Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.

Fahlin besviken efter elfteplatsen i Belgien – Ekström står över när landslagskollegorna kör långlopp: ”Spar mig”

Det blev nästan en topp tio-placering, men ändå ingen rolig dag för Emilia Fahlin i Nokere Koerse. Jag pratade med henne strax efteråt (för en text ni kan läsa här), och hon var besviken över framför allt två saker: Dels att frambromsen på cykeln inte alls fungerade (trots att hon uppmärksammat mekanikerna på problemen efter träningar på plats i Belgien) och dels att lagkamraterna inte understödde henne tillräckligt i jakten på de tre utbrytarna (Lauren Kitchen, Victorie Guilman och Jade Wiel bröt relativt tidigt, så Maëlle Grossetête och Eugénie Duval var de enda som var med där framme) – men också att FDJ-teamet fick dålig hjälp av andra lag som borde haft intresse av att fånga in utbrytningen, främst Liv Racing (med Lotte Kopecky, som till slut vann klungspurten om fjärdeplatsen), Movistar (med formstarka danskan Emma Norsgaard) och Team DSM (med Lorena Wiebes). Amy Pieters, Grace Brown och Lisa Klein kom loss med runt 45 kilometer kvar, och höll alltså hela vägen. Där bakom kom en 30-mannagrupp där Fahlin spurtade in som åtta, alltså på plats elva totalt. På söndag ställer FDJ upp med ett riktigt starkt lag i italienska världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda, och det återstår att se om Fahlin får chansen att tävla för eget resultat då. Bloggen återkommer förstås med mer inför den tävlingen närmar söndag.

Häromdagen rapporterades det att landslagsåkare som Ebba Andersson, Jens Burman, Emma Ribom, William Poromaa och Andrew Musgrave ska köra helgens dubbeltävlingar i långloppsvärldscupen ski classics i Vålådalen. Jag drog förstås ett sms till Axel Ekström för att höra om han kommer göra landslagskompisarna sällskap, men så blir det inte. Han laddar istället vidare inför nästa helgs final i Sverigecupen, i Falun, och stundande SM-tävlingar i Kalix. ”Jag har jobbat hårt med en del detaljer som jag hoppas ska ge en extra skjuts inför säsongens sista traditionella tävlingar, så jag spar mig inför dem”, skriver Ekström.
I dag kom för övrigt det förväntade beskedet att Reistadløpet, finalen i ski classics, ställs in. Därmed blir de tre tävlingarna över två helger i Vålådalen säsongens sista.

Nytt långlopp inställt – nu blir det tre på åtta dagar i Årefjällen

När jag skrev om avslutningen på skidsäsongen i går glömde jag ju ett långlopp – finska Ylläs–Levi som skulle gå mellan de båda svenska och norska Reistadløpet (som inte lär bli av på grund av de norska restriktionerna). Nå, i dag blev även Ylläs–Levi-loppets elitdel inställd (sedan tidigare var motionstävlingen inställd) och precis som Birkebeinerrennet flyttat till Södra Årefjällen där sedan tidigare Årefjällsloppet körs varje år. Ylläs–Levi är normalt 67 kilometer långt, och ersättningstävlingen – som fått namn efter en samby och kommer heta Tåssåsen
criterium 64 – blir nästan lika långt, 64 kilometer. Kriterium är ju cykelslang för varvlopp, men det här loppet består faktiskt bara av två varv, 32 kilometer var. Start och mål i Vålådalen och nästan helt platt, bara en rejäl backe (cirka 100 höjdmeter) per varv. Det känns nog bra för åkarna, eftersom tävlingen kommer äga rum dagen efter Vålådalsrennet som är betydligt mer kuperat. Den tävlingen försöker efterlikna Birkebeinerrennets banprofil med en tung klättring på första halvan och en lättåkt andra halva genom att först avverka två varv på ett 15-kilometersvarv med en 300-metersstigning och sedan gå ut på ett längre, flackare varv över 24 kilometer för totalt 54. Start och mål även där i Vålådalen.
De två loppen avgörs lördag–söndag nästa helg. Lördagen därpå körs sedan den ordinarie tävlingen i Vålådalen – Årefjällsloppet. Den har för året förlängts till 100 kilometer, och blir därmed den första tävlingen i långloppsvärldscupen ski classics historia som är längre än Vasaloppet. Det är runt 400 meter mellan högsta och lägsta punkten och några långa, sega klättringar, men sista 35 kilometer är tämligen platta (och där tappar man hundratalet höjdmeter).
Alla tre tävlingarna är förstås bara öppna för eliten – sådana som kör för lag i ski classics plus de som klarar speciella kvalkriterier, förmodligen stipulerade fis-poäng.
Det återstår att se om några länsåkare kommer till start, men Maria Gräfnings och Bob Impola har ju åkt rubbet i långloppsvärldscupen i år (mja, Gräfnings har varit anmäld till allt men stod över start i den vrålkalla premiären i La diagonela), så det är troligt att de kör även nu.