Fahlin nära blåsa av vägen i premiären – och Axelsson fortsätter slå nya rekord

En säsongsstart kan nog inte bli mycket tuffare än den Emilia Fahlin fick i Drentse 8 van Westerveld i går. Flera cyklister blåste bokstavligt talat av de nederländska vägarna i den storm som tävlingen genomfördes i.
– Jag är chockad. Under mina tolv år som cyklist på den här nivån har jag aldrig varit med om något liknande. Det borde inte ha varit någon tävling i dag, sa Emilia Fahlin till vargardacycling.se efteråt.
Fahlin försökte ändå kriga sig igenom tävlingen – men plockades av inte långt från mål. Orsaken? Hennes klunga hade hamnat för långt bakom de åtta cyklister som kommit loss längst fram, och med hänvisning till regelboken stoppade arrangören alla cyklister utom de åtta i tät och de 28 som låg i den jagande klungan – som Fahlin precis var på väg ikapp.
– Vi var precis på väg att komma ikapp den klunga som låg framför oss. Det var helt obegripligt men våra protester hjälpte inte. Jag är ändå nöjd med hur det kändes trots den sjukdomsperiod jag haft de senaste veckorna. Jag var bekväm på cykeln och ser fram emot söndagen – även om det sägs att det ska blåsa ordentligt då också … , sa Fahlin till Vårgårda.
I morgon står Fahlins första världstourtävling för säsongen på schemat, 166 kilometer långa Ronde van Drenthe.
Franska Audrey Cordon-Ragot, som i fjol var teamkompis med Fahlin i nu nedlagda Wiggle-High5, vann Drentse 8 van Westerveld 1.30 före de sju andra cyklisterna i utbrytningen och 11.30 före den större klungan. Australiska Lauren Kitchen var den enda av Fahlins lagkompisar i FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope som tog sig i mål. 130 tvingades bryta.

Adam Axelsson fortsätter att krossa sin personliga rekord vid tävlingarna i Calgary. I sina sista 500- och 1 000-meterslopp för säsongen sänkte han på lördagen sina tider till 36,68 (10,34 på första hundringen, 26,34 på helvarvet) respektive 1.11,60 (17,28 på första tvåhundringen, 26,31 på första varvet, 28,01 på andra varvet). Axelsson avslutar Oval finale med 1 500 meter på söndagen.

Varken Maria Gräfnings eller Bob Impola gjorde några större avtryck i Birkbeinerrennet i dag. Gräfnings slutade på 16:e plats, 18 minuter bakom segrande Justyna Kowalczyk, och Impola blev 32:a, 11,5 minuter efter Petter Eliassen. Det brukar ju ofta bli ganska stora avstånd just i Birken, med den utmanande banan med en jättestigning första halvan, och årets upplaga var inget undantag. Både Kowalczyk och Eliassen hade avgjort halvvägs. Två tävlingar återstår i långloppsvärldscupen Ski classics i vinter: Reistadløpet den 6 april och Ylläs-Levi en vecka senare.

I morgon är det dags för Axel Ekström i världscupen i Falun (och jag kommer vara på plats!). Han går ut som oseedad mitt i det seedade fältet, med startnummer 66 av 69 (klockan 15.03), vilket bör innebär att han kan få bra ryggar att gå på åtminstone på de två första varven.

Min löparkompis Jennie Grahn, från Karlskoga, Lidingös Mikael Johansson (som tävlar för danska Løbeklub Ulkebøl) vann Nora marathon på 4.06.42 respektive 3.09.42. Det kanske inte låter så mycket för världen, men underlaget var riktigt svårt med is och slasksnö, och dessutom bjuder ju banan på en och annan höjdmeter. Stocksäters Tomas Fridh blev tvåa på 3.19.51 i sin comeback. Stockholmaren Anna Hellström vann halvmaran för andra året i rad (på 1.30.49) tio minuter före Sara Gunnarsson, Storådalen, som blev bästa länslöpare och IF Starts Marie Dasler. På herrsidan var Mikael Sundqvist bäste länslöpare först på sjätte plats (1.40.12), medan Ludvikas Joakim Nordqvist vann på 1.29.26. Starts Maria Eriksson (46.25) och Noras egen Per Eklöf (41.52) vann kvartsmaran som i princip motsvarar ett varv på Sylvesterloppets bana.

Frida Nilsson (19.43) och fotbollsspelaren Carl Grundel (19.00) var snabbast i 94:e upplagan av Örebro parkrun som lockade 75 löpare på lördagsmorgonen.

Örebro får helt ny trailserie (och Ekström kör världscupen i landslagsdress i helgen)

Jag fick se ett anslag på Crossfit Smedjan när jag var och kollade in Mikael Kroons försök att ro 84,4 kilometer i fredags: Örebro har fått en helt ny trailserie. Jag pratar ju med många löpare, hänger med i sociala medier, umgås emellanåt i löparkretsar. Men det var först där jag hörde talas om Ullmax trail tour, Örebros helt nya löparserie (och trail står, som vanligt i de här sammanhangen, för löpning i terräng som är tuffare än den terräng man pratar om när man använder begreppet terränglöpning). Jag hoppas, för arrangörernas skull, att det här inte är symptomatiskt för hur det kommer att se ut i annonseringen, för i sådana fall är jag rädd att budskapet inte sprids – och eftersom det verkar vara samma arrangörer som bakom det misslyckade försöket att dra igång ”Trav”-loppet i somras så får man verkligen hoppas att de lärt sig (det föll just på att annonseringen var undermålig, så väldigt få visste om att loppet skulle bli av, och sedermera blev det inställt på grund av för få anmälda …).
Nå, det här ser i varje fall på papperet ut som ett riktigt roligt initiativ: Tävlingsserien startar med tiokilometersloppet Örebro crazy trailrun på annandag påsk, den 22 april, i Lundbyskogen, och där får man enligt arrangören ”tampas med myrar, kärr, diken, sandgropar och branta backar”. Den 16 juni avgörs Dovra trailrun, med start och mål vid Östansjö skola och en 17-kilometersbana som delvis är obanad och delvis går på Dovrasjöleden och ska vara ”teknisk och en riktig utmaning”, ”brutalt vackert och jobbigt” (det finns även en sjukilometersvariant av det loppet). Finalen är Talludden trailrun i Åsbro den 6 oktober, ett niokilometerslopp som huvudsakligen går på Snårsjöleden. På något sätt kommer det också att räknas ut en totalvinnare. Alla loppen har dessutom kortare varianter för barn och ungdomar.
Det här pigga tillskottet gör att det nu finns ganska många traillopp att välja på i länet i år: Allt från Kilsbergen trailrun och Fjugestaloppet trail via Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra till Silverleden på en dag och Bergslagsleden på fem dagar. Om jag skulle önska mig skulle jag gärna få tillbaka Sixtorpsloppen och Käglanlopppet också.

Medvetet undanhöll jag förresten Adam Axelsson grymma prestationer i Calgary i helgen från gårdagens snabbsummering. Varför? Därför att jag redan hade snacket med honom om personliga rekorden ppå 36,83 på 500 meter och 1.12,24 på 1 000 meter (och nästperset 1.53,11 på 1 500 meter) men inte hunnit skriva ut texten förrän i dag. Här läser ni den (pluslåsta) artikeln om Grand Prix-tävlingen och inför nästa helgs Oval finale.

Axel Ekström är tillbaka i världscupen på söndag, och faktum är att han inte kommer att åka i nationell kvot i 15-kilometersloppet i Svenska skidspelen på söndag utan som en av sex herrar i den svenska landslagsdressen. Om allt klaffar kommer jag vara på plats och bevaka loppet i Falun.

För övrigt blev Hälleforsrännet, som så sent som i mitten av förra veckan såg ut att kunna arrangeras, inställt i lördags. Det skulle ha varit säsongens sista skidtävling i länet.

Och så kan ni redan nu kolla in startlistan till Svealandsmästerskapen, den största tävlingen för 13- och 14-åringar i friidrott eftersom de inte har något SM, som avgörs i Tybblelundshallen i helgen. 13-åringarna springer 800 meter (KFUM Örebros Lucas Asplund och Thorengruppens Folke Eriksson för Närke) och 14-åringarna 1 000 (KFUM:s Anton Eklind och Mio Sörling för Närke), men tyvärr kommer inga tjejer från distriktet till start på medeldistans.

Tre tunga segrar för Karlslund i skidspåren – men ingen start för Ekström i världscupen

Snacka om att de blev en framgångsrik dag för Karlslunds IF på söndagen. Inte nog med att Maria Gräfnings tog sin tredje internationella seger för säsongen när hon i överlägsen stil vann Tartu maraton (jag pratade med henne efteråt, läs den [pluslåsta] artikeln här!) – dessutom säkrade som väntat både Olivia Hansson och Linus Larsson totalsegrarna i den svenska långloppscupen värda 10 000 kronor vardera. I Bessemerloppet, över 52 kilometer i Högbo i Gästrikland, blev Hansson tvåa bakom överlägsna Östersundsåkaren Elin Molin (men före Susanne Hedlund igen!), och dessutom över elva minuter före Team Sernekes Julia Angelsiöö, som åkt fler internationella långlopp den här säsongen, medan Larsson var femma, i ett ingenmansland 4.50 bakom segrande Anton Karlsson, Östersund. I sammandraget var Larsson därmed 41 poäng före tvåan Krång Mikael Sandgren medan Hansson drygade ut och vann med 87 poängs marginal till Gnosjös Sara Karlsson.

Däremot blev det ingen start för Axel Ekström i världscupen, ett 15-kilometerslopp i klassisk stil där känslan när man såg loppet var att han mycket väl både kunde ha blivit bästa svensk och tagit världscuppoäng (det lyckades ingen svensk med) med tanke på hur motståndet såg ut. Halsont gjorde att han tvingades kasta in handduken, vilket han berättar lite mer om i den här (pluslåsta) intervju jag gjorde med honom tidigare i dag.
Upp i Sverigecupen i Hudiksvall tävlade flera av hans gamla klubbkompisar, men utan några särskilt framskjutna placeringar. Elin Schagerström, tidigare säsonger mest känd som skidorienterare men i år mer frekvent tävlande i längdåkning, tog länets bästa placering i söndagens masstartslopp i klassisk stil med en 17:e-plats i äldsta juniorklassen (som åkte tio kilometer). Seniorherrarna åkte 30 kilometer, vilket var Vedevågssonen Filip Danielssons längsta tävling för säsongen. Han spurtade bra i en klunga 3,5 minuter bakom täten och tog 22:a-platsen. Sju var tillsammans längst fram, och där drog Piteås Viktor Brännmark längsta strået (notera att åldermannen Jörgen Brink, 44, var trea – är det månne Vasaloppsformen som smyger sig på?). Adam Gillman, som körde så bra i går, var långt över sju minuter bakom täten på 48:e plats.
Och i Hällefors avslutades veteran-SM med samma typ av tävling – masstart i klassisk stil – och där fixade Hällefors Johan Ånger (H35) och Kopparbergs Hjalmar Nordquist (H80) tävlingshelgens enda länsguld i den yngsta respektive äldsta veteranklassen. Dessutom silver till Hällefors Johan Skoglund (H50) och brons till Hällefors Tobias Forsell (H35).

I friidrotts-SM följde Lisa Bergdahl upp sin sjundeplats och sitt pers på 3 000 meter på lördagen med en sjätteplats på halva distansen på söndagen, 4.33,05 över 1 500 meter var mindre än sex sekunder från medalj i damernas direktfinal. På herrsidan persade ju Jonatan Gustafsson duktigt i lördagens försök (3.58,05) vilket krävdes för att med åtta hundradelars marginal sensationellt gå vidare till final som sista gubbe. Kraften var dock bränd, och i finalen slutade Gustafsson sist på 4.08,08, 11,5 sekunder bakom segrande Jonas Leandersson och drygt fyra från näst sist placerade David Nilsson.

Helgens höjdare – Ekström i världscupen, trio i friidrotts-SM och massor av skidtävlingar

1. Axel Ekström i världscupen
Med bara dagar kvar till VM i Seefeld körs en världscuphelg i italienska Cogne, som på grund av närheten till mästerskapet nog inte kommer locka så många av de allra bästa åkarna. Sverige ställer upp med ett lag utan VM-åkare i söndagens 15-kilometerslopp i klassisk stil, och istället får åkare som Axel Ekström, från Klockhammar, chansen. Ekström tog ju världscuppoäng, som 27:a, när alla de bästa var med i Ulricehamn för några veckor sedan, men blev sedan sjuk och missade SM, och fick därför inte chansen att bevisa att han skulle ha en reservplats i svenska VM-truppen. Helgens lopp går på 1 500 meters höjd över havet, på en femkilometersbana med 178 höjdmeters klättring per varv, i huvudsak fördelat på två ordentliga backar där den ena kommer direkt ut från stadion och den andra på väg tillbaka, efter att man drygt halvvägs varit nere och vänt på en lägsta punkten. Första start i herrloppet är 12.00, och SVT sänder som vanligt.

2. Friidrotts-SM
Det är tyvärr riktigt tunt med lokalt deltagande på medeldistansen vid inomhus-SM i Norrköping i helgen. Tre deltagare gör fyra starter, och en finalplats vore en framgång för samtliga. Tim Sundström, som flyttat tillbaka till Örebro efter några år i Stockholm men fortfarande tävlar för Tureberg (han representerade KFUM Örebro när han satte distriktsrekorden på 1 500 meter både inne och ute), springer just 1 500 meter (försök på lördagen) precis som senior-SM-debuterande 19-åringen Jonatan Gustafsson som värmde upp så fint på Inneserien i måndags. Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl, som kutar för Göteborgsklubben Sävedalen, är anmäld till både 3 000 meter, som löps vid 13.30-tiden på lördagen, och 1 500, som har försöksheat vid 16.45 och finaler på söndagen. Tufft schema. Lisa är 13:e i Sverigestatistiken på 3 000 meter i vinter, medan Sundström och Gustafsson inte slagit sig in på topp 20 annat än på den engelska milen, där de är etta och tvåa.

3. Skidtävlingar (många skidtävlingar!)
Veteran-SM i längdskidor avgjordes i Hällefors så sent som 2016, och i helgen är det dags igen. Kollega Thomas Eriksson skrev en (pluslåst) text om det i går, och här hittar ni startlistorna. Av någon anledning är det extremt svårt att locka många åkare till veteran-SM (kanske föredrar äldre skidåkare långlopp före traditionella distanser), och de allra största klasserna (H60 och H65) har sju–åtta startande. I dag körs distanslopp i klassisk stil (5–10–15 kilometer), på lördagen väntar fristilslopp över samma distanser och på söndag är det masstart i klassisk stil över 10–20–30 kilometer.
På lördagen körs också årets upplaga av Hytterännet, den klassiska tävlingen utanför Nora som faktiskt är äldre än Wadköpingsloppet (två år, Hytterännet startade 1966). Årets upplaga blir den 42:a som kunnat genomföras (ibland har det töat bort) och Noras egen Per Eklöf har vunnit de två senaste. Kollega Anna Mendelsson skrev en (pluslåst) text inför tävlingen i går.
Dessutom kör Maria Gärfnings kör Tartu maraton på söndag, Olivia Hansson och Linus Larsson leder svenska långloppscupen inför finaltävlingen Bessemerloppet i Högbo på söndag, Filip Danielsson, åtta Garphyttanåkare och Zinkgruvans Markus Johansson kör deltävlingarna i Sverigecupen (för både seniorer och juniorer) i längdskidor i Hudiksvall i helgen och och så dyker det säkert upp en och annan länsåkare i större långlopp som Skinnarloppet, 7-mila och Vreta ski maraton.

Otacksam uppgift för Ekström – och Gräfnings snabbare än Britta Johansson Norgren på sista kilometern i Marcialonga

Axel Ekström fick en rätt tuff resa när stafetten avslutade världscuphelgen i Ulricehamn. Förutsättningarna var helt enkelt helt annorlunda jämfört med hans succélopp på lördagen: Det gick i klassiskt istället för i hans specialdisciplin fristil, det var tuffa förutsättningar vädermässigt och han hade ett hårt lopp i kroppen (lika för alla, men förmodligen extra kännbart för någon som varit borta från de stora tävlingarna ett tag), och utgångsläget på andrasträckan i stafetten var tufft. Ekström tappade den elfteplats han var satt att förvalta till en 13:e vid växlingen till Tiio Söderhielm, men svenska andralaget blev till slut ändå elva i mål. Jag snackade med Ekström efter loppet (och, kanske mest, inför den SM-vecka som drar igång redan på onsdag), en (pluslåst) artikel du kan läsa här.

Längre söderut, i Fiemmedalen i norra Italien, blev det inte någon riktig toppdag för Karlslundsåkarna Maria Gräfnings och Bob Impola i Marcialonga.
Gräfnings har ju vunnit de två första loppen i Fis Worldloppet cup – kinesiska Vasaloppet och Dolomitenlauf – och är stabil på topp tio även mot de riktiga långloppskanonerna i Ski classics-serien, men fick ett ryckigt lopp fram till en niondeplats i mål. I täten ville Britta Johansson Norgren inte göra hela jobbet själv, och när ingen annan ville bidra med farthållningen stannade det emellanåt av, vilket gjorde att åkarna på femte till tolfte plats åkte jojo – ifrånkörda med minuten ibland för att sedan vara tillbaka i tätklungan. När herrarna kom ikapp (de startade tio minuter bakom), just före krönet på den inledande 18-kilometersbacken, blev det andra ryggar att åka på för Britta (det hade varit kul att se hur resten av loppet gestaltat sig annars), och därefter var det bara Lina Korsgren som emellanåt var nära att ansluta. Gräfnings var åtta i det läget och rutschade ned till en tolfteplats under det nästan fem mil långa mer lättåkta partiet, men krigade sedan tillbaka tre placeringar uppför den avslutande, klassiska klättringen, Cascatan. Under allra sista kilometern var hon rentav näst snabbast av alla, sekunden snabbare än Britta (som redan hade avgjort, hon vann med 1.19), bara Korsgren hade bättre fart där (knappt fyra sekunder). Totalt sett var Gräfnings dock över 14 minuter bakom Britta i mål, på sin niondeplats. Nästa söndag väntar tyska König Ludwig lauf i Fis Worldloppet cup för Gräfnings.
Impola imponerade också i sista backen, och var femte snabbaste herråkare där. Det gav 19 friska poäng i Ski classics bergstävling, men annars bjöd dagen inte på så mycket att hurra över för Vasaloppstvåan. Impola fick släppa tidigt (det var körning från start i herrklassen), och var en sväng nere runt 70:e plats innan han klättrade till 46:a i mål. För Impola väntar härnäst Toblach-Cortina, på lördag.

Ekströms succé i världscupcomebacken – finns det en liten VM-chans, trots allt?

Ingen, som följer Vinterstudion eller läser på na.se, lär väl ha missat dagens största nyhet i konditionsidrottslänet: Axel Ekström smackade till med en 27:e-plats, som näst bästa svensk, i världscupcomebacken. Det var första gången på över två år som Klockhammarsonen tog världscuppoäng, och det var ju första gången i vinter han fick chansen att köra i världscupen. Och faktum är att han äntligen får dra på sig den vita landslagsdressen igen (ja, han fick ju det i skandinaviska cupen i Vukoatti för några veckor sedan, så helt ovant är det inte) redan på söndagen, eftersom han tagits ut till ett av de två svenska stafettlagen och därmed uppgraderas från den nationella kvoten han åkte i på lördagen (i IFK Moras dress). En lång (pluslåst) intervju med Ekström om dagens framgång finns att läsa här.
Lördagens distans, 15 kilometer fritt, finns inte med på VM-programmet i Seefeld i vinter (det vankas klassisk stil, istället), och det vore väl för mycket att tro att Ekström skulle ta sig hela vägen dit trots att han var reserv på hemmaplan i VM-truppen för två år sedan och trots lördagens succé (håll i minnet att Calle Halfvarsson och Oskar Svensson saknades, även om det är nog så imponerande att Ekström spöade åkare som Jens Burman, Daniel Richardsson och Björn Sandström). Trots de resultaten får Richardsson (på klassisk sträcka, så det är väl givet) och Burman åka i svenska förstalaget i söndagens stafett (ihop med Halfvarsson som är tillbaka, och Viktor Thorn, som var ende svensk som var före Ekström på lördagen) medan Ekström får nöja sig med en klassisk sträcka i andralaget (kanske ett litet test för att se om han ändå, möjligen, har i en VM-trupp att göra?) där Tiio Söderhielm (44:a på lördagen, 33 sekunder bakom Ekström) och Karl-Johan Westberg (47:a, 43 sekunder bakom) får ta hand om sträckorna i fristil, som borde passa Ekström bättre. Nå, det kommer också en SM-vecka som ett sista test, med start redan på onsdag.

Man kan för övrigt ställa klockan tidigt i morgon, för nu är det bekräftat att Karlslunds Maria Gräfnings, som vann Dolomitenlauf förra helgen, kommer till start i Marcialonga. Damerna startar redan 7.50, och Gräfings kommer ha startnummer 20030. Bob Impola har startnummer 27 bland herrarna, som startar tio minuter senare.

I Scandic indoor games i Huddinge fick KFUM Örebros Markus Bohman och örebroaren Heshlu Andemariam (som flyttat till Stockholm och bytt IF Start till IFK Lidingö, som han nu gjorde en av sina första tävlingar för) springa B-heat på 3 000 meter. Därmed fick de ingen draghjälp av de riktigt snabba löparna, utan fick i stället göra loppet själva. Bohman vann heatet på 8.54,78, Andemariam var tvåa på 8.55,63. Det gjorde dem till nia och tia totalt (före två löpare i A-heatet). Tim Sundström kom inte till start, däremot sprang Mikaela Larsson (som vann Stockholm marathon – alltså inte bara SM-klassen utan hela tjotaballongen, i fjol) i samma heat och gick i mål på 9.50,14.
I dag kutade KFUM:s Jonatan Gustafsson 800 meter på 1.58,30 (drygt 1,5 sekunder från inomhusperset), halvsekunden bakom segrande Eskilstunalöparen Aleksej Pirgholizadeh. Stocksäters Michael Welday och KFUM.s William Wickholm blev tvåa och trea i B-heatet, nia och elva totalt, på 2.02,45 respektive 2.02,65.

Och hemma i Örebro var Petra Hanaeus (21.13) och Johan Ingjald (19.25) snabbast i dagens parkrun. Har ni hört den förut? Jo, de båda var snabbast även förra veckan, och Ingjald har nu 19 segrar i tävlingen totalt (flest av alla, ingen annan har mer än 15) medan Hanaeus nu har varit snabbast fem veckor i rad och därmed tangerade Annica Sjölunds rekord på raka segrar (från de fem första veckorna, våren 2017).

Helgens höjdare – Ekström tillbaka i världscupen och Impolas tur (?) i Marcialonga

1) Världscupen i längdskidor i Ulricehamn
För första gången i vinter har vi det – en länsåkare i världscupen i längdskidor. Nu kommer Klockhammarsonen Axel Ekström förvisso att åka i IFK Moras dress i de två loppen i Ulricehamn (han bytte till Mora från moderklubben Garphyttan inför årets säsong), som en del av den nationella kvoten åkare som Sverige får ställa upp med i tävlingar på hemmaplan, men ändå. Vi snackar 15 kilometer i fristil på lördagen (start 12.00) och och stafett över 4×7,5 kilometer på söndagen (start 14.15). Den individuella banan år tre varv på en 5 315 meter lång slinga (oklart om tävlingen egentligen är 16 kilometer lång eller om man löser distansen genom att anpassa start/mål/varvningar, någon sådan exakt karta har jag inte sett) med 190 höjdmeter per varv (totalt 570, alltså), där längst klättringen, som kommer drygt tre kilometer in på slingan, är på 56 höjdmeter (stigningen är ganska exakt 500 meter lång, så vi snackar en snittlutning på över tio procent). Ekström har gjort totalt tolv världscuptävlingar tidigare – en efter succén i JVM våren 2015, tio succévintern 2016/17 och en i fjol, när han tillhörde A-landslaget men drogs med körtelfeber. Då, på stundande VM-banorna i Seefeld, blev 60:e över 15 kilometer. Som bäst har han varit 17:e, på en etapp i Tour de ski, och femma, som slutman i en stafett i La Clusaz. Vid tre tillfällen har han tagit världscuppoäng som topp 30.

2) Marcialonga
Bob Impola lär enligt Team Serneke ha haft grym dagsform i La diagonela i lördags, men bommat en mer framskjuten placering (han blev 25:a) på att ha tappat ena skidan i samband med spurtpriset för att sedan ha hamnat för långt bakom tätklungan för att han skulle kunna jaga ifatt dem. Därmed lär det bli extra spännande att se om Karlslundsåkaren äntligen kan få till det i det näst mest klassiska långloppet (bakom Vasaloppet) i kalendern: Italienska sjumilamanglingen Marcialonga med sin karakteristiska avslutning uppför Cascatan. Vasaloppstvåan Impola har ju inte haft någon framgång just där tidigare under sin korta internationella karriär; 2017 blev han magsjuk och 2018 var dagsformen bara riktigt usel. Om även Maria Gräfnings kommer till start (det är ingen tävling i Fis Wordloppet cup i helgen) återstår att se. Sist jag kollade var hon i varje fall inte anmäld.

3) Scandic indoor games
Länets medel- och långdistanslöpare har tävlat rätt sparsamt inomhus hittills i vinter, men i helgen sträcker åtminstone några av dem på benen i bra konkurrens: Uppe i Storängshallen i Huddinge möter Jonatan Gustafsson (god för 1.56,77), William Wickholm och Axel Sandberg starka löpare på 800 meter i Scandic indoor games, och Markus Bohman (som kutade både 5 000 och 10 000 meter på SM i somras) springer 3 000 meter mot bland andra fyrfaldige orienteringsvärldsmästaren Jonas Leandersson (han som debuterade på Finnkampen i höstas, inte den mer renodlade friidrottaren med samma namn som kutat ett par EM) och exilörebroaren Tim Sundström (som springer för Tureberg sedan några år, men hann slå distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus innan han lämnade KFUM).

21.22 är tiden – när Håkan Carlsson prisas som årets ledare på Idrottsgalan (och Axel Ekström klar för världscupcomeback)

I kväll kan Håkan Carlsson, örebroaren (född i Sannahed, jag vet, så ni behöver inte maila mig om det igen!) som är förbundskapten för det svenska orienteringslandslaget, utses till årets ledare på Idrottsgalan i Globen. Att han är nominerad för tredje året i rad är bara det historiskt, om än ej unikt (jag gick igenom det i ett blogginlägg när nomineringarna släpptes), men frågan är hur juryn – de nästan 300 medlemmarna i Svenska Idrottsakademin – resonerat när de skickat in sina röstkort. Har han någon chans i konkurrensen med Janne Andersson, Wolfgang Pichler och Peja Lindholm? Priset delas ut precis efter att Hanna Öberg mottar bragdguldet, vid 21.22.
Och för er som inte minns kommer här en länk till Håkan Carlssons tacktal – som han aldrig fick chansen att hålla – från första gången han var nominerad, 2017. Talet var väldigt finstämt, och avslutades med en hälsning till den närmaste familjen: ”Tack till min fantastiska fru Elin och mina underbara barn Alma och Ture, som gör mig lycklig, inspirerar och utmanar mig. Ni är det bästa och det viktigaste. Jag älskar er!” Sedan dess har familjen utökats med en Irma, som kanske också får ett tack i kväll. Vi får väl se!

För övrigt blev det i dag klart att Axel Ekström får göra comeback i världscupen – förvisso i nationell kvot i Ulricehamn i helgen, men ändå – drygt ett halvår efter att han ratades från landslaget. Jag skrev en (pluslåst) text om det som ni kan läsa här, och det blir förstås mer på bloggen närmare helgen.

Danielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen

Filip Danielsson spände bågen i Holmenkollens femmil, och gick med i tätklungan under det första av de sex 8,3-kilometersvarven. Men sedan tog stenhårda banan, och den upptrissade farten, ut sin rätt, och Vedevågssonen droppade av i sitt livs andra världscuptävling. Han krigade sig ändå i mål, men avståndet framåt växte successivt varv för varv:
Första varvningen: 14 sekunder från täten.
Andra varvningen: 1.54 från täten (tappat 1.40).
Tredje varvningen: 5.02 från täten (tappat 3.08).
Fjärde varvningen: 8.45 från täten (tappat 3.43).
Femte varvningen: 12.20 från täten (tappat 3.35).
Mål: 19.25 från täten (tappat 7.05).
En 57:e-plats, nästan 20 sekunder bakom vinnaren, är ju inte jättekul att plocka med sig hem, men man får inte glömma förutsättningarna; Danielsson blev inringd så sent som i tisdags och ställdes mot 15 norrmän och övriga världseliten. Och banorna i Holmenkollen kan knäcka den bäste; dubble världsmästare Finn Hågen Krogh var ett par minuter bakom Danielsson i mål, och världscupledande superstjärnan Johannes Hösflot Kläbo var 40:e man, nästan sju minuter bakom vinnande Dario Cologna (som gick ned i spagat över mållinjen för att få fram tån en hundradel före Martin Johnsrud Sundby), utanför världscuppoängplats.
I världscupfinalen i Falun nästaDanielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen helg (sprint, masstart, jaktstart) är det Sveriges tur att ställa upp med ett stort nationellt fält, och då är det ingen djärv gissning att Danielsson får en ny chans.
Om Axel Ekström får köra då? Det är mer osäkert. Han tillhör ju A-landslaget men har haft en sjukdomskantad vinter och kom inte till start i Sverigecupens finaltävling i Örnsköldsvik i helgen. Där har istället klubkompisen Lucas Lennartsson gått bäst med en 27:e-plats i fredagens prolog (31 sekunder bakom Oskar Svensson över tre kilometer fristil) och 24:e-plats i dag (1.13 bakom Gustav Eriksson över tio kilometer klassisk stil), vilket gör att han ligger på 25:e plats, 1.46 bakom totalledande Teodor Peterson, inför söndagens jaktstart (15 kilometer fristil).
I svenska juniorcupen har Garphyttans Emil Hagström, som vanligt den här vintern, kört bäst av länsåkarna. I fredags blev det en 17:e-plats i trekilometersloppet och i dag tog han en tolfteplats över tio kilometer. Det gör att han slutar på elfte plats i cupsammandraget. (juniorerna avslutar cupsäsongen med en distriktsstafett i morgon).

Många gånger när jag pratat med Matthias Wengelin har han tryckt på betydelsen av startposition i de ständiga masstarter som utgör mountainbikens kungadisciplin crosscountry. Det var därför han häromåret ledsnade lite på världscupen, det var liksom ogörligt att göra något bra där eftersom han aldrig lyckades tillkämpa sig en nog bra rankning för att få en startposition som gjorde att han ens kunde försöka hänga på i täten. Det blev alltid någon krasch eller totalstopp i någon backe som gjorde att han fastnade när farten drog upp, och sedan var tävlingen liksom körd. I dag började örebroaren ändå om sin rankningsjakt, när världscuppremiären avgjordes i sydafrikanska Stellenbosch, och efter ett par år med mestadels tävlande på hemmaplan fick Wengelin ställa upp sig för start som 86:e cyklist av 99 anmälda. Över 30 kilometer (åtta varv på en 4,3 kilometer lång bana, jag vet inte hur den matematiken gick ihop, men så stod det i den officiella banbeskrivningen – förmodligen var det sju varv alternativt 34 kilometer) körde Wengelin upp sig 13 placeringar och gick i mål som 73:a, knappt elva minuter bakom segrande nyzeeländaren Samuel Gaze (han vann U23-VM förra året och vann nu en spurt mot regerande olympiske mästaren Nino Schurter och Maxime Marotte; de tre var loss med över minuten bak). Nästa världscuptävling körs i kroatiska Losinj 21–22 april. Återstår att se om Wengelin kommer till start då.

I Örebro parkrun sprang Bella Lagrange hem sin elfte seger (det här var 45:e upplagan) och därmed har hon lika många som Annica Sjölund och är i delad ledning av maratontabellen (Johan Ingjald tog sin tionde och skuggar tätduon). Ingjald sprang på 19.52 (ensam under 20 minuter) och Lagrange på 24.01.

Helgens höjdare – Holmenkollens femmil, Gräfnings titelchans och dubbla världscuper

1) Holmenkollens femmil
Jag vet inte riktigt om Filip Danielsson har tur eller otur när han blir uttagen till världscupen. Han har fått köra två fantastiska tävlingar (skiathlonloppet i Lillehammer och nu Holmenkollens magiska, klassiska femmil som körts som körts sedan 1902 [1898–1901 var det en tremil]) inför storpublik (det kan säkert bli uppåt 100 000 norrmän i skogen på lördag eftermiddag. Men samtidigt har han fått möta de tuffaste startfälten som världscupen kan erbjuda. Norge dominerar ju längdskidvärlden totalt, och reglerna gör att de, när de arrangerar, får ställa upp med 15 istället för sex åkare till start. Så istället för att bara få möta Martin Johnsrud Sundby, Johannes Høsflot Klæbo, Didrik Tønseth, Niklas Dyrhaug, Finn Hågen Krogh och Hans Christer Holund ställs han nu mot ytterligare nio hungriga norrmän … Det kommer naturligtvis bli överjävligt tufft i en tävling som alla vill vinna någon gång i karriären. I listan över tidigare segrare finns alla från Thorleif Haug (dubbla OS-guld 1924) via Sven Utterström, Mora-Nisse, Assar Rönnlund, Oddvar Brå, Thomas Wassberg, Gunde Svan, Vegard Ulvang, Vladimir Smirnov, Per Elofsson, Petter Northug och Anders Södergren, till Daniel Rickardsson och Martin Johnsrud Sundby (men inte Björn Dähli, konstigt nog, han var som bäst tvåa 1999). I år körs tävlingen i fristil, och precis som varje år sedan 2000 är det masstart som gäller.
Övriga starka skidåkare från länet, som Axel Ekström, bröderna Lennartsson, Adam Gillman, Oscar Johansson och Markus Johansson, samlas till avslutningar i Sverigecuperna både för seniorer och juniorer i Örnsköldsvik.

2) Engadin skimarathon
Med sjunde tävlingen i sju länder, på två kontinenter och inom loppet av åtta helger (den åttonde, när det var tävlingsfritt, åkte Maria Gräfnings Marcialonga …) avslutas på söndag långloppsvärldscupen Fis worldloppet cup med det schweiziska 42-kilometersloppet Engadin skimarathon. För Karlslundsåkaren Gräfnings är förutsättningarna solklara för att hon ska ta hem totalcupen, där hon inför avslutningen är tvåa bakom franska Aurelie Dabudyk (precis så som cupen slutade förra året). 14 poäng skiljer de båda, och eftersom första-, andra- och tredjeplatserna ger 100, 80 respektive 60 poäng i cupen räcker det för Gräfnings att ha Dabudyk bakom sig om hon är topp två. Men nu lockar Engadin fler skickliga skidåkare (och passare de som inte är långloppsspecialister bättre) än många andra av loppen i cupen, så det är inte alls säkert att de båda kommer vara så långt framme (i startlistan finns namn som Nadine Fähndrich, Riitta-Liisa Roponen, Marie Eide och Rahel Imoberdorf). I fjol blev Gräfnings (som då liksom nu i övrigt hade idel topplaceringar i övrigt) femma medan Dabudyk var nia. Så, vad krävs för att Gräfnings ska ta sig förbi Dabudyk med en lägre placering? Jo, blir Gräfnings trea får Dabudyk inte vara bättre än femma, sedan krävs fyra/åtta, femma/nia, sexa/elva, sjua/13:e, åtta/15:e.

3) Världscuppremiär och världstourfortsättning
Efter förra veckans mycket tuffa inledning av värdstouren fortsätter Emilia Fahlin tävlingssäsongen med Ronde van Drenthe (det ska bli 13 grader, men regn) ett knappt 16 mil långt lopp med start i Emmen och mål i Hoogeveen (i Belgien, alltså) där Fahlin kör tillsammans med nya lagkompisen Rachele Barbieri samt Lisa Brennauer, Lucy Garner, Julie Leth och säsongsdebuterande superstjärnan Kirsten Wild (70 proffssegrar under bältet!).
Redan dagen före, på lördagen, gör Matthias Wengelin sin första världscupstart sedan den misslyckades OS-satsningen 2015 (4 juni 2015 gjorde han senaste starten), när mountainbikecyklisternas världscup drar igång i sydafrikanska Stellenbosch.