Roberto överst på pallen igen – och Gräfnings ”besviken sjua” i Marcialonga

Jag skrev om det redan förra helgen – efter att ha fått hela fjolårssäsongen förstörd av rehaben efter en häloperation (efter problem som i sin tur gjorde att hon inte nådde sin fulla potential säsongen före det) – är Kristina Roberto tillbaka. Efter två andraplatser i tävlingar i Stockholmsområdet vann den Uppsalaboende Karlslundsåkaren på söndagen Norrbärke skimaraton utanför Smedjebacken, drygt åtta minuter före exil-karlskogingen Susanne Hedlund (numera Bjursås IK, som i sin tur var över 21 minuter före trean Elin Löfås, Tureberg). Det bådar gott inför Vasaloppet för Roberto, som hade placeringsraden 82–29–21–21–7–12–10 i sina sju Vasalopp 2009–2016 (2013 kom hon inte till start) och som dessutom varit femma i Tjejvasan.

En annan comeback gjorde gamla juniorvärldsmästaren (och världscupåkaren, om än i nationell kvot i stafett) Patrik Karlsson. En strulande axel gjorde att det inte verkade bli så mycket mer skidåkning för Karlsson efter den sensationella 13:e-platsen i 15-kilometersloppet i SM på hemmaplan 2015 (sista gången jag såg honom i en resultatlista var Wadköpingsloppet året därpå, då han blev 27:a). Men i dag var Karlsson tillbaka med nummerlapp på bröstet, och han blev femma över 50 kilometer i fristil i Lima skate maraton. ”Gick bra fram tills sista varvet då krampen kom i båda benen. Men kul var det. Grymt fin bana”, skriver Karlsson, som blev femma en knapp kvart bakom segrande Petter Engdahl (Östersunds SK) på sin instagram (Engdahl var för övrigt galet överlägsen, över åtta minuter före en så rutinerad åkare som Adam Steen på andraplatsen).

Egentligen betydligt större: Axel Ekström körde världscup i dag. Men det loppet, och den 60:e-platsen, har jag skrivit mycket mer om i den pluslåsta intervjun med Axel som ni kan läsa här!

Också på en internationell arena körde Karlslunds Maria Gräfnings hem en finfin sjundeplats, som näst som tredje bästa svensk, i Marcialonga (11,5 minuter bakom Britta Johansson Norgren som tog fjärde raka segern i långloppsvärldscupen den här säsongen, men bara drygt en minut bakom femma Viktoria Melina, Ryssland, och exakt en minut bakom nya teamkompisen Seraina Boner, Schweiz, som ju har två OS under bältet och som väl vunnit allt som går att vinna i långloppsbranschen utom Vasaloppet). Men Gräfnings var ändå inte nöjd med sitt inhopp i Skiclassics (hon kör ju normalt den andra långloppsvärldscupen, Fis Marathon cup). ”Då var stakmusklerna väckta till liv igen efter alldeles för lång vila. Besviken sjua i dag, så tur det kommer fler lopp framöver”, skriver hon på instagram.
Bob Impola hade säsongens hittills tuffaste dag, resultatmässigt, men klättrade ändå successivt genom hela loppet och slutade på 34:e plats, knappt fem minuter bakom segrande Ilja Tjernousov. resultatet gör att Impola tapapr två placeringar i sammandraget (från 16:e till 18:e plats, och från fjärde till sjätte svensk), men gör ändå att han klättrar från femte till fjärde plats i U26-tävlingen. Bloggen kan avslöja att Impola nu faktiskt väljer att stå över Toblach–Cortina på lördag för att istället flyga hem och köra Wadköpingsloppet på söndag (som vi sänder!).

Inte trötta på längdskidor än? Då kan ni kolla in resultatlistorna från de yngre förmågornas framfart i Tour de Mösseberga (mycket bra resultat av Andersdotter-systrarna från Garphyttan bland annat) och börja förbereda er för U23-VM som startar i morgon (Filip Danielsson går ut med startnummer 58:a av 74 i sprintkvalet, 11.19.30 på måndagsförmiddagen).

Helgens höjdare: Ekström äntligen tillbaka i världscupen

1) Världscupen i Seefeld
Äntligen är Axel Ekström tillbaka i världscupen igen (jag gjorde en intervju med honom tidigare i veckan, som går att läsa här). Och visst känns det lite strategiskt från landslagsledningen (inte bara därför att de OS-uttagna åkarna står över) att satsa på en kille som Ekström just på för-VM. För kommer han tillbaka på rätt spår efter vinterns förkylningar och fortsätter att utvecklas på samma sätt som förra året så är han ju absolut en åkare för VM i Seefeld nästa år. Man ska dock inte ha för stora förväntningar på något toppresultat i söndagens tävlingar. Alla som sett en världscuptävling med masstart, och hållit ögonen på den bakre delen av klungan där en åkare med Ekströms rankning kommer att stå, vet hur tufft och trångt och omöjligt att ta sig framåt det är. Det blir en övning i start och stopp med tålamodsprövande tvärnitar i botten på varje uppförsbacke. Och när loppet är så kort som 15 kilometer finns det dessutom väldigt lite tid att jobba på. Ska man prestera resultat i den typen av lopp krävs att man jobbat upp rankning för en bra startposition.

2) Marcialonga
Det italienska 70-kilometersloppet, med sin ikoniska avslutning uppför de två sista kilometerna, av långloppsvärldens mest klassiska lopp (topp tre, skulle jag säga, tillsammans med Vasaloppet och Birkebeinerrennet) och det kommer bli väldigt spännande att se både Karlslunds Bob Impola, som ju haft en finfin start på säsongen med tre topp 20-placeringar på tre lopp i långloppsvärldscupen Ski classic, och hans klubbkompis Maria Gräfnings, som missade Kaiser Maximilian lauf på grund av förkylning men blev trea i comebacken i Dolomitenlauf förra helgen.

3) Örebro parkrun
Med Inneseriens snöpliga uppehåll i vinter (på grund av tekniska problem) så är det inte många sanktionerade löptävlingar som arrangeras i distriktet januari–februari (en, för att vara exakt: löpningarna under Örebro indoor games för två veckor sedan). Och inte verkar långlöparna vara ute och tävla någon annanstans heller den här helgen (jag har scannat igenom startlistor landet runt i jakt, men inte hittat fler kända namn än Jonathan Kandelin som kör tio kilometer långa Winterrun på Skansen). Men Örebro parkrun kör oförtrutet på helg efter helg, och bristen på andra tävlingar borgar ju för att det blir ett rejält startfält där på lördagsmorgonen, i alla fall.

Glöm OS – här är skid- och mästerskapsveckan med massor av lokala åkare

Snacka om att det ligger en matig skid- och mästerskapsvecka framför oss (eller ja, tolv dagar är det egentligen, så en ganska lång ”vecka”). Och då snackar jag absolut inte om OS …
Nä, på söndag avgörs både Marcialonga (med Karlslundsduon Bob Impola och Maria Gräfnings) och världscupen/för-VM i Seefeld (med Garpyttans Axel Ekström), och på måndag startar U23-VM (med Garphyttefostrade Vedevågssonen Filip Danielsson) med en sprint, som följs av de två distansloppen (15 kilometer i klassisk stil på onsdag och skiathlon på fredag) som ju lär falla Danielsson mer i smaken (på sin blogg bjuder han redan nu på en liten recension av banan ”som kommer bli grymt jobbig vilket är bra”; skiathlonbanan innehåller 1 200 höjdmeter på 30 kilometer fördelat på 42 backar, 15-kilometerslopp exakt hälften). Två dagar efter att U23-VM är slut, nästa söndag, startar dessutom junior-VM i skidorientering (med Garphyttan Elin Schagerström), där i tur och ordning sprint, långdistans, medeldistans och stafett avverkas inom loppet av fem dagar (med en vilodag i mitten) fram till nästa torsdag. Och samma helg som det mästerskapet sätter igång är det ju Toblach-Cortina (med Impola) i Skiclassics och König Ludwig lauf (med Gräfnings) i Fis Worldloppet cup, plus Wadköpingsloppet, förstås. Och Sverigecupen i längdskidor i Ulricehamn (Ekström är anmäld, liksom åkare som bröderna Lennartsson och Adam Gillman). Och dubbla deltävlingar i Tour de Kif. Ja, det kommer bli ett och annat inlägg om skidor (och skidorientering) på den här bloggen närmaste tiden …

Skrällen: Ekström äntligen tillbaka i världscupen

När jag pratade med förbundskapten Rikard Grip, inför Filip Danielssons landslagsdebut, sa han att Axel Ekström med största sannolikhet skulle få chansen i världscupen även i vinter, även om han haft en riktigt tung säsongsinledning. Nu blir det av tidigare än jag hade väntat mig, redan på söndag. Det meddelade Svenska skidförbundet i ett pressmeddelande tidigare i dag. Då avgörs en masstart över 15 kilometer i fristil, och sådana lopp brukar bli extremt hetsiga och dessutom väldigt trånga för åkare som får starta så långt bak som Ekström kommer få göra med den rankning han just nu har. Det kommer med andra ord bli hart när omöjligt för honom att ta poäng, men bara att få vara med och känna på hetluften igen är förstås väldigt positivt. Dessutom är helgens tävling för-VM, de avgörs i österrikiska Seefeld som arrangerar VM nästa år. Och dit är Ekström förstås aktuell (ingen vet ju om Marcus Hellner och Daniel Rickardsson kommer köra vidare en säsong till), det hade han varit redan till OS i februari om inte sjukdomarna ställt till det i vinter.
Garphytteåkaren var ju en succéman i fjol, och var bland annat 17:e på en etapp i Tour de ski och bäste svensk på båda distansloppen i U23-VM, ett mästerskap han inte ens kvalat in till i vinter. Han gjorde comeback efter en månads utan tävlingar när han blev tia i Offerdalspropagandan i lördags.
I Seefeldt kommer Ekström bland annat få möta åkare som Johannes Høsflot Klæbo och Martin Johnsrud Sundby. Däremot är svenska laget tämligen anonymt (ingen Rickardsson, Hellner eller Jens Burman, och Calle Halfvarsson kör bara lördagens sprint. Vid sidan om Ekström består svenska distanslaget istället av Viktor Thorn, Anton Lindblad, Karl-Johan Westberg, Jonas Eriksson coh Simon Lagesson.

Fin premiär för Impola, trång premiär för Danielsson och fortsatt tufft för Ekström

Filip Danielsson råkade ut för exakt det där som Axel Ekström fick uppleva förra året – hur det är att komma in som världscupdebutant och köra masstartslopp när man inte hunnit sänka sina Fis-poäng (det internationella skidförbundets seedningssystem): Otroligt trångt. Första kilometerna blir en enda lång start- och stopp-övning när fältet dras ut och trycks ihop i backarna, och det här startgärdet i Lillehammer hade därtill bara trespårsbredd, vilket innebar att 21-åringen från Vedevåg, som var rankad som 62:a av de 72 som kom till start, hade 20 åkare före sig bara i sitt spår, och därtill ytterligare 40 i de två andra spåren …
Som om det inte var nog berättade Danielsson för mig (läs den pluslåsta artikeln här) att han varken hade kroppen eller fästet han hade behövt för att göra ett riktigt bra resultat den här dagen. Men han tog sig igenom sin första världscupstart och fick med sig massor av nyttig erfarenhet. Det är värt långt mer än den 55:e-plats man kan läsa om i resultatlistan. Danielsson håller tävlingsschemat lite öppet närmaste tiden, men troligen blir det Björnjakten i Älvdalen nästa helg och Skandinaviska cupen i Finland helgen därpå.

Då var WC-debuten avklarad! Långt ifrån ett topplopp men riktigt skojj var de!👊🏼 Foto: @rolfzetterberg_photo

A post shared by Filip Danielsson (@filipdanielsson) on

I La Sgambeda, det italienska 35-kilometersloppet som fungerar som premiär för långloppsvärldscupen Skiclassics, lyckades Bob Impola förvisso inte upprepa fjolårets fantastiska femteplats, men Karlslundsåkaren (som är uppvuxen i Kopparberg och boende i Fjugesta) infriade ändå förväntningarna genom att hänga med den 21 man starka tätklungan ända in i mål och där spurta in på 15:e plats. Det gjorde honom till tredje bästa svensk och fjärde bästa U26-åkare i tävlingen. Eftersom ett par av toppåkarna avstod prologen förra helgen ligger Impola nu 13:e i totala långloppsvärldscupen. Nästa deltävling är Kaiser Maximilian lauf den 13 januari.

Axel Ekström hade en ny tung helg när Sverigecupen hade premiär i Idre. Efter att A-landslagsåkaren från Klockhammar bara var 74:e i första loppet innan han på grund av sjukdom avbröt Sverigepremiären i Gällivare för två veckor sedan hoppades han förstås på bättre känsla den här helgen, men icke. I söndagens 15-kilometerslopp i fristil, normalt Ekströms paradgren, slutade han först på 37:e plats, slagen med 2.16 av segrande Simon Lageson och med klubbkompisarna Marcus Lennartsson (13:e man, 1.24 bakom Lageson) och Adam Gillman (22:a, 1.50 efter) före sig i resultatlistan. På lördagen var Ekström 25:a i kvalet innan han åkte ut i kvartsfinalen i sprinten i klassisk stil.
Även Markus Johansson, som jag hade stora förhoppningar på, och Lennartsson åkte ut i kvartsfinalen där. Karlslunds Maria Gräfning skrällde med en seger i sin kvartsfinal, men hade sedan bränt allt krut och blev sist i sin semifinal. Störst framgång sprinten i Idre nådde istället Garphyttans Emil Hagström, som tog sig hela vägen till final och blev femma i den yngre juniorklassen, H18.
Gräfnings blev tolva i söndagens tiokilometerslopp, 53 sekunder bakom segrande Ebba Andersson.

I 34:e upplagan av Örebro parkrun, som avgjordes på lördagen, tog Johan Ingjald tredje raka segern även om han inte klarade sig under 19 minuter den här gången. 19.02 stannade klockan på. Hans sambo Maria Eriksson tog sin andra segern (den första kom i september) på 20.33, och var med den tiden trea av alla 36 som kom till start.

Helgens höjdare: En skidtrippel

1) Världscupen i Lillehammer
11.45 på lördag går startskottet i herrarnas skiathlon, 15 kilometer i klassisk stil följt av 15 kilometer i fristil, med Filip Danielsson från Vedevåg, Lindesbergs kommun, på startlinjen för första gången någonsin i världscupsammanhang. Någon startlista är inte publicerad ännu, men bara man kollar av listan av norrmän och svenskar som Danielsson kommer få köra emot finns fantastiska namn som Johannes Høsflot Klæbo, Martin Johnsrud Sundby, Petter Northug, Marcus Hellner, Calle Halfvarsson, Sjur Røthe, Finn Hågen Krogh, Niklas Dyrhaug och Daniel Rickardsson. Ojoj. Däremot slipper han dopningsanklagade ryssen Maxim Vylegzhanin, som var uttagen men nu tillsammans med landsmännen Alexander Legkov och Evgeny Belov stängts av från världscupen. Även Danielssons uppladdning inför tävlingen var dramatisk, om än av annan anledning: Om det kan ni läsa här. Tävlingen visas förstås i SVT.

2) Långloppsvärldscuppremiären i Livigno
Redan dagen före, på lördagen, är det dags för Bob Impola att starta jakten på den rosa tröjan i långloppsvärldscupens riktiga premiär efter förra helgens prolog, det 35 kilometer långa italienska loppet La Sgameda, med start och mål i Livigno. Impola har målat upp teamkompisen Anders Holmberg samt Oscar Persson, Oskar Kardin och norrmannen Torleif Syrstad som värsta konkurrenterna i U26-tävlingen (läs mitt långa förhandssnack med Bob här). Tord Asle Gjerdalen kör med västen med nummer ett, Impola har 31 på magen. Och den är säsongen är det Kanal 5 som sänder.

3) Sverigecuppremiären i Idre
Och för de som varken kör i Lillehammer eller i Livigno så är det Idre som gäller. Största länsnamnen är Garphyttans A-landslagsman Axel Ekström och Karlslunds långloppsräv Maria Gräfnings, som precis som i fjol avstår skiclassics och istället satsar på den andra långloppsvärldscupen, worldloppet. Men det kommer också bli mycket intressant att se hur förstaårssenioren och sprintkanonen Marcus Johansson står sig i konkurrensen nu när han slipper alla norrmän som slog ut honom i Bruksvallarna. I Idre avgörs en fristilssprint på lördagen och ett klassiskt distanslopp på söndagen.

Kan det bli två länsåkare i Tour de ski?

Även om jag inte bloggat om det hoppas jag att ingen missat att Filip Danielsson, Vedevågskillen som bytte Garphyttans IF mot Torsbyklubben SK Bore inför förra säsongen, gör världscupdebut i skiathlontävlingen i Lillehammer på söndag. Jag har pratat både med Filip själv och med förbundskapten Rikard Grip inför den tävlingen (och med Grip även om Axel Ekströms status) i pluslåsta artiklar som ni hittar på länkarna.
Men frågan är vad som händer senare i vinter. Det stundar ju ett OS i februari, och det brukar betyda att många toppåkare tackar nej till Tour de ski eftersom det kommer för tätt inpå mästerskapet och är en så pass stor urladdning. Så om Danielsson gör det bra i helgen och om Ekström, som åkte Tour de ski förra säsongen, kommer tillbaka i fjolårsslag, kan det ju faktiskt bli två länsåkare i Tour de ski i vinter. Hur coolt vore inte det?
Det ska givetvis mycket till, och det är inte klart exakt hur förutsättningarna ser ut: Sverige kan få allt mellan sex och tio platser, beroende på hur sprinteråkarna sköter sig under de två kommande helgerna och hur det går i premiären av skandinaviska cupen nästa helg. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Helgen är ju för övrigt en riktigt fet skidfest, där det inte bara är dags för Danielssons världscupdebut utan också premiären för Sverigecupen (i Idre, där det bjuds fristilssprint på lördagen och distanslopp i klassisk stil på söndagen, med bland andra Axel Ekström, Karlslunds Maria Gräfnings och Linus Larsson, Zinkgruvans sprintkanon Markus Johansson och fjolårsöverraskning Oscar Johansson, och garphytteåkare som Adam Gillman och bröderna Lennartsson) samt riktig premiär för långloppsvärldscupen skiclassics efter förra helgens prolog (läs om Bob Impolas tankar inför premiären i det här pluslåsta reportaget.

Och på tal om skidor hade Karlslunds IF klubbmästerskap i skierg, stakmaskin, i samarbete med gymmet Crossfit Smedjan (som också passade på att ha KM) i söndags. Och det fanns ju en del spännande namn med: Bland annat körde både Michaela Modigh, svenska juniorrekordhållare i tyngdlyftning, och bloggbekantingen Josefin Gerdevåg, SM-bronsmedaljör i maraton, som drog de 2 000 meterna på 8.34 respektive 8.53. Det blev dock favoritseger genom Karlslunds långlopps- och stakningsspecialist Olivia Hansson, om fått displayen att ticka upp till 2 000 redan efter 7.29.
På herrsidan kom hela 22 man till start, och där var Mattias Fritz starkast på 6.39. Överlag kan man säga att skidåkarna var starkare än crossfitarna i tävlingen: På herrsidan togs de nio första platserna av Karlslundsåkare, och på damsidan stod enda Karlslundsåkaren om segrare.

Axelsson om nya sjukdomarna – och märkliga formtoppen inför SM: ”Hela säsongen har varit helt konstig”

Adam Axelssons säsong har ju varit mer än lovligt strulig. Det började väl egentligen med lite problem med vänstra vaden i somras, och har fortsatt med sjukdomsperiod efter sjukdomsperiod som förstört både tränings- och tävlingsmöjligheter. Sedan tävlingarna i samband med lägren i Luewarden och Inzell i slutet av september och början av oktober hade Axelsson därför bara kört två lopp senast tre månaderna (båda i U23-världscupen i Minsk i slutet av november, som ju också innebar en beskärd del av strul) inför lördagens 1 000-meterslopp i Inzell. Trots det slog han till med säsongsbästa och Europapers där, 1.33,66.

– Jag hade förhoppningar att göra runt 1.15, och så blev det Europapers … Även om jag vet att jag skulle kunna mycket bättre om jag hade fått träna ordentligt så är jag chockad att det gick så här bra nu. Det här är ändå bara drygt åtta tiondelar från kvaltiden till seniorvärldscupen, 1.12,8. Och då hade jag ändå tre tiondelar sämre öppning på första 200 nu än i Minsk, så hade jag varit lite kvickar där hade jag varit ännu närmare kvaltiden, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Hur har senaste tiden varit?
– Hela säsongen har varit helt konstig. Det är till och från hela tiden. Jag känner mig bra och kan träna på en eller två veckor, sedan blir det piss igen. Jag känner mig seg och febrig, men har inte feber utan bara känslan i kroppen. Som om jag hade haft en infektion i kroppen, men jag har varit på sjukhuset och gjort en massa tester och de visar inte några konstigheter alls. Det är fett jobbigt, och det blir inte bättre av att jag vilar heller.
– Inför Minsk var jag sjuk i två veckor. Sedan körde jag bra där, och det gick bra första veckan när jag var hemma igen. Men sedan blev jag sjuk igen och tränade ingenting veckorna fram till jul. Mellan jul och nyår ville jag bara komma bort, så då åkte jag ned till Trollhättan och tränade skitbra. Men sedan började jag känna mig seg igen när jag kom ned till Inzell för landslagslägret. Men i och med att testerna inte visar något, att jag inte verkar vara sjuk trots att jag har den här känslan i kroppen, så har jag kört på ändå senaste veckan. Och det har känts bra när jag väl tränat, det är före och efter passen jag känner mig hängig.
Till helgen avgörs både sprint- och allround-SM, vad ska du köra där?
– Jag är anmäld till allt, men kommer nog inte köra 5 000 och 10 000 utan rikta in mig på sprint-SM och sedan köra 1 500-metersloppet också. 1 000 meter är den distansen jag har störst förhoppningar på, men det blir tuff konkurrens med Nils van der Poel, David Andersson och Kevin Mercanton.
Vad händer sedan?
– Det är fullt schema, om kroppen fungerar. Helgen efter SM är det U23-världscupen i Collalbo, sedan är det en ledig helg och därefter kanske ett nytt läger och en tävling i Inzell, och så kan man stanna kvar till U23-världscupfinalen i Erfurt helgen därpå. Sedan är det tävlingar två helger i rad i Hamar, och om det känns bra tänkte jag avsluta säsongen med två tävlingshelger i Calgary i mars.

I juniorernas Sverigecup i längdskidor i Östersund tog Markus Johansson bästa länsplaceringen med en elfteplats i H20-loppet (vilket förstås var en klen tröst efter gårdagens debacle). Även Adam Gillman (15:e), Oscar Johansson (18:e), Elin Schagerström (24:a) och Daniela Bjärmark (29:a) tog topp 30-placeringar.
Olivia Hansson strök sig från start i premiären i den svenska långloppscupen, Axa ski marathon i Orsa, och Bill Impola tvingades släppa tätgruppen tidigt och var nästan tio minuter bakom i mål på 26:e plats. Däremot knep Karlslundsförvärvet Kalle Gräfnings en topp tio-plats (Fredrik Byström vann en tremannauppgörelse om segern på herrsidan, Emilia Lindstedt var helt överlägsen på damsidan).
Och så summerar Axel Ekström Tour de ski här.

Helgens höjdare: Skidor, skidor … och skido

1) Tour de ski
I helgen avslutas Tour de ski som för första gången genom tidernas haft en länsåkare i startfältet och därför fått sin beskärda del av uppmärksamhet här på bloggen och (framför allt) på na.se i övrigt. Tre etapper i Italien avslutar touren fredag–söndag, och det viktigaste ni måste hålla koll på vad gäller banor och Axel Ekström skrev jag om redan i går kväll.

2) Längdskidor en masse
Det är inte bara i touren det åks på längden i helgen – utan det bjuds dessutom på skandinavisk cup i Lahtis, JVM-tester och Sverigecup för juniorer i Östersund och premiär i svenska långloppscupen i Orsa.
Till Lahtis fick Karlslunds Maria Gräfnings nobben av landslaget, men hon har åkt dit på egen hand (liksom Garphyttans Lucas Lennartsson medan Filip Danielsson ju tvingades kasta in handduken). Båda är anmälda till alla tre loppen: Fredagens sprint i fristil, lördagens distanslopp i klassisk stil och söndagens skiathlon.
I Östersund är det mest spännande lördagens sprint i klassisk stil, där Zinkgruvans Markus Johansson, som vid sidan om Hallbys Adam Persson varit Sveriges vassaste juniorsprinter i vinter, har möjlighet att cementera sin plats i den svenska JVM-truppen (som, vad jag förstår, tas ut efter den här helgen). Zinkgruvan har också Oscar Johansson och Olle Windahl på plats och Garphyttan har Adam Gillman till start redan i fredagens JVM-test över distanslopp i fristil, och när Sverigecupen avgörs fredag–lördag (sprint i klassisk stil följt av masstart i klassisk stil) finns även Garphyttans Elin Schargerström, Anton Andersson, Emil Hagström och Filip Halldén samt Zinkgruvans Daniel Bjärmark på startlinjen.
Och i Orsa, där fulltecknade 42-kilometersloppet Axa ski marathon avgörs på söndag, har Karlslund ensamt 31 åkare (!) anmälda, bland dem toppkandidaterna Olivia Hansson och Kalle Gräfnings (men ingen Kristina Roberto). Till start finns också Kopparbergssonen Bill Impola, som efter höstens förhoppningar om att kunna slå sig in i ett svenskt nationellt världscuplag till hemmatävlingarna i Ulricehamn och/eller Falun enligt uppgift nu åter styrt över sin satsning mot långlopp och kommer köra en hel del internationellt för nya laget Brink ski team framöver (han var ju tvåa bakom lillebror Bob i Grönklitts julmarathon förra veckan).

3) Skidorientering
Som om det inte vore nog med skidor så åks det även med kartstället på i helgen. Filip Jacobsson, degerforsaren som tävlar för Degerfors- och Karlskogaklubben Öset skido med skidor på men för Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren på sommarhalvåret, ska ju åka den nordiska juniorlandskampen i finska Kemi (och säkra sin plats i den svenska JVM-truppen, är tanken), med sprint på fredagen och medeldistans på lördagen.

Ekström klättrade två placeringar på vilodagen – 33:a inför avslutningen av Tour de ski

Jag har ju följt Axel Ekström med lupp hittills under Tour de ski (alla artiklar finns samlade här) och i går inledde jag texten med att konstatera att Garphytteåkaren blivit bättre och bättre dag för dag: ”54:a i sammandraget efter andra etappen, 39:e efter tredje och nu 35:a efter fjärde.” Vad som hände i dag? Jo, trots att det var vilodag klättrade Axel två placeringar till.
Både norske Emil Iversen, som klappade rakt in i väggarnas vägg och knappt tog sig runt gårdagens etapp (han hade till exempel 3,5 minuter sämre åktid än Ekström över 15 kilometer i går, men höll sig ändå kvar 28 sekunder före honom i sammandraget) och ryssen Alexej Tjervotkin (som var 26:a i totalen) hoppade nämligen av touren (precis som italienske superveteranen Giorgio Di Centa och tjeckerna Petr Knop och Michal Novak, men de tre var redan bakom Ekström i sammandraget).
Av de 85 herrar som startade prologen på nyårsafton är därmed bara 44 kvar till när touren i morgon inleder avslutningshelgens tre tävlingar i Italien – och Ekström är uppe på 33:e plats, bara 22 poäng från 30:e-platsen som ger poäng när touren avslutas på toppen av Alpe Cermis på söndag. Det ser med andra ord allt mer möjligt ut för Ekström att nå dit.
Mellan sig och toppen av slalombacken har 21-åringen från Klockhammar morgondagens individuella tiokilometerslopp (som är dryg 10,4 kilometer långt) i fristil, vars båda varv börjar med en längre klättring på 38 höjdmeter och som totalt innehåller 338 höjdmeter, lördagens klassisk masstart över 15 kilometer på en 2,5-kilometersbana med tre klättringar om totalt 96 höjdmeter per varv (totalt 576) och så den avslutande klättringen på 407 höjdmeter på lite drygt 2,5 kilometer (efter sex kilometer flackare åkning) på söndag.
Morgondagens tävling startar 10.45, och Ekström går ut med startnummer 21, klockan 10.55.30. Bara att bänka sig i tv-soffan och fortsätta följa hans framfart, alltså!