Regborn ”på pallen” i världscupen – och så formerar Tisaren lagen i världens största stafett

Martin Regborn var med och sprang hem en tredjeplats åt svenska andralaget i sprintstafetten i världscupen i Helsingfors i dag (men den räknas inte eftersom Sveriges förstalag var före – de vann – och bara ett lag per nation räknas, så Regborn står kvar på två pallplatser i världscupen i den officiella statistiken). Regborn sprang tredjesträckan och plockade en placering, från femte till fjärde, med åttonde bästa löptid på sträckan, 15 sekunder bakom tjecken Vojtech Kral, som var snabbast av all, och tolv från Gustav Bergman i svenska förstalaget. Lilian Forsgren sprang sistasträckan för svenska tredjelaget och var 14:e hela vägen (även om hon passerade Norges andralags Marie Olausson men fick ge sig mot Storbritanniens Megan Carter Davies) och hade 16:e bästa löptid på sträckan.
Både Regborn och Forsgren beger sig nu 16 mil norrut till Kangasala, där världens största orienteringsstafetter – damernas Venla och herrarnas Jukola – avgörs i helgen. Hur Hagaby ska formera sitt sjumannalag kring Regborn och Filip Dahlgren är ännu inte offentligt, men klart är att Forsgren blir ankare i Tisarens lag i damkaveln som består av fyra sträckor. Josefin Tjernlund springer första, Lovisa Persson andra och Ellinor Tjernlund den tredje, och det mest spektakulära där är väl att Persson petar Andrea Svensson som var så urstark i början av säsongen (och som är tidigare landslagslöpare). Svensson tar istället fjärdesträkcan i andralaget. I Tisarens förstalag kutar Gustav Hindér, Daniel Attås, Oskar Andrén, Johan Aronsson, Valter Pettersson, Mathias Drage och Filip Jacobsson.

På hemmaplan (mer specifikt i min absoluta hemmaplan numera, Sydnärke!) är det trailvecka på gång, med fjärde upplagan av Gallaberget trailrun (i mitt tycke en av länets finaste tävlingar) på onsdagskvällen och nystartade Dovra trailrun (som lovar ännu mer av bilderna att döma) på söndag. Jag kutar båda, hoppas att vi ses!

Regborn i andralaget (!) i världscupstafetten – och så gick det i EM-avslutningen: ”Krökt bromsskiva”

Martin Regborn vann SM-sprinten förra lördagen och var, med bred marginal, näst bäste svensk bakom Gustav Bergman både i lördagens medeldistans och söndagens jaktstart under världscuppremiären i Helsingfors. Men när det i morgon eftermiddag är dags för sprintstafett, som avslutning på premiärveckan, så får han ändå inte plats i svenska förstalaget. Den andra herrplatsen, bredvid Bergman, går istället till Emil Svensk. Det meddelar Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida, och motiveringen är att Svensk hade bästa löptid i söndagens lopp (det var ju jaktstart på lördagens, så först i mål behöver ju inte nödvändigtvis ha sprungit snabbast för dagen).
– Tove (Alexandersson) och Gustav imponerade ju stort i helgen och deras prestationer skapar ett lugn och en trygghet i hela laget. Karolin Ohlsson och Martin Regborn visar att de håller riktigt hög nivå och tar plats på podiet både lördag och söndag. I söndagens jaktstart kliver dessutom Anna Bachman och Emil Svensk fram och visar världsklass; Anna är en sekund från snabbaste tid och Emil är snabbast, säger Susanne Barkholt, som är förbundskapten för orienteringslandslaget tillsammans med örebroaren Håkan Carlsson, till förbundets hemsida.
Sverige ställer upp med Alexandersson på förstasträckan och spurtstarka Ohlsson som avslutare, däremellan Svensk på andra och Bergman på tredje. Regborn får istället ta hand om tredjesträckan i andralaget, där Lina Strand springer första, Max Peter Bejmer andra och Sara Hagström fjärde. Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren blir ankare i tredjelaget där Alva Olsson, Albin Ridefelt och ex-Tisaren-löparen Johan Runesson springer de tre första sträckorna.
Elin Månsson, Anna Bachman, Lisa Risby, Simon Imark och Jerker Lysell finns också på plats i Finland men får inte plats i stafettelagen.

EM i mountainbikeorientering avslutades på måndagen med masstart, och efter sensationella resultat av Viktor Larsson (sexa i mixedstafett, fyra i sprint) var ex-örebroaren på måndagen återigen bäste svensk, men först på 14:e plats och bara en placering före Garphyttans Marcus Jansson. Masstart stod på programmet, och Larsson ledde faktiskt 45 minuter in i den 72 minuter långa tävlingen (och var i det läget över minuten före spanjoren Angel Garcia som till slut tog brons), men mattades mot slutet. Jansson hade en lite bökigare resa och stämplade vid åttonde kontrollen först som 38:a.
”Trots en dålig start lyckades jag ganska snabbt ta mig fram till täten. Följde med klungan på två mindre lyckade gen, varav det första resulterade i en krökt bromsskiva. Stannade till två gånger utan att få ordning på det helt. En 15:e-plats, bara två minuter bakom känns ändå positivt”, skriver Larsson på Instagram.
– Vi har visat att vi har tagit steg framåt och att vi är att räkna med. Det känns skönt inför kommande VM i Danmark, säger förbundskapten Peter Olsson, från Karlskoga, till förbundets hemsida.
Det mästerskapet avgörs 26 juli–4 augusti.

Kungen av Örebroloppet avslutade på topp – och Larsson var en placering och tolv sekunder från sensationell EM-medalj

Jag har inte lyckats sammanställa någon komplett historik, men man kan ändå konstatera att Per Eklöf alltid varit kungen av Örebroloppet (eller KFUM Multisport, som tävlingen tidigare hette). Spridda skurar av vad jag hittat på nätet och i vårt pappersarkiv: Eklöf vann de (tillfälliga) individuella klasserna 2009 och 2018, vann parklasserna 2014 och 2015 (med Henrik Eknor) och var tvåa 2013 och 2017 (jag saknar säkert en hel radda andra resultat). Därför var det helt följdriktigt att han, i par med Christer Casselsjö tog hem det som utannonserats som den allra sista upplagan av tävlingen. De båda släppte tio sekunder på den inledande löpningen men växlade först (tillsammans med Erik Söderström/Kim Stenholm som till slut blev fyra) efter cyklingen och cruisade sedan iväg till seger med över sex minuter. Det var mer spännande om andraplatsen, som Villem Raudsepp och Dan Grabö tog bara åtta sekunder före John Lundström/David Rundström.
I mixedklassen tog meriterade VM-löparen, i 24-timmarslöpning, Sandra Lundqvist (från Kristinehamn) hem segern med över fyra minuters marignal, i par med Fredrik Sundberg. Deras tid hade räckt till en fjärdeplats av 31 herrlag. Pernilla Lagergren/Anton Lidblad och Malin Wandus/Olle Axelsson tog andra- respektive tredjeplatserna. Och på damsidan var Elin Lundberg och Linn Nilsson helt överlägsna och vann med över en kvart före tvåorna Ingalill Kämmerling/Lotta Lennartsson som hade ytterligare lika mycket bak till treorna Matilda Kjellgren/Linda Justesen.

I världscupen i orientering följde Martin Regborn upp sin femteplats i lördagens medeldistans med en ny i söndagens förkortade långdistans med jaktstart på lördagsresultaten. Han tappade Miika Kirmula men tog Olav Lundanes och var i slutändan bara 13 sekunder från pallen. Och han var förstås nöjd när jag pratade med honom efteråt för en (pluslåst) artikel på na.se.
– Jag får vara nöjd. Det är första internationella loppen för säsongen, och man har ju inte riktigt vetat var man legat. Det är sköt att få ett kvitto på att man är med. Två podiumplatser (topp sex) på världscup, när alla de bästa är med, är bra, sa han bland annat.
Lilian Forsgren tappade däremot från 19:e startposition till en 29:e-plats i mål.
Regborn ligger femma i världscupsammandraget efter två av nio tävlingar, Forsgren någonstans runt 25:e plats (det var för svårt att räkna ut med kalkylatorn, och någon uppdaterad lista finns ännu inte att tillgå).
Nästa tävling, om vi bortser från tisdagens sprintstafett där Regborn lär få chansen i förstalaget, är de båda individuella VM-loppen (långdistans den 14 augusti, medeldistans den 16 augusti) som båda räknas in i världscupen.

Ex-örebroaren Viktor Larsson var bara tolv sekunder från en sensationell EM-medalj i mountainbikeorientering när sprinten avgjordes nere i Polen i dag. Larsson slutade fyra, men var faktiskt delad trea (virtuellt, så att säga, cyklisterna startar ju inte samtidigt) vid den 24:e av de 27 kontrollerna på banan, med två minuters tävlingstid kvar. Men ryssen Valerij Gluhov var urstark på slutet och knep bronset de där tolv sekunderna ned till fyran Larsson. Estniske guldmedaljören Lauri Malsroos var 40 sekunder före Larsson i mål. Garphyttans Marcus Jansson slutade på delad nionde plats, minuten från täten, 32 sekunder från medalj och 20 sekunder bakom Larsson (och då ska man veta att han tappade 35 sekunder på en bom till femte kontrollen). Tredje bästa svensk återfanns först på 55:e plats. I morgon avslutas EM med jaktstart.

Under sista dagen av Sayo, den stora friidrottstävlingen i Sollentuna, blev Markus Bohman den 41:a distriktslöparen genom tiderna att gå under fyra minuter på 1 500 meter. Bohman, som normalt springer längre distanser (typ 5 000 och 10 000 meter), passerade mållinjen på 3.58,44, vilket gör honom till 33:a i distriktet genom tiderna, precis före träningskompisen William Wickholm. Ärlas Berhe Kidane vann heatet på 3.56,11, och även Jonatan Gustavsson (3.59,88) och Wilhelm Bergentz (4.04,00) gjorde pers (i Gustavssons fall utomhuspers).

Matthias Wengelin revanscherade sig från lördagens niondeplats i andra etappen av Borlänge tour (som dubblerade som NM i OS-disciplinen crosscountry) med en andraplats, bara 5,5 sekunder bakom segrande Emil Lindgren, på söndagens avslutande etapp. Därmed klättrade Wengelin till fjärde plats i sammandraget, som tredje bästa svensk, i etapploppet som ingår i Sverigecupen. Örebroarens finfina inledning på säsongen fortsätter alltså.

Och Örebrocyklisten Jonathan Ahlsson avslutade tio dagars intensivt tävlande med en pallplats i sitt nionde lopp – 59 sekunder bakom segrande juniorlandslagskompisen Edvin Lovidius i juniorklassen i Falkenloppet.

Veteran-SM i orientering, som avgjordes utanför Edsbyn i dagarna tre, avslutade på söndagen med en medeldistans som gav en medalj av varje valör till länet. Tord Lidström, Hagaby, tog guld i H85, Asta Sjöberg, Lindebygden, silver i D80, och Ann-Britt Göransson, Almby, brons i D65.

Regborn femma i världscuppremiären – får finfint utgångsläge i morgon (och firma Jansson/Larsson EM-sexa)

Martin Regborn fick en utmärkt start på världscupsäsongen då han slog till med en femteplats och bara var 19 sekunder från pallen i en medeldistans i skogarna strax utanför Helsingfors på lördagen. Lite mer om loppet (dock inget eget snack i dag, hann tyvärr inte med det) går att läsa här. Världscuppremiären fortsätter med en jaktstart på lördagens resultat, över förkortad långdistans, vilket gör lördagens starka insats dubbelt värdefull. Regborn kommer därmed gå ut som femma på söndagen, och kan ta upp jakten på Gustav Bergman, som vann lördagens tävling med över minuten, i en stark grupp med norrmännen Olav Lundanes och Magne Dæhli, inom 19 sekunder framför, och schweizaren Daniel Hubmann, som går ut 15 sekunder bakom. Det är ju tre flerfaldiga värdsmästare, så det lär gå undan (och Regborn är ju uppenbarligen i toppslag han också).
Ex-Tisaren-löparen Johan Runesson var tredje bästa svensk på nionde plats.
Lilian Forsgren fick nöja sig med 19:e plats efter, som hon själv beskrev det på Instagram, en bom under ett i övrigt väldigt bra lopp. Hon var drygt fem minuter bakom segrande Tove Alexandersson, som vann med över 1,5 minuters marginal till tvåan Natalia Gemperle, Ryssland.

Mountainbikeorienterings-EM i Polen inleddes med en mixedstafett på lördagen, och fjolårets VM-hjältar (Sveriges första VM-medalj på herrsidan, som två tredjedelar i ett svenskt stafettlag) Marcus Jansson, från Garphyttan, och Viktor Larsson, från Örebro, tog hem en sjätteplats tillsammans med Nadia Larsson.
Nadia körde förstasträckan och växlade som elva till Marcus, som förde upp Sverige till åttonde plats innan Viktor tog över och dunkade till med den tredje bästa sträcktiden av alla som ankare i svenska laget. Det gav alltså ytterligare två placeringar och en sjätteplats i slutändan. Upp till segrande Tjeckien var det drygt sju minuter, till pallen saknades knappt 4,5 minuter.
EM har bara två individuella distanser: Sprint i morgon och masstart på måndag.

I går slog Wilhelm Bergentz, som visat så fin form efter vinterns körtelfeber, till med distriktsrekord över 3 000 meter i P17-klassen, vid tävlingen Sayo i Sollentuna. Bergentz sprang på 8.43,89 och bättrade därmed Albin Olaussons tio år gamla rekordnotering på distansen med över sex sekunder. Loppet var i seniorklass, och Bergentz var åtta i mål men bäst i sin åldersklass. Klubbkompisen (i KFUM Örebro) Markus Bohman blev fyra i loppet på 8.37,92. Gefles Abdelfath Yassin vann på 8.22.24.

Matthias Wengelin inledde Sverigecuptävlingen Borlänge tour med en fjärdeplats i fredagens prolog över två kilometer. Han var knappt fyra sekunder bakom segrande hemmacyklisten Joel Burman, 4.22,6 mot 4.26,4. I dag fick örebroaren, enligt hans egen Instagram, nöja sig med en niondeplats, men då lär motståndet ha varit snäppet vassare eftersom tävlingen etappen dubblerade som nordiskt mästerskap i OS-grenen crosscountry. Några resultat har dock inte publicerats ännu. I morgon avslutas touren med ännu en crosscountryetapp. Axel Lindh kom inte till start i helgen på grund av nya sjukdomsbekymmer, något som förföljt honom under våren.

Jonathan Ahlsson har, efter förra helgens fem stenhårda etapper i Danmark, redan hunnit med tre tävlingar den här veckan: I torsdags var han nia i Nationaldagslinjet, på fredagen tog han en pallplats som trea i Arlanda testtrack race och i dag slutade han sexa i Kringelloppet.

I veteran-SM i orientering, som avgörs en bit utanför Edsbyn den här helgen, har det hittills blivit fem medaljer för länslöparna. Ove Johansson, Järnbärarna, slog till med ett silver i H80-klassen i fredagens sprint medan både Tord Lindström (Hagaby, H85), Anna-Maria Backryd (Lindebygden, D55) och Oskar Arlebo (KFUM Örebro, H40) tog guld i lördagens långdistans där Asta Sjöberg (Lindebygden, D80) tog silver. Notera också att konditionsbloggsbekantingen Per Sjögren blev sexa på fredagen coh tia på lördagen. På söndagen avslutas det hela med medeldistans.

Bara två dagar efter nationaldagens extrainsatta Örebro parkrun var det i dag dags för en ordinarie tävling på femkilometersslingan vid Rynningeviken, och Petra Hanaeus tog tredje segern på sju dagar – med tiderna 19.50, 19.58 och nu 19.49. Hela 118 löpare kom till start, och snabbast av alla var Oskar Hansson på 17.10 (han har tidigare gjort 17.08 som bäst och fortsätter vara nära att bli den åttonde i tävlingens historia att gå under 17 minuter).

Regborn och Forsgren givna i säsongens första landslagstrupp: ”Tror på pallplatser i varje enskilt lopp”

Det var förstås ingen skräll att både örebroaren Martin Regborn och Hallsbergs Lilian Forsgren fanns med när säsongens första landslagstrupp i orientering togs ut på måndagen. Inte bara för att de båda slutade på varsin tredjeplats i elitseriens sammandrag så sent som i går, utan också för att båda haft genomgående starka säsongsinledningar. Regborn tillhör ju dessutom A-landslagets träningsgrupp, medan Forsgren efter många år i landslaget i år står utanför.
Tävlingen det handlar om är världscuppremiären i Finland 8–11 juni, som består av en medeldistans på lördagen och en långdistans med jaktstart på medeldistansen resultat på söndagen, plus en mixedsprintstafett i Helsingfors på tisdagen.
Totalt har Sverige nio platser på dam- och åtta på herrsidan (Tove Alexandersson ha ren friplats som regerande världsmästare), men trots nio platser (och en reserv) har varken Josefin Tjernlund eller Andrea Svensson fått någon plats på damsidan trots fina resultat under våren. Svagare insatser i helgens elitseriefinal lär ha avgjort till andra löpares fördel.
– Ett oerhört starkt lag. Jag tror på pallplatser i varje enskilt lopp, säger förbundskapten Susanne Barkholt till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Efter premiären i Finland väntar två månader innan nästa världscup, då lång- och medeldistanstävlingarna på VM dubblerar som världscupdeltävlingar. Därefter väntar tre tävlingar i Schweiz i september innan världscupen avslutas i kinesiska Gunagzhou i oktober. Martin Regborn var totalfyra, och bäste svensk, i världscupen för två år sedan (tappade en given pallplats i sammandraget på grund av sjukdom under finalen) och har en seger (i Finland 2017), två pallplatser och 15 topp tio-platser i cupen på meritlistan (varav fem fjärdeplatser!). Lilian Forsgren har vunnit en världscupstafett, men också tagit en tredjeplats individuellt (i Spanien 2014) och varit topp tio fyra gånger.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Tisaren topp tio i 25-manna – men oturen fortsätter grina Regborn i ansiktet

Jag insinuerade att Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle kunna blanda sig i toppstriden i 25-manna, jättestafetten i skogarna utanför Stockholm som enligt egen utsago korar världens bästa klubb, i mitt blogginlägg i går. Och visst, klubben tog sin sjunde topp tio-placering i sammanhanget under 2000-talet, men det kunde ha blivit ännu bättre än den tiondeplats (sjunde bästa svenska klubb), drygt elva minuter bakom segrande IFK Göteborg, det i slutändan blev.
Lilian Forsgren och Gustav Hindér hängde i princip med täten på de två första sträckorna (30 respektive 14 sekunder från ledning vid växling), och Dan Larsson, Valter Pettersson, Tomas Hallmén och Magnus Persson såg till att Tisaren var första lag att ha ute alla sina fyra löpare på fjärdesträckan (upplägget i 25-manna är sådant sträckorna tre–sju löps av fyra löpare ”parallellt”, och löparen på sträcka 23, som kommer direkt efter den sjunde, får inte ge sig iväg förrän alla fyra löpare från den sjunde sträckan är inne; därtill ska man veta att de flesta sträckorna har begränsningar för vilka kön eller åldersklasser som får springa dem).
När Mathias Drage skickade ut Lovisa Persson som sista man på sjätte sträckan var Tisaren fortfarande bara 19 sekunder från ledningen, men Josefin Aronsson (som sprang ett av spåren på den sjätte sträckan) hade en lite tyngre dag i skogen och skickade ut Filip Jacobsson först som tionde löpare på sjundesträckan, 4.55 från täten. Jacobsson tog ikapp fyra placeringar, över 1,5 minuter och var inne till växling bara minuten efter Erik Lindgren (hade han sprungit in före Lindgren hade Per Bjurström på sträcka 23 ändå tvingats vänta, så tiden Tisaren tappade på Aronssons sjättesträcka var i det läget begränsad till 72 sekunder, vilket inte gjorde en enda placering i slutresultatet, så häng inte henne).
Men på slutet tog avsaknaden av Josefin Tjernlund och alla schweizare Tisaren haft tidigare år ut sin rätt: Per Bjurström, Andrea Svensson och Daniel Attås tappade både tid och placeringar på de tre sista sträckorna, från en sjätteplats 3.23 från täten till den slutgiltiga tiondeplatsen, 11.02 bakom. Men då ska man vet att till exempel Attås hade VM-medaljörer som Fredrik Bakkman, Mårten Boström och Johan Runesson mot sig på sistasträckan …
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 33:e-plats, knappt 23 minuter bakom IFK Göteborg, medan Hagaby (bästa länslag på Tiomila i somras) var 45:a, ytterligare tio minuter från täten (men Filip Dahlgren gjorde en bra sistasträcka, bara 1.48 från sträckseger trots att han fick springa så långt nere i fältet; det räddade tio placeringar).

OK Tisarens lag som tog tiondepaltsen i 25-manna 2018. Foto: Linda Larsson

I världscupfinalen i orientering fortsätter oturen att grina Martin Regborn i ansiktet. I fjol var Örebroorienteraren topp tio i de sju första världscuptävlingarna (fram till förkylningen i finalen som kostade pallplatsen i sammandraget; och lägger man till avslutningen på 2016 så hade han ett tag topp tio-placeringar i 13 av de 14 senaste världscuploppen). Men i år har det bara blivit en enda topp tio-placeringar, åttondeplatsen på VM-sprinten i augusti. Annars har det varit sjukdomar, formdippar eller som i torsdags, strejkande elektronik. Och i dag blev Regborn dessutom diskad för en felstämpling (jag känner inte till bakgrunden, om det var en ren miss eller något annat) i medeldistansen i Tjeckien, där det ändå inte verkar som om han hade varit topp 30, om jag tolkar tiderna rätt. hemmalöparen Milos Nykodym vann, men i herrarnas världscupsammandrag är det fortfarande öppet mellan ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz och hans landsman Daniel Hubmann (och i teorin även norrmannen Olav Lundanes).
I gårdagens mixedsprintstafett skickades Regborn ut som 16:e på andrasträckan, 64 sekunder bakom täten, och tog fyra placeringar till tolfte, som William Lind och Emma Bjessmo förvaltade till en 13:e-plats i mål för det svenska andralaget.
Tisarens Josefin Tjernlund skickade ut Max Peter Bejmer i det svenska tredjelaget som 21:a efter förstasträckan, 71 sekunder från tät, och han, Eric Börjeskog och Elin Månsson löpte in laget som 17:e. Schweiz vann, 44 sekunder före Sverige som därmed blev tvåa i stafettvärldscupen. I dag blev Tjernlund 47:a (sjua av de nio svenskarna), 8,5 minuter bakom landslagskompisen Karolin Ohlsson som tog karriärens första individuella världscupseger (Tove Alexandersson har ju redan säkrat femte raka totalsegern).
I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint. Bättre lycka för Regborn då?

Trots att Hostruset i morgon och 25-manna i dag gjorde att de flesta (alla?) meriterade löpare avstod Örebro parkrun i dag kom hela 68 till start i den 74:e upplagan. Annica Sjölund var snabbast av damerna för 14:e gången (23.18 nu), medan Mahfoudh Ameuri tog sin allra första seger på 19.21 (sex sekunder före undertecknat som inte kunda stänga luckan på slutet, trots full insats).

Helgens höjdare – stor orienteringshelg (och långloppscupen kan avgöras!)

1) Världscupfinalen i orientering
Jag skrev ju en hel del om världscupfinalens mindre lyckad inledning med knockoutsprint i går, och helgen fortsätter med att Martin Regborn, Josefin Tjernlund och de andra orienterarna tar sig an en mixedsprintstafett på fredagen och en medeldistanstävling på lördagen, som båda avgörs några mil norr om den tjeckiska huvudstaden, och sedan avslutas hela världscupsäsongen med en vanlig, individuell sprint inne i Prag på söndag. Förhoppningsvis blir de tävlingarna sportsligt rättvisa.
I dagens stafett springer Regborn andrasträckan (den första herrsträckan) i Sveriges andralag som också består av Alva Olsson, William Lind och Emma Bjessmo, medan Tjernlund springer förstasträckan i svenska tredjelaget innan hon lämnar över till Max Peter Bejmer, Eric Börjeskog och Elin Månsson. Lina Strand, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Tove Alexandersson kutar i förstalaget. Om något av de svenska lagen vinner dagens tävling, samtidigt som bäst på femte plats tar Sverige hem stafettvärldscupen.

2) 25-manna
Konstigt nog (är det älgjakten som spökar?) avgörs 25-manna – stafetten där varje lag består just av 25 löpare och som därför påstår sig kora världens bästa klubb – samtidigt som världscupfinalen, så massor av svenska topplöpare saknas. Även Tisaren är förstås märkta av detta (Tjernlund), men andra potentiella topplag borde kanske påverkas mer: Hallsbergs- och Kumlaklubben har trots allt fått ihop ett ramstarkt lag med supermeriterade landslagslöparen Lilian Forsgren på förstasträckan, orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér på andra, Andrea Svensson och Daniel Attås på de två avslutande och tunga namn som Oskar Andrén, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, FIlip Jacobsson och Erik Fernlund på några av de andra sträckorna. Tisarens bästa placering på 25-manna är en andraplats från 1995. Under 2000-talet har klubben varit topp tio sex gånger, som bäst fyra 2007. Det kommer också bli spännande att se hur långt Hagaby, som ju blev bästa länslag i Tiomila i somras men nu saknar Martin Regborn, kan utmana. Laguppställningarna behöver inte offentliggöras förrän vid 21-tiden i kväll, och Hagaby har inte publicerat sin ännu. Tävlingen avgörs med start och mål på Järvafältet.

3) Hostruset
Det var 2016 som Martin Regborn svarade för en av de mest imponerande insatser jag sett på Örebros gator när han sprang hem femkilometersloppet på Väster på 14.57. På damsidan är banrekordet i Hostruset (jag har fortfarande inte blivit klok på om prickar på Ö:et fallit bort eller om det handlar om att loppet avgörs under förkylningssäsongen) fortfarande Mikaela Kemppis 17.36 från året innan. I år finns varken Regborn (världscupavslutningen) eller Kemppi (änun inte tillbaka i storform efter fotoperationen) med i startlistan, men det gör däremot Per Arvidsson som har som därmed har möjlighet att dra ifrån enda utmanaren Andreas Ingberg (som inte är föranmäld, men man kan ju förstås efteranmäla sig) ännu mer i långloppscupen. Oavsett Arvidssons resultat kommer han ha möjlighet att avgöra cupen i nästa deltävling, Åstadsloppet nästa helg, om Ingberg inte tar några poäng på söndag. Bland damerna är varken Liduina van Sitteren eller Karin Forsberg anmälda, och förblir det så kommer van Sitteren att bli mästare i kavaj eftersom Forsberg då inte längre kan komma upp i mer än 62 poäng i cupen (de 36 hon har nu plus de 26 som finns kvar att tävla om efter helgen) medan van Sitteren redan har 63. Men någon av  dem, eller båda,  dyker säkert upp, de har varit mycket tävlingsvilliga under inledningen på hösten.
Mest spännande namnet som verkligen kommer till start? Utan tvekan Josefin Gerdevåg, som tävlat mycket sparsamt på slutet; i långloppscupen har hon inte varit med sedan Semesterhalvmaran. Formkurvan har, åtminstone fram tills dess, varit ständigt uppåtgående efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och nu blir det intressant att se hur stora framsteg hon gjort senaste månaderna. Närmsta målloppet är Valencia marathon i början av december. Nu har jag förvisso hört ryktas om att Gerdevåg inte kommer gå för fullt (hon tar tävlingen som en del i ett långpass), men jag ser ändå inte att någon av de föranmälda ska kunna utmana henne om segern. Men om pallplatserna finns Maria Eriksson, Marie Dasler, Antje Wiksten, Hanna Henriksen och Ester Skoglund. På herrsidan finns alltså Per Arvidsson, men också Markus Bohman, Jonathan Gustavsson, Tomas Chaillou och Filip Öhrn.

Regborn utslagen i världscupkvartsfinal – efter arrangörsmiss och ignorerad protest: ”Ett skämt”

Årets orienterings-VM var ju det sista (för tillfället, i alla fall) där både sprint- och skogsorientering samsades på samma världsmästerskap. 2019 i Norge avgörs endast skogsdistanserna (långdistans, medeldistans och stafett) och 2020 i Danmark endast sprintdistanserna (som fram till nu varit sprint och mixedsprintstafett, men för att få till en tredje VM-distans även jämna år har Internationella orienteringsförbundet plockat upp knockoutsprint). Ni som följer bloggen minns säkert att det testades (av bland andra Lilian Forsgren och Oskar Andrén) under Euromeeting nyligen, och i dag var det dags för disciplinen att göra entré i världscupen, under världscupavslutningen i Tjeckien. Tävlingsformen liknar längdskidornas sprint, med kval med individuell start följt av kvartsfinaler, semifinaler och final med gemensam start (men med några variationer i vilka kontroller som ska tas, för att omöjliggöra ren följa John-löpning). TV-mässigt, visst. Men mer löp- än orienteringstävlingen? Förmodligen. Långt från de klassiska långdistanserna i djupa skogar, som purister trånar efter, är det ju i varje fall.
Och ändå, ett visst mått av succé blev det för svensk del när Tove Alexandersson via en tredjeplats i finalen i eftermiddags säkrade sin femte raka totalseger i världscupen, men för örebroaren Martin Regborn slutade dagen med uttåg i kvartsfinalen på grund av en arrangörsmiss och ett märkligt efterspel. Inte den bästa reklamen för en ny gren, naturligtvis.
Regborn var tvåa i sitt kvalheat (med individuell start, alltså) och fick möta landslagskompisen William Lind, ukrainaren Ruslan Glibov, österrikaren Robert Merl och schweizarna Martin Hubmann och Joey Hadorn i sin kvartsfinal. Regborn tog kommandot i heatet genom ett eget vägval från andra till tredje kontrollen och var först dit – men tvingades vända tillbaka när det visade sig att kontrollstationen inte var aktiverad och hans ”stämpling” inte hade tagit (Batteriproblem? Hade stationen gått in i strömsparläge trots att heatet innan löptes bara fem minuter tidigare? Oklart.). Nästa löpare ”aktiverade” stationen, och Regborn hann i hetsen uppfatta vad som hände, vände tillbaka och fick sin stämpling registrerad, men var då nere på tredje plats i heatet (bara topp två går till semifinal), och alla var ihop i en grupp igen förbi sjätte kontrollen. Regborn försökte då återigen ett eget vägval, till den sjunde av de nio kontrollerna, men tjänade ingen tid och hamnade lite bakom tätkvartetten till sista kontrollen som satt i början på en löparbana målet 100 meter längre ned på densamma. I mål var han fyra sekunder bakom Glibov och Lind, som tog semifinalplatserna.
”Det är ett skämt när man måste vända tillbaka och aktivera SI-enheterna på grund av att man tagit bästa vägvalet och låg först i klungan”, skriver Regborn på twitter. På min fråga om Sverige lämnade in en protest svarar han: ”Givetvis, men arrangörerna vägrade att ta emot den …”
Något slutgiltigt resultat har jag inte lyckats hitta, men en femteplats i ett kvartsfinalheat ska ge en placering mellan 25–30 i tävlingen.
Den andra länslöparen i tävlingen, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade 14:e i sitt kvalheat och missade topp tolv, som ger en plats i kvartsfinalerna, med åtta sekunders marginal.
Hemmalöparen Kral Vojtech och tjeckiska Judith Wyder vann tävlingen. I morgon fortsätter världscupfinalen med mixedsprintstafett.

På hemmaplan är det nattorienteringssäsong på gång. I går kväll avgjordes både den första etappen av tre (tre onsdagar i rad) i Rolles nattcup, en klassisk tävlingsserie i Kristinehamn som brukar locka en del länslöpare, och Örebro läns orienteringsförbunds officiella 25-mannaträning (jättestafetten 25-manna avgörs ju i Stockholm i helgen). OK Djerfs Per Jansson vann herrklassen i Rolles 15 sekunder före Hagabys Oskar Eklöf (som ju bor i Karlskoga och har nära till Kristinehamn), och Tisarens Filip Jacobsson, som visar gryende form sent på säsongen (minns lördagens parkruninsats!), var snabbast i 25-mannaträningen, tre–fyra sekunder före tre som jagande (det var masstart). Tisarens Lovisa Persson var snabbaste dam på långa banan, 1,5 minuter före klubbkompisen Rebecka Nylin, medan OK Ravinens Amanda Karlsson var snabbast av alla på mellanbanan.

 

Lyckat test – nu får säsongen ett nytt mållopp

Efter maghaveriet under Bergslagsleden ultra började jag titta på att förlänga säsongen med ytterligare ett mållopp (BLU var mitt stora mål för i år, men jag har också sett Niesen treppen lauf, Lurs backyard ultra och Ultravasan som mållopp). Ja, ärligt talat hade jag faktiskt börjat snegla mot en asfaltsmara redan innan. Jag har aldrig varit i bättre form, och jag har oavslutade affärer på maratondistansen: Jag har bara gjort två asfaltsmaror i livet – 4.23.48 i Stockholm marathon 2009 (jag gick in i väggen efter tre mil i värmen) och 3.27.53 i Stockholms jubileumsmarathon 2012 (på en förlängd version av OS-banan 2012, på dagen hundra år senare) – och tja, min pappa sprang på 3.24.33 i Stockholm marathon 1986 (när jag var ett halvår gammal), och man vill ju ha familjerekordet … Samtidigt är jag inte så mycket för att springa på asfalt, har knappt gjort ett lopp värt namnet på underlaget (och inte tränat särskilt mycket på det heller) sedan 2012, så jag vill inte springa en mara bara för att gå under 3.24 – jag vill känna att jag kan göra något med mina mått mätt ”riktigt bra”, något jag kan vara nöjd med flera år framöver och därmed stänga lusten att springa den här distansen för ett bra tag.
Nåväl. Efter Bergslagsleden ultra beslutade jag mig för att göra ett test: Kan jag springa en halvmara på träning under 1.30 så kommer jag springa Växjö marathon den 20 oktober. Jag menar; kan man springa halva under 1.30 på träning borde man väl med nummerlappens hjälp kunna närma sig tre timmar på hela distansen, eller? Nåja, i dag var det dags för testet, och jag valde förstås plattast tänkbara banan: Den gamla banvallen mellan Karlslund och Garphyttan (men jag sprang bara fram till Östertysslinge, där det kommer en backe upp mot Latorp, och sedan fram och tillbaka på platten för att få ihop de 21 098 meterna). Facit: 1.28.26.
Så i kväll anmälde jag mig följaktligen till tävlingen och bokade hotellrum i Växjö. En ny utmaning är född!

I morgon startar världscupfinalen i orientering i Tjeckien med knockoutsprint, och Martin Regborn och Josefin Tjernlund står båda på startlinjen. Men mer om det då!