Inget tävlande i mars för Fahlin – och resten av våren ser mörk ut (och hela skidsäsongen avblåst, Varvetmilen inställd – stor genomgång idrott för idrott)

18 mars: Nokere Koerese – inställt.
26 mars: Bruge–De Panne – inställt.
29 mars: Gent–Wevelgem – inställt.
Emilia Fahlin fick ytterligare tre inställda tävlingar i dag, och även Flandern runt (5 april), Amstel gold race (19 april), Vallonska pilen (22 april) och Liège–Bastogne–Liège (26 april) är i en absolut farozon efter att Belgien och Nederländerna (där alla nämnda tävlingarna hålls) i dag infört ännu mer långtgående regler mot publika arrangemang än Sverige (förbud mot evenemang som samlar mer än 100 personer i Nederländerna, alla idrottsevenemang inställda under resten av månaden i Flandern [den norra halvan av Belgien]).
Därtill är Drentse Acht van Westervold (13 mars), Ronde van Drenthe (15 mars) och Omloop van de Westhoek (22 mars), som jag inte tror Fahlin tänkt köra initialt heller, inställda liksom sedan tidigare Strade Bianche (som hon skulle ha kört helgen som gick), och Trofeo Alfredo Binda är uppskjutet till sommaren (en del av de andra tävlingarna kan också få nya datum, men det är den enda som fått det hittills, från 22 mars till 2 juni).
Det blir helt enkelt inte mycket av med cykelsäsongen. Leker man med tanken att även april-loppen i Nederländerna och Belgien ställs in återstår det på världstouren bara ett etapplopp i Kina i början av maj (vem tror att det blir av?) och ett i Kalifornien 14–16 maj innan vi är inne i juni. På nivån under finns Tour de Yorkshire i Storbritannien 1–2 maj, Festival Elsy Jacobs i Luxemburg en vecka senare och några tävlingar i Belgien, Frankrike och Spanien under maj.
Vi får väl se vad som blir av och inte. 6 juli är sista dagen för SOK att anmäla cyklister till OS, som startar knappt tre veckor senare. Men blir det ett OS enligt plan? Det vet man inte heller. Mycket oklart även det.
För historieböckerna kan man notera att Fahlins franska stall redan hade tagit ut sitt lag till 13-milaloppet Nokere Koerse på onsdag: Fahlin skulle ha tävlat tillsammans med australierna Lauren Kitchen och Shara Gillow, franska Jade Wiel, Eugénie Duval och Maëlle Grossetete.
Fahlin är just nu hemma i Girona och tränar, och det kan nog bli ett och annat träningspass innan det är dags att tävla igen.

I går rapporterade jag ju om att Marsspelen, den största friidrottstävlingen i Tybblelundshallen, ställs in. Nu är det också klart att Varvetmilen, milloppet på Väster som är kvalifikation till Göteborgsvarvet och som skulle ha avgjorts den 22 mars, precis som själva Göteborgsvarvet ställts in.
Dessutom är alla svenska parkruntävlingar, inklusive Örebro parkrun, till att börja med inställda resten av mars (alltså de tre närmaste lördagarna).
Nora marathon (21 mars) lockar inte så många löpare att det riskerar att behöva ställas in om gränsen då fortfarande är 500 personer, men Startmilen den 4 april är i farozonen (inget beslut har kommunicerats officiellt därifrån än) och förstås Gubbracet och Vårruset 26–27 maj. Vårruset har från centralt håll ännu inte avlyst några tävlingar (de kör på 21 datum i 20 städer), men skriver på sin hemsida att de ”kommer så fort vi har ny information att återkomma till er om vad som gäller. För tillfället planerar vi dock för att genomföra evenemangen som tänkt.” Stockholm marathon använder i princip samma text, som säkert är framtagen centralt av Svenska friidrottsförbundet.
I längdskidåkningen har Svenska skidförbundet stoppat alla nationella tävlingar, vilket bland annat innebär att den sista SM-tävlingen som fanns kvar i programmet efter gårdagens inställande av SM-veckan – lagsprint-SM under Fjälltoppsveckan i Bruksvallarna – nu också ställts in, liksom 22-milatävlingen Nordenskiöldsloppet där Olivia Hansson är en av toppåkarna och där också Bob Impola hade tänkt tävla i år. Från Finland kommer besked om att Ylläs–Levi är inställt, det enda kvarvarande loppet i långloppsvärldscupen efter de senaste dagens inställda tävlingar i Norge, vilket gör att Vasaloppet blev den sista tävlingen för säsongen och att Impola i år slutar på 25:e plats i totalställningen (21:a plats i sprintcupen, 14:e plats i den nordiska touren som bara blev Vasaloppet i år). I USA och Kanada är de avslutande världscuptävlingarna inställda, och på hemmaplan är tävlingskalendern nu tom.
Orienteringen har ju fortfarande relativ lågsäsong, och förbundet har ännu inte gått ut med några officiella riktlinjer, men Laxträffen i Falkenberg, med nästan 700 anmälda (men inga länslöpare, vad jag kan se), är förstås inställd. ”Svenska orienteringsförbundet återkommer så snart som möjligt med mer information kring hur beslutet om begränsningar av folksamlingar påverkar svensk orientering”, skriver förbundet på sin hemsida. I Ryssland pågår ett skidorienterings-EM som inte är drabbat, men det kan nog bli det sista mästerskapet som avgörs på ett tag. Jaktstarts-SM, som skulle gått under SM-veckan, blåste ju av i går.
Cykelsporten i Sverige är ju i samma sits med ett tag kvar till den egentliga säsongen. Men de skriver utförligt på sin hemsida och konstaterar att förutom alla landsvägslopp har också världscuptävlingen i mountainbike i Portugal  nästa vecka ställts in.
Skridskosäsongen i Sverige är i princip över frånsett SK Winners avslutningstävling i Behrn arena, och det är ett litet arrangemang som verkar kunna hållas. Så sent som vid lunchtid i dag presenterade klubben nya deltagare på sin facebooksida. I Kanada är de stora, öppna skridskotävlingarna i Calgary – som Adam Axelsson deltagit i ett antal gånger och som jag vet att åtminstone ett tag hade planer på att köra i år också – inställda.
Draghundsporten har ännu inte beslutat hur man kommer att agera efter att SM-veckan, där SM för nordisk stil (som är de grenar där man åker skidor bakom hund och som alltså är intressanta ur den här bloggens perspektiv) skulle ha hållits, ställts in. Besked väntas närmaste dagarna.

Danielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen

Filip Danielsson spände bågen i Holmenkollens femmil, och gick med i tätklungan under det första av de sex 8,3-kilometersvarven. Men sedan tog stenhårda banan, och den upptrissade farten, ut sin rätt, och Vedevågssonen droppade av i sitt livs andra världscuptävling. Han krigade sig ändå i mål, men avståndet framåt växte successivt varv för varv:
Första varvningen: 14 sekunder från täten.
Andra varvningen: 1.54 från täten (tappat 1.40).
Tredje varvningen: 5.02 från täten (tappat 3.08).
Fjärde varvningen: 8.45 från täten (tappat 3.43).
Femte varvningen: 12.20 från täten (tappat 3.35).
Mål: 19.25 från täten (tappat 7.05).
En 57:e-plats, nästan 20 sekunder bakom vinnaren, är ju inte jättekul att plocka med sig hem, men man får inte glömma förutsättningarna; Danielsson blev inringd så sent som i tisdags och ställdes mot 15 norrmän och övriga världseliten. Och banorna i Holmenkollen kan knäcka den bäste; dubble världsmästare Finn Hågen Krogh var ett par minuter bakom Danielsson i mål, och världscupledande superstjärnan Johannes Hösflot Kläbo var 40:e man, nästan sju minuter bakom vinnande Dario Cologna (som gick ned i spagat över mållinjen för att få fram tån en hundradel före Martin Johnsrud Sundby), utanför världscuppoängplats.
I världscupfinalen i Falun nästaDanielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen helg (sprint, masstart, jaktstart) är det Sveriges tur att ställa upp med ett stort nationellt fält, och då är det ingen djärv gissning att Danielsson får en ny chans.
Om Axel Ekström får köra då? Det är mer osäkert. Han tillhör ju A-landslaget men har haft en sjukdomskantad vinter och kom inte till start i Sverigecupens finaltävling i Örnsköldsvik i helgen. Där har istället klubkompisen Lucas Lennartsson gått bäst med en 27:e-plats i fredagens prolog (31 sekunder bakom Oskar Svensson över tre kilometer fristil) och 24:e-plats i dag (1.13 bakom Gustav Eriksson över tio kilometer klassisk stil), vilket gör att han ligger på 25:e plats, 1.46 bakom totalledande Teodor Peterson, inför söndagens jaktstart (15 kilometer fristil).
I svenska juniorcupen har Garphyttans Emil Hagström, som vanligt den här vintern, kört bäst av länsåkarna. I fredags blev det en 17:e-plats i trekilometersloppet och i dag tog han en tolfteplats över tio kilometer. Det gör att han slutar på elfte plats i cupsammandraget. (juniorerna avslutar cupsäsongen med en distriktsstafett i morgon).

Många gånger när jag pratat med Matthias Wengelin har han tryckt på betydelsen av startposition i de ständiga masstarter som utgör mountainbikens kungadisciplin crosscountry. Det var därför han häromåret ledsnade lite på världscupen, det var liksom ogörligt att göra något bra där eftersom han aldrig lyckades tillkämpa sig en nog bra rankning för att få en startposition som gjorde att han ens kunde försöka hänga på i täten. Det blev alltid någon krasch eller totalstopp i någon backe som gjorde att han fastnade när farten drog upp, och sedan var tävlingen liksom körd. I dag började örebroaren ändå om sin rankningsjakt, när världscuppremiären avgjordes i sydafrikanska Stellenbosch, och efter ett par år med mestadels tävlande på hemmaplan fick Wengelin ställa upp sig för start som 86:e cyklist av 99 anmälda. Över 30 kilometer (åtta varv på en 4,3 kilometer lång bana, jag vet inte hur den matematiken gick ihop, men så stod det i den officiella banbeskrivningen – förmodligen var det sju varv alternativt 34 kilometer) körde Wengelin upp sig 13 placeringar och gick i mål som 73:a, knappt elva minuter bakom segrande nyzeeländaren Samuel Gaze (han vann U23-VM förra året och vann nu en spurt mot regerande olympiske mästaren Nino Schurter och Maxime Marotte; de tre var loss med över minuten bak). Nästa världscuptävling körs i kroatiska Losinj 21–22 april. Återstår att se om Wengelin kommer till start då.

I Örebro parkrun sprang Bella Lagrange hem sin elfte seger (det här var 45:e upplagan) och därmed har hon lika många som Annica Sjölund och är i delad ledning av maratontabellen (Johan Ingjald tog sin tionde och skuggar tätduon). Ingjald sprang på 19.52 (ensam under 20 minuter) och Lagrange på 24.01.

Helgens höjdare – Holmenkollens femmil, Gräfnings titelchans och dubbla världscuper

1) Holmenkollens femmil
Jag vet inte riktigt om Filip Danielsson har tur eller otur när han blir uttagen till världscupen. Han har fått köra två fantastiska tävlingar (skiathlonloppet i Lillehammer och nu Holmenkollens magiska, klassiska femmil som körts som körts sedan 1902 [1898–1901 var det en tremil]) inför storpublik (det kan säkert bli uppåt 100 000 norrmän i skogen på lördag eftermiddag. Men samtidigt har han fått möta de tuffaste startfälten som världscupen kan erbjuda. Norge dominerar ju längdskidvärlden totalt, och reglerna gör att de, när de arrangerar, får ställa upp med 15 istället för sex åkare till start. Så istället för att bara få möta Martin Johnsrud Sundby, Johannes Høsflot Klæbo, Didrik Tønseth, Niklas Dyrhaug, Finn Hågen Krogh och Hans Christer Holund ställs han nu mot ytterligare nio hungriga norrmän … Det kommer naturligtvis bli överjävligt tufft i en tävling som alla vill vinna någon gång i karriären. I listan över tidigare segrare finns alla från Thorleif Haug (dubbla OS-guld 1924) via Sven Utterström, Mora-Nisse, Assar Rönnlund, Oddvar Brå, Thomas Wassberg, Gunde Svan, Vegard Ulvang, Vladimir Smirnov, Per Elofsson, Petter Northug och Anders Södergren, till Daniel Rickardsson och Martin Johnsrud Sundby (men inte Björn Dähli, konstigt nog, han var som bäst tvåa 1999). I år körs tävlingen i fristil, och precis som varje år sedan 2000 är det masstart som gäller.
Övriga starka skidåkare från länet, som Axel Ekström, bröderna Lennartsson, Adam Gillman, Oscar Johansson och Markus Johansson, samlas till avslutningar i Sverigecuperna både för seniorer och juniorer i Örnsköldsvik.

2) Engadin skimarathon
Med sjunde tävlingen i sju länder, på två kontinenter och inom loppet av åtta helger (den åttonde, när det var tävlingsfritt, åkte Maria Gräfnings Marcialonga …) avslutas på söndag långloppsvärldscupen Fis worldloppet cup med det schweiziska 42-kilometersloppet Engadin skimarathon. För Karlslundsåkaren Gräfnings är förutsättningarna solklara för att hon ska ta hem totalcupen, där hon inför avslutningen är tvåa bakom franska Aurelie Dabudyk (precis så som cupen slutade förra året). 14 poäng skiljer de båda, och eftersom första-, andra- och tredjeplatserna ger 100, 80 respektive 60 poäng i cupen räcker det för Gräfnings att ha Dabudyk bakom sig om hon är topp två. Men nu lockar Engadin fler skickliga skidåkare (och passare de som inte är långloppsspecialister bättre) än många andra av loppen i cupen, så det är inte alls säkert att de båda kommer vara så långt framme (i startlistan finns namn som Nadine Fähndrich, Riitta-Liisa Roponen, Marie Eide och Rahel Imoberdorf). I fjol blev Gräfnings (som då liksom nu i övrigt hade idel topplaceringar i övrigt) femma medan Dabudyk var nia. Så, vad krävs för att Gräfnings ska ta sig förbi Dabudyk med en lägre placering? Jo, blir Gräfnings trea får Dabudyk inte vara bättre än femma, sedan krävs fyra/åtta, femma/nia, sexa/elva, sjua/13:e, åtta/15:e.

3) Världscuppremiär och världstourfortsättning
Efter förra veckans mycket tuffa inledning av värdstouren fortsätter Emilia Fahlin tävlingssäsongen med Ronde van Drenthe (det ska bli 13 grader, men regn) ett knappt 16 mil långt lopp med start i Emmen och mål i Hoogeveen (i Belgien, alltså) där Fahlin kör tillsammans med nya lagkompisen Rachele Barbieri samt Lisa Brennauer, Lucy Garner, Julie Leth och säsongsdebuterande superstjärnan Kirsten Wild (70 proffssegrar under bältet!).
Redan dagen före, på lördagen, gör Matthias Wengelin sin första världscupstart sedan den misslyckades OS-satsningen 2015 (4 juni 2015 gjorde han senaste starten), när mountainbikecyklisternas världscup drar igång i sydafrikanska Stellenbosch.