Anfält vann både Fröviloppet och Dovra trailrun: ”En riktigt tung brödrostdubbel” (och Hagaby bästa länslag i Jukola)

När det gäller att rada upp segrar hemma i länet har det mesta den här säsongen handlat om Liduina van Sitteren. Men den här helgen tog en gammal lokalloppskung tillbaka tronen: Erik Anfält, som är en av distriktets vassaste långlöpare genom tiderna och som vann SM-brons i maraton i fjol, sprang nämligen hem både Fröviloppet på lördagen och Dovra trailrun på söndagen.
Anfält vann ju långloppscupen fem gånger på sex år 2010–2015 (och sprang somliga år snuskigt många tävlingar), men är numera lite mer selektiv (även om han dammat av tre maror under 2.30 under våren) i sitt tävlande. Lördagens millopp var faktiskt hans allra första i långloppscupen den här säsongen. Det blev seger med en bra bit över tre minuter, på 34.07 (tvåan Kevin Henriksson sprang på 37.28, trean Johan Ingjald på 37.40. ”Hade hoppats få till en lite snabbare tid och kanske till och med utmana mitt eget banrekord från 2015 (33.23). Men det gick inte. Höll rätt bra tempo i fem kilometer men sen tappade jag stinget rejält i hettan”, skriver Anfält på Instagram.
När Anfält i dag följde upp med Dovra trailrun, den andra deltävlingen av tre i den nya, lokala trailtouren, så blev han betydligt tuffare utmanad på de tekniska, kuperade och till stor del rätt blöta (leriga) stigarna runt vackra Dovra sjöar. Tvåan Jonathan Kandelin, som ju vann Gallaberget trailrun i stor stil i onsdags, berättar själv på instagram: ”Hade en liten lucka mellan kilometer 11–14:ish, där jag valde att försöka trycka på ytterligarem men hade spelat ut mitt kort och benen kunde inte svara när han klev om igen tre kilometer innan mål.”
Anfält vann på 1.20.19 (på 17 kilometer, som förvisso kanske snarare var 17,5; en tid som säger en hel del om hur tufft det var), 62 sekunder före Kandelin, nästan fem minuter före trean Jimmy Axelsson (Winforce Sverige) och nästan elva före trean Serge Le Normand (IK NocOut).
”Somnade med en dröm i fredags. Att lyckas sopa hem en riktigt tung brödrostdubbel i helgen. Begav mig därför till Östansjö i dag för att försöka följa upp vinsten i gårdagens Frövilopp med en ny vinst i tuffa, tekniska och mycket vackra Dovra Trailrun 17 kilometer. Det satt hårt inne. Blev rejält utmanad av klubbkompisen Jonathan. Jag var starkast på de mer lättlöpta partierna och Jonathan på de tuffa och mer tekniskt krävande partierna. Tur för mig att det var ”lättlöpt” på slutet …”, skriver Anfält på instagram.
Mikaela Kemppi tog säsongens andra seger i långloppscupen (hon vann ju Kumla stadslopp) med en marginal på över 4,5 minuter ned till Marie Dasler på andraplatsen (Kemppi på 39.30, Dasler på 44.05 och Malin Sjödin på 46.46). Ingen av dem dubblade med Dovra, som i stället vanns av Karlstads Linnea Nilsson på 1.43.05. Camilla Bergdahl var 4.41 bakom, som gick en riktig match mot Iva Fagré om andraplatsen (Bergdahl var sju sekunder före).
Ingjald utökade sin ledning i långloppscupen genom tredjeplatsen, medan Henriksson gick förbi Wilhelm Bergentz upp på tredjeplatsen. Dasler och Kemppi, som redan före Frövi var tvåa respektive trea i cupen, tog in några poäng på van Sitteren, som ändå känns som en given segrare vad det lider. På onsdag är det extrapoäng på spel eftersom det vankas distriktsmästerskap.
Hur poängen kommer att fördelas i trailtouren har arrangörerna ännu inte meddelat, trots att två tredjedelar nu alltså är avverkade.

Kollega Elena Lövholm har redogjort för Venla- och Jukolakavlarna på na.se, men man kan väl säga att Hagaby överträffade förhoppningarna med en 29:e-plats på herrsidan (att jämföra med 73:e-platsen i Tiomila) medan Tisaren inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna på damsidan (laget var tia i Tiomila, nu 36:a; femte bästa svenska klubb i Tiomila, nu 15:e). Per Carlborg, som sprang startsträckan för Hagaby, stämplade de första kontrollerna utanför topp 100, men växlade som 56:a, och därefter plockades det placeringar hela vägen. Regborn gick ut som 45:a och noterade, trots att han var så långt från någon tätklunga, den tionde bästa tiden av de 1 652 slutmännen, och plockade 16 lag på väg till mål där Hagaby var knappt 46 minuter bakom segrande Stora Tuna (elva lag var inom 20 minuter efter en hel natts orientering). Hagaby blev bästa distriktslag (Tisaren 47:a, kvarten bakom Hagaby) och tionde bästa svenska lag.
Josefin Tjernlund på förstasträckan tappade nästan fem minuter på täten, Lovisa Persson på andra ytterligare 4,5 och Ellinor Tjernlund på tredje över nio. Så långt var Tisaren 54:a, och då hjälpte det inte så mycket att Lilian Forsgren gjorde 13:e bästa sträcktiden på avslutningen och nästan sprang jämnt med täten – det gav ändå ”bara” 18 placeringar i totalen och en 36:e-plats knappt 20 minuter bakom segrande norska laget Fredrikstad BK.

Petra Hanaeus sprang hem sin 14:e seger i Örebro parkrun (bara Ingjald, 22, och Annica Sjölund, 15, har fler) – och samtliga har kommit sedan november. Det var loppets 108:e upplaga (och första gången LK Gränslöst hade en ”takeover”), och Gustav Grek sprang snabbast av alla på 17.59 (Mathias Viktorsson tvåa på 18.13), medan Hanaeus noterade personliga rekordet (på banan) 19.46. Ingen annan dam gick under 23 minuter. För åttonde gången på två månader var det över 100 löpare till start.

Fina formbesked ger svår laguttagning för Tisaren (och så gick det i premiären av Örebro Crazy trailrun)

Både Andrea Svensson och Lilian Forsgren har ju visat jättefin form under inledningen av säsongen, och i dag tog både Josefin Tjernlund (i Dackefejdens medeldistans nere i Blekinge) och Lovisa Persson (i Letälvsträffens långdistans i Degerfors) segrar. Det är alltså upplagt för en svår laguttagning inför Tiomila till helgen. Tja, Svensson, Forsgren, systrarna Tjernlund (Ellinor var femma i Dackefejden) och Persson känns kanske som det givna valet i förstalaget, men frågan är ju vem som ska springa vilken sträcka när alla verkar ha bra form. Personligen hade jag nog satt Svensson som ankare. Eller Josefin Tjernlund. Eller Forsgren, för rutinens skull. Hm.
Josefin vann hur som helst sin tävlig med drygt två minuters marginal (över 3,8 kilometer, fågelvägen) före Växjös Louise Lundgren medan Persson vann sin nästa 1,5 minuter (över 7,3 kilometer) före Hagabys Josefine Wallenhammar (hon ledde med halvminuten halvvägs, men tappade sedan tid på ett par kontroller; hon hade för övrigt klubbkompisarna Benita Månsson och Elin Vinblad närmast efter sig). Roxens Jonas Andersson vann herrklassen i Degerfors, närmast före KFUM Örebro-duom Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.

145 löpare sprang första upplagan av Örebro crazy trailrun. Foto: Fredrik Backéus
145 löpare sprang första upplagan av Örebro crazy trailrun. Foto: Fredrik Backéus

Just Jacob Eriksson satte sig sedan i bilen, åkte in till Örebro och vann första upplagan av Örebro crazy trailrun (inga resultat ute på nätet än, jag har fått dem mailade), det tio kilometer långa trailloppet med inslag av diken, bäckar och kärr à la Tjurruset. Eriksson gick i mål på 43.22 (vilket säger en del om den utmanande banan), och var därmed över två minuter före tvåan, Karlstads Jonas Saleskog (som i sin tur var 13 sekunder före trean, Örebro AIK:s Johan Edström). Örebro AIK:s Elin Sjöberg vann på 54.33, 45 sekunder före Lin Nilsson och ytterligare 31 före OK Milans Therese Korkeakoski. Många orienterare i topp, alltså. Tävlingen var den första av tre i Ullmax trail tour, som fortsätter med Dovra trailrun den 16 juni och avslutas med Talludden trailrun den 6 oktober. I premiären kom 145 löpare till start, varav ett gäng i en tre kilometer lång ungdomsklass där Kim Semstrand (21.00) och Hugo Hoberger (19.24) var snabbast.
Själv tog jag för övrigt en sjundeplats i tävlingen, drygt fyra minuter bakom Eriksson.

View this post on Instagram

Så var tävlingspremiären avklarad! Fyra dagar före 100-milesdebuten i #aktivitustrailrace sprang jag premiären, första deltävlingen av tre, i Örebros nya trailserie #ullmaxtrailtour. #örebrocrazytrailrun var inte bara trail, utan därtill lite ”Tjurruset light” med diken och kärr (men 90 procent av banan bjöd på drömstig och elljusspår). Som ni ser på pulskurvan (gult är 80-89 procent av maxpuls, rött är 90+) höll jag inte igen utan tävlade så hårt jag orkade. Johan Wehle brakade förbi med 1,5 kilometer kvar, och jag höll hans rygg förbi Nicklas Svensson och Jimmy Axelsson, men sedan tvingades jag släppa Wehle och fick rikta in mig på att försvara sjundeplatsen. Missbedömde avståndet till mål och spurtade för tidigt, men lyckades ändå hålla placeringen. Milen gick på 47.33, drygt fyra minuter långsammare än för segrande Jakob Eriksson. Nu ska det laddas (och sovas) inför fredagen! Foto: @crossfitmercedes (Tävlingspremiär, kanske någon tänker; sprang du inte #säfsenvinterbackyard? Jo, men det loppet tog jag som ren träning.)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

I morgon startar junior-VM i skidorientering – med Schagerström som outsider i kampen om medaljerna (och premiären för länets största multisporttävling skjuts upp till 2020)

I morgon drar VM, junior-VM och ungdoms-EM i skidorientering igång i Piteå, och jag får erkänna att jag fram tills nyligen helt hade bommat att Vintrosas och Garphyttans IF:s Elin Schagerström redan för över en månad sedan blev uttagen till mästerskapet på hemmaplan. Ja, ärligt talat hade jag helt bommat att hon tävlade i skidorientering i år, enda gångerna jag skrivit om Schagerström på bloggen i vinter har det handlat om längdskidåkning och tävlingar som kinesiska Vasaloppet, junior-SM och Tjejvasan. Nå, jag noterade ändå att hon var tvåa i premiären i skidorienteringens Sverigecup för juniorer i Mora i januari, men jag missade definitivt att hon vann långdistansen i den nordiska juniorlandskampen i skidorientering Lettland i januari och därtill blev femma i medeldistansen dagen innan. Något som gjorde att Schagerström fick en JVM-plats i år igen trots att hon missade samtliga SM-tävlingar på grund av längdskidorna.
Schagerström är andraårsjunior (man är junior i tre år i skidorientering) och var i fjol bästa svenska, näst bästa svenska respektive tredje bästa svenska (av sex startande) i de individuella loppen i sin JVM-debut (placeringsraden blev sjua i långdistans, 21:a i medeldistans och 23:a i sprint) och körde upp Sverige från tionde till sjätte plats som ankare i stafetten. För två år sedan tog hon dessutom brons på medeldistansen i ungdoms-EM.
I Piteå inleds JVM, precis som VM och UEM, med långdistans på onsdagen och fortsätter sedan med sprint på torsdag och medeldistans på lördag innan det avslutas med stafett på söndag. Resultaten hittills i vinter pekar mot att Schagerström kan vara en outsider i kampen om medaljerna främst på långdistansen och i stafetten.
Parallellt med de tre stora mästerskapen avgörs också ett veteran-VM, där jag dock inte lyckats hitta några lokala skidorienterare i startlistorna.

Jag skrev lite kort om smygpremiären för Ekololoppet multisport förra året, och nu har arrangörerna av det som ska bli en riktig mastodonttävling med målgång i Askersund uppdaterat sin hemsida med mer information. På den framgår dock att tävlingsklassen nu skjutit ännu ett år på framtiden och inte kommer att få premiär förrän 2020. 2019 års upplaga blir i stället en motionsvariant som kallas för ”frilutsklass” där det arrangeras tävlingar utan tidtagning i tre olika grenar över tre olika dagar. Den 23 maj ska det vandras 22,5 kilometer på Bergslagsleden och Munkastigen, från Tiveden till Aspa Bruk, den 24 maj ska det paddlas kajak 36,5 kilometer därifrån till Medevi och den 25 maj fortsätter man medelst mountainbike de 57,5 kilometerna till målgången på Askersund outdoorfestival.

På tal om nya tävlingar så missade ni förresten inte min (pluslåsta) artikel om Ullmax trail tour i går, va?

Örebro får helt ny trailserie (och Ekström kör världscupen i landslagsdress i helgen)

Jag fick se ett anslag på Crossfit Smedjan när jag var och kollade in Mikael Kroons försök att ro 84,4 kilometer i fredags: Örebro har fått en helt ny trailserie. Jag pratar ju med många löpare, hänger med i sociala medier, umgås emellanåt i löparkretsar. Men det var först där jag hörde talas om Ullmax trail tour, Örebros helt nya löparserie (och trail står, som vanligt i de här sammanhangen, för löpning i terräng som är tuffare än den terräng man pratar om när man använder begreppet terränglöpning). Jag hoppas, för arrangörernas skull, att det här inte är symptomatiskt för hur det kommer att se ut i annonseringen, för i sådana fall är jag rädd att budskapet inte sprids – och eftersom det verkar vara samma arrangörer som bakom det misslyckade försöket att dra igång ”Trav”-loppet i somras så får man verkligen hoppas att de lärt sig (det föll just på att annonseringen var undermålig, så väldigt få visste om att loppet skulle bli av, och sedermera blev det inställt på grund av för få anmälda …).
Nå, det här ser i varje fall på papperet ut som ett riktigt roligt initiativ: Tävlingsserien startar med tiokilometersloppet Örebro crazy trailrun på annandag påsk, den 22 april, i Lundbyskogen, och där får man enligt arrangören ”tampas med myrar, kärr, diken, sandgropar och branta backar”. Den 16 juni avgörs Dovra trailrun, med start och mål vid Östansjö skola och en 17-kilometersbana som delvis är obanad och delvis går på Dovrasjöleden och ska vara ”teknisk och en riktig utmaning”, ”brutalt vackert och jobbigt” (det finns även en sjukilometersvariant av det loppet). Finalen är Talludden trailrun i Åsbro den 6 oktober, ett niokilometerslopp som huvudsakligen går på Snårsjöleden. På något sätt kommer det också att räknas ut en totalvinnare. Alla loppen har dessutom kortare varianter för barn och ungdomar.
Det här pigga tillskottet gör att det nu finns ganska många traillopp att välja på i länet i år: Allt från Kilsbergen trailrun och Fjugestaloppet trail via Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra till Silverleden på en dag och Bergslagsleden på fem dagar. Om jag skulle önska mig skulle jag gärna få tillbaka Sixtorpsloppen och Käglanlopppet också.

Medvetet undanhöll jag förresten Adam Axelsson grymma prestationer i Calgary i helgen från gårdagens snabbsummering. Varför? Därför att jag redan hade snacket med honom om personliga rekorden ppå 36,83 på 500 meter och 1.12,24 på 1 000 meter (och nästperset 1.53,11 på 1 500 meter) men inte hunnit skriva ut texten förrän i dag. Här läser ni den (pluslåsta) artikeln om Grand Prix-tävlingen och inför nästa helgs Oval finale.

Axel Ekström är tillbaka i världscupen på söndag, och faktum är att han inte kommer att åka i nationell kvot i 15-kilometersloppet i Svenska skidspelen på söndag utan som en av sex herrar i den svenska landslagsdressen. Om allt klaffar kommer jag vara på plats och bevaka loppet i Falun.

För övrigt blev Hälleforsrännet, som så sent som i mitten av förra veckan såg ut att kunna arrangeras, inställt i lördags. Det skulle ha varit säsongens sista skidtävling i länet.

Och så kan ni redan nu kolla in startlistan till Svealandsmästerskapen, den största tävlingen för 13- och 14-åringar i friidrott eftersom de inte har något SM, som avgörs i Tybblelundshallen i helgen. 13-åringarna springer 800 meter (KFUM Örebros Lucas Asplund och Thorengruppens Folke Eriksson för Närke) och 14-åringarna 1 000 (KFUM:s Anton Eklind och Mio Sörling för Närke), men tyvärr kommer inga tjejer från distriktet till start på medeldistans.