Rusakulan vertikal söker sanktion med sikte på långloppscupen (och blir kanske endagarstävling?) – Wadköpingslöpet blir vårtävling, Tarstaborgsrundan avgörs på Lidingöhelgen och allt annat du måste veta om 2020 års löpning i länet

I dag släpptes listan med de friidrottstävlingar – huvudsakligen löpartävlingar – som hade ansökt om sanktion innan tiden för att göra detta till ordinarie pris gick ut i måndags.
Det största utropstecknet i länet är Rusakulan vertikal, som är en utveckling av det Rusakulan vertikal tour som avgjorts i tre deltävlingar (under en och samma vecka) de tre senaste åren och som blivit en av mina personliga favorittävlingar. Nu har arrangörerna i Random events gått samman med Bergslagsleden ultra-, Örebro swimrun- och #diabetshjältar VK trial-arrangörerna i Nature Running och sökt sanktion för tävlingen (som tidigare arrangerats utan sanktion) med en liten förhoppning om att komma med i långloppscupen. Tävlingen det sökts sanktion för ska arrangeras onsdagen den 22 april. Tidigare år har körts deltävlingar måndag–onsdag–fredag, och vi får väl se om det blir likadant i år eller om de nöjer sig med en tävling den här gången.
Fler nyheter: 
Löparpremiären kommer att bli en krock 2020: Nora marathon ligger kvar på tredje lördagen i mars, men Varvetmilen byter dag från fjärde söndagen (vilket i år skulle ha varit dagen efter den tredje lördagen eftersom mars börjar med en söndag 2020) till en dag tidigare – och plötsligt ligger tävlingarna alltså på samma dag, lördagen den 21 mars.
Tuffa terrängloppet Wadköpingslöpet blir en vårtävling, och flyttar fem månader från näst sista helgen i september (söndag 22 september i år) till näst sista helgen i april (söndag 19 april nästa år). En lite märkligare flytt är Tarstaborgsrundan, som traditionellt har fungerat som ett bra test inför Lidingöloppet, men som 2020 kommer att avgöras dagen efter Lidingö (ja, dagen efter 30- och 15-kilometersloppen, samma dag som tiokilometaren), den 27 september. Även femkilometerstävlingen Hostruset gör ett hopp i kalendern, från helgen efter Åstadsloppet till helgen före.
Vårruset och Gubbracet flyttar en vecka, och Vårruset byter dag från måndag till onsdag vilket gör att Gubbracet kommer att avgöras dagen före nästa år: 26 respektive 27 maj. Fjugestaloppet hoppar också en vecka framåt i tiden, och löps den 3 juni (vilket gör att loppet hamnar efter i stället för före Rallarrundan), liksom Östansjöloppet (från 24 till 29 augusti). Kilsbergsleden flyttas förvisso också fem dagar i stället för två, men det beror ju på att tävlingen alltid avgörs första söndagen i november.
Vintrosaloppet avgörs ju alltid på Kristi Himmelsfärd, så det blir flytt från den 30 maj till den 21 maj medan Lindesjönloppet ligger kvar på nationaldagen (6 juni) och alltså löps på en lördag nästa år, och nyårsafton firas förstås med Sylvesterloppet i Nora.
Östansjö SK har ju sedan tidigare aviserat att Viby marathon läggs ned, däremot vet jag inte varför Svillingeruset, Spartacusstafetten, Kilsbergen trailrun eller Stafesten för Unicef saknas i sanktionslistan. Att Munkastigen trailrun och Gallaberget trailrun inte finns med beror däremot sannolikt att de precis som vanligt är sena med sanktioneringen. Man kan även fortsatt söka sanktionering, mot förhöjd avgift.
Saknas i listan gör också de renodlade DM-tävlingarna – 5 000 meter, 10 000 meter, kort terräng och lång terräng – som förbundet förestår tillsammans med någon arrangerande klubb. Ska det någon DM-tävling över maratondistans 2020 lär det bli Nora som får arrangera den, eftersom Viby nu är nedlagt.

van Sitteren tog 15:e segern för säsongen i långloppscupen – totalsegern säkrad sedan länge

Liduina van Sitteren fortsatte vinstsviten när Tarstaborgsrundan avgjordes i går. hon har ju vunnit (eller i varje fall varit bästa distriktslöpare) i samtliga 15 lopp hon ställt upp i i långlopppscupen den här säsongen, och så också i det nio kilometer långa terrängloppet i Pålsboda. IF Starts Frida Nilsson var närmste utmanare på 40.37, men med det tre minuter och 20 sekunder bakom van Sitteren som bara hade åtta herrar framför sig. Maria Eriksson trea på 42.37.
KFUM Örebros Jack Karlsson kom loss i slutet och vann 16 sekunder före Stocksäters Michael Welday, med Mattias Nätterlund på tredjeplatsen. Tiderna 33.00, 33.16 respektive 33.31.
van Sitteren har ju redan säkrat totalsegern i cupen, och kan nå den maximalt möjliga poängen om hon vinner de två återstående DM-tävlingarna: Norasjön runt på lördag (hon är dock inte föranmäld till tävlingen som hon vann i fjol) och långa terräng-DM i början av oktober. På herrsidan var segern Jacks andra på två försök, och han avancerar in på topp tio. Per Aridssons ledning var det ändå ingen som knaprade in på.
Totalt sprang 67 löpare Tarstaborgsrundan. Tävlingen ses traditionellt som startskottet på terrängsäsongen, som fortsätter med Lidingöloppet den 28 september, DM 5 oktober, SM 12–13 oktober, Kilsbergsleden 2 november och, för de som kvalificerar sig, NM 10 november och EM 8 december.

Helgens höjdare

1) Fyra gånger orienterings-DM
Både Värmland (där Degerfors och Karlskoga, som ligger i bloggens täckningsområde, ingår idrottsgeografiskt) och Örebro län arrangerar dubbla distriktsmästerskap i orientering i helgen. Värmland bjuder in till medeldistans-DM på lördagen (helt utan deltagande från Degerfors och Djerf i seniorklasserna, dock) och stafett-DM på söndagen (Där Rasmus Pettersson, Alexander Jansson och Håkan Pettersson försvarar Djerf), och Örebro län arrangerar medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen (båda nere i Svennevad). Löparna som är uttagna till höstens världscuptävlingar – Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund – avstår, men på plats finns Filip Dahlgren (som går ut först båda dagarna), Andrea Svensson, Filip Jacobsson, Rebecka Nylin, Daniel Attås, Lovisa Persson och Oskar Arlebo (bara långdistans).

2) Dubbla långlopp
På lördag avgörs den tredje upplagan av Zinkgruvan Run of mine, milloppet som startar med två platta kilometer, fortsätter med tre kilometer rätt ned och tre rätt upp ur den aktiva gruvan innan det är spurt tillbaka. Ett riktigt kul arrangemang som jag kutade förra året och som jag återvänder till i år. Tidigare år har löpare som Frida Södermark (som jag skrev om i går) och Johanna Eriksson (född och uppvuxen i Zinkgruvan, försvarade SM-bronset på 10 000 meter förra helgen) dykt upp och sprungit bra, och i årets startlista finns namn som Adam Gillman, Antje Wiksten, Erica Bjärmark, Markus Johansson, Sebastian Sundius och Oscar Johansson föranmälda.
Och på söndag går det officiella startskottet för terrängsäsongen med Tarstabrogsrundan i Pålsboda. Ett klassiskt niokilometerslopp som ingår i långloppscupen men som inte har någon vana att publicera startlistan på förhand.

3) Finalen i mountainbikeorienteringscupen
Viktor Larsson har ju totaldominerat svensk mountainbikeorientering i år (i den svenska cupen har han vunnit sex av sju tävlingar han startat), och han kommer gå ut i stor ledning i jaktstarten i Kalmar på söndag. Dessförinnan har ex-örebroaren, som från och med den här säsongen tävlar för Ärla, chans att dryga ut avståndet till de andra ytterligare i lördagens sprinttävling. Även veteranen Thomas Jansson från Garphyttan och ex-landslagsåkaren Karin E Gustafsson från samma klubb är anmälda till finaltävlingarna, de ligger på sjätte respektive åttonde plats i sammandraget inför helgen.

 

Bara tre kvar i kampen om långloppscupen efter Tarstaborgsrundan (och Fahlin definitivt uttagen till lagtempot på VM)

Pålsboda Goif, som arrangerar Tarstaborgsrundan, hade bytt hemsida sedan förra året. Det var därför jag inte lyckades hitta resultaten från gårdagens tävling redan i går – trots att de var utlagda strax efter målgång, vid 14-tiden. Nu har jag hur som helst hittat rätt på dem, och därmed kunnat läsa mig till att Jonas Nilsson, en 26-årig löpare som bytte Östansjö mot Örebro AIK i maj och som smugit lite under min radar (även om han som så många andra har en tagg här på bloggen och förekommit i en del uppdateringar; bland annat då han vann Gallaberget trailrun förra året), tog hem sin första seger i cupen med hela 32 sekunders marginal bak till cupledaren Per Arvidsson, IF Start. Segertiden 32.14, över nio kilometer stig och terräng, var dessutom den snabbaste sedan Per Sjögren dyngade till med 31.50 2014 (2015 löptes tävlingen i ett elljusspår efter översvämningarna) och fjolårssegraren Michael Welday, Stocksäter, fick nöja sig med en andraplats den här gången trots att han var 28 sekunder snabbare i år (34.39 då, 33.53 i år). Även fyra Mattias Nätterlund, Örebro AIK, gick under fjolårets segrartid.
Maria Eriksson, IF Start vann damklassen efter att förhandsfavoriten Karin Forsberg, KFUM Örebro, sprungit fel och lagt bort åtskilliga minuter. Hon hittade till slut in på tredjeplatsen, på 43.44. Eriksson vann på 40.47, tvåan Julia Jansson, Örebro AIK, noterade 41.58 (i fjol vann Liduina van Sitteren, som inte sprang i år, på 38.20).
I långloppscupen innebär resultaten att Arvidsson drygar ut sin ledning medan Eriksson och Forsberg tar sista chansen att hänga på van Sitteren. De är nu de enda två kvinnorna med en teoretisk chans att nå ikapp ledaren.
Det finns sex tävlingar kvar, varav ett DM, vilket ger 38 poäng kvar att springa om. Den som vill ikapp van Sitteren (63 poäng) behöver därmed ha samlat hela 25 poäng på fyra tävlingar. Och det är det alltså bara Forsberg (26) och Eriksson (25) som gjort. Eriksson behöver därmed vinna rubbet samtidigt som van Sitteren inte blir bättre än fyra i terräng-DM (övriga resultat spelar ingen roll) för att gå förbi. Hårda bananer eftersom Eriksson har 0–7 i inbördes möten med van Sitteren i år. Forsberg? Hon har råd med en andraplats (så länge van Sitteren är bakom), men måste i övrigt vinna allt hon också (vilket hon säkert är kapabel till – hon har sett jättestark ut på slutet och slog van Sitteren med 45 sekunder i deras enda möte i cupen i år, DM på 10 000 meter – men frågan är om hon tänker sig att springa alla sex tävlingar som är kvar). För van Sitteren räcker det att vinna en av de sex tävlingarna som är kvar, men det mesta talar för att hon tar hem titeln även om hon inte springer mer.
På herrsidan behöver den som vill nå ikapp Arvidsson (55 poäng) i det här läget ha fyra tävlingar som tillsammans ger minst 17 poäng på kontot (slutar två löpare på samma poäng vinner den med flest segrar, därefter flest andraplatser och så vidare). Det har Andreas Ingberg (26), Heshlu Andemariam (21), Thomas Chaillou (19), Johan Ingjald (17) och Jack Karlsson (17). Av dem är det egentligen bara Ingberg som är en realistisk utmanare: Andemariam, Chaillou och Karlsson springer för få lopp för att hinna ikapp och lär inte lägga in någon raketspurt i höst, och för Ingjald krävs sex raka segrar vilket känns orealistiskt eftersom han inte vunnit någon tävling hittills i år (närmast var han, placeringsmässigt, med en tredjeplats i Fröviloppet). Återstår då Ingberg, som har 2–2 i inbördes möten med Arvidsson i år och som vunnit tre tävlingar i cupen: Han har 31–31 i poäng mot Arvidsson om man bara räknar de fem bästa resultaten, och håller han sig före i tre tävlingar, och slutar topp två i fem av de som är kvar så går han om. Å andra sidan tror jag att Ingberg just nu mest förbereder sig för Valenica marathon i början av december.
Nästa tävling i cupen är Annaloppet i Nora nästa söndag.

Nu är det även officiellt bekräftat att Emilia Fahlin kommer att köra alla tre distanserna på cykel-VM, eftersom uttagningen till lagtempot på söndag bekräftats av hennes stall Wiggle-High5 (i lagtempot kör man för sitt stall, på övriga distanser, tempo- och linjeloppen, för sitt landslag). Wiggle körr med Fahlin, australiska Nettie Edmondson, franska Audre Cordon-Ragot, tyska Lisa Brennauer, nederländska Kirsten Wild och brittiska Katie Archibald (fem av de sex som var med och tog andraplatsen i lagtempot i Madrid i lördags) och har danska Julie Leth med som reserv i truppen. Bland favoriterna finns lag som Boels-Dolmans, Team Sunweb, Mitchelton-Scott och Canyon-SRAM, medan Wiggle-High5 på papperet nog förväntas vara just utanför pallen (men det finns skrällmöjligheter).

Helgens höjdare – cykel, orientering och klassisk Lidingöloppsladdning

1) Madrid Challenge
Emilia Fahlin gör sin sista tävling på världstouren i Wiggle-High5:s dress. Eller egentligen sina två sista, eftersom det är dels lagtempo på lördagen, dels ett linjelopp på söndagen. Det troliga är ändå att det blir ännu en tävling för Wiggle innan stallet läggs ned (hon kommer dock inte åka till Kina för sista världstourtävlingen): Lagtempot på VM i Innsbruck nästa söndag. Just lördagens lagtempo blir ett genrep inför den tävlingen, där Wiggle ställer upp med fem av de sex cyklister som är tilltänkta att starta i världsmästerskapet (Elisa Longo Borghini kör i helgen i stället för Kati Archibald som är tilltänkt i VM-laget, som dock inte är slutgiltigt uttaget ännu), även om lagtempot i Madrid är både platt och kort (12,6 kilometer) och därmed inte liknar det i Innsbruck. Att Longo Borghini tar platsen i Madrid beror på att hon, precis som Fahlin, ska försöka hjälpa fram Wiggles superspurtare Kirsten Wild till säsongens fjärde seger på världstouren (hon var trea just i Madrid 2015). Tävlingen går över 17 knappt sex kilometer långa varv på en fram- och tillbakabana mellan två hårnlåskurvor, i centrala stan.

2) Medeldistans- och stafett-SM i orientering
Jag har redan skrivit ohälsosamt mycket inför tävlingarna (här och här, och inte minst här), som avgörs i skogarna söder om Jönköping med medeldistans kval på fredagen, medeldistansfinal på lördagen och stafett på söndagen, och därför skickar jag bara med länken till dagens liveresultat här.

3) Tarstaborgsrundan
Det nio kilometer långa terrängloppet ses av många som den perfekta uppladdningen inför Lidingöloppet (om två veckor), och avgörs i år för 42:a gången (andra, som länets främste Lidingölöpare de senaste åren Linus Rosdal, anser förvisso att mer än dubbelt så långa och fyra år äldre Lasse Maja-loppet i Arboga är en ännu bättre genomkörare). Hur som helst har Pålsboda Goifs skid- och motionssektion inte världens bästa hemsida (har de ens någon?!), så någon startlista kan jag inte bjuda på. Däremot kan jag berätta att Liduina van Sitteren vann på 38.20 förra året medan de riktiga topplöparna uteblev på herrsidan (Michael Welday tog hem segern på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor). Vi får väl se vilka snabbfotade som dyker upp den här gången.

van Sitteren utmanar Kemppi i långloppscupen

Den som trodde att långloppscupen var helt avgjord på damsidan (alltså undertecknad) får kanske tänka om. För efter att Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som i går sprang Örebro parkrun på 19.17, i dag fick tog hem klassiska Tarstaborgsrundan, nio kilometer terräng på 38.20 (4,5 minuter före tvåan, IFK Noras Christina Ryngevall) så är hon nu bara två poäng bakom klubbkamraten Mikaela Kemppi i sammandraget. Och i och med att Kemppi, som brukar tävla så frenetiskt, dragits med sjukdom på höstkanten finns en liten, teoretisk möjlighet att det blir kamp i cupsammandraget (även om det givetvis är väldigt tråkigt om det ska ske på grund av sjukdom). van Sitteren är nu två poäng bakom, men har sedan länge uppnått maxantalet tävlingar (tio) som får räknas, vilket innebär att hon bara kan förbättra sig en poäng per lopp, och även om hon vinner två lopp till (vilket skulle ta henne till 62–62 med Kemppi) så kommer Kemppi ha 9–7 i förstaplatser, så van Sitteren skulle behöva vinna minst fem av de sex loppen som är kvar för att gå om. Men det fina i kråksången är att det återstår en DM-tävling, med extra poäng i potten, vilket gör van Sitteren har möjligheten att nå 64 poäng. Kommer Kemppi på benen och tar tre poäng till (en fjärdeplats i en vanlig tävling eller en sjätteplats i långa terräng-DM) så är cupen dock definitivt avgjord.
På herrsidan kom ingen från topp fem i långloppscupen (Per Sjögren toppar den) till start i Tarstaborgsrundan, men Stocksäters Michael Welday klättrade till en sjätteplats i cupen genom att vinna loppet på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor.

I samma hörn av länet (i varje fall åt samma håll) avgjordes på lördagen Östansjö–Vretstorp, en lite småskaligare löpartävling över dryga milen, som arrangörsklubbens (Vertstorps IF:s, alltså) Sebastian Macliver och Helena Jerlström vann på 40.05 respektive 1.09.53, 35 sekunder före Örebro AIK:s Andreas Österlund respektive knappt fyra minuter före Östansjös Angela Börjesson.

Söndagens stora begivenhet var förstås långdistans-SM i orientering med start och mål i Klockhammar, där jag var på plats och skrev åt både NA (pluslåsta artiklar här och här), Dalarnas Tidningar (också pluslåst, fungerar med samma inlogg som på NA), Länstidningen och Hela Häslingland. Största grejen var förstås Josefin Tjernlunds SM-brons, Tisarenlöparens första medalj i karriären.

Helgens höjdare

1) Orienterings-SM
Efter vårens ultradistans-SM och sommarens sprint- och mixedsprintstafett-SM är det nu under två helger på höstkanten dags för avslutningen och finalen av länets orienterings-SM-arrangemang 2017: Långdistans-SM den här helgen och medeldistans- och stafett-SM nästa helg. Långdistansen avgörs med start och mål i Klockhammar, precis nedanför (ja, drygt 100 höjdmeter nedanför, alltså) Rusakulan, vilket borgar för riktigt tuffa banor. Eller som världscuptvåan Martin Regborn, som tvingas stå över när tävlingen går i hemmaterräng, säger till Svenska orienteringsförbundets hemsida:
– [Terrängen är] väldigt fysiskt krävande, med mjuk, oftast ganska ojämn botten och med hög undervegetation, främst i form av blåbärsris och ljung. Det är ingen överdrift att påstå att man kan stå raklång och plocka blåbär.
En längre, pluslåst förhandstext inför långdistansen kommer på na.se under dagen, och tidigare har jag gått igenom vilka landslagsstjärnor och lokala löpare som anmält sig.

2) Tarstaborgsrundan
När höst var terrängsäsong i löparkretsar (tja, det är det väl fortfarande med Lidingöloppet och terräng-SM, men numera löps ju trail året runt av specialisterna) så var Tarstaborgsrundan i Pålsboda en klassiker som uppladdning inför Lidingö (som ju avgörs nästa helg). Numera känns det kanske mer som vilken deltävling som helst i långloppscupen. Men ett fint terränglopp är det ändå, förstås, och det är nio kilometer långt och löps på söndag förmiddag, precis som vanligt. Någon startlista finns inte publicerad, men längdskidåkaren Adam Gillman och Kumlaveteranen Åsa Höög är regerande mästare, medan toppnamnen Erik Anfält och Mikaela Kemppi senast sprang, och vann, 2015.

3) Örebro parkrun
Lördagsmorgonen parkrun, som alltid med start och mål vid Naturens hus, är inte bara den 23:e i ordningen, utan dessutom en specialare där Örebro AIK kommer vara på plats och berätta om sin verksamhet, och dessutom kommer det erbjudas farthållare. Återstår att se om några riktiga snabblöpare dyker upp den här gången!

SM-guld till Hansson – och kanontid av Wiker: ”Älskar Köpenhamn”

Långdistans-SM i orientering slutade utan medaljer för länslöparna. Skrev en del om Martin Regborns fjärdeplats och Tisarens topp 20-trippel på damsidan här, liksom om Andrea Svenssons och Filip Jacobssons topp sex-placeringar i äldsta juniorklasserna.
I ungdoms-SM i Karlstad, som avslutades med mixedstafett på lördagen, blev Värmland med Karlskogalöparna Elin Lindblad och Frida Johansson i laget tia, medan Örebro län, med Nils Kylborn, Sofie Franzén, Simon Björklund och Elin Schagerström fick nöja sig med 44:e plats, 28 minuter bakom segrande Småland.
Och i Markaskogen avgjordes världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling för 82:a året i rad: Korpen. Anton Hallor vann längsta klassen 1.22 före Jan Kalander.

Men det blev SM-guld på annat håll i dag. På Gotland slog nämligen Garphyttans Olivia Hansson, 21, till och knep guldet i femmilen i klassisk stil i rullskids-SM efter att ha spurtat ned superrutinerade Nina Lintzén, 38, med 1,7 sekunder efter 52 kilometer och över två timmars stakande i klassisk stil. Det var dessutom revansch för Hansson som var tvåa bakom Lintzén i lördagens 15-kilometerslopp med individuella start i fristil, med 31 sekunder.

Fort gick det också i Copenhagen Half Marathon i Köpenhamn, där Hälleforsbördiga Louise Wiker dunkade in Sveriges tredje snabbaste halvmara i år (bara nio sekunder bakom Cecilia Norrboms tid som Sverigetvåa bakom ”omöjliga” Isabellah Andersson) – och personligt rekord på distansen med runt tre minuter: 1.15.26. En tid som tog henne till 15:e plats i tävlingen som näst bästa europé och näst bästa D35-löpare, åtta sekunder bakom danska Louise Langelund Batting i båda kategorierna. ”Jag älskar Köpenhamn”, utbrast Wiker på Instagram (se nedan). Etiopiska 21-åringen Hiwot Gebrekidan Gebremaryam, som tog JVM-brons på 3 000 meter 2012, vann på 1.08 blankt.
Örebro AIK:s äkta makar Julia och Fredrik Johnsson var också med i loppet, och korsade mållinjen på 1.32.38 respektive 1.18.41, som 17:e i D40-klassen respektive 20:e i H40-klassen.

Matthias Wengelin och Axel Lindh rushade direkt till Göteborg efter gårdagens lopp i Oslo, och körde den avslutande deltävlingen i svenska mountainbikecupen. Wengelin var med hela vägen in över sex tuffa varv men fick till slut ge sig med en sekunds marginal i spurten mot Gävles Emil Linde. Lindh vann i sin tur en spurtduell mot Emil Lindgren och fjärdeplatsen, tre minuter bakom Linde och Wengelin. ”Kraschade, körde fel, och sopade till langningen, allt under de första varven efter att legat bekvämt med i täten. Idag svarade det dock bra och jag tog mig i mål som fyra, vilket jag är väldigt nöjd med”, skriver Lindh, som var så missnöjd i går, på Instagram (se nedan).
Wengelin har missat två deltävlingar i cupen och fick nöja sig med en femteplats i sammandraget i svenska mountainbikecupen medan Lindh, som missat en, blev fyra. Lindgren, som alltså bara var femma i dag men som vann de två tävlingarna Wengelin inte körde, vann.

Adam Gillman, den 19-åringe skidåkaren från Kumla som kört i juniorlandslaget var med i Garphyttanlaget som i vintras skrev historia genom att vinna JSM-stafetten tre år i rad,  dök upp i Pålsboda och satte långloppscupens överlägsne ledare Jakob Nilsson på plats i klassiska Tarstaborgsrundan. Gillman var fyra sekunder snabbare över nio kilometer, vann på 34.08.
Rutinerade Kumlalöparen Åsa Höög, 45, var snabbaste dam på 39.04, vann 1.23 framför Örebro AIK:s Liduina van Sitteren. Men van Sitteren behöver ju segrar och inget annat om hon ska nå ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupstabellen.

I 100-milesloppet Black River Run i Västerås sprang exil-karlskogingen Ann-Sofie Forsmark, som fortfarande tävlar för Karlskogaklubben OK Djerf, in på andra plats med finfina tiden 19.24.34 över 160 kilometer. Örebroaren Lars Hagstedt tog sig förvisso i mål, vilket är en prestation i sig i ett så långt lopp, men slutade sist av de 26 herrar som gjorde det, på 27.44.29 (segraren Johnny Hällneby sprang på imponerande 16.39.14).

Och så avslutades Bergslagsklassikern i dag med Koppartramen, som kollega Birgitta Skoglund både skrev och gjorde webb-tv om.

Helgens höjdare – EM, SM och klassisk Lidingöladdning

1) Linjeloppet i cykel-EM
Emilia Fahlin, Emma Johansson, Sara Mustonen-Lichan, Sara Penton, Alexandera Nessmar och Malin Berlin. Där har ni Sveriges uppställning i linjeloppet när proffsen för första gången genom tiderna får vara med i cykel-EM. I gårdagens blogginlägg berättar Fahlin om sina tankar inför loppet, som avgörs över åtta varv på en rätt kuperad bana. Startlistan innehåller de flesta stora, europeiska namn man kan tänka sig, och det lär bli ett rejält dramatiskt lopp. Och till skillnad från gårdagens tempo så ska Eurosport sända, om än bara på webben.

2) Långdistans-SM i orientering
Skrev jag också om tidigare i veckan. Kvalet avgörs på lördagsmorgonen (tror jag skrev fredag sist, men det är ju fel) och finalen ganska exakt ett dygn senare, på söndagsmorgonen. Alltihop i skogarna strax norr om Sölvesborg. Och i princip alla lokala löpare av klass är på plats, utom regerande SM-bronsmedaljören i långdistans (och VM-löparen) Filip Dahlgren som i går också officiellt meddelade att säsongen är över på grund av alla skador.

3) Tarstaborgsrundan
Ytterligare en av de där finfinaste deltävlingarna i långloppscupen. En klassisk uppladdning inför Lidingöloppet, dessutom. Vi snackar nio kilometer terränglopp med start och mål på Pålsboda IP. Den klassiska banan alltså, efter fjolårets regnkaos som gjorde att loppet flyttades till ett elljusspår. Då vann Erik Anfält, som gett sig själv startförbud de närmaste veckorna, och Mikaela Kemppi, som säkert kommer till start, även om det inte publicerats någon startlista ännu.
Och så kutas det förstås en hel del på andra håll också, bland annat är Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker tillbaka på vägen efter baninsatserna i SM och Finnkampen och lubbar Köpenhamns halvmara på söndag.

Anfält om galna schemat: "Experimenterar med kroppen"

Well, försök att greppa det här: På 37 dagar har Erik Anfält, 39, hunnit med att vinna DM över 10 000 meterBlodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter) och Tarstaborgsrundan, samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK) och i Sälen fjällmaraton. Åtta tuffa tävlingar på fem veckor, alltså. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp landslagslöparen (Stockholm maraton i maj) från Örebro för att höra vad han håller på med efter helgens personliga rekord på 10 000 meter på lördagen och den överlägsna segern i Pålsboda på söndagen.

– Jag experimenterar med hur mycket kroppen tål. Benen var inte glimrande i dag (läs: i går), men det gick bra ändå. Jag tog Tarstaborgsrundan som sista hårda träningspasset inför Lidingöloppet, så nu får det bli att ta det lite lugnt i veckan, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Men åtta tävlingar på 37 dagar – och på den nivån …
– Jag kör ett test med min kropp och tränar i princip inget hårt. Mycket mängd, men inte så tufft. Och sedan går jag all-in på tävlingarna i stället. Kroppen är i bra form, vilket gjort att jag återhämtat mig fort, och jag hoppas att det håller i sig en vecka till.
Blir det lite vila efter Lidingöloppet?
– Vila? Nej, det tror jag inte, om inte kroppen säger ifrån. Jag har någon sorts plan att köra Åstadsloppet (den 10 oktober) och höstens stora mål är ju Valencia marathon (den 15 november). Men vi får se, jag tar en tävling i taget och just nu är det fullt fokus på att hitta mental och fysisk styrka till på lördag.
Vad har du för målsättning på Lidingö, då?
– Jag blir väldigt besviken om jag inte slår mina 1.49 som jag gjort på Lidingö tidigare (1.49.24 2012). Om formen är kvar kan det bli spännande. I någon sorts drömbild hoppas jag på 1.45, men då måste jag ha en kanonkänsla från start, känna att formen fortfarande är riktigt bra så jag orkar trycka på hela vägen. Då är inte den tiden någon utopi.
Det lutar åt en länsbatalj mot Filip Dahlgren och Linus Rosdal, vem är starkast av er?
– Linus är alltid duktig och Filip har gjort väldigt bra resultat på slutet. På papperet är de väldigt jämnt mellan oss, det är svårt att se vem som är vassast just nu. Det blir nog dagsformen som avgör.
Hur laddar du?
– Jag rullar lite lätt distans. Och om benen är pigga i mitten av veckan kanske jag lägger in något lätt kvalitetspass. Men inget som slår ned kroppen i källaren igen.
Okej, helgen som gick då. Hur var egentligen rekordloppet på stadion?
– Det var jäkligt skoj att gå under 32 minuter, det var målet. Tyvärr blev jag själv redan efter ett par kilometer, jag hade hoppats att vi skulle vara ett gäng som drog ihop. Det var lite synd, för jag kände hur mycket jag tjänade på att ligga och växeldra med en annan kille i början av loppet. Så det finns nog ytterligare lite mer att hämta om jag skulle hitta ett lopp med lite mer klunglöpning. Men det är ingen prio den här hösten, det jag ville var att putsa mitt pers under 32, och det fixade jag, så jag får vara nöjd.