Bekräftat: Adam Axelsson får köra U23-världscupen

Han har ju klarat kvalgränserna på 500, 1 000 och 1 500 meter, men det definitiva beskedet att Kumlasonen Adam Axelsson ska få köra U23-världscupen i vinter har dröjt – tills nu. På onsdagen blev det helt klart att Axelsson kommer representera Sverige, till att börja med i världscuppremiären i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november (det körs 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen). Axelsson är just nu hemma i Örebro för grundträning och rehab av den ljumske han sträckte i samband med tävlingen i Inzell förra helgen, men kommer att åka till norska Hamar för tävlingen Odalsskøyta nästa helg (helgen före världscuppremiären).

Nu vet jag inte om några länsåkare hade tänkt ställa upp – det är ju i Bruksvallarna nästa vecka man ska prestera om man vill ut på världscup eller skandinavisk cup i vinter – men i dag blev det i varje fall klart att Gällivarepremiären i helgen ställs in. ”Snö saknas på vissa delar av banan, samt stadion. Förutsättningarna för att tillverka snö är minimala enligt prognos”, skriver arrangörerna.

Själv testade jag i dag Mardrömmen, Quite rights nya utmaning på Kvarntorpshögen. Jag vet inte om jag var för sent ute eller om min tid räknas (utmaningen var ju egentligen tänkt som en ersättning till Besegrat trappan under den tid som trappan var avstängd, och nu är den ju sedan drygt en vecka tillbaka öppnad igen), men jag noterade i varje fall den näst bästa tiden hittills, om än i något bristfällig konkurrens bakom snabbe Anton Hallor.

View this post on Instagram

Där bakom finns berget. Eller ja; Kvarntorpshögen. Drömskt höljd i dimman. Eller snarare mardrömskt. Testade nämligen @quiterightsweden:s (de som ligger bakom #besegrattrappan) nya utmaning #mardrömmen i dag. Tio gånger uppför liftgatan (och sedan stigen/grusvägen över toppen, ned bilvägen och över knölen vid utegymmet tillbaka till starten igen) på Kvarntorpshögen. Jag kände mig lite däven, hade inte riktigt motivationen på plats, och därtill visade sig GPS-klockan vara urladdad (så jag fick ta tid med mobilen), men tog mig i varje fall runt på 1.39.13 trots bara två minuter över 90 procent av maxpuls (över cirka 14,5 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter). Över 16 minuter från @trainlikehallor:s FKT på 1.23 blankt. En bra dag borde jag kunna kapa halva hans försprång. Jag lovar komma tillbaka och testa igen! Lägger förresten in länken till utmaningen i min profil, om någon mer vill prova!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Adam Axelsson kvalade in till U23-världscupen på ännu en distans

Redan i comebacken förra helgen klarade Kumlaskrinnare Adam Axelsson kvaltiderna till U23-världscupen på både 1 000 meter och 1 500 meter. Senaste veckan har han tränat vidare i tyska Inzell, där han är på läger över fyra veckor och tre tävlingshelger (egentligen fyra, men den första gick bort på grund av förkylning), och under lördagen klarade han kvaltiden även på 500 meter. Axelsson blev 16:e av 45 startande på 500 meter i den stora internationella tävlingen, och korsade mållinjen på 37,48, två hundradelar under kvalgränsen och bara fyra hundradelar från hans Europapers (på den snabba isen i OS-arenan i Salt Lake City har han gjort 37,15, men det går inte riktigt att jämföra). Därmed kan Axelsson köra både 500, 1 000 och 1 500 meter i de tre U23-världscuptävlingarna som avgörs i vinter – den första avgörs i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november, den andra i Helsingfors 26–27 januari och finalen körs i italienska Baselga di Piné 9–10 februari.
Axelsson körde också 1 000 meter under lördagen (1.14,26, 16 hundradelar över förra veckans tid) och 500 meter på söndagen (37,64).

VM i hinderbanelöpning avslutades ju i dag – med stafett. Hur det gick? Det vet’e fan. Försök läsa den här resultatlistan, den som törs. Örebroaren Jonathan Kandelin lär i varje fall ha varit med i något lag.

Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen, vann hemmatävlingen Sävedalsloppet, tio kilometer landsväg, med över två minuters marginal. Bergdahl etta på 38.05, Ullevis Katarina Åström tvåa på 40.08.

Första upplagan av mountainbiketävlingen Svartåtrampet, som till stora delar använde klassiska löptävlingen Svartåloppets bana, kördes under lördagen, och Fjugestas Patrik Bergman tog hem den historiska segern (58.34 över cirka 21 kilometer) nästan två minuter före tvåan, Tisarens förre juniorlandslagsman (i skidorientering) Filip Jacobsson. Helena Sahlqvist, från Linnebäck utanför Karlskoga, var bästa dam.

I Växjö marathon, som jag kutade i går (läs racerapporten här) sprang Wedevågs Pär Englund och LK Gränslösts Eric Segelberg in på 2.52.23 respektive 2.57.42. Englunds tid gör honom till sjua i länet i år, även om hans pers är nästan två minuter snabbare (från samma tävling i fjol).

Det blev inga överdrivet framskjutna placeringar för de lokala lagen (åtminstone inte för de med lite äldre ungdomar eller juniorer) i Daladubbeln, varken i lördagens stafett eller söndagens patrulltävling.

View this post on Instagram

Hade du frågat mig i somras hade jag sagt att jag varit jättenöjd om jag kunnat göra 3.15 på maran, men under hösten har formen varit så god att en liten dröm om att gå under tre timmar vuxit fram. I går, i #växjömarathon, gjorde jag ett försök. Jag startade i 4.15-fart per kilometer, som krävs, och försökte helt enkelt hålla så länge som möjligt. Halvmaran passerade jag just över 1.29 och så långt kändes det hanterbart. Även nästa varv (tävlingen avgörs över åtta platta varv runt Växjösjön) kändes det okej, och ut på sjätte varvet hade jag fem sekunder till godo på snittiden jag behövde hålla. Men där någonstans började benen kännas skruttiga, och jag fick tvinga mig själv att driva på (målet var ju inte att rädda en så bra tid som möjligt utan att överleva så länge jag kunde i 4.15-tempo). Ut på näst sista varvet, med drygt elva kilometer kvar, var jag fortfarande i fas (2.15.06 på 31,78 kilometer), men där gick tyvärr snöret. Hur mycket jag än försökte gasa, öka farten ur tröttheten, svarade inte kroppen. Låren var sönderslagna av asfalten jag är så ovan vid. Hängde ryggar så gott det gick, försökte rädda anständigheten, men sista fyra kilometerna fick jag koppla i pannbenet för att ens hålla femminuterstempo. I mål på 3.04.36, pers med drygt 23 minuter men ändå med ett styng av besvikelse i bröstet. Jag vet så klart att jag ska vara nöjd, och det kommer jag bli när jag smällt det lite – väldigt nöjd. Men först ska jag deppa lite över missat tretimmarsmål. (På bilden sekonderar @jonea1980 mig, stort tack till honom, @crossfitmercedes, mamma, pappa, tjejerna, Jerry och Ingela som kom och hejade!!) Foto: @mormarbra

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Gräfnings första världscupseger – med över två minuters marginal: ”Så mycket känslor och glädje”

Maria Gräfnings, 32-åringen från Falun som var topp 20 i världscupen så sent som för två år sedan och inför årets säsong bytte moderklubben Falun-Borlänge mot Örebroklubben Karlslund, hade ett av sitt livs bästa skiddagar på söndagen. I franska fristilslångloppet La Transjurassienne (som körts sedan 1980 och egentligen är 76 kilometer långt men i år på grund av snöbristen kortat till runt 50 kilometer) gick hon solo och vann med över två minuters marginal till tvåan, hemmaåkaren Aurelie Dabudyk (och det är ingen liten seger, loppet är ett av världens mest prestigefyllda i fristil, och på herrsidan var det idel OS-medaljörer på pallen i Robin Duvillard, Jean Marc Gaillard och Ivan Perrillat Boiteux). ”I dag var det min dag! Så mycket känslor och glädje! Jag kan inte ens sätta ord på hur glad jag är”, skriver Gräfnings på Instagram (hon har också postat segerintervjun, men jag lyckas inte skruva upp högtalarna nog högt för att urskilja vad hon säger i euforin).
Jag skrev ju redan inför helgen om Gräfnings framfart i Fis worldloppet cup (det som är den internationella skidförbundets ”riktiga” och sanktionerade långloppsvärldscup även om den är betydligt mindre prestige- och pengastinn än ski classics, som samlat alla de största långloppen och som vanligtvis brukar benämnas långloppsvärldscupen här på bloggen).
I sammandraget befäste Gräfnings sin andraplats bakom Dabudyk och knaparade in 20 poäng på franskans 94-poängsledning. Tre lopp återstår, härnäst väntar Tartu maraton i Estland om två veckor.

Marias storebror Kalle Gräfnings ville förstås inte vara sämre (men jo, det var han just den här dagen) och tog även han en pallplats: Bäste svensk och trea totalt i Engelbrektsloppet. Mest anmärkningsvärt med det? Att det var dagen efter Gräfnings var femma i Grönklitt skimarathon. Robert Brundin följde upp tiondeplatsen i Wadköpingsloppet med en 15:e-plats i Engelbrektsloppet, drygt nio minuter bakom Gräfnings och knappt tolv bakom segrande norrmannen Sindre Odberg Palm. Malin Olsson var bästa länsdam i sexmilaloppet, på 17:e plats (men Garphyttans Elin Fjellström var elva över halva distansen i Kristinaloppet i går). Det blev ingen start alls för Anton Hallor, orienteraren och bergslöparen från Örebro som företagit sig att staka hela Vasaloppet. På sin hemsida berättar han målande om helvetesnatten mot söndagen till följd av sjukdomsutbrott: ”I natt har jag genomlidit en av de värsta nätterna på länge med många konstiga drömmar, yrsel, hög feber, ont i halsen och smärta i hela kroppen. I morse när jag vaknade tog det en timma innan jag samlat tillräckligt med ork för att gå till kylskåpet och hämta mig ett glas blåbärssoppa. Det är sjukt hur naiv man kan vara, jag tänkte i natt att jag nog ändå orkar staka 60 kilometer om några timmar, för jag orkade ju en gång mitt i natten faktiskt gå på toa. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan, och nog trodde jag att jag kunde åka, man vill inte känna efter riktigt. Man tror att alla symtom som tyder på tydligt sjukdomsfall helt plötsligt ska gå över. Det gör dem inte.”

I Västgötaloppet kom ingen av länets toppåkare till start. Gustav Hindér, mer känd som orienterare i Tisaren, var ende på topp 50 med en 49:e-plats.
Från Aspelundsrundan till Stig Ingvarssons minne, en tiokilometerstävling i klassisk stil i Zinkgruvan, bjuder kollega Samuel Borg på ett matigt reportage här. Hemmaåkaren och JVM-reserven Markus Johansson var som väntat snabbast av alla (seniorklassen inkluderad, trots att han är junior) men fick en oväntat tuff match av klubbkompisen Oscar Johansson som bara var åtta sekunder bakom (26.24 respektive 26.32). Närmast bakom kom ytterligare en junior, Olle Windahl. Malungs Amelia Furunäs knep damsegern före hemmaåkaren Daniel Bjärmark, som liksom Johansson går sista året på skidgymnasiet i Torsby.
USM i Borås avslutades med stafetter där Garphyttan slutade på tolfte plats i tjejklassen och 18:e plats i killklassen. En grej jag helt bommade när jag skrev om inledningen på mästerskapet i går var att Garphyttans H15-grabbar tog brons i lagtävlingen (tre bästa åkarnas tider summerade) i distansloppet över fem kilometer i fredags. Något Garphyttan själva skriver mer om på sin hemsida.

Filip Jacobssons junior-VM-silver i skidorientering (och Elin Schagerströms fjärde-/femteplats i ungdoms-EM) har jag förstås skrivit mer om på na.se, bara in och läs där!

Adam Axelsson slutade på sjunde plats i säsongens sista lopp i U23-världscupen i skridsko (1 000 meter i tyska Erfurt) på 1.15,34. Därmed tar Kumlakillen poäng som torde innebära att han slutar topp tio i totala U23-världscupen både på 1 000 och 1 500 meter, även om internationella skridskoförbundet ISU ännu inte uppdaterat sina listor.

En lördag med Filip och Fredrik (men Elin svarade för största prestationen): ”Trodde verkligen inte det skulle räcka så långt”

Filip och Fredrik tänker ni som läser rubriken. Well, det här blogginlägget kommer till ganska stor del att handla om Filip Jacobsson, Filip Danielsson och Fredrik Nylén, så that’s why. Men dagens största och mest oväntade prestation stod ändå Elin Schagerström för. 16-åringen från Latorp, som inte ens kunde känna sig säker på sin plats i den svenska truppen till mästerskapet men som i alla individuella lopp (lördagens medeldistans var det tredje och sista efter onsdagens sprint och torsdagens långdistans) tog nämligen brons i ungdoms-EM i skidorientering. Schagerström verkar ha öppnat kontrollerat (eller bommat första kontrollen), för enligt mellantiderna var hon en av de långsammaste till första kontrollen, och det dröjde till den nionde av de 15 kontrollerna, tidsmässigt två tredjedelar in i loppet, innan hon var uppe och nosade på palltider (det var individuell start). Till den 13:e och näst sista ”riktiga” kontrollen (den 15:e satt i början av upploppet) var Schagerström alltjämt bara femma, men en urstark avslutning gjorde att hon knep tredjeplatsen nio respektive tio sekunder före bulgariska Andreja Dyaksova och ryska Olesia Riazanova (upp till toppduon Veronika Kalinia, Ryssland, och Siiri Sallo, Finland var det drygt två respektive 1,5 minuter).
”Jag gjorde några dåliga vägval och hade inget flyt i orienteringen, men skidåkningen kändes bra. Fast jag trodde verkligen inte att det skulle räcka så långt som det gjorde”, sms:ar Schagerström glatt till Konditionsbloggen från Finland.
I JVM, som avgörs parallellt med EM och UEM i finska Imatra blev Filip Jacobsson för andra dagen i rad fyra. Liksom Schagerström klättrade Degerforssonen under loppets gång, var sjua efter två tredjedelar men knaprade hela tiden in på landslagskompisen Rasmus Wickbom som knep bronset. Ett tag skiljde över halvminuten dem emellan, i mål sju sekunder till Wickboms fördel (vem som tog guldet? Vladislav Kiselev för tredje tävlingsdagen i rad, förstås).
”Jag är nöjd. Visst är det lite segt att vara så nära pallen, men det är väldigt roligt att ta ytterligare en fjärdeplats”, sms:ar Jacobsson.
Eftersom skidorienteringsstafetter ofta tenderar bli trekejsarslag mellan Sverige, Finland och Ryssland ligger både Schagerström och Jacobsson bra till för medaljer i morgon: Schagerström kör förstasträckan i svenska UEM-laget medan Jacobsson tar hand om andrasträckan i JVM-laget (han var med och tog brons i fjol).

Filip Danielsson, då? Jo, försteårssenioren från Vedevåg körde sitt första långlopp för säsongen och hade massor av meriterade namn bakom sig i resultatlistan när han blev tvåa, slagen med ”bara en fotlängd” (enligt egen utsago) av IFK Moras Anders Solin i Grönklitt skimarathon. Bakom fanns bland andra Karlslunds Kalle Gräfnings (fyra i Wadköpingsloppet förra helgen, femma nu), veteranen Dan Moberg, Falun-Borlänges Simon Andersson som så sent som förra veckan tog SM-brons på 15 kilometer och som plockat världscuppoäng i vinter, och så vidare … Danielsson bloggar om den finfina andraplatsen: ”Hade en riktigt fin resa hela loppet igenom och tyckte att jag kunde gå med utan att slösa allt för mycket energi! La in ett ryck i sista backen och fick Anders med mig som jag sen hade en spurtstrid med som jag tyvärr fick se mig besegrad i! Men är ändå riktigt nöjd med känslan och resultatet.”
I övrigt i skidvärlden? Tja, Bob Impola verkar inte ha kommit till start i Toblach–Cortina i morse (och ingen annan länsåkare heller för den delen). Och systrarna Andersdotter var enda länsåkarna som överlevde kvalet i USM-sprinten i Borås. Båda klarade sig dessutom förbi kvartsfinalerna, men försvann sedan i semifinalerna. Ett år äldre Ronja blev tia i D16-klassen medan Anja blev tolva i D15. I morgon lär de köra tillsammans när USM avslutas med stafetter.

Fredrik Nylén svarade för en helt sjuk prestation när han tog hem Ice race vintage och pressade sig under sitt ”oslagbara” banrekord från i fjol med 30 sekunder efter 200 kilometers skridskoåkning. Den nya rekordtiden? Åtta timmar, 23 minuter och 30 sekunder. Alla andra bröt (Thomas Jansson, som var en av tre som tog sig i mål i fjol, kom näst längst men valde att kliva av när Nylén var i mål; då hade Jansson gjort 153 kilometer; varvtiderna han presterade såg annars ut att räcka för att ta honom under maxtiden på 10.59 – Bella Lagrange som var tvåa i fjol blev sjuk dagen före tävlingen och tvingades kasta in handduken före start). Nylén satte också nytt varvrekord på banan med 24 minuter på sitt andra varv (hans snitt över 17 varv, inklusive matstopp, var 29.37).
I U23-världscupfinalen i tyska Erfurt slutade Adam Axelsson nia av lika många startande över 1 500 meter, på 1.59,63 (nästan 4,5 sekunder från årsbästat). I morgon avslutas världscupsäsongen för Kumlakillens del med 1 000 meter.

Helgens höjdare: ”Fredrik kommer gå för att slå tiden” (Och så börjar vi ladda för 1 000 meter med kast av ärtpåsar)

1) Ice race vintage
Jag har ju redan skrivit ett och annat inför 20-milaloppet som startar på Hjälmarens is klockan 5.00 på lördagsmorgonen, men för att få en sista statusuppdatering ringde jag nu på eftermiddagen även upp Håkan Röjler, som tillsammans med sina bröder Johan och Ola står som arrangörer för tävlingen.

– Jag och Johan har varit ute hela dagen och markerat banan med käppar och borrat i isen för att se hur tjock den är vid de passager vi anser vara kritiska. Och ingenstans är den mindre än tio centimeter tjock. Det har ju snöat lite i dag och blåst samtidigt, så det har blivit en del drivor, men om det inte kommer mer snö blir det inget problem och kommer det mer får vi väl ge oss ut och skotta före start, säger Röjler till Konditionsbloggen.
Hur är själva kvaliteten på isen, kan det gå lika snabbt som i fjol för Fredrik Nylén? Den där tiden var ju ”omöjlig” …
– Kvaliteten på isen är bättre i år, i fjol var den mer sliten. Så om bara vinden kommer ned lite, vilket prognoserna säger att den ska göra, så kan det nog gå fort. Jag tror absolut att Fredrik kommer att gå för att slå tiden från i fjol.
Hur ser anmälningsläget ut, har det tillkommit några namn på slutet?
– Roberth Gyllberg, som skulle ha debuterat, har tyvärr fått problem med ryggen och meddelat att han inte kommer till start, men istället tillkommer Fredrik Holmgren, en gammal kompis som spelat bandy (i ÖSK:s B-lag 2008/09, i Uppsala Bois 2012–2014 enligt nätets statistiksidor), och min bror Ola. Så det är sex åkare som kommer att starta.

2) U23-världscupfinalen i skridsko
Som om det inte vore nog skridsko hemma i Örebro så avgörs ju dessutom U23-världscupsfinalen, med Kumlas Adam Axelsson som ende svenske representant, i tyska Erfurt i helgen. 1 000 meter (där Axelsson ligger på 13:e plats i totala världscupen) på lördagen, 1 500 meter (där han ligger sexa) på söndagen. Säsongen har ju varit kantad av sjukdomar för Axelsson som utöver SM bara kört fem lopp sedan början av oktober, men det ska bli intressant att se var han står nu, efter en veckas träning i Inzell. Efter helgen väntar två tävlingshelger i Norge innan Axelsson kommer avsluta säsongen med en resa över Atlanten till den snabba isen i Calgary. Det sistnämnda gör att han lär missa den svenska SM-avslutningen med stafett, lagtempo och masstart i Göteborg 17–19 mars, då det även kommer att tävlas i discipliner som 100-metersheat, 500 meter ”åt fel håll” och 1 000 meter med ärtpåsekast (men utan SM-status, då …).

3) Skidbonanza
Trodde ni att det lugnade ned sig efter skid-SM, Wadköpingsloppet och U23-VM förra helgen? Glöm det. På lördag är det dags för Toblach–Cortina i ski classics, med en efter en helgs tävlingsuppehåll och efter magsjuka nyladdad Bob Impola på startlinjen, och på söndag avgörs La Transjurassienne i Fis marathon cup, med Karlslunds totaltvåa Maria Gräfnings. Dessutom avgörs Engelbrektsloppet (som man kan räkna istället för Vasaloppet i svenska klassikern, om man så vill) med bland andra Kalle Gräfnings och inför Vasaloppet staksatsande Anton Hallor i startlistan samt Västgötaloppet där Olivia Hansson har flaggat för en efteranmälan. Och på söndag är det dessutom dags för Aspelundsrundan till Stig Ingvarssons minne nere i Zinkgruvan, bland andra hemmaåkaren Markus Johansson, som var reserv till JVM-laget, till start i det tio kilometer långa loppet i klassisk stil (till start finns också åkare som Oscar Johansson, Jack Karlsson, Daniel Bjärmark och Tom Forsberg, så det kan bli viss fart på loppet. Ja, och så är det förstås ungdoms-SM med ett antal länsåkare, i Borås.

Bubblare: I Finland avslutas junior-VM och ungdoms-EM (och så ”riktiga” EM, men utan lokalt deltagare) i skdorientering, och framför allt i söndagens stafett har både Filip Jacobsson och Elin Schagerström klara medaljchanser.

Axelsson klar för Kanadaresa: ”Då ska jag vara i form”

Jag summerade ju Adam Axelssons insatser i U23-världscupens andra deltävling i italienska Collalbo i söndagens blogginlägg, men i dag fick jag tag i skridskotalangen från Askersund i egen hög person, och han berättade om känslan där och planen inför framtiden.

– Helgen var bra, det var en bra känsla i kroppen, men …. Egentligen hade jag förväntat mig bättre resultat, men om man tänker efter kanske jag inte ha borde förväntat mig det med tanke på all träning jag missat i vinter. Jag har inte riktigt kommit tillbaka orkesmässigt än: Jag har farten, jag känner mig väldigt sprintig i kroppen och bra upp till 700 meter, men uthålligheten saknas. Det jag behöver nu är att komma igång med de längre intervallerna igen, det är de passen som blivit lidande när jag varit sjuk så mycket, och det är de jag kommer att prioritera nu när jag är hemma igen. Det positiva är att jag mår bra nu, att det känns som att det är på rätt håll och att åkningen fungerar väldigt bra tekniskt. Och snabbheten finns, jag var väldigt snabb i starten på 1 500-metersloppet den här helgen också, precis som på SM, men jag tappade en sekund mot planen på näst sista varvet och sista varvet handlade bara om att överleva. Och på 1 000 meter fick jag tyvärr ett felskär i starten som gjorde att jag tappade ganska mycket. Först kom jag fram på skridskon och sedan hamnade jag bakpå, och man har ju bara 50 meter på sig fram till första kurvan, så det kostade en hel del, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Men du får inte köra 500 meter i U23-världscupen, trots att du kanske skulle göra dig bäst där just nu?
– Så är det. Kvaltiden är 37,0 och jag har gjort 37,15. Men jag har förhoppningar om att klara tiden vid en tävling i Inzell nästa helg så jag får köra 500 meter i Erfurt, i finalen av U23-världscupen. Det känns om att det borde gå.
Hur ser planen ut framöver?
– Jag kommer träna på hemmaplan och flyga ned till Inzell nästa fredag. Det blir 500 och 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen, det är bra att få några lopp i kroppen, tävling är väldigt bra träning. Sedan blir det tävling den helgen, och så blir jag kvar där nere till världscupfinalen i Erfurt helgen efter. Sedan ska jag till Hamar för tävling två helger i rad, så det blir tävlingar alla helger i februari. Och nu har jag bokat resan till Calgary, jag flyger över den 6 mars och kör tävlingar två helger i rad som avslutning på säsongen.

Från helgen som gick ska också noteras att redan friidrotts-VM-kvalade maratonlöparen Louise Wiker sprang ett halvmaraton som träning, och som avslutning på ett flera veckor långt läger i Sydafrika, och vann Bert’s bricks great brick run i Potchefstroom på 1.25.13 (nästan tio minuter från hennes personbästa, men så var det som sagt också först och främst träning och inte tävling det handlade om). Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon resultatlista från tävlingen som har den speciella regeln att de 100 första i mål som haft en tegelsten med sig runt banan fick ett sexpack öl som hederspris. Påminner lite om det gamla ”backpriset” i Grabbhalvan …

Axelssons första topp tio-placering i U23-världscupen: ”Nöjd efter alla omständigheter”

Adam Axelsson avslutade säsongens andra, av totalt tre, deltävlingar i U23-världscupen i skridsko med karriärens första topp tio-placeringar i dylika sammanhang. Den kunde möjligen ha kommit under roligare omständigheter – talangen från Kumla var sist i söndagens 1 500-meterstävling, men eftersom bara åtta åkare ställde upp innebar det just en åttondeplats – men man bestämmer ju inte själv hur många konkurrenter som kommer till start … Axelssons tid var ingen av hans bättre, han noterades för 1.58,07 vilket var nästan tre sekunder sämre än i världscuppremiären i Minsk i november, men karriärens första topp tio-placering – och allt sjukdomsstrul som han haft i vinter – gjorde att han ändå var glad: ”Jag är nöjd med helgens världscup efter alla omständigheter innan jul med långvarig sjukdom och känns nu som jag börjar komma tillbaka”, skriver Axelsson på sin facebooksida. ”Nu blir det att vara hemma och träna 1,5 veckor innan jag drar vidare till Inzell för en veckas läger innan nästa världscup i Erfurt i februari”, skriver han vidare. Där avgörs världscupfinalen 11–12 februari. Inför finalen ligger Axelsson på sjätte plats i världscupssammandraget på 1 500 meter och på 13:e plats på 1 000 meter.

Anton Hallor, vars ambition att staka Vasaloppet konditionsbloggaren följer via både instagram och facebook, körde i helgen den 42 kilometer långa Grottfallsrundan i Grängesberg, och slutade på 39:e plats på 2.18.08, knappa halvtimmen bakom segrande Peo Svahn. ”Jag är nöjd över att all stakträning börjar visa resultat”, skriver Hallor, som hoppas att resultat räcker för att seeda upp honom i tredje startled till Vasaloppet, på sin facebooksida.
På hemmaplan körde ungdoms-EM-klara Elin Schagerström, som enda deltagare, damernas fem kilometer långa motionsklass i Kilsbergsloppet (som kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda) på 11.38, efter att skidorienterings-SM blivit inställt. Emil Hagström, Garphyttan, vann herrarnas motionsklass på 10.41. Äldsta tävlingsklasserna, för 16-åringar, vann Ronja Andersdotter och Mattias Törnqvist (som gick i mål på 11.02 och därmed var snabbare än alla seniorer).

Vad säger ni förresten om den här startlistan till inomhus-veteran-SM i Ryahallen i Borås om två veckor? Örebros landslagslöpare Mikaela Kemppi på 800, 1 500 och 3 000 meter – och på samtliga distanser ställs hon mot ex-karlskogingen Linda Take och på de två längre även mot Thorens Erika Bergentz och IF Starts Maria Eriksson. Men det får vi förstås läge att återkomma till längre fram.

Osannolika spurtstriden i Lo-spåret: Tre åkare inom en sekund (men Hedlunds höll för trycket)

Jag målade ju ut syskonen Hedlund från Karlskoga – storebror Magnus, 44, och lillasyster Susanne, 36 – som favoriter till segrarna i de båda tävlingsklasserna i Lo-spåret i Hällefors på lördagen, den 42 kilometer långa Vasaloppsseedningstävlingen som var länets första långlopp den här säsongen. Och jag fick åtminstone nästan rätt, för Susanne hade bara Malungs Carina Lagerlöf en dryg minut före sig i mål, och bakom var det över tio minuter till trean, Garpyttans Josefine Wallenhammar. Och visst vann Magnus – men det satt längre in än jag kanske hade trott. Det blev, efter 42 kilometer och nästa två timmars åkning, nämligen en nästan osannolikt tät spurtuppgörelse där Hedlund när han passerade mållinjen noterades för exakt samma tid som Filipstads Andreas Blom, men dömdes före. Och Stefan Sunnerberg, SK Ringen, var bara en ynka sekund bakom (sedan var det 5,5 minuter till fyran; näst bästa länslöpare Pär Wedin, Garphyttan, var femma totalt och 5.33 bakom Hedlund).
Kollega Malin Flink bjuder på lite mer från loppet här.

Det andra syskonparet att hålla koll på i skidspåren på lördagen – Kopparbergsbördiga Bill och Bob Impola i långloppsvärldscupens schweiziska stopp La diagonela – nådde inte lika framskjutna placeringar. Båda var med i, om än en bit bak i, den då 47 man stora tätklungan vid första mellantiden efter 40 minuter och 16 kilometers åkning, och Bob fanns kvar i den då 35 man stora gruppen halvvägs (då hade Bill fått släppa tre minuter på nio kilometers åkning), men sedan gick snöret även för honom. 24 man var inom 43 sekunder av segraren Ilja Tjernousov i mål efter 50 kilometer, men Bob var 2.10 bakom på 31:a plats och Bill hela 16.1 bakom på 49:e.
I världscupsammandraget tappar Bob därmed från tolfte till 14:e plats, medan Bill är nere på 48:e plats. Bob är kvar på tredje plats i U26-tävlingen, men avståndet upp till ledande Stian Hoelgaard är nu över 250 poäng (seger i ett lopp ger 200 poäng).
För Bobs lag, Team Serneke där örebroaren Johan Kask är sportchef, var tävlingen dock en stor framgång: Sara Lindborg blev trea och Oskar Kardin återigen sexa och bäste svensk (och debuterande Julia Svan slutade på 16:e plats), och i teamcupen är Serneke nu uppe på en sensationell femteplats.

Adam Axelsson blev tolva på 1 000 meter när andra deltävlingen i skridskons U23-världscup drog igång i italienska Collalbo i dag. Tiden, 1.15,63, var drygt sekunden långsammare än den han noterade när han blev 13:e på distansen i Minsk i november, även om det är vanskligt att jämföra tider ute mot inne och på olika höjder och isar. ”Ett helt okej lopp men finns lite som ska förbättras tills morgondagens lopp, men är ändå nöjd”, sammanfattar Axelsson på sin facebooksida.

Däremot blev det inget skidorienterings-SM i Sollefteå. ”Snön har smält bort på flera viktiga spår och många av de övriga spåren är väldigt isiga”, skriver Svenska orienteringsförbundet som tvingades ställa in med kort varsel och nu flyttar tävlingarna till Skellefteå nästa helg.

Helgens höjdare: Dags för lokal långloppspremiär

1) Lo-spåret
Hällefors SK har, trots senaste tidens mildväder, fått ihop en sjukilometersslinga vid Hurtigtorpet och därmed ser den lokala långloppssäsongen ut att få en alldeles utmärkt start. 11.00 på lördag går starten, och för tävlingsklasserna blir det sex varv för totalt 42 kilometer i det som har status som seedningslopp till Vasaloppet. Vilka namn ska man hålla koll på, då? Tja, Karlskogabördiga Susanne Hedlund (som inför årets säsong verkar ha bytt klubb från Granbergsdal till Bjursås) åkte i sin senaste start i Vasaloppet, 2011, in på en finfin 19:e-plats och lär utmana Karlslunds Elin Winblad som kört så bra i Tour de Kif i vinter och som vann DM förra helgen. Hennes bror Magnus (som alltjämt bor i Karlskoga och tävlar för Granbergsdal), som vann Wadköpingsloppet 2001 och har en imponerande svit av 26 raka målgångar i Vasaloppet sedan han blev 18 år och fick ställa upp för första gången med en 64:e-plats 1999 som bästa resultat och samtliga lopp samlade inom topp 800 (i fjol var han 185:a), kommer också till start, och är tillsammans med Karlslunds Per Eklöf kanske den främsta kandidaten till segern.
Dagen efter, på söndag, avgörs dessutom Kilsbergsloppet, först och främst en ungdomstävling, i konstsnöspåret uppe i Ånnaboda.

2) U23-världscupen i skridsko
Över helgen avgörs den andra av de tre deltävlingar i U23-världscupen i skridsko, med Kumlakillen Adam Axelsson på plats. Axelsson kommer att köra 1 000 meter på lördagen och 1 500 och troligen också masstart över 16 varv på söndagen. SK Winner-skrinnaren blev ju 13:e på 1 000 meter och elva på 1 500 meter i premiären i Minsk i november, trots en bedrövlig uppladdning. Nu har han tre färska SM-brons i ryggen och har kunnat börja träna och bygga form igen, men å andra sidan lär konkurrensen vara betydligt tuffare den här gången.

3) La diagonela
Jag skrev ju redan i går en hel del inför säsongens femte deltävling i långloppsvärldscupen, där bröderna Bob och Bill Impola företräder länsintressena i varsitt team. Starten går 9.20 respektive 9.30 på lördagsmorgonen för damer och herrar, och loppet sänds direkt i SVT (vi får hoppas på en betydligt bättre sändning än förra helgen).

Bubblare: De två första distanserna i skidorienterings-SM avgörs i helgen i Sollefteå, med medeldistans på lördagen och stafett på söndagen. Nyligen ungdoms-EM-uttagna Elin Schagerström, Garphyttan, är enda länsåkaren som är föranmäld.

Efter världscupdebuten – nu ändrar Axelsson planerna: ”Tror inte jag tävlar mer i år”

Adam Axelsson flög till Minsk (en flygresa att minnas länge, eller kanske att glömma bort snabbt …) för U23-världscupdebut med två längre sjukdomsperioder i bagaget och utan att ha tävlat sedan den 8 oktober. Men resultatet blev mycket bättre än vad han hade vågat hoppas på – lördagens 1.14,29 och 13:e-plats på 1 000 meter följdes på söndagen upp med 1.55,19 och en elfteplats på 1 500 meter, bara två hundradelar av en sekund från Axelsson första topp tio-placering i den nya U23-världscupen. Han var riktigt nöjd när jag talade med honom efter banketten, vid midnatt vitrysk tid.

– Ja, verkligen. Jag trodde faktiskt att det skulle gå mycket sämre, med tanke på förkylningarna och att jag inte kört 1 500 meter sedan SM i december förra året. Jag hade inga förhoppningar alls, men tänkte att jag skulle försöka haka på han jag gick i par mot (polacken Wojciech Sut), som gjort 1.53 i år. Målet var att växla i rygg på honom efter 700 meter. Men han körde inte särskilt fort, och jag var före vid växlingen och var långt före i mål. På förhand hade jag inte trott att jag skulle kunna röra benen på sista varvet, men även om jag inte lyckades hålla i lika bra som jag gör när jag är i form kändes det ändå helt okej och jag gjorde 32 sekunder på sista varvet mot kanske 31,5 normalt. Så det var mycket bättre än förväntat, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Överlag en riktigt bra helg då, med tanke på förutsättningarna?
– Verkligen. När jag blev sjuk igen tänkte jag först att det inte skulle vara någon idé att åka hit, jag hade fortfarande lite ont i halsen i onsdags. Men jag gav det ändå en chans, och det har gått mycket bättre än jag hade kunnat tro. Jag kom hit utan press, körde bara för att ha kul och utan tvång, och det har gått över alla förväntningar. Och jag har samlat bra med världscuppoäng. Det var synd att jag inte fick köra 500 meter också, för det var bara tio med där och det var inte många som gick under 37 sekunder. Med tanke på hur det gått i helgen känns det inte orimligt att jag kan ta en pallplats i U23-världscupen om jag hittar formen efter jul.
Hur kommer du lägga upp resten av vintern nu?
– Egentligen skulle jag ha åkt till Inzell och kört två tävlingar om två respektive tre veckor, men som det ser ut nu blir det max en av dem, antagligen ingen. Jag tror inte att jag tävlar mer i år, utan att jag istället åker hem och ser till att träna bra i lugn och ro. Men direkt efter nyår blir det ett läger i Inzell, och sedan siktar jag på att komma i form till nästa U23-världscup i Collalbo (21–22 januari) och SM (i Västerås 11–12 februari).

Det var ju en hel del skidåkning i dag också. Världscupen i Ruka? Jo’vars, men ur lokal synvinkel framför allt första distansloppet i seniorernas Sverigecup och prolog i långloppsvärldscupen.
I den förstnämnda tävlingen, i Idre, följde Axel Ekström upp förra helgens succéresultat i Bruksvallarna med en ny andraplats, och jag snackade med honom om succén och världscupchanserna för en text på nyhetsplats. Karlslunds Maria Gräfnings blev fyra i damloppet över tio kilometer, 20 sekunder från pallen och 29 bakom segrande Maria Nordström, Ulricehamn. Garphyttans Adam Gillman slutade på 13:e plats i juniorernas lopp över samma distans och Lucas Lennartsson var 23:a i herrloppet.
I långloppsvärldscupen var det länge strul med resultatlistorna, men törs man lita på den senaste versionen blev Bill Impola 25:a, slagen med 1.17 av norske tidigare Vasaloppsvinnaren Petter Eliassen över åtta kilometer med intervallstart men med mindre än halvminuten upp till topp tio. Bob Impolas tid och placeringar har ännu inte publicerats, men i ett videoklipp på Team Sernekes hemsida berättar han om loppet:
– Första två varven gick riktigt bra, men när jag kom till backen på tredje varvet började jag bli tröttare, och sedan kom mjölksyran rätt fort på sista två varven. Det var sltisamt, men kändes väl helt okej för att vara på hög höjd för första gången i vinter.
Långloppscupen sparkar igång på riktigt med La Sgambeda på lördag.

Och så noterar vi att Frida Södermark, som vann Svampenmaran i våras, i dag blev tia och bästa svenska på 100-kilometers-VM.