Persson vann världsrankningstävling och Gerdevåg tog hem Utrecht maraton

Josefin Gerdevåg vann Utrecht maraton (1.20.12, oklart om det är brutto- eller nettotid och om den kommer korrigeras någon sekund) och Erik Anfält blev trea (på 1.10.05; imponerande att vara mindre än 1,5 sekunder från perset med tanke på förutsättningarna) i kyla och blåst på söndagen. Fredrik Johnsson tvingades dock kasta in handduken efter att ha insjuknat under natten före loppet. Läs mer om det i den här artikeln på na.se.

Delar av Örebro läns orienteringsförbunds elitgrupp har senaste veckan varit på läger i Madrid, och avslutade i helgen med dubbla tävlingar i Rock’n’O trophy. Martin Regborn inledde säsongen med seger i lördagens långdistans (trots ”vidrigt väder med fem centimeter blötsnö i skogen”, ”bitvis vidrig terräng med svårframkomligt grönt elände” och att han inte var ”nöjd alls med det tekniska genomförandet heller”, som han skriver i sin träningsdagbok) som senare under dagen följdes av en andraplats i sprint och på söndagen av en tredjeplats i långdistans (sprinten och medeldistansen hade världsrankningsstatus, alltså nivån direkt under världscupen). Tisarens Lovisa Persson var tvåa i långdistansen, fyra i sprinten och vann sedan på söndagen, med över 4,5 minuter ned till sin klubbkompis och nyblivna A-landslagslöpare Josefin Tjernlund (som vann sprinten efter att ha stått över långdistansen).

Persson hade ju redan säkrat totalsegern i Löpex vinterserie inför dagens final, och faktum är att nästan ingen annan heller kom till start i damklassen i tävlingen i Lindesberg. Milans Therese Korkeakoski löpte ensam och vann, förstås. I herrklassen kom åtminstone tre löpare till start (men inte Daniel Attås som redan säkrat segern), och där vann William Segura.

Emilia Fahlin tvingades ställa in sin medverkan i Trofeo Alfredo Binda på grund av influensa (och Wiggle-High5:s kapten fick nöja sig med en tiondeplats). Och Örebro parkrun i går blev inställt på grund av chockhalkan (jag råkade kolla på gamla resultat när jag skrev om det i går på bloggen, men inlägget är uppdaterat nu).

Helgens höjdare – Bob Impola tillbaka efter Vasaloppssuccén

1) Birkebeinerrennet
Har man sett för många bilder på Bob Impola som äter tårta och sprutar champagne på instagram sedan segern i Vasaloppet för att han ska orka återupprepa succén när långloppsvärldscupen i morgon återupptas med Birkebeinerrennet? Näe, jag har också sett en del bilder på Bob som tränar på gym, som stakar på band och som förbereder sig för de tre sista deltävlingar i skiclassics för att låta mig luras … Nu är det ju ett faktum att den norska klassiker – som går över ett fjäll där första halvan är uppför och andra halvan är nedför – aldrig passat honom lika bra som Vasaloppet (2016 var han 64:a i vasan och 88:a i birken, i fjol var han 13:e i vasan och 73:a i birken), så man ska förstås ändå inte ha för stora förväntningar. Men har han bibehållit något av formen från den där magiska söndagen så kan det bli ett roligt lopp den här gången också. Impolas klubbkompis Maria Gräfnings, som avslutade sitt största engagemang för året (Fis worldloppet cup) förra helgen, har hintat en del om en start i Birkebeinerrennet på instagram (hon har tränat med ryggsäck [i birken måste man ha minst 3,5 kilo på ryggen, det är en specialregel] och gjort reklam för en tävling med anknytning till loppet), så vi får väl se om hon också dyker upp på startlinjen även om hon än så länge inte finns med i startlistan.

2) Trofeo Alfredo Binda
Emilia Fahlin fick ju dåligt betalt för en riktigt bra insats i Ronde van Drenthe förra veckan, och tävlar nu för tredje helgen i rad i världstouren. Den här veckan står klassiska Trofeo Alfredo Binda på programmet för Örebrocyklisten. Tävlingen är 131 kilometer lång och har start i Taino och mål i Cittiglio, strax utanför Varese i Lombardiet (norra Italien) efter en avslutning med fyra vändor på ett 17-kilometersvarv (men en stigning på 140 höjdmeter per varv). Fahlins britiska stall Wiggle-High5 har bytt i övrigt bytt ut hela laguppställningen jämfört med förra helgen – bara örebroaren är kvar. Kapten den här veckan är Elisa Longo Borghini, som kommer just från norra Italien, och med i laget finns också franska Audrey Cordon-Ragot, japanska Eri Yonamine, österrikiska Martina Ritter och brittiska Elinor Barker. De tre sistnämnda är nya i laget i år, Yonamine och Ritter körde Strade Bianche med Fahlin medan Barker och Fahlin tävlar ihop för första gången nu. Fahlin har kört Trofeo Alfredo Binda de två senaste säsongerna, men inte lyckats kriga sig med in till mål i tätgruppen på den tuffa banan.

3) Löparsäsongen drar igång på allvar
Nora marathon kickar igång löparsäsongen i länet på allvar (jag har redan skrivit en del inför den tävlingen både här och här), och dessutom sticker ju ett gäng Örebrolöpare till Utrecht för att prova farten över halvmaran, och så står löparklubben IF Start som värd för veckans upplaga av Örebro parkrun, som precis som vanligt är gratis och startar 9.30 på lördagsmorgonen. Det finns med andra ord inga ursäkter för att inte knyta på sig löpardojorna i helgen …

Bubblare: Mindre än en vecka efter att han svarade för ”den klart bästa individuella seniorprestationen inom svensk skridsko sedan Tomas Gustafsons tid” kommer Nils van der Poel och kör SK Winners avslutningstävling i Behrn arena. Och på söndag avslutas Löpex vinterserie, även känd som Nattcupen, med dagstävling i Lindesberg (men Daniel Attås och Lovisa Persson är redan klara mästare).

Snabba Örebrolöpare möter våren (nåja) med halvmara i Utrecht

Erik Anfält (sexa i distriktet genom tiderna på 1.08.49) och Fredrik Johnsson (127:a på 1.16.52) finns med i startlistan till Utrecht science parks halvmaraton, i nederländska Utrecht, på söndag. Säkert finns fler Örebro AIK-löpare med i startlistan (de brukar vara ett gäng när de drar på äventyr), men Erik och Fredrik är de som skrivit mest på instagram inför tävlingen, och någon startlista har jag inte lyckats hitta på tävlingens hemsida. De bokad nog resan dit för att möta våren och få lite behagligare temperatur (och plattare bana) än i Nora marathon, men möts av en prognos för snöfall på lördag och minusgrader hela söndagen …
Anfält har, efter att ha haft en spikrak formkurva från det han började springa allt seriösare vid 30-strecket tävlat rätt furiöst och haft en lika imponerande utvecklingskurva (från 3.04 på Stockholm marathon som 31-åring 2007 till att springa för svenska landslaget i samma tävling 2015 [SM-femma på 2.28.09] och senare samma år göra 2.25.03 i Valencia), slitit med en hel del skadebekymmer de senaste åren. Det har handlat om trilskande baksidor och en ömmande rygg, bland annat. När han varit bra har han fortfarande varit ruggigt bra (seger i Ultravasan 45 i somras), men det har blivit glesare mellan tävlingarna och fler instagrambilder av vattenlöpning och elliptigocykel (läs: rehabträning) de senaste åren. Men följer man honom just på instagram går det inte att undvika att imponeras av hur han ändå lyckas hålla kroppen i trim på den mycket höga nivå han ändå gör, trots att den trilskats senaste tiden. Bara de här bilderna han lägger upp på sin pulsklocka, som när han förra helgen avverkade 44 kilometer i 3.53-tempo på söndagslångpasset eller när han två måndagar i rad klämde av tiokilometerspass under 34, för att däremellan ibland knappt kunna springa alls (men ändå träna rehab med samma frenesi). Det är naturligtvis dedikationen som ger resultat. Återstår att se vad det ger i Utrecht, som bara är ett delmål på vägen mot nästa resan till Nederländerna, för Rotterdam marathon den 8 april. Och känner jag Anfält rätt är också den tävlingen bara ett delmål på väg mot något ännu större. Han fyller 42 två dagar före loppet i Rotterdam och jag vet att han pratat om att testa lite längre distanser (än maraton) i terräng när han känner sig klar, men jag misstänker att han inte slutar satsa förrän han åtminstone persat på maratondistansen en gång till.

En annan tävling som skulle ha löpts på söndag är Måsenstafetten, en traditionsenlig start på orienterarnas stafettsäsong (som kulminerar med Tiomila och Jukola) och dit Tisaren som vanligt hade anmält två herr- och två damlag. Men på onsdagen tvingades tävlingsledningen fatta beslutet att ställa in på grund av rådande snöläget. ”Snödjupet var 5-30 centimeter med en yta av skare som inte riktigt bär”, skriver de på hemsidan, och fortsätter: ”Det innebär, att vi inte kan erbjuda sportsliga tävlingar och att det också är en ökad risk för skador.” Även fredagens och lördagens individuella tävlingar i samma område, Nyköpingsnatten och Nyköpingsorienteringen (dit bland andra Lilian Forsgren var anmäld), är inställd, precis som Tibrotrippeln. Återstår att se om Kolmårdsdubbeln nästa helg går att genomföra. Tur i varje fall att Löpex vinterserie, som har final på söndag, inte är väderkänslig …