Ekström på pallen i skidpremiären, Fryxell tog SM-silver efter sekundstrid och så gick det för Henrik Löwdahl i maratondebuten

Det blev inget nytt guld, ingen ny medalj för Marcus Jansson när mountainbikeorienterings-EM avslutades i Portugal i dag. Långt därifrån. Det var mixedstafett över tre sträckor, med damer på första sträckan, och Linn Bylars tappade 7.47 på täten på första sträckan och skickade ut Jansson som tolva. Garphyttecyklisten tog i sin tur faktiskt in fem sekunder på täten över sin sträcka – men tvingades släppa fem andra lag förbi sig och skickade ut Anna Tiderman som 17:e. Ja, ni läste rätt. När de flesta andra hade en herrcyklist på sista sträckan skickade Sverige ut den dam som haft svagast resultat i mästerskapet. Orsaken? Att Sverige faktiskt bara hade en herrcyklist på plats. Tiderman gjorde absolut inte bort sig, tvärtom. I konkurrens med några av världens bästa herrar tappade hon bara 6,5 minuter och tog Sverige i mål som 20:e.

Axel Ekström smygstartade skidsäsongen med en tredjeplats i Mora ski festival, ett 4,5 kilometer långt lopp på sparad snö på Hemus skidstadion, i går. Det är ju hans hemvist i klubbsammanhang numera (även om han kommer från Klockhammar och tävlar för Mora), och han blev trea, bara 5,6 sekunder bakom segrande klubbkompisen Gustaf Berglund (ja, topp fem var alla från IFK Mora). Bland skalperna han tog märktes Calle Halfvarsson, som var halvminuten bakom Ekström och slutade åtta av de 16 inbjudna.

I dag arrangerade Trailmakaren den tredje upplagan av Talludden trail, tillika arrangörens sista tävling i år (efter Dovra trail). De två tidigare upplagorna av loppet har bjudit på en enda, millång, distans. I år var det åtta kilometer (ett varv runt Snårsjön, plus till och från Talludden) eller 20 (tre varv runt Snårsjön, plus till och från Talludden). Örebroboende orienterarparet Josefin Tjernlund (som gjort två EM) och Quentin Rauturier (som sprang VM i somras) valde den kortare distansen och sprang på 37.11 (vann med 41 sekunder till Stora Tunas Ronja Hugg) respektive 30.44 (48 sekunder före Kils OK:s Jonas Andersson). Ja, ni hör. Det var orienterare som dominerade. Bakom Tjernlund och Hugg fanns ytterligare sju orienterare i rad (Tisarens och Allégymnasiets utbytesstudent Salla Isoherranen blev trea, inte ens två minuter bakom rutinerade Tjernlund) och efter Rauturier och Andersson fanns ytterligare fem orienterare i svit (med Valter Pettersson som trea, 1.40 bakom fransmannen).
20-kilometersdistansen var egentligen huvuddistans, men inte ens en tredjedel av antalet löpare kom till start där. Vretstorps Therese Fjordäng och Skånelöparen Johannes Andersson (Andarums IF) tog överlägsna segrar, med drygt elva respektive drygt åtta minuter, och etablerade nya banrekord med 2.01.44 respektive 1.38.23. Örebros Anna Mendelsson (en gammal kollega till mig, på NA) och Åtorps Ulrika Careliussen samt örebroarna Niklas Björklund och Emil Fallqvist kompletterade pallarna.

Olivia Hansson och Robert Brundin hade lite olika approach till helgen. Hansson hade redan säkrat totalsegern i Moto tour och åkte upp och hejade på sin mor som sprang Stockholm marathon medan Brundin körde sista etappen i den lokala rullskidstouren, en 32 kilometer lång och fin masstartsetapp med start i Järle och mål uppe i Ånnaboda (efter en sedvanlig, avslutande backe) och vann med 55 sekunders marginal till sparringpartnern Jimmy Axelsson (tiden blev 1.21.09; totaltvåan Mattias Fritz blev trea, drygt fyra minuter bakom, medan Alma Olsson vann damklassen på 1.47.52 och därmed knep andraplatsen i sammandraget, en retfull men ointaglig poäng bakom Hansson).
Men på söndagen sammanstrålade de båda Karlslundsåkarna strax söder om Stockholm för Gålörullen, ett drygt 36 kilometer långt rullskidrace som Hansson vann på 1.56.56 (efter något av en spurtduell där Sundbybergs Malin Börjesjö bara var tre sekunedr bakom, något helt annat och förmodligen mer givande än de vanliga utskåpningssegrarna som Hansson brukar bjuda på) medan Brundin blev tvåa på 1.44.17 (mindre än 1,5 minuter bakom Jonathan Hedbys som körde för Team Synnfjell i långloppsvärldscupen i vintras. ”Rullskidssäsongen avslutades på bästa sätt (nästan i alla fall)” konstaterade dubbeljobbaren Brundin på instagram efter drygt 70 kilometer stakning i helgen.

Utöver SM i maraton, i Stockholm marathon, avgjordes ytterligare ett SM i en konditionsidrott med visst länsintresse i helgen: Barmarks-SM i draghund, i Kristinehamn. I ungdomsklassen sprang Hällefors BK:s Ebba Fryxell (som i annan konditionsidrott tävlar för Garphyttans IF, men de har inte draghund på programmet) tillsammans med sin hund hem ett silver i ungdomsklassen. Hon var bara fyra sekunder bakom Härnösands Amanda Viklund i mål.
Dubble världsmästaren (med skidor bakom hunden) Timo Silvola från Degerfors, nu 55 år men så sent som för två år sedan VM-bronsmedaljör, fick nöja sig med en femteplatsen, 1.25 från guld och 46 sekunder från medalj, i cykeldisciplinen där Hällefors BK:s Cecilia Eriksson var sexa på damsidan (3.11 från guld, 1.39 från medalj).

I konkurrens från Åstadsloppet och Stockholm marathon lockade Örebro parkrun bara 47 löpare på lördagsmorgonen, men snabbt gick det ändå för debutanten Johan Alpberg (som inte varit omnämnd på bloggen sedan han var med och vann en patrullorienering i Kilsbergen 2017) som knep segern på 17.30 (ingen annan under 20 minuter). Linda Pettersson var snabbast av damerna för andra gången på tre veckor, nu på 25.30.

Från Stockholm marathon ska förstås också noteras att Örebro Hockey-ikonen Henrik Löwdahl gick i mål på 3.51.34 i sitt första maraton. Splittarna skvallrar om en jobbi sista mil (65.43 på milen mellan kilometer 30 och 40 mot 49.05 på den mellan kilometer tio och 20), men han fixade ändå både att gå under fyra timmar och hålla klubbens press- och kommunikationsansvarige Ludwig Andersson (3.57.41) bakom sig (de båda träningskompisarna verkar ha sprungit ihop i drygt 15 kilometer). Löwdahl hade splittarna 1.45.22/2.06.14 ”Ludde” 1.46.31/2.13.10.

Historiskt EM-guld till Jansson, Anfält topp tio på SM-maran (igen) och Regborn slaktade 35 år gammalt distriktsrekord

Vilken lördag det blev! Visst har det funnits många glada dagar i den här bloggens liv, men det här är en av de som packats med allra mest lokal framgång utspridd på olika platser. Allra högst slår så klart ett internationellt mästerskapsguld – och faktum är att Garphyttecyklisten Marcus Jansson EM-titel i mountainbikeorienteringens långdistans är den första svenska herrmedaljen genom alla tider på ett Europamästerskap i mountainbikeorientering. Bloggen har ju underrapporterat (ja, helt enkelt missat) mästerskapet i Portugal som inleddes med medeldistans i går (där blev Jansson bara 21:a, över sex minuter bakom segraren Simon Braendli, Schweiz) – men det var alltså i dagens långdistans som han verkligen smällde till. Trots en vurpa var han till slut snabbast med 42 sekunders marginal till ryssen Anton Foliforov på andraplatsen (och ytterligare en minut före alla andra) – och även om väntan blev lång (han gick ut som åtta av 54) fick han till slut kliva högst upp på prispallen.
– Det var svårt att förstå, men det känns väldigt skönt, sa han till Orienteringsmagasinet efteråt.
– Jag såg tidigt folk som startat före mig och hade en bra känsla hela tiden och gjorde inga större misstag. Jag tappade fokus och körde förbi näst sista kontrollen och fick vända tillbaka. Jag slog i axeln och är lite stel, men kunde snabbt få tillbaka fokus. Här fanns tid att ta in på mig för de andra, säger han.
För två år sedan var Jansson en del av det svenska stafettlag som tog VM-silver, Sveriges första internationella mästerskapsmedalj på herrsidan i mountainbikeorientering. Och nu blev han både den första svenska herrcyklisten att ta en individuell internationell mästerskapsmedalj och en EM-medalj what so ever.
Segern gör dessutom att Jansson klättrar och slutar säsongen som sexa i världscupen (det här var den sjätte och sista deltävlingen), även det historiskt starkt, och han var bara 28 poäng från pallen. Medeldistansvinnaren Braendli tog hem titeln.
EM avslutas med stafett i morgon.

Bara 13 dagar efter förstaplatsen i M45-klassen i Berlin marathon slog Erik Anfält till igen. I Stockholm marathon blev han bäste länslöpare (Erica Lech blev sjuk och kom inte till start, så om mitt tips annars hade hållit står skrivit i stjärnorna) och blev för sjunde året i rad topp tio på SM i maraton (med just en tiondeplats av snveskarna, och en sammanlagd 18:e-plats i loppet).  Ja, och faktum är att han sprang drygt sex minuter snabbare än när han tog SM-brons 2018 (men då var förhållandena – och motståndet – bättre den här gången). 45-åringen, som på den rekordsnabba banan i Berlin sprang på 2.26.35, öppnade med en första halva på 1.12.25 i Stockholm (i paritet med hans pers från Rotterdam 2019) och gick efter en andra halva på 1.14.16 i mål på 2.26.41 – och hade därmed drygt 1,5 minuts marginal till elfteplatsen av svenskarna. Det var Anfälts 13:e mara i fyraminutersspannet 2.24.30–2.28.30 – en osannolik jämnhet.
”Ser kanske inte så överdrivet nöjd ut på bilden med Fred Grönwall efter dagens Stockholm marathon. Men den bilden ljuger. Grymt nöjd faktiskt”, skriver Anfält på instagram. ”Just den sviten känns inte riktigt som att den blir lättare och lättare att förlänga för varje år som går. Men kanske kan lyckas något år till. Vem vet”, tillägger han om det här med att vara topp tio i SM-klassen år efter år.
Jonas Nilsson blev näst bäste länslöpare på 2.32.39 (nästan två minuter bättre än i Berlin för 13 dagar sedan!) och Andreas Ingberg, som ”bara” gjorde 2.51 i Berlin, fick det nu att stämma betydligt bättre och gick in som tredje bästa Örebrolöpare på 2.36.17.
Ytterligare fem löpare från länet gick under tre timmar: Fredrik Rådström (2.47.07), Markus Liljenroth (2.48.25), Pär Englund (2.49.47), Jonathan Kandelin (2.52.14), Martin Duberg (2.52.33) och Mikael Waldenborg (2.56.07). Gemensamt för sju av nio sub tre-löpare är att de tävlar för Örebro AIK (Rådström för Hällefors, Englund för Start).
Marie Dasler startade faktiskt, helgen efter sitt livs första sub tre-mara i London, men bröt efter drygt tio kilometer (som passerades på 43.27, som klart snabbast av K55:orna. Därmed blev hennes klubbkompis (i IF Start) Kajsa Rosdal bäst av länslöparna på damsidan med 3.30.05 (122:a totalt, med splittarna 1.37.37/1.52.26). Örebro AIK:s Karin Karlsson näst bästa länslöpare på 231:a plats med 3.40.41 (jag ber om ursäkt om jag missat någon högre upp, både på dam- och herrsidan – resultatlistorna från Stockholm är inte lättsökta).

Dagens verkliga kanontid sattes dock på halva distansen, hemma på Örebros gator, i Åstadsloppet. Martin Regborn, som förra helgen avslutade den internationella orienteringssäsongen med världscupfinalen i Italien hade form kvar i benen och krossade Mikael Abrahamssons 35 år gamla distriktsrekord på halvmaran med över en minut – trots att Regborn fick göra hela loppet solo (han vann över fyra minuter före kenyanen Zachariah Mogendi. Tiden? 1.05.09. Då ska man veta att Åsbroduon Mikael Abrahamsson (med tidigare distritksrekordet på 1.06.10) och Patrik Johansson (1.06.22 i samma veva i mitten av 80-talet) är de enda distriktslöparna genom tiderna som tidigare gått under 1.07. Bäst under 2000-talet var Linus Rosdal (som då tävlade för KFUM Örebro) med 1.07.46 2016. Och Regborns eget pers (från den enda tidigare halvmaran han fullföljt) låg på över 1.09 …
Hetaste duellen var på damsidan där Fanny Schulstad och Liduina van Sitteren låg tillsammans en bra bit, men till slut var Schulstad (som väntat) starkast och korsade mållinjen på 1.19.13 med van Sitteren 1.35 bakom. Eskilstunalöparen Josefine Johnsson (1.21.18) tog tredjeplatsen medan Kristalina Smårs var tredje bäst av länslöparna med 1.29.13. Resultat som gjorde att van Sitteren nu passerat Marie Dasler i långloppscupens sammandrag och tuffar på mot en ny totalseger.
På herrsidan tog Per Arvidsson (1.09.49) tredjeplatsen, som näst bästa länslöpare, och drygade därmed ut sin ledning i långloppscupen (han säkrar därmed en ny totalseger i långloppscupen om han tar en enda poäng på de fyra tävlingar som återstår – eller om Oskar Hansson, som är ende utmanare kvar, inte vinner samtliga). Dalalöparen Kim Andersson (1.11.56) blev fyra medan KFUM Örebros Tomas Bjurström (1.14.27) tog femteplatsen och därmed blev tredje bästa länslöpare.
KFUM Örebro-duon Ronja Lindgren Fjellner (37.43) och Axel Sandberg (33.07) vann tiokilometersdistansen medan Karlskogas Anna Ferletta (19.00) och Upsala IF:s Rasmus Ahlgren (15.32) vann femman. På den senare blev Marcus Lundin (17.56) bäste länslöpare med en sjundeplats.

Allt annat som hände på lördagen – och det var en del – får vi samla upp i morgon!

Ekström hoppade av landslaget, tränar med Tjernousov, siktar mot OS: ”Inga hard feelings” (Och Anfält bekräftar start i Stockholm marathon)

I dag publicerade Längd.se en mycket intressant artikel om Klockhammarsonen och elitskidåkaren Axel Ekströms satsning, som jag själv hoppas kunna följa upp lokalt med eget snack (för na.se) inom närmaste tiden. Den innehöll två stora nyheter, utöver att han utan omsvep slog fast att han siktar på att ta en plats i OS-truppen i vinter. Dels att Ekström varit på höghöjdsläger i schweiziska Lenzerheide och där kört en hel del pass tillsammans med OS- och VM-medaljören Ilja Tjernousov, som håller på att byta nationalitet från Ryssland till Schweiz (han är sedan 2014 gift med schweiziska OS-silverskidskytten Selina Gasparin) och siktar på att köra OS för alplandet i vinter.
– Jag träffade på Ilja på stadion i Lenzerheide, han bor alldeles i närheten. Vi snackade lite och sedan blev det många träningspass tillsammans. Det var perfekt att ha honom som guide. Han kunde visa mig många fina rundor. Vi kunde träna på allt mellan 800 och 3 000 meter (över havet). Det finns också en fin anläggning med bra rullskidbana. Det är en mycket bra plats att träna på, säger Ekström till Längd.se.
I artikeln berättar han också att avsagt sig sin plats i det svenska utvecklings-/C-landslaget, vilket jag missat (en titt på Svenska skidförbundets hemsida ger vid handen att det var känt sedan tidigare, och att Trillevallens Olof Jonsson fått hans plats, men jag hade missat det).
– Efter att ha sett lägerprogrammet, som innebar en del krockar för min egen planering, så valde jag att satsa på egen hand. Jag kände att det var läge att göra min egen satsning. Det är dock inga hard feelings mot landslaget, säger Ekström i artikeln.
Men som sagt – jag hoppas kunna följa upp artikeln med en egen närmaste veckorna.
Kanske blir det läge redan efter helgen – då jag är ledig och iväg och springer – eftersom Ekström på Instagram avslöjar att han ska göra tidig smygpremiär på snö i det 4,5 kilometer långa loppet i Mora ski festival på lördag. 17 herrar och 13 damer finns på startlistan, däribland Calle Halfvarsson och Maja Dahlqvist som största namnen.

Det verkar som om det kan bli start för både den ene och den andre Berlinresenären i Stockholm marathon i helgen. Tidigare SM-bronsmedaljören Erik Anfält har bekräftat att han trots allt kommer att springa på lördag, i sin andra mara på 13 dagar, och baske mig om inte både Jonas Nilsson och Andreas Ingberg gör samma sak. Det kan bli ett riktigt kul lopp att följa, och TV4 sänder som vanligt.

Lech favorit till bästa länsplaceringen i Stockholm marathon – här är hela listan på starka namn (Örebro Hockey-ikonen Henrik Löwdahl debuterar!)

På lördag är det äntligen dags för Stockholm marathon igen (jag hade trott att det dessutom skulle gälla som distriktsmästerskap i år, precis som 2000–2007, men så verkar inte bli fallet – i varje fall har inte något kommunicerats av förbundet i frågan). Förra årets tävling blev ju inställd (det blev ett maraton-SM på Djurgården, bara för eliten, i stället – men nu har Stockholm marathon åter SM-status), och årets lopp blev flyttat från den vanliga placeringen i början av juni till den 9 oktober (allt på grund av pandemin). Och uppslutningen är finfin, vi snackar regerande svenska mästarna Carolina Wikström och Samuel Tsegay plus Charlotta Fougberg, Sanna Mustonen, Johanna Bäcklund, Johanna Salminen, Lisa Ring, Mustafa Mohamed, David Nilsson, Samuel Russom och många fler.
Det ska till en superskräll (eller en sen anmälan av typ Louise Wiker eller Fanny Schulstad) om inte Örebro AIK:s Erica Lech ska ta länets bästa placering. Hon har sitt pers från Stockholm (2.59.03 2016) men har sedan dess sänkt sitt halvmarapers från 1.24 till 1.18 och var förra helgen åtta i Lidingöloppet med 2.08.48 vilket indikerar möjligheter att sänka perset. Nämnda Schulstad och distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg står över för att i stället springa Valencia marathon i december, om jag förstått saken rätt, och fjolårsfemman Liduina van Sitteren väljer i stället Åstadsloppet som avgörs hemma i Örebro samma dag (precis som Schulstad).
På herrsidan är Örebro AIK-trion Erik Anfält, Jonas Nilsson och Andreas Ingberg – men vi får se hur många av dem som verkligen kommer till start. Det kommer bara att ha gått 13 dagar sedan Berlin marathon, där alla tre svarade för starka insatser, när startskottet ljuder i Stockholm vid elvatiden på lördag. 13 dagar för att ladda om för ett nytt maraton är kort för vem som helst, och speciellt för en tidigare skadedrabbad löpare som Anfält.
Utanför SM-startfältet (de springer, tillsammans med den utländska eliten, i nummerlappar med nummer 1–199) märks från länet Antje Wiksten, Mattias Nätterlund, Marie Dasler (kan hon verkligen komma till start sex dagar efter superperset i London i söndags?!), Martin Duberg, Ing Marie Johansson, Sören Forsberg, Anna-Karin Larsson, Björn Eriksson, Kajsa Rosdal, Jonatan Kandelin, Nathalie Karlsson och Fredrik Rådström. Några starka har jag säkert missat, det är svårt att ögna en så stor startlista.
Notera också att Örebro Hockeys gamle lagkapten Henrik Löwdahl, 40, gör maratondebut (eller ja, han startade 2018 men bröt då). Han har en personlig utmaning med klubbens press- och kommunikationsansvarige Ludwig Andersson (som har samma historik; startade 2019 men bröt) och jag vet att de båda trissat varandra att träna hårt. Andersson har helt lagt över favoritskapet på dieselloket Löwdahl, men vi får se hur det går. Startnummer 8 084 respektive 16 464 gäller för den som vill följa det hela direkt.

Klart för backyard ultra i Kvinnersta i oktober – och fritt fram för Stockholm marathon när restriktionerna lyfts

Efter Hjälmargården (som ligger precis utanför länsgränsen) och Adolfsberg är det nu klart att det också blir en mer ”traditionell” backyard ultra-tävling i länet i år då arrangörerna i 114sport/Udda ultra (Ola och Marie Nordahl) beslutat sig för att arrangera en andra upplaga av Kvinnersta backyard ultra med start den 23 oktober. Loppet kommer alltså ha samma tävlingscentrum som Örebro backyard ultra (som blivit inställt två år i rad men som ska återkomma nästa år enligt planen) men gå på den bana som utnyttjades på hösten 2019, det år som Udda ultra arrangerade fyra backyard ultra-tävlingar (två i Säfsen, två i Kvinnersta). Den här gången kommer det finnas en maxbegränsning i det totala antalet varv/timmar som löparna tillåts göra (vilket strider mot tävlingsformens ursprungsregler), men gränsen är 40 timmar vilket sällan uppnås i nationella tävlingar och vilket därmed troligen inte kommer utgöra någon begräsning (i Adolfsberg var gränsen 24 timmar, men ”inte ens” det uppnåddes innan segraren var korad). Anmälningarna har vad jag förstår redan börjat strömma in till det som ser ut att bli flitiga arrangören 114sports enda tävling under 2021.

Dagens stora nyhet var ändå att coronarestriktionernas deltagartak på 900 (samlade i start- eller målområde) på tävlingar lyfts från och med den 29 september, vilket öppnar upp för att till exempel Stockholm marathon ska kunna arrangeras med helt normala förutsättningar i höst. I länet berörs egentligen inga tävlingar förrän det är dags för Vårruset nästa år, eftersom inga konditionsidrottsevenemang den här tiden på året brukar lockar fler än 900 startande.

Fahlins nästa utmaning: Giro d’Italia (och här är länslöparna som får springa maraton-SM)

Emilia Fahlin brukar alltid vara rak och ärlig och inte sådär överdrivet ödmjuk som somliga andra idrottare. Pratar inte ned sig själv. I vanliga fall. Men både inför VM i fjol trodde hon inte ens att hon skulle komma i mål, men slutade ändå på en 15:e-plats. Och inför dagens EM-start trodde hon inte på någonting, efter att ha haft en månad med riktigt dålig känsla i kroppen som påverkat både träningsmängden och prestationerna på tävling. Båda gångerna med all rätt, måste man säga. Fjolårets huvudskada höll henne borta från tävlandet i fem månader och träning i över tre, mitt under säsongen. Och nu kom hon alltså återigen in på bakfoten. Men trots det överraskade Fahlin sig själv och alla andra igen. Hon fick gräva djupt och kriga hårt, men på något sätt lyckades hon krigade sig tillbaka till tätklungan flera gånger, och i mål spurtade hon om en sjätteplats och blev elva. Sensationellt bra, med tanke på förutsättningarna (även om det för SOK:s del förstås hade varit ännu bättre om hon lyckats knipa tre placeringar till i spurten …).
Jag pratade med henne efteråt, och hon var sprudlande glad över kämpainsatsen, placeringen och att kroppen äntligen kändes lite bättre. Jag passade förstås också på att fråga vad som händer efter lördagens La Course (mer om den tävlingen på bloggen i morgon), och svaret var en skräll: Giro d’Italia. Varför en skräll? Jo, därför att Fahlin ofta valt bort de långa etapploppen. Girot, som på damsidan oftast varit nio–tio etapper långt (i år nio), har hon förvisso kört sex gånger, men bara en gång de senaste fem åren. Då, 2018, blev hon 69:a i sammandraget efter att som bäst ha blivit sjua på tempoprologen och nia på en linjeetapp. Det är hennes enda topp tio-placeringar i loppet, 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015 blev hon utan.
Girot körs normalt i juli, men startar i år i Grosseto, norr om Rom på italienska västkusten, den 11 september och har mål i Motta Montecorvino (mittemellan Neapel och Bari, längre söderut i Italien) åtta dagar senare.
– Valet var mellan Girot och Boels ladies tour, och det blev inställt, men jag hade ändå hoppats få köra Girot i år. Jag tror att det är bra att få ett stort etapplopp i benen inför oktober (som blir en intensiv månad då alla vårklassikerna i Belgien ska köras, plus för första gången Paris–Roubaix), och det passar när det inte är så många race direkt efter (det är elva dagar mellan sista etappen på Girot och Vallonska pilen), sa Fahlin om valet att köra tävlingen i år.
Men först väntar alltså La Course på lördag.

Stockholm marathon ställdes ju in först på ordinarie datum i juni och sedan på reservdatumet i september, men ett SM blir det ändå, på en 6,7-kilometersbana (backyardlängd!) på norra Djurgården nästa lördag, den 5 september. 40 herrar startar 9.00, 40 damer 13.00. Kvalkriterierna är förstås strikta, herrar måste ha gjort under 2.30 på maraton eller 1.08 på halvmaran under 2019 eller 2020, damerna under 3.00 respektive 1.20. Eftersom 80 löpare med de meriterna inte anmälda sig så har arrangörerna därefter fyllt på med wildcards och löpare som gjort något sämre tider (2.35/3.06, 1.12/1.25).
I morgon ska nya bekräftade start- och reservlistor publiceras, men som det såg ut när den nuvarande publicerades förra fredagen fanns Erik Anfält (SM-brons 2018!) med som 13:e-seedade herrlöpare och Louise Wiker som femteseedade damlöpare, Fanny Schulstad som sjundeseedad och Liduina van Sitteren som tolfteseedad. Dessutom fanns Erica Lech, som sprang så himlas tarkt på Dovra trail i söndags, som andrareserv (jag tror hon kommit in, men låter det vara osagt). Det är starka startfält med Mikaela Arfwedson, Charlotta Fougberg, Carolina Wikström, Mustafa Mohamed, Samuel Tsegay och Adhanom Abraha i topp (men ingen David Nilsson, tyvärr), och av lokala löpare saknar man väl främst Linus Rosdal (och hela och formstarka Josefin Gerdevåg, Jonas Nilsson och Mikaela Kemppi, förstås, plus Johanna Eriksson om vi räknar den Zinkgruvanfostrade Motalabon som länslöpare fortfarande).
Det ska bli spännande att se om det dyker upp några nya namn på listan i morgon.

Virtuella Wadköpingslöpet (man fick springa på den riktiga banan, men under en hel vecka, och skicka in sin tid) har nu äntligen publicerat sin resultatlista. Mattias Nätterlund var som väntat starkast över de tre varven med 43.53 (att jämföra med hans egen segertid 44.00,5 på den riktiga tävlingen i fjol och Jonatan Gustafssons banrekord på 42.18,5 från året innan), men ingen dam gav sig på mer än ett (Ellen Svensson, sex år, var snabbast över det enda med 42.30!).

Filip Danielsson krossade Petter Northugs rekord i skidtunneln: ”Var lite nervös – inte säker på att jag skulle slå det” (och så resonerar länets två triathlontävlingar om sommarens arrangemang)

I fredags träffade jag Filip Danielsson, på tillfälligt besök hemma i länet, för att prata igenom genombrottssäsongen som var, hans framtidsplaner (och landslagsuttagning) och hans fotointresse som börjat bli ett arbete vid sidan om skidåkningen. Mycket mer om det kommer senare, på na.se och i papperstidningen. Vad han däremot inte berättade för mig då var att han i dag skulle utmana Petter Northugs gamla tvåvarvsrekord i skidtunneln i Torsby i dag: 2 574 meter med 50 höjdmeter. Orsaken? En insamling som klubben gjort under den hårt ekonomiskt tyngda våren, där olika summor inneburit att elitlöparna ställt upp på olika utmaningar. Och för Danielssons del handlade det alltså om tvåvarvsrekordet som Northug – världens kanske bästa manliga skidåkare genom tiderna – noterade under ett intervallpass: 5.02.
Hur det gick? Jo, Vedevågssonen som fick sitt stora genombrott i landslaget i vintras och tog sin första världscuppoäng (i en sprintetapp i Ski tour) fixade rekordet med bred marginal och skrev in sig i historieböckerna med tiden 4.50,50 (det ger alltså en snittfart på 24,83 kilometer i timmen mot Northugs 23,82 – en rätt väsentlig förbättring).
– Man var lite nervös, jag var inte säker på att jag skulle slå det. Det var nog flera år sedan, när jag gick på gymnasiet, som jag körde två varv i full fart. Det kändes som att det fanns lite förväntningar på att vi skulle slå det – men jag var inte alls säker Danielsson till Värmlands Folkblad som var på plats.
Även Gabriel Thorn körde två varv (4.55,0) medan Anton Persson slog Björn Linds gamla envarvsrekrod (2.06,31 mot det tidigare 2.17 och Lovisa Modig etablerade ett- och tvåvarvsrekord för damer på 2.34.34 respektive 5.30,94). Dessutom körde långloppsrävarna Bob Impola och Ludwig Tärning 100 varv (12 8,7 kilometer med 2 500 höjdmeter) i tunneln, vilket ingen gjort under samma dag tidigare.
Den Kopparbergsbördige och Fjugestaboende Vasaloppstvåan Impolas långloppslag Team Serneke (som han kört för under alla sina säsonger i den internationella långloppscikusen) har ju lagt ned under våren, och han har ännu inte presenterats som nyförvärv av något av de andra lagen. Förmodligen är det bara en tidsfråga. Men i samband med rekorddagen i Torsby stod det i varje fall klart att han kommer att köra vidare för SK Bore, och tillhöra deras långloppsteam i svenska tävlingar, även i vinter. Däremot utgår brorsan Bill Impola, som ju lite överraskande dök upp som ett comebacknamn i Bores lag i fjol men som till slut bara körde en tävling (långloppspremiären i Grönklitt) i vintras. På de traditionella distanserna kör Danielsson vidare, liksom Modig, Thorn, Maria Jonsson, Anton Persson och Pontus Hermansson. På de traditionella distanserna kör Danielsson vidare, liksom Modig, Thorn, Maria Jonasson, Anton Persson och Pontus Hermansson. Oscar Persson och Pontus Hermansson lämnar.

Redan i slutet av förra veckan kom beskedet om att Stockholm marathon, som hade flyttats till september, nu definitivt är inställt. Inget talar för att sådana massararrangemang kan äga rum redan då. Det återstår att se om SM-klassen går att rädda på något sätt (med hårda kvalregler?).
I dag kom en betydligt positivare nyhet i dag: Orienterings-VM 2021, som skulle bli ett rent skogsmästerskap (första sprint-VM skulle ju gått i år, i Danmark, men fick ställas in på grund av coronan) kommer härbärgera två av tre sprintdistanser: Den ”vanliga”, individuella sprinten, och mixedsprintstafetten (däremot inte den nya knockoutsprinten, som skulle göra VM-premiär i år men nu får vänta med det till 2022). Allt inom ramen för VM i Tjeckien i början av juli. Därmed blir det både sprint-EM och allround-VM nästas säsong för Regborn och gänget i svenska landslaget (som just nu är på läger i Örebro).
– Ett bra beslut. Det hade blivit väl långt mellan världsmästerskapen i sprint annars (förra VM med sprint var 2018, i fjol var det första renodlade skogs-VM:et). Tjeckerna brukar vara duktiga arrangörer så jag tror det kommer att bli en riktigt bra VM-vecka. Vi ser fram emot distanser i både skog och stad, säger landslagschefen tillika örebroaren Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Blir det något triathlon i länet i år, kanske någon undrar. Både Örebro triathlon (tidigare Kilsbergen triathlon), Hälleby triathlon och Vrestorps triathlon är ju numera nedlagda, och frågan är om något av de två som finns kvar – Utmaningen i Nora (som brukar gå under Noradagarna, som redan ställts in) och Vikersmästerskapen i triathlon (strax söder om Nora) – kommer att bli av i pandemitider. Båda har valt att avvakta. IFK Nora, som är arrangör för Utmaningen, lovar besked inom kort (tävlingen ska enligt ursprungsplanen hållas den 3 juli, med avbrott endast 1990 har den ägt rum sedan 1984 och Oskar Larsson och en viss Liduina van Sitteren är regerande mästare) medan Dalkarbergs IF, som arrangerar i Viker, ska ta ett beslut om sin tävling – som var tänkt att genomföras den 11 juli (och där Mattias Jansson och Olivia Hansson vann i fjol) – senast på ett styrelsemöte den 27 juni.
I den närbesläktade multisporten (där Örebro multisport lagts ned) står det sedan en tid tillbaka klart att Ekoloppet – liksom hela Askersund outdoor-mässan – flyttats rån 29–31 maj till 2–3 oktober.

Emilia Fahlins franska lag FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope fortsätter förlänga cyklisternas kontrakt i en rasande fart. I dag skrev franska 20-åriga talangen Jade Wiel, som redan hade kontrakt över 2021, på för två nya år och är därmed först i laget med kontrakt över 2023. Fahlin har ju avtal över 2022. Den långsiktiga satsningen är tydlig. Wiel var hjälpryttare åt Fahlin i Omloop van het Hageland i våras, där Fahlin blev fyra. Även i fjol körde de en del tävlingar ihop.
– Det är helt naturligt att förlänga trots att det återstod ett år på kontraktet. Jade är en symbol för framtiden, säger sportdirektören Stephen Delcourt i ett pressmeddelande.

Det har fortfarande, konstigt nog, inte trillat in några officiella resultat från Löparkvällen på Slottsskogsvallen, med Liduina van Sitteren och Lilian Forsgren, så vi får väl avvakta ännu en dag innan vi får svart på vitt exakt hur fort det gick.

Lag-SM-kvalet blir virtuellt (om det blir av) – och en ny riktigt, riktigt kort helgens höjdare

Med hart när varenda löpartävling inställd för att förhindra coronavirusets smittspridning har det senaste veckorna uppkommit en allt större flora av virtuella lopp – där man alltså springer på hemmaplan och loggar sina kilometer med gps-klocka och tävlar mot andra via Strava eller liknande. För mig känns det helt ointressant – en tävlings nerv består ju i så hög utsträckning av kampen man mot man, på banan (och här har man ju inte ens alltid jämförbara banor, på grund av kupering, väder och underlag!). Nå, dyker något av länets större namn upp i de här sammanhangen så får jag väl omvärdera och skriva en rad.
En tävling som däremot kommer bli intressant att följa – även om den på sitt sätt även den nu blir virtuell – är lag-SM-kvalet. KFUM Örebro är ju nykomlingar där på damsidan, medan herrarna i fjol var otroligt, snubblande nära att ta sig vidare till lag-SM-finalen under SM-veckan och nu jagar revansch. Kvalen skulle ha avgjorts i Huddinge och Norrköping den 21 maj, men kommer nu istället att avgöras på respektive lags hemmaplan varpå resultaten kommer att rapporteras in och jämföras och poäng kommer att delas ut och finallag kommer att vaska fram (allt med förbehållet att SM-veckan inte ställs in före den 21 maj, för i sådana fall stryks hela lag-SM i år, inklusive kvalet).
I kvalet finns tolv herr- och tolv damlag (vanligtvis indelade i två sexlagsgrupper där vinnaren i varje grupp avancerar till SM-finalen, men med det här upplägget tävlar alla mot alla och de två bäst av de tolv lagen går vidare), och därmed kommer det alltså finnas 24 löpare som själva på varsin löparbana någonstans i Sverige springer 5 000 meter (eller 3 000 meter hinder) för den delen, fort utav bara helvete den 21 maj. Det kommer bli en syn (även om jag förvisso tror att sannolikheten att SM-veckan ställs in tyvärr är stor och att den här planen därför aldrig kommer sättas i verket). En annan mycket bra fråga om det här blir av är förstås var KFUM Örebro ska genomföra sina tävlingar. Löpningar och kastgrenar på GIH och hoppgrenarna inomhus? Å andra sidan finns det väl inte ens hinderbockar där, längre … Kanske får alltihop flytta till Hallsberg eller så? Det återstår att se. I Karlskoga ska man nu äntligen rusta nergångna Nobelstadion (har väl dröjt ungefär lika länge som GIH) för 33 miljoner kronor, och det ska vara klart redan i juni (friidrottsdelen alltså – med allt från vattengrav och stavhoppsmatta till nya löparbanor – sedan väntar rejäl renovering av omklädningsrum och avlopp och dylikt och allt ska vara klart 2022, skriver Karlskoga Tidning).
I fjol sprang Rebecca Högberg och Alexander Larsson 800 meter, William Wickholm 1 500 meter, Karin Forsberg och Markus Bohman 3 000 respektive 5 000 meter och Sara Angelmyr och Jack Karlsson 1 500 respektive 3 000 meter hinder (damerna har lite kortare och färre distanser på nivån under, i lag-SM-kvalet är det samma för båda könen).
Hur som helst kommer inget lag att åka ur lag-SM-kvalet i år, så KFUM Örebro kommer få en ny chans nästa år. Kommer Svealandsserien (divisionen under) att kunna genomföras senare i år så kommer det bli 14 lag i lag-SM-kvalet nästa år.

Kul besked som kom i förmiddags var för övrigt att Stockholm marathon inte ställs in utan flyttas till den 5 september. Flyttat är också allt i den nationella cyklingen, liksom den internationella jag skrev om i går. Bröderna Ahlsson på landsvägssidan liksom Mathias Wengelin och Axel Lindh i mountainbike får därmed, precis som alla andra, snällt ge sig till tåls och vänta in en säsong som kanske kommer. I går tog också Örebrocyklisterna det väntade beslutet att ställa in Hjälmaren runt den 9 maj. Sedan tidigare har de ju lämnat samma besked om Vänern runt. Däremot kommer det trampas 200 kilometer randonneurlopp i morgon, lördag. Det är typ också det enda som händer i helgen. Helgens höjdare! Eller ja; det ska springas lite orientering i Laxå (och fri träningsorientering i Nora) också.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april:Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
9 maj: 
Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
9 maj: Hjälmaren runt.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
16 maj: GIF-spelen.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
22–24 maj: Vänern runt.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).

Första SM-guldet för Martin Regborn – och topplaceringar i Stockholm marathon

Kanske säger reaktionerna jag fick från kollegorna på redaktionen något om hur konstigt det är att Martin Regborn inte vunnit något SM-guld (nå; två ungdoms- och två junior-SM-guld, men inte på seniorsidan) förrän i dag. ”Är det sant? Jag trodde han vann jämt”, sa en. Nå. Konkurrensen i svensk orientering är ju så grym att till och med en världsklasslöpare som Martin Regborn (som är guldkandidat i varenda VM-lopp han ställer upp i) fått vänta till 27 års ålder innan han i dag fick kliva högst upp på pallen, på sprint-SM.
Kollega Elena Lövholm ringde upp honom i Hudiksvall, och i segerintervjun berättade Regborn bland annat att han egentligen såg lördagens tävling som formtoppning inför nästa veckas världscuppremiär.
– Jag använde det här lite som en del av formtoppningen inför det, så det känns kul att få ett formbesked, säger Regborn bland annat i den (pluslåsta) artikeln.
Regborn gick ut sist i finalen på SM efter sin överlägsna seger i fredagens kval, och gick en kamp främst mot Emil Svensks och Isac von Krusenstiernas tider. Kollar man på tiderna mellan kontrollerna var Krusenstierna ”jämsides” (det är ju individuell start) med Regborn efter åtta av de 13,5 minuterna, men på slutet drog örebroaren ifrån och vann tre sekunder före Svensk som var ytterligare två sekunder före Krusenstierna.
Tisarens Oskar Andrén, som haft en sån fin vår och verkar vara på väg mot landslagsklass (han har ju sprungit i landslagsdräkt i Euromeeting) löpte på exakt samma tid som sexfaldiga VM-medaljören Gustav Bergman för att dela fjärdeplatsen. Det betyder att han nu varit fyra i sprint både i norska och svenska mästerskapen, två helger efter varandra.
Regborn har tidigare tagit silver i sprint-SM 2014 och 2018, silver i ultralång 2014 och brons i medeldistans 2016, så det här var karriärens femte senior-SM-medalj.
Tisarens Lilian Forsgren, som har tre SM-brons i nattorientering men inget i dagsljus, var bara tio sekunder från att lugga Helena Bergman på bronset i dag, men fick nöja sig med en fjärdeplats, en minut bakom segrande Karolin Ohlsson (som liksom Regborn överraskande inte hade något individuellt SM-guld innan). Klubbkompisen Josefin Tjernlund var sjua, 29 sekunder bakom Forsgren.
Jonatan Gustafsson var bara en sekund från SM-guld i den äldre juniorklassen, H20, som Växjös Gustav Runefors dock snuvade KFUM Örebro-löparen på. Finns det en öppen sprintplats i JVM-truppen efter ett så starkt resultat? Jag vet inte, jag har inte lyckats hitta någon information om det. KFUM Örebros Melker Forsberg och Tisarens Valter Pettersson dessutom femma och sexa i yngre juniorklassen, H18, 1.08 respektive 1.17 bakom segrande Samuel Pihlstöm, Landehof, och 19 respektive 28 sekunder från medalj.

Svensk maratonlöpning har ju aldrig varit starkare på damsidan än just den här våren, och även om inte Sverigetvåan Charlotta Fougberg kom till start var det ett fullpackat SM-fält i Stockholm marathon i dag, där tre redan klarat kvalgränsen till höstens VM. I sådan konkurrens (Spårvägens Mikaela Larsson vann på 2.36.32, före Johanna Bäcklund och Hanna Lindholm) var det förstås kul att se fyra länslöpare på topp 13. Distriktsrekordhållaren Josefin Gerdevåg, som haft en vår fylld av skadekänningar, var sjua av SM-löparna på Stockholms-perset 2.46.59. Mikaela Kemppi, som tävlat mycket sparsamt efter sin fotoperation förra året, var nia på Stockholms-perset 2.48.39 (seger i D45-klassen med över en kvart!). Förra elitinnebandyspelaren Fanny Schulstad (som bor i Stockholm och springer för Runacademy IF) var nia på 2.52.14 (pers med 18 minuter, tror jag). Och Liduina van Sitteren var 13:e på 2.54.17 (ett pers på maratondistansen med över fem minuter, och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter, vilket säger en hel del om hur mycket hon gått framåt senaste året). Etiopiska Aberash Fayesa vann på 2.33.38.
Även på herrsidan var fältet packat med starka svenska löpare, och Erik Anfält blev nia i SM-klassen trots att han sprang sju minuter snabbare än när han tog brons i fjol (man får förstås ta med vädret som en faktor här). Stockholms-pers även för Anfält, 2.26.02 (Adhanom Abraha tog SM-guld på 2.16.48, Nigussie Sahlesilassie, Etiopien, vann på 2.10.10). Det var Anfälts tredje mara under 2.30 på mindre än två månader (perset 2.24.38 i Rotterdam i början av april, 2.29.34 som farthållare åt Hanna Lindholm i Hamburg tre veckor senare). Han var tredje bästa svensk (fyra av SM-löparna) i H40-klassen. Linus Rosdal, som bytt KFUM Örebro mot IK Akele inför årets säsong, blev tolva på 2.28.18, Sören Forsberg vann H55-klassen med nästan sex minuters marginal när han sprang i mål på 2.49.55.
Finaste priset av alla under lördagen fick dock Hälleforsbördiga Louise Wiker, som sprang maraton i VM för två år sedan, då hon blev mamma för första gången. Det berättar hon själv om på instagram.

Mycket mer om allt annat som hände på lördagen bloggas det om i morgon!

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …