I brist på snö – länets första stakmaskinstour startar i morgon (och Axel Ekström klar för Tour de ski!)

Ingen snö verkar vara i sikte ens i Ånnaboda (det behövs ju minusgrader för att köra snökanonerna), men nu går grabbarna bakom rullskidtävlingarna i Moto tour (tja, det är väl Mats Carlberg och Mattias Frditz i mångt och mycket, om jag förstått saken rätt) in och räddar länet från akut brist på längdskidtävlingar (Tour de Kif skulle ha startat på onsdagen, men det var inte att tänka på). Det blir förvisso inte på snö, eftersom sådan inte finns, men väl i stakmaskin. Med start i morgon, fredag, drar Moto brutal skierg tour igång.
Vi snackar en prolog och fyra etapper, och man får genomföra dem när man vill (och hur många gånger man vill) mellan den 20 december och söndagen den 5 januari, och efter avslutad ”etapp” fotar man av displayen och postar bilden på facebook.
Etapperna är följande:
Prolog: En minut för högst antal meter.
Etapp ett: 5 000 meter på tid (”Skiergens Rolls royce”, som arrangörerna kallar den).
Etapp två: Tvåmannastafett över 10 000 meter för högst snittfart (fria byten, men båda måste köra totalt minst 3 000 meter och det måste ske minst nio byten; hittar man ingen att köra med får man i stället köra 5×1 000 meter med två minuter vila för högst snittfart).
Etapp tre: 60 minuter för högst antal meter.
Etapp fyra: 10×500 meter med en minut vila för högst snittfart.
Det är valfritt motstånd, de allra flesta skiergmodeller (från Concept2) fungerar och alltihop räknas samman i en cup där vinnaren av varje etapp får en poäng, tvåan två och så vidare. Lägst totalpoäng vinner sammandraget, där ens fyra bästa resultat räkans in. Ett väldigt kul initiativ!

Jag trodde ju att beskedet skulle dröja till efter helgen i Planica, med tanke på att den är viktig ur sprintsynpunkt, men redan i dag valde Svenska skidförbundet att ta ut en första trupp om sju herrar och sju damer till Tour de ski (den kan fyllas på med tre åkare till på respektive distans, beroende på helgens resultat), och redan nu finns Axel Ekström med. Klockhammarsonen får alltså göra sin andra tour tre år efter den första, och känslan är att det kan bli något riktigt bra redan på den första etappen, 15-kilometersloppet i fristil i Lenzerheide nästa lördag. Mycket mer om det när touren närmar sig, förstås.

Ytterligare några namn tillkom som utlovat innan anmälan till Marieberg galleria 6-timmars (som jag gick igenom häromdagen) stängde definitivt (det kommer dock öppnas för ett tretimmarslopp under de närmaste dagarna). Totalt blev det 76 löpare, och av e som tillkom var nog Krister Hägg Lahti, som gick start i backyardloppen förra året, det hetaste. En som jag glömde i min genomgång, och som jag fick lite backning på, är Anton Fauli som vann halvmaran på Svampen 2017 (jag skyller på att han bytt efternamn sedan dess, vilket gjorde det lurigt att hålla reda på …).

Maude Larsson årets eldsjäl i Hallsberg – och så påverkar sprinten i Planica Ekströms Tour de ski-chanser

Varje år utser Hallsbergs kommun årets eldsjäl (bildningsnämnden är jury och priset delas sedan ut under kommunfullmäktiges sammanträde i december), och för andra året i rad tilldelades priset i år en ledare i orienteringsklubben OK Tisaren. I fjol var det Mikael Pihel som fick det, och i dag var det Maude Larsson som fick kliva fram och ta emot utmärkelsen. Själv har jag haft mycket kontakt med Maude över mailen, hon kommer ofta med tips och glada tillrop och mailar bilder på Tisarens löpare, och jag har förstått att hon har koll på det mesta i den där klubben. Bland tidigare mottagare av priset finns ytterligare två Tisaren-profiler i Mats Nylin (2007) och Hans Hallbom (2002) samt Vretstorps IF Anette Wiberg (2012), Östansjös Jörgen Knutsson (2004) och Stocksäters Ingemar Öberg (2001). Priset årets idrottsutövare, som senaste åren bland annat gått till löparen Patrik Johansson (2016) och orienterarna Andrea Svensson (2015), Julia Lauri (2012), Lilian Forsgren (2010) och Johan Runesson (2008) ska också ha delats ut, men jag har inte hört vem som fick det än. Jag återkommer i frågan om det blir någon konditionsidrottare (UPPDATERING 17 DECEMBER: Det var ingen konditionsidrottare, det var bågskytten Caroline Käck).

I dag släpptes truppen till helgens världscuptävlingar i längdskidåkning i slovenska Planica. Eftersom det handlar om sprinttävlingar var det på förhand givet att det för första gången i vinter inte skulle vara några länsåkare med i truppen, men lördagens individuella tävling kommer ändå bli högintressant ur Filip Danielssons och (framför allt) Axel Ekströms synvinkel. Topp 20 i världscupens sprintcup efter lördagens tävling kommer nämligen få varsin friplats till Tour de ski (dock max fyra svenskar, om fler än så är topp 20) utöver de sex platser som svenska landslagsledningen har att fördela. Inför helgens tävling ligger både Johan Häggström (sexa), Teodor Peterson (elva), Oskar Svensson (15:e) och Calle Halfvarsson (17:e) topp 20, och stannar de fyra där öppnas det alltså upp möjligheter för sex andra svenskar i Tour de ski medan Calle och Oskar förstås kommer få platser om de skulle åka ur topp 20 och därmed konkurrerar med Ekström och de andra. Om jag räknar rätt så har Häggström teoretiskt redan säkrat sin plats i Tour de ski (kan inte åka ur topp 20 i helgen) medan väldigt mycket ska till om Peterson ska göra det.

Ekström utanför poängen, Nilsson spände bågen mot distriktsrekord, Danielsson ryckte upp sig och Eklöf mot segern (en bra tredje advent, va?)

Det blev inga världscuppoäng i Davos heller för Axel Ekström, trots att hans favoritdisciplin 15 kilometer fristil stod på programmet. Han fick nöja sig med 48:e plats, 37 sekunder från poäng (topp 30, alltså) och 2.20 bakom segrande norrmannen Simen Hegstad Krüger.
Jag partade med Ekström efteråt, en text ni kan läsa här.

Jag snackade också med Jonas Nilsson efter försöket att slå det 36 år gamla distriktsrekordet i maraton i Malaga i dag. Han låg i fas halvvägs, men orkade inte hålla ryggen han hade behövts och drabbades mot slutet av loppet av en kramp som förstörde allt. Nilsson tappade över tio minuter på andra halvan, jämfört med första, och kom i mål på 2.31.43. 1.10.29 på första halvmaran, 1.21.14 på andra. Att Nilsson gjorde 2.33 när han gick allout för ett toppresultat i maratondebuten i Valencia i december ett fjol och nu var mycket besviken med en två minuter snabbare tid säger rätt mycket om vilka steg han tagit under året (han persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, men fick kramp och klev av i Stockholm marathon).
Fler länslöpare som jag hittat i resultatlistan från Malaga: Martin Duberg gjorde just under 2.57 (pers), David Hedlund gjorde 3.23.33, Fredrik Holm 3.50.50 och Maria Hedlund 2.08.43 på halvmaran. Fyll gärna på i kommentarsfältet om jag missat någon!

På tal om texter jag skrivit … Angående Emilia Fahlins OS-chanser har jag pratat både med SOK och henne själv (om testet av banan, bland annat). Texter som publicerats på na.se under helgen.

Precis som i går var det 16 norrmän överst i listan när skandinaviska cupens premiärhelg i dag avslutades med 15 kilometer i fristil. Jan Thomas Jenssen var snabbast den här gången. Filip Danielsson hade en betydligt bättre dag än i går och blev femte bäste svensk med en 32:a-plats, bara 1.39 bakom Jenssen, 1,2 sekunder från cuppoäng och 21 sekunder från Jonas Eriksson som var bäste svensk (precis före Daniel Richardsson). Totalt kom 155 åkare till start, varav 18 svenskar.

Per Eklöf går mot totalsegern i Julserien, som arrangeras av Arboga OK. I dag följde den rutinerade OK Milan-löparen upp segern i första deltävlingen och andraplatsen i den andra med en vinst i den tredje. 3,5 minuter före tvåan Anton Kruse som liksom trean Jonatan Gustafsson (han som sprang SM-final på 1 500 meter i vintras men som i dag var distanserad av Eklöf med nästan tio minuter i skogen) för KFUM Örebro. Det är mixedtävling, men bästa dam var också från KFUM Örebro; Julia Gustafsson som blev sexa på näst längsta banan (1,5 minuter före Linköpings Elisabeth Ahlgren). Hur poäng räknas och totalsegrare utses har jag inte lyckats läsa mig till, men Eklöf lär, om han inte redan säkrat totalsegern, ha väldigt god chans att göra det när finalen avgörs på annandagen.
I Lindesberg, vilket ju är mer av hemmaplan för Noralöparen Eklöf, dök stockholmaren Martin Larbo, som jobbar i Örebro, upp och vann Lusselunken i Lindesberg nästan fyra minuter före tvåan Axel Thybeck, som springer för arrangörsklubben Lindebygdens OK. Lindebygdens Sofia Carlsson var bästa dam på längsta banan medan Milans Therese Korkeakoski var snabbast av alla på mellanbanan.

Impola femte svensk i La Venosta och Danielsson slog en Northug (men var långt efter täten …) – en skidblogg, helt enkelt

Bob Impola visade sig långt fram i klungan inledningsvis i 34 (jag skrev felaktigt 40 i fredagens förhandstext) kilometer långa långloppsvärldscupslopp La Venosta. Vid mellantiderna efter sex och tolv kilometer (på toppen av andra backen) var han topp tio, och efter 15,5 fortfarande med längre bak i tätklungan. Men sedan började det spricka upp, och i mål fick Vasaloppstvåan som är bördig från Kopparberg och bor i Fjugesta nöja sig med en 24:e-plats, drygt 2,5 minuter bakom segrande ryssen Ermil Vokuev i ett rätt utdraget fält. Max Novak var bäste svensk på femte plats, medan Impola var femma av de blågula. På damsidan skrällde Astrid Øyre Slind och vann med över tre minuters marginal till Britta Johansson Norgren.
I sammandraget är Impola 16:e man efter två tävlingshelger (sjätte bästa svensk). Långloppscupen tar nu jul- och nyårsuppehåll, men startar därefter på riktigt med Kaiser Maximilian lauf, La diagonela, Marcialonga, Toblach–Cortina och Jizerska Padesatka fem helger i rad med start den 11 januari. Det skulle dock inte överraska om vi får se Impola tävla hemma i Sverige för dess.

Filip Danielsson hade en tyngre dag när en masstart över tre mil i klassisk stil i finska Vuokatti inledde skandinaviska cup-säsongen för distansåkarna (det kördes en sprint i går). Danieslson var förvisso placeringen före Even Northug (Petters lillebror som varit på pallen i U23-VM och sexa i världscupen, i sprint), men hela 4,5 minuter bakom segrande Eirik Sverdrup Augdal och först på 57:e plats av 108 startande (tolva av 18 svenskar). Det är som vanligt slående hur norrmännen dominerar i de här sammanhangen: I sprinten i går var alla sex i finalen, elva av tolv i semifinalerna och 23 av 30 i kvartsfinalerna norrmän (på herrsidan, alltså), och dessutom fanns tio till bland de 16 närmast utanför (33 på topp 46, alltså). Sverige hade en man vidare från kvalet (som Danielsson avstod). I dag var det 14 norrmän överst i listan. På damsidan inte riktigt lika ”illa”, 3–3 i kampen Sverige–Norge om finalplatserna i går, och svensk seger genom Maria Nordström i dag.
I morgon väntar distanslopp i fristil, och Danielsson går ut sent, som 160:e av 178 startande vid 10.23, svensk tid.

15 kilometer i fristil står på agendan även i världscupen i Davos, och efter att ha vilat från lördagens sprint är Axel Ekström redo för start. Han går ut som nummer 67 av 88, mitt i det seedade fältet (Ekström själv är inte seedad, men varannan åkare seedad/varannan oseedad säger reglerna), mellan Sjur Røthe och Aleksandr Bolsjunov. Den åttafaldiga VM- och OS-medaljören från Ryssland visade finfin form när han vann skiathlonloppet i Lillehammer förra helgen, och nu startar han alltså 30 sekunder efter Ekström. Kan Klockhammarsonen hänga på när Bolsjunov kommer ångandes (som vi ändå får anta att han kommer göra) kan det räcka riktigt långt. Men det gäller förstås att vara smart och inte spränga sig i jakten på säsongens första världscuppoäng och en plats i svenska Tour de ski-laget.

Örebro parkrun blev inställt på lördagen, på grund av isigt underlag.

Helgens höjdare – Ekström, Danielsson och Impola i elden (och Nilsson kan bli snabbaste maratonlöparen på 35 år)

1. Världscupen (och skandinaviska cupen) i längdskidor
14.55 på söndag drar herrarnas sista distanslopp i världscupen före Tour de ski igång – och återigen står Axel Ekström på startlinjen (startlistan kommer först på lördag kväll, så vi vet ännu inte exakt vilken tid som Klockhammarsonen kommer att starta). Hittills i vinter har han varit 37:a i ett 15-kilometerslopp i klassisk stil (kanske karriärens bästa klassiska lopp), 45:a i skiathlonloppet i Lillehammer och sexa som slutman i stafetten på samma ställe. Mycket talar för att det här är en betydligt bättre poängchans sett till distans och motstånd. Jag skrev en del om det tidigare i veckan.
Även Filip Danielsson kör i landslagsdress den här helgen, men i finska Vuokatti där skandinaviska cupens premiär bjuder masstartslopp över 30 kilometer i fristil på lördagen och distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil på söndagen.

2. Långloppsvärldscupen
I den ”korta” premiären i Livigno för ett par veckor sedan fick ju Bob Impola en riktigt fin start på säsongen med näst bästa långloppsvärldscupsplaceringen sedan andraplatsen i Vasaloppet 2018, och nu är det dags för nästa deltävling ett helt nytt långlopp över 40 kilometer i italienska Vallelungadalen, under namnet La Venosta. Det går på hög höjd, mellan 1 850 och 2 000 meter över havet, och avgörs över fyra varv på en millång bana med en rejäl klättring (per varv) som kommer bli utslagsgivande. Herrarna startar 8.30 på lördagsmorgonen (damerna 10.15) och Impola kommer att köra med nummer 17 på bröstet. I Team Serneke-laget har han med sig Pontus Nordström, Ludwig Tärning och veteranen Jimmie Johnsson. Totalt finns 13 svenska herrar i elitstartlistan.

3. Maratón Málaga
Maran i Malaga är en av de snabbare – och Jonas Nilsson har ju seglat upp som en av länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna, så det ska bli väldigt spännande att se hur 27-åringen tar sig an tävlingen (fler länslöpare, framför allt från Nilssons klubb Örebro AIK, kommer att springa, men jag har inte lyckats få tag i någon komplett lista). Nilsson, som började satsa på löpning först för tre år sedan, gjorde debut på distansen med sensationella 2.33.19 i Valencia i december i fjol, och sprang i april 2.27.04 i Rotterdam, vilket gjorde honom till tidernas fjärde bästa länslöpare. Upp till Erik Anfält på tredje plats saknas knappt 2,5 minuter (en tid under 2.24.38 skulle göra Nilsson till snabbaste distriktslöparen på 35 år).

Bubblare: Ett gäng länslöpare kommer springa ett av Sveriges största 24-timmarslopp, Personliga rekordens tävling (PRT), i Växjö tipshall lördag–söndag. Bland länsnamnen att hålla koll på märks Leonora Johnsson (som slog damernas FKT på Bergslaglseden i somras; när det slogs var det även totalt FKT) och Jennie Grahn. Dessutom arrangerar Lindebygden orienteringstävlingen Lusselunken och så arrangeras den tredje och näst sista deltävlingen i Julserien i Arboga, som brukar locka många länsorienterare. Och så är det förstås Örebro parkrun.

Ekström klar för Davos – återvänder till banan där han slog igenom i världscupen (och Wickholm nära Gustafssons ”rekord” på 1 000 meter)

Axel Ekström får, som jag tippade i gårdagens blogginlägg (men i övrigt var det inte många rätt …), chansen även i Davos. Därmed kommer han hålla sviten vid liv och ha kört alla distanstävlingar i världscupen före Tour de ski. Det betyder förstås att han ligger jäkligt bra till för en plats även där. Men redan i Davos kommer Ekström ha säsongens bästa chanser till poängplacering hittills. Formen är uppåtgående, det är betydligt färre norrmän på startlinjen jämfört med i Lillehammar (åtta i stället för 15), det är Ekströms favoritdistans på menyn (15 kilometer fristil) och det är en bana han har väldigt bra minnen på (på dagen för tre år sedan, den 10 december 2016, gjorde Ekström sin ”riktiga” världscupdebut just i Davos, och tog världscuppoäng över dubbla distansen). Banan är utslagsgivande med 183 höjdmeter per femkilometersvarv (alltså 550 över 15 kilometer) där lejonparten finns på varvets första halva, som i mångt och mycket är en lång klättring på 84 meter med några korta utförsbackar (med höjdförlust) som avbrott. Dessutom ligger Davos uppe i Alperna, så banans högsta punkt är över 1 630 meter över havsnivån.
Calle Halfvarsson står över den här helgen också, efter sin förkylning, så Ekströms lagkompisar på söndag blir liksom i Lillehammar Jens Burman, Johan Häggström och Björn Sandström, plus Karl-Johan Westberg och Gustaf Berglund (av dem är det bara Häggström som dubblerar och även kör lördagens sprint). Filip Danielsson får alltså som väntat lämna laget, liksom Marcus Ruus.
Danielsson ska istället köra premiären i skandinaviska cupen, i finska Vuokatti. Han står över fredagens sprint i fristil men är anmäld både till lördagens masstartslopp (30 kilometer i klassisk stil) och söndagens distanslopp (15 kilometer i fristil).

Jag missade för övrigt att Triumfglasspelen avgjordes i söndags, men så var det. Men faktum är att det var nere och nosades på de snabbaste tider som någonsin noterats av en länslöpare på 1 000 meters-distansen i den här hallen (något officiellt 1 000-metersekord finns inte, och löpare som sprungit snabbare utomhus har inte fått med sina bästa innetider i någon statistik, så hur många – om någon – av de 50 löpare som sprungit snabbare än Jonatan Gustafssons 2.34,22 utomhus även gjort det inne vet ingen). Nå, i herrheatet i söndags var William Wickholm bara 58 hundradelar från Gustafssons toppnotering när han sprang in på 2.34,80 (och då ska man veta att Gustafsson satte den tiden i början av förra innesäsongen – för att mot slutet av densamma vara i sådan form att han tog sig till SM-final på 1 500 meter).
Eftersom Markus Bohman gjort 2.34,42 och Jack Karlsson 2.34,45 så är Wickholm därmed fyra av tusenmeterslöpare inomhus (i varje fall i modern tid) i länet. Och alla fyra ingår i Mikael Kroons träningsgrupp … Det gör för övrigt även tvåan i loppet, Noha Olsson, som slog till med 2.39,46 (och då ska man komma ihåg att han är 17, fyra år yngre än Wickholm). Stocksäters Viktor Sjökvist var snabbast i 17-årsklassen (Olsson har fått flytta upp efter tävlingsårsskiftet den 15 november) med 2.49,54, liksom Glanshammars Elin Freed på 3.19,34.
De yngre ungdomarna sprang i stället 800 och 600 meter.
Hade Wickholm eller Olsson ställt upp – och presterat samma tid – i Inneseriens 1 000-meterslopp förra veckan hade de noterat 84,30 respektive 84.03 poäng och slutat på tredje plats.

Kroon fick KFUM Örebros finaste pris: ”Har alltid insett den sociala gemenskapens viktiga faktorer”

Den 19 december förra året tillkännagavs nomineringarna för NA:s och Löpex Sports pulsklocka, och då skrev Mikael Kroon historia som den första ledaren att ha chansen att få priset. Nu röstade ni, blogg- och tidningsläsare, i stället fram Vasaloppstvåan Bob Impola som vinnare, men Kroon var klar tvåa och har förstås chans på en ny nominering när det är dags nästa vecka. Men redan i kväll, när KFUM Örebro hade julmiddag för sina ledare och styrelser, tilldelades han klubbens finaste pris: Årets KFUM-ledare 2019. KFUM är ju inte bara friidrott och orientering, som jag brukar skriva mo här på bloggen, utan har dessutom verksamhet inom volleyboll, basket, innebandy, frisbee och en rad andar sporter, samt hela verksamheten på Tegelbruket, vid Hästhagen och all kolloverksamhet och liknande. Det finns helt enkelt en och annan ledare som gör upp om det är priset även om det ”bara” handlar om Örebro.
Kroon behöver väl ingen närmare presentation här, men för de som inte vet förestår han elitträningsgruppen inom medel- och långdistans i KFUM Örebro, där bland andra VM-orienteraren Martin Regborns fysik grundläggs, där Josefin Gerdevåg sporrats till distriktsrekord på både halvmaraton och maraton och där en helt ny våg av Örebrolöpare just nu håller på att slå igenom, i skarven mellan junior och senior – från Jonatan Gustafsson som redan varit i final på 1 500 meter på senior-SM till ungdomsfinnkamparna Noha Olsson och Wilhelm Bergentz som just kommit med i gruppen.
Men Kroon är också, om man nu får skriva det som objektiv journalist, en av de mest sympatiska människor jag mött under mina åtta år i Örebros idrottskretsar, han har alltid en stund över att snacka och ett varmt ord till var och en. Plus att han ju har en liten fäbless för att springa långt och, gärna, fort. Han berättade för mig om sommarens Göteborgsvarvsplaner senast vi träffades, men det tror jag inte var meningen att gå i tryck.
Nomineringen till priset, saxad från KFUM Örebro Friidrotts facebooksida: ”Mikael Kroon har under många år varit engagerad i KFUM Örebro Friidrott och gör fortfarande en stor insats bland såväl ungdomar som elit. Då Mikael i sitt civila arbete möter många döva och hörselskadade har han även integrerat flera av dessa i klubben. Mikael har alltid insett den sociala gemenskapens viktiga faktorer då det gäller att få aktiva att utvecklas och vilja fortsätta upp i åldrarna oavsett sportsliga framgångar. Mikaels ledarskap går helt i linje med KFUM Örebros värdegrund och han är en värdig vinnare av årets KFUM-ledare 2019.”
Priset instiftades 1972, och senaste gången ledare från friidrottsföreningen fick det var 2016, då det gick till Daniel Persson.

9.00 i morgon släpper Svenska skidförbundet längdskidtruppen till helgens värlscuptävlingar i Davos, där det bland annat ska köras ett 15-kilometerslopp i fristil som är den sista distanstävlingen före Tour de ski. Ska vi gissa att Axel Ekström får en plats dit också? Filip Danielsson lär ligga sämre till, och är redan anmäld till premiären i skandinaviska cupen i Vuokatti i helgen (de Fis-poängmässigt bästa svenska åkarna som inte är anmälda till Vuokatti är Calle Halfvarsson, Jens Burman, Daniel Richardsson, Oskar Svensson, Simon Lageson, Johan Häggström, Björn Sandström, Karl-Johan Westberg och Ekström – om Lageson, Häggström och Westberg bara kör sprinten och Burman, Richardsson och Ekström bara distansloppet skulle det kunna vara ett lag; men så finns ju Teodor Peterson med i ekvationen också). Vi får se.

Ekström fajtades med storlagen i stafetten – och jag vann mitt livs första löptävling i länet

Jag ägnade en stor del av söndagen åt att springa (mer om det nedan), så därför såg jag tyvärr inte Axel Ekström och de andra i stafetten i dag. Men jag är ju inte sämre än att jag kan läsa mig till att Klockhammarsonen förde hem det svenska herrlaget till en sjätteplats i stafetten i Lillehammer, bara 18 sekunder bakom Norge (ni vet Norge som hade 14 gubbar topp 26 i skiathlonloppet i går, där Sverige hade en åkar topp 36?!) på tredjeplatsen. Jens Burman måste ha gjort en jättesträcka (snabbastpå tredje) som förde upp Sverige från sjunde till tredje plats inför växlingen till Ekström, som gick ut tillsammans med Norges två slutåkare (Finn-Hågen Krogh i förstalaget och Vebjørn Turtveit i andralaget), men två ryssar kom ikapp och tog första- och andraplatsena, medan Ekström tapapde de fyra tunga lagen plus Tysklands Jonas Dobler. Ekström hade ändå sjunde bästa åktid på sträckan (men 41 sekunder sämre än Sergej Ustiugov som fixade segern åt ryska andralaget), höll avståndet mot Finland på sjundeplatsen och drygade ut mot alla andra (som Frankrike och USA). Nu återstår bara ett distanslopp före Tour de ski, ett 15-kilometerslopp i Davos nästa helg. Men eftersom det även körs sprint i Schweiz kan det bli väldigt tufft om de sex svenska platserna, om någon av sprintlöparna ska dubblera. I morgon får vi besked om Ekström eller Filip Danielsson får förnyat förtroende.

I distansloppen i fristil i Sverigecupen i Idre (och de vidhängande juniortävlingarna) var det ingen stor dag för länsåkarna. Lucas Lennartsson, Garphyttan, tog enda topp 30-placeringen med just en 30:e-plats i herrklassen, 2.43 bakom segrande Karl-Johan Westberg. Normalt starkaste junioren Emil Hagström klev av.

Och så var det min egen insats i dag: Jo, jag vann faktiskt en tävling! En löptävling här hemma i länet! Det har aldrig hänt tidigare. I femtimmarsloppet Sågenloppet gick jag upp i delad ledning efter en timme, och efter att ha sprungit och snackat med Janne Werner ett par timmar blev jag själv och fullföljde (trots förkylning i veckan). Vann på 28 varv på det drygt två kilometer långa varvet (58,40 kilometer totalt), och var till slut tre varv (drygt sex kilometer, alltså) före Janne som blev tvåa. Vretstorps IF:s Anna Karlsson vann damklassen (tyvärr vet jag inte på hur många varv, men 20+) närmast före Amanda Johansson på 15 varv och Maria Åström på elva. Daniel Johansson trea på herrsidan, oklart på hur många varv, men några fler än Anna (de sprang ihop en sväng i början, men sedan såg det i varje fall ut som om han drog ifrån något). Över 100 löpare kom till start, och min kollega Katarina Hanslep dök förbi och skrev en text där jag fastnade på bild!

View this post on Instagram

Det är inte varje dag man får lägga upp en segerbild om man heter Jonas Brännmyr. Fram till i dag var enda gången jag vunnit en löpartävling när jag tog hem @the_hill_marathons maratonklass 2017 (alltså en sorts tröstklass, med två (!) deltagare, för oss som inte vågade ge oss på 50 miles). Men i dag hände det äntligen igen! I @sagenloppet i Sänna! Det var både väntat och oväntat – det var ett nog litet lopp med ett tillräckligt galet koncept (spring så många varv du hinner på fem timmar på en 2,085 kilometer lång slinga) för att det skulle passa mig som hand i handske, men dödsförkylningen jag dragits med tisdag-lördag gjorde att jag tvekade att starta. Lördag var det närmaste jag kommit att sjukskriva mig sedan senast jag verkligen gjorde det (vinterkräksjuka januari 2012), men jag piggnade till under dagen och i morse kände jag mig återställd. Men loppet var förstås väldigt nära inpå. Jag startade mycket lugnt, kollade pulsen hela tiden och höll den riktigt låg första timmen. Allt kändes bra, så jag gav mig själv tillåtelse att öka lite, och när jag insåg att jag bara var 45 sekunder bakom ledande @jannewerner trampade jag på för att få sällskap. Vi snackade bort ett par timmar (30,1 kilometer halvvägs) – men sedan hände något jag har lite dåligt samvete över. Janne väntade in mig när jag stannade och pinkade, men jag hade inte ro att vänta när han skulle till bilen och fixa energi, och den luckan orkade han sen aldrig stänga (jag drog ned på tempot för att han skulle komma ikapp, men helt schysst var det förstås inte att fortsätta själv). Janne berättade efteråt att han var rätt stel så här dags, och snart var jag ett helt varv före. En stund senare 1,5. Sedan två. Och när jag gav mig ut på mitt 28:e och sista stannade Janne kvar i värmen (efter 25), så min segermarginal blev tre varv, drygt sex kilometer. Jag ökade lite på sista varvet för att hinna runt (58,40 kilometer på 4.59.57), men annars höll jag mig till planen med högst kontrollerad puls. Förkylningsmässigt kändes kroppen utmärkt både under (annars hade jag klivit av) och efter loppet, trots tre plusgrader, stormbyar och horisontellt regn och hagel. Otroligt mysigt lopp!! Foto: @crossfitmercedes

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Ekström får köra sistasträckan i stafetten – och van Sitteren avslutade med ny seger

Axel Ekström föll, bokstavligen, i jakten på säsongens första världscuppoäng i Lillehammer i dag, och Filip Danielsson valde att kliva av redan efter 7,5 kilometer. Ekström snackade jag med efteråt (Danielsson svarade inte, förmodligen besviken), och den texten går att läsa här. Ekström var 45:a i mål, knappt två minuter från poäng (sex minuter från segern), över 30 kilometer skiathlon. Det gjorde honom till fjärde bästa svensk (Norge hade 14 åkare topp 26, Sverige en topp 36 ….), och efteråt belönades han med en plats i morgondagens stafett. Ja, inte vilken plats som helst utan den som ankare. Det är tredje gången örebroaren får chansen i en världscupstafett: I januari i år körde han en klassisk sträcka när Sveriges andralag blev elva i Ulricehamn. Men framför allt var han ankare i förstalaget som blev femma i La Clusaz i december 2016. Ekström var bara 27 sekunder bakom segrande Norge i mål efter att ha vunnit kampen mot världsmästarsprintern Federico Pellegrino på upploppet. Nu får Ekström återigen chansen på sistasträckan, med Björn Sandström (40:e på lördagen), Daniel Richardsson (37:a) och Jens Burman (åtta) på de tre första.
Topplagens laguppställningar i söndagens stafett:
Norge lag ett: 1) Pål Golberg, 2) Hans Christer Holund, 3) Sjur Røthe, 4) Finn Hågen Krogh.
Ryssland: 1) Andrej Larkov, 2) Ilja Semikov, 3) Denis Spitsov, 4) Andrej Melnitjenko.
Finland: 1) Perttu Hyvärinen, 2) Iivo Niskanen, 3) Lari Lehtonen, 4) Markus Vuorela.
Sverige: 1) Björn Sandström, 2) Daniel Richardsson, 3) Jens Burman, 4) Axel Ekström.
Norge lag två: 1) Niklas Dyrhaug, 2) Mattis Stenshagen, 3) Simen Hegstad Krüger, 4) Vebjørn Turtveit.

På hemmaplan tog sig Zinkgruvans sprinter Markus Johansson återigen vidare från kvalet i dagens fristilssprint i Idre, men det blev återigen uttåg i kvartsfinalen. Den här gången var Johansson fyra hundradelar av en sekund från att ta sista lucky loser-platsen till semifinalen, men i stället fick han nöja sig med en 14:e-plats totalt. Även Marcus Lennartsson gick vidare till kvartsfinal, men tog sig inte i mål där och placerades som 30:e åkare.
När Sverigecupen drog igång i fredags blev Marcus 26:a, en placering och 2,6 sekunder bakom brorsan Lucas som blev bäste länsåkare över 15 kilometer (de båda var knappt två minuter bakom Sollefteås Fredrik Andersson, Ebbas bror, som vann). Bill Impola drog en DNS.
I juniorklasserna – som inte hade Sverigecupstatus – blev Granbergsdals förstaårsjunior Ludvig Berg fyra i H18-klassen medan Garphyttans Emil Hagström blev sist i sin kvartsfinal i H20 i dagens sprint.
I morgon avslutas tävlingarna i Idre med ett distanslopp i fristil.

Liduina van Sitteren gjorde vad som förväntades av henne och tog sin 22:a fullpoängare i rad i årets långloppscup. De enda tävlingarna där hon bommat är de fyra där hon inte ställt upp (Kumla Stadslopp, Vintronasloppet, Fröviloppet och Kilsbergen trailrun), i övrigt har hon sopat rent! Totalsegern säkrade hon någon gång i somras och maximala 72 poäng klev hon upp på när hon vann långa terräng-DM. I dagens tävling, tio kilometer långa Lucialoppet i Vretstorp, blev segermarginalen 1.51 – van Sitteren vann på 37.47, Starts Frida Nilsson blev tvåa på 39.38 och Stocksäters Fanny Strandin trea på 44.36.
Det blev favoritseger även på herrsidan, genom junioren Alexander Larsson, som var 1.52 före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Oskar Hansson i mål – på 34.35 respektive 36.27. Mathias Viktorsson trea på 36.50. Därmed säkrade Michael Welday, utan att ha sprungit, tredjeplatsen i herrarnas långloppscup, den enda pallplatsen det var öppet kring inför året.

Parkrun prisades i går som ”årets samhällsprojekt 2019”, och i veckans upplaga av Örebro parkrun – den 133:e i ordningen – gjorde löparlegendaren Antje Wiksten debut med en seger på 21.18. Erik Jansson var snabbast av herrarna på 18.14.

Helgens höjdare: historia skrivs i världscupen i skidor – och i lilla Sänna

1. Världscupen i längdskidor
Axel Ekström och Filip Danielsson i världscupen i längdskidor – samtidigt. Det har aldrig hänt tidigare, och det är lokal skidhistoria som skrivs. På lördag kör de båda skiathlon i Trondheim, och på söndag väntar en stafett där de båda är två av sex svenska herrar som gör upp om fyra platser (och efter Calle Halfvarssons återbud i går minskar ju inte direkt chansen att få åka, däremot kanske möjligheten till en riktigt framskjuten position). Lördagens masstart startar 12.30 och körs över åtta 3,75-kilometersvarv (med byte från klassisk stil till fristil efter 15 kilometer, alltså fyra varv) med ett riktigt långt och fint motlut med över 60 höjdmeter varje varv (totalt över 150 höjdmeter per 3,75-kilometersvarv). Söndagens stafett körs på samma bana, två varv per åkare (4×7,5 kilometer). Extra utmaning blir det för Ekström och Danielsson (och övriga) att Norge på hemmaplan får ställa upp med 15 åkare. Att ta sig in topp 30 kommer bli knallhårt.
Under veckan har jag pratat både med Garphyttans Dick Lager och med Axel Ekström inför helgen.
På hemmaplan startar också Sverigecupen i skidor med tre tävlingar i Idre (distanslopp i klassisk stil på fredagen, sprint i fristil på lördagen, distanslopp i fristil på söndagen), där juniorerna har nationella tävlingar på lördagen och söndagen. Garphytteåkare som Adam Gillman och bröerna Lennartsson är anmälda liksom Zinkgruvans Markus Johansson, men också Bill Impola som ju gör en liten comeback i nationella tävlingar i år (främst, fortfarande, med inriktning på långlopp).

2. Lucialoppet
Långloppscupen avslutas traditionsenligt med tiokilometerslopp i Vretstorp, och jag skrev en hel del inför tävlingen i förrgår.

3. Sågenloppet
Det helt unika femtimmarsloppet Sågenloppet avgörs i Sänna, mellan Harge och Hammar (alltså söder om Askersund) på söndag, och det ser ut att bli riktigt gemytligt (även om väderprognosen just nu skvallrar om snöblandat regn). Jag kommer själv att dyka upp och sikta mot minst sex mil om bara förkylningen ger med sig. Annars joggar jag väl runt två vändor för medaljen, i varje fall. En tvåkilometersbana som löps åt valfritt håll är det som gäller, hur som helst.