Jonas Nilsson tilldelas NA:s pulsklocka 2019 (och Axel Ekström bryter Tour de ski)

Vid midnatt var så omröstningen om NA:s pulsklocka 2019 över, och Jonas Nilsson stod som vinnare av den sjätte utmärkelsen i raden. Nilsson har gjort en succéartad löparkarriär och tog 2019 dubbla DM-guld (5 000 och 10 000 meter) och noterade distriktsårsbästa på 10 000 meter, landsvägsmilen och halvmaran (bästa tiden av en distriktslöapre på 3,5 år när han vann Åstadsloppet på 1.08.30), men sprang framför allt sensationellt fort på maran (bara Erik Anfält var snabbare).
Jag pratade med Jonas tidigare i dag, en artikel ni kan läsa här.

Bara 224 röster inkom i år, vilket jag antar har att göra dels med att Löpex Sport inte längre finns kvar som partner (och att det därmed bara är ära, och ingen fin löparklocka, som pris), men också att omröstningen i år inte marknadsfördes i vår papperstidning. Vi får väl se hur det blir nästa år.
Förra året var första gången omröstningen var inlånst på na.se (tidigare var det ju en gratissajt), men då röstade ändå cirka 669 personer (det blev något knas med omröstningen sista dygnen, så det är lite oklart exakt hur många det verkligen var). Innan hemsidan låstes röstade 1 631 personer 2014, 2 061 2015, 1 804 2016 och 1 563 2017.
Årets 224 röster fördelades så här:
1) Jonas Nilsson, löpning, 72 röster
2) Emilia Fahlin, cykel, 57
3) Liduina van Sitteren, löpning, 50
4) Martin Regborn, orientering, 29
5) Maria Gräfnings, skidor, 8
6) Bergslagsledenlöparna, löpning, 8.

Motivering för att Jonas Nilsson blev kandidat: 2015 sprang han Startmilen på kul – i fotbollströja, klubblös, i motionsklass. Först 2017 kom han med i Örebro AIK och började satsa, i december 2018 debuterade han på maratondistansen och i höst hotade han Lars Hagbergs 36 år gamla distriktsrekord. En remarkabel utveckling. Personbästana skrivs nu till 2.27.04 på maraton (fyra i distriktet genom tiderna), 1.08.30 på halvmaran (från segern i Åstadsloppet), 32.09,35 på 10 000 meter (från segern i DM) och 15.26,09 på 5 000 meter (som också gav ett DM-guld).
Vill man läsa mer om Nilsson så har hans klubb Örebro AIK alldeles utmärkta sammanställningar av alla klubbmedlemmars resultat. Där kan man se att han sprang totalt nio tävlingar i år och vann fem av sex hemma i länet, bara slagen av Gustav Nordling i Kilsbergsleden (det enda som saknas i statistiken är brutna lopp, som Nilssons i Stockholm marathon). Också kul att se att Liduina van Sitteren sprang hela 34 lopp (totalt 411 tävlingskilometer) 2019.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts. 2014–2018 hette priset NA:s och Löpex Sports pulsklocka och 2014–2017 hade det en riktig pulsklocka (värde 3 000–5 000 kronor) som pris. Från 2018 och framåt har vinnaren bara fått äran.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.

I morse stod det klart att Axel Ekström tvingas bryta Tour de ski på grund av sjukdom. Jag skrev några rader om det också.

Tyske hindermästaren vann Sylvesterloppet, Ekström kunde inte hålla Klæbos rygg och sista chansen att rösta i Pulsklockan

Nyårsafton och kvällen närmar sig, så det får bli ett kort blogginlägg i dag:
** Här kan ni läsa om Sylvesterloppet (resultatlistan finns här), där tyske 3 000 meter hinder-mästaren Tim Stegemann putsade Martin Regborns banrekord och tog en solklar seger. KFUM Örebro-duon Melker Forsberg och William Wickholm, som jag skrev om på förhand, fick sällskap av starka klubbkompisar som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Axel Sandberg och Lars Drageryd, vilket gjorde att fjolårssegraren Forsberg fick nöja sig med en åttondeplats. Karlsson gjorde ett superlopp och slutade på andra plats, 48 sekunder bakom Stegemann, och före IFK Göteborgs förre orienteringsvärldsmästare Fredrik Bakkman, som vann svenska trailtouren i år, blev trea. Örebrolöparen Frida Nilsson, IF Start, följde upp fjolårssegern med en ny, på 42.55, 49 sekunder före tyskan Rebecca Langrehr, som tagit VM-guld i modern femkamp. Starts Antje Wiksten blev trea på 45.24.
** Och här kan ni läsa om Axel Ekströms tankar efter 53:e-platsen över 15 kilometer fristil i Tour de ski i dag. Klockhammarsonen säger att han inte haft någon toppkänsla hittills under touren, och han kunde inte hålla Johannes Høsflot Klæbos rygg mer än i några kilometer i dag. I morgon väntar jaktstart, inte på totalresultatet som jag tidigare felaktigt skrivit utan på dagens resultat. I sammandraget är Ekström 54:a efter tre av sju etapper.
** Sju timmar återstår att rösta på NA:s pulsklocka 2019. Jonas Nilsson leder bara 13 röster före Emilia Fahlin och 20 före Liduina van Sitteren, så fortfarande kan allt hända. In och rösta om ni inte redan gjort det!

Dags för årets sista tävling – och regerande mästarna är anmälda (Ekström avancerade tre placeringar på vilodagen och kan få draghjälp av Klæbo i morgon)

Årets sista tävling är förstås Sylvesterloppet i Nora (ja, det går ett helt gäng Sylvester- och nyårslopp i Sverige i morgon, men det i Nora är det enda i länet), och över 100 löpare är föranmälda (deltagarrekordet är 199). Bland dem finns båda de regerande mästarna i Starts Frida Nilsson (44.09 då) och KFUM Örebros Melker Forsberg (38.51). Det blir däremot ingen Martin Regborn (eller Linda Ström) i startlistan, de båda har ju banrekorden på den nuvarande banan (använd sedan 2000, loppet startade på längre bana 1981) på 32.59 (2017) respektive 38.55 (2006). Nej, inte ens Liduina van Sitteren, som brukar springa (och vinna) allt, finns med.
I stället ser de starkaste utmanarna för Nilsson (som jag tyckte såg starkt ut på Örebro parkrun förra lördagen) ut att bli klubbkompisarna Maria Eriksson och Antje Wiksten och Örebro AIK:s Therese Persson. Forsberg har i år, utöver Oskar Hansson som var ett par minuter bakom i fjol, också med sig William Wickholm från KFUM, och det bör kunna bli en jämn fajt (jag hittar inga inbördes möten från året, men 20-årige Wickholm gjorde senast 2.34,80 på 1 000 meter i Triumfglasspelen medan 18-årige Forsberg gjorde 9.36,45 på 3 000 i Vinterspelen. Det talar väl lite till Wickholms fördel, men å andra sidan är det Forsberg som är mest van vid de längre distanserna (han sprang ju till och med Ultravasan 45 i år). Någon annan som kan lägga sig i ser jag inte i startlistan, men då har jag å andra sidan bara koll på länslöparna.

Tour de ski fortsätter på nyårsafton med ett 15-kilometers i fristil, med individuell start, i Toblach. Det bör vara Axel Ekströms bästa placeringsmöjlighet i årets tour, eftersom det är något av hans specialdistans. Tre varv på en fem kilometer lång bana med två rejäla stigningar (som båda planar ut mitt på) och totalt 170 höjdmeter per varv (totalt alltså 510).
Om Axel vågar hänga på (i Davos senast hade han samma möjlighet med Bolsjunov, som Ekström då kände var för stark) så har han en fin potentiell rygg i tourledande superstjärnan Johannes Høsflot Klæbo som startar 30 sekunder bakom. Ekström går ut 13.04.30, Klæbo 13.05, med startnummer 69 respektive 70 (de 15 seeade åkarna har jämna startnummer från 42 till 70, däremellan, på udda nummer, går oseedade åkare). Ytterligare fem herråkare har hoppat av touren, så 80 återstår.
Ekström avancerade för övrigt tre placeringar, från 59:e till 56:e plats, på vilodagen då avhoppen skedde. Emil Iversen, som låg tia i totalen, är tyngsta namnet som drar sig ur, men även fransmannen Richard Jouve (som var trea på sprinten i går och 21:a totalt) och hemmaåkaren Javian Hediger (i semifinal i går, 51:a totalt) var före Ekström. Ur har också 75:e-placerade britten James Clugnet och italienaren Michael Hellwegersom, som låg tvärsist, dragit sig.

Ekström tappade i touren – trots överraskande bra sprint (och Axelsson gjorde karriärens bästa start)

Med tanke på Axel Ekströms sprinthistorik, som jag skrev om i går, var det väl få som trodde att han skulle ha så mycket till chans att ta sig vidare från dagens kval i Tour de ski (i schweiziska Lenzerheide), men faktum är att han ”bara” var 6,5 sekunder ifrån 30:e-platsen (åtta skiljde mellan första och 30:e, så Ekström var knappt 14,5 bakom kvalvinnaren Johannes Høsflot Klæbo (som fortsatte dagen med att vinna kvartsfinal, semifinal och final). Kvalåket gav Ekström 55:e plats av de 85 åkare som kom till start (fransmannen Lucas Chanavat, som vann i världscupen förra veckan, blev först av de 86 startande att bryta touren, redan efter första dagen på grund av andningssvårigheter).
Det innebär att Ekström alltså tog en bättre placering i sprinten än i distansloppet i Lenzerheide (55:a mot 56:a) vilket förstås är en präktig skräll. I sammandraget tappade Ekström ändå tre placeringar till 59:e plats, eftersom olika åkare varit före i de två första loppen.
Av svenskarna var Ekström för andra dagen i rad sexa av sju, och det är också där han alltjämt ligger i sammandraget. Upp till 30:e-platsen i totalen, vilket ändå måste vara tourens stora mål för Ekström, skiljer nu 42 sekunder (finske Perttu Hyvärinen ligger där just nu, två sekunder före Calle Halfvarsson på 31:a plats). Klæbo har redan ryckt åt sig en ledning på 32 sekunder före Aleksandr Bolsjunov och Johan Häggström på delad andraplats. Härnäst väntar distanslopp i fristil, med individuell start, i Toblach på nyårsafton. Det känns som Ekströms allra bästa placeringsmöjlighet i hela touren. 12.30 startar första herråkaren, startlistan släpps i morgon.

I Hamar körde regerande svenska sprintmästaren Adam Axelsson, från Kumla, i helgen säsongens femte tävling i Norgecupen i skridsko (den andra som Axelsson ställt upp i), och var på sätt och vis snabbare än någonsin: I lördagens 500-meterslopp startade han nämligen med första hundringen på 10,18, vilket är snabbaste öppningen i karriären. helvarvet (man kör på 400-metersbana) var dock en bit långsammare än i Inzell i höstas (årsbästat på 36,90) och i Calgary i mars (personliga rekordet 36,68), så klockan stannade på 37,39. Under körde Axelsson också ett 1 000-meterslopp på 1.14,37 (bästa loppet i Norge i år, men på den förmodligen lite snabbare isen i Inzell gjorde han 1.13,19 i oktober), och i dag körde han ett nytt 500-meterslopp på 37,52. Det sista gav helgens bästa placering, en niondeplats i den tuffa, norska konkurrensen (Axelsson var bästa icke-norsk hela helgen).

TV klippte när Ekström spurtade om 55:e-platsen – och i morgon blir det ännu tuffare

Det blir bara en kort uppdatering från Tour de ski i dag eftersom jag hade en hel del annat för mig (jag råkar ju vara ledig varannan helg …).
Jag såg bara brottstycken av dagens etapp, 15 kilometer i fristil med masstart, men när jag försökte titta efter Ekström (han syntes inte jättemycket i bild, och de klippte bort precis när han gick i mål i en spurtduell mot fransmannen Jules Chappaz, som Klockhammarsonen förlorade) var vad jag såg att det var otroligt trångt och i princip omöjligt att ta sig fram i klungan (för den som inte är en övermänniska; hade Klæbo startat längst bak hade det förstås varit annorlunda). Av de 21 första i mål var det bara hemmaåkaren Roman Furger som startade utanför topp 35, och ingen mer som tog värlscuppoäng (topp 30) startade utanför topp 50. Ekström blev 56:a från 58:e startposition i ett väldigt otacksamt lopp. Han var 1.08 bakom segrande Sergej Ustiugov, 33 sekunder från världscuppoäng och sexa av de sju svenskarna.
I morgon väntar en sprint i fristil, och som jag skrev i går är ju Ekström knappast känd som någon sprintkanon. Faktum är att han rankas, på Fis-punkter, som tredje sämst i hela touren. Det gör också att han går ut tredje sist i kvalet, klockan 9.51, och bara har irländaren Thomas Maloney Westgaard och schweizaren Toni Livers (som ju faktiskt har två segrar i världscupen, varav en individuellt, men som nu hunnit fylla 36) bakom sig. Ekström har kört två världscupsprintar i karriären: I Tour de ski-prologen 2016 blev han 47:a och i minitouren i Ruka i november i år blev han 64:a. I skandinaviska cupen, där Norge ställer upp med dussintals åkare, har han flera gånger varit utanför topp 100. Etapperna som passar honom bättre kommer senare i touren.
Sprinttävlingen avgörs på en 1 500 meter lång bana som består av två varv på en 750-metersslinga. Jag har inte lyckats hitta någon höjdprofil, men eftersom det är samma stadionområde som i dag så lär det bjudas ett par riktigt fina motlut.

Helgens höjdare – nä, Tour de ski för hela slanten

Örebro parkrun har tvingats ställa in på grund av isig bana, så vad jag kan se arrangeras det inte en enda konditionsidrottstävling i länet i helgen (undantaget då Moto brutal skierg tour, som ju rullar på och där man kan utföra de fem etapperna när man vill fram till nästa söndag). Helgens stora höjdare blir istället de två första etapperna i Tour de ski, säsongens stora begivenhet i längdskidvärlden eftersom det är mästerskapsfri säsong i år. Och på startlinjen finns för andra gången i karriären Klockhammarsonen Axel Ekström.
Touren startar, precis som 2015/16 och 2017/18 i schweiziska Lenzerheide, men till skillnad mot alla tidigare säsonger (det här är 14:e upplagan) startar touren varken med en prolog eller en sprint utan med en 15 kilometer lång masstart i fristil (för herrarna, som jag fokuserar på här eftersom det är Ekström som är intressant ur länssynpunkt).
Tävlingen körs över 4,5 varv på en tre kilometer lång bana (om man vill vara exakt startar man mitt på banan och når varvningspunkten efter 1 800 meter, och därefter åker man 4×3 kilometer för totalt 14,8) med en rejäl och två kortare stigningar (varav den andra följer tätt på den rejälare) för totalt 109 höjdmeter per varv (knappt 500 för 15 kilometer). Tävlingens går på någon sorts ”mellanhöjd”, runt 1 400 meter över havet, vilket väl kan ha viss inverkan på åkarnas prestationer.
Sverige hade, om man lusläser världscupreglerna, kvalat in tio herråkare till årets tour, men landslagsledningen har valt att bara ta ut sju (Norge kör förstås med fullt tiomannalag), och av dem är Ekström lägst rankad sett till Fis-punkterna. Det gör också att han får stå längst bak i lördagens masstart (senare under touren är det ju totalställningen man kör efter, men i premiären gäller Fis-poängen). Rankningen gör honom till 58:a av de 86 åkarna till start, och han kommer därmed ha en hel del jobb att göra bara för att ta sig upp genom fältet till den topp 30-placeringar som förstås måste vara målet (då skulle han ta årets första världscuppoäng) och krigar han sig fram dit blir förstås det riktigt tuffa att hålla fast vid positionen tävlingen igenom. Johannes Høsflot Klæbo är förstås topprankad som världscupledare och kör med väst nummer ett. Jens Burman, mend nummer tolv, är högst rankade svensk före Johan Häggström på 14:e och Calle Halfvarsson på 16:e. Med finns också Oskar Svensson med startnummer 39, Björn Sandström med 50 och Karl-Johan Westberg med 51.
När Ekström senast kkörde Tour de ski, för tre år sedan, var hans resultat i distansloppen 52-31–30–17–29–28 för en 32:a-plats totalt i Tour de ski (i  den enda sprinten, i Val Mustair, var han 47:a).
I år finns två sprinttävlingar på programmet, vilket absolut inte är till Ekströms fördel. Den första avgörs i Lenzerheide på söndag och den andra i Val di Fiemme nästa lördag. Å andra sidan är tre av fem distanslopp – och totalt 40 av 70 distanskilometer – i fristil vilket bör gynna Ekström som förvisso bättrat på sin klassiska teknik till årets säsong men alltid varit strået vassare i skejt. Efter helgesn två tävlingar väntar ett distanslopp i fristil i Toblach på nyårsafton, en jakstart (på totalresultatet, årets enda i touren) i klassisk stil i samma ort på nyårsdagen, ett masstartlopp i klassisk stil i Val di Fiemme nästa fredag, alltså en sprint på lördagen och så slutklättringen, som i år avgörs med masstart (och som alltid i fristil), nästa söndag.

I brist på snö – länets första stakmaskinstour startar i morgon (och Axel Ekström klar för Tour de ski!)

Ingen snö verkar vara i sikte ens i Ånnaboda (det behövs ju minusgrader för att köra snökanonerna), men nu går grabbarna bakom rullskidtävlingarna i Moto tour (tja, det är väl Mats Carlberg och Mattias Frditz i mångt och mycket, om jag förstått saken rätt) in och räddar länet från akut brist på längdskidtävlingar (Tour de Kif skulle ha startat på onsdagen, men det var inte att tänka på). Det blir förvisso inte på snö, eftersom sådan inte finns, men väl i stakmaskin. Med start i morgon, fredag, drar Moto brutal skierg tour igång.
Vi snackar en prolog och fyra etapper, och man får genomföra dem när man vill (och hur många gånger man vill) mellan den 20 december och söndagen den 5 januari, och efter avslutad ”etapp” fotar man av displayen och postar bilden på facebook.
Etapperna är följande:
Prolog: En minut för högst antal meter.
Etapp ett: 5 000 meter på tid (”Skiergens Rolls royce”, som arrangörerna kallar den).
Etapp två: Tvåmannastafett över 10 000 meter för högst snittfart (fria byten, men båda måste köra totalt minst 3 000 meter och det måste ske minst nio byten; hittar man ingen att köra med får man i stället köra 5×1 000 meter med två minuter vila för högst snittfart).
Etapp tre: 60 minuter för högst antal meter.
Etapp fyra: 10×500 meter med en minut vila för högst snittfart.
Det är valfritt motstånd, de allra flesta skiergmodeller (från Concept2) fungerar och alltihop räknas samman i en cup där vinnaren av varje etapp får en poäng, tvåan två och så vidare. Lägst totalpoäng vinner sammandraget, där ens fyra bästa resultat räkans in. Ett väldigt kul initiativ!

Jag trodde ju att beskedet skulle dröja till efter helgen i Planica, med tanke på att den är viktig ur sprintsynpunkt, men redan i dag valde Svenska skidförbundet att ta ut en första trupp om sju herrar och sju damer till Tour de ski (den kan fyllas på med tre åkare till på respektive distans, beroende på helgens resultat), och redan nu finns Axel Ekström med. Klockhammarsonen får alltså göra sin andra tour tre år efter den första, och känslan är att det kan bli något riktigt bra redan på den första etappen, 15-kilometersloppet i fristil i Lenzerheide nästa lördag. Mycket mer om det när touren närmar sig, förstås.

Ytterligare några namn tillkom som utlovat innan anmälan till Marieberg galleria 6-timmars (som jag gick igenom häromdagen) stängde definitivt (det kommer dock öppnas för ett tretimmarslopp under de närmaste dagarna). Totalt blev det 76 löpare, och av e som tillkom var nog Krister Hägg Lahti, som gick start i backyardloppen förra året, det hetaste. En som jag glömde i min genomgång, och som jag fick lite backning på, är Anton Fauli som vann halvmaran på Svampen 2017 (jag skyller på att han bytt efternamn sedan dess, vilket gjorde det lurigt att hålla reda på …).

Åsbros 16-åriga talang fick springa stortävling i Stockholm – och Cornelius hade värmt upp inför Wadköpingsloppet med KM-guld

Klara Frih, 16, som bor i Askersund men tävlar för Åsbro Goif, fick tack vare sina fina resultat i vinter (bland annat är hon Sverigetvåa på 1 500 meter och har gjort en kanontid på 1 000 meter) chansen att springa B-heatet på 800 meter vid den svenska GP-tävlingen i Sätrahallen i kväll (där Andreas Kramer, Angelica Bengtsson och Fanny Roos var några av affischnamnen). Och Frih tackade för förtroendet genom att hänga på de äldre och snabbare löparna (alla hade pers minst tre sekunder under Frihs, vilket förstås inte är så konstigt när man är yngst) och lägga de första 400 meterna på 1.03,91. Därefter mattades tempot i loppet rejält, men Frih var bara två sekunder bakom tvåan och trean i loppet när hon sprang in som fyra på 2.20,86 (andra halvan på 1.16,95, alltså). Det är bara 1,6 sekunder från Frihs pers (2.19,25; bara sex löpare genom tiderna har sprungit snabbare i F17-klassen i distriktet, och vi snackar namn som Sandra Wagner, Ann Sundström och Erika Bergentz), trots vad som i varje fall på papperet ser ut som ett rätt otaktiskt lopp. Imponerande. Vi får väl se om hon får blodad tand och anmäler sig till senior-SM (anmälningstiden går ut på onsdag) i Norrköping nästa helg, annars är det ju junior-SM i Växjö helgen därpå. Hässelbys Lovisa Bivstedt vann B-heatet på 2.13,96. I A-heatet sprang inga svenskar, där vann belgiska Renée Eykens på 2.03,76.

Klara Frih under varmare betingelser, i en tävling i somras (i Åsbros orangea tävlingslinne). Foto: Privat

Och så har äntligen resultaten från förra onsdagens Tour de Kif-etapp, som dubblerade som klubbmästerskap för Karlslund (för de som tävlar för Kif), och det visar sig att Daniel Cornelius (som jag skrev om efter framgången i Wadköpingsloppet i går) vann tävlingen över tio kilometer i fristil 16 sekunder före Pär Wedin. Wedin tog i och med andraplatsen över totalledningen i cupen (tre poäng före Robert Brundin), men eftersom han kör dock för Garphyttan så var det trean Brundin, som var 1.43 bakom, tog KM-silvret medan femman Ludvig Börjesson (mer känd som maratonlöpare med pers på 2.41.54) tog bronset. Några damer kom inte till start. På onsdag avgörs den sjätte och näst sista deltävlingen – och för enda gången ni år inte i Ånnaboda utan inne i Örebro, i Sörbybacken. Det bjuds tio kilometer fristil med masstart med start runt 19.10.

Inga lokala åkare i Tour de ski i år

Även om jag följde det hemifrån redaktions-tv var det en upplevelse att, efter 15 år som skidintresserad journalist, ha en lokal skidåkare att bevaka i Tour de ski förra året, och det var väl inte konstigt att jag ringde och tjatade på Axel Ekström efter varenda etapp … Men i år blev fanns varken han eller Filip Danielsson, som man hade störst förhoppningar kring eftersom han var bäste svenske distansåkare under premiärhelgen av skandinaviska cupen, när förbundskapten Rikard Grip på torsdagens presenterade truppen. Till skillnad från många andra länder, där många åkare valt att stå över för att OS-ladda istället, så kommer Sverige med bästa tänkbara lag på herrsidan (sånär som på sprintern Teodor Petersson) iOS-klara Marcus Hellner, Calle Halfvarsson och Daniel Richardsson, Jens Burman och Emil Jönsson som båda inom kort lär få varsin OS-plats, och så Gustav Eriksson och Oskar Svensson. Då räckte inte Danielsson meriter i konkurrensen.
Vedevågssonen är istället redan nu anmäld till den kombinerade svenska och skandinaviska cuptävlingen i Piteå 5–7 januari där startfältet åtminstone på damsidan ser grymt starkt ut med bland andra Charlotte Kalla och Stina Nilsson, plus en hel del utländska Tour de ski-överstående toppnamn, på startlinjen.

Axelsson om nya sjukdomarna – och märkliga formtoppen inför SM: ”Hela säsongen har varit helt konstig”

Adam Axelssons säsong har ju varit mer än lovligt strulig. Det började väl egentligen med lite problem med vänstra vaden i somras, och har fortsatt med sjukdomsperiod efter sjukdomsperiod som förstört både tränings- och tävlingsmöjligheter. Sedan tävlingarna i samband med lägren i Luewarden och Inzell i slutet av september och början av oktober hade Axelsson därför bara kört två lopp senast tre månaderna (båda i U23-världscupen i Minsk i slutet av november, som ju också innebar en beskärd del av strul) inför lördagens 1 000-meterslopp i Inzell. Trots det slog han till med säsongsbästa och Europapers där, 1.33,66.

– Jag hade förhoppningar att göra runt 1.15, och så blev det Europapers … Även om jag vet att jag skulle kunna mycket bättre om jag hade fått träna ordentligt så är jag chockad att det gick så här bra nu. Det här är ändå bara drygt åtta tiondelar från kvaltiden till seniorvärldscupen, 1.12,8. Och då hade jag ändå tre tiondelar sämre öppning på första 200 nu än i Minsk, så hade jag varit lite kvickar där hade jag varit ännu närmare kvaltiden, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Hur har senaste tiden varit?
– Hela säsongen har varit helt konstig. Det är till och från hela tiden. Jag känner mig bra och kan träna på en eller två veckor, sedan blir det piss igen. Jag känner mig seg och febrig, men har inte feber utan bara känslan i kroppen. Som om jag hade haft en infektion i kroppen, men jag har varit på sjukhuset och gjort en massa tester och de visar inte några konstigheter alls. Det är fett jobbigt, och det blir inte bättre av att jag vilar heller.
– Inför Minsk var jag sjuk i två veckor. Sedan körde jag bra där, och det gick bra första veckan när jag var hemma igen. Men sedan blev jag sjuk igen och tränade ingenting veckorna fram till jul. Mellan jul och nyår ville jag bara komma bort, så då åkte jag ned till Trollhättan och tränade skitbra. Men sedan började jag känna mig seg igen när jag kom ned till Inzell för landslagslägret. Men i och med att testerna inte visar något, att jag inte verkar vara sjuk trots att jag har den här känslan i kroppen, så har jag kört på ändå senaste veckan. Och det har känts bra när jag väl tränat, det är före och efter passen jag känner mig hängig.
Till helgen avgörs både sprint- och allround-SM, vad ska du köra där?
– Jag är anmäld till allt, men kommer nog inte köra 5 000 och 10 000 utan rikta in mig på sprint-SM och sedan köra 1 500-metersloppet också. 1 000 meter är den distansen jag har störst förhoppningar på, men det blir tuff konkurrens med Nils van der Poel, David Andersson och Kevin Mercanton.
Vad händer sedan?
– Det är fullt schema, om kroppen fungerar. Helgen efter SM är det U23-världscupen i Collalbo, sedan är det en ledig helg och därefter kanske ett nytt läger och en tävling i Inzell, och så kan man stanna kvar till U23-världscupfinalen i Erfurt helgen därpå. Sedan är det tävlingar två helger i rad i Hamar, och om det känns bra tänkte jag avsluta säsongen med två tävlingshelger i Calgary i mars.

I juniorernas Sverigecup i längdskidor i Östersund tog Markus Johansson bästa länsplaceringen med en elfteplats i H20-loppet (vilket förstås var en klen tröst efter gårdagens debacle). Även Adam Gillman (15:e), Oscar Johansson (18:e), Elin Schagerström (24:a) och Daniela Bjärmark (29:a) tog topp 30-placeringar.
Olivia Hansson strök sig från start i premiären i den svenska långloppscupen, Axa ski marathon i Orsa, och Bill Impola tvingades släppa tätgruppen tidigt och var nästan tio minuter bakom i mål på 26:e plats. Däremot knep Karlslundsförvärvet Kalle Gräfnings en topp tio-plats (Fredrik Byström vann en tremannauppgörelse om segern på herrsidan, Emilia Lindstedt var helt överlägsen på damsidan).
Och så summerar Axel Ekström Tour de ski här.