Louise Wiker tog NM-guld i lag – kan det bära till terräng-EM? (Och allt annat som hänt i helgen)

Jag kutade ju Borås 6-timmars i går (läs racerapporten här) och därför blev det inget blogginlägg då (jag hade tänkt skriva på kvällen, men låg först och skakade av nedkylning vilket sedan övergick i årets värsta förkylning). Nåväl, det hände ju en del intressanta grejer som ni inte får missa, så därför kommer här en resumé.
Ja, orienteringsgalan har jag redan skrivit om här (tre priser till länet, till Martin Regborn, Tomas Hallmén och Marcus Jansson; och landslagsorienterarna kutade ju dessutom en masstartsträning på lördagen, före galan, som ni kan se resultaten från här), men det hände en hel del annat också.

Först och störst var förstås Louise Wikers fjärdeplats i terräng-NM, eller kanske framför allt svenskornas guld i lagtävlingen, som borde kunna bädda för ett lag på EM i Italien den 11 december. Nu ska man ju absolut inte ta ut något i förskott när det gäller Wiker; jag minns både när hon 2011 blev nobbad från just terräng-EM trots en grym säsong med bland annat SM-guld på 10 000 meter (efter att hon blivit sjuk och presterat dåligt på NM och öppna brittiska EM-uttagningarna) och när hon i fjol ratades till maran på friidrotts-VM trots att hon var Sverigetrea (sedan fick hon ändå åka och springa i Peking efter dubbla återbud, men då fick hon beskedet så sent att det störde uppladdningen och förutsättningarna ordentligt). Så vi väntar väl helt enkelt och ser vad landslagsledare Lorenzo Nesi säger när den slutgiltiga truppen släpps den 29 november.
Hur som helst vann Charlota Fougberg, hinderspecialisten, sitt andra terräng-NM guld med hela 34 sekunders marginal ned till Finlands Camilla Richardsson på andrpalatsen. Wiker var alltså fyra, 7,7 sekunder bakom Richardsson och 7,0 bakom tredjeplacerade finländskan Annemari Kiekara. Att svenska Sara Holmgren blev femma samtidigt som tredje finländskan kom först på tolfte plats gjorde att Sverige alltså ändå vann lagtävlingen (tio placeringspoäng på Sverige, 18 på Finland, 22 på Norge på tredje plats).

I skidtunneln i Torsby värmde en hel del länsskidåkare upp med träningstävlingen Stjerneracet inför Bruksvallsloppet, den stora svenska säsongspremiären, nästa helg. Jag har inte lyckats komma över någon resultatlista från tävlingen än, men enligt Filip Danielssons blogg vann Bob Impola före Bill Impola och just Danielsson (alla tre tävlar för SK Bore i år) medan Zinkgruvans Markus Johansson enligt samma källa verkar ha blivit sexa.

I världscuppremiären i skridsko, i kinesiska Harbin, slutade den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson 43:a på 1 500 meter (på 1.52,67), 47:a på 1 000 meter (på 1.13,15) och 50:e på 500 meter (på 36,64). Inte riktigt vad han hade hoppats på inför tävlingarna. ”Davids målsättning att kvala in till division A (där de 20 bästa i världen får åka) gick inte att realisera utan han hamnade på 23:e plats i division B (på 1 500 meter)”, skriver Kenth Borgström på förbundets hemsida.

Matthias Wengelin lyckades inte försvara den svenska mästartröjan i cykelcross-SM i Eksjö. Mountainbikespecialisten från Örebro missade pallen, blev femma 2.42 bakom segrande David Eriksson, Göteborg, och 1.41 från Henrik Jansson, Falun, på tredjeplatsen. Det blev inga medaljer i junior- eller veteranklasser heller för länscyklisterna, Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck var närmast, 38 sekunder från bronset i damveteranklassen (och 28 sekunder före klubbkompisen Linnea Angerman). OS-guldmedaljören (i mountainbike) Jenny Rissveds vann för övrigt damklassen före OS-silvermedaljören (i landsväg) Emma Johansson. Guld och silver igen, alltså.

Och i Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen, slog IF Startas Maria Eriksson till med ett personligt rekord på 3 000 meter, 11.43,41, medan Heshlu Andemariam blev bästa länslöpare i herrarnas lopp med en tredjeplats på 9.41,41 (Pontus Aldenstam, Väsby, vann på 9.17,95).

Helgens höjdare: Nu spänner jag bågen och satsar på sju mil

1. Borås 6-timmars
Årets tredje mållopp, och det jag satsat allra mest på. Eller ja; jag gick in för att springa 24 timmar och utmana om segern i Örebro backyard ultra (det blev 19 timmar och en andraplats) och Bergslagsleden ultra är ju mitt absoluta favoritlopp (men det gick helt åt helvete i år…). Det var efter det debaclet jag bestämde mig för att det var make it or break it med två månader kvar till Borås 6-timmars (en start jag fick i 30-årspresent), och la upp ett träningsschema med två fart- och två långpass per vecka utöver återhämtningsjoggar och lite styrka. Jag har klarat mig från sjukdomar (det gör jag oftast) och skavanker (det har varit vanskligare senaste åren) och genomfört alla pass enligt punkt och pricka: 32 nyckelpass på åtta veckor. Därmed borde jag vara i varje fall något bättre än i det bedrövliga skick jag hade på Bergslagsleden i september. Vad jag siktar på i det här loppet som är mitt första tidslopp och alltså handlar om att kuta så långt som möjligt på sex timmar? Tja, jag har en dröm om sju mil och drar en fet skamgräns vid sex. Alltså ligger spannet mellan att hålla sex minuter per kilometer (känslan är att jag kan jogga i 5.45 till evigheten, men sånt kan förstås ändras om magen rasar eller benhinnorna protesterar) och 5.08. Jag provade att lubba en halvmara i 5.08-tempo (fast det blev 5.04 i snitt, försökte skaffa mig någon form av marginal för närings- och kisstopp) för ett par veckor sedan, och jag överlevde. Överlevde, ja; jag hade möjligen kunnat fortsätta i samma fart i en mil till, med livet som insats i en halvmara till – men knappast i drygt två halvmaror till … Då var det å andra sidan mitt i den här tunga träningsperioden, utan någon som helst toppning, utan någon som helst näringspåfyllning längs vägen, till och med före frukost. Om jag träffar rätt med formtoppning och kolhydratsladdning och langning i morgon, är det möjligt att hålla den farten, då? Tja, min tanke är i varje fall att prova den ett par varv (asfaltsbanan i centrala Borås är 1 295 meter och ska, för att totaldistansen ska bli sju mil, avverkas drygt 54 gånger) för att se hur benen känns, om det är möjligt. Är det inte möjligt backar jag av och försöker hålla 5.20 så länge som möjligt. Det är i varje fall planen. Jag återkommer förstås med en rapport efteråt och berättar hur det gick (ni kan också följa loppet live här, om ni är intresserade av täten, mig eller någon av de andra länslöparna – bland annat springer min gymkompis Johan Rosenqvist från Karlskoga liksom en kvintett från Östansjö med Per Börjesson i täten).

2. Orienteringsgalan
Jag har redan skrivit och skrivit och gjort tv om det mesta inför orienteringsgalan i Ånnaboda i morgon kväll. Åtta prestigefyllda priser ska delas ut, och även om det mest spännande är att se om Martin Regborn tar hem något pris (jag har ju tippat att han tar årets komet) så är det mest historiska förstås att Tove Alexandersson lär utses till årets orienterare för fjärde gången (hon har ju blivit det tre gånger tidigare trots att VM-gulden till fots uteblivit, och i år slog hon till med dubbla världsmästartitlar på hemmaplan). Det skulle placera Borlängelöparen på tredje plats genom historien i svenska orientering vad gäller den utmärkelsen; närmast bakom Helena Jansson som radade upp fem raka titlar 2007–2011 och Ulla Lindkvist som tog lika många mellan 1966 och 1971. Emil Wingstedt, Jörgen Mårtensson, Annichen Kringstad, Bernt Frilén och Bertil Norman har, liksom Tove förmodligen i morgon kväll, fyra titlar var. Senast en länslöpare vann titeln var 1994 när Degerforsfostrade Tisaren-löparen Marlena Ehn (då Jansson) tilldelades utmärkelsen efter totalsegern i världscupen (däremot fick hon aldrig titeln efter något av de tre VM-gulden).
På lördagsförmiddagen avgörs dessutom en stafetträning (men inte med lag utan individuellt, ett masstartslopp) med tävlingsinslag och med start vid vägskälet väster om campingen i Ånnaboda, och resultat verkar levereras här.

3. Terräng-NM
11.10 på lördagsförmiddagen går startskottet i norska Kristiansand: Hälleforsbördiga Louise Wiker, som senaste dryga året hunnit med både friidrotts-VM och Finnkampen (men som bommade friidrotts-EM i somras) och hennes fyra lagkompisar i svenska damlaget ger sig ut på en 7,48 kilometer lång utmaning i konkurrens med övriga nordiska länders bästa terränglöpare i terräng-NM. I potten ligger en liten möjlighet att få en biljett till EM i italienska Chia om exakt en månad. För det krävs som individuell idrottare, enligt Svenska friidrottsförbundet, ”en god möjlighet att bli bland de 25 bästa på EM” eller som en del av ett lag en ”rimlig chans [för laget] till en placering bland de åtta främsta.”

Bubblare: Cykelcross-SM avgörs i Eksjö på lördagen, och på startlinjen står (förutom OS-guldmedaljören i mountainbike Jenny Rissveds och OS-silvermedaljören i landsväg Emma Johansson som nu gör upp med specialisterna i en stenhård duell) örebroaren Matthias Wengelin, som var VM-femma i mountainbike i somras, med nummer ett på nummerlappen fäst över den svenska mästartröja han nu ska försöka försvara. Det finns också möjlighet till SM-medaljer för Almby i veteran- (Katarina Rönnbacka-Nybäck och Linnea Angerman) och juniorklasserna (Alexander Ehrlin). Och i morgon bitti gör David Andersson, OS-skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, säsongens första världscuptävling, i kinesiska Harbin. Och så drar ju friidrottens inomhussäsong igång med Vinterspelen i Tybblelundshallen, som jag skrev lite om tidigare i veckan. Noteras bör också att Lars Lundegård, som är en av Sveriges bästa H50-löpare, gör sin sista tävling för Karlstadklubben Göta inför bytet till KFUM Örebro vid tävlingsårsskiftet på tisdag.

Länets tre VM-orienterare utanför landslaget: "Men dörren är inte stängd …"

Örebros Martin Regborn, 23, fick lämna A-landslaget när det bantades från 34 till 19 löpare förra vintern. När det i går krymptes från 19 till tio fick även Hallsbergs Lilian Forsgren, 25, och Garphyttans Filip Dahlgren, 27, stryka på foten. Det trots att alla har fina meriter; Regborn har sprungit VM två år i rad, Forsgren tog EM-silver i fjol, en världscupseger i somras (båda i stafett) och VM-debuterade i augusti, och sedan dess hårt skadedrabbade Dahlgren var VM-tia i långdistans i fjol. Kvar i A-landslaget är nu bara gräddan av svenska orienterare, som Tove Alexandersson och Helena Jansson. 24 löpare där bakom, bland dem länstrion (plus exilörebroaren Maria Magnusson, men ingen Daniel Attås), bildar ett ”utvecklingslandslag”, som kommer att delta på samma aktiviteter som A-landslaget. Konditionsbloggen ringde upp förbundskapten Håkan Carlsson, händelsevis örebroare även han, för att fråga vad som egentligen är skillnaden mellan A- och utvecklingslandslag.

– Framför allt har löparna i A-landslaget redan nu blivit uttagna till EM i Tjeckien (21–28 maj), och så har vi lite mer ekonomiskt stöd att lägga på de tio i satsningen mot EM och VM. Men i grova drag är förutsättningarna väldigt lika för A- och u-landslagen, jag ser det som ett enda landslag. Att vi tog ut 19 löpare i A-landslaget förra året berodde på att vi hade världscupdeltävlignen på Tasmanien i januari, och laget dit fick bli landslag. Det vi gör nu är att gå tillbaka till en liten mindre A-trupp men ett stort, totalt landslag, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Sverige har sex platser per distans till EM, och du har tagit ut sex herrar och fyra damer redan …
– Ja, men att man är uttagen betyder inte per automatik att man kommer att springa alla distanser. Dörren är inte stängd för någon löpare, varken för de som är med i utvecklingslandslaget eller för de som just nu står helt utanför landslagen. Viktigast för dem blir uttagningstävlingarna i Brösarp (8–10 april), för därefter kommer vi att ta ut en trupp till världscuppremiären i Polen, och efter Polen tar vi ut truppen till EM. Det är med andra ord absolut ingen nackdel att springa bra i Polen om man vill springa EM, men i långdistans kommer tävlingarna i Brösarp väga tungt eftersom det inte blir någon långdistans i världscuppremiären.
Och vill man springa VM måste man väl göra bra ifrån sig på EM?
– Ja, EM kommer att vägas ihop med veckorna därefter, där vi har ett VM-test. Sedan kommer vi att ta ut en trupp som får två månader på sig att förbereda sig för VM.
Om vi tittar på länslöparna, Dahlgren har pratat länge om att springa långdistansen i hemma-VM. Hur ser du på hans chanser?
– Får han vara hel kommer han hinna bli riktigt bra till nästa år. Han har en väldigt hög kapacitet.
Forsgren är väldigt allround, är det rentav en nackdel ibland? Borde hon specialisera sig?
– Lite får man ju anpassa sig efter vad man blir uttagen till. I år fick hon rikta in sig väldigt mycket på mixedsprintstafetten. Men det är svårt att säga. Hon kan ta ytterligare kliv, hon har absolut en väldigt hög kapacitet och det ska bli spännande att se vad en bra vinterträning gör med henne.
Och så Regborn, det känns som om han var grymt snabb i år men inte riktigt fick ut det orienteringsmässigt?
– Jag tror faktiskt inte att han var i sin allra bästa form i VM, jag tror till och med att han var ännu bättre under hösten. Han hade inte optimala träningsförberedelser in i mästerskapet, och man måste vara i toppform om man ska konkurrera när alla andra är det. Men han är väldigt noggrann och ambitiös i sin träning och ser fram emot att se vad han kan göra nästa år.

På tal om petningar togs (”större delen av”) truppen till nordiska mästerskapen i terränglöpning, som avgörs i Göteborg den 7 november, ut i går. Landslagsledare Stefan Olsson gick rätt strikt efter resultaten från terräng-SM förra helgen. När löpare som saknar svenskt medborgarskap sorterats bort togs på herrsidan topp tio på långa terräng-SM och topp sju på korta ut (förutom Jonas Leandersson och Staffan Ek som, men här spekulerar jag, lär fått chansen men tackat nej). 18:e-placerade Linus Rosdal, KFUM Örebro-löparen som var Sverigeetta i Lidingöloppet, var exakt en minut bakom uttagne tian Robin Lindgren över tolv kilometer, och det kan därför sägas vare exakt så långt från en landslagsplats. I P19-klassen fick 17-årige Sävedalenlöparen Suldan Hassan, som spöade Hällefors Haben Kidane med sekunder på Lidingö, en tidig chans i juniorlandslaget. Truppen kan kompletteras fram till söndag.

Bommade för övrigt att OS-satsande skridskotalangen Adam Axelsson gjorde säsongens första tävling i Norgecupen i Stavanger helgen som gick.  Körde 1 500 meter (1.55,98) på fredagen, två 500-meterslopp (37,54 och 37,44) på lördagen och 1 000 meter (1.14,37) på söndagen. 500-meterstiderna är de bästa Axelsson någonsin gjort i Europa (bara överträffat på de snabba isarna på hög höjd i Calgary och Salt Lake City), och de andra tiderna inte heller så pjåkiga.