Regborn världscupfyra i stafett, Dasler veteran-VM-femma på drömtid, Ahlsson tog karriärens störst (?!) seger och så gick det i Hostruset

Det blev andralaget för Martin Regborn och fjärdelaget för Ellinor Tjernlund och topp tio-placeringar för båda när världscupen i orientering i dag avslutades med mixedsprintstafett på gatorna i vykortsvackra italienska vintersportmeckat Cortina d’Ampezzo. Hanna Lundberg och Max Peter Bejmer såg till att Regborn fick gå ut som fyra, 24 sekunder bakom Schweiz (tio sekunder upp till trean, 22 bak till sexan) på sin tredjesträcka – och i mål var Regborn femma. däremellan hade Regborn passerat ett lag (ett mixat nationslag) och passerats av Storbritannien och framför allt Norge, där världscupvinnaren Kasper Harlem Fosser sprang ikapp 46 sekunder på täten (22 sekunder på Regborn) och gick ifrån med sex in till växling (35 ned till Regborn som i övrigt gick jämnt med de andra tätlagen och skickade ut Karolin Ohlsson som femma, 27 sekunder bakom Schweiz). Spurtkanonen Ohlsson jagade ned Storbritanniens Megan Carter Davies men fick ge sig mot världscuptvåan Simona Aebersold som fixade sista pallplatsen åt Schweiz.
”Sjabblade bort 20 sekunder direkt för att startpunkten var gömd, men bra lopp efter det”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava och tillägger: ”Mersmak på mer sprint nu till nästa år.” Då väntar tidernas första renodlade sprint-VM, i Danmark i slutet av juni.
Lina Strand, Jens Rönnols och Albin Ridefelt såg till att Tjernlund fick gå ut som åtta på sistasträckan, 1.14 bakom täten (och 39 sekunder bakom Regborns lag) och även om Tisaren-löparen tappade Finland så höll hon Sveriges tredjelag stånget och bärgade en niondeplats av 50 startande lag (41 kom i mål utan att ha stämplat bort sig).
I nationscupen räknas dock bara ett lag per land, och där fixade Sveriges förstalag (Tove Alexandersson, Isac von Krusenstierna, Emil Svensk och Sara Hagström) en andraplats bakom Norge, som räckte till totalsegern i världscupens nationscup, knappt tusen poäng före Schweiz (seger i söndagens stafett gav 2 000 poäng).

Jonathan Ahlsson tog karriärens största seger (möjligen näst efter guldet på kortdistans-SM tidigare i somras och det i JSM-guldet i tempo i fjol, men jag skulle nog ändå säga att den här viktorian slår högre) i karriären när han kom loss tillsammans med Victor Hillerström Rundh och sedan vann spurten i Nationaldagsloppet (Markimlinjet) över 155 kilometer (fem varv på en 31-kilometersrunda) i Vallentuna. Inget dumt sätt att avsluta en säsong med, och dessutom innebar vinsten att han klättrade upp på tredjeplatsen i Sverigecupens sammandrag där klubbkompisen (i Motala AIF, som Kumlabröderna Ahlsson numera tävlar för) Hugo Forssell redan säkrat titeln och där storebror Jacob Ahlsson (som ju vann Falkenloppet i går) trots en poängfri 20:e-plats på söndagen haffade andraplatsen. Tre gånger Motala AIF i topp alltså, och två Ahlsson-bröder bland de tre bästa svenska cyklisterna på nationell nivå 2021. Båda bröderna har gjort otroligt framsteg i år, kort sagt.

Förra helgen blev Erik Anfält bäste M45-löpare i Berlin och den här söndagen följde IF Starts Marie Dasler upp med en femteplats i K50-klassen i veteran-VM (åtminstone kallar arrangörerna det för veteran-VM, men jag är inte på det klara med om det är officiellt sanktionerat från veteranfriidrottens centralorganisation) som avgjordes i samband med London marathon. Men framför allt sprang hon, 53 år gammal och med otaliga löptävlingar i kroppen, hem ett nytt personligt rekord med över tio minuters marginal och gick under drömgränsen tre timmar med marginal: 2.58.04. 1.27.14 på första halvan, 1.30.50 på andra är en fin splitt. och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.
Även Dasler sambo Fredrik Hartman persade, om än med sekunder i stället för minuter, och gick i mål på 3.03.12. De båda sprang ihop i drygt 30 kilometer, men sista svåra milen fick Hartman släppa och tappade alltså drygt fem minuter (och missade första sub-tre-maran med drygt tre). Han var inte inkvalad till veteran-VM-klassen i M50 (det var inte öppen anmälan utan fanns strikta kvaltider).

Liduina van Sitteren följde upp segern i tiokilometerstävlingen Kretsloppet i Borås i går med en överlägsen seger i hälften så långa Hostruset, den 14:e av säsongens 19 deltävlingar i långloppscupen, på Väster i Örebro på söndagen. I går snittade hon 3.39 per kilometer för 36.12, i dag 3.33 för 17.48. Segermarginalen blev just under 1,5 minuter till klubbkompisen (i Örebro AIK) Tuva Svedin (19.11) på andraplatsen och ytterligare 21 sekunder till Kumlas Åsa Höög på tredje (19.32). Även Elin Vinblad (19.43) gick under 20 minuter, men den större vinnare var Petra Hanaeus som med sin femteplats på 20.04 förstärkte därmed sin pallplats i cupens sammandrag. Sex friska poäng till van Sitteren samtidigt som totalledaren Dasler alltså valde London marathon. Det gör att van Sitteren nu bara är tre poäng bakom (Dasler har räknat nio lopp, van Sitteren sju). Fem tävlingar återstår, och terräng-DM-helgen lär bli avgörande.
På herrsidan gjorde Tim Sundström en nu för tiden sällsynt start och vann sekunden före Per Arvidsson – på 15.49 respektive 15.50. 22-årige Rasmus Ahlgren från Uppsala tog tredjeplatsen på 16.02, medan Hällefors Simon Sveder blev tredje länslöpare på 16.29 (sekunden före Mattias Nätterlund). Även Fredrik Johnsson (16.46), Erik Jansson (16.51), Elias Zika (16.51), Jacob Halvarsson (16.53) och Martin Duberg (16.54) gick under 17 minuter i ett lopp med bra toppbredd och 18 man på 18 blankt eller bättre. Arvidsson låser snart in cupförsvaret i kassaskåp och toppar nu med 22 poängs marginal med 34 kvar att springa om (för tvåan Oskar Hansson i praktiken 32 poäng).

I går deltog länets (”länets”?) förmodligen snabbaste löpare den här säsongen (i varje fall den som besitter högst placering på någon svensk årsbästalista) Linus Rosdal i en tävling på hemmaplan – nämligen den av hans storasyster Kajsa Rosdal anordnade och mysigt småskaliga arrangemang Kajsas trail (Blänkabackens trail) i naturreservatet strax öster om Örebro. Jag såg en resultatlista fladdra förbi med Linus och Lotta Lennartsson på topplaceringarna och idel ädel traillöparadel där bakom, men nu kan jag för mitt liv inte återfinna i nätets skrymslen.

Notera också att Louise Wiker sprang in som tvåa i Hässelbyloppet (hon springer ju för klubben Hässelby sedan många år, även om hon ursprungligen kommer från Hällefors) på 35.38. Det var hennes näst bästa tid på landsvägsmilen i år (på sex försök), och knappt 1,5 minuter bakom segrande 17-åringen Tilda Månsson, Fredrikshofs FIF.

Ungefär lika småskaligt var den femte upplagan av mountainbiketräningstävlingen Svartåtrampen som avgjordes på den nyskyltade mountainbikeleden Sirsjön runt (med lite tillägg för att komma upp i 21 kilometer och få ett bra start- och målområde med hamburgergrill) som avgjordes på söndagsmorgonen. Karlskogas Per Melin vann på 1.05.33 (Stefan Almstedt hade sannolikt vunnit med ett par minuter om han inte punkterat), men största utropstecknet var Elisabeth Bjurenhed som blev totaltvåa, bara 27 sekunder efter, och därmed var snabbaste dam med nästan 23 minuters marginal.

Nytt grusvägs-mtb-lopp från Loka till Säfsen – och här är Kilsbergen trailruns nya sträckning

Sugen på att cykla en lite enklare mountainbiketävling? Nu finns ett par nya alternativ:
** Nu på söndag körs den första upplagan av Bergslagen bike race, ett nytt initiativ av bland andra Fredrik Berg (som ju är en liten konditionsidrottsbekanting med stora mountainbike- och en del traillöpningsmeriter, men tidigare i livet mest känd som enduroförare). Det är egentligen en testversion inför kommande år, men anmälningarna har redan strömmat in. Loppet startar vid Loka brunn och har mål i Säfsen, 92 kilometer mestadels på grusvägar. Lär bli lite som Cykelvasan, alltså (men utan tidtagning, det är ett rent motionslopp). Kollega Thomas Eriksson skrev en artikel om det hela som går att läsa här. Namnet ska förstås inte förväxlas med Bergslagsloppet, tävlingen med start och mål i Ånnaboda som varit maraton-SM men som blivit coronainställt de två senaste åren.
** Och söndagen därpå, den 3 oktober, avgörs den (andra? tredje? fjärde?) upplagan av Svartåtrampet (den första gick i varje fall 2018, enligt mina anteckningar), en träningstävling som däremot har tidtagning. Den går på den nyuppmärkta Bergslagen cycling-sträckan Sirsjön runt med start och mål vid Hyttvallen i Svartå. 21 kilometer ”blandat stig och grusväg, kortare asfaltstransport, stigpartierna är av karaktär lättåkta till medelsvåra”.

För övrigt har Kilsbergen trailrun redan nu öppnat anmälan inför sin elfte upplaga, 2022. Den 3 september är datumet som gäller – alltså den första lördagen i september i stället för som i år den andra (vecka 35 i stället för som i år vecka 36).
Betydligt närmare i tid är Kumla stadslopp på lördag, dit föranmälan stängde i måndags kväll och där Liduina van Sitteren, Marie Dasler, John Lundström, Jonathan Kandelin, Olivia Hansson, Oskar Hansson och Maria Nilsson märks bland de föranmälda.

Adam Axelsson kvalade in till U23-världscupen på ännu en distans

Redan i comebacken förra helgen klarade Kumlaskrinnare Adam Axelsson kvaltiderna till U23-världscupen på både 1 000 meter och 1 500 meter. Senaste veckan har han tränat vidare i tyska Inzell, där han är på läger över fyra veckor och tre tävlingshelger (egentligen fyra, men den första gick bort på grund av förkylning), och under lördagen klarade han kvaltiden även på 500 meter. Axelsson blev 16:e av 45 startande på 500 meter i den stora internationella tävlingen, och korsade mållinjen på 37,48, två hundradelar under kvalgränsen och bara fyra hundradelar från hans Europapers (på den snabba isen i OS-arenan i Salt Lake City har han gjort 37,15, men det går inte riktigt att jämföra). Därmed kan Axelsson köra både 500, 1 000 och 1 500 meter i de tre U23-världscuptävlingarna som avgörs i vinter – den första avgörs i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november, den andra i Helsingfors 26–27 januari och finalen körs i italienska Baselga di Piné 9–10 februari.
Axelsson körde också 1 000 meter under lördagen (1.14,26, 16 hundradelar över förra veckans tid) och 500 meter på söndagen (37,64).

VM i hinderbanelöpning avslutades ju i dag – med stafett. Hur det gick? Det vet’e fan. Försök läsa den här resultatlistan, den som törs. Örebroaren Jonathan Kandelin lär i varje fall ha varit med i något lag.

Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen, vann hemmatävlingen Sävedalsloppet, tio kilometer landsväg, med över två minuters marginal. Bergdahl etta på 38.05, Ullevis Katarina Åström tvåa på 40.08.

Första upplagan av mountainbiketävlingen Svartåtrampet, som till stora delar använde klassiska löptävlingen Svartåloppets bana, kördes under lördagen, och Fjugestas Patrik Bergman tog hem den historiska segern (58.34 över cirka 21 kilometer) nästan två minuter före tvåan, Tisarens förre juniorlandslagsman (i skidorientering) Filip Jacobsson. Helena Sahlqvist, från Linnebäck utanför Karlskoga, var bästa dam.

I Växjö marathon, som jag kutade i går (läs racerapporten här) sprang Wedevågs Pär Englund och LK Gränslösts Eric Segelberg in på 2.52.23 respektive 2.57.42. Englunds tid gör honom till sjua i länet i år, även om hans pers är nästan två minuter snabbare (från samma tävling i fjol).

Det blev inga överdrivet framskjutna placeringar för de lokala lagen (åtminstone inte för de med lite äldre ungdomar eller juniorer) i Daladubbeln, varken i lördagens stafett eller söndagens patrulltävling.

View this post on Instagram

Hade du frågat mig i somras hade jag sagt att jag varit jättenöjd om jag kunnat göra 3.15 på maran, men under hösten har formen varit så god att en liten dröm om att gå under tre timmar vuxit fram. I går, i #växjömarathon, gjorde jag ett försök. Jag startade i 4.15-fart per kilometer, som krävs, och försökte helt enkelt hålla så länge som möjligt. Halvmaran passerade jag just över 1.29 och så långt kändes det hanterbart. Även nästa varv (tävlingen avgörs över åtta platta varv runt Växjösjön) kändes det okej, och ut på sjätte varvet hade jag fem sekunder till godo på snittiden jag behövde hålla. Men där någonstans började benen kännas skruttiga, och jag fick tvinga mig själv att driva på (målet var ju inte att rädda en så bra tid som möjligt utan att överleva så länge jag kunde i 4.15-tempo). Ut på näst sista varvet, med drygt elva kilometer kvar, var jag fortfarande i fas (2.15.06 på 31,78 kilometer), men där gick tyvärr snöret. Hur mycket jag än försökte gasa, öka farten ur tröttheten, svarade inte kroppen. Låren var sönderslagna av asfalten jag är så ovan vid. Hängde ryggar så gott det gick, försökte rädda anständigheten, men sista fyra kilometerna fick jag koppla i pannbenet för att ens hålla femminuterstempo. I mål på 3.04.36, pers med drygt 23 minuter men ändå med ett styng av besvikelse i bröstet. Jag vet så klart att jag ska vara nöjd, och det kommer jag bli när jag smällt det lite – väldigt nöjd. Men först ska jag deppa lite över missat tretimmarsmål. (På bilden sekonderar @jonea1980 mig, stort tack till honom, @crossfitmercedes, mamma, pappa, tjejerna, Jerry och Ingela som kom och hejade!!) Foto: @mormarbra

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on