Regborns supertid – sprang fem kilometer på 14.51 i Stafesten

Stafesten för Unicef, Örebro
Vad:
Löpning, stafett i centrala Örebro (start och mål i Wadköping), 5×5 kilometer. Andra upplagan (tävlingen hette tidigare Bellmanstafetten och arrangerades då bara i Stockholm, sedan 2018 på en rad orter).
Resultatlistan.

Vinnare: KFUM Örebros förstalag med Alexander Larsson, Michael Welday (inlånad från Stocksäter), William Wickholm, Martin Regborn och Tim Sundström på 1.2017. Andraplacerade IF Start var nästan nio minuter bakom, på 1.29.03.
Notera: VM-orienteraren Martin Regborn noterade snabbaste tiden av alla, officiellt 14.51, på fjärdesträckan. Det är sex sekunder snabbare än tiden i Hostruset 2016 som jag tror är Regborns officiella landsvägspers på distansen (och en tid som hade gett 13:e plats på SM i helgen, om det nu är översättningsbart till bana). Tim Sundström, som bröt SM-loppet över 5 000 meter i Karlstad i söndags, var inte oväntat näst snabbast, på 15.48. Jag ställer mig dock rätt frågande till själva tävlingen, har den någon framtid i Örebro? I fjol kom 42 lag till start, i år bara 39. Och då är det ändå ett rätt stort arrangemang. Det är uppenbarligen svårt att få snurr på stafetter, titta bara på Spartacusstafetten och Stripastafetten dras med rätt skrala startlistor i förhållande till länets övriga långlopp.

Träningstävlingar i orientering
Vad: Motionsorientering i Lindesberg och Karlskoga.
Resultatlistor här och här.
Vinnare: Per Eklöf var som vanligt snabbast i norra länsdelen, medan Oskar Eklöf sprang ifrån Per Jansson i den västra.

Från i går:

Ö till ö
Vad: Swimrun, inofficiellt VM över 65 kilometer löpning och 9,5 kilometer simning, i Stockholms södra skärgård.
Resultatlistan.
Bästa länsresultat: Ex-örebroaren Anna Hellström blev, tillsammans med förra VM-simmaren Susie Moonan, tvåa i damklassen, 22 minuter bakom segrande Fanny Danckwardt och Desirée Andersson på 9.27.31.
Notera: Örebroarna Johan Röjler (tre OS som skridskoåkare) och Oscar Nilsson gjorde debut och blev 63:a på herrsidan på 11.25.58. Jag pratade med båda efteråt, en artikel som går att läsa här.

Fahlin på pallen igen – tvåa efter konkurrentens fuling: ”De drog en liten luring …” (Och så gick det i första upplagan av Stafeste för Unicef)

När den andra etappen i Lotto Belgium tour, ett etapplopp på nivån precis under världstouren, avgjordes i går körde Örebrocyklisten Emilia Fahlin hem en tredjeplats efter en lång och hård spurt. När den tredje etappen, över elva mil på en platt men teknisk rundbana med start och mål i Herselt, avgjordes på torsdagen toppade hon det med en andraplats, endast slagen av nederländska Jeanne Korevaar, vars lagkompisar i WaowDeals körde en fuling genom att lägga sig längst fram och slå av på takten genom en av de smala kurvorna med kilometern kvar till mål, så att Korevaar kunde komma iväg i ensam utbrytning.
Fahlin la sig på totalledaren och gårdagssegraren Lotte Kopeckys hjul och spurtade om belgiska över mållinjen, men nådde bara fram till bakhjulet på Korevaar som höll undan till segern.
– De drog en lite luring där. De (WaowDeals) la sig först med laget, och de sista kilometerna var ganska tekniska med småvägar och riktigt skarpa kurvor. Så i en kurva gav de henne (Korevaar) en lucka. Det var så nära mål att inget annat lag var riktigt välorganiserat framme i klungan, så hon kunde hålla undan. Hon körde riktigt starkt för att hålla luckan, men vi var på väg ikapp och flåsade henne verkligen i nacken i spurten, säger Fahlin, som ändå var mycket nöjd med andraplatsen, i ett pressmeddelande.
– Det är en plats förbättring jämfört med gårdagens placering. Nästan … nästan där – men inte riktigt. Jag tycker att det var en häftig avslutning på etappen, om man hade kunnat titta på den. Vilket tråkigt nog inte är möjligt (det görs ingen tv-produktion av Lotto Belgium tour i år). Det var en intensiv avslutning på småvägar, och man var verkligen tvungen att ha en bra position inför de sista kilometerna.
Efter målgång hyllade Fahlin, som så ofta fått agera hjälpryttare åt andra under sina år i Wiggle-High5, sina lagkompisar, och berättade att de bland annat hjälpt henne att komma ikapp klungan igen efter en punktering tidigt på etappen.
– Alla tjejerna gjorde ett riktigt, riktigt bra jobb i dag. De har verkligen varit uppmuntrande, och de har hela tiden varit där och hållit mig borta från vinden. Jag åkte på en punktering, men de såg till att jag kunde ta mig tillbaka upp igen. Det känns riktigt bra att ha ett helt lag som kämpar för en, det är riktigt häftigt och känns väldigt bra.
Efter 72 inledande , och förutom tre sprintbackar rätt platta, kilometer avslutas etappen med tre varv på en 14 kilometer lång rundslinga med tre klassiska backar per varv: Muur-Kapelmuur (1 075 meter med 92 höjdmeter för 9,3 procent; mest känd från Flandern runt), Onkerzelestraat med 44 höjdmeter på 900 meter och Edingsesteenweg med 30 höjdmeter på 700 meter. Och även i det absoluta slutet av den 116 kilometer långa etappen går det uppåt, den sista kilometern brantar det på rejält över gatsten. Det är där kampen om sammandraget ska avgöras. Bonussekunderna för andraplatsen gör att Fahlin just nu är trea, tio sekunder bakom Kopecky och nio bakom Korevaar.
– I morgon är en riktigt hård dag. Jag vet inte hur många gånger vi ska upp över Muur, så jag lär åka hem och studera banan nu. Jag tror att morgondagen kommer bli helt olik de senaste dagarna, och det kommer att bli riktigt tufft. Det är här kampen om totalsegern verkligen kommer att avgöras, säger örebroaren i pressmeddelandet.

Luring från Jeanne Korevaar, i gröna tröjan, gick hem på andra etappen av Lotto Belgium tour, men Fahlin (till höger, i den svenska mästartröjan som hon i morgon får byta mot den gröna poängtröjan) knep andraplatsen. Foto: Anton Vos

I kväll avgjordes den första upplagan av Stafesten för Unicef i Örebro (tidigare Bellmanstafetten och då bara i Stockholm). Någon jättesuccé deltagarmässigt blev det inte (i Stockholm har tävlingen lockat tiotusentals, i Örebro stod det 43 femmannalag på startlinjen i kväll), och jag har heller inte lyckats pussla ihop vilka löpare som tog hem pallplatserna. Ja, att IF Start vann kan vem som helst läsa, men vilka ingick i laget? Tja, jag har i varje fall lyckats pussla ihop (med hjälp av instagram) att Filip Öhrn och Cimmie Wignell (hinderbanelöpningsspecialisten som sprang så bra i Oslo i lördags) sprang två av sträckorna och att Johan Ingjald var ankare (av tiderna att döma lär Cimmie har sprungit förstasträckan, som gick på 16.35, Johan sprang sista på 17.03). Allt som allt efter 5×5 kilometer gick Start i mål på 1.28.36, 1,5 minuter före ett KFUM Örebro-lag som jag inte har några uppgifter om (men hen som sprang förstasträckan gjorde det på 16.23). I laget ”De snabba makaronerna 2.0” tog tredjeplatsen, över åtta minuter bakom start, har jag däremot sett att hinderbanelöpningsspecialisterna Jonathan Kandelin (tvåa i Kilsbergen trailrun i lördags), Martin Bäckström och Sara Forsström sprang tre av sträckorna.

Nya tävlingskonceptet – löpare slås ut efter varje varv

Har ni kollat på elimineringslopp i bancykel någon gång? I sådana fall hajar ni genast grundförutsättningarna för nya löptävlingen Berga Knockout, vars premiärupplaga kommer att avgöras strax utanför Fjugesta på fredagseftermiddagen den 7 september. Det handlar nämligen om en löptävling där den eller de (beroende på antalet startande) som är sist efter varje 1,5-kilometersvarv (varierande underlag och några ”hinder”, tänk enklare OCR, tror jag) åker ut.
Det är Morgan Rosell, mannen bakom bland annat Sixtorpsloppen, Påsklöpet och endurotävlingen Battle of vikings, som ligger bakom idén, som även innefattar en endurotävling med liknande knockoutregler dagen därpå.
Tävlingen inleds med ett kvalheat där det gäller att avverka banan så många gånger som möjligt på 30 minuter för att vinna startposition (oklart om man därmed får något tidsförsprång), och därefter följer en huvudtävling med eliminering över sju varv. Jag har inte lyckats läsa mig till om det är som i bancykel att man bara fortsätter att springa under de sju varven, eller om det är som i backyardlöpning där det sker gemensam omstart inför varje varv.
Hur som helst är jag en av sju anmälda hittills, och rent egoistiskt tycker jag förstås att det skulle vara kul om vi blev några fler, även om jag som journalist givetvis inte tar ställning för eller emot några enskilda tävlingar.

Just dagarna 6–8 september blir rejält packade med löptävlingar. Förutom Berga knockout avgörs också en helt ny löptävling ute på Örebrotravet lördagseftermiddagen den 8 september (en tävling jag tyvärr inte hittar på internet utan som jag bara sett ett anslag om vid något elljusspår). Återkommer om den. Torsdagen den 6 september löps för första gången Stafesten för Unicef (tidigare Bellmanstafetten) i Örebro, och på lördagen är det utöver Örebrotravsloppet även klassiska Norasjön runt (i år med DM-status i halvmaraton) och givetvis Örebro parkrun, men också andra upplagan av gruvloppet Run of mine i Zinkgruvan … Man kan bli svettig för mindre, men man har å andra sidan söndagen över för att andas ut.

I min genomgång av helgen missade jag helt att Jonathan Ahlsson (som varit så framgångsrik i P16-klassen i år och nu är uppe på dispens i juniorklass) varit i Österrike och kört den 33:e upplagan av etapploppet Radjugendtour Oststeiermark. Örebrocyklisten körde för svenska Team Nivika, och tog lagets bästa placeringar med en 33:e-plats i sammandraget efter att ha varit 35:a på tempoprologen (mindre än åtta sekunder från segraren på den 1,6 kiloemter långa banan), och 22:a (3.19 bakom), 49:a (i andraklungan, 54 sekunder bakom), 63:a (5.41 bakom på en kuperad etapp som tvingade tre av fem lagmedlemmar att bryta) och 25:a (2.10 bakom täten) på de fyra etapperna.
Storebror Jacob Ahlsson passade samtidigt på att stöka av tre raka segrar i Örebrocyklisternas klubbmästerskap för att visa att han är överlägset starkaste cyklisten i länet just nu: I fredags vann han bergstempot uppför Ånnabodabacken med fyra sekunders marginal till David Klasson (10.32 mot 10.36) och över minuten till alla andra, i lördags vann han partempot över 19 kilometer ihop med Adam Axelsson med över minuten (Patrik Lövgren/Mathias Bergkvist tvåa) och på söndagen vann han det 42,2 kilometer långa linjeloppet (maratonlånga!) när han ställde av klungan ut på sista milen (Anders Ljunggren tvåa i mål).
Nämnde Adam Axelsson har för övrigt redan tjuvstartat sin skridskosäsong med Sommerlöpet i Hamar den 11 augusti: 38,30 på 500 meter är en riktigt stark ”sommartid”.