Kandelin vann regnigt Gallaberget trailrun – och Brundin/Hansson fortsätter dominera Moto tour

Örebroaren Jonathan Kandelin berättade för mig innan starten att han knappt hade hittat fram till startplatsen för Gallaberget trailrun, men när den milslånga löptävlingen – två varv runt sjön på två delvis olika terrängspår – väl drog igång hittade han runt snabbare än alla andra i regnet. Kandelin är ju mest känd som hinderbanelöpare och laddar just nu för dygnsloppet Toughest 24h Xtreme på Solvalla 29–30 juni, men är även en mycket habil stiglöpare vilket han visade inte minst med en andraplats i Kilsbergen trailrun i höstas.
I dag hade han inledningsvis sällskap av fjolårssegraren Johan Ingjald och hemmalöparen Magnus Stranneby, men vid varvningen efter 6,2 kilometer hade Kandelin öppnat en lucka på 42 respektive 72 sekunder, som växte till seger med över två minuter i mål. 41.42 på Kandelin (den näst bästa tiden som noterats på banan, knappt två minuter från Jonas Nilssons banrekord), 43.48 på Ingjald och 44.05 på Stranneby.
I fjol visade Liduina van Sitteren klass och noterade ett banrekord på 43.55, som årets segrare Therese Fjordäng var nästan fem minuter ifrån på 48.35 (men hon var precis som Kandelin näst snabbast genom tiderna). Tidigare vinnaren Hanna Henriksen blev tvåa på 50.41.
Claes Nilsson och Ester Skoglund snabbast på korta banan med 28.37 respektive 34.45.
Och jag? Tja, jag hängde på tätklungan i några hundra meter, i varje fall, och hittade sedan mitt eget tempo. Blev femma på 46.59 (2017, då jag led av järnbrist, gjorde jag 53.12 och i fjol, då jag åkte på magras efter sex kilometer, 47.25).
Gallaberget trailrun genom åren (banrekorden kursiverade):
2016: Patrik Johansson 42.22/Hanna Henriksen 53.47 (sju deltagare på tio kilometer, elva på 6,2).
2017: Jonas Nilsson 39.53/Therese Karlsson 50.34 (tolv på tio, 18 på 6,2).
2018: Johan Ingjald 42.45/Liduina van Sitteren 43.55 (20 på tio, 13 på 6,2).
2019: Jonathan Kandelin 41.42/Therese Fjordäng 48.35. (16 på tio, 13 på 6,2).

I rullskidtävlingen Moto tour tog Robert Brundin tredje raka och Olivia Hansson andra raka (inga damer ställde upp i första deltävlingen) segrar i inledningen av säsongen när backsprinttävlingen utanför Ekeby-Almby avgjordes i kväll. Hansson var ensam tjej till start och slutade sjua av 13 deltagare i prologen, blev sedan trea i sin kvartsfinal men missade A-finalen genom en fjärdeplats i semifinalen. I stället blev det en tredjeplats i B-finalen för långloppsspecialisten.
Brundin vann prologen med 4,5 sekunder bak till Viktor Hansson, och gick sedan rent genom kvartsfinal, semifinal och final för seger närmast före Hansson och Daniel Olsson. Olsson är tvåa i sammandraget men 21 poäng bakom Brundin efter tre av åtta deltävlingar.

Tisarens dubbla revansch i Tiomila, Fahlins avslutning på våren, Kemppis första seger på hemmaplan efter fotoperationen och allt annat som hände i helgen

Var och sprang mest hela helgen, men någon typ av uppföljning är jag ju skyldig er bloggläsare vad gäller vad som hände i övrigt i konditionsidrottsväg i helgen. Men det blir något mer schematiskt och översiktligt än vanligt.

** Emilia Fahlin avslutade våren utan riktig toppkänning i Liège-Bastogne-Liège. 22:a, i den andra stora gruppen (Annemiek van Vleuten gick solo till segern och därbakom fanns 16 cyklister runt 1.40 efter, Fahlins 15 cyklister stora klunga var knappt tre minuter efter, och hon blev femma i den), efter 139 kilometer i Belgien. Tävlingen var alltså vårsäsongens sista, men redan på torsdag börjar sommarsäsongen med etapploppet Tour de Yorkshire.
** Tisaren tog dubbel revansch i Tiomila. Dels blev damerna äntligen topp tio igen efter fyra år utanför, och dels tog herrarna tillbaka titeln som bästa länslag, den som Hagaby lånade i fjol. Tisaren fick exakt den där effekten de ville ha av att sätta starka Lilian Forsgren på förstasträckan – Josefin Tjernlund på tredje kunde tack vare den fina starten åka hiss uppåt i resultatlistan till en andraplats, minuten bakom ledande Simona Aebersold (Tampereen Pyrintö), och Lovisa Persson förvaltade det till en tredjeplats på fjärdesträckan. Ankaret Andrea Svensson, som haft en så fin vår, hade dock tyngsta dagen av löparna i laget (hon hade dragits med sjukdom veckorna före) och tappade mycket tid och sju placeringar på avslutningen. Men en tiondeplats är en tiondeplats, och dessutom var Tisaren femte bästa svenska klubb. Herrlaget låg stabilt mellan 34:e och 44:e plats hela stafetten, och gick i mål på topp när Oskar Andrén sprang hem 35:e-platsen på sistasträckan. Daniel Attås hade bästa individuella sträckan när han var sjätte bäst av alla på femtesträckan (den direkt efter långa natten). Martin Regborn sprang upp Hagaby från 53:e till 13:e plats på andrasträckan, och Örebroklubben var bästa länslag efter långa natten där Filip Dahlgren skickade ut Samuel Andersson som 34:a, men sedan tappade laget placering för placering ned till en 73:e-plats i mål. KFUM Örebros unga lag blev 91:a. Hagabys A-lag slog Tisarens B-lag i kampen om att bli näst bästa damlag från länet, de slutade på 78:e respektive 85:e plats.
** På grund av ombyggnationer i centrum var Kumla stadslopp i år bantat från tio till fem kilometer, och banan ny (nere i Sjöparken). Mikaela Kemppi vann sitt första lopp i cupen efter fotoperationen – ja, rentav sedan DM på 10 000 meter i Glanshammar 2017 (men hon har ju vunnit utanför distriktet och blev ju bland annat veteran-SM-guldmedaljör häromsistens) – när hon skar mållinjen en minut och 40 sekunder före 29 år yngre tvåan Klara Frih, Åsbro. 18.42 respektive 20.22 (trean Antje Wiksten sprang på 21.26). Wilhelm Bergentz, som drogs med körtelfeber i vintras men är på väg tillbaka i rasande takt, är ju av samma årgång som Frih (2002) och nådde hela vägen till segern i herrklassen, på fina 16.16. Michael Welday var elva sekunder bakom på andraplatsen, Noha Olsson trea på 17.01. Bergentz och van Sitteren (som inte sprang) leder långloppscupens sammandrag efter tre tävlingar.
** Per Arvidsson vann Munkastigen trailrun på 3.17.54 (drygt 2,5 minuter före Kolmårdens Henrik Pilvinge, men nästan 22 minuter bakom Erik Anfälts banrekord från i fjol) efter att ha gått solo sista tre milen eller så. Magnus Mossberg blev näst bäste länslöpare på fjärde plats, men över 18 minuter bakom. På damsidan skuggade Örebro AIK:s Therese Fjordäng 20-talet sekunder bakom segrande Åsa Bergman (Västerås) hela loppet, och var bara 18 efter i mål, efter tre timmar och 54 minuter. Zinkgruvans Erica Bjärmark, mer känd som skidåkare (har gått skidgymnasiet i Torsby), var näst bästa länslöpare på fjrädeplatsen, men nästan 50 minuter bakom tätduon.
** Och på tal om Anfält så paceade han Huddinges Hanna Lindholm hela vägen till 2.29.34 i Hamburg maraton – den näst snabbaste tiden av en svensk genom alla tider, över sex minuter under årets VM-kvalgräns men trist nog fyra sekunder (fyra sekunder!) från kvalgränsen till OS i Tokyo nästa år (det var för övrigt tionde gången i karriären som Anfält gick under 2.30). Andreas Ingberg persade med 2.33.51, över minuten snabare än hans tidigare rekordlopp i Valencia i december, och en tid som flyttar honom från 28:e till 24:e plats på bästalistan i distriktet genom tiderna.
** Hemma i Säterskogarna var inflyttade örebroaren Matthias Wengelin tvåa, minuten bakom Vilgot Lindh (bror till inflyttade örebroaren Axel Lindh som i sin tur var femma, knappt tre minuter bakom) i premiären av Sverigecupen, Klippingracet. Örebrocyklisternas Linda Meijer var sexa, 17 minuter bakom regerande olympiska mästaren Jenny Rissveds över 30 kilometer.
** Och på landsvägssidan startade Sverigecupen med Kinnekulle cyclassic för seniorerna (Jacob Ahlsson var med som hjälpryttare i Motala AIF:s lag där Isac Lundgren tog en andraplats som en av nio man, varav tre från Motala, som kom iväg i en avgörande utbrytning) och Götenetempot för ungdomar, juniorer och veteraner (Jonathan Ahlsson tog en mycket meriterande andraplats i juniorklassen, med en snittfart på 44 kilometer i timmen över 20 kilometer och mindre än fem sekunder bakom segrande Anton Dahlbom, Södertälje). Jonathan var dessutom tvåa över 88 kilometer stenhård tävling i Kinnekulleloppet dagen därpå, bara 35 sekunder bakom segrande utbrytaren Edvin Lovidius, Södertälje.
** Och i den 100:e upplagan av Örebro parkrun kom lämpligt nog exakt 100 löpare till start, om än inga riktigt snabba. Conrad Granath (19.19) och Tess Quinn (22.29) var först i mål.

Hassan, Ingjald och Eriksson vann Höstloppet – men nästa helg får Starttrion stenhård konkurrens

IF Start-duon Mohamed Hassan och Johan Ingjald sprang tillsammans i Höstloppet i Vretstorp i dag, och eftersom jag själv var trea i mål – nästan sex minuter bakom – kan jag inte ge någon ögonvittnesskildring för om de gjorde upp om segern, men jag tror att de valde att dela på den. Hur som helst är Hassan före Ingjald i resultatlistan, men båda på 51.54 över 13,3 kilometer med runt 150 höjdmeter (jag kutade det mycket trevliga loppet på 57.37).
Maria Eriksson, även hon från IF Start, var fyra i mål, bästa dam på 59.36 – och Örebro AIK:s Therese Fjordäng såg oberörd ut när hon kom i mål 37 sekunder senare med en hund i koppel. Anna Karlsson, Östansjö, trea.
Loppet lockade dubbelt så många löpare som i fjol – 20 nu mot tio då – och därtill sex gångare.

Bara timmar efter att Höstloppet var i mål (och därmed bara några få utomhustävlingar återstår under 2018) stängde anmälan till säsongens första inomhustävling i Tybblelundshallen: Glanshammars IF:s Vinterspelen. Seniorerna springer 3 000 meter, och Starttrion Hassan, Ingjald och Eriksson är anmälda dit också. På damsidan är bara två löpare klara (de får dock sällskap av tre F17-löpare, bland annat Åsbros Klara Frih), men på herrsidan ser det ut att bli riktigt bra klass med Thorens superspännande 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, Starts Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten som gjort 16.29 på 5 000 meter och 35.09 på landsvägsmilen i år), och Örebro AIK:s Jakob Nilsson som vann långloppscupen 2016. De yngre ungdomarna kutar 800 meter, och där kommer bland andra Starts Hugo Örn (P15) till start.

För övrigt blev det inget pris som Årets mountainbikeorienterare för Marcus Jansson trots att han var nominerad som två av tre kandidater (ensam och i ett stafettlag) till priset på orienteringsgalan på fredagen. I stället tog Nadia Larsson hem titeln, medan Tove Alexandersson blev Årets orienterare för sjätte gången. Totalt delades 30 priser och stipendier ut på galan, men inte ett enda gick till någon länsorienterare, vilket väl säger en del om vilket mellanår det blev.
Jansson avslutade för övrigt sin tävlingssäsong med en start i svenska cupen i cykelcross på söndagen, där han blev elva i deltävlingen i Jönköping, drygt 5,5 minuter bakom segrand David Eriksson, Art-V CC.

Örebrolöpare topp tio i Kullmannen – Dan Bäck vann Höstloppet efter felspringning

Det var ju inte bara Kilsbergsleden i helgen. Samtidigt avgjordes också Kullamannen, ett av Sveriges tuffaste triallopp (eller, egentligen är det ju ett helt gäng lopp, i år på distanser från tolv kilometer till 100 miles), på kuperade banor på den tuffa bergsformationen Kullaberg vid kusten utanför Höganäs i Skåne. Där slog Örebro AIK-löparen Therese Fjordäng (en 29-åring som tidigare hette Carlsson i efternamn och som tidigare visat fina resultat på traillopp med bland annat en topp tio-placering i Munkastigen trailrun i fjol och en andraplats på Tiveden trail i somras) till med en åttondeplats i den 22 kilometer långa Dödens zon (som väl kan sägas vara originalbanan, även om det numera även tävlas över tolv kilometer, över 44 kilometer [två varv på Dödens zon] och över 100 miles [95 kilometer på Skåneleden plus tre varv på Dödens zon]). För att förstå exakt hur jävliga de 22 kilometerna är räcker det att läsa tiderna: Segraren Amanda Nilsson behöver över två timmar på sig (2.03.51) för att nå målet, och Fjordäng var alltså åtta av 159 som tog sig i mål på 2.27.57.
Klubbkompisen Cristoffer Stockman verkar ha sprungit med Fjordäng, i varje fall sista biten eftersom de båda passerade mållinjen med en sekunds mellanrum. Han slutade på 87:e plats av 546 herrar i mål, Johannes Tegner vann på 1.40.54 (Patrick Wickström, 21.00.34, och Sofia Smedman, 26.54.38, vann den nyinstiftade 100-milesklassen, där bara fyra av 18 anmälda damer hann i mål innan maxtiden på 36 timmar löpte ut, Karlskogas Lenora Johnsson var tyvärr inte en av dem). Stockman sprang så sent som förra helgen Original mountain marathon (ett brittiskt extremlopp över två maratondistanser på två dagar, i tuff bergsterräng, med orientering och där löparna får bära med sig all packning för övernattningen, som i år firade 50-årsjubileum) tillsammans med Västerås Kerstin Rosenqvist, men var inte någon av de tio tvåmannalagen (av 41 startande) som klarade maxtiden (det var bara ett mixlag, inga damlag, som gjorde det). ”Ganska långt ifrån [att klara hela loppet] tyvärr. Orienteringsmässigt gick det klockrent men min fysik är under isen tyvärr. Varit sjuk i höst”, skriver Stockman på twitter.

Lite i skymundan arrangerades i söndags också Höstloppet, ett 13,3 kilometer långt lopp på grus- och asfaltsvägar och elljusspår i Vretstorp. Kumlas Dan Bäck, som på lördagen var trea i M40-klassen och tia totalt i Kilsbergsleden tog hem segern på 52.11, 23 sekunder före Östansjös Patrik Johansson. Men faktum är att Patrik nog egentligen var snabbare, han ledde med 36 sekunder vid mellantiden efter 4,5 kilometer men ”sprang fel när han kommit tillbaka in i Vretstorp och då valde att gå in i mål kom Kumlas Dan Bäck”, skriver Östansjö SK på sin hemsida. ”Vid felspringningen ledde annars Patrik med cirka 1.50”. Starts Johan Ingjald, som även han sprang Kilsbergsleden, var trea på 54.04 medan Maria Eriksson var enda dam till start och avverkade sträckan på 62.16 (hon var sexa i Kilsbergsleden). Bara tio löpare och sju gångare kom till start i Höstloppet, vilket främst lär ha berott på den obefintliga marknadsföringen. Jag hade till exempel gärna åkt och sprunigt loppet – om jag bara visste att det arrangerades.