Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

1) Cykel-VM i Innsbruck
På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

2) Orientering x 3
I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

Tog ny topp tio-placering i världscupen: ”Faktiskt bättre än vad jag trott”

Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som vid sidan om en tävlingsvecka i Danmark och en deltävling i svenska cupen mest fokuserat på rena mountainbiketävlingar under inledningen av säsongen, slog till med andra topp tio-placeringen i världscupen på lika många dagar – och den tredje i karriären – när världscuppremiären i österrikiska Zwettl i dag avslutades med långdistans. Jansson var 6,5 minuter bakom efter en långdistanstävling på nästan två timmar.
– Fysiskt hade jag verkligen en bra dag. Tekniskt finns det fortfarande en del att jobba på. Det var bitvis ganska teknisk orientering och det småstrulade en del i orienteringen på några ställen. Det var inga stora misstag, men flera mindre misstag kostar en del tid. På det stora hela var det ett bra lopp från min sida. Under våren har jag medvetet fokuserat på det fysiska. Nu, i takt med att det är allt fler tävlingar på hemmaplan känner jag mig trygg i att jag kommer att få upp hastigheten på kartläsningen. Resultatmässigt är det faktiskt bättre än vad jag trott. Jag är förvånansvärt jämn med tanke på att jag inte tävlat så mycket fram till nu. Det känns lovande inför fortsättningen av säsongen, säger Jansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Janssons klubbkompis Karin Gustafsson, som gjorde sin landslags- och världscupdebut i helgen, hade det som väntat tuffare och fick nöja sig med en 32:a-plats, över 41 minuter från segern.
I världscupsammandraget tappade Jansson från sjunde till nionde plats, medan Gustafsson är 33:a. De tre individuella distanserna vid mountainbikeorienterings-EM i franska Orleans i slutet av juli och början av augusti är nästa världscupdeltävlingar, och därefter avslutas världscupsäsongen med de fyra individuella VM-deltävlingarna i Litauen i slutet av augusti.

I morgon avgörs den tionde av säsongens 27 deltävlingar i långloppscupen: Lindesjönloppet. Det saknas, så här tre dagar efter Stockholm marathon, en hel del bra namn i startlistan än så länge, men är benen pigga på tisdag morgon kanske somliga efteranmäler sig …

Jansson åtta i världscupen – karriärens näst bästa placering (plus Sjögrens trapprekord, Bäckströms VM-kval och Sundströms parkrunkross)

Det har ju varit orienterings-SM i Örebro i helgen, säger ni. Jodå, jag har inte missat det. Efter att själv ha bevakat kvalet i fredags lämnade jag över stafettpinnen till kollega Elena Lövholm, som levererade från de individuella finalerna i går och sprintstafetten i dag (alltihop pluslåst, förstås). Vid sidan om de största rubrikerna (Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren femma och nia individuellt och tillsammans med Daniel Attås och Oskar Andrén för andra året i rad fyra, bara sekunder [den här gången fem] från SM-medalj, i stafetten) så tog Jonatan Gustafsson en finfin femteplats i H18-klassen (han har därmed varit fyra i stafett-SM i friidrott och femma i sprint-SM i orientering inom en vecka) och en viss Lars Drageryd – som jag skrev en hel del om i bloggens begynnelse, när han bland annat sprang Mount Everest Challenge marathon – vann H21-klassen i publiktävlingen Örebro city sprint på lördagen, 1.45 före Milans veteran Per Eklöf. Elin Winblad vann damklassen.

Dagens största rubrik var nog ändå att Marcus Jansson, mountainbikeorienteraren från Garphyttan som varit Sveriges bäste manlige i sin disciplin senaste åren, tog karriärens näst bästa placering i världscupen; en åttondeplats i en sprint i österrikiska Zwettl. Jansson var 2.12 bakom segrande tjecken Krystof Bogar, men bara 35 sekunder från pallen efter 25 minuters orientering, vilket räckte till karriärens andra topp tio-placering i världscupen och hans näst bästa placering i karriären efter sjundeplatsen i en långdistans i maj i fjol. Jansson var dessutom tolva i medeldistansen i går, och har därmed inkasserat 52 världscuppoäng hittills (världscuppremiären avslutas med en långdistans i morgon) och ligger sjua i sammandraget. Janssons landslagsdebuterande klubbkompis Karin Gustafsson blev 33:a på lördagen (tre poäng i världscupdebuten och 28:a i dag.

Nästan lika stor rubrik förtjänar förstås Per Sjögren, som förbättrade rekordet i Besegrat trappan, som han själv satte i fjol, från 59.03 till 57.44 bara fyra dagar efter segern i Grabbhalvan. Frågan är hur mycket mer det går att slipa av på den där tiden, att snitta 5.46 på det där varvet, tio varv i rad utan vila, kräver sin man …

I Örebro parkrun på lördagen visade Tim Sundström exakt hur fort det går att springa den banan. Örebrofostrade Sundström, som är medeldistansare av svensk toppklass och har distriktsrekordet på på 1 500 meter (3.46,75) men som numera springer för Stockholmsklubben Tureberg, avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 15.52. Därmed blev han först på svensk mark att springa ett parkrun under 16 minuter (tidigare snabbaste tiden hade finske landslagsorienteraren Mårten Bosröm, från Haga parkrun, på 16.17 medan Erik Anfält hade banrekordet i Örebro på 16.39). Också Per Arvidsson (17.17), David Berg (18.01) och Erik Jansson (18.07) gjorde snabba tider. Annica Sjölund satte personbästa när hon tog sjätte raka segern bland damerna på 22.54.

Tim Sundström halvvägs in i Örebro parkrun. Foto: Peter Segerås

Martin Bäckström, vinnaren av Örebro actionrun, kvalade in till hinderbane-VM, som avgörs i Kanada den 14 oktober, när han slutade på 18:e plats i Toughest i Stockholm i går. Bäckström tog sig runt banan på 49 minuter blankt, 6,5 minuter bakom segrande David Nordström.

Helgens höjdare – dubbla SM och garphytteorienterare gör världscupdebut

1) Orienterings-SM
Vid lunchtid i dag, fredag, drar sprint-SM i orientering igång med individuellt kval i kvarteren runt Sörbyängen och Ladugårdsängen, och på lördag och söndag är det individuella SM-finaler och mixedsprintstafett-SM i centrala stan. Mycket mer inför tävlingarna läser ni i de här två pluslåsta texterna (här och här) jag skrev på na.se i går.

2) Stockholm marathon
Även Stockholm marathon är ju SM, i maraton, och i fjol var Örebro AIK-duon Erik Anfält och Mikaela Kemppi fyra respektive femma. Sedan dess har båda haft strul, med skador respektive ”sjukdom”, eller vad man nu ska kalla det Kemppi drabbats av och som jag skriver om i en pluslåst artikel som dyker upp på na.se under eftermiddagen. För de som stannar kvar på hemmaplan, eller kanske tycker 42 kilometer är lite långt, går det förstås bra att kuta åttonde upplagan av Örebro parkrun.

3) Världscuppremiär i mountainbikeorientering
I helgen är det dessutom dags för mountainbikeorienterarna att dra igång den internationella säsongen med tre världscuplopp på lika många dagar – medeldistans på lördagen, sprint på söndagen och långdistans på måndagen. Alltihop i österrikiska Waldviertel. Att Garphyttans Marcus Jansson, som var dominant på herrisdan i Sverige förra året, finns med i truppen är förstås ingen skräll, men med i truppen finns också hans klubbkompis Karin Gustafsson, som gör landslagsdebut.
– Vi åker dit med en känsla av att vi kan ta ett kliv framåt i år. På herrsidan genom fler världscuppoäng och fler åkare i orange/röd startgrupp till mästerskapen senare under säsongen. När det gäller damerna ger vi två nya åkare chansen att förbereda sig för framtida mästerskap och där gäller det främst att skaffa sig erfarenheter från internationella arrangemang, säger Peter Olsson, förbundskapten som händelsevis är från Karlskoga, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Torstensson bästa dubbeljobbaren i långloppscupen – och allt annat som hände i helgen

Snacka om en intensiv helg. För mig personligen så till den milda grad att jag inte ens hann blogga i går. Men priset tog ändå Antje Torstensson, som inte nöjde sig med en femteplats i tiokilometerstävlingen Karlslundsloppet på lördagen utan följde upp med en tredjeplats i 5,2 kilometer långa Annaloppet i Nora på söndagen. Därmed inkasserade hon åtta poäng och blev helgens bästa dubbeljobbare i långloppscupen.
Anette Carlsson, som visat sån fin form på sistone, vann Karlslundsloppet på 44.27, 33 sekunder före Elin Winblad. Örebrolöparen Thomas Chaillou vann herrklassen överlägset, var med 36.39 hela 1.36 före tvåan Jakob Nilsson, men eftersom Chaillou tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof tog Nilsson återigen en fullpoängare i cupen.
Milanorienteraren Josefin Erlandsson vann Annaloppet på målfoto, eller i varje fall på samma sekund (21.26) som Sofie Yngström, Örebro, medan Pär Englund tog hem herrklassen på 18.07, 27 sekunder före hemmalöparen Per Eklöf.

Hur som helst. Helgen började ju redan i fredags med att Andrea Svensson vann i sin landslagscomeback och att Karlslund presenterade tre tunga nyförvärv inför längdskidsäsongen (Kalle blev åtta i Karlslundsloppet, närmast före ironmankungen Morgan Pätsi men precis efter superlöftet Heshlu Andemariam).
Den europeiska juniorcupen i orientering fortsatte sedan med en stafett där Filip Jacobsson sprang avslutningssträckan i Sveriges tredjelag – som blev Sveriges bästa lag i tävlingen med en sjätteplats – och där Andrea sprang andrasträckan i motsvarande tredjelag på damsidan – som också blev sexa men som näst bästa svenska lag där.
På söndagen avslutades mästerskapet med långdistans, där Andrea blev fyra, bara 37 sekunder från pallen efter dryga timmens löpning, och Filip blev 19:e, distanserad med drygt tio minuter av segrande schweizaren Joey Hadorn. Tävlingen var Andreas sista i blågul juniordress – vid årsskiftet blir hon senior.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som totaldominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, hade inte sina bästa tävlingsdagar i världscupefinalen i Litauen. Både i fredagens långdistans och lördagens medeldistans fick han nöja sig med 30:e plats, och i den avslutande sprinten var han bara tredje bästa svensk, på 27:e plats. Därmed halkade han ned till 25:e plats i världscupsammandraget (men där blev han ändå bäste svensk), när säsongen nu summeras.

Kollega Diana Savina bjuder på bildextra från Utmattningen i Dalkarlsberg här, en Tjurrusetinspirerad lerlöptävling. Daniel Edwall tog hem den drygt tre minuter före Anders Haglund, men där inga damer kom till start i den långa klassen. Jenny Dollerup bästa dam på halva distansen, ett varv runt den tuffa fyrakilometersbanan.

Mattias Nätterlund knäcktes av två felspringningar i Härnö Trail, berättar han på Instagram, och fick och fick se en given pallplats förvandlas till en 16:e-plats, över 20 minuter bakom segrande Simon Hodler, IFK Mora.

Mårten Vidlund och Anders Ekholm slutade på övre halvan i Koster swimrun, men viktigaste av allt är förstås att insamlingen Heja Stina, för vilken de tävlar, i rask takt tickar på mot målet på 300 000 kronor.

Själv halkade jag väldigt oväntat in på tävlingen Run for the children, ett sexkilometerslopp i ett småkuperat elljusspår i Karlskoga, som en sjätteklass ordnade till förmån för Världens barn. Efter fyra hårda och/eller långa träningspass tidigare i veckan fick jag nys om det här evenemanget först på lördagskvällen, och kom på söndagen till start med rätt mosiga ben.
Blev chockad när de andra tillät mig ta tät från start, men knappt kilometer in i loppet var det två bakom som tröttnade och drog iväg. De såg jag sedan bara allt avlägsnare ryggar av.
Strax före varvningen, efter kanske 2,5 kilometer, gick ytterligare två man förbi, och med min ynkliga form släppte jag genast en liten lucka även till dem. Men en av dem började gå och den andre hade inte så mycket fart i nedförslöpningarna, så på samma ställe på banan ett varv senare, vid 5,5 kilometer, var jag plötsligt i rygg och sedan också framsläppt som trea. Provade en långspurt uppför det spikraka men rätt branta upploppet (cirka 20 höjdmeter sista 300 meterna), men fick ge mig mot den ene och slutade fyra. Det fanns ingen tidtagning, och min pulsklocka låg på jobbet (jag hade ju inte räknat med den här tävlingen), men de andra två i gruppen sa att vi kutat drygt sex kilometer på runt 25.30. Oväntat bra fart på benen om det stämde.

En bild efter ett par hundra meter. Han i orange blev tvåa till slut, han i blått drog på fart och gick om alla till solklar seger strax efter att den här bilden togs. Foto: Maria Åström
En bild efter en knapp kilometer. Han i orange blev tvåa till slut, han i grått bakom mig (ni ser väl vem som är jag, antar jag …) blev trea efter att ha spurtat ned mig. Foto: Maria Åström