Klart: Wengelin kör världens kanske tuffaste etapplopp: ”Rekommenderar att undvika lejon …”

Trots en femteplats på VM, en sjätteplats på EM och SM-guld fick mountainbikecyklisten Matthias Wengelin bara några få röster när NA:s och Löpex sports pulsklocka avgjordes i december. Men om det fanns någon besvikelse över det – det är väl högst tveksamt – så har han nu lagt det bakom sig och gjort klart med nästa stora utmaning: Sydafrikanska etapploppet Cape Epic. Tävlingen rankas som ett av världens tuffaste och mest prestigefyllda etapplopp i mountainbike, och jag skrev en hel del om det förra året, eftersom Lindesbergscyklisten Daniel Tegin körde då. Tegin nådde sitt mål – att ta sig i mål – och men var 18,5 timmar bakom täten. Men Wengelin, som kommer att köra partävlingen (det finns herr-, dam- och mixedklass, men ingen individuell klass) tillsammans med förre svenske Calle Friberg, är förstås på en helt annan nivå och lär kunna utmana långt fram i tävlingen som lockar många av världens allra bästa cyklister (bland dem OS-guldmedaljören Jenny Rissveds, som är klar för mixedklassen).
2017 års upplaga bjuder på 691 kilometer och 15 400 höjdmeter fördelat på åtta dagar, 19–26 mars.
”Vi rekommenderar herrarna att undvika knäproblem, brutna armar, defekta ryggar, punkteringar och lejon – för då tror vi att något riktigt bra kan hända i södraste Afrika” skriver tidningen Bicycling, som avslöjar satsningen, på sitt instagramkonto.

Mathias Wengelin och Calle Friberg signalerar klart för start i Cape Epic, det numera klassiska etapploppet på mountainbike i Sydafrika, där stora delar av världseliten brukar värma upp inför tävlingssäsongen. Mathias och Calle kör normalt inte för samma lag men kommer tillfälligt att para ihop sig under Bioracers flagga. Vi rekommenderar herrarna att undvika knäproblem, brutna armar, defekta ryggar, punkteringar och lejon – för då tror vi att något riktigt bra kan hända i södraste Afrika. Djungeldramat avgörs 19-26 mars och grabbarna kommer att rapportera i realtid från loppet på bicycling.se En annan svensk som är klar för start i samma lopp är vår olympiska mästarinna Jenny Rissveds. Och vi gissar att även Jennie Stenerhag kommer att visa upp sina bästa sidor i landet som nästan är lika mycket är hemma för henne som Sverige.

A photo posted by Bicycling Sverige (@bicyclingswe) on

Lite grann om Axel Ekströms framfart i Tour de ski i dag kan ni läsa här. Mer kommer förhoppningsvis under kvällen.
Och om Bob Impolas tolfteplats i kinesiska Vasaloppet – som kunde ha blivit något så mycket bättre – går att läsa här.
För Filip Danielsson fortsätter tråkigheterna den här vintern, och han tvingas ställa in helgens tävlingar i skandinaviska cupen på grund av halsont, skriver han på sin blogg. Därmed blir Karlslunds Maria Gräfnings och Garphyttans Lucas Lennartsson enda lokala åkarna till start i Lahtis i helgen. Fler lokala kör JVM-tester och Sverigecuptävlingar i Östersund (bland annat Markus Johansson) liksom Axa ski marathon i Orsa (bland annat Bill Impola och Kalle Gräfnings).

Dagens för JVM-uttagningen viktiga skidorienteringstävling i Boden blev inställd på grund av den stränga kylan, så Filip Jacobsson fick ingen ny chans att visa upp sig. Men prognosen för Kemi, där den nordiska juniorlandskampen ska avgöras i helgen, talar om betydligt mildare temperaturer både fredag och lördag.

Inställd blev också kvällens etapp av Tour de Kif eftersom konstsnöspåret, som stängde på nyårasfton (efter att ha varit igång dagligen sedan början av november) på grund av snöbrist, ännu inte hunnit öppna efter senaste dagarnas snö och kallgrader. Men i morgon lär det vara dags för åkning i Ånnaboda igen. Så nästa veckas etapp lär inte vara i fara.

Därför startar Bob Impola i gult i Kina: ”Är favorit till segern”

Bob Impola var ju, vilket jag skrev om både direkt efter tävlingen och i ett långt reportage inför fortsättningen av säsongen, väldigt nöjd med att ha kört till sig den rosa ledarvästen i långloppsvärldscupen Ski classics U26-tävling. Men faktum är att han inte kommer att få åka i gult när startskottet går 4.00, svensk tid, på onsdagsmorgonen. Bob kommer nämligen i stället att få åka i gult – som ledare i totala världscupen. Nu är han ju egentligen ”bara” sjua i cupen, men när startlistan för kinesiska Vasaloppet släpptes stod det klart att ingen av topp sex bemödat sig med att göra den ansträngande resan – och då blir det förstås sjuan som får dra på sig gult (och tvåan i ungdomstävlingen Stian Hoelgaard får ikläda sig rosa).
Totalt har bara 24 herrar och fem damer som normalt kör i långloppsvärldscupen gjort resan till Changchun för det 50 kilometer långa loppet, vilket gör att Impola, som är en av få åkare som varit där tidigare (och som dessutom kört det hela tre gånger och vann loppet 2015) målas ut som en förhandsfavorit: ”Han är favorit till segern även i årets lopp”, skriver Worldloppet (som bedriver en egen, konkurrerande långloppsvärldscup) på sin hemsida. Om Kopparbergssonen i Team Serneke skulle lyckas vinna tävlingen kommer han också att överta ledningen i den sammanlagda långloppsvärldscupen, och faktum är att en tredjeplats kan räcka för att få köra i gult ”på riktigt” i Kaiser Maximillian lauf nästa helg om han har rätt åkare framför sig.
På tal om Team Serneke, som har örebroaren Johan Kask som sportchef och Bob som en av åkarna, så har de värvat skidskytten Julia Jansson, som ändå var på plats i Kina för att köra hela den kinesiska versionen av Tour de ski, där kinesiska Vasaloppet är en etapp, inför nattens tävling. Därmed kan laget samla poäng även i damtävlingen (bara sex av de ordinarie damåkarna i långloppsvärldscupen är i Kina). Jansson har startat touren med att vara tvåa i de båda inledande sprinttävlingarna.
Det går att läsa mer, och framför allt se massor av bilder, från Impolas Kinaresa på servicemannen Tom Lindströms blogg (det är även han som bjussar på bilden nedan)!

Bob Impola vilar sig i form i rätt färg … Foto: Tom Lindström/TW Media

Om Axel Ekströms framfart i Tour de ski läser ni mer här.

I dag genomfördes en för JVM-uttagningarna viktig skidorienteringstävling över medeldistans i Boden. Filip Jacobsson, från Degerfors men i fotorientering tävlandes för Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren, blev precis som i medeldistansen i Sverigepremiären i Harsa i mitten av december slagen av ”omöjlige” Henning Sjökvist, Stora Tuna, med över en minut, men var å andra sidan nästan minuten före alla andra. I morgon avslutas tävlingarna i Norrbotten med en långdistans, innan juniorlandslaget, med Jacobsson, åker vidare för helgens juniorlandskamp i finska Kemi.

Helgens höjdare – dags för Tour de ski

1. Tour de ski
På nyårsafton drar det äntligen igång, Tour de ski. Ni kan läsa mitt långa reportage om Garphytteåkaren Axel Ekström här (med tillhörande videoklipp där han bland annat berättar om ”taktiken” i den inledande sprinten i Val Müstair), och där finns också det mesta att läsa i form av fakta om hur etapploppet är upplagt i år. Den slutgiltiga anmälningslistan är ännu inte publicerad men klart är att de flesta av de bästa (med några undantag som Petter Northug, de dopningsmisstänkta ryssarna, Johan Olsson och Calle Halfvarsson) finns på plats. Räkna med att det kommer bli mycket om touren i allmänhet och om Ekström i synnerhet på na.se och här på bloggen de närmaste dagarna!

2. Sylvesterloppet
Kan Martin Regborn kapa tid på sitt eget banrekord? Kan någon rå på Lilian Forsgren? Och vem kan överraska så här på året sista dag? Jag har ju skrivit lite inför Sylvesterloppet i Nora både här och där i veckan, och startlistan hittar ni här. Om jag själv ska ut och kuta? Nä, jag tror tyvärr att jag står över nyårslubbandet även det här året.

3. Avslutningen på omröstningen om Pulsklockan
Ni tänker att det först och främst är 2017 som ska firas när klockan tickar över midnatt på lördag? Eller möjligen att raketerna är tillägnade min 31-årsdag? Men nä, det handlar förstås om att den tredje vinnaren av NA:s och Löpex sports pulsklocka avgörs just i det ögonblicket. På torsdagskvällen hade Martin Regborn en stabil ledning på 180 röster före Emilia Fahlin och ytterligare 70 ned till Axel Ekström på tredje plats, men som alltid kan det svänga snabbt i den här omröstningen, och inget är klart förrän klockorna på Skansen ringer i morgon kväll.

Ekström knäckte dubbla VM-medaljörer (och årets största segermarginal?)

Antar att ni satt klistrade framför Vinterstudion när Axel Ekström, Garphyttans succéman, åkte rakt in i det allmänna svenska medvetandet på söndagseftermiddagen. För visst att vi skidnördar tycker det är häftigt med en 28:e-plats i Davos och strongt att hitta vägar fram till en 35:e-plats i en kort och smal jaktstart i La Clusaz – men att avsluta en stafett för Sverige med att först hänga av superrutinerade finske 33-åringen Ville Nousiainen, som kört tre OS och tagit två VM-medaljer, uppför backarna på sista varvet och sedan spurta ned världens kanske bäste sprinter i italienaren Federico Pellegrino, som tagit VM-brons, vunnit nio världscupdeltävlingar och tog hem sammandraget i sprintvärldscupen förra säsongen, för en femteplats i mål är ju helt magnifikt. Snacka om ännu ett mäktigt genombrott av Ekström som radat upp sådana den här säsongen.

Annars, då? Jo, Filip Jacobsson, som i fjol tog JVM-brons mot ett år äldre konkurrenter, fortsatte att visa att han ska ha en plats i skidorienteringens junior-VM även den här vintern genom att köra hem en andraplats bakom Henning Sjökvist, Stora Tuna, i dagens medeldistanstävling i Harsla. Jacobsson svarade för dubbla bommar precis i inledningen och var bara åtta av tio startande till tredje kontrollen, men sista halvtimmen av den för Jacobssons del 40 minuter långa tävlingen gick han i princip jämnt med Sjökvist och betydligt snabbare än alla andra, och tog andraplatsen 2.12 från täten.
Dagens stora utropstecken var ändå Vintrosas Elin Schagerström, 16, som tävlar för Garphyttans IF och som åkte in på andra plats i D18-klassen. Hon har åldern inne för junior-EM, och får hon till ytterligare något bra lopp under inledningen av säsongen är det inte omöjligt att hon tar en plats dit. Schagerström tappade nästan två minuter på två bommar, och var ändå bara 28 sekunder bakom segrande Sofia Westin, Sävast, i mål, och över 40 sekunder före trean och minuter före resten. Hennes klubbkompis Elin Fjällström blev tolva i damklassen, 23 minuter efter en viss Tove Alexandersson …

I Boden blev Maria Gräfnings återigen bästa länsåkare i dagens masstartslopp i fristil över tio respektive 15 kilometer. Karlslundsåkaren, som jagar en världscupplats, fick dock nöja sig med en elfteplats, 28 sekunder bakom segrande Maja Dahlqvist, Falun Borlänge. I herrklassen blev spurtade Filip Danielsson ned Lucas Lennartsson om 23:e-platsen och titeln som dagens bästa länsåkare (en dryg minut bakom segrande Gustav Eriksson, Falun Borlänge), Bob Impola blev 52:a (men då satsar han ju inte alls på fristil i år och ligger i hårdträning inför långlopssäsongen som drar igång på allvar direkt efter nyår). Danielsson bloggar om loppet: ”Jag kände att jag hittade en bra plats och det kändes bättre och bättre ju längre vi åkte. I slutet på sista långa stigningen så kom gamla klubbkamraten (Lennartsson) med ett rejält ryck och jag orkade precis följa. In mot mål var vi fyra–fem stycken i min klunga och jag slutade ännu en gång på en fin 23:e-plats vilket är ett riktigt lyft från förra helgens race i Lillehammer vad gäller känslan i kroppen.”
På juniorsidan knäckte Oscar Johansson klubbkompisen (i Zinkgruvan) Markus Johansson i en duell om 18:e-platsen, knappt två minuter bakom segrande Eric Rosjö och i yngre juniorklassen blev Garphyttans Emil Hagström 27:a (han gick vidare till sprintfinalerna i går som siste man – vilket jag missade att notera då – men åkte ut i kvartsfinal).

Och så kanske ni reagerade på rubriken om årets största segermarginal. Jo, möjligen var det så att Martin Regborn, VM-orienteraren från Örebro, stod för den när han sprang hem tredje deltävlingen i Julserien i Arboga 28 minuter och 19 sekunder före tvåan, Daniel Alneborg. Det motsvarar en segermarginal på över 60 procent av vinnartiden … Regborn har därmed redan säkrat totalsegern i cupen (och en gratis startplats till nästa års tävlingar) trots att han missat en deltävling och trots att en återstår.
På damsidan hade klubbkompisarna Josefin Erlandsson och Lisa Westerberg sprungit, och vunnit, varsin av de två första deltävlingarna, och när Milanduon för första gången möttes på söndagen blev det en duell med flera skiftningar. Erlandsson var snabbast till andra kontrollen men bommade sedan bort fyra minuter till tredje, och Westerberg var trots en egen bom på över två minuter till sjätte kontrollen i ledning hela vägen till nionde av de elva kontrollerna. Då fick Erlandsson utdelning för sin högre grundfart, och i slutändan vann hon med nästan tre minuter.

Fantastiskt fina förhållanden för vinterorientering i Arboga idag. 👍🌞❄

A photo posted by Martin Regborn (@martinregborn) on

Helgens höjdare – Ekström i världscupen och JVM-jakt i skidorienteringspremiär

1) Världscupen i La Clusaz
Efter poängsuccén i Davos förra helgen fick Axel Ekström förnyat förtroende i den svenska världscuptruppen till helgens deltävling i franska La Clusaz (och hyllades av Anders Södergren). Jag har hittills inte lyckats hitta några officiella dokument som bekräftar startlistor eller ens hur banan kommer att se ut, men det verkar som om det är sex varv på den här 2,5-kilometersslingan som gäller i den snöfattiga alpbyn. Det gäller, som Ekström själv påpekade när jag pratade med honom häromdagen, att vara smart när man försöker ta sig upp genom fältet från den rätt dåliga startposition en nykomling som Ekström lär ha i masstarten.

2) Skidorienteringspremiär
Tisarens orienterare Filip Jacobsson tävlar alltjämt för moderklubben Öset (Karlskogas och Degerfors gemensamma skidorienteringsklubb) när han har skidor på fötterna, och det är ju i skidorienteringen som han hittills nått sina största framgångar med ett junior-VM-brons i stafett i vintras som grädde på moset. I helgen börjar resan mot Jacobssons sista JVM (med skidor på fötterna, han har en chans till att nå orienteringens junior-VM som han missade i somras) med observationstävlingar (alltså tävlingar som förbundskaptenerna har extra koll på) i hälsingska Harsa. Sprint på lördagen och långdistans på söndagen står på programmet, och förutom Jacobsson är även Garphyttans Elin Fjellström och Elin Schagerström anmälda. Tävlingen kommer ligga som grund för uttagningen till juniorlandskampen i finska Kemi 6–7 januari. Junior-VM avgörs samtidigt som seniorernas EM i finska Imatra 6–12 februari.

3) Sverigecupen i Boden
Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för länsåkarna när tredje deltävlingen i Sverigecupen i längdskidor avgjordes i Boden på fredagen, distanstävlingar i klassisk stil över tio respektive 15 kilometer, om man bortser från numera för Karlslund tävlande Maria Gräfnings som blev sjua (men var 1.17 bakom segrande Ebba Andersson och 58 sekunder från pallen, och än så länge ser ut att ha en bra bit kvar till världscupform; senast hon tävlade där var i januari/februari 2015 när hon körde Tour de ski och ytterligare fyra tävlingar). Lucas Lennartsson var förvisso 18:e i herrklassen, bara 1.07 bakom segrande Oskar Kardin och endast 45 sekunder från fyran Anders Svanebo som körde världscup i Davos så sent som i lördags, och Filip Danielsson blev 23:a och Bob Impola 26:a 1.13 respektive 1.26 bakom Kardin. Tävlingarna i Boden fortsätter med klassisk sprint på lördagen och avslutas med masstartslopp i fristil på söndag.

Nu drar Inneserien igång (eller: vem kan slå Jonathan Gustafsson?)

Skrev ju ett rätt långt inlägg om Inneseriens andra säsong när det annonserades att den skulle bli av för bara lite drygt en vecka sedan, och redan i morgon avgörs första deltävling över 1 000 meter, fem varv på de blå löparbanorna inne i Tybblelundshallen (nu har även datumen för de tre andra deltävlingarna spikats; det blir 1 500 meter den 26 januari, 2 000 meter den 14 februari och 3 000 meter den 13 mars).
I fjol startade 49 man i första deltävlingen, och bland dem fanns löpareess som Erik Anfält, Haben Kidane och de slutgiltiga vinnarna av Inneserien, Patrik Johansson (som sedan dess dessutom hunnit dundra in ett världsrekord) och Rose Marie Enmalm. Ingen av dem är dock föranmälda till morgondagens drabbning.
Det är däremot den snabbaste löparen från förra säsongens femvarvsplåga: Jonathan Gustafsson, 17. KFUM Örebro-talangen som var statistisk Sverigenia på 800-meter i P17-klassen i somras vann då med över fyra sekunders marginal, på 2.39,76, och sprang så sent som för två veckor sedan distansen på 2.37,14 när han tog hem Triumfglasspelen före bland andra Martin Regborn.
Så även om Per Sjögren likt en gammal stjärntravare alltid ska räknas när han anmäler sig till ett lopp får Gustafsson gälla som storfavorit i morgon. Den största frågan är egentligen om någon kan slå honom på poäng. Jag vet inte exakt vilken beräkningsmodell arrangörerna kommer att använda, men med den här gamla WMA-omvandlaren byggd enligt 2010 års standarder räknas en 18-åring (Gustafsson är född 1999, och eftersom tre av fyra deltävlingar i Inneserien äger rum 2017 räknas han som 18) ha en resultatnivå som motsvarar 97,4 procent av en senior. Det innebär i sin tur att Gustafssons resultat från Triumfglasspelen skulle ge 85,27 poäng (procent av beräknat världsbästa för ålderskategorin). Sjögren, 38 nästa år, beräknas kunna prestera 96,4 procent av en senior och behöver därför ”bara” göra 2.38,75 (1,61 sekunder långsammare än Gustafssons glasstid) för att nå 85,27 poäng.
Några andra att hålla ögonen på? Tja, Åsbros Klara Frih sprang in 81,46 poäng förra året. William Wickholm var bara 1,5 sekunder bakom Gustafsson i det där loppet i Triumfglasspelen, men dras med den belastningen i sammanhanget att han är ett år äldre … Tittar man i ändarna av åldersspannat, där det finns mest poäng att hämta så att säga, har jag ingen aning om kapacitet hos varken Ester Skoglund (för en tjej som blir tio nästa år krävs nedåt 3.25 för att slå Gustafssons 2.37,14 på poäng) eller Ove Karasiak/Dag Rydén (för gubbar som blir 64 nästa år krävs 3.19).
Nåja, än så länge är allt bara spekulationer, men hiskeligt roligt ska det i varje fall bli att följa. Tävlingen inleds med de snabbaste (men inte nödvändigtvis poängbästa) löparna i ett heat vid 19.30, och därefter följer så många heat som krävs, beroende på antalet efteranmälda, med en preliminär sluttid för tävlingen vid 20.10.

Jonathan Gustavsson i Triumfglasspelen. Foto Jonas Brännmyr

 

Redan i går skrev ju kollegorna om att Garphyttans Axel Ekström får hänga kvar nere i Europa och köra ännu en världscuphelg efter poängsuccén i ”riktiga” debuten i lördags (som dessutom gav honom en sensen nominering till Pulsklockan [vi håller hemligt vem han slog ut som sjätte kandidat] och gjorde honom historisk som den förste att vara nominerad tre år i rad).
I franska La Clusaz väntar ett nytt fristilslopp för Ekström, men den här gången över halva distansen (15 kilometer) och med masstart. På söndag körs dessutom en stafett över 4×7,5 kilometer där fyra av sex svenska herrar i truppen kommer få åka. Några banskisser har jag däremot inte lyckats hitta ännu, men den här bilden över tvåkilometersbanan där allt ska avgöras talar väl för sig själv …

En lördagseftermiddag i Vretstorp (och annat som hände bakom rubrikerna om Ekström och Andersson)

Längdskidåkarna Axel Ekström tog världscuppoäng direkt i debuten i Davos, och skridskoåkaren David Andersson tog karriärens första pallplats i världscupen (om än i B-divisionen) i Heerenveen, och det var förstås de stora rubrikerna i länet under lördagen. Men eftersom jag skrivit om det på nyhetsplats (och i morgon trillar det ut en krönika i samma ämne på na.se) så får jag fokusera på de lite mer undanskymda prestationerna här i bloggen.

Som Lucialoppet i Vretstorp, där 136 löpare gjorde upp på lördagseftermiddagen och Ludvig Börjesson korsade mållinjen som segrare på utefter förutsättningarna finfina 34.29 (bara 20 sekunder från hans personliga rekord på tio kilometer landsväg från Startmilen i våras). Börjesson höll undan för Lukas Melander, en Linköpingslöpare som tävlar för den i Kumla registrerade brevlådeklubben LK Gränslöst, med sju sekunder och var yttelrigare elva före klubbkompisen (i Örebro AIK) Andreas Ingberg. Jakob Nilsson, som redan för länge sedan säkrade segern i långloppscupen där Lucialoppet var sista deltävlingen, slutade fyra, 31 sekunder bakom Börjesson på 35 blankt (exakt en minut över Börjessons tid i Startmilen, där han slog Börjesson med nio sekunder).
Liduina van Sitteren var redan klar tvåa bakom Mikaela Kemppi i långloppscupen, men sparade inte på krutet och vann Lucialoppet i Kemppis frånvaro, tolv sekunder före Antje Torstensson och ytterligare halvminuten före Maria Eriksson (de tre var helt i särklass). Eriksson hade tagit tredjeplatsen totalt i cupen om hon vunnit loppet, men får nu nöja sig med en fjärdeplats.
Enligt traditionen röstades årets tävling i långloppscupen fram av löparna i samband med finalen, och i år vann långa terräng-DM i Åsbros regi.
Vid sidan om Kemppis och Nilssons totalsegrar vann Örebro AIK årets lagtävling (även det var klart före finalen) medan Ingegerd Eklund (K75), Birgitta Jansson (K70), Rose Marie Enmalm (K60), Carina Wahlström (K55), Katarina Erixon (K50), Anna Pettersson (K45), Kemppi (K40), Frida Lindberg (K35), van Sitteren (kvinnor, seniorer), Arne Evertsson (M75), Sture Bodare (M70), Bengt Nilssson (M65), Hans Backström (M60), Jonny Larsson (M55), Hans Persson (M50), Rodney Hundermark (M45), Fredrik Johnsson (M40), Pär Englund (M35), Jakob Nilsson (män seniorer) och Heshlu Andemariam (män juniorer) tog hem åldersklasserna (inte en enda K65-löpare sprang ett enda lopp i cupen i år, och ingen i juniorklassen kom upp i nog många för att få pris).
Så är löparåret slut nu? Nej, misströsta inte. Redan på onsdag börjar Inneserien med tusenmetersloppet i Tybblelundshallen, och sedan blir det Decembermarathon och Sylvesterloppet och sedan är det 2017.

I skuggan av världscupen kördes det också skandinavisk cup på lördagen, vilket blev mest uppmärksammat för att Charlotte Kalla gjorde comeback (och vann) efter sina hjärtbesvär. I samma lopp, över fem kilometer fristil med intervallstart på världscupbanorna i Lillehammer, blev Karlslunds Maria Gräfnings 22:a totalt, åttonde svenska, 63,5 sekunder bakom Kalla. I herrloppet över dubbla distansen blev Bill Impola 77:a och Filip Danielsson 190:e av 228:a startande, 1.45 respektive 3.17 bakom segrande norrmannen Daniel Stock (de tio första i mål var norrmän!). ”Känslan och loppet över lag ska jag väl inte skryta över, men jag tar med mig att det kändes snäppet bättre nu än i Idre vilket är positivt”, skriver Danielsson på sin blogg. I morgon avslutas cuphelgen i Lillehammer med 30 kilometer i klassisk stil. ”En distans som jag aldrig tävlat förut, på samma banor som i dag, så det kommer bli ett ruggigt krävande lopp och det gäller verkligen att inte gå ut för hårt utan att ta det lugnt i början för att hålla hela vägen”, bloggar Danielsson.
Ytterligare ett kliv ned på tävlingsskalan gjorde Kalle Gräfnings debut för Karslund (tror jag, har i varje fall inte sett honom i någon tävling tidigare under vintern) med en sjundeplats, 64 sekunder bakom Fredrik Byström, över tio kilometer i fristil i den klassiska tävlingen Björnjakten i Älvdalen. Tävlingen fortsätter på söndagen med en jaktstart i klassisk stil över samma distans.
Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson var fyra i juniortävlingen, men har bra slagläge på pallen inför jaktstarten. Förvisso 50 sekunder bakom ledande Adam Persson, Hallby, men bara tolv från tvåan Isak Augustsson, IFK Mora.

Helgens höjdare – Axels världscupdebut slår förstås allt

1) Axel Ekströms världscupdebut i Davos
Ja, ”värlscupdebut” är det ju de facto inte eftersom Garphytteåkaren Axel Ekström gjorde en tävling i nationell grupp i Östersund för två säsonger sedan, men nu är 21-åringen med i den svenska sexmannatruppen till tremilen i Davos. Vinterstudion sänder på bästa tid på lördagseftermiddagen, och det är individuell start vilket är direkt ovanligt på distanser över 15 kilometer numera, så det är bara att bänka sig. Jag snackade med Axel i går, och den intervjun kan ni läsa här. Tidigare i veckan gick jag dessutom igenom lite förutsättningar här på bloggen (men sedan dess har arrangörerna – på grund av snöbristen, det finns inte en centimeter natursnö i Davos just nu – tvingats korta banan från 7,5 till sex kilometer och ökat antalet varv från fyra till fem; jag missade för övrigt ett antal länsåkare som kört världscup i det blogginlägget, men det tog jag igen i den där artikeln jag länkar till ovan).

2) Lucialoppet – finalen i långloppscupen
Det kunde ha varit spännande. Men problemet är ju att Mikaela Kemppi och Jakob Nilsson var lite för överlägsna i poängsamlandet i långloppscupen i år, och avgjorde tidigt. Och därtill har Örebro AIK, som i fjol låg efter IF Start inför sista tävlingen och mobiliserade våldsamt för att gå förbi och ta segern i klubbtävlingen, varit helt överlägset det här året (leder med nästan 500 poäng före Start och nästan 900 före trean Östansjö som också var med i snacket länge i fjol). Så när säsongens sista deltävling i cupen, Lucialoppet över tio kilometer asfalt med start och mål i Vretstorp, avgörs på lördagen är det bara några få av veteranklasserna (och damernas juniorklass) som lever. Men det kan ju bli en bra tävling ändå, och i startlistan finns i varje fall några intressanta namn i redan klara cupsegraren Nilsson, Heshlu Andemariam, Fredrik Johnsson, Habtom Tesfamichael, Ulf Hallmén, Sören Forsberg som gör debut för Örebro AIK (och sonen Melker som gör sin andra tävling för KFUM Örebro), Andreas Ingberg, Liduina van Sitteren, Maria Eriksson, Antje Torstensson och Rose Marie Enmalm.

3) Världscupen i skridsko
Dags för säsongens fjärde deltävling, i nederländska Heerenveen, och den för Örebroklubben SK Winner tävlande OS-skrinnaren David Andersson är på plats och kör 500 meter i dag, 1 500 meter i morgon och 1 000 meter på lördag. Andersson tog ju säsongens första världscuppoäng i 1 500-metersloppet i Nagano senast och siktar ännu högre nu.

Bubblare: På söndag avgörs andra deltävlingen i Julserien i Arboga, och efter länsdominansen i första deltävlingen (segrar till Martin Regborn och Josefin Erlandsson) är det förstås läge att hålla koll på den också.

Ann, Torgny, Fredrik – och nu Axel (rakt in i historieböckerna!)

Han gjorde världscupdebut redan våren 2015, veckan efter junior-VM-succén, men då i nationell grupp, i Garphyttedräkten. Men på lördag är det alltså dags för Axel Ekström att för första gången köra världscup i det helvita svenska skidstället, och det är naturligtvis speciellt att ta plats i samma sexmanantrupp som Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Richardsson (och för den delen Jens Burman och Martin Johansson). Axel, som förtjänat platsen genom andraplatser i fristilsloppen i de svenska testtävlingarna i Bruksvallarna (redan då förordade jag att han borde få åka just i Davos) och Idre, blir därmed den fjärde länsåkaren att göra så efter Ann Rosendahl-Torstensson, Torgny Mogren och Fredrik Persson (om jag inte missat någon, minnet är kort och världscupen startade redan 1973). Eftersom Hälleforssonen Torgny och Kilsmo-Fredrik tävlade hela sina elitkarriärer för Jämtlandsklubben Åsarna blir Ekström förste manlige åkare att representera en länsklubb i världscuplandslaget (även Ann körde för Garphyttan som elitaktiv, som när hon var med i OS i Sarajevo 1984 och bland annat tog en femteplats i stafett).
Axel hade ju redan anmält sig till skandinaviska cupen i Lillehammer, men får istället sätta sig på flyget till Davos efter att förbundskapten Rikard Grip ringt in glädjebeskedet. Där står ett fristilslopp över 30 kilometer, med masstart 14.30 på lördag, på programmet och det bjuds en härlig 7,5-kilometersslinga som ska avverkas fyra varv (i kontrast till de allt vanligare 2,5- eller 3,3-kilometersbanorna som tv-producenterna förmodligen älskar) med klättring från 1 554 till 1 669 meters stigning (så höjden över havet är också en faktor) på varje varv och totalt över 1 100 höjdmeter att plocka på fyra varv.
Motståndarna? Tja, jag har inte sett så många av de andra lagen än, men norrmännen lämnar Petter Northug hemma men radar ändå upp tunga namn som Martin Johnsrud Sundby, Sjur Röthe, Pål Golberg, Anders Glöersen och Falusensationen Johannes Kläbo i sin trupp till Davos. Det kan med andra ord bli hårdkörning redan från start, och ett slitgöra för Ekström. Men har han lyckats bibehålla, och rentav slipa, på formen sedan Bruksvallarna kan det bli en väldigt intressant lördag.

Varken Filip Danielsson eller Bill Impola (eller numera för Karlslund tävlande Maria Gräfnings heller, för den delen) får chansen i svenska landslagets regi i skandinaviska cupen i Lillehammer, den där tävlingen som Ekström egentligen skulle ha kört i helgen. Men alla tre är anmälda både till lördagens individuella lopp över fem respektive tio kilometer fristil, och söndagens masstartslopp över 15 respektive 30 kilometer i klassisk stil (men ingen av dem kör fredagens sprint).
Ännu lite lägre ned på nivåstegen kör 15 Garphytteåkare och två från Zinkgruvan (med JVM-aspirerande Zinkgruvesprintern Markus Johansson som tyngsta namnet, klassiska Björnjakten i Älvdalen med individuell start på lördagen och jaktstart på söndag.

Missa förresten inte mitt webb-tv-inslag där jag och Emilia Fahlin går på djupet och nördar ned oss i de sista 300 meterna fram till hennes seger i Vårgårda GP i våras. Det är en del i vår artikelserie om idrottarna som är nominerade till NA:s guldklocka, och i samband med det snackade jag också en hel del med Emilia om den kommande säsongen. Mer om det här på bloggen någon av de närmaste dagarna!

Inneserien tillbaka – och växer till fyra deltävlingar (och VM-löparna träningstävlade som segrare)

Jag måste erkänna att jag älskade iniativet Inneserien, löparcupen som startade med tre deltävlingar över 1 000, 2 000 och 3 000 meter inne i Tybblelundshallen förra vintern (se text och bildextra från sista deltävlingen här), och där det inte bara var först i mål som gällde, utan där tiderna räknades om med hänsyn till kön och ålder (enligt internationella veteranfriidrottsförbundet WMA:s omvandlingstabell) för att utse en totalsegrare. Östansjös Patrik Johansson, som sedan dess hunnit sätta veteranvärldsrekord, vann då efter att ha noterat 89,67, 88,75 respektive 86,45 procent av världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen över 1 000, 2 000 respektive 3 000 meter (2.50,15 över 1 000 meter av en då 50-årig löpare är väl sannolikt den enskilt vassaste tiden). IF Starts Rose-Marie Enmalm var näst bäst men hade en omvänd kurva med bästa procentnoteringen på 3 000 (12.50,50 av en 61-åring motsvarade 89,18 procent; Mikaela Kemppi, som inte sprang alla distanserna, noterade enskilt bästa procenten med 90,38 genom 9.57,63). Ja, ni ser. Bara jag ska göra en snabb återblick på fjolåret blir det en lång nördig odyssé – exakt så kul var Inneserien.
Och nu är den tillbaka – ännu större. 1 500 meter införs på programmet, och därmed växer serien från tre till fyra tävlingar: Den första redan nästa onsdag, den 14 december. Därefter följer 1 500, 2 000 och 3 000 meter under januari-mars nästa år (datum ej bestämda).
Vad innebär det då i praktiken att 1 500 meter införs och vem är favorit den här säsongen? Tja, ännu en medeldistans (gränsen till långdistans inom friidrotten är väl flytande mellan 1 500 och 5 000 meter, men i min värld ligger den någonstans runt 2 500 meter) torde gynna en löpare som Patrik Johansson jämfört med en som Rose-Marie Enmalm, om man tittar på fjolårets tider (hade man i stället lagt till 4 000 meter hade vågskålen däremot kunnat tippa åt andra hållet). De båda var så överlägsna förra vintern att egentligen bara Mikaela Kemppi eller Martin Regborn skulle kunna hota dem om någon av dem gjorde en satsning, nu när Josefin Gerdevåg är höggravid (eller nyförlöst, oklart vilket) och Erik Anfält rehabar. Well, för att vara helt på den säkra sidan slänger jag in en liten brasklapp om Jonatan Gustafsson, som varit så kvick på slutet och som tog hem 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen framför bland andra Regborn, och Erika Bergentz, vars svenska D40-rekord på 1 000 meter motsvarar någonstans just över 88 procent för åldersklassen (och hon är liksom Patrik en som borde gynnas av tre medeldistanslopp). Men jag har ju förstås ingen aning om vilka som ställer upp. Klart är i varje fall att man måste delta i alla fyra loppen för att få en slutplacering.

En liten orienteringsnyhet bjöds det också på under söndagen (eller egentligen redan på lördagskvällen, då jag twittrade om det efter att ha sett det i en facebookgrupp): Erik Fernlund, 25, flyttade från Hedemora till Askersund i våras och väljer nu att byta klubb från Säterbygden till Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (som ju kan behöva lite påfyllning på herrsidan efter sina schweiziska tapp). I en kul intervju på klubbens hemsida, som Oskar Andrén gjort, får Fernlund bland annat svara på fråga om ”hur det känns som orienterare att hugga ned skog?” apropå att han jobbar på Sveaskog. Fernlund svarar: ”Jag är glad att jag inte är områdesansvarig över Nyckelhult och Tisarens område, men annars går det bra. Det är inget som känns konstigt annars.”

Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv, Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén
Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén

Martin Regborn och Josefin Erlandsson (Milanlöparen) sprang (och vann) i dag första etappen i Arboga OK:s Julserien. Den fortsätter med tävlingar 11, 18 och 26 december. Båda är regerande mästare, vilket också verkar vara en av anledningarna till att i varje fall Regborn är tillbaka. ”Terrängen är väl inte den bästa, men traditioner tummar man inte på. Särskilt inte som man är fast i en evig loop då priset för totalseger är fria starter till nästa år …”, skriver han på instagram.

Och apropå VM-löpare som träningstävlar (som Regborn): I London passade Louise Wiker, precis som i går, på att träningstävla på semestern. Den här gången blev det den tredje av vinterns sex deltävlingar i serien Mornington chasers Regents park 10 k (ett tiokilometerslopp som hon kutade som en del av ett långpass med sju kilometer före och sju kilometer efter på 35.34). Tiden gjorde Wiker till bästa dam med si sådär sju minuters marginal, och till trea totalt av 392 startande.

Missa förresten inte min intervju med bragdmannen Bob Impola, som jag fick tag i när han landat på Arlanda strax efter lunch i dag.

I morgon släpps för övrigt svenska truppen till världscupdeltävlingen i längdskidor i Davos till helgen. 30 kilometer i fristil kanske skulle vara något för en sådan som Axel Ekström. Just sayin’ … Å andra sidan handlar det förstås mycket om vilka, och framför allt hur många, av de stora stjärnorna som är sugna. Olsson? Hellner? Halfvarsson? Richardsson? Sedan finns det inte så många platser över i det svenska sexmannalaget …