Gräfnings tog säsongens första seger – vann klassiska Tartu maraton: ”Estland är mitt andra hemland”

Maria Gräfnings var tydlig att hon såg fram emot Tartu maraton efter förra helgens andraplats i La Transjurasienne. Och jösses vad Karlslundsåkaren levererade i det estniska långloppet på söndagen. Över 63 kilometer i klassisk stil ställde hon av konkurrenterna och vann med över 3,5 minuters marginal till självaste Seraina Boner, som ju gjort två OS och vunnit både Birkebeinerrennet och Marcialonga, efter tre timmar och 18 minuters tävlan. Och franska Aurelie Dabudyk, som dominerat långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup i vinter och vunnit samtliga de tre första deltävlingarna närmast före Gräfnings, var slagen med nästan fem minuter på tredjeplatsen.
”Det var tufft i dag. Jag stakade hela vägen, och det var en hel del nysnö i spåren. Men trots att det var jobbigt så kände jag mig starkare och starkare ju längre in i loppet vi kom. Man får alltid mycket energi när man är i ledningen, och jag bestämde mig för att gå för det. Aurelie har varit helt fantastisk den här säsongen, men i dag visade hon att hon fortfarande är mänsklig”, säger Gräfnings till den officiella hemsidan, och förklarar varför just Tartu maraton (som är en stor och klassisk tävling, med runt 10 000 startande varje år ett av världens största skidlopp, startat 1960) betyder extra mycket för henne: ”Estland är något av mitt andra hemland, eftersom min pojkvän (OS-åkaren Kein Einaste, som blev nia i herrloppet) kommer från Estland, så det var en speciell seger för mig.”
Att Dabudyk bara blev trea innebär att Gräfnings, som slutade tvåa bakom fransyskan i sammandraget i fjol, halverade avståndet upp till förstaplatsen i årets totalställning från 80 till 40 poäng.
Tre lopp återstår: American Birkebeiner i Hayward, Wisconsin, på lördag, Demino skimarathon i ryska Rybinsk den 3 mars (dagen före Vasaloppet) och Engadin skimarathon i Schweiz den 11 mars. Samtliga tre är fristilslopp, de två första över 50 och det sista över 42 kilometer.

I den andra långloppsvärldscupen, Ski classics, hade inte Bob Impola någon av sina bättre dagar i det tjeckiska 50-kilometersloppet Jizerská padesátka. Han tappade 2.51 på täten, där Morten Eide Pedersen gick solo till seger, på första halvan och fem minuter på andra halvan. Till slut 7.54 bakom och i mål på en 28:e-plats (men före bland andra Ilja Tjernousov, ryssen kan bli guldmedaljör i OS-femmilen i Sotji för fyra år sedan om Alexander Legkov och Maxim Vylegzhanin diskas, det har ju varit fram och tillbaka med domar och överklaganden kring dem). I sammandraget är Impola, som öppnade säsongen jättestarkt, nu nere på 21:a plats, i U26-tävlingen är han sexa. Säsongen avslutas med fyra deltävlingar uppe i Norden, där Vasaloppet är både först och störst, den 4 mars. Därefter följer Birkebeinnerrennet, Reistadslöpet och Ylläs-Levi.

I Skinnarloppet, det klassiska långloppet i Malung, var Karlslunds Olivia Hansson först in på upploppet, men hon blev omspurtad av hemmaåkaren Kristina Lycke som vann med en sekunds marginal. Spurten går att se med start 2.12 in i det här sammandraget från Skinnarloppet (Mittmedia sände ju hela tävlingen, bland annat på na.se). Karlskogafostrade Susanne Hedlund tog fjärdeplatsen, 4.17 bakom tätduon, och hennes bror Magnus Hedlund var bäste länsåkare på herrsidan med en elfteplats, 8.45 bakom helt överlägsne segraren Jens Eriksson, Dala-Floda.

I Jönköping avslutades längdskidornas junior-SM med stafetter i fristil (3×3,3 kilometer för damerna, 3×5 kilometer för herrarna) där Elin Schagerström gjorde en jättefin förstasträcka för Garphyttan och växlade som åtta, bara sju sekunder bakom Ulricehamn i täten. Mindre rutinerade lagkompisarna Ronja Andersdotter och Anja Andersdotter föll tillbaka i resultatlistan, via 15:e plats vid andra växlingen till en 14:e-plats i mål, 2.35 bakom segrande Offerdal. På herrsidan blev det en 29:e-plats för Emil Hagström, Mattias Törnqvist och Arvid Andersson, 6.26 bakom segrande IFK Mora.

Och i inomhus-SM i friidrott försvarade Tim Sundström den åttondeplats han kvalade till finalen på 1 500 meter på. Örebroaren, som tävlar för Stockholmsklubben Tureberg, sprang drygt fyra sekunder snabbare i dag men var ändå tio bakom segrande Kalle Berglund, Spårvägen, i mål.

Schagerström valde bort ”säker medalj” i skidorienterings-SM

Elin Schagerström har varit outstanding av svenska D18-åkare i skidorientering i vinter, men valde att avstå dagens junior-SM-tävling över medeldistans, i Sundsvall, för att i stället stanna kvar i Jönköping och åka junior-SM i längdskidor. Ett val som gjorde att Garphytteåkaren istället för en medalj fick med sig en 27:e-plats, 1.36 bakom segrande Moa Hansson, Landsbro, och 1.13 från en medalj över fem kilometer i fristil. Emil Hagström blev med nöd och näppe istället bäste länsåkare med en 20:e-plats i herrarnas yngre juniorklass, 1.20 bakom William Poromaa, Åsarna, efter tio kilometer. Och faktum är att inte en enda länsåkare kom till start i skidorienteringens SM-tävlingar. I morgondagens stafett åker Schagerström förstasträckan för Garphyttan innan hon skickar ut systrarna Ronja och Anja Andersdotter, medan Hagström växlar till Mattias Törnqvist innan Arvid Andersson kör sistasträckan i herrlaget.

Allt om Ice race vintage, som Fredrik Holmgren överraskande tog hem före Karl Göran Wahlström med förhandsfavoriterna Nils van der Poel och Fredrik Nylén först på en delad tredjeplats, kan ni läsa i den här pluslåsta artikeln.

Och att Tim Sundström gick till söndagens final på 1 500 meter och Thomas Chaillou slutade på 17:e plats på 3 000 meter vid inomhus-SM i friidrott i Gävle kan ni läsa mer om här. Men framför allt: Lisa Bergdahl var sänkte sitt personliga rekord på 3 000 med 29 sekunder (!) när hon var med i medaljkampen tills ett varv återstod. Femma i mål, riktigt starkt.

Helgens höjdare

1. Världscupen i orientering och VM i mountainbikeorientering
I Lettland står medeldistans, stafett och sprint på programmet för världscuptvåan Martin Regborn, Tisarduon Lilian Forsgren (bara sprint) och Josefin Tjernlund och de andra i världscpen i orientering, och en bit söderut, i Litauen, avslutas VM i mountainbikeorientering för Garphyttans Marcus Jansson och karlskogingen Erica Olsson med långdistans i dag, fredag, och sprint i morgon, lördag.

2. Friidrotts-SM
I sprint och hopp kan länet håva in ett gäng medaljer när årets friidrotts-SM avgörs i Helsingborg med start i dag. På medel- och långdistans finns inte riktigt de förutsättningarna. Men Tim Sundström, som varit rejält skadedrabbad i år, är först ut och springer 1 500-metersförsök 15.00 i eftermiddag, och 18.10 i kväll springer Per Sjögren 10 000 meter, måhända med Erik Anfälts distriktsrekord för H35-löpare, 31.44,37, på näthinnan. På lördagen är det eventuell 1 500-metersfinal för Sundström, och på söndag springer både Sjögren och Lisa Bergdahl 5 000 meter.

3. Östansjöloppet
Långloppscupen enda tävling med individuell start börjar bli något av en klassiker nu när det är inne på sitt 14:e år. En finfin miltävling på stigar. Många verkar ha valt att springa Blodomloppet i går i stället, men några starka namn finns ändå i startlistan; som Liduina van Sitteren (trea i Blodomloppet i går, tvåa i långloppscupen), orienteraren Rebecka Nylin, Johan Ingjald, Dan Bäck och Henrik Eknor. Men man vet ju aldrig vilka som kommer och efteranmäler sig …

Jansson åtta i världscupen – karriärens näst bästa placering (plus Sjögrens trapprekord, Bäckströms VM-kval och Sundströms parkrunkross)

Det har ju varit orienterings-SM i Örebro i helgen, säger ni. Jodå, jag har inte missat det. Efter att själv ha bevakat kvalet i fredags lämnade jag över stafettpinnen till kollega Elena Lövholm, som levererade från de individuella finalerna i går och sprintstafetten i dag (alltihop pluslåst, förstås). Vid sidan om de största rubrikerna (Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren femma och nia individuellt och tillsammans med Daniel Attås och Oskar Andrén för andra året i rad fyra, bara sekunder [den här gången fem] från SM-medalj, i stafetten) så tog Jonatan Gustafsson en finfin femteplats i H18-klassen (han har därmed varit fyra i stafett-SM i friidrott och femma i sprint-SM i orientering inom en vecka) och en viss Lars Drageryd – som jag skrev en hel del om i bloggens begynnelse, när han bland annat sprang Mount Everest Challenge marathon – vann H21-klassen i publiktävlingen Örebro city sprint på lördagen, 1.45 före Milans veteran Per Eklöf. Elin Winblad vann damklassen.

Dagens största rubrik var nog ändå att Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som varit Sveriges bäste manlige i sin disciplin senaste åren, tog karriärens näst bästa placering i världscupen; en åttondeplats i en sprint i österrikiska Zwettl. Jansson var 2.12 bakom segrande tjecken Krystof Bogar, men bara 35 sekunder från pallen efter 25 minuters orientering, vilket räckte till karriärens andra topp tio-placering i världscupen och hans näst bästa placering i karriären efter sjundeplatsen i en långdistans i maj i fjol. Jansson var dessutom tolva i medeldistansen i går, och har därmed inkasserat 52 världscuppoäng hittills (världscuppremiären avslutas med en långdistans i morgon) och ligger sjua i sammandraget. Janssons landslagsdebuterande klubbkompis Karin Gustafsson blev 33:a på lördagen (tre poäng i världscupdebuten och 28:a i dag.

Nästan lika stor rubrik förtjänar förstås Per Sjögren, som förbättrade rekordet i Besegrat trappan, som han själv satte i fjol, från 59.03 till 57.44 bara fyra dagar efter segern i Grabbhalvan. Frågan är hur mycket mer det går att slipa av på den där tiden, att snitta 5.46 på det där varvet, tio varv i rad utan vila, kräver sin man …

I Örebro parkrun på lördagen visade Tim Sundström exakt hur fort det går att springa den banan. Örebrofostrade Sundström, som är medeldistansare av svensk toppklass och har distriktsrekordet på på 1 500 meter (3.46,75) men som numera springer för Stockholmsklubben Tureberg, avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 15.52. Därmed blev han först på svensk mark att springa ett parkrun under 16 minuter (tidigare snabbaste tiden hade finske landslagsorienteraren Mårten Bosröm, från Haga parkrun, på 16.17 medan Erik Anfält hade banrekordet i Örebro på 16.39). Också Per Arvidsson (17.17), David Berg (18.01) och Erik Jansson (18.07) gjorde snabba tider. Annica Sjölund satte personbästa när hon tog sjätte raka segern bland damerna på 22.54.

Tim Sundström halvvägs in i Örebro parkrun. Foto: Peter Segerås

Martin Bäckström, vinnaren av Örebro actionrun, kvalade in till hinderbane-VM, som avgörs i Kanada den 14 oktober, när han slutade på 18:e plats i Toughest i Stockholm i går. Bäckström tog sig runt banan på 49 minuter blankt, 6,5 minuter bakom segrande David Nordström.

Ny SM-medalj till Wiker (finnkampsklar i morgon) – och nu är Sjögren hinderbanekung också

I fredags inledde Louise Wiker friidrotts-SM med silver på 10 000 meter – hennes tionde SM-medalj om man räknar in allt, exempelvis lagmedaljer på terräng-SM, och hennes tredje på friidrotts-SM. I dag avslutade hon SM med en ny medalj, brons på 5 000 meter, och därmed måste finnkampsplatsen vara bokad (det kan ju bli en uppsjö länsdeltagare dit, efter helgens länssuccé på SM). Wikers klubbkompis (i Hässelby) Sarah Lahti tog SM-guldet (förstås) på 15.32,46 dryga minuten före trean Wiker på 16.33,62 (Maria Larsson, Örgryte, trea på 16.19,86).
”Den form jag är i nu, det är det som driver mig och som gör att jag tar mig igenom perioder då det går betydligt tyngre”, skriver Wiker, som tog sina senaste individuella SM-medaljer 2011 (bland annat guld på 10 000 meter) i sin blogg där hon även bjuder på ett gäng bilder från helgen.
Tim Sundström fick ge sig i avslutningen av 1 500-metersfinalen, blev femma på 3.55,21 knappt fem sekunder från guldet (Kalle Berglund, Spårvägen) och 3,5 från bronset (Staffan Ek, Huddinge). Sundström kutade ju distriktsrekord nio sekunder snabbare än så innan han bytte klubb i höstas, men mästerskapslopp är ju något annat. Efter finalen strök sig Sundström från försöken på 800 meter.

Liksom i förra helgens världstourtävling i Vårgårda, där Emilia Fahlin blev första svensk någonsin att vinna just på världstouren när hon tog karriärens överlägset största seger hittills och hennes första internationella vinst överhuvudtaget på fem år, var det en större utbrytning som höll hela vägen i GP de Plouay-Bretagne i går. Den här gången kom Fahlin dock inte med i den, men väl hennes lagkamrater Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, vilket gjorde att Fahlin fick avvakta bak i huvudklungan. Av 15 cyklister som kom loss blev Jasinska elva och Santesteban 13:e, så det blev väl ingen omedelbar succé för laget. Doldisen Eugenia Bujak, Polen och BTC City, vann trots att namn som OS-olycklige Megan Guarnier och Marienne Vos var med i tätgruppen. Fahlin rullade i mål som 47:a, på 30:e plats i huvudklungan.
Nu väntar en vecka ledigt för Fahlin innan det är dags för belgiska Lotto tour med start tisdag 6 september. Sedan blir det EM (men det var nog tur att hon slog till med segern i Vårgårda för att säkra platsen där, för cykelförbundet har i år skärpt kraven för deltagande i stora mästerskap till ”sammanlagt topp tio på Women’s Tour eller motsvarande tävling eller etapp-placeringar topp fem på ovanstående tävlingar eller topp fem på internationell endagstävling”, enligt hemsidan).

Jag har kallat honom ”kungen av Grabbhalvan” i flera år, men nu är Per Sjögren kungen av allt han ställer upp i. Efter att, gammal orienterare som han ändå är, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har han hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen och vinna Vretstorps triathlon, Dalenrundan och Blodomloppet. Och i går slog han till i en femte disciplin (om man nu kan räkna orientering, trapplöpning, triathlon och löpning som fyra olika discipliner, och det kan man väl?) när han vann hinderbaneloppet Örebro actionrun med god marginal till alla specialister (”ni kan kalla mig OCR-kungen med andra ord”, twittar Sjögren med en blinkande smiley efteråt; OCR står för obstacle course race, alltså det engelska namnet på hinderbanelöpning).
Sjögren klarade av de 7,5 kilometerna löpning med 36 hinder på under 38 minuter, medan en Martin Bäckström (oklart var han kommer ifrån) blev tvåa, halvminuten bakom, och trean Thomas Jansson (som inte heller har någon ort angiven) var distanserad med ytterligare 50 sekunder. ”Gamle” Karlslundsskidåkaren Sebastian Torstensson fyra, men nästan 3,5 minuter bakom.
Adam Axelsson, skridskoåkaren som vann NA:s och Löpex sports pulsklocka för 2014, råkade hamna i damklassen, som segrare, men var i själva verket 35:a i herrklassen (se honom besegra rampen här). Clara Stamborg, Alingsås, var den som verkligen vann damklassen på 47.15, med över 3,5 minuters marginal bak till tvåan Sara Forsström (ingen ort angiven).

Och i Östansjöloppet tog, precis som jag tippade, Åsa Höög och Heshlu Andameriem hand om segrarna. Åtminstone om man undantar utomsocknes, eftersom Hedemoras Erik Fernlund dök upp och klarade av det millånga terrängloppet med intervallstart snabbast av alla, på 36.45. Men av löpare som samlar poäng i långloppscupen var Höög (som var snabbast av alla damer) och Andameriem bäst. Höög vann med nästa två minuters marginal till Tisarens Rebecka Nylin och tog därmed sina första poäng för året i långloppscupen. Andameriem sprang på 37.22, var därmed 37 sekunder bakom Fernlund men 17 före Andreas Ingberg på tredjeplatsen som tog hem en jämn Örebro AIK-kamp med Pär Englund och Fredrik Johnsson där alla tre var inom 26 sekunders marginal trots att det alltså handlade om individuell start.
Liduina van Sitteren var trea på damsidan och minskade avståndet till Mikaela Kemppi i kampen om långloppscupen till tre poäng, men då har Kemppi vunnit de åtta lopp hon ställt upp i medan van Sitteren redan samlat poäng i nio (man får bara räkna tio i slutändan, och elva lopp återstår. Jakob Nilsson, som inte kutade i helgen, leder fortfarande överlägset på herrsidan, trots Andameriems två raka segrar (han vann även DM på 10 000 meter förra helgen).

SM-femma i debuten – som 43-åring: ”Väldigt nöjd och stolt”

Mikaela Kemppi lär vara 43 år gammal. Nu frågar man inte en dam om hennes ålder, och åldern är bara en siffra. Men ändå. Ibland tror man ändå att den ska ha någon påverkan, men förra sommaren sprang Örebrolöparen så bra att hon fick göra landslagsdebut (i A-landslaget alltså, inte i något veteranlandslag …) i samband med Stockholm marathon och i går kväll gjorde hon sitt första friidrotts-SM – och sprang in på en femteplats på 10 000 meter, mindre än nio sekunder från en medalj. Tiden, 35.12,16, var dessutom med nästan 30 sekunders marginal (och då var det gamla perset bara veckogammalt, från DM förra lördagen). Tiden för upp henne på andra plats genom alla tider i distriktsstatistiken, bara slagen av terräng-EM-löparen Karin Sennvalls SM-bronstid från 2010 men 22 hundradelar snabbare än tidigare tvåan Josefin Gerdevåg någonsin kutat.
”Väldigt nöjd och stolt över min prestation i dag. Och det bästa är att det aldrig var någon riktig mental härdsmälta. Det var såkalrt jobbigt, men ändå hanterbart för både kropp och knopp i alla 25 varv”, skriver Kemppi på Instagram.
Kemppi var ändå inte snabbaste löparen från länet i det där loppet, då Hälleforsbördiga Louise Wiker, som bor i Stockholm och tävlar för Hässelby sedan en herrans massa år tillbaka, visade att hon är tillbaka på allvar genom att gå under 35 minuter för första gången den här säsongen. Wiker tog silver, knappt 2,5 sekunder bakom Spårvägens Malin Liljestedt, på 34.54,59.
”Två sekunder från guld. Jag är ändå nöjd, för det är så länge sedan jag fick en medalj. Grattis till mig”, skriver Wiker, som nu har tio SM-medaljer varav fyra guld på meritlistan men som inte hade tagit någon sedan 2013 inför fredagens lopp.
Även Haben Kidane klämde till med ett topplopp på SM. Den nyligen utflyttade Hälleforslöparen var klart yngst i startfältet med sina 18 år, men kutade ändå in på 18:e plats av 24 löpare på nya perset 31.44,25. Ändå hade han önskat mer.
”Att stå på startlinjen med Sverigeeliten är en stor ära. Jag är nöjd med min insats, men jag hade förväntat mig en lite bättre tid. Men, men … Det är bara att jobba på. 31.30 är målet till nästa år – och junior-EM”, skriver han på Instagram.
I 1 500-metersförsöken sprang Tim Sundström, örebroaren som från och med den här säsongen tävlar för Tureberg, ett kontrollerat lopp på 3.54,25 och tog sig med marginal till lördagens final.

Nu på lördagsförmiddagen tog Erika Bergentz, medeldistanslöparen som tagit dubbla veteran-EM-silver men i år gjort en maratonsatsning, hem tredjeplatsen i Sälen fjällmaratons rätt kuperade halvmara. Bergentz var loss tillsammans med Luckstas Johanna Åström vid första mellantiden, efter en knapp halvtimmes löpning (49 sekunder bak till trean då), men på de tekniska partierna tappade Bergentz fart och placeringar och slutade alltså trea, 6.41 bakom Åström.
”Nöjd och glad efter mitt första traillopp! Blev sugen på att träna på de tekniska partierna till nästa år. Låg i täten efter första sex kilometerna där det mest var grusväg, spänger och två rejäla stigningar. Sedan hade jag ingen suck på fjället”, skriver hon på Instagram.

För egen del blev det inställd tävling här nere i Slovakien. På grund av för mycket jobb gick det inte att klämma in det motbakkelöp jag siktat på. I stället blev det en backintervallträning nu på morgonen, med sikte på att hitta någon typ av form till Bergslagsleden ultra på lördag.

Flyger in från USA – för att dubblera på SM

Ni som följer Louise Wiker, den från Hällefors för länge sedan utflyttade långdistanslöparen som sprang maraton på friidrotts-VM i fjol och som har fyra SM-guld på meritlistan, på Instagram eller blogg har förstås inte kunnat undgå alla fina bilder från hennes träningsresa i USA senaste tre veckorna, där hon bland annat hunnit med att vinna två femkilometerslopp (i Flagstaff och San Diego) och därtill ett millopp. Men för några timmar sedan boardade hon planet hem mot Stockholm igen, och i helgen är hon faktiskt anmäld för en dubblering på 10 000 meter (på fredag) och 5 000 meter (på lördag) när friidrotts-SM avgörs i Sollentuna.
På den längre distansen kommer hon, som jag tidigare skrivit om, bland annat att få möta Mikaela Kemppi, som sedan tidigare har många SM-milar, halvmaraton-SM och maraton-SM på meritlistan, men som nu gör debut i SM-sammanhang på bana. Wiker är femma på svenska årsbästalistan inför tävlingen på 35.28, Kemppi persade med 35.45 i DM i Glanshammar förra helgen och är därmed sjua (och fyra i länet genom tiderna, förbi Åsa Höög men bakom Karin Sennvall, Josefin Gerdevåg och Linda Ström). Det kan därmed bli ett spännande lopp ur länssynpunkt.
I herrarnas 25-varvsfrossa (som 10 000-metersloppen populärt kallas) finns Haben Kidane (liksom Wiker en numera utflyttade Hälleforslöpare) med som startfältets klart yngste löpare, junior som han alltjämt är. Det upprättas inte ens listor på 10 000 meter i P19-klassen, men Kidanes nysatta pers på 31.55 gör honom till 13:e bland seniorerna, och säkert kan han triggas att springa ännu snabbare i konkurrensen.
För Tureberg numera tävlande Örebrolöparen Tim Sundström, som hade så stora problem i vintras, är anmäld till både 800 och 1 500 meter, men fokuserar som vanligt på den senare distansen som avgörs med försök på fredag och final 15.27 på lördag. 17.31 går försöken på 800 meter (finalen på söndag), och Sundström kommer känna efter, efter 1 500 meters-finalen, om han verkligen kommer till start då.
Det är de fyra som försvarar länets färger på medel- och långdistans i årets friidrotts-SM, men redan på torsdag smäller det ju på hemmaplan med Blodomloppet, där Per Sjögren gör en spännande start på en asfaltsmil. ”Kungen av Grabbhalvan” var fortfarande inte nöjd med hur kroppen kändes efter alla skadebekymmer när jag pratade med honom på orienterings-VM i lördags (han var där och hejade fram tränings- och klubbkompisen Martin Regborn), men vinner ju ändå allt han ställer upp i just nu, så visst får han gälla som favorit även på torsdag.

Wengelin VM-femma – och för tre år sedan hade Sundström varit i Finnkampen

Matthias Wengelin, den nyinflyttade örebroaren som tävlar för Almby, blev VM-femma i sprint i kväll. Text kommer på na.se inom kort och i morgondagens papperstidning. Det var blandade känslor när jag pratade med Wengelin, på telefon från Tjeckien, eftersom han aldrig tidigare varit bättre än runt 20:e på VM, men samtidigt kände att han mycket väl kunde ha tagit en VM-medalj om han inte fått en tryckare när han var på väg att runda fältet efter en dålig start i semifinalen, och därför hamnade på tvären nedför ett dropp och knäckte bakfälgen. Annars vann han åttondelsfinal, kvartsfinal och B-final, efter en femteplats i kvalet. Redan i morgon tvingas han flyga hem från Tjeckien, trots att han är på plats får han inte köra crosscountryloppet, OS-disciplinen, eftersom förbundet inte anser att hans rankning och därmed startposition räcker för att göra ett bra resultat. I stället blir det, om kroppen känns bra, Ränneslättsturen i Eksjö samtidigt som VM-crosscountryn körs på söndag.

Redan i går kväll svarade Tim Sundström (lite i skymundan av, men i samma lopp som, Johan Rogestedt supertid) sitt livs lopp i Sollentuna GP. Trots blodproppen som förstörde en hel del av träningen i vintras och hela inomhussäsongen sprang medeldistansaren från Örebro nästan 1,5 sekunder snabbare än han någonsin gjort tidigare, lika mycket snabbare än hans årsgamla distriktsrekord (något nytt blir det ju inte, eftersom han sedan i november tävlar för Stockholmsklubben Tureberg). Tiden? 3.45.16. 2013 hade den gett honom hade den tiden gjort honom till Sverigefyra (Sverigetrea om man räknar bort Nacereddine Hallil som inte var ”landslagssvensk” då) och hade med råge räckt till en finnkampsplats (den tredje gick till just Rogestedt, som hade ett årsbästa på 3.46,34 den säsongen). Men sedan dess har bredden på svensk medeldistanstopp vuxit explosionsartat, och 2016 räcker tiden, trots att vi fortfarande är i början av utomhussäsongen och inte hunnit halvvägs genom kalenderåret, bara till en åttondeplats på svenska årsbästalistan. Det kommer bli tuff kubbning om finnkampsplatserna i år …

Tisarens Daniel Attås är trea totalt efter två dagar i Idre tredagars, tappade en placering totalt genom en åttondeplats i onsdagens medeldistans, som var betydligt jämnare än tisdagens utspridda långdistans. Lovisa Persson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund fixade en tisartrippel på positionerna åtta, nio och tio i damloppet, sju-åtta minuter bakom Domnarvets Emma Johansson som vann stort. Lilian Forsgren tog sig i mål för första gången under Idreveckan, på 15:e plats (hon, liksom de flesta andra orienterare efter den tävlingstunga våren, är ju i träningsfas just nu). I sammandraget ligger Josefin bäst till inför torsdagens avslutande långdistans, med en sjätteplats.

Redan i går återupptogs, helt utan att jag märkte det, Milans poängtävlingar med deltävling åtta, i skogarna nordväst om Striberg. Eftersom Martin Regborn var i Idre blev det ohotad seger för … Filip Dahlgren. Garphyttelöparen 2.42 till tvåan Oskar Arlebo, hela 10.31 till trean Albin Arlebo, båda KFUM Örebro. Ellinor Eriksson bästa dam på åttonde plats. Oskar tog även över ledningen totalt, men det beror mest på att varken Regborn (fyra) eller Dahlgren (tre) hunnit upp i de fem deltävlingar som får räknas än.

Röjler och Knoblach? Jodå, de klarade även dagens sträcka på Bergslagsleden. Passerade platsen där de bröt i fjol med gott humör, men drabbades sedan av problem med oroväckande meddelanden i direktrapporten (innan det förlösande glädjebeskedet kom):
14.06: Johan har problem med knät och var tvungen att tejpa upp det … På grund av det går det lite långsammare nu eftersom de inte kan springa.
15.51: Elva kilometer kvar av dagen. Johan har det riktigt tufft just nu med ett ömmande knä och låg på energi.
17.35: SVARTÅ HERRGÅRD! Riktigt stark insats i dag och framförallt sista halvan av dagen!
21.00: 
Vad ska man säga om dagen egentligen? Vi har haft svårt att uppbringa energi och motivation nog för att överkompensera för tröttheten och smärtorna. Både Johan och jag har problem med vår vänstra sida av underkroppen. Båda har framförallt ont i knät och därmed svårigheter med att springa. Därför har dagen mest bestått av snabbmarsch och etappen har känts väldigt kuperad och jobbig. Tillslut nådde vi ändå målet och imorgon fortsätter äventyret. /Peter
I morgon kväll är det tänkt att målflaggan ska tas i Stenkällegården. Med en enda, om än drygt sex mil lång, dag kvar tror jag att pannbenskillarna biter ihop och grejar det.

 

Regborn om stafettkänslan: ”Aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”

Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.

EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).

I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.

I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.

KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter,  men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.

I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.

Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.

Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!

Regborns chockresultat – fyra i EM-debuten: ”Fortfarande svårt att ta in”

Örebroorienteraren Martin Regborn infriade med råge de högt ställda förväntningarna han själv byggde upp här i bloggen härom dagen när han på söndagen sprang in på fjärde plats i sin EM-debut (tidigare har han ju gjort två VM, men inget Europamästerskap). Ett sjukt imponerande resultat, och även om jag ännu inte sett några splittider noterar jag att Regborn var trea vid en mellantid halvvägs och i mål bara 14 sekunder från medalj och 17 från guld (som gick till Tisarenschweizaren Matthias Kyburz, den trefaldige världsmästarens första individuella EM-triumf).
Kollegorna skriver lite om bragden här (själv har jag varit ledig i dag och bland annat sprungit, och vunnit, en träningstävling med mitt gym som förutom nästan hela Lunedsleden innehöll lite styrkeövningar), men jag noterar att Regborn själv twittrar om sina känslor: ”Fyra på EM. Fortfarande svårt att ta in. Så grymt häftigt!”
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren slutade 26:a i damernas final, där mästerskapsdebuterande Tisarenlöparen Josefin Tjernlund blev 29:a.

I JVM-testet i Huskvarna blev det aldrig någon start för Tisarens regerande juniorvärldsmästare Andrea Svensson, på grund av knäproblemen, och klubbkompisen Filip Jacobsson fick aldrig till det. På söndagen diskades han efter felstämpling på sjunde kontrollen, men då var han redan nere på 40:e plats.

KFUM Örebro Friidrott herrlag var däremot nära en jätteskräll i division 1 Svealand, och var bara sex poäng från att knipa förstaplatsen och avancemanget till nästa års lag-SM-kval före jättefavoriten Tureberg. Tyvärr kan man väl säga att det var på medel- och långdistans som det sprack för KFUM, som mönstrade ett mycket ungt lag på de distanserna och tappade sex poäng gentemot Tureberg – vilket alltså var hela skillnaden i slutändan – på just de sträckorna. 21-årige Abshir Aweys ersatte förvisso 18-årige William Wickholm på 2 000 meter hinder och blev tvåa där, före Turebergs löpare, men Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson slutade fyra på 800 respektive 1 500 meter och WIlliam Wickholm blev trea på 3 000. I Turebergs lag joggade örebroaren Tim Sundström runt 1 500-metersloppet över 34 sekunder över sitt distriktsrekord men såg till att vinna spurten och ta hem fulla poäng åt sitt lag.

I Borlänge tour ställde Almby upp med långt över 30 mountainbikecyklister i alla åldrar, och allra bäst gick det som vanligt för VM-meriterade Matthias Wengelin, som vann alla tre etapperna (och givetvis också sammanlagt).