Helgens höjdare – Axels världscupdebut slår förstås allt

1) Axel Ekströms världscupdebut i Davos
Ja, ”värlscupdebut” är det ju de facto inte eftersom Garphytteåkaren Axel Ekström gjorde en tävling i nationell grupp i Östersund för två säsonger sedan, men nu är 21-åringen med i den svenska sexmannatruppen till tremilen i Davos. Vinterstudion sänder på bästa tid på lördagseftermiddagen, och det är individuell start vilket är direkt ovanligt på distanser över 15 kilometer numera, så det är bara att bänka sig. Jag snackade med Axel i går, och den intervjun kan ni läsa här. Tidigare i veckan gick jag dessutom igenom lite förutsättningar här på bloggen (men sedan dess har arrangörerna – på grund av snöbristen, det finns inte en centimeter natursnö i Davos just nu – tvingats korta banan från 7,5 till sex kilometer och ökat antalet varv från fyra till fem; jag missade för övrigt ett antal länsåkare som kört världscup i det blogginlägget, men det tog jag igen i den där artikeln jag länkar till ovan).

2) Lucialoppet – finalen i långloppscupen
Det kunde ha varit spännande. Men problemet är ju att Mikaela Kemppi och Jakob Nilsson var lite för överlägsna i poängsamlandet i långloppscupen i år, och avgjorde tidigt. Och därtill har Örebro AIK, som i fjol låg efter IF Start inför sista tävlingen och mobiliserade våldsamt för att gå förbi och ta segern i klubbtävlingen, varit helt överlägset det här året (leder med nästan 500 poäng före Start och nästan 900 före trean Östansjö som också var med i snacket länge i fjol). Så när säsongens sista deltävling i cupen, Lucialoppet över tio kilometer asfalt med start och mål i Vretstorp, avgörs på lördagen är det bara några få av veteranklasserna (och damernas juniorklass) som lever. Men det kan ju bli en bra tävling ändå, och i startlistan finns i varje fall några intressanta namn i redan klara cupsegraren Nilsson, Heshlu Andemariam, Fredrik Johnsson, Habtom Tesfamichael, Ulf Hallmén, Sören Forsberg som gör debut för Örebro AIK (och sonen Melker som gör sin andra tävling för KFUM Örebro), Andreas Ingberg, Liduina van Sitteren, Maria Eriksson, Antje Torstensson och Rose Marie Enmalm.

3) Världscupen i skridsko
Dags för säsongens fjärde deltävling, i nederländska Heerenveen, och den för Örebroklubben SK Winner tävlande OS-skrinnaren David Andersson är på plats och kör 500 meter i dag, 1 500 meter i morgon och 1 000 meter på lördag. Andersson tog ju säsongens första världscuppoäng i 1 500-metersloppet i Nagano senast och siktar ännu högre nu.

Bubblare: På söndag avgörs andra deltävlingen i Julserien i Arboga, och efter länsdominansen i första deltävlingen (segrar till Martin Regborn och Josefin Erlandsson) är det förstås läge att hålla koll på den också.

Ann, Torgny, Fredrik – och nu Axel (rakt in i historieböckerna!)

Han gjorde världscupdebut redan våren 2015, veckan efter junior-VM-succén, men då i nationell grupp, i Garphyttedräkten. Men på lördag är det alltså dags för Axel Ekström att för första gången köra världscup i det helvita svenska skidstället, och det är naturligtvis speciellt att ta plats i samma sexmanantrupp som Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Richardsson (och för den delen Jens Burman och Martin Johansson). Axel, som förtjänat platsen genom andraplatser i fristilsloppen i de svenska testtävlingarna i Bruksvallarna (redan då förordade jag att han borde få åka just i Davos) och Idre, blir därmed den fjärde länsåkaren att göra så efter Ann Rosendahl-Torstensson, Torgny Mogren och Fredrik Persson (om jag inte missat någon, minnet är kort och världscupen startade redan 1973). Eftersom Hälleforssonen Torgny och Kilsmo-Fredrik tävlade hela sina elitkarriärer för Jämtlandsklubben Åsarna blir Ekström förste manlige åkare att representera en länsklubb i världscuplandslaget (även Ann körde för Garphyttan som elitaktiv, som när hon var med i OS i Sarajevo 1984 och bland annat tog en femteplats i stafett).
Axel hade ju redan anmält sig till skandinaviska cupen i Lillehammer, men får istället sätta sig på flyget till Davos efter att förbundskapten Rikard Grip ringt in glädjebeskedet. Där står ett fristilslopp över 30 kilometer, med masstart 14.30 på lördag, på programmet och det bjuds en härlig 7,5-kilometersslinga som ska avverkas fyra varv (i kontrast till de allt vanligare 2,5- eller 3,3-kilometersbanorna som tv-producenterna förmodligen älskar) med klättring från 1 554 till 1 669 meters stigning (så höjden över havet är också en faktor) på varje varv och totalt över 1 100 höjdmeter att plocka på fyra varv.
Motståndarna? Tja, jag har inte sett så många av de andra lagen än, men norrmännen lämnar Petter Northug hemma men radar ändå upp tunga namn som Martin Johnsrud Sundby, Sjur Röthe, Pål Golberg, Anders Glöersen och Falusensationen Johannes Kläbo i sin trupp till Davos. Det kan med andra ord bli hårdkörning redan från start, och ett slitgöra för Ekström. Men har han lyckats bibehålla, och rentav slipa, på formen sedan Bruksvallarna kan det bli en väldigt intressant lördag.

Varken Filip Danielsson eller Bill Impola (eller numera för Karlslund tävlande Maria Gräfnings heller, för den delen) får chansen i svenska landslagets regi i skandinaviska cupen i Lillehammer, den där tävlingen som Ekström egentligen skulle ha kört i helgen. Men alla tre är anmälda både till lördagens individuella lopp över fem respektive tio kilometer fristil, och söndagens masstartslopp över 15 respektive 30 kilometer i klassisk stil (men ingen av dem kör fredagens sprint).
Ännu lite lägre ned på nivåstegen kör 15 Garphytteåkare och två från Zinkgruvan (med JVM-aspirerande Zinkgruvesprintern Markus Johansson som tyngsta namnet, klassiska Björnjakten i Älvdalen med individuell start på lördagen och jaktstart på söndag.

Missa förresten inte mitt webb-tv-inslag där jag och Emilia Fahlin går på djupet och nördar ned oss i de sista 300 meterna fram till hennes seger i Vårgårda GP i våras. Det är en del i vår artikelserie om idrottarna som är nominerade till NA:s guldklocka, och i samband med det snackade jag också en hel del med Emilia om den kommande säsongen. Mer om det här på bloggen någon av de närmaste dagarna!

Inneserien tillbaka – och växer till fyra deltävlingar (och VM-löparna träningstävlade som segrare)

Jag måste erkänna att jag älskade iniativet Inneserien, löparcupen som startade med tre deltävlingar över 1 000, 2 000 och 3 000 meter inne i Tybblelundshallen förra vintern (se text och bildextra från sista deltävlingen här), och där det inte bara var först i mål som gällde, utan där tiderna räknades om med hänsyn till kön och ålder (enligt internationella veteranfriidrottsförbundet WMA:s omvandlingstabell) för att utse en totalsegrare. Östansjös Patrik Johansson, som sedan dess hunnit sätta veteranvärldsrekord, vann då efter att ha noterat 89,67, 88,75 respektive 86,45 procent av världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen över 1 000, 2 000 respektive 3 000 meter (2.50,15 över 1 000 meter av en då 50-årig löpare är väl sannolikt den enskilt vassaste tiden). IF Starts Rose-Marie Enmalm var näst bäst men hade en omvänd kurva med bästa procentnoteringen på 3 000 (12.50,50 av en 61-åring motsvarade 89,18 procent; Mikaela Kemppi, som inte sprang alla distanserna, noterade enskilt bästa procenten med 90,38 genom 9.57,63). Ja, ni ser. Bara jag ska göra en snabb återblick på fjolåret blir det en lång nördig odyssé – exakt så kul var Inneserien.
Och nu är den tillbaka – ännu större. 1 500 meter införs på programmet, och därmed växer serien från tre till fyra tävlingar: Den första redan nästa onsdag, den 14 december. Därefter följer 1 500, 2 000 och 3 000 meter under januari-mars nästa år (datum ej bestämda).
Vad innebär det då i praktiken att 1 500 meter införs och vem är favorit den här säsongen? Tja, ännu en medeldistans (gränsen till långdistans inom friidrotten är väl flytande mellan 1 500 och 5 000 meter, men i min värld ligger den någonstans runt 2 500 meter) torde gynna en löpare som Patrik Johansson jämfört med en som Rose-Marie Enmalm, om man tittar på fjolårets tider (hade man i stället lagt till 4 000 meter hade vågskålen däremot kunnat tippa åt andra hållet). De båda var så överlägsna förra vintern att egentligen bara Mikaela Kemppi eller Martin Regborn skulle kunna hota dem om någon av dem gjorde en satsning, nu när Josefin Gerdevåg är höggravid (eller nyförlöst, oklart vilket) och Erik Anfält rehabar. Well, för att vara helt på den säkra sidan slänger jag in en liten brasklapp om Jonatan Gustafsson, som varit så kvick på slutet och som tog hem 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen framför bland andra Regborn, och Erika Bergentz, vars svenska D40-rekord på 1 000 meter motsvarar någonstans just över 88 procent för åldersklassen (och hon är liksom Patrik en som borde gynnas av tre medeldistanslopp). Men jag har ju förstås ingen aning om vilka som ställer upp. Klart är i varje fall att man måste delta i alla fyra loppen för att få en slutplacering.

En liten orienteringsnyhet bjöds det också på under söndagen (eller egentligen redan på lördagskvällen, då jag twittrade om det efter att ha sett det i en facebookgrupp): Erik Fernlund, 25, flyttade från Hedemora till Askersund i våras och väljer nu att byta klubb från Säterbygden till Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (som ju kan behöva lite påfyllning på herrsidan efter sina schweiziska tapp). I en kul intervju på klubbens hemsida, som Oskar Andrén gjort, får Fernlund bland annat svara på fråga om ”hur det känns som orienterare att hugga ned skog?” apropå att han jobbar på Sveaskog. Fernlund svarar: ”Jag är glad att jag inte är områdesansvarig över Nyckelhult och Tisarens område, men annars går det bra. Det är inget som känns konstigt annars.”

Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv, Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén
Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén

Martin Regborn och Josefin Erlandsson (Milanlöparen) sprang (och vann) i dag första etappen i Arboga OK:s Julserien. Den fortsätter med tävlingar 11, 18 och 26 december. Båda är regerande mästare, vilket också verkar vara en av anledningarna till att i varje fall Regborn är tillbaka. ”Terrängen är väl inte den bästa, men traditioner tummar man inte på. Särskilt inte som man är fast i en evig loop då priset för totalseger är fria starter till nästa år …”, skriver han på instagram.

Och apropå VM-löpare som träningstävlar (som Regborn): I London passade Louise Wiker, precis som i går, på att träningstävla på semestern. Den här gången blev det den tredje av vinterns sex deltävlingar i serien Mornington chasers Regents park 10 k (ett tiokilometerslopp som hon kutade som en del av ett långpass med sju kilometer före och sju kilometer efter på 35.34). Tiden gjorde Wiker till bästa dam med si sådär sju minuters marginal, och till trea totalt av 392 startande.

Missa förresten inte min intervju med bragdmannen Bob Impola, som jag fick tag i när han landat på Arlanda strax efter lunch i dag.

I morgon släpps för övrigt svenska truppen till världscupdeltävlingen i längdskidor i Davos till helgen. 30 kilometer i fristil kanske skulle vara något för en sådan som Axel Ekström. Just sayin’ … Å andra sidan handlar det förstås mycket om vilka, och framför allt hur många, av de stora stjärnorna som är sugna. Olsson? Hellner? Halfvarsson? Richardsson? Sedan finns det inte så många platser över i det svenska sexmannalaget …