Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ’revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

View this post on Instagram

Valencia Maraton✔️ Aldrig sprungit distansen och ännu mindre kunnat tränat för den. Skador och sjukdomar har hållit mig mer eller mindre helt borta från löpning den senaste månaden. Osäker på start ända tills jag faktiskt ställde mig där och valde att iaf starta med 5km och eventuellt kliva av där. Men känslan var rätt bra trots skyhög puls. Halvmaran på 1:23 men började bli jobbigt redan där. Vid 28km kom det stora raset med kramper. Blev blandad gång/jogg sista 12km men i mål tog jag mig på 03:00:43 och jag kan inte vara mer nöjd över min asfaltsmaradebut med dessa förutsättningar🤧😁 Stort grattis alla @orebroaik1964 löpare som många krossade sina pbn idag! Även min fina @nkarlssson mosade sitt pb med 4min och tack för du fick med mig på en asfaltsmara😅 Nu blir det någon extra cerveza till kvällen 👌🏼 Och tack för all support från hemmaplan❤️❤️ #örebroaik #valenciamarathon #löpning

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

Helgens höjdare – Ekström tog säsongens första seger redan på torsdagen: ”Formen har aldrig någonsin varit i närheten av detta så här tidigt”

1. Skidsäsongen startar – på hemmaplan
Åtminstone utanför mitt fönster i Karlskoga regnar det tämligen friskt nu på fredagsmorgonen, men både vid Sörbybacken i Örebro (längdspår på konstsnö inne i stan för första gången någonsin, sägs det) och uppe i Ånnaboda har man lovat att öppna längdskidspår redan på lördag morgon. Något schema för Tour de Kif (blir det någon sådan?) har inte kommit, men länets två klassiska långlopp har i varje fall datum: Lo-spåret i Hällefors körs den 19 januari, och Wadköpingsloppet den 3 februari. Dessutom avgörs veteran-SM i längdskidor i Hällefors 15–17 februari och den 9 mars är det Hälleforsrännet.

2. Valencia marathon
Kan man ranka en tävling utomlands som årets lopp i Örebro län? Tja, i sådana fall är det absolut Valencia marathon som är tävlingen det handlar om. Jag skrev tidigare i veckan om Erik Anfält och Josefin Gerdevåg, men nu har jag också lyckats ladda ned appen och sökt igenom startlistan och hittat Thomas Chaillo (som inte gjort någon mara i år men i fjol var bäst i distriktet med sitt pers 2.27.52 [den 20 sekunder snabbare tiden i Boston 2014 räknas av någon anledning inte]; hittills i år är Anfälts Rotterdam-tid 2.25.18 vassast), Marie Dasler (som jagar pers; hon gjorde 3.12.13 i Valencia och är Sverigeetta i K50-klassen i år med sitt 3.12.47 från Viby), Jonathan Kandelin (stark hinderbanelöpare som mig veterligen gör asfaltsmaradebut), Andreas och Martin Ingberg (som tidigare år varit goda för just över 2.40 respektive 2.50 men inte varit riktigt nära de tiderna i år), och en Jonas Nilsson som jag inte vet om det är Örebro AIK-Jonas Nilsson – man kan nämligen inte se klubbtillhörighet utan bara nationalitet i appen (men om det är rätt Jonas Nilsson så blir det kul att se vad han går för över helmaran efter 1.14.16 på halva distansen i Åstadsloppet).
Det kommer bli hemskans kul att följa! Hojta gärna om jag missat någon!

3. Mer längdskidor!
Både Bob Impola och Maria Gräfnings finns på startlinjen (nu har startlistorna nämligen kommit, när jag skrev i går var jag ju lite osäker på Gräfnings) när långloppsvärldscupen Ski classics drar igång med lagprolog i dag och individuell prolog på söndag. Det blir riktigt intressant att följa.
Men redan i går, på torsdagskvällen, slog Axel Ekström till med säsongens första seger när han vann Daniel Karlssons minne (som arrangeras till minne av en 20-årig längdskidåkare från Östersund som omkom i en skoterolycka 2012). Ekström vann det millånga masstartsloppet i fristil med två respektive tre sekunder före klubbkompisen (i IFK Mora) Eddie Edström och Åsarnas Markus Ruus, medan Åsarnas Tiio Söderhielm, som ryckte på det andra av de tre 3,3-kilometersvarven, blev fyra (Jörgen Brink var tia, 1.19 bakom). Kollega Hans Andersson skrev lite om segern på na.se i går (även om jag väl inte skriver under på att Ekström är ”närmast bortglömd”, som Andersson skriver i ingressen …), men det kan också vara kul att läsa citaten från Sweskis rapportering:
– Med Garphyttanögon sett är det riktigt häftigt att bara vara en del av detta, hemma har vi bra deltagande i ungdomsklasserna men nivån och bredden på seniortävlingarna i Jämtland är sanslös, sa Axel Ekström till hemsidan och fortsatte:
– Efter Tiios andravarv räddas jag av väldigt fina skidor in i stadion. I de långa stigningarna satt jag illa till en bit ner i klungan. Avslutningsvarvet kändes dock riktigt bra och totalt sett upplever jag att formen aldrig någonsin har varit i närheten av detta så här tidigt på säsongen.
Intressant att höra, med tanke på att 2016-formen bar ända till Tour de ski. Vi får se vad som ligger i korten den här säsongen.

Bara dagar kvar till Valencia marathon – hur snabbt kan det gå för Anfält och Gerdevåg? ”#pbjakt”

Senaste månaderna har mitt instagramflöde (jag följer väldigt många löpare från länet) fyllts med träningsbilder inför Valencia marathon. På söndag morgon smäller det. Då avgörs tävlingen där löpare som Erik Anfält, Marie Dasler, Martin Ingerg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson redan i fjol mätte sina krafter. Anfält tvingades då kliva av halvvägs på grund av skadekänningar, men nu gör han ett nytt försök, och den här gången är dessutom Josefin Gerdevåg med i planet till Spanien. De båda är ju etta (Gerdevåg på 2.43.40) respektive trea (Anfält på 2.25.03, drygt tre minuter bakom Lars Hagbergs och Rolf Barrs rekordtider från tidigt 80-tal) i distriktet genom tiderna, och det ska bli mycket spännande att se vad de kan prestera i Valencia. Anfält tog ju SM-brons just på maran i somras, och har rapporterat bra form på instagram på slutet, bland annat gjorde han förra veckan tolv kilometer på 39.46 (3.19-tempo) på träning förra veckan och skrev att ”motsvarande pass inför mina senaste maror i Rotterdam i våras och Stocholm i somras har gått något långsammare så formen känns rätt lovande” och avslutade meddelandet med ”#pbjakt”, vilket alltså skulle innebär att han går för sub 2.25. För det krävs en fart på 3.25 per kilometer – i 42,2 kilometer. Förhoppningsvis stör inte den mindre förkylning han åkt på alltför mycket.
Har inte varit riktigt lika öppen med sina mål på sociala medier, men ”50 minuter jogg” på 49.06 häromdagen vittnar om att formen är i antågande. Dessutom har hon skaffat sig ett par Nike Vaporfly, så bara skorna ska ju göra en hel del tid …
Innan helgen är här ska jag försöka få tag i en fullständig lista över Valencia-startande länslöpare.

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Helgens höjdare

1) Gällivarepremiären
Snacka om att årets Sverigepremiär inte blev alls som förra årets för Axel Ekström. Då var Klockhammarsonen tvåa, endast slagen av Marcus Hellner, och sparkade igång en succésäsong. I dag? 74:a. Och visst att det var många ryssar före i listan, men Ekström var bara 26:e bäste svensk (och då kommer bara nio få plats i truppen till världscuppremiären i Ruka nästa helg, dit en sådan som Calle Halfvarsson, som inte ens startade på fredagen, har en garanterad plats). Hårda bandage, och jag ringde upp och pratade med Ekström om loppet och läget för en pluslåst artikel som ni hittar här.
Premiären var desto roligare för andra länsåkare. Karlslunds Maria Gräfnings blev bästa länsåkare med en 34:e-plats, 1.02 bakom segrande Charlotte Kalla i damernas femkilometerslopp, och Vedevågssonen Filip Danielsson blev bäste herråkare med en 39:e-plats, 48 sekunder bakom bäste svensk (Marcus Hellner på tionde plats) och 49 före Ekström. Bob Impola? Tja, fristil är ju inte hans disciplin (jag misstänker, men vet inte säkert, att han stakade sig runt), och han slutade först på 152:a plats av 158 startande, distanserad med nästan fem minuter av täten.
I helgen fortsätter tävlingarna med klassiska distanslopp på lördagen och sprint på söndagen, och på måndag tas truppen till världscuppremiären ut. Det ska förstås bli högintressant att se vad Ekström, Impola, Gräfnings och Danielsson fortsätter att prestera i den hårda konkurrensen.

2) Vinterspelen
Två dagar efter friidrottens ”årsskifte” sätter inomhussäsongen igång på allvar i länet med första tävlingen i Tybblelundshallen för året (nästa vecka är det dags för Triumfglasspelen, och sedan följer Örebro indoor games i januari och Tybblelundsspelen och Marsspelen i mars). Tävlingen är först och främst för ungdomar, men det finns även några intressanta seniorstarter på 3 000 meter: Maria Eriksson och Mathias Viktorsson finns anmälda, liksom Wilhelm Bergentz som gjorde 6.41,09 på 2 000 meter utomhus i somras (och som sprungit så bra på landsväg och i terräng i höst) och som lär få ett inofficiellt distriktsrekord på 3 000 meter inomhus nu (inomhusrekord finns inte i P17-klassen, som Bergentz nu gör debut i, och i genom tiderna-statistiken finns inga tider alls för den åldersklassen på 3 000 meter; utomhus har Albin Olausson rekordet på 8.50,19). Ungdomarna springer som längst 600 respektive 800 meter i tävlingen.

3) Världscupen i skridsko
David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, fortsätter sitt OS-kval i Sör-Marka arena i Stavanger. Han inledde med en 44:e-plats på 1 000 meter i dag, på 1.11,63 (sekunden sämre än i Heerenveen förra helgen, men där är isen generellt snabbare) och fortsätter med 1 500 meter på lördagen.

Bubblare: Och så är det förstås dags för Valencia marathon på söndagen. Erik Anfält meddelar på fredagen, på sitt instagramkonto, att han kommer flyga ned till Spanien men att han fortfarande inte bestämt sig för om det blir någon start. ”Jag har i alla fall bestämt mig för att inte springa detta lopp som om det vore mitt livs sista. Hade jag bokat resan själv hade jag nog ställt in”, skriver han.
Med sig har han nämligen klubbkompisarna Fredrik Johnsson, Ludvig Börjesson och Martin Ingberg, som kommer att gå för fullt på den snabba asfalten i Valencia.

Anfälts kamp mot klockan – kämpar mot skada dagarna före Valencia marathon: ”Låret inte löpbart”

Det var i Valencia marathon, för två år sedan, som Erik Anfält satte sitt personliga maratonrekord, 2.25.03 – den bästa tiden en löpare från länet sprungit 42 195 meter på de senaste 30 åren, och bara 3.17 från distriktsrekordet som han nästan, nästan var i from att hota då (han kände själv att han inte fick på den perfekta träffen just den dagen, att det kunde gått ännu lite fortare med tanke på formen i övrigt). På söndag är tanken att Örebrolöparen ska stå på startlinjen i Valencia igen, och målet när han annonserade starten den 22 oktober var att slå det två år gamla perset. Men en lättare sträckning i baksidan av högerlåret, som Anfält ådrog sig när han blev tvåa i terrängloppet Kilsbergsleden förr lördagen sedan, hotar nu hans start i Spanien.
På instagram berättar Anfält att han inte kunnat springa sedan loppet utan varit hänvisad till träningscykel och crosstrainer, och att det fortfarande är mycket osäkert om han hinner tillbaka i tid.
”Skadan i sig (troligtvis en lättare sträckning) är nog inte särskilt allvarlig men tiden till Valentia marathon börjar bli ganska knapp. Handduken har jag dock inte kastat in än. Har lagt upp en plan för närmaste veckan tillsammans med Johnny (Sellvén) på Naprapat Nollnitton. Han har hjälpt mig förr”, skrev Anfält på instragram i onsdags, och  i lördags fyllde han på med ännu en uppdatering: ”Att ge upp är bland det tråkigaste jag vet. Låret är inte löpbart än men det känns bättre och bättre för varje dag som går. Åtta dagar kvar. Hoppet lever.”
Det är alltså bara att hålla tummarna.
Anfält är inte enda örebroaren som är anmäld till Valencia marathon. Jag har inte lyckats hitta någon startlista, men i sociala medier har i varje fall Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson bekräftat att de ska ned och springa fort.

Erik Anfälts besked – springer Valencia marathon: ”All-in”

Erik Anfält hade tårar i ögonen när han efter ett års skadehelvete klev i mål som segrare i Ultravasans 45-kilometersklass för två månader sedan. Sedan har han, med Erik Anfält-mått mätt, fortsatt att tävla rätt sparsamt (seger i Blodomloppet bara fem dagar efter Ultravasan, förvisso, men sedan ”bara” Bergslagsleden ultra [kross av egna banrekordet], Lidingöloppet [en 20:e-plats] och Åstadsloppet [en tredjeplats som blev en seger som blev en tredjeplats] på två månader). Men nu har Anfält bestämt sig för att inte avsluta säsongen utan tvärtom försöka kräma ur något ännu bättre ur den 41-åriga kroppen: I Valencia marathon den 19 november. Det meddelar Anfält på instagram.
Det var där Anfält satte sitt personbästa (2.25.03, nettotiden 2.24.55) för två år sedan, den bästa tiden av en länslöpare sedan Lars Hagbergs och Rolf Barrs dagar på 80-talet. Kan det bli en ännu bättre tid den här gången? Kanske.
”Med exakt fyra veckor kvar till Valencia marathon tycker jag att jag ligger i perfekt slagläge. Långt ifrån toppform och långt ifrån perfekt känsla i kroppen men det går helt klart åt rätt håll och viktigast av allt, motivationen finns där”, skriver Anfält på instagram. Stefan Ehrin frågar honom i kommentarsfältet vad planen är. Svaret? ”All-in”.

Anfält om marasuccén: "Nöjd men inte mätt"

Erik Anfält, 39, gjorde som vanligt: Levererade. I Valencia marathon dundrade Örebros landslagslöpare till med 2.25.03, ett personligt rekord med två minuter (sånär som på en sekund), den bästa maratontiden av en distriktslöpare på 31 år, och den fjärde bästa maratontiden av en svensk i år. Anfält spände bågen rejält, gjorde första halvan på 1.11.30 (1.13.33 på andra halvan). När Konditionsbloggen ringde upp honom några timmar efter målgång hade han vissa invändningar mot sin egen insats, men slog samtidigt fast:

– Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala. Flåset kändes väldigt bra, men benen var inte riktigt så lätta som jag velat ha dem. Det tempo som jag vill ska rulla lite lättare för fick jag jobba lite mer för än jag vill. Kilometerna gick hela tiden lite långsammare än jag hade hoppats. Med den känslan jag ville ha borde det ha gått någon minut snabbare första halvan, då hade jag öppnat runt 1.10.30, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Då hade du varit på väg mot distriktsrekordet, 2.21.46 …
– M’nja, det hade jag inte i huvudet direkt. Men en tid runt 2.23 kanske jag kunde ha landat på om jag fått till en fullträff. Nu hade jag benen, och så kom jag iväg lite kasst. Jag fick starta bakom elitledet, och kom inte längst fram i den gruppen heller. Så jag tappade lite tid första kilometern, och sedan gjorde jag två–tre riktigt snabba kilometer för att komma ikapp en klunga, så det blev lite ryckigt. Jag tror inte det kostade så mycket kraft, men det var inte optimalt.
– Jag låg med den klunga till första milpasseringen, sedan gick jag ifrån och fick göra loppet själv i princip hela vägen. Men det var ett väldigt bra lopp som sådant, jag plockade placeringar hela vägen och sprang stabilt. Benen var inte jättelätta, men jag fick igång dem rätt bra ändå.
Vad händer nu?
– I kväll ska jag ut och fira. Sedan får vi se. Det här var sista loppet för året, och jag har inte bestämt vad det blir till våren. Kanske någon halvmara sen vinter/tidig vår, eller också kan det bli Kiel marathon igen. Något lopp måste jag ha i februari/mars, annars blir vinterträningen för lång.

Kenyanen John Nzau Mwangangi vann tävlingen på 2.06.13, den snabbaste tiden någonsin på spansk mark och 20 sekunder före landsmannen Matthew Kisorio på andra plats. Anfält slutade på 26:e plats (fyra av H35-löparna). Anfälts femkilometare: 16.44, 17.00, 17.14, 34.05 på kilometer 15–25 (ingen tidtagning vid 20 kilometer), 17.26, 17.32, 17.37, 16.53-tempo på sista 2,195 kilometerna.
Ingrid Ziegler, klubbkompis med Anfält i Örebro AIK, slog personligt rekord med fem minuter när hon gick i mål på 3.07.30 som tia i D35-klassen. Hon spännde också bågen rejält, passerade halvmaran på 1.30.20, men mattades alltså och noterade 1.37.10 på andra halvan. Tiden tar henne från tolfte till nionde plats i distriktsbästalistan genom tiderna, och förstärkte hennes fjärdeplats i årslistan bakom Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Antje Torstensson.

David Andersson avslutade världscupen i Calgary med helgens sämsta lopp. SK Winner-skrinnaren, som persade på 500 meter i fredags och slog svenskt rekord på 1 000 meter i går fick nöja sig med 1.47,19, en dryg sekund från sitt personliga rekord, på 1 500 meter. 21-åringen från Vänersnäs slutade på 37:e plats av 48 startande på distansen och får lämna Calgary med bra känsla men utan världscuppoäng.
Redan nästa helg avgörs nästa världscupdeltävling, i Salt Lake City.

Fick för övrigt en intressant kommentar om gårdagens blogginlägg, från Östansjös Per Börjesson som mycket riktigt påpekade att jag bommade Patrik Johanssons prestation i går. Börjessons klubbkompis Patrik Johansson, 50, blev femma i det där 3 000-metersloppet i Tybblelundshallen med Nasir Dawud och Haben Kidane i täten, och gjorde det på tiden 9.47,46 vilket innebär en slipning av Bo Werners 22 år gamla distriktsrekord i H50-klassen med 15 sekunder (tidigare i år har Johansson dessutom hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och tagit fyra veteran-DM-titlar).

Helgens höjdare: Anfält i Valencia – "Ska öppna hårdare än jag någonsin gjort"

1. Valencia marathon
Nu är det dags. Redan när Erik Anfält slog sitt personliga rekord (och Örebro AIK:s klubbrekord) i Kiel Marathon i februari hade han siktet inställt på söndagen den 15 november. I Valencia marathon vill Örebrolöparen slå det där rekordet, springa snabbare än 2.27.02. Första halvåret i år hade Anfält lite skadeproblem, gjorde bara två lopp (Kiel och Stockholm), men i höst har han tävlat som en furie. Sedan DM över 10 000 meter den 15 augusti har Anfält hunnit med att rada upp segrar där, i Blodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter)Tarstaborgsrundan och Hostruset samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), i Sälen fjällmaraton, i Åstadsloppet, i Kilsbergsleden, i terräng-DM och dessutom blivit näst bäste svensk i Lidingöloppet. 13 tävlingar på tre månader (och jag är inte ens säker på att jag fick med alla …). Anfält har tidigare berättat om sitt galna schema, och i dag ringde jag upp honom för att höra om han fått ut det han ville av det.

– Ja. Planen har varit att träna mycket och ganska hårt, och det har jag gjort. Min kropp brukar svara bra om jag går direkt från hård träning och lättare väldigt mycket en kort period. På terräng-DM i lördags gick det väldigt tungt, men det var väntat, enligt plan. Det var sista riktigt tuffa passet, sedan har jag lättat. Sedan hjälpte ju inte underlaget till, tuff terräng är inte min bästa gren. Då passar söndagens platta asfalt mycket bättre, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Ja, vad har du för mål på söndag?
– Målbilden är att gå på känsla. Jag ska vara offensiv. Det här är sista loppet för säsongen, så jag får vila efteråt. Jag ska inte vara pigg i mål, det här är inte ett lopp där man sparar på kraften. Men jag har inte satt upp någon målbild. Jag kommer gå hårt, men lyssna mer på kroppen än på klockan. Det blir hårt men kontrollerat. Jag ska i alla fall öppna hårdare än jag någonsin gjort.
Hur känns kroppen?
– I dag har jag ingen bra känsla, men så brukar det ofta vara dagarna före. Man går runt och känner efter lite för mycket. Men jag hoppas det ska vara bra på söndag morgon. Det är mitt enda fokus.

Även Anfälts klubbkompis Ingrid Ziegler god för 3.12.40 i Stockholm maj, finns på plats för att kuta i Valencia.
Anfält är för övrigt trea i distriktet genom tiderna med sin tid från Kiel, 2.27.02. Det är dock en bra bit upp till Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

2. Orienteringsgalan
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson är, tillsammans med Johanna Öberg och Sara Hagström, nominerad till priset till årets lag för JVM-guldet i stafett vid lördagens orienteringsgala i Göteborg.

3. Vinterspelen
Skrev ju tidigare i veckan om lördagens stora friidrottstävling i Tybblelundshallen. Nu har anmälningslistan fyllts på med ytterligare några namn.

Bubblare: David Andersson kör världscupen i Calgary, och inledde på fredagen med att mosa sitt personliga rekord på 500 meter. Andersson, som aldrig gjort bättre än de 36,27 han noterade när han var tvåa på distansen i allround-EM i januari, gick som tredje svensk genom tiderna under drömgränsen 36 sekunder (de två tidigare är svenske rekordhållaren Eric Zachrisson, som också tävlade för SK Winner, med 35,44 och Joel Erikssons 35,95)när han noterade 35,98 (pers med 29 hundradelar, alltså!). Men det finns många snabba skrinnare i världen, och Andersson fick nöja sig med en 23:e-plats i B-divisionen och sammanlagt en 40:e-plats av 47 startande. I helgen väntar 1 000 och 1 500 meter, Anderssons specialdistanser.