Axel Ekström om varför han missar helgens världscup, Adam Axelsson om matförgiftningen och bildextra från Tybblelundshallen

För första gången i vinter kommer det på lördag (och söndag) att köras distanslopp i världscupen utan att Axel Ekström är uttagen. Den Garphyttan-fostrade åkaren har precis kommit igång med träningen igen efter förkylningen som tvingade honom att bryta Tour de ski, och därför var han inte aktuell när laget till helgens båda 15-kilometerslopp i tjeckiska Nove Mesto (fristil på lördagen, jaktstart i klassisk stil på söndagen) togs ut. I stället blir det comeback för Calle Halfvarsson som får med sig Jens Burman, Daniel Richardsson, Fredrik Andersson, Jonas Eriksson och junioren William Poromaa.
– Jag är frisk men har just kommit igång och ännu inte tillräckligt för tävling. Jag ska åka några dagar till fjälls för att få lite träningstimmar och sen börja fasa in högintensiv träning och försöka få ytterligare lite fart i kroppen, skriver Ekström i ett sms till Konditionsbloggen och fortsätter:
– Jag siktar långsiktigt mot världscupen i Falun (30 kilometer i fristil den 9 februari), och vad vägen dit innehåller beror på hur kroppen svarar på träningen.
Det skulle till exempel kunna bli en skiathlontävling i världscupen i Oberstdorf den 25 januari, Sverigecupen i Dalarna samma helg. Helgen därpå, 1–2 februari, är det lite tunnare med högklassiga tävlingar.

Apropå skidåkning och helgen 1–2 februari så uppdaterade jag lite kring Wadköpingsloppet, den här snöfattiga vintern, på na.se i dag. Arrangörerna har ännu hopp!

Adam Axelsson har liksom Ekström haft sjukdomsproblem på slutet, berättar han på instagram. Matförgiftning som blev så allvarlig att han tvingades till sjukhus för att få dropp. ”Började året med att åka till Inzell för att få två veckor med bra träning och tävling, men det började istället med att jag vaknade upp på natten och mådde skit. Det visade sig att jag hade fått matförgiftning”, skriver Axelsson och fortsätter: ”Efter att inte ha fått behålla någon vätska eller mat på 2,5 dagar blev jag inlagd på sjukhus i Traunstein och fick snabb hjälp med dropp som gjorde att jag kom upp på benen igen och kunde börja få i mig vätska och energi.”
I helgen körde han trots den usla uppladdningen två 500-meterslopp, som jag skrev kort om i går (det var med facit i hand inte så konstigt att tiderna lämnade lite i övrigt att önska …).

Och så ett bildextra från de två 1 500-metersloppen jag hann se när jag var på Örebro indoor games i går. Åsbros Klara Frih vann damernas på 4.50,55, och där blev förre Tisaren- och Djerf-orienteraren Linda Take femma på 5.09,75. Stocksäters Michael Welday vann herrarnas på 4.07,64 närmast före KFUM Örebros Noha Olsson på 4.08,96 (Hamid Ali sexa på 4.59,02, Lars Lundegård bröt).

Michael Welday. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Linda Take. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Michael Welday. Foto: Jonas Brännmyr
Hamid Ali. Foto: Jonas Brännmyr
Lars Lundegård. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Noha Olsson. Foto: Jonas Brännmyr
Klara Frih. Foto: Jonas Brännmyr
Michael Welday. Foto: Jonas Brännmyr

Jonas Nilsson tilldelas NA:s pulsklocka 2019 (och Axel Ekström bryter Tour de ski)

Vid midnatt var så omröstningen om NA:s pulsklocka 2019 över, och Jonas Nilsson stod som vinnare av den sjätte utmärkelsen i raden. Nilsson har gjort en succéartad löparkarriär och tog 2019 dubbla DM-guld (5 000 och 10 000 meter) och noterade distriktsårsbästa på 10 000 meter, landsvägsmilen och halvmaran (bästa tiden av en distriktslöapre på 3,5 år när han vann Åstadsloppet på 1.08.30), men sprang framför allt sensationellt fort på maran (bara Erik Anfält var snabbare).
Jag pratade med Jonas tidigare i dag, en artikel ni kan läsa här.

Bara 224 röster inkom i år, vilket jag antar har att göra dels med att Löpex Sport inte längre finns kvar som partner (och att det därmed bara är ära, och ingen fin löparklocka, som pris), men också att omröstningen i år inte marknadsfördes i vår papperstidning. Vi får väl se hur det blir nästa år.
Förra året var första gången omröstningen var inlånst på na.se (tidigare var det ju en gratissajt), men då röstade ändå cirka 669 personer (det blev något knas med omröstningen sista dygnen, så det är lite oklart exakt hur många det verkligen var). Innan hemsidan låstes röstade 1 631 personer 2014, 2 061 2015, 1 804 2016 och 1 563 2017.
Årets 224 röster fördelades så här:
1) Jonas Nilsson, löpning, 72 röster
2) Emilia Fahlin, cykel, 57
3) Liduina van Sitteren, löpning, 50
4) Martin Regborn, orientering, 29
5) Maria Gräfnings, skidor, 8
6) Bergslagsledenlöparna, löpning, 8.

Motivering för att Jonas Nilsson blev kandidat: 2015 sprang han Startmilen på kul – i fotbollströja, klubblös, i motionsklass. Först 2017 kom han med i Örebro AIK och började satsa, i december 2018 debuterade han på maratondistansen och i höst hotade han Lars Hagbergs 36 år gamla distriktsrekord. En remarkabel utveckling. Personbästana skrivs nu till 2.27.04 på maraton (fyra i distriktet genom tiderna), 1.08.30 på halvmaran (från segern i Åstadsloppet), 32.09,35 på 10 000 meter (från segern i DM) och 15.26,09 på 5 000 meter (som också gav ett DM-guld).
Vill man läsa mer om Nilsson så har hans klubb Örebro AIK alldeles utmärkta sammanställningar av alla klubbmedlemmars resultat. Där kan man se att han sprang totalt nio tävlingar i år och vann fem av sex hemma i länet, bara slagen av Gustav Nordling i Kilsbergsleden (det enda som saknas i statistiken är brutna lopp, som Nilssons i Stockholm marathon). Också kul att se att Liduina van Sitteren sprang hela 34 lopp (totalt 411 tävlingskilometer) 2019.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts. 2014–2018 hette priset NA:s och Löpex Sports pulsklocka och 2014–2017 hade det en riktig pulsklocka (värde 3 000–5 000 kronor) som pris. Från 2018 och framåt har vinnaren bara fått äran.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.

I morse stod det klart att Axel Ekström tvingas bryta Tour de ski på grund av sjukdom. Jag skrev några rader om det också.

Tyske hindermästaren vann Sylvesterloppet, Ekström kunde inte hålla Klæbos rygg och sista chansen att rösta i Pulsklockan

Nyårsafton och kvällen närmar sig, så det får bli ett kort blogginlägg i dag:
** Här kan ni läsa om Sylvesterloppet (resultatlistan finns här), där tyske 3 000 meter hinder-mästaren Tim Stegemann putsade Martin Regborns banrekord och tog en solklar seger. KFUM Örebro-duon Melker Forsberg och William Wickholm, som jag skrev om på förhand, fick sällskap av starka klubbkompisar som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Axel Sandberg och Lars Drageryd, vilket gjorde att fjolårssegraren Forsberg fick nöja sig med en åttondeplats. Karlsson gjorde ett superlopp och slutade på andra plats, 48 sekunder bakom Stegemann, och före IFK Göteborgs förre orienteringsvärldsmästare Fredrik Bakkman, som vann svenska trailtouren i år, blev trea. Örebrolöparen Frida Nilsson, IF Start, följde upp fjolårssegern med en ny, på 42.55, 49 sekunder före tyskan Rebecca Langrehr, som tagit VM-guld i modern femkamp. Starts Antje Wiksten blev trea på 45.24.
** Och här kan ni läsa om Axel Ekströms tankar efter 53:e-platsen över 15 kilometer fristil i Tour de ski i dag. Klockhammarsonen säger att han inte haft någon toppkänsla hittills under touren, och han kunde inte hålla Johannes Høsflot Klæbos rygg mer än i några kilometer i dag. I morgon väntar jaktstart, inte på totalresultatet som jag tidigare felaktigt skrivit utan på dagens resultat. I sammandraget är Ekström 54:a efter tre av sju etapper.
** Sju timmar återstår att rösta på NA:s pulsklocka 2019. Jonas Nilsson leder bara 13 röster före Emilia Fahlin och 20 före Liduina van Sitteren, så fortfarande kan allt hända. In och rösta om ni inte redan gjort det!

Dags för årets sista tävling – och regerande mästarna är anmälda (Ekström avancerade tre placeringar på vilodagen och kan få draghjälp av Klæbo i morgon)

Årets sista tävling är förstås Sylvesterloppet i Nora (ja, det går ett helt gäng Sylvester- och nyårslopp i Sverige i morgon, men det i Nora är det enda i länet), och över 100 löpare är föranmälda (deltagarrekordet är 199). Bland dem finns båda de regerande mästarna i Starts Frida Nilsson (44.09 då) och KFUM Örebros Melker Forsberg (38.51). Det blir däremot ingen Martin Regborn (eller Linda Ström) i startlistan, de båda har ju banrekorden på den nuvarande banan (använd sedan 2000, loppet startade på längre bana 1981) på 32.59 (2017) respektive 38.55 (2006). Nej, inte ens Liduina van Sitteren, som brukar springa (och vinna) allt, finns med.
I stället ser de starkaste utmanarna för Nilsson (som jag tyckte såg starkt ut på Örebro parkrun förra lördagen) ut att bli klubbkompisarna Maria Eriksson och Antje Wiksten och Örebro AIK:s Therese Persson. Forsberg har i år, utöver Oskar Hansson som var ett par minuter bakom i fjol, också med sig William Wickholm från KFUM, och det bör kunna bli en jämn fajt (jag hittar inga inbördes möten från året, men 20-årige Wickholm gjorde senast 2.34,80 på 1 000 meter i Triumfglasspelen medan 18-årige Forsberg gjorde 9.36,45 på 3 000 i Vinterspelen. Det talar väl lite till Wickholms fördel, men å andra sidan är det Forsberg som är mest van vid de längre distanserna (han sprang ju till och med Ultravasan 45 i år). Någon annan som kan lägga sig i ser jag inte i startlistan, men då har jag å andra sidan bara koll på länslöparna.

Tour de ski fortsätter på nyårsafton med ett 15-kilometers i fristil, med individuell start, i Toblach. Det bör vara Axel Ekströms bästa placeringsmöjlighet i årets tour, eftersom det är något av hans specialdistans. Tre varv på en fem kilometer lång bana med två rejäla stigningar (som båda planar ut mitt på) och totalt 170 höjdmeter per varv (totalt alltså 510).
Om Axel vågar hänga på (i Davos senast hade han samma möjlighet med Bolsjunov, som Ekström då kände var för stark) så har han en fin potentiell rygg i tourledande superstjärnan Johannes Høsflot Klæbo som startar 30 sekunder bakom. Ekström går ut 13.04.30, Klæbo 13.05, med startnummer 69 respektive 70 (de 15 seeade åkarna har jämna startnummer från 42 till 70, däremellan, på udda nummer, går oseedade åkare). Ytterligare fem herråkare har hoppat av touren, så 80 återstår.
Ekström avancerade för övrigt tre placeringar, från 59:e till 56:e plats, på vilodagen då avhoppen skedde. Emil Iversen, som låg tia i totalen, är tyngsta namnet som drar sig ur, men även fransmannen Richard Jouve (som var trea på sprinten i går och 21:a totalt) och hemmaåkaren Javian Hediger (i semifinal i går, 51:a totalt) var före Ekström. Ur har också 75:e-placerade britten James Clugnet och italienaren Michael Hellwegersom, som låg tvärsist, dragit sig.

Ekström tappade i touren – trots överraskande bra sprint (och Axelsson gjorde karriärens bästa start)

Med tanke på Axel Ekströms sprinthistorik, som jag skrev om i går, var det väl få som trodde att han skulle ha så mycket till chans att ta sig vidare från dagens kval i Tour de ski (i schweiziska Lenzerheide), men faktum är att han ”bara” var 6,5 sekunder ifrån 30:e-platsen (åtta skiljde mellan första och 30:e, så Ekström var knappt 14,5 bakom kvalvinnaren Johannes Høsflot Klæbo (som fortsatte dagen med att vinna kvartsfinal, semifinal och final). Kvalåket gav Ekström 55:e plats av de 85 åkare som kom till start (fransmannen Lucas Chanavat, som vann i världscupen förra veckan, blev först av de 86 startande att bryta touren, redan efter första dagen på grund av andningssvårigheter).
Det innebär att Ekström alltså tog en bättre placering i sprinten än i distansloppet i Lenzerheide (55:a mot 56:a) vilket förstås är en präktig skräll. I sammandraget tappade Ekström ändå tre placeringar till 59:e plats, eftersom olika åkare varit före i de två första loppen.
Av svenskarna var Ekström för andra dagen i rad sexa av sju, och det är också där han alltjämt ligger i sammandraget. Upp till 30:e-platsen i totalen, vilket ändå måste vara tourens stora mål för Ekström, skiljer nu 42 sekunder (finske Perttu Hyvärinen ligger där just nu, två sekunder före Calle Halfvarsson på 31:a plats). Klæbo har redan ryckt åt sig en ledning på 32 sekunder före Aleksandr Bolsjunov och Johan Häggström på delad andraplats. Härnäst väntar distanslopp i fristil, med individuell start, i Toblach på nyårsafton. Det känns som Ekströms allra bästa placeringsmöjlighet i hela touren. 12.30 startar första herråkaren, startlistan släpps i morgon.

I Hamar körde regerande svenska sprintmästaren Adam Axelsson, från Kumla, i helgen säsongens femte tävling i Norgecupen i skridsko (den andra som Axelsson ställt upp i), och var på sätt och vis snabbare än någonsin: I lördagens 500-meterslopp startade han nämligen med första hundringen på 10,18, vilket är snabbaste öppningen i karriären. helvarvet (man kör på 400-metersbana) var dock en bit långsammare än i Inzell i höstas (årsbästat på 36,90) och i Calgary i mars (personliga rekordet 36,68), så klockan stannade på 37,39. Under körde Axelsson också ett 1 000-meterslopp på 1.14,37 (bästa loppet i Norge i år, men på den förmodligen lite snabbare isen i Inzell gjorde han 1.13,19 i oktober), och i dag körde han ett nytt 500-meterslopp på 37,52. Det sista gav helgens bästa placering, en niondeplats i den tuffa, norska konkurrensen (Axelsson var bästa icke-norsk hela helgen).

TV klippte när Ekström spurtade om 55:e-platsen – och i morgon blir det ännu tuffare

Det blir bara en kort uppdatering från Tour de ski i dag eftersom jag hade en hel del annat för mig (jag råkar ju vara ledig varannan helg …).
Jag såg bara brottstycken av dagens etapp, 15 kilometer i fristil med masstart, men när jag försökte titta efter Ekström (han syntes inte jättemycket i bild, och de klippte bort precis när han gick i mål i en spurtduell mot fransmannen Jules Chappaz, som Klockhammarsonen förlorade) var vad jag såg att det var otroligt trångt och i princip omöjligt att ta sig fram i klungan (för den som inte är en övermänniska; hade Klæbo startat längst bak hade det förstås varit annorlunda). Av de 21 första i mål var det bara hemmaåkaren Roman Furger som startade utanför topp 35, och ingen mer som tog värlscuppoäng (topp 30) startade utanför topp 50. Ekström blev 56:a från 58:e startposition i ett väldigt otacksamt lopp. Han var 1.08 bakom segrande Sergej Ustiugov, 33 sekunder från världscuppoäng och sexa av de sju svenskarna.
I morgon väntar en sprint i fristil, och som jag skrev i går är ju Ekström knappast känd som någon sprintkanon. Faktum är att han rankas, på Fis-punkter, som tredje sämst i hela touren. Det gör också att han går ut tredje sist i kvalet, klockan 9.51, och bara har irländaren Thomas Maloney Westgaard och schweizaren Toni Livers (som ju faktiskt har två segrar i världscupen, varav en individuellt, men som nu hunnit fylla 36) bakom sig. Ekström har kört två världscupsprintar i karriären: I Tour de ski-prologen 2016 blev han 47:a och i minitouren i Ruka i november i år blev han 64:a. I skandinaviska cupen, där Norge ställer upp med dussintals åkare, har han flera gånger varit utanför topp 100. Etapperna som passar honom bättre kommer senare i touren.
Sprinttävlingen avgörs på en 1 500 meter lång bana som består av två varv på en 750-metersslinga. Jag har inte lyckats hitta någon höjdprofil, men eftersom det är samma stadionområde som i dag så lär det bjudas ett par riktigt fina motlut.

I brist på snö – länets första stakmaskinstour startar i morgon (och Axel Ekström klar för Tour de ski!)

Ingen snö verkar vara i sikte ens i Ånnaboda (det behövs ju minusgrader för att köra snökanonerna), men nu går grabbarna bakom rullskidtävlingarna i Moto tour (tja, det är väl Mats Carlberg och Mattias Frditz i mångt och mycket, om jag förstått saken rätt) in och räddar länet från akut brist på längdskidtävlingar (Tour de Kif skulle ha startat på onsdagen, men det var inte att tänka på). Det blir förvisso inte på snö, eftersom sådan inte finns, men väl i stakmaskin. Med start i morgon, fredag, drar Moto brutal skierg tour igång.
Vi snackar en prolog och fyra etapper, och man får genomföra dem när man vill (och hur många gånger man vill) mellan den 20 december och söndagen den 5 januari, och efter avslutad ”etapp” fotar man av displayen och postar bilden på facebook.
Etapperna är följande:
Prolog: En minut för högst antal meter.
Etapp ett: 5 000 meter på tid (”Skiergens Rolls royce”, som arrangörerna kallar den).
Etapp två: Tvåmannastafett över 10 000 meter för högst snittfart (fria byten, men båda måste köra totalt minst 3 000 meter och det måste ske minst nio byten; hittar man ingen att köra med får man i stället köra 5×1 000 meter med två minuter vila för högst snittfart).
Etapp tre: 60 minuter för högst antal meter.
Etapp fyra: 10×500 meter med en minut vila för högst snittfart.
Det är valfritt motstånd, de allra flesta skiergmodeller (från Concept2) fungerar och alltihop räknas samman i en cup där vinnaren av varje etapp får en poäng, tvåan två och så vidare. Lägst totalpoäng vinner sammandraget, där ens fyra bästa resultat räkans in. Ett väldigt kul initiativ!

Jag trodde ju att beskedet skulle dröja till efter helgen i Planica, med tanke på att den är viktig ur sprintsynpunkt, men redan i dag valde Svenska skidförbundet att ta ut en första trupp om sju herrar och sju damer till Tour de ski (den kan fyllas på med tre åkare till på respektive distans, beroende på helgens resultat), och redan nu finns Axel Ekström med. Klockhammarsonen får alltså göra sin andra tour tre år efter den första, och känslan är att det kan bli något riktigt bra redan på den första etappen, 15-kilometersloppet i fristil i Lenzerheide nästa lördag. Mycket mer om det när touren närmar sig, förstås.

Ytterligare några namn tillkom som utlovat innan anmälan till Marieberg galleria 6-timmars (som jag gick igenom häromdagen) stängde definitivt (det kommer dock öppnas för ett tretimmarslopp under de närmaste dagarna). Totalt blev det 76 löpare, och av e som tillkom var nog Krister Hägg Lahti, som gick start i backyardloppen förra året, det hetaste. En som jag glömde i min genomgång, och som jag fick lite backning på, är Anton Fauli som vann halvmaran på Svampen 2017 (jag skyller på att han bytt efternamn sedan dess, vilket gjorde det lurigt att hålla reda på …).

Maude Larsson årets eldsjäl i Hallsberg – och så påverkar sprinten i Planica Ekströms Tour de ski-chanser

Varje år utser Hallsbergs kommun årets eldsjäl (bildningsnämnden är jury och priset delas sedan ut under kommunfullmäktiges sammanträde i december), och för andra året i rad tilldelades priset i år en ledare i orienteringsklubben OK Tisaren. I fjol var det Mikael Pihel som fick det, och i dag var det Maude Larsson som fick kliva fram och ta emot utmärkelsen. Själv har jag haft mycket kontakt med Maude över mailen, hon kommer ofta med tips och glada tillrop och mailar bilder på Tisarens löpare, och jag har förstått att hon har koll på det mesta i den där klubben. Bland tidigare mottagare av priset finns ytterligare två Tisaren-profiler i Mats Nylin (2007) och Hans Hallbom (2002) samt Vretstorps IF Anette Wiberg (2012), Östansjös Jörgen Knutsson (2004) och Stocksäters Ingemar Öberg (2001). Priset årets idrottsutövare, som senaste åren bland annat gått till löparen Patrik Johansson (2016) och orienterarna Andrea Svensson (2015), Julia Lauri (2012), Lilian Forsgren (2010) och Johan Runesson (2008) ska också ha delats ut, men jag har inte hört vem som fick det än. Jag återkommer i frågan om det blir någon konditionsidrottare (UPPDATERING 17 DECEMBER: Det var ingen konditionsidrottare, det var bågskytten Caroline Käck).

I dag släpptes truppen till helgens världscuptävlingar i längdskidåkning i slovenska Planica. Eftersom det handlar om sprinttävlingar var det på förhand givet att det för första gången i vinter inte skulle vara några länsåkare med i truppen, men lördagens individuella tävling kommer ändå bli högintressant ur Filip Danielssons och (framför allt) Axel Ekströms synvinkel. Topp 20 i världscupens sprintcup efter lördagens tävling kommer nämligen få varsin friplats till Tour de ski (dock max fyra svenskar, om fler än så är topp 20) utöver de sex platser som svenska landslagsledningen har att fördela. Inför helgens tävling ligger både Johan Häggström (sexa), Teodor Peterson (elva), Oskar Svensson (15:e) och Calle Halfvarsson (17:e) topp 20, och stannar de fyra där öppnas det alltså upp möjligheter för sex andra svenskar i Tour de ski medan Calle och Oskar förstås kommer få platser om de skulle åka ur topp 20 och därmed konkurrerar med Ekström och de andra. Om jag räknar rätt så har Häggström teoretiskt redan säkrat sin plats i Tour de ski (kan inte åka ur topp 20 i helgen) medan väldigt mycket ska till om Peterson ska göra det.

Ekström utanför poängen, Nilsson spände bågen mot distriktsrekord, Danielsson ryckte upp sig och Eklöf mot segern (en bra tredje advent, va?)

Det blev inga världscuppoäng i Davos heller för Axel Ekström, trots att hans favoritdisciplin 15 kilometer fristil stod på programmet. Han fick nöja sig med 48:e plats, 37 sekunder från poäng (topp 30, alltså) och 2.20 bakom segrande norrmannen Simen Hegstad Krüger.
Jag partade med Ekström efteråt, en text ni kan läsa här.

Jag snackade också med Jonas Nilsson efter försöket att slå det 36 år gamla distriktsrekordet i maraton i Malaga i dag. Han låg i fas halvvägs, men orkade inte hålla ryggen han hade behövts och drabbades mot slutet av loppet av en kramp som förstörde allt. Nilsson tappade över tio minuter på andra halvan, jämfört med första, och kom i mål på 2.31.43. 1.10.29 på första halvmaran, 1.21.14 på andra. Att Nilsson gjorde 2.33 när han gick allout för ett toppresultat i maratondebuten i Valencia i december ett fjol och nu var mycket besviken med en två minuter snabbare tid säger rätt mycket om vilka steg han tagit under året (han persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, men fick kramp och klev av i Stockholm marathon).
Fler länslöpare som jag hittat i resultatlistan från Malaga: Martin Duberg gjorde just under 2.57 (pers), David Hedlund gjorde 3.23.33, Fredrik Holm 3.50.50 och Maria Hedlund 2.08.43 på halvmaran. Fyll gärna på i kommentarsfältet om jag missat någon!

På tal om texter jag skrivit … Angående Emilia Fahlins OS-chanser har jag pratat både med SOK och henne själv (om testet av banan, bland annat). Texter som publicerats på na.se under helgen.

Precis som i går var det 16 norrmän överst i listan när skandinaviska cupens premiärhelg i dag avslutades med 15 kilometer i fristil. Jan Thomas Jenssen var snabbast den här gången. Filip Danielsson hade en betydligt bättre dag än i går och blev femte bäste svensk med en 32:a-plats, bara 1.39 bakom Jenssen, 1,2 sekunder från cuppoäng och 21 sekunder från Jonas Eriksson som var bäste svensk (precis före Daniel Richardsson). Totalt kom 155 åkare till start, varav 18 svenskar.

Per Eklöf går mot totalsegern i Julserien, som arrangeras av Arboga OK. I dag följde den rutinerade OK Milan-löparen upp segern i första deltävlingen och andraplatsen i den andra med en vinst i den tredje. 3,5 minuter före tvåan Anton Kruse som liksom trean Jonatan Gustafsson (han som sprang SM-final på 1 500 meter i vintras men som i dag var distanserad av Eklöf med nästan tio minuter i skogen) för KFUM Örebro. Det är mixedtävling, men bästa dam var också från KFUM Örebro; Julia Gustafsson som blev sexa på näst längsta banan (1,5 minuter före Linköpings Elisabeth Ahlgren). Hur poäng räknas och totalsegrare utses har jag inte lyckats läsa mig till, men Eklöf lär, om han inte redan säkrat totalsegern, ha väldigt god chans att göra det när finalen avgörs på annandagen.
I Lindesberg, vilket ju är mer av hemmaplan för Noralöparen Eklöf, dök stockholmaren Martin Larbo, som jobbar i Örebro, upp och vann Lusselunken i Lindesberg nästan fyra minuter före tvåan Axel Thybeck, som springer för arrangörsklubben Lindebygdens OK. Lindebygdens Sofia Carlsson var bästa dam på längsta banan medan Milans Therese Korkeakoski var snabbast av alla på mellanbanan.

Impola femte svensk i La Venosta och Danielsson slog en Northug (men var långt efter täten …) – en skidblogg, helt enkelt

Bob Impola visade sig långt fram i klungan inledningsvis i 34 (jag skrev felaktigt 40 i fredagens förhandstext) kilometer långa långloppsvärldscupslopp La Venosta. Vid mellantiderna efter sex och tolv kilometer (på toppen av andra backen) var han topp tio, och efter 15,5 fortfarande med längre bak i tätklungan. Men sedan började det spricka upp, och i mål fick Vasaloppstvåan som är bördig från Kopparberg och bor i Fjugesta nöja sig med en 24:e-plats, drygt 2,5 minuter bakom segrande ryssen Ermil Vokuev i ett rätt utdraget fält. Max Novak var bäste svensk på femte plats, medan Impola var femma av de blågula. På damsidan skrällde Astrid Øyre Slind och vann med över tre minuters marginal till Britta Johansson Norgren.
I sammandraget är Impola 16:e man efter två tävlingshelger (sjätte bästa svensk). Långloppscupen tar nu jul- och nyårsuppehåll, men startar därefter på riktigt med Kaiser Maximilian lauf, La diagonela, Marcialonga, Toblach–Cortina och Jizerska Padesatka fem helger i rad med start den 11 januari. Det skulle dock inte överraska om vi får se Impola tävla hemma i Sverige för dess.

Filip Danielsson hade en tyngre dag när en masstart över tre mil i klassisk stil i finska Vuokatti inledde skandinaviska cup-säsongen för distansåkarna (det kördes en sprint i går). Danieslson var förvisso placeringen före Even Northug (Petters lillebror som varit på pallen i U23-VM och sexa i världscupen, i sprint), men hela 4,5 minuter bakom segrande Eirik Sverdrup Augdal och först på 57:e plats av 108 startande (tolva av 18 svenskar). Det är som vanligt slående hur norrmännen dominerar i de här sammanhangen: I sprinten i går var alla sex i finalen, elva av tolv i semifinalerna och 23 av 30 i kvartsfinalerna norrmän (på herrsidan, alltså), och dessutom fanns tio till bland de 16 närmast utanför (33 på topp 46, alltså). Sverige hade en man vidare från kvalet (som Danielsson avstod). I dag var det 14 norrmän överst i listan. På damsidan inte riktigt lika ”illa”, 3–3 i kampen Sverige–Norge om finalplatserna i går, och svensk seger genom Maria Nordström i dag.
I morgon väntar distanslopp i fristil, och Danielsson går ut sent, som 160:e av 178 startande vid 10.23, svensk tid.

15 kilometer i fristil står på agendan även i världscupen i Davos, och efter att ha vilat från lördagens sprint är Axel Ekström redo för start. Han går ut som nummer 67 av 88, mitt i det seedade fältet (Ekström själv är inte seedad, men varannan åkare seedad/varannan oseedad säger reglerna), mellan Sjur Røthe och Aleksandr Bolsjunov. Den åttafaldiga VM- och OS-medaljören från Ryssland visade finfin form när han vann skiathlonloppet i Lillehammer förra helgen, och nu startar han alltså 30 sekunder efter Ekström. Kan Klockhammarsonen hänga på när Bolsjunov kommer ångandes (som vi ändå får anta att han kommer göra) kan det räcka riktigt långt. Men det gäller förstås att vara smart och inte spränga sig i jakten på säsongens första världscuppoäng och en plats i svenska Tour de ski-laget.

Örebro parkrun blev inställt på lördagen, på grund av isigt underlag.