respektive Daniel Attås och Johan Aronsson (då räknar jag bara dem som är behöriga att springa om DM-medaljerna). Kul också att Garphyttans Elin Schagerström, som avslutade (eller åtminstone pausade) skidorienteringskarriären efter junior-VM-guldet för snart 1,5 år sedan, anmält sig. Henne har jag inte sett i en startlista sedan sprint-SM i Örebro i fjol.

Vet ni – med tanke på att det är Sollentuna GP på söndag hade man rentav kunnat göra en ”helgens höjdare” den här fredagen. Det var längesedan senast!

Svartåloppet blir av – men blir av med seedningsstatus till Lidingö (och massor av tunga länsnamn springer i Sollentuna på söndag)

Med minskande smittspridning och lättade restriktioner är det nu (så långt det är möjligt) helt klart att Svartåloppet, den 40:e upplagan, blir av den 14 augusti. Det meddelar klubben på sin hemsida. Däremot har det drygt 14 kilometer långa terrängloppet, som har start och mål nedanför skolan i den lilla byn i Degerfors kommun, blivit av med sin status som ett av några få seedningslopp till Lidingöloppet, vilket ökat statusen – och framför allt deltagarantalet – markant de senaste åren (till saken hör att man fick ”glädjeseedning” i Svartå, det var betydligt lättare att nå höga startgrupper där jämfört med i de flesta andra lopp som erbjöd seedning). Lidingöloppet har nämligen valt att skrota sin ”on tour”-satsning (eller åtminstone göra den digital) för att istället erbjuda virtuell seedning – dels i form av ett antal motionsspår spridda över Sverige där man med gps-klocka kan ”spela in” sin egen insats och få seedning, dels genom att man kan skicka in en tid från vilket tio-, 21,1- eller 42,2-kilometerslopp som helst för seedning.

På lördag förmiddag avgörs distriktsmästerskap i orienterings sprintdisciplin i Hovsta strax norr om Örebro (eller säger man ”i norra Örebro” – därom tvista de lärde). Det skulle egentligen, som vanligt, ha bjudits en heldag med sprintstafett också (enligt distriktets variant med tvåmannalag, herrar och damer för sig i två olika klasser, som springer två sträckor vardera), men den har ställts in av smittskyddsskäl (det handlar väl främst om att det är svårare att garantera avstånd i en masstart – men å andra sidan får man ju sedan den 1 juni tillåtelse att ha 150 löpare på samma startlinje; men jag vet å tredje sidan inte när det här beslutet togs och vad som vägdes in). Hur som helst går anmälan till mästerskapet inte ut förrän i morgon kväll (och efteranmälan på torsdag kväll), så än kan många spännande namn tillkomma. Redan nu är Josefin Tjernlund och hennes franska sambo – och sprintspecialist – Quentin Rauturier anmälda (Rauturier tävlar dock för Nackaklubben OK Ravinen och kommer därför inte ifråga om medaljerna), Lovisa Persson, Josefin Erlandsson och Daniel Attås. Jag får återkomma med en närmare titt på startlistan närmare helgen. Martin Regborn har lagt banan.

Dagen därpå är det dags för andra deltävlingen av tre i den svenska GP-serien, i Sollentuna, och även om anmälan inte är stängd där heller finns de flesta länsnamn man kan hoppas på redan i listan: Nyblivne distriktsrekordhållaren på 5 000 meter, Jonatan Gustafsson, gör en attack på 1 500 (mot Tim Sundströms 3.46,75 från 2015) och får sällskap av Wilhelm Bergentz som 2019 var USM-tvåa på distansen och som lär vara sugen på att gå under fyra minuter för första gången. Rebecca Högberg gör första seriösa (om än inte fullt toppade, får man förmodade) loppet på 800 meter efter den lekande lätta segern i lag-SM-kvalet förra helgen, Noha Olsson gör ett ordentligt försök på 3 000 meter hinder (han gjorde debut just i lag-SM-kvalet, men lär ha mycket mer fart än så i benen nu när han får motstånd; minns att han för två år sedan både tog USM-brons och sprang ungdomsfinnkampen på ungdomsdistansen 2 000 meter hinder), och dessutom springer både Henrik Franzén och Kevin Bodén 800 meter.

Dubbel showdown i Lekeberg – och här är länets oväntade sprintmästare

Det är ju inte varje dag det är Lekebergs kommun som står i fokus i Konditionsbloggen, men plötsligt händer det. I går, onsdag, var det nämligen dubbla tilldragelser i det som sett till folkmängd är en av Sveriges 50 minsta kommuner. Vi snackar förstås Fjugestaloppet – men också andra deltävlingen i rullskidcupen Moto eagle tour.
Fjugestaloppet är enda deltävlingen långloppscupen på en månad (mellan Spartacusstafetten 15 maj och Fröviloppet 18 juni). Örebro AIK-duon Jakob Nilsson och Annika Larsson tog hem segrarna på 17.10,3 respektive 21.01,6 när ingen av de riktiga kanonerna dök upp (Stockholm marathon på lördag är förstås en delförklaring). Nilsson tog tredje cupförstaplatsen (bäst av länslöpare, alltså) på sju deltävlingar och drygade ut sin tidiga ledning i cupen. 14-årige Melker Forsbergs 19.26,8 (seger med över 2,5 minuter i P15-klassen, tolva totalt i herrklassen) kanske ändå var starkaste resultatet. Kollega Peter Eriksson var på plats och tog lite bilder.
En som inte kommer kuta Stockholm marathon i år är Bob Impola (mer känd som längdskidåkare men 45:e svensk och 70:e totalt i maratondebuten i Stockholm i fjol på 2.43.20). Så han passade på att köra, och krossa konkurrensen, i Moto eagle tour som kördes över 17 kilometer med start uppför Sättranbacken på gamla E18 mellan Karlskoga och Örebro och som sedan svängde in på vägen mot Mullhyttan och vände tillbaka vid Ålunda för målgång vid Lekhyttekiosken. Impola ryckte redan i den inledande backen och höll undan till seger med nästan en minut före Robert Brundin, som knäckte Viktor Hansson genom Lekhyttan, rapporterar arrangören (och femman, efter photofinishtorsk mot Frank Kiereck) Mats Carlberg. Olivia Hansson ensam dam till start, spöade flera gubbar och var bara två sekunder bakom Kiereck/Carlberg. Totalt 21 åkare till start – ”kul med massor av folk. Speciellt i vasaklassen som kör träningsskidor rullmotstånd två”, skriver Carlberg.

För övrigt bommade jag att rapportera från orienteringens sprint-DM i Hallsberg i lördags. Hade helt enkelt missat att Örebro län, precis som åtta andra distrikt, valt att lägga sitt sprintmästerskap mitt under brinnande EM. Så någon ny prestigeduell mellan Martin Regborn och Daniel Attås, likt den i fjol, blev det alltså inte. Näe, i stället tog fem löpare utom tävlan, från andra distrikt, de fem första platserna i herrklassen, medan samtliga DM-medaljer gick till Hagabylöpar; guldet till sexan Harald Larsson, Hagaby, silvret till tian Ulf Hallmén och bronset till Tobias Karlsson, 14:e och sist i mål.
På damsidan var det åtminstone ettan, tvåan och trean som tog DM-medaljerna i Malin Johansson, Anette Carlsson och Lisa Westerberg, Tylöskog, KFUM Örebro respektive OK Milan, men utan Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund och en rad andra topplöpare kändes inte heller det som äkte DM-klass … Men man kan ju inte göra annat än att slå de löpare som ställer upp.
Saga Sander och Per Karlsson mästare i juniorklasserna, Lisa Hallmén och ovan nämnda Melker Forsberg vinnare i äldsta ungdomsklasserna.
Resten av DM-tävlingarna avgörs 3–11 september

Här förlorade VM-sprintern DM-sprinten

Well, inte var det väl många som hade trott att Martin Regborn, i fjol 15:e på VM i sprint och nyligen åter uttagen i det svenska landslaget för sprint och sprintstafett i världscupen nästa vecka, på en sprint i sin egen hemstad, men i kvällens distriktsmästerskap i området runt Skebäcksparken i östra Örebro, hände det faktiskt.
Och det var inte huvudutmanaren Oskar Andrén, Hallsbergslöparen som tog topplaceringar i inofficiella junior-EM i höstas och blev fyra i sitt första senior-SM i vår, som knäckte honom. Nä, det var Hallsbergskillen Daniel Attås, 27, som plockade ned de båda landslagsmännen. I min värld mest känd som en stabil Tiomilalöpare för Tisaren, men tydligen inte oäven på asfalt heller.
Efteråt visade Regborn upp bommen som kostade segern på sitt Twitterkonto (se faksimilen nedan). En luring av banläggaren som placerat en kontroll på insidan av ett staket i stället för, som man som orienterare förväntar sig, på utsidan för att skapa vägvalsproblematik runt det opasserbara hindret. Tjoff, så rök tolv sekunder på ett bräde innan Regborn hann upptäcka sin miss, vända och stämpla, och i mål skiljde tio till Attås fördel. Däremellan klämde sig också Ville Johansson in, men det är en Norrköpingslöpare som tävlar för östgötaklubben Kolmården och därmed inte kan lägga beslag på Örebro läns DM-medaljer, så silver till Regborn och brons till Andrén (som gjorde samma tabbe som Regborn men uppfattade felet tidigare och bara tappade åtta sekunder på Attås, vilket inte påverkade placeringsmässigt eftersom han var 56 bakom i mål).
Regborn får bryta ihop och komma igen i världscupens sprintstafett den 5 juni i Halden och i den individuella sprinten dagen därpå i Lysekil. Än ligger vägen till VM i Skottland i augusti öppen.

Oskar Andrén, Martin Regborn och kontroller som lurade dem båda. Faksimil: Twitter
Oskar Andrén, Martin Regborn och kontroller som lurade dem båda. Faksimil: Twitter

I damklassen tog Andrea Svensson, som egentligen har 1,5 säsonger kvar i juniorklassen, en överlägsen seger i Göteborgsbaserade Hallsbergslöparen Lilian Forsgrens frånvaro, 28 sekunder före Elin Vinblad och 1.47 före DM-bronsmedaljören Elsa Ekelin (däremellan tre löpare från andra distrikt). Läs mer om JVM-klara Andrea i morgondagens NA, papperstidningen.
DM var för övrigt första deltävlingen i Almbys och Hagabys serie sommarsprinten, som består av tre deltävlingar. De två följande den 10 respektive 21 juni.
Det var för övrigt deltävling två i Moto-Eagle tour, rullskidscupen, i kväll, men en fin avslutning uppför. Men alla som stakade sig uppför backen till Klockhammar måste ha blivit väldigt trötta, för någon resultatlista har de ännu inte orkat skriva ned …