Regborn kom hem och vann långa terräng-DM på kanontid (och börjar blogga igen!) – och van Sitteren fullbordade osannolika sviten

Martin Regborn kom direkt vem från världscupen i Schweiz och VM-lägret i Tjeckien och efteranmälde sig till långa terräng-DM – där han förstås försvarade sin titel som länets vassaste. Segermarginalen till tvåan Jack Karlsson över sex varv på tvåkilometersspåret i Guldsmedshyttan, totalt alltså tolv kilometer, blev 2.55. Regborn landade på 39.13 (snuskigt bra på en rätt tuff bana med runt 40 höjdmeter per varv) mot Karlsson 42.08. Det hade förstås varit spännande om ytterligare några riktiga kanoner typ Tim Sundström, Markus Bohman eller Jonatan Gustafsson (eller en Per Sjögren i toppform!) varit med, men faktum är att Bohman bara var åtta respektive sex sekunder före Karlsson på korta terräng-DM i våras, så jag tror inte att det hade gjort så mycket skillnad för resultatet … 2017 avgjordes korta terräng-DM på just den där banan, och då gjorde Sjögren – som vann det mesta han ställde upp i det året, bland annat långloppscupen – på 13.52 över två varv och var nästan minuten före tvåan. Den här gången snittade Regborn alltså 13.04 per två varv  – i sex varv … Det säger i varje fall något om prestationen. Terräng-SM avgörs till helgen, och även om det är långt till Umeå och bara två veckor till världscupfinalen i Kina kan man ju hoppas att Regborn spontananmäler sig även dit.
Regborn skriver lite om tävlingen på sin blogg, i det första inlägget på nästan två år.
Om resten av medaljerna var det jämnare, för Michael Welday var bara åtta sekunder bakom Karlsson och två före Wilhelm Bergentz.
Liduina van Sitteren fixade, helt programenligt, säsongens sjätte av sex möjliga DM-titlar i löpning – en förmodligen helt unik svit (hon är alltså bäst på allt från kort terräng via 5 000 och 10 000 meter på bana till maraton). Damerna fick bara springa fyra varv, för åtta kilometer, men hon han ändå springa ifrån motståndarna med över två minuter: 31.36 på van Sitteren, 33.48 på Petra Hanaeus och 34 blankt på Mikaela Kemppi.
En lite märklig detalj är att van Sitteren, som fyllde 30 i januari, var den enda deltagaren på damsidan under 35 år och en av bara två under 45 år. Ja, nu var det förvisso bara 54 löpare till start varav 15 kvinnor, men ändå. På herrsidan fanns det i varje fall sex löpare som var 20 år eller yngre.
Magda Costyson (K35), Dennis Bergström (M35), Dan Bäck (M40), Petra Hanaeus (K45), Arturs Stenbergs (M45), Marie Dasler (K50), Lars Lanneborn (M50), Carina Yngström (K55), Mikael Hansson (M55), Göte Pettersson (M60), Rose-Marie Enmalm (K65), Hans Backström (M65), Ann-Britt Eriksson (K70), Bo Persson (M70), Catarina Wahlstedt (K75), Sven-Olov Dahlgren (M75) och Anders Källman (M80) blev veteranmästare. van Sitteren, Kemppi och Therese Persson blev distriktsmästare i lag för Örebro AIK liksom Regborn, Karlsson coh Bergentz för KFUM Friidrott medan Petra Hanaeus, Marie Dasler och Annica Sjölund blev distriktsmästare i lag för veteraner för IF Start precis som Fredrik Härdfeldt, Kent Mossbäck och Roger Elimä för Örebro AIK.
En kul detalj i sammanhanget är att Maria Eriksson drog en DNS på DM, men ändå blev en segrare på lördagen. Kajsa Rosdal arrangerade nämligen ett traillopp som start på sin 30-årsfest, och där tog Eriksson och Johan Larsson (han på Ryggcenter) hem segrarna. Allt enligt Rosdals Instagram.

Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Vad: Säsongens två sista cykeltävlingar i Europa, på högre nivå på damsidan.
Resultatlista lördag och söndag.
Emilia Fahlins resultat: På lördagen avslutades tävlingen med 200 meters stigning på två kilometer cykling (efter 97 pannkaksplatta kilometer) och där sprack det upp totalt med de starkaste klättrarna längst fram. Fahlin fick nöja sig med 57:e plats, drygt två minuter bakom nederländska Demi Vollering som vann precis före italienska Elisa Longo Borghini. I söndagens varvlopp var 90 cyklister med i huvudklungan där Fahlin blev 30:e, och lagkompisen Eugénie Duval bäst i FDJ med en 13:e-placering. Italienska Marta Bastianelli vann närmast före nederländska Lorena Wiebes.
Notera: Jag har ännu inte hört om Fahlin ämnar avsluta säsongen med de här loppen, eller om hon ska köra den avslutande världstourtävlingen i Kina om två veckor.

Internationell skridskotävling i Inzell
Vad: Säsongsöppning i Tysklands skridskomecka.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: En 23:e-plats på 37,11 på 500 meter följt av en 26:e-plats på 1.14,05 på 1 000 meter, båda på fredagen. Mer tävlande blev det inte under helgen.
Notera: Axelsson stod över motsvarande tävling förra säsongen, men körde helgen därpå 37,79 på 500 meter vilket alltså gör honom nästan sju tiondelar snabbare den här gången. 37,11 nådde han inte förrän han kom till den snabba isen i Calgary på vårkanten (då var det pers, som de följande veckorna putsades till 36,68). Den här gången blev det dessutom personbästa på öppningen, de 100 första meterna från stillastående, med 10,24. Axelsson är kvar på läger i Tyskland och tävlar även de två närmaste helgerna.

https://www.instagram.com/p/B3SQRPbI_yE/

Kvinnersta backyard ultra
Vad: En backyard ultra, alltså 6,7 kilometer i timmen, med start varje timme, så många timmar man orkar. Just den här tävling var den fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen, och avgjordes på grusvägar och stigar strax norr om Örebro.
Resultatlista.
Segrare: Leonora Johnsson, från Karlskoga, vann på 20 varv (”Marathon-Mia” Thomsen klev av som tvåa efter 19) och tog därmed hem cupsegern med minsta marginal före Kåveröds Linda Bengtsson som hade vunnit de tre första cuptävlingarna men nu var tvungen att dra redan efter nio timmar på grund av jobb (elva timmar hade räckt för cupsegern). Danderyds Daniel George vann herrklassen på 31 varv efter att Köpings Krister Hägg-Lahti klivit av efter 30 och Åkersbergas ultraveteran Andreas Falk gett sig efter 29 timmar. George vann därmed också cupen totalt.
Notera: VM-silvermedaljören (i 24-timmarslöpning) Frida Södermark kom med ambitionen att slå svenskt rekord (35 timmar) i sin debut i backyard ultra, men drabbades av maghaveri och fick kasta in handduken efter elva. OS-skrinnaren Nils van der Poel siktade på 100 miles och 24 timmar, men fick det kämpigt med stelheten under den kalla natten och kastade in handduken efter 19. Förre Bik Karlskoga-spelaren och adventure race-räven Fredrik Nylén fick kasta in handduken redan på förhand, på grund av sjukdom. Själv joggade jag runt 17 ”på skoj” och säkrade en femteplats i cupsammandraget.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Talludden trailrun
Vad: 9,8 kilometer trail i skogarna utanför Åsbro, tredje och sista deltävlingen i Ullmax trail tour som avgjorts i länet i år.
Resultatlista.
Segrare: Starka orienterarna Josefin Erlandsson och Rebecka Nylin stod på startlinjen, men Frida Nilsson, som bland annat vunnit Askermountain mudrace och varit tvåa i Tarstaborgsrundan i höst, besegrade dem med 1,5 respektive tre minuters marginal. I cupen var det dock Jessica Korkeakoski, nia på söndagen och 7.10 bakom Nilsson, som drog det längsta strået på damsidan. Bland herrarna var det jämnare. Jonas Andersson vann bara sju sekunder före Jimmy Axelsson, som höll undan till seger i cupen (han hade över nio minuter att gå på).
Notera: Kollega Peter Eriksson var på plats och gjorde ett litet reportage, och där fastnade jag på bild. Kan avslöja att jag blev 51:a av 93 gubbar, men till mitt försvar ska sägas att jag hade drygt elva mils löpning från lördagen men bara två timmars sömn i kroppen.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Världscupen i mountainbikeorientering
Vad: Säsongens sista deltävling, i tyska Thalheim, med långdistans på fredagen, mixedstafett på lördage noch sprint på söndagen.
Resultatlistor.
Lokala resultat: Ex-örebroaren Viktor Larsson blev sexa i långdistansen (knappt 2,5 minuter från pallen), 19:e i sprinten och åtta i mixedstafetten tillsammans med Nadia Larsson och Sebastian Svärd. Därmed slutade han på 13:e plats i världscupens sammandrag.

https://www.instagram.com/p/B3NW5BWAEUs/

Toughest Göteborg
Vad: Ett av Sveriges största hinerbanelopp.
Resultatlista.
Lokala toppresultat: Nej, ingen från länet slog sig in på topp tio.
Notera: Flerfaldiga SM-guldmedaljören, Finnkampenvinnaren och EM-deltagaren Elin Östlund gjorde OCR-debut (?) och tog sig runt på respektabla 1.58.03, som 265:a i motionsklassen.

Örebro parkrun
Vad: Den 124:e upplagan av det kostnadsfria femkilometersloppet som återkommer varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Snabbast den här veckan: Det var Bella Lagrange, på 22.08 och Philip Sander på 18.30.

Helgens höjdare – löparfester, Fahlins final (?) och Axelssons premiär

1) Tre löparfester
På lördag avgörs både Kvinnersta backyard ultra och långa terräng-DM (plus förstås Örebro parkrun), och på söndag är det dags för Talludden trailrun (och dessutom pågår ju förstås ultran fortfarande). Under veckan har jag publicerat förhandskollar runt alla tävlingarna, så det är bra att följa länkarna ovan.

2) Dubbla tävlingar för Emilia Fahlin
I lördags avgjordes VM, men Emilia Fahlin – som hade linjeloppet där som blott andra tävling efter comebacken – fortsätter säsongen. Åtminstone över den här helgen. Det bjuds dubbla tävlingar i Italien (jag skrev om dem i går), och eventuellt blir det här avslutningen på året. Det finns en tävling kvar på programmet – världstourfinalen Tour of Guangxi i Kina den 20 oktober (som inte alls är ett etapplopp utan som bara ärvt namnet från herrarnas tävling, som är det) – men Örebrocyklisten har ännu inte tagit något beslut om hon kommer att köra den eller inte.

3) Adam Axelssons säsongspremiär
Förra säsongen kom ju Adam Axelsson tillbaka oväntat strakt efter en lång, lång period av sjukdomsbekymmer och persade gång på gång i slutet av året. Sedan dess har den OS-satsande skridskotalangen, som kommer från Kumla men bor i Örebro och tävlar för Örebroklubben SK Winner, kommit med i det norska elitlaget Team Sprint, och av deras uppdateringar i sociala medier att döma har det gått rätt bra under försäsongsträningen. I helgen är det examen, eller i varje fall ett första test, när Axelsson ställer sig på startlinjen i Max Aicher arena i Inzell, där VM avgjordes i februari. Axelsson är anmäld till både 500 och 1 000 meter på fredagen och till ett nytt 500-meterslopp på lördagen. Resultat kommer förmodligen gå att hitta här. Axelsson har faktiskt redan gjort ett lopp i år, 37,60 på 500 meter vid en sommartävling i norska Hamar i början av augusti, vilket egentligen inte kan jämföras med något annat än att han var sju tiondelar snabbare än på samma tävling i fjol (perset är nästan sekunden snabbare, men från snabb is i Calgary och under en period på året då han var betydligt mer toppad).

VM-medaljör, OS-deltagare, svenska rekordhållare och ex-elithockeyspelare till löparfinalen i Örebro på lördag

Det kommer finnas både en VM-medaljör och en OS-deltagare på startlinjen, och därtill en tidigare svensk rekordhållare och en före detta elithockeyspelare, när fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen i backyard ultra-löpning avgörs i Kvinnersta, strax norr om Örebro, på lördag.
VM-medaljören är Frida Södermark, vars start jag tidigare berättat om. OS-deltagaren är ju skrinnaren Nils van der Poel (som var med i OS i Pyeongchang i fjol och som dessutom vunnit 10 000 meter på allround-VM), som ju sprang Bergslagsleden på fem dagar i somras. Den tidigare svenska rekordhållaren är Lisa Amundsson (som hade rekordet just i backyardlöpning med 32 varv tills Anna Carlsson slog det i somras). Och den före detta elithockeyspelaren är Fredrik Nylén som spelade med först Grums och sedan Bofors i allsvenskan 1999–2004. Därefter blev han multisportare i VM-klass (i adventure race), och numera verkar han mest satsa på skridsko (han har ju bland annat banrekordet i Ice race vintage).
Många roliga namn alltså. Och framför allt Södermark känns som en som kan störa de båda förhandsfavoriterna Daniel George och Andreas Falk (speciellt den sistnämnde är ju känd som ultralöpare och tidigare ledare för ultralandslaget). De har redan gått några holmgångar i den här serien, och pressade varandra till 35 respektive 34 varv i Säfsen sommarbackyard senast. Nu är de två de enda med chans att ta hem totaltiteln, men Falk behöver hjälp för att ta hem titeln: Om han vinner räcker det för Georges del att han är trea (och inte gör fem varv eller mer mindre än Falk) eller tvåa (under alla omständigheter). Undertecknad har faktiskt en liten, liten möjlighet att bli trea i cupen, men då krävs det att jag besegrar alla utom Falk och George, vilket i sin tur kräver väldigt mycket inspiration (jag var rejält trött på backyardlöpning efter senaste försöket och ska bara gå in för att ha roligt den här gången).
På damsidan har Linda Bengtsson mer eller mindre avgjort. Hon har vunnit alla tre tävlingarna hittills, och den här gången räcker topp tolv för att säkra segern före Karlskogas Leonora Johnsson som varit trea–tvåa–trea i tävlingarna. Elin Engström har ett järngrepp om bronsplatsen.
Totalt är 104 personer anmälda till tävlingen, och några fler blir det säkert innan starten går på lördag morgon.
Och backyard ultra går ju, för de som inte har koll på konceptet, ut på att springa 6,7 kilometer med start varje hel timme, så många timmar som möjligt. Hinner man runt inom timmen får man vara med i nästa start, gör man det inte så är man ute. Stockholmaren Johan Steene har det inofficiella världsrekordet på 68 timmar, satt vid ursprungstävlingen i Tennessee i fjol.

På lördag är det också långa terräng-DM (inte sett någon startlista ännu) och på söndag avgörs sista deltävlingen i Ullmax trail tour (Talludden trailrun). Vi återkommer till dem!

VM-silvermedaljören springer evighetslopp i Örebro: ”Blir sjukt spännande”

Frida Södermark, 41, kommer tillbaka till Örebro. Ni bloggläsare med riktigt skarpt minne kommer förstås ihåg att hon vann den första av de två maratonloppen som anordnades uppe på Svampens utsiktsdäck – Svampenmaran – 2016. Då som nu är det ett Ola Nordahl-anordnat lopp som Södermark anmält sig till: Premiärupplagan av Kvinnersta backyard ultra, som dessutom är den fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen i backyard ultra. Loppet avgörs den 6 oktober just i Kvinnersta.
Södermark är en tvättäkta ultralöparkändis. 2015 sprang hon VM i 100 kilometer och var med i det svenska lag som tog både EM-guld och VM-silver (hennes pers på distansen är 7.51.22 vilket alltså motsvarar ett snitt på 4.43 per kilometer eller 47.08 per mil i tio mil), och hon har vunnit SM-guld på distansen fem av de åtta senaste åren. Hon har också varit åtta på Comrades i Sydafrika (världens största ultralopp) och fyra på Ultravasan.
Backyard ultra är, som trogna bloggläsare förstås vet, tävlingsformen där man ska springa 6,7 kilometer per timme (varken mer eller mindre) med gemensam start en gång i timmen tills bara en löpare återstår. Södermark har inte tidigare testat tävlingsformen, men skriver (möjligen med en lätt skämtsam underton) att hon går för det svenska damrekordet, alltså att överskrida Anna Carlssons 34 varv från Älvdalen i somras. ”Blir sjukt spännande och utmanande” skriver hon på Instagram (se nedan), och jag misstänker att hon delvis syftar på bansträckningen (Södermark är känd som en asfaltsräv, men nu väntar en hel del stiglöpning, om än i mycket måttligt tempo).
Tidigare i år har ultrakändisar som Johnny Hällneby, Daniel Roxvret, Maria Thomsen och Andreas Falk sprungit tävlingar i cupen som haft två lopp i Säfsen och ett i Örebro. Linda Bengtsson och Daniel George toppar sammandraget. Jag själv ligger för övrigt på sjätte plats i herrklassen, trots eller på grund av nedvikningen senast.

https://www.instagram.com/p/B19fbtQIUzX/

Racerapport: Säfsen sommarbackyard 2019

Det tog några dagar att komma igång och börja skriva den här racerapporten. Orsaken är att jag gått igenom ett antal olika faser efter loppet. När jag klev av var jag rätt nöjd med min prestation. Bara några timmar, och dagar, senare var var jag rejält missnöjd. Nu har jag försonats.
Säfsen sommarbackyard bjöd på den finaste backyard ultra-bana jag någonsin sprungit, med runt 85 procent stig runt tjärnar och genom fina skogar, och som vanligt gick det ut på att springa 6 706 meter varje timme, med start varje heltimme, så många timmar som möjligt.
Grejen den här gången var att kroppen kändes väldigt bra, jag var pigg i knoppen (en väsensskild känsla mot då jag bröt ihop av sömntrötthet i Örebro i maj), men att jag ledsnade på själva formatet. Jag tröttnade på att springa runt, runt, och redan efter runt 15 timmar bestämde jag mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra (det har var sjätte gången jag verkligen ”tävlade” i tävlingsformen, jag har också ställt upp i fem lopp som träning), men jag beslutade mig också för att avsluta med ett personbästa (göra mer än 25 timmar) och att försöka ta tredjeplatsen bakom ”omöjliga” Daniel George (som mycket riktigt vann på 35 varv) och Andreas Falk (tvåa på 34). Målet när jag gick in i tävlingen var ungefär detsamma: Jag siktade på tredjeplatsen och jag vill ”inte vara nöjd efter 26 varv” då jag nått mitt backyard ultra-rekord (jag ville inte begränsa mig till att persa utan köra med ”öppen sluttid”).
Nå, jag gjorde som vanligt att jag använde de första varven till att lära mig banan, och sedan la jag upp ett koncept över var jag ville gå och var jag ville jogga (man har drygt åtta minuter och 55 sekunder på sig till varje kilometer för att komma runt, och jag tycker att det är optimalt att springa varven på runt 53 minuter vilket ger 7.55 per kilometer. För att inte hamna bakom långsamma löpare och hindras från att lägga upp mina varv själv, och eftersom jag ogillar att gå i början av varven, började jag med att springa på den inledande grusvägen. I övrigt höll jag mig strikt till att gå på grusvägarna och jogga på stigarna (med undantag för de fyra korta ”gåbackar” jag utsett). Det höll jag sedan loppet igenom, förutom under de sex varven med pannlampa då jag även joggade på en av de kortare grusvägarna eftersom tempot i skogen sjönk naturligt i mörkret.
Så förlöpte loppet, timme efter timme. Emellanåt hade man någon att prata med, oftast faktiskt inte. Inte ens i början hamnade jag särskilt ofta tillsammans med andra löpare, och i slutet inte alls, vilket säkert bidrog till tristessen.
Jag räknade ned mot 24:e varvet, som jag tänkte skulle kännas lätt (24–25–26 var ju dygnet–tangerat pers–nytt pers, så det borde gå okej) redan efter 15 timmar, och det gjorde att det blev drygt. Hittade inga kortare mål, utan tänkte bara ”nio timmar kvar”, ”åtta varv kvar”, ”bara sju kvar till dygnet” …
Supporten var toppklass (mamma, pappa och hela familjen), och jag fick precis vad jag ville ha att käka, och när jag började känna av benen lite grann kom Maria med en massagemaskin och återuppväckte dem inför varv 22 och 24. De kändes som helt nya, och de varven var oerhört mycket mer behagliga.
Men jag var less på att springa runt, runt. Utvalda delar av den vackra banan blev ren tristess. Andra gick väl fortfarande an. Men jag var inte sugen på att fortsätta.
När jag väl hade persat efter 26 timmar och fortsatt ett till sa jag till Maria att jag bara skulle fortsätta varv för varv så länge jag tog placeringar. Krister Hägg bröt som femma i starten av det 28:e, så det sprang jag klart. Förre Bergslagsleden-rekordhållaren Filip Andersson var också nära att bryta på väg ut på 28:e. Ja, han tackade faktiskt för sig men blev utmotad på banan igen. Så ut på 29:e sprang jag upp bredvid Filip och frågade om han ville bryta tillsammans med mig, han såg ärligt talat betydligt mer sliten ut än jag, men han ville inte dela tredjeplatsen utan tävla om det. Därmed skulle jag inte ta någon placering på det varvet, och jag beslutade mig för att bryta. Sprang ändå drygt en kilometer och funderade på om jag ändå skulle fortsätta. Men jag räknade med att Filip inte ville sluta på 30:e heller, så då skulle jag behöva göra minst tre varv till för att få den där tredjeplatsen. Och jag var döless. Så nej, drygt en kilometer in på varvet klev jag av. Och var nöjd med perset. 28 timmar.
Bara några timmar senare, och framför allt dagen efter – i måndags – började loppet gro på mig och jag var rejält besviken på mig själv. Varför klev jag av när jag hade pallplatsen inom räckhåll? Varför utmanade jag inte Filip? Jag var trots det långsamma förfallet som en backyard innebär inte särskilt mycket mer sliten efter 28 timmar än efter 18, och jag var pigg i knoppen (jag gick inte och la mig förrän i vanlig tid på kvällen) och jag höll samma varvtider runt 53 minuter (så jag hade, om jag hade velat, stort utrymme för att sakta tempot). Kommer jag någonsin få chansen att ta en pallplats igen? Kommer jag någonsin vara så nära att springa 20 mil på tävling igen (jag var två varv ifrån)? Jag valde helt frivilligt att vika ned mig mentalt trots att allt i grunden kändes bra (när backyardkonceptet kom till Sverige 2015 trodde jag att det skulle vara en disciplin som skulle passa mig, eftersom jag ansåg mig ha bättre pannben än ben, men sanningen att säga sex försök senare är att det nog snarare är tvärtom – mina ben är starkare än mitt huvud; jag har aldrig brutit ett backyardlopp ute på banan – på grund av att jag inte kommit runt ett varv eller för att jag blivit skadad – utan alltid gjort det inne i depån på grund av att jag inte vill springa mer).
Ytterligare några dagar senare har jag i varje fall försonat mig med loppet. Man ska vara nöjd med att ha persat, även om det hade kunnat bli ännu längre. Och jag var trots allt less i 13 timmar, det kanske räcker. Man ska ju inte springa slut på sig mentalt. Och att jag klev av i tid innebär också att jag återhämtat mig snabbt, jag körde ett rätt hårt crossfitpass redan på onsdagen och sprang igen på torsdagen. Och det här var trots allt inget av mina stora mållopp den här säsongen.
Men en liten tagg i hjärtat kommer alltid att sitta kvar efter Säfsen sommarbackyard 2019.
Om jag kommer att hålla mitt löfte att aldrig mer tävla i backyardlöpning? Det vet’e fan. Jag har faktiskt redan blivit sugen igen. Minnet är som hos en guldfisk, och just det är ju det allra viktigaste när man springer backyard.

Jonas Brännmyr
Finaste backyardbanan man sett, stig klippt med gräsklippare och sopad (!) inför loppet. Foto: Ola Nordahl

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Växjö marathon 2018: 3.04.36
Aktivitus trail race 2019: DNF
Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
Swedish alpine ultra 2019: 13.24.17.
Säfsen sommarbackyard 2019: 28 varv/timmar (187,77 kilometer)
Kommande mållopp:
The Hill marathons 2019
Bergslagsleden ultra 2019

På lördag startar cupen i backyard ultra – med urstarka namn på startlinjen

Backyard ultra, löpningsdisciplinen där man springer 6,7 kilometer i timmen med start varje heltimma så många timmar man orkar, har exploderat senaste åren, men har nått nytt rekordintresse i år. Originalloppet i USA, Big’s backyard, har utsett en lång rad lopp jorden (bland annat Sydkusten ultra backyard i Trelleborg) runt vars vinnare belönas med startplatser i tävlingen i Tennessee, och här hemma i länet har Ola Nordahl, som bloggen skrivit om flera gånger tidigare, dragit igång svenska cupen i backyard ultra, och på lördag morgon drar första loppet igång (när det slutar vet man ju inte, det gör det ju först en timme efter att näst siste löpare gett sig).
En hel del spännande namn finns anmälda. Förutom undertecknad (som tar det här som ett långpass och inte tänker springa alltför många varv) finns starka löpare som Pernilla Otto (som redan har säkrat en plats i originalloppet i USA till senare i år), Maria ”Marathon-Mia” Thomsen som bland annat fullföljt Gax (246 kilometer genom Skåne) tre gånger, Lisa Amundsson som har svenska rekordet i backyardlöpning med 31 timmar, Fredrik Forsström som gått nästan 88 timmar i sträck i Fotrally, Örebros egen ultralöpningslegendar Hasse Byrén och Daniel ’Roxen’ Roxvret som sprang från Treriksröset till Smygehuk i somras. Ja, det kommer bli tufft om poängen (topp 15 i vart och ett av de fyra loppen får poäng i cupen, plus att alla som deltar får en poäng per lopp). Det är svårt att sia vem av alla de här topplöparna (eller någon annan) som kommer att knipa segern i helgen; för i backyardlöpning handlar det mesta om motivation och pannben. Vem ser det här som ett riktigt A-lopp och är beredd att offra sig lite extra? Den personen kommer alltid att vinna över den som inte vill springa sönder sig inför kommande, ”viktigare”, utmaningar (som jag, jag har ju min 100-milesdebut i Aktivitus trailrace i april att tänka på). Vill de har nog många kapacitet att hålla på i minst 36 timmar, men frågan är om just vilja finns när det blir kallt och mörkt och långt (det ska bli nedåt tolv grader och lite vind natten mellan lördag och söndag, enligt prognoserna).
Första loppet går på platta, välpreparerade skoterspår i Säfsen/Fredriksberg – alltså utanför länet – men två av fyra deltävlingar – Örebro backyard ultra 30 maj och finaltävlingen Kvinnersta backyard ultra den 5 oktober – har tävlingscentrum vid Kvinnerstagymnasiet strax norr om Örebro. Jag kommer som vanligt att liveuppdatera från tävlingen på Twitter, åtminstone så länge jag själv är med och springer.

Sprang från Treriksröset till Smygehuk på 24 dagar – klar för nya cupen i backyard ultra (och hela listan på de som lämnar Thoren)

I morse gick det ut en artikel (med en riktigt snygg bild, om jag får säga det själv) om nya svenska cupen i backyard ultra på na.se (som jag tidigare skrivit om på bloggen) Under dagen har dessutom anmälningslistan inför tävlingarna släppts på tävlingsseriens hemsida, och det finns en hel del spännande namn där. Bland annat har ”Marathon-Mia” Thomsen anmält sig till hela serien och karlskogingen Leonora Johnsson som blev åtta i Kullammanen 100 miles i höstas (en av tolv, av 28 startande, damer som lyckades fullfölja loppet). Till första deltävlingen, i Säfsen i mars, är dessutom Daniel ’Roxen’ Roxvret, som i slutet av sommaren sprang 2 070 kilometer från Treriksröset till Smygehuk på bara 24 dagar, anmäld liksom Fredrik Forsström, som gått 87 timmar och 45 minuter nonstop i Fotrally och som vann Örebro backyard ultra på 28 timmar i somras, och Sveriges två överlägset mest meriterade backyardlöpare i Lisa Amundsson (som i somras liksom Forsström genomförde Trans Sweden) och Nina Eibring. De där fyra kan ju mycket väl få blodad tand och ställa upp i fler av tävlingarna i cupen. Ja, och så ska undertecknad försöka ta sig runt de fyra tävlingarna, dessutom.
Och än är det ju nästan tre månader kvar till första deltävlingen, så många fler lär hinna anmäla sig.

Hela listan på idrottare (över 13 år) som lämnar Thoren Track and Field inför 2019 dök upp på Svenska friidrottsförbundets hemsida häromdagen. Av löpare har jag ju tidigare noterat att både Wilhelm Bergentz, Noha Olsson och Henrik Franzén kommer att kliva över, och på listan (som totalt innehåller 21 namn) finns också löpare som Lisa Hallmén och Sofie Franzén. Eftersom Erika Bergentz inte tävlat på över ett år säger reglerna att hon fritt kan gå till vilken klubb som helst när hon kommer tillbaka från skadan, så hon finns inte med på den här listan (och har måhända inte bestämt sig för vilka hon ska springa för om/när den opererade foten är bra igen). Det är fortfarande lite oklart vad som händer med själva föreningen Thoren, eftersom knappt några idrottare finns kvar hos dem.

Väntade rullskidmästare – och två nya backyardlopp presenterade

I kväll avgjordes den sjunde av de åtta deltävlingarna i Moto tour, och 13 kilometer långa och lättåkta etappen från Ekeby mot Kumla dubblerade som klubbmästerskap för Karlslunds IF. Det blev väntade segrar när Olivia Hansson (tyvärr ensam dam igen, men hon slog exakt hälften av de 24 herrarna) och Robert Brundin vann på 39.55 respektive 35.09. Brundin avgjorde därmed också touren totalt, eftersom han nu har ett försprång på 57 poäng ned till tvåan Pär Wedin som max kan köra in 33 i finalen. Wedin var tvåa också på onsdagen, 58 sekunder bakom. Han tävlar dock för Garphyttan, så Adam Nyrén (36.31) och Oskar Ekholm (36.48) tog hand om silvret och bronset i KM. I H45-klassen vann Frak Kiereck. Finalen i touren körs i form av en masstart på måndag.

Under tisdagen och onsdagen har cykel-SM för polis och räddningstjänst avgjorts i Sörbybacken, med landsvägstempo första dagen och mountainbike den andra. Än så länge har jag dock inte lyckats hitta några resultat, bara startlistor.

Efter gårdagens presentation av de två första deltävlingarna i den ny startade Svenska cupen i backyard ultra offentliggjordes i dag de två avslutande deltävlingarna: Säfsen sommarbackyard som kommer att avgöras på vackra tallhedar någon mil från Säfsen med start den 3 augusti och Kvinnersta backyard ultra som kommer att löpas med samma tävlingscentrum som Örebro backyard ultra (vid Kvinnerstaskolan) men på en helt annan bana den 5 oktober (2019, alltså). Anmälan till cupen öppnar i morgon.

Ni missade väl förresten inte mitt reportage med Emilia Fahlin, som publicerades i morse?

Superarrangörerna från Frövi startar svensk cup i backyardlöpning

Ola och Marie Nordahl från Frövi har de senaste tolv åren arrangerat en lång ofta rätt annorlunda löptävlingar, som Svampenmaran 2016 och 2017, Marieberg galleria marathon 2017, marathonserien inne i Tybblelundshallen 2015–2016, och för all del också mountainbiketidsloppet Kvinnersta 6h i våras. Men frågan är om inte Örebro backyard ultra blivit Nordahls mest uppskattade arrangemang, i år med över 80 startande. Backyardkonceptet, som går ut på att springa en bana på 6,7 kilometer med start varje timme så många timmar man orkar (den som är sist kvar vinner), har vuxit rasande snabbt i Sverige sedan det första loppet arrangerades i Lur 2015, och nu tar Nordahls konceptet till nästa nivå. Efter att ha misslyckats med att bilda en gemensam cup i tävlingsformen tillsammans med andra arrangörer har de nämligen besluta sig för att själva starta en Svenska cupen i backyard ultra genom att arrangera fyra tävlingar under fyra årstider 2019: Säfsen vinterbackyard (förhoppningsvis på snö) med start den 9 mars, Örebro backyard ultra med start den 30 maj (Kristi himmelsfärds-torsdagen) och ytterligare två lopp den 3 augusti respektive 5 oktober som kommer att presenteras i morgon, onsdag. En preliminär banskiss över Säfsen-banan, som kommer att ha start, mål och växlingsområde i sporthallen i Säfsen och till stora delar gå på skateskidspår och en gammal banvall och vara i princip helt platt, finns här. Anmälan öppnar på torsdag.

Tidigare i dag pratade jag också med Emilia Fahlin, ett längre reportage kommer på na.se inom de närmaste dagarna om senaste månadens superframgångar, stallbytet och VM. Redan nu kan jag berätta att Fahlin kör både lagtempo och linjelopp i Madrid i helgen. Ni missade väl förresten inte mitt reportage om Filip Dahlgren i morse?