Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Fahlin besviken efter elfteplatsen i Belgien – Ekström står över när landslagskollegorna kör långlopp: ”Spar mig”

Det blev nästan en topp tio-placering, men ändå ingen rolig dag för Emilia Fahlin i Nokere Koerse. Jag pratade med henne strax efteråt (för en text ni kan läsa här), och hon var besviken över framför allt två saker: Dels att frambromsen på cykeln inte alls fungerade (trots att hon uppmärksammat mekanikerna på problemen efter träningar på plats i Belgien) och dels att lagkamraterna inte understödde henne tillräckligt i jakten på de tre utbrytarna (Lauren Kitchen, Victorie Guilman och Jade Wiel bröt relativt tidigt, så Maëlle Grossetête och Eugénie Duval var de enda som var med där framme) – men också att FDJ-teamet fick dålig hjälp av andra lag som borde haft intresse av att fånga in utbrytningen, främst Liv Racing (med Lotte Kopecky, som till slut vann klungspurten om fjärdeplatsen), Movistar (med formstarka danskan Emma Norsgaard) och Team DSM (med Lorena Wiebes). Amy Pieters, Grace Brown och Lisa Klein kom loss med runt 45 kilometer kvar, och höll alltså hela vägen. Där bakom kom en 30-mannagrupp där Fahlin spurtade in som åtta, alltså på plats elva totalt. På söndag ställer FDJ upp med ett riktigt starkt lag i italienska världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda, och det återstår att se om Fahlin får chansen att tävla för eget resultat då. Bloggen återkommer förstås med mer inför den tävlingen närmar söndag.

Häromdagen rapporterades det att landslagsåkare som Ebba Andersson, Jens Burman, Emma Ribom, William Poromaa och Andrew Musgrave ska köra helgens dubbeltävlingar i långloppsvärldscupen ski classics i Vålådalen. Jag drog förstås ett sms till Axel Ekström för att höra om han kommer göra landslagskompisarna sällskap, men så blir det inte. Han laddar istället vidare inför nästa helgs final i Sverigecupen, i Falun, och stundande SM-tävlingar i Kalix. ”Jag har jobbat hårt med en del detaljer som jag hoppas ska ge en extra skjuts inför säsongens sista traditionella tävlingar, så jag spar mig inför dem”, skriver Ekström.
I dag kom för övrigt det förväntade beskedet att Reistadløpet, finalen i ski classics, ställs in. Därmed blir de tre tävlingarna över två helger i Vålådalen säsongens sista.

Nytt långlopp inställt – nu blir det tre på åtta dagar i Årefjällen

När jag skrev om avslutningen på skidsäsongen i går glömde jag ju ett långlopp – finska Ylläs–Levi som skulle gå mellan de båda svenska och norska Reistadløpet (som inte lär bli av på grund av de norska restriktionerna). Nå, i dag blev även Ylläs–Levi-loppets elitdel inställd (sedan tidigare var motionstävlingen inställd) och precis som Birkebeinerrennet flyttat till Södra Årefjällen där sedan tidigare Årefjällsloppet körs varje år. Ylläs–Levi är normalt 67 kilometer långt, och ersättningstävlingen – som fått namn efter en samby och kommer heta Tåssåsen
criterium 64 – blir nästan lika långt, 64 kilometer. Kriterium är ju cykelslang för varvlopp, men det här loppet består faktiskt bara av två varv, 32 kilometer var. Start och mål i Vålådalen och nästan helt platt, bara en rejäl backe (cirka 100 höjdmeter) per varv. Det känns nog bra för åkarna, eftersom tävlingen kommer äga rum dagen efter Vålådalsrennet som är betydligt mer kuperat. Den tävlingen försöker efterlikna Birkebeinerrennets banprofil med en tung klättring på första halvan och en lättåkt andra halva genom att först avverka två varv på ett 15-kilometersvarv med en 300-metersstigning och sedan gå ut på ett längre, flackare varv över 24 kilometer för totalt 54. Start och mål även där i Vålådalen.
De två loppen avgörs lördag–söndag nästa helg. Lördagen därpå körs sedan den ordinarie tävlingen i Vålådalen – Årefjällsloppet. Den har för året förlängts till 100 kilometer, och blir därmed den första tävlingen i långloppsvärldscupen ski classics historia som är längre än Vasaloppet. Det är runt 400 meter mellan högsta och lägsta punkten och några långa, sega klättringar, men sista 35 kilometer är tämligen platta (och där tappar man hundratalet höjdmeter).
Alla tre tävlingarna är förstås bara öppna för eliten – sådana som kör för lag i ski classics plus de som klarar speciella kvalkriterier, förmodligen stipulerade fis-poäng.
Det återstår att se om några länsåkare kommer till start, men Maria Gräfnings och Bob Impola har ju åkt rubbet i långloppsvärldscupen i år (mja, Gräfnings har varit anmäld till allt men stod över start i den vrålkalla premiären i La diagonela), så det är troligt att de kör även nu.