Gräfnings säkrade totalsegern med ny vinst, Regborn oslagbar i säsongsöppningen och Axelsson slog tre år gamla rekord

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings har försökt i tre år – och i dag lyckades hon till slut: Efter två raka andraplatsen i sammandraget i Fis Worldloppet cup säkrade hon redan nu, 1,5 månader före finalen i Ryssland, totalsegern i 2019 års cup genom att ta hem fjärde tävlingen (av sex möjliga): Finlandialoppet. Segern var inte fullt lika överlägsen som de senaste, förvisso, men ändå med 34 sekunders marginal bak till tvåan Sini Alusniemi, Finland, över 50 kilometers åkning i fristil.
”Det var ett speciellt lopp i dag. Det blåste väldigt mycket, och ingen ville ligga längst fram i gruppen. Vi åkte långsamt, och fler och fler åkare anslöt till gruppen. När vi äntligen kom in i skogen, där det blåste lite mindre, gick jag all-in 15 kilometer från mål och fick en lucka till de andra tjejerna. Jag är så glad över att vara först i mål”, sa Gräfnings till tävlingsorganisationen.
I sammandraget har Gräfnings nu 480 poäng mot 302 för tvåan Tatjana Mannima med 100 poäng kvar att åka om i Ugra ski marathon den 6 april. Men redan nästa helg gör Gärfnings en intressant start i Vasaloppet.

Det är ju svårt att bedöma med tanke på motståndet, men Martin Regborns inledning på säsongen ser riktigt stark ut: På söndagen knöt han ihop tredje raka segern i världsrankningstävlingarna nere i turkiska Antalya (långdistans fredag, medeldistans lördag, förkortad långdistans söndag – och lägg därtill en seger i Löpex vinterserie den 30 januari så har han vunnit fyra av fyra tävlingar han ställt upp i 2019), och återigen med förkrossande marginal, den här gången över fem minuter före tvåan, rutinerade vitryssen Andrey Salin (som springer för Göteborgsklubben Sävedalen), och då ska man veta att det ändå ställde upp 53 löpare i herrarnas elitklass (en sån som dubble världsmästaren [om än i sprint] Jerker Lysell var 13:e, över 14 minuter bakom Regborn). Kanske ändå viktigare att notera vad Regborn själv känner, eftersom det är svårt att värdera insatsen utifrån tiderna (även om det aldrig är enkelt att vinna en orienteringstävling), och i sin öppna träningsdagbok skriver han att det känns som en ”fin inledning på säsongen”, och att han hade ”bra driv i löpningen och [ett] stabilt tekniskt genomförande” i dag. ”Väldigt lätt, öppen terräng, bara att bomba längs med strecket och bocka av kontrollerna, några mer utmanande sträckor längst söderut.”
I sammandraget vann Regborn förstås den minitour som de tre världsrankningstävlingarna utgjorde på maxpoängen 3 000, närmast före just Salin på 2 786,91 poäng (alla bakom segraren fick sin procent av segertiden multiplicerat med tio som poäng varje dag).
Tyvärr är det ju inget EM i år och heller ingen världscup förrän i juni, så det dröjer innan vi får se Regborn i den internationella konkurrensen på allvar, men Swedish league (eller elitserien i orientering, som jag brukar envisas med att skriva) drar ju igång i mitten av april i alla fall.
Lilian Forsgren avslutade med andra raka pallplatsen drygt 5,5 minuter bakom segrande Karolin Ohlsson (som tog totalsegern på damsidan via tvåa segrar och en andraplats) och Natalia Gemperle, men före starka löpare som Alva Olsson och Josefin Tjernlund. I sammandraget blev Forsgren fyra, 6,9 poäng bakom Olsson på tredjeplatsen (de poängen motsvarade 34 sekunder, som Forsgren hade behövt springa snabbare på dagens etapp).
Lovisa Persson blev näst bästa läns- och Tisaren-löpare i sammandraget, sjua och därmed placeringen före Josefin Tjernlund, trots att rangordningen var den omvända på söndagen med en åttondeplats för Persson och en sjätteplats för Tjernlund.
Jonatan Gustavsson avslutade sin svit med raka pallplatser genom att bli tvåa i bakom totalsegraren Hugo Lillieström på dagens etapp (tidigare totalledaren Jonas Andersson bröt). Även i damjuniorernas klass blev det en pallplats till länet efter att Anna Hallmén varit tvåa bakom Kristina Smirnova på de två avslutande etapperna (bara två löpare fullföljde alla etapper i den klassen, Hallmén bröt första men blev ändå trea totalt).

En annan som visar storform är Adam Axelsson. I en resultattävling på den snabba isen i Calgary slog Axelsson natten till söndag, svensk tid, äntligen sina 3,5 respektive tre år gamla personliga rekord på 500 meter (37,11) respektive 1 000 meter (1.13,33). Tiden på 500 meter gör att han klättrar förbi Martin Friberg på listan över tidernas bästa svenskar på distansen, där Axelsson nu är nia, bara sex hundradelar bakom en viss Johan Röjler (Eric Zachrisson har svenskt rekord på 35,44). Det blir mycket mer om Axelsson på bloggen när jag fått tag på honom i Kanada.

I junior- och ungdoms-SM i friidrott (ungdoms-SM i 17-årsklasserna alltså, de i 15- och 16-årsklasserna avgörs i Västerås om några veckor) blev det inga medaljer för länet i medeldistanslöpningen. Precis som för Åsbros Klara Frih i går slutade det med en fjärdeplats för KFUM Örebros Noha Olsson i 17-årsklassen. Han gjorde 4.17,71 på Örebro indoor games i januari, men mästerskapslopp är ju något helt annat och även om den tiden hade räckt till guld i Växjö (det tog Hälles Sharmarke Ahmed på 4.17,93) så fick Olsson se ytterligare två löpare smita över mållinjen innan han passerade den på 4.21,34 (1,2 sekunder från silver, sex tiondelar från brons).

Nere på Cypern avslutade Matthias Wengelin och Axel Lindh Cyprus sunshine cup, som även går under namnet Afxentia stage race, på vitt skilda sätt. Wengelin blev elva på sista etappen, mindre än 80 sekunder bakom täten efter nästan 1,5 timmar och fyra varv på en intensiv crosscountrybana. Polacken Wawak Bartlomiej vann för dagen närmast före tjeckerna Ondrej Cink (som varit 14:e på OS och cyklat Tour de France) och Jan Skarnitzl (som varit tolva på OS och nu tog hem sammandraget på Cypern, 39 sekunder före Bartlomiej).  ”Riktigt fin känsla i kroppen, så det var bara att njuta av racet”, skriver Wengelin på instagram (han fick dock nöja sig med en 21:a-plats i sammandraget efter alla punkteringar han drabbats av tidigare i veckan). Lindh, då? Näe, han var inte alls nöjd med hur kroppen kändes (efter de dubbla antibiotikakurerna) och kom i mål som 38:a i dag, drygt tio minuter efter täten, vilket gjorde att han landade som 37:a i sammandraget: ”Hoppas det här kommer vara det mest mediokra lopp jag gör i år”, skrev han på instagram.

I tävlingen med det läckra namnet Studenternas Vinthundsvinter, i Sollentuna friidrottshall, slutade KFUM Örebros Markus Bohman, som dragits med lite sjukdomsbekymmer under vintern, på andra plats på 8.37,52 (tre sekunder bakom Spårvägens Alexander Holmblad i ett startfält med 57 löpare). Hans tidigare bästaresultat sedan han flyttade till länet är 8.55,87 i fjol, men jag är osäker på om det är pers eller om han löpt snabbare tidigare.

Första dagen av Öppet spår, då? Jo, Karlslunds Per Eklöf sjunde snabbast av alla med finfina 4.35.45 (Det är ju svårt att jämföra från år till år, men hans ästa tid i ”riktiga” Vasaloppet är 4.09.19 2012 och bästa placeringen en 115:e-plats från året innan). Klubbkompisen Ida Nilsson var snabbaste dam från länet med 5.50.35, en grym förbättring efter att tidigare ha gjort ett par Öppet spår runt 7,5 timmar.
Granbergsdals Ludvig Berg följde upp ungdoms-SM-succén med seger i Ungdomsvasans H16-klass, över 19 kilometer, fem sekunder före Högbos Kalle Georgsson på andraplatsen. Dessutom vann elvaåriga Oskar Söder, som förvisso tävlar för IFK Grängesberg men bor i Kopparberg, H12-klassen, över nio kilometer, på 25.14 (tre sekunder före tvåan).

Måste ju förresten passa på att skriva att det är trist med ett SM i skidorientering utan en enda deltagare från varken Örebro län eller Värmland … Speciellt som det under senaste decenniet faktiskt funnits några riktigt vassa idrottare i grenen. Men just den här vintern verkar det som om hela länet valt att lägga kartstället på hyllan.