Schulstad putsade distriktsrekordet och Rosdal krossade EM-kvalgränsen i Valencia – men tungt för Ekström i Bruksvallarna (och här är startlistan till Inneseriens premiär)

Vi har en ny distriktsrekordhållare i maraton: Fanny Schulstad grejade biffen i Valencia, trots ett småstruligt år och en blåsig tävling där hon ett tag ”inte ens” trodde att hon skulle greja 2.45 (vilket hon berättade när jag pratade med henne efteråt för den här artikeln). Nya rekordet skrivs till 2.42.37, en putsning av Josefin Gerdevågs tre år gamla notering (på samma bana, i Valencia) med tolv sekunder. Officiella splittarna blev 1.21.35 på första halvan och 1.21.02 – urstarkt eftersom Schulstad började tycka att det var jobbigt redan efter 28 kilometer. Tiden gör henne till åtta i Sverigelistan i år, bara 82 sekunder från från sjätteplatsen. Hon var näst bästa svenska i loppet, tre minuter bakom Johanna Salminen.
Tätt bakom Schulstad sprang Örebro AIK-trion Martin Duberg, Jonathan Kandelin och Fredrik Härdfeldt in på nya personliga rekord i Valencia: 2.43.32 (pers med över nio minuter för Duberg), 2.45.39 (pers med drygt 6,5 minuter för Kandelin) respektive 2.45.59 (pers med 2,5 minuter för Härdfeldt).
Men herrlöparen som verkligen stack ut i Valencia var ex-örebroaren och förre KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal som gick i mål på 2.13.21 – som näst bäste svensk 2021 (bakom Mustafa Mohamed) och nionde svensk genom alla tider. Det var dessutom med dryg minutmarginal under kvalgränsen till EM i München den 15 augusti nästa år. 2.13.21 ger ett snitt på 3.10 per kilometer, och statistiken visar att Rosdal var pangjämn med 1.06.40 på första halvan och 1.06.41 på andra – men faktum är att farten fluktuerade över kilometerna beroende på med- och motvind.
– Vi hade 66.40 första halvan, men från 15 kilometer var det bara jag som hängde med pacern. Ett tag var han nere i trefart i medvinden. Men jag tror att de killarna som började klaga kollade för mycket på klockan och ville hålla exakt 3.11 varenda kilometer. Men så kan man inte tänka. Det var till och med en tränare som cyklade upp till pacern och klagade. Men då sa jag att vi inte ska sakta in nu för vi måste ta höjd för motvinden, sa Rosdal efteråt till marathon.se.
Han berättade också om träningspasset när han fattade att den här grymma tiden var möjlig att prestera:
– Jag körde 30 gånger en kilometer på en banvall med ett snitt på 3.08 med en minuts aktiv vila. Jag fick sju kilometer på vilan och 42 på hela passet. Av de tiderna förstod jag att EM-kvalet inte skulle bli något problem. Men sen ska det göras också.
Rosdal gjorde landslagsdebut i terräng-NM och blev individuell fyra och tog lagguld med Sverige, men blev ändå inte uttagen till EM i Dublin nästa helg.

I distansloppet i Sverigecupens premiär i Bruksvallarna i dag blev det inte alls som Axel Ekström hade tänkt sig. Efter världscupåkarnas genomklappning i går – ingen lyckades bli topp 30 och ta världscuppoäng i Lillehammer – fanns ju en rejäl öppning för den som gjorde det bra i Bruksvallarna att ta en landslagsplats och därifrån bygga vidare mot Tour de ski och OS. Men Klockhammarsonen Ekström, som uttalade ett OS-mål inför säsongen, fick nöja sig med en elfteplats i 15-kilometersloppet i klassisk stil. Kanske var det en vallamiss, kanske en dålig dag, men placeringen kommer hur som helst inte räcka för att ge honom en chans i världscupen i Davos på söndag. Ekström var 47 sekunder bakom segrande klubbkompisen (i IFK Mora) Gustav Eriksson och hade totalt nio svenskar och en norrman före sig i resultatlistan. Ex-landslagsmannen Filip Danielsson från Klockhammar var 20:e, 1.37 bakom Eriksson – ett fall framåt jämfört med premiären i Gällivare. Garphyttans Lucas Lennartsson var 31:a, bara 19 sekunder bakom Danielsson. Adam Gillman 41:a, Ludvig Berg 57:a och Simon Nilsson 69:a.

41 löpare är anmälda till premiären av Inneserien i Tybblelundshallen i morgon kväll. Bland dem märks Oskar Hansson, Siri Englund (som var nere i Nederländerna och tävlade i hinderbanelöpning förra helgen – jag skrev aldrig om det, men resultatet i galna Hang-on-run blev att hon för första gången i karriären tvingades bryta en OCR-tävling), starka veteraner som Marie Dasler, Rose-Marie Enmalm, Catharina Wahlstedt, Fredrik Johnsson och Mikael Hansson (som får gälla som favoriter i ett format där tiderna räknas om med hjälp av en formel, beroende på löparnas ålder). Dessutom finns en rad spännande ungdomar med i bland annat Ebba Fryxell och Ester Skoglund. Det är 1 000 meter på programmet, start vid 19.15. Preliminära datum för resten av tävlingarna i serien är 11 januari (engelska milen), 16 februari (2 000 meter) och 17 mars (3 000 meter).

Dags för ett sista distriktsrekord före hopslagningen – och NA sänder hela Sverigecupen i längdskidor

I Göteborg i juni slog Jonatan Gustafson det 30 år gamla distriktsrekordet på 5 000 meter när han sprang på 14.08,04 (han hade dessförinnan slagit rekorden på 3 000 meter vid två tillfällen under inomhussäsongen), och ett par månader senare putsade Martin Regborn det till 14.06,69 på Transtensvallen i Hallsberg. Elva dagar efter hans 5 000-metersrekord slog Gustafsson också distriktsrekord på 1 500 meter (3.45,90) och i Åstadsloppet i oktober krossade Regborn det 35 år gamla distriktsrekordet i halvmaraton med över en minut (1.05.09). Under året har det dessutom noterats nya distriktsrekord på 2 000 meter i F15-klassen, på 5 000 meter och 3×800 meter i P19-klassen och på samma stafettdistans i P15-klassen.
Det har fortfarande inte riktigt klargjorts vad som händer med distriktsrekorden när Närkes friidrottsförbund vid nyår går ihop med tre andra distriktsförbund. Men klart är att det i helgen kan bli ett sista distriktsrekord innan det är dags att revidera böckerna (ja, man ska väl inte helt räkna bort rekordmöjligheterna på 1 000 meter i Inneseriens premiär på måndag heller). Då ställer sig nämligen Fanny Schulstad på startlinjen i Valencia marathon med en seriös möjlighet att nå Josefin Gerdevågs rekord på 2.42.49 från samma lopp 2018. Schulstad har tävlat sparsamt under hösten, och jag har inte sett henne i någon resultatlista sedan segern i Åstadsloppet den 9 oktober (på 1.19.13). Hon sprang på 2.46.16 i Frankfurt 2019 och var SM-sexa på en tyngre bana med 2.49.59 i fjol. Tävlingen i Valencia blir hennes första mara i år och sjunde i karriären.
Ned till Valencia reser hon med Jonathan Kandelin (som ställde in medverkan i Sörbybacken i fredags på grund av sjukdom men nu setts frisk och löpandes på sin instagram igen), Martin Duberg och Fredrik Härdfeldt. Alla lär vara i pers-form (vilket innebär 2.52.19, 2.52.38 respektive 2.48.32).

I går gick jag ju igenom alla toppåkare från länet som kommer köra i Sverigecupens premiär i Bruksvallarna i helgen (bland annat Axel Ekström och Filip Danielsson) – och nu står det klart att NA sänder hela Sverigecupen, plus sprintstafett-SM och flera juniortävlingar (bland annat JSM) – med start på lördag. Du hittar mer information här – och det räcker med ett vanligt plusabonnemang på NA för att kunna se rubbet.

Fira Karlslunds 100-årsjubileum med ny tävling – och senaste nytt från konditionslänet

Det rådde ju en viss förvirring kring datumet för Wadköpingslöpet, och nu visar det sig varför (antar jag). Karlslunds IF ska nämligen arrangera ännu ett lopp, just i april (om än åtta dagar senare än det datum Wadköpingslöpet först hade). Vi snackar Karlslundsvarvet, som kommer att vara en del av Kifs 100-årsfirande. Måndagen den 27 april springs loppet, som saknar tävlingsklass, över en femkilometersrunda som ”sträcker sig runt Karlslundsområdet med utgångspunkt Karlslund arena, runt Rosta gärde, Hästhagen/Fallen, Karlslunds herrgård och tillbaka till Karlslund arena”. Det ”finns möjlighet för samtliga deltagare att bära nummerlapp med chip från Racetimer där er tid publiceras på vår hemsida.” 27 april är inte annandag påsk utan en vanlig måndag, och starttiden kommer att vara mellan ”17.00 och 18.00” (oklart vad det betyder). Anmälan är i varje fall öppen.

Nyheter från senaste dagarna:
** Axel Ekström får förnyat förtroende i världscuptruppen efter premiären i Ruka, och dessutom plockas Filip Danielsson in. De båda gamla Garphytteåkarna får därmed köra i världscupen tillsammans för första gången på lördag, då det står skiathlon på programmet i Lillehammer. Det föranledde att jag gjorde ett nostalgiknäck med gamle Garphytteledaren Dick Lager om saken, och dessutom snackade jag med Axel i går.
** Tvärtemot vad jag trodde sprang ett gäng länslöpare maran i Valencia i helgen.  Örebro AIK.s IngMarie Johansson imponerade allra mest när hon sprang in på perset 3.20.06 och därmed blev 26:a i genom tiderna-statistiken i distriktet. Det gav en fjärdeplats i K55-klassen. Hennes klubbkompisar Fredrik Härdfeldt och Markus Liljenroth persade och klättrade till 155:e respektive 168:e plats på länets genom tiderna-lista på distansen med tiderna 2.52.38 respektive 2.53.41. Josefin Gerdevåg var också på plats efter sin stressfraktur och sprang trots att hon inte hunnit träna ikapp på 3.04.50 (hennes distriktsrekord är på 2.42.49). Däremot fick Erik Anfält lämna återbud efter sin hälsporre med följdproblem.
** Adam Axelsson tävlade i Odalsskøyta i Hamar, och blev tvåa på både 500 och 1 000 meter (en hundradel bakom Wilhelm Ekensskär som persade med sex tiondelar), men var en bra bit från sina säsongsbästan från Inzell (där isen brukar vara snabbare).

Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ’revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

View this post on Instagram

Valencia Maraton✔️ Aldrig sprungit distansen och ännu mindre kunnat tränat för den. Skador och sjukdomar har hållit mig mer eller mindre helt borta från löpning den senaste månaden. Osäker på start ända tills jag faktiskt ställde mig där och valde att iaf starta med 5km och eventuellt kliva av där. Men känslan var rätt bra trots skyhög puls. Halvmaran på 1:23 men började bli jobbigt redan där. Vid 28km kom det stora raset med kramper. Blev blandad gång/jogg sista 12km men i mål tog jag mig på 03:00:43 och jag kan inte vara mer nöjd över min asfaltsmaradebut med dessa förutsättningar🤧😁 Stort grattis alla @orebroaik1964 löpare som många krossade sina pbn idag! Även min fina @nkarlssson mosade sitt pb med 4min och tack för du fick med mig på en asfaltsmara😅 Nu blir det någon extra cerveza till kvällen 👌🏼 Och tack för all support från hemmaplan❤️❤️ #örebroaik #valenciamarathon #löpning

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

Helgens höjdare – Ekström tog säsongens första seger redan på torsdagen: ”Formen har aldrig någonsin varit i närheten av detta så här tidigt”

1. Skidsäsongen startar – på hemmaplan
Åtminstone utanför mitt fönster i Karlskoga regnar det tämligen friskt nu på fredagsmorgonen, men både vid Sörbybacken i Örebro (längdspår på konstsnö inne i stan för första gången någonsin, sägs det) och uppe i Ånnaboda har man lovat att öppna längdskidspår redan på lördag morgon. Något schema för Tour de Kif (blir det någon sådan?) har inte kommit, men länets två klassiska långlopp har i varje fall datum: Lo-spåret i Hällefors körs den 19 januari, och Wadköpingsloppet den 3 februari. Dessutom avgörs veteran-SM i längdskidor i Hällefors 15–17 februari och den 9 mars är det Hälleforsrännet.

2. Valencia marathon
Kan man ranka en tävling utomlands som årets lopp i Örebro län? Tja, i sådana fall är det absolut Valencia marathon som är tävlingen det handlar om. Jag skrev tidigare i veckan om Erik Anfält och Josefin Gerdevåg, men nu har jag också lyckats ladda ned appen och sökt igenom startlistan och hittat Thomas Chaillo (som inte gjort någon mara i år men i fjol var bäst i distriktet med sitt pers 2.27.52 [den 20 sekunder snabbare tiden i Boston 2014 räknas av någon anledning inte]; hittills i år är Anfälts Rotterdam-tid 2.25.18 vassast), Marie Dasler (som jagar pers; hon gjorde 3.12.13 i Valencia och är Sverigeetta i K50-klassen i år med sitt 3.12.47 från Viby), Jonathan Kandelin (stark hinderbanelöpare som mig veterligen gör asfaltsmaradebut), Andreas och Martin Ingberg (som tidigare år varit goda för just över 2.40 respektive 2.50 men inte varit riktigt nära de tiderna i år), och en Jonas Nilsson som jag inte vet om det är Örebro AIK-Jonas Nilsson – man kan nämligen inte se klubbtillhörighet utan bara nationalitet i appen (men om det är rätt Jonas Nilsson så blir det kul att se vad han går för över helmaran efter 1.14.16 på halva distansen i Åstadsloppet).
Det kommer bli hemskans kul att följa! Hojta gärna om jag missat någon!

3. Mer längdskidor!
Både Bob Impola och Maria Gräfnings finns på startlinjen (nu har startlistorna nämligen kommit, när jag skrev i går var jag ju lite osäker på Gräfnings) när långloppsvärldscupen Ski classics drar igång med lagprolog i dag och individuell prolog på söndag. Det blir riktigt intressant att följa.
Men redan i går, på torsdagskvällen, slog Axel Ekström till med säsongens första seger när han vann Daniel Karlssons minne (som arrangeras till minne av en 20-årig längdskidåkare från Östersund som omkom i en skoterolycka 2012). Ekström vann det millånga masstartsloppet i fristil med två respektive tre sekunder före klubbkompisen (i IFK Mora) Eddie Edström och Åsarnas Markus Ruus, medan Åsarnas Tiio Söderhielm, som ryckte på det andra av de tre 3,3-kilometersvarven, blev fyra (Jörgen Brink var tia, 1.19 bakom). Kollega Hans Andersson skrev lite om segern på na.se i går (även om jag väl inte skriver under på att Ekström är ”närmast bortglömd”, som Andersson skriver i ingressen …), men det kan också vara kul att läsa citaten från Sweskis rapportering:
– Med Garphyttanögon sett är det riktigt häftigt att bara vara en del av detta, hemma har vi bra deltagande i ungdomsklasserna men nivån och bredden på seniortävlingarna i Jämtland är sanslös, sa Axel Ekström till hemsidan och fortsatte:
– Efter Tiios andravarv räddas jag av väldigt fina skidor in i stadion. I de långa stigningarna satt jag illa till en bit ner i klungan. Avslutningsvarvet kändes dock riktigt bra och totalt sett upplever jag att formen aldrig någonsin har varit i närheten av detta så här tidigt på säsongen.
Intressant att höra, med tanke på att 2016-formen bar ända till Tour de ski. Vi får se vad som ligger i korten den här säsongen.

Bara dagar kvar till Valencia marathon – hur snabbt kan det gå för Anfält och Gerdevåg? ”#pbjakt”

Senaste månaderna har mitt instagramflöde (jag följer väldigt många löpare från länet) fyllts med träningsbilder inför Valencia marathon. På söndag morgon smäller det. Då avgörs tävlingen där löpare som Erik Anfält, Marie Dasler, Martin Ingerg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson redan i fjol mätte sina krafter. Anfält tvingades då kliva av halvvägs på grund av skadekänningar, men nu gör han ett nytt försök, och den här gången är dessutom Josefin Gerdevåg med i planet till Spanien. De båda är ju etta (Gerdevåg på 2.43.40) respektive trea (Anfält på 2.25.03, drygt tre minuter bakom Lars Hagbergs och Rolf Barrs rekordtider från tidigt 80-tal) i distriktet genom tiderna, och det ska bli mycket spännande att se vad de kan prestera i Valencia. Anfält tog ju SM-brons just på maran i somras, och har rapporterat bra form på instagram på slutet, bland annat gjorde han förra veckan tolv kilometer på 39.46 (3.19-tempo) på träning förra veckan och skrev att ”motsvarande pass inför mina senaste maror i Rotterdam i våras och Stocholm i somras har gått något långsammare så formen känns rätt lovande” och avslutade meddelandet med ”#pbjakt”, vilket alltså skulle innebär att han går för sub 2.25. För det krävs en fart på 3.25 per kilometer – i 42,2 kilometer. Förhoppningsvis stör inte den mindre förkylning han åkt på alltför mycket.
Har inte varit riktigt lika öppen med sina mål på sociala medier, men ”50 minuter jogg” på 49.06 häromdagen vittnar om att formen är i antågande. Dessutom har hon skaffat sig ett par Nike Vaporfly, så bara skorna ska ju göra en hel del tid …
Innan helgen är här ska jag försöka få tag i en fullständig lista över Valencia-startande länslöpare.

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Helgens höjdare

1) Gällivarepremiären
Snacka om att årets Sverigepremiär inte blev alls som förra årets för Axel Ekström. Då var Klockhammarsonen tvåa, endast slagen av Marcus Hellner, och sparkade igång en succésäsong. I dag? 74:a. Och visst att det var många ryssar före i listan, men Ekström var bara 26:e bäste svensk (och då kommer bara nio få plats i truppen till världscuppremiären i Ruka nästa helg, dit en sådan som Calle Halfvarsson, som inte ens startade på fredagen, har en garanterad plats). Hårda bandage, och jag ringde upp och pratade med Ekström om loppet och läget för en pluslåst artikel som ni hittar här.
Premiären var desto roligare för andra länsåkare. Karlslunds Maria Gräfnings blev bästa länsåkare med en 34:e-plats, 1.02 bakom segrande Charlotte Kalla i damernas femkilometerslopp, och Vedevågssonen Filip Danielsson blev bäste herråkare med en 39:e-plats, 48 sekunder bakom bäste svensk (Marcus Hellner på tionde plats) och 49 före Ekström. Bob Impola? Tja, fristil är ju inte hans disciplin (jag misstänker, men vet inte säkert, att han stakade sig runt), och han slutade först på 152:a plats av 158 startande, distanserad med nästan fem minuter av täten.
I helgen fortsätter tävlingarna med klassiska distanslopp på lördagen och sprint på söndagen, och på måndag tas truppen till världscuppremiären ut. Det ska förstås bli högintressant att se vad Ekström, Impola, Gräfnings och Danielsson fortsätter att prestera i den hårda konkurrensen.

2) Vinterspelen
Två dagar efter friidrottens ”årsskifte” sätter inomhussäsongen igång på allvar i länet med första tävlingen i Tybblelundshallen för året (nästa vecka är det dags för Triumfglasspelen, och sedan följer Örebro indoor games i januari och Tybblelundsspelen och Marsspelen i mars). Tävlingen är först och främst för ungdomar, men det finns även några intressanta seniorstarter på 3 000 meter: Maria Eriksson och Mathias Viktorsson finns anmälda, liksom Wilhelm Bergentz som gjorde 6.41,09 på 2 000 meter utomhus i somras (och som sprungit så bra på landsväg och i terräng i höst) och som lär få ett inofficiellt distriktsrekord på 3 000 meter inomhus nu (inomhusrekord finns inte i P17-klassen, som Bergentz nu gör debut i, och i genom tiderna-statistiken finns inga tider alls för den åldersklassen på 3 000 meter; utomhus har Albin Olausson rekordet på 8.50,19). Ungdomarna springer som längst 600 respektive 800 meter i tävlingen.

3) Världscupen i skridsko
David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, fortsätter sitt OS-kval i Sör-Marka arena i Stavanger. Han inledde med en 44:e-plats på 1 000 meter i dag, på 1.11,63 (sekunden sämre än i Heerenveen förra helgen, men där är isen generellt snabbare) och fortsätter med 1 500 meter på lördagen.

Bubblare: Och så är det förstås dags för Valencia marathon på söndagen. Erik Anfält meddelar på fredagen, på sitt instagramkonto, att han kommer flyga ned till Spanien men att han fortfarande inte bestämt sig för om det blir någon start. ”Jag har i alla fall bestämt mig för att inte springa detta lopp som om det vore mitt livs sista. Hade jag bokat resan själv hade jag nog ställt in”, skriver han.
Med sig har han nämligen klubbkompisarna Fredrik Johnsson, Ludvig Börjesson och Martin Ingberg, som kommer att gå för fullt på den snabba asfalten i Valencia.

Anfälts kamp mot klockan – kämpar mot skada dagarna före Valencia marathon: ”Låret inte löpbart”

Det var i Valencia marathon, för två år sedan, som Erik Anfält satte sitt personliga maratonrekord, 2.25.03 – den bästa tiden en löpare från länet sprungit 42 195 meter på de senaste 30 åren, och bara 3.17 från distriktsrekordet som han nästan, nästan var i from att hota då (han kände själv att han inte fick på den perfekta träffen just den dagen, att det kunde gått ännu lite fortare med tanke på formen i övrigt). På söndag är tanken att Örebrolöparen ska stå på startlinjen i Valencia igen, och målet när han annonserade starten den 22 oktober var att slå det två år gamla perset. Men en lättare sträckning i baksidan av högerlåret, som Anfält ådrog sig när han blev tvåa i terrängloppet Kilsbergsleden förr lördagen sedan, hotar nu hans start i Spanien.
På instagram berättar Anfält att han inte kunnat springa sedan loppet utan varit hänvisad till träningscykel och crosstrainer, och att det fortfarande är mycket osäkert om han hinner tillbaka i tid.
”Skadan i sig (troligtvis en lättare sträckning) är nog inte särskilt allvarlig men tiden till Valentia marathon börjar bli ganska knapp. Handduken har jag dock inte kastat in än. Har lagt upp en plan för närmaste veckan tillsammans med Johnny (Sellvén) på Naprapat Nollnitton. Han har hjälpt mig förr”, skrev Anfält på instragram i onsdags, och  i lördags fyllde han på med ännu en uppdatering: ”Att ge upp är bland det tråkigaste jag vet. Låret är inte löpbart än men det känns bättre och bättre för varje dag som går. Åtta dagar kvar. Hoppet lever.”
Det är alltså bara att hålla tummarna.
Anfält är inte enda örebroaren som är anmäld till Valencia marathon. Jag har inte lyckats hitta någon startlista, men i sociala medier har i varje fall Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson bekräftat att de ska ned och springa fort.

Erik Anfälts besked – springer Valencia marathon: ”All-in”

Erik Anfält hade tårar i ögonen när han efter ett års skadehelvete klev i mål som segrare i Ultravasans 45-kilometersklass för två månader sedan. Sedan har han, med Erik Anfält-mått mätt, fortsatt att tävla rätt sparsamt (seger i Blodomloppet bara fem dagar efter Ultravasan, förvisso, men sedan ”bara” Bergslagsleden ultra [kross av egna banrekordet], Lidingöloppet [en 20:e-plats] och Åstadsloppet [en tredjeplats som blev en seger som blev en tredjeplats] på två månader). Men nu har Anfält bestämt sig för att inte avsluta säsongen utan tvärtom försöka kräma ur något ännu bättre ur den 41-åriga kroppen: I Valencia marathon den 19 november. Det meddelar Anfält på instagram.
Det var där Anfält satte sitt personbästa (2.25.03, nettotiden 2.24.55) för två år sedan, den bästa tiden av en länslöpare sedan Lars Hagbergs och Rolf Barrs dagar på 80-talet. Kan det bli en ännu bättre tid den här gången? Kanske.
”Med exakt fyra veckor kvar till Valencia marathon tycker jag att jag ligger i perfekt slagläge. Långt ifrån toppform och långt ifrån perfekt känsla i kroppen men det går helt klart åt rätt håll och viktigast av allt, motivationen finns där”, skriver Anfält på instagram. Stefan Ehrin frågar honom i kommentarsfältet vad planen är. Svaret? ”All-in”.