Olivia Hansson vann Lospåret: ”Trött och nöjd” (Och David Andersson avbryter sitt VM-kval)

Det blev favoritseger i Lospåret i Hällefors när Olivia Hansson, som ju varit fyra och trea i de två inledande loppen i den svenska långloppscupen i längdskidor (som har uppehåll i två helger nu), avgjordes. Hansson klarade av de drygt 40 kilometerna (jag har läst både att loppet var 40 kilometer och att det var sju varv på en sexkilometersbana vilket hade gjort 42 kilometer) på två timmar och 19 minuter, och var med det nästan fem minuter före tvåan (Madelene Nord, IFK Mora) och 13,5 minuter före trean (Sofia Holmgård, Grava) i mål. ”Trött och nöjd”, skriver Hansson på Facebook.
På herrsidan såg Linus Larsson, som också han haft en finfin inledning på långloppssäsongen, till att det blev Karlslundsseger även där när han gick loss tillsammans med Stefan Sunnerberg (de var nästan sju minuter före trean Anton Enberg, Falun Borlänge) och sedan spurtade ned SK Ringen-åkaren med fem sekunder.

På den något större långloppsscenen körde Bob Impola hem tredje raka topp 20-placeringen, och årets bästa hittills, när han blev 14:e i långloppsvärldscupens La diagonela. Impola är därmed kvar på 16:e plats i totalen och femte plats i ungdomstävlingen, som är riktigt tajt. Tord Asle Gjerdalen vann sju sekunder före Ilja Tjernousov, Impola, som var fjärde bäste svensk, var drygt 3,5 minuter bakom. Nästa söndag är det dags för Marcialonga, vid sidan om Vasaloppet (och möjligen Birkebeinnerrennet), det största loppet i långloppsvärlden.

I Erfurt beslutade sig David Andersson, SK Winner-skrinnaren, för att avbryta försöket att kvala till sprint-VM i förtid. Precis som i SM förra helgen har han inte riktigt fått till det, och efter gårdagens 44:e-plats på 500 meter blev han i dag 32:a på 1 000 meter (1.14.54). Han har därmed den 28:e-plats osm krävs inom räckhåll för VM-kval (han ligger 32:a med ett 500- och ett 1 000-meterslopp kvar), men kroppen verkar inte fungera just nu. ”Tyvärr [fortsatte] motgångarna och efter dagens lopp beslutade han sig för att inte tävla mera under helgen. Sannolikt är han påverkad av någon sjukdom”, skriver Kenth Borgström på Svenska skridskoförbundets hemsida. Därmed blir det inget annat mästerskap än EM, som Andersson körde för två veckor sedan, den här säsongen. Enda som återstår av större dignitet i den internationella kalendern för Winner-åkarens del är därmed världscupfinalen i Minsk i mitten av mars.

Elin Schagerström slutade på åttonde plats, som tredje bästa svensk, i medeldistansen som utgjorde det första av två tävlingar i den nordiska juniorlandskampen i skidorientering, och som avgjordes i norska Lygna i dag. Garphytteåkaren var knappt sju minuter bakom segrande Maria Hoskari, Finland.

Både Johan Ingjald och Bella Lagrange (som säkert skulle ha kört Ice race vintage om det blivit av i dag, men nu istället fick springa) tog sina sjunde segrar i Örebro parkrun när den 40:e upplagan avgjordes i dag. Båda var dock en bra bit från sina bästa tider (det låg väl en hel del snö på banan, kan man tänka) med 19.18 respektive 23.38, men segermarginalerna var ändå rätt stora.

Helgens höjdare – dubbla långloppsvärldscuper och David Anderssons VM-kval

1) Långa skidlopp
I Engadin avgörs 65 kilometer långa La Diagonela, den fjärde deltävlingen i långloppsvärldscupen Skiclassics, med Karlslunds Bob Impola (och förre ÖSK-juniormålvakten Johan Kanto!) på startlinjen. I Lienz avgörs avgörs 60 kilometer långa fristilsloppet Dolomitenlauf, premiären i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup, med Karlslunds Maria Gräfnings som en av två huvudfavoriter i damklassen (hon var tvåa i fjol, bakom Frankrikes Aurélie Dabudyk som är med i år också). Och i Hällefors firar Lospåret 50 år (jag skrev om det redan i går). Det ska med andra ord åkas långt i helgen. Och för alla som inte ställer upp i någon tävling rekommenderar jag att bege sig upp i Kilsbergen och åka på de underbara spåren mellan Digerberget och Ånnaboda, för till veckan hotar mildväder att komma och förstöra de underbara förutsättningarna som råder just nu.

2) Nordiska juniorlandskampen i skidorientering
Garphyttans Elin Schagerström gör sin viktigaste tävling inför stundande junior-VM: Den nordiska juniorlandskampen som avgörs i samband med Lygna Skio weekend i norska Lygna. Schagerström kommer att tävla i D20-klassen på JVM, men får i Norge chansen att verkligen visa klass då hon tävlar i D18-klassen (som inte existerar utanför Norden).

3) Världscupen i skridsko
Efter att SOK vägrat ta ut honom till den OS-plats han fixat åt Sverige, och ett rätt misslyckat SM (om man kan kalla det det när man tar två guld) så laddar SK Winner-skrinnaren David Andersson om för att kvala till sprint-VM, som avgörs i kinesiska Changchun 3–4 mars. Ett kval som avgörs i samband med världscupen i Erfurt fredag–lördag, där Andersson måste vara topp 28 på poäng efter två 500- och två 1 000-meterslopp (men man räknar bara tre åkare per nation, så troligtvis räcker en lite sämre placering än 28:e för att kvala). Han inledde nu på förmiddagen med 37.15 på 500 meter, vilket ser ut att ge en 45:e-plats eller så.

David Andersson slog svenskt rekord på 1 000 meter – och kvalade till OS på 1 500 meter

Snacka om att pricka formen vid precis rätt tillfälle. David Andersson, skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, visade ju att något stort var på gång redan i fredags, då han slog personligt rekord med över halvsekunden på 500 meter och bara var en hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på distansen.
När tävlingen, världscupen på den erkänt extremt snabba gamla OS-ovalen i Salt Lake City, fortsatta på lördagen gjorde Andersson, med 63 hundradelars marginal sitt bästa 1 500-meterslopp på två år – och tiden 1.46,05 räckte till att knipa den 35:e och näst sista OS-kvalplatsen på distansen. Nu ska man inte riktigt ropa hej för det – jag återkommer till det nedan.
Men på söndagskvällen, svensk tid, avslutade Andersson hur som helst tävlingarna i Utah med helgens allra bästa resultat när han sänkte sitt eget över två år gamla svenska rekord på  1 000 meter med hela 38 hundradelar: Från 1.09,44 till 1.09,06. Hygglig leverans i alla tre lopp den här helgen, för att uttrycka det milt …
Men tillbaka till det där med OS-platsen: Andersson 1 500-meterslopp innebär att han nu säkrat en OS-plats åt Sverige, och att Svenska olympiska kommittén (SOK) därför kommer få frågan av Internationella olympiska kommittén (IOK) om de vill utnyttja den. Det ska man inte alls vara säker på att de vill göra. SOK kräver nämligen ofta att idrottarna de tar ut har visat topp åtta-potential inför OS (och det kan Andersson med bästa vilja i världen inte sägas ha gjort, dit upp hade han 2,5 sekunder i helgen), framför allt av idrottare som redan gjort ett OS (och Andersson var ju med i Sotji för fyra år sedan, även om hans mästerskap den gången förstördes av vadskada som gjorde att han inte kunde göra sig själv rättvisa; han slutade 38:a av 40 startande både på 1 000 och 1 500 meter). Någon gång i slutet av december eller början av januari lär SOK komma med ett besked. 1 500-metersloppet i OS avgörs den 13 februari.
Faktum är att det finns en liten möjlighet att Andersson, om han blir uttagen, också får åka 1 000-metersloppet, trots att han inte kvalat in dit. Söndagens svenska rekord gav honom nämligen en plats som första reserv bakom (hade han åkt åtta hundradelar fortare hade han säkrat en plats åt Sverige även där), och tackar något av de 18 länderna som delar på 36 kvalplatserna tackar nej till någon av platserna så kommer SOK vara först att få frågan om de vill skicka en i stället.
Förutom Andersson har Nils van der Poel säkrat en OS-plats åt Sverige på 5 000 meter, och eftersom han inte var med i Sotji lär han ha större chans att få åka till Pyeongchang. Och faktum är ju att SOK skulle kunna ge honom platserna på de distanserna som Andersson kvalat för, om de bara vill.

Helgens höjdare – duellen i Vretstorp och Örebroskrinnaren en hundradel från svenskt rekord

1) Lucialoppet
Så ska den då äntligen avgöras; herrklassen i långloppscupen. Det är dags för säsongens 27:e och sista deltävling (varav 25:e individuella), och förutsättningarna är sådana att IF Starts Per Arvidsson behöver vinna tävlingen samtidigt som KFUM Örebros Per Sjögren inte blir topp sex för att han ska gå om. Under alla andra omständigheter tar Sjögren sin andra titel i karriären. Till saken hör också att Sjögren är föranmäld, och att han förutom Wedevågsloppet i våras vunnit varenda deltävling han sprungit i, medan Arvidsson inte föranmält sig. Därmed kan cupen vara avgjord redan när startskottet går, om nu inte Arvidsson åker till Östansjö och efteranmäler sig. För det är där, i Vretstorp, som Lucialoppet avgörs. Det handlar om ett tiokilometerslopp på asfalts- och grusvägar, med start och mål på Fredriksbergs IP.
”Jag har aldrig sprungit loppet men ser framemot att få bekänna färg igen. Två månader med förkylning har varit katastrof för formen. Målet är sub 35′ [under 35 minuter]. Det kan gå. På rutin”, skriver Sjögren som gjort 31.24 på landsväg (SM-milen i Malmö 2015) och 30.48 på bana (friidrotts-SM i somras)
Damklassen i långloppscupen är ju redan avgjord, Mikaela Kemppi säkrade ännu en titel i och med andraplatsen i terräng-DM, och hon har inte föranmält sig. Det har däremot Liduina van Sitteren (som vann på 41.31 i fjol), klubbkompis med Kemppi i Örebro AIK, som varit länets snabbaste löpare i höst och som slagit Kemppi i två raka tävlingar (terräng-DM och Kilsbergsleden; fast hon har å andra sidan 0–7 i inbördes möten med Josefin Gerdevåg i år, men Gerdevåg har bara gjort en tävling sedan juli). Den här gången finns inga riktiga utmanare i anmälningslistan, men Elin Larsson, Ester Skoglund och Marie Dasler kan ju springa hyggligt fort.
På herrsidan finns ÖAIK:s Erik Högkvist, som varit stark på slutet, KFUM Örebros unga Melker Forsberg, Wedevågs Habtom Tesfamichael och Starts Johan Ingjald. Men ingen som kan matcha Sjögren mål om att gå under 35 minuter (Högkvist har sprungit Lucialoppet på 37.17 och har ett pers som är en sekund snabbare från Startmilen 2015 och 2016 [!]). Regerande mästaren Ludvig Börjesson (34.29 i fjol) är inte föranmäld.

2) Världscupen i skridsko
Världscupdeltävlingen i Salt Lake City i helgen är absolut sista chansen att påverka sina OS-chanser, och David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner och som var med i Sotji för fyra år sedan men som varit en bra bit från OS-kval under inledningen av vinter, visade på fredagen omedelbart att han vill ta den. På 500-metersdistansen som inledde världscupdeltävlingen på fredagen klockades Andersson för 35,45 sekunder, persponligt rekord med över en halv sekund och över en sekund snabbare än han åkt tidigare den här säsongen (oändligheter i sammanhanget) och bara en ynka hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på 35,44 (tiden gjorde att Andersson passerade Joel Eriksson och nu är näst bäste svensk genom tiderna). Problemet är att det fanns 40-talet skrinnare som var snabbare i tävlingen, världseliten i skridsko håller en snuskigt hög nivå … I morgon väntar 1 500 meter, och på söndag avgörs 1 000-metersloppet.

3) Björnjakten
I söndags gjorde han världscupdebut. Den här helgen åker Vedevågssonen Filip Danielsson … Björnjakten i Älvdalen. En tävling av en lite annan dignitet, men som alla vet är tävling den bästa träningen och det finns faktiskt en hel del hyggligt meriterade namn i startlistan, både från distans- och långloppssammanhang. På seniorsidan finns förutom Danielsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, också Garphyttans Adam Gillman och Kevin Henriksson samt Karlslunds Linus Larsson. Det handlar om två tiokilometerslopp, ett i fristil med intervallstart på lördagen och ett i klassisk stil med jaktstart på söndagen.

 

Röjlers tolv år gamla rekord rök – och Andersson var nära slå sitt eget

När tredje omgången av världscupen i skridsko 2017/18 avgjordes i Calgary i helgen slog Trollhättans Nils van der Poel, svensk skridskos största talang på de längre distanserna under 2010-talet och som är på väg mot OS-debut i vinter, örebroaren Johan Röjlers drygt tolv år gamla svenska rekord på distansen. Röjler gjorde 6.18,35 på den snabba ovalen i Salt Lake City i november 2005, månader före hans andra OS (det blev totalt tre). Så långt var Röjler och Sandvikens Sebastian Falk de enda som hade gått under Tomas Gustafssons gamla toppnotering på 6.44,51 från 1987, men sedan dess har även Joel Eriksson, David Andersson, Daniel Friberg och så förstås van der Poel puttat ned den trefaldige OS-guldmedaljören till sjunde plats på svenska genom tiderna-listan. Nya svenska rekordet? 6.16,03. Vilket dessvärre, för van der Poels del, inte riktigt räcker för att utmana om några medaljer: 20 åkare var snabbare i Calgary och segraren, en viss Sven Kramer, noterade 6.07,04. 21:a-platsen gav ändå fem färska världscuppoäng som gör van der Poel till 26:a efter tre 5 000-meterslopp i vinter.
Man kan för övrigt notera att Röjler redan förra vintern blev av med sitt svenska rekord på 10 000 meter till just van der Poel. Men det på 3 000 meter (3.42,68 från Calgary, veckan innan 5 000-metersloppet i Salt Lake City 2005) har Röjler kvar (Röjler som för övrigt fick beröm av ÖSK Bandys nye skyttekung i en pluslåst artikel i helgen).
David Andersson, som liksom van der Poel kommer från Trollhättan men som sedan flera år tillbaka tävlar för Örebroklubben SK Winner, är sedan två år tillbaka Sveriges snabbaste 1 000-metersskrinnare genom tiderna med sitt rekord 1.09,44, och i Calgary var han bara tre tiondelar från att nå den tiden igen när han gick in på säsongsbästat 1.09,74 (åtta tiondelar bättre än han gjorde som bäst förra vintern, för övrigt).
Det räckte dock inte till någon världscuppoäng den här gången heller (Andersson blev 45:a av 57 startande på 1 000 meter, och 44 av 60 startande på 1 500 meter med säsongsbästat 1.46,68), och OS-platsen börjar te sig allt mer avlägsen för Andersson som ju var Sveriges ende skridskoåkare i Sotji för fyra år sedan.
Men en chans till att sätta avtryck blir det i varje fall innan OS-kvalperioden löper ut och internationella olympiska kommittén delar ut kvotplatserna för ländernas nationella kommittéer att fylla med namn (eller, som SOK emellanåt gör, tacka nej till): Världscupen i Salt Lake City i helgen.
Andersson ställde för övrigt även upp i masstartsloppet (den ena semifinalen, alltså) i Calgary, men gick där omkull tidigt och bröt. ”David blev trängd och fastnade med sin skridsko i motståndarens ben och som slutade med ett fall”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.

Till sist kan man ju också konstatera att det är roligt att Svenska Dagbladets guldmedalj gick till en simmare, men visst fanken hade det varit ännu roligare om Tove Alexandersson fått det?! Vad mer kan man göra än att totalt dominera två sporter och ta totalt sex VM-guld (tre i varje) plus vinna båda världscuperna …

Helgens höjdare

1) Gällivarepremiären
Snacka om att årets Sverigepremiär inte blev alls som förra årets för Axel Ekström. Då var Klockhammarsonen tvåa, endast slagen av Marcus Hellner, och sparkade igång en succésäsong. I dag? 74:a. Och visst att det var många ryssar före i listan, men Ekström var bara 26:e bäste svensk (och då kommer bara nio få plats i truppen till världscuppremiären i Ruka nästa helg, dit en sådan som Calle Halfvarsson, som inte ens startade på fredagen, har en garanterad plats). Hårda bandage, och jag ringde upp och pratade med Ekström om loppet och läget för en pluslåst artikel som ni hittar här.
Premiären var desto roligare för andra länsåkare. Karlslunds Maria Gräfnings blev bästa länsåkare med en 34:e-plats, 1.02 bakom segrande Charlotte Kalla i damernas femkilometerslopp, och Vedevågssonen Filip Danielsson blev bäste herråkare med en 39:e-plats, 48 sekunder bakom bäste svensk (Marcus Hellner på tionde plats) och 49 före Ekström. Bob Impola? Tja, fristil är ju inte hans disciplin (jag misstänker, men vet inte säkert, att han stakade sig runt), och han slutade först på 152:a plats av 158 startande, distanserad med nästan fem minuter av täten.
I helgen fortsätter tävlingarna med klassiska distanslopp på lördagen och sprint på söndagen, och på måndag tas truppen till världscuppremiären ut. Det ska förstås bli högintressant att se vad Ekström, Impola, Gräfnings och Danielsson fortsätter att prestera i den hårda konkurrensen.

2) Vinterspelen
Två dagar efter friidrottens ”årsskifte” sätter inomhussäsongen igång på allvar i länet med första tävlingen i Tybblelundshallen för året (nästa vecka är det dags för Triumfglasspelen, och sedan följer Örebro indoor games i januari och Tybblelundsspelen och Marsspelen i mars). Tävlingen är först och främst för ungdomar, men det finns även några intressanta seniorstarter på 3 000 meter: Maria Eriksson och Mathias Viktorsson finns anmälda, liksom Wilhelm Bergentz som gjorde 6.41,09 på 2 000 meter utomhus i somras (och som sprungit så bra på landsväg och i terräng i höst) och som lär få ett inofficiellt distriktsrekord på 3 000 meter inomhus nu (inomhusrekord finns inte i P17-klassen, som Bergentz nu gör debut i, och i genom tiderna-statistiken finns inga tider alls för den åldersklassen på 3 000 meter; utomhus har Albin Olausson rekordet på 8.50,19). Ungdomarna springer som längst 600 respektive 800 meter i tävlingen.

3) Världscupen i skridsko
David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, fortsätter sitt OS-kval i Sör-Marka arena i Stavanger. Han inledde med en 44:e-plats på 1 000 meter i dag, på 1.11,63 (sekunden sämre än i Heerenveen förra helgen, men där är isen generellt snabbare) och fortsätter med 1 500 meter på lördagen.

Bubblare: Och så är det förstås dags för Valencia marathon på söndagen. Erik Anfält meddelar på fredagen, på sitt instagramkonto, att han kommer flyga ned till Spanien men att han fortfarande inte bestämt sig för om det blir någon start. ”Jag har i alla fall bestämt mig för att inte springa detta lopp som om det vore mitt livs sista. Hade jag bokat resan själv hade jag nog ställt in”, skriver han.
Med sig har han nämligen klubbkompisarna Fredrik Johnsson, Ludvig Börjesson och Martin Ingberg, som kommer att gå för fullt på den snabba asfalten i Valencia.

David Andersson imponerade i säsongspremiären: ”Ligger på OS-plats”

Trollhättekillen David Andersson tävlar för tredje säsongen i rad för Örebroklubben SK Winner, och jagar en plats på sitt andra raka olympiska spel. OS i Sotji blev ju, på grund av skadekänningar, inte alls vad Andersson hade hoppats, men att han fyller 24 under mästerskapet i februari (han var alltså 19/20 i OS-debuten) och redan gjort ett OS gör att han kanske inte längre räknas som ”ung och lovande” av SOK, vilket i sin tur gör det svårare för honom att bli uttagen (en gång kan man vara med för att ”se och lära”, annars är det stenhårda krav på att man ska ha chans att ta en topp åtta-placering).
Hur som helst inledde Andersson säsongen mycket lovande vid världscuppremiären i nederländska Heerenveen i helgen. Resultatraden – 32:a av 55 startande på 1 00 meter, 38:a av 55 på 1 500 meter, 48:a av 50 på 500 meter och sist i sin semifinal i masstarten – kanske inte ser ut att vara mycket att skriva hem om, men tiderna, som redan tidigt i november var i paritet med det bästa Andersson presterade på hela förra säsongen (fem hundradelar ifrån på 1 000 meter, tre tiondelar ifrån på 500 meter, åtta tiondelar ifrån på 1 500) skvallrar om att det kan vara något bättre på gång.
Bara topp 28 får världscuppoäng, så några sådana blev det inte för Andersson i premiären, men han har i varje fall nog med rankningspoäng på de speciella OS-poänglistan för att just nu se ut att greja en OS-plats åt Sverige (som SOK sedan får bestämma om de vill besätta eller inte), skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida: ”Såväl Nils (van der Poel) som David ligger nu på OS-plats enligt ISU:s lista, men i slutändan är det ju SOK som tar ut de aktiva.”
Nästa världscuptävling avgörs redan till helgen, i Stavanger. Därefter väntar den nordamerikanska delen av säsongen med tävlingar i Calgary och Salt Lake City i december (de sista som räknas mot den speciella OS-kvalrankningen), innan det blir allround-EM i Ryssland och världscup i Tyskland i januari, OS i februari och sprint-VM i Kina, allround-VM i Amsterdam och världscupfinal i Minsk i mars.
Kumalskrinnaren Adam Axelsson, som drogs med sjukdomsproblematik hela förra säsongen och in i sommaren, har ännu inte gjort säsongsdebut.

Gräfnings topp tio i långloppsdebuten för Karlslund – och Torstensson djävulskt bra (bokstavligen!) i ultradebuten

Ingen lördagsblogg borde väl betyda dubbel söndagsblogg, right? Well, kanske ändå inte. Men ett svep över konditionsidrottsvärlden (i det här fallet snarare konditionsidrottslänet, förvisso) ska man väl ändå kunna bjussa på.

Helgens stora begivenhet var förstås Marcialonga, och Maria Gräfnings gjorde debut i långloppsvärldscupen som Karlslundsåkare och fortsatte prestera på den höga nivå hon höll 2014, när hon senast åkte de stora långloppen regelbundet. Faluåkaren, som bytte till Örebroklubben inför årets säsong tillsammans med sin bror Kalle, fick förvisso släppa när det eldades på i tätgruppen någon mil in i den på grund av snöbristen förkortade italienska klassikern, men gick med i en klunga med hyperrutinerade schweiziskan Seraina Boner, norskan Kari Vikhagen Gjeitnes och österrikiskan Barbara Jezersek som låg sjua–tia. Uppför den avslutande Cascataklättringen fick hon dock ge sig mot konkurrenterna, och slutade därmed på tionde plats, minuten bakom Gjeitnes som var starkast i gruppen och tog sjundeplatsen och drygt 10,5 minuter bakom segrande Katerina Smutna, som spurtade ned Britta Johansson Norgren. Sara Lindborg, som tävlar för Örebroanknutna Team Serneke, var best of the rest och tog tredjeplatsen 4.22 bakom toppduon efter att ha kört ifrån Astrid Øyre Slind med över 40 sekunder uppför den drygt två kilometer långa backen till målet.
Bröderna Impola låg väl med inledningsvis, men sedan var det som vanligt de senaste loppen: Bill fick släppa först, och sedan också Bob, som höll ihop och räddade några cuppoäng som 47:a i mål (Bill blev 62:a) men var nästan sju minuter bakom täten (där Tord Asle Gjerdalen vann närmast före ytterligare sju norrmän. Bob tappade därmed till fjärde plats i U26-tävlingen som han ledde efter de två första deltävlingarna (prologen och La sgambeda) och i sammanlagda cupen tappade han från 14:e till 19:e placering.

Skrinnaren David Anderssons försök att kvala till allround-VM via starka resultat i världscupen i Berlin föll inte så väl ut. 1.50,47 på 1 500 meter (drygt två sekunder över årsbästat) och 6.46,87 på 5 000 (drygt åtta över personbästat) lär inte räcka så långt, och förbundskapten Mattias Hadders konstaterade krasst på twitter att han lämnade Berlin ”utan några större framgångar”. Det Andersson ändå kan ta med sig är erfarenheten av att tävla i världscupens A-division, där han nu för första gången fick vara med (på 1 500 meter) efter de starka resultaten i Heerenveen i december.

Det passar väl rätt bra att säga att Antje Torstensson stod för en djävulskt bra ultradistansdebut när hon noterade 66,66 kilometer på de sex timmarna på 200-metersovalen i Våxnäshallen i Karlstad 6-timmars (det motsvarar 5.24 minuter per kilometer).  ”I ledning i cirka fyra timmar. Sen blev avsaknad av rutin och långpass påtagliga”, twittrar Örebrolöparen som blev omsprungen av Victoria Borg (Vingåkerlöparen som har hallrekordet i maraton i Tybblelundsallen) som till slut hann varva Torstensson 18 gånger och passera den magiska sjumilagränsen innan målskottet ljöd (det har bara 15 svenska damer genom tiderna klarat om den här listan är uppdaterad, men Borg har faktiskt ett pers på 72 590 meter, vilket hon inte riktigt mäktade med i lördags) och noterade 70,32 kilometer. Stämmer listan var Torstenssons notering för övrigt distriktsrekord på sex timmar (drygt 2,5 kilometer längre än Laxås Åsa Carlsson noterade i Skövdes sextimmarslopp 2008), men det låter jag alltså vara osagt (herrarnas distriktsrekord satte Örebro AIK:s Hugo Liss redan 1985; 84 390 meter).
I herrklassen blev örebroaren Daniel Johansson, som tävlar för LK Gränslöst, trea på 67,83 kilometer (grymma hemmalöparen André Rangelind vann på 82,33 kilometer!).

När de två första grenarna i skidorienterings-SM tvingades byta helg och ort på grund av snöbrist (förra helgen mot den här helgen, Sollefteå mot Skellefteå) så kom inte en enda länsåkare till start.

I morgon stänger för övrigt anmälan till två första distanserna vid längdskids-SM i Söderhamn. Vill ni redan spana in nu vilka som kommer till start går det att se här. Och på tisdagkväll, svensk tid, drar avgörs första distansen i U23-VM i längdskidor, med Axel Ekström. Det lär därmed bli mycket skidor på bloggen i veckan!

Helgens höjdare – ett kortat Marcialonga som ser ut att passa Impola: ”Inte orolig att det blir topp 15”

1) Marcialonga
Dags för fjärde deltävlingen i långloppsvärldscupen ski classics bara i januari, och den sjätte av 13 totalt – och därtill en av de mest klassiska. Bröderna Impola, Bob och Bill, var ju inte i huvudrollerna i La diagonela förra helgen direkt, men årets upplaga av Marcialonga lär kunna passa åtminstone Bob som handen i handsken. För på grund av den stora snöbristen kommer tävlingen i år att starta på 1 400 meters höjd i Campestrin, och från Canazei efter fem kilometer och hela vägen ned till Molina blir det svagt nedför, och åkarna kommer tappa nästan 600 höjdmeter på 45 kilometers åkning dit, innan den avslutande Cascata-klättringen upp till Cavalese. Och just att staka i motlut i slutet av en tävling är något många som borde passa Bob.
Team Sernekes serviceman Tom Lindström skriver om sina intryck av Bob på lagets blogg: ”Piggare för varje dag och sett bra ut under de intervaller/impulser vi kört. Den där studsiga Bob börjar visa sig och vi börjar känna igen hans 110 procent insats på varje stavtag. Vi får se hur utvecklingen går under veckan, men som det ser ut nu är jag inte orolig att det blir topp 15 och en ny riktigt bra placering för Bob.” Teamet har också varit ute på bergsbestigning i veckan.
Söndag är det som gäller. Damerna startar 8.50, herrarna 9.00, och SVT sänder som vanligt.

2) Karlstad 6-timmars
Det blev ju inget renodlat tidslopp i länet 2016, eller över huvud taget sedan sommaren 2015 då sista (senaste?) upplagan av Linde sextimmars löptes. Men IF Göta  i Karlstad håller fanan högt och kör på med sin sextimmarstävling på 200-metersbanan inne i Våxnäshallen. Victoria Borg från Vingåker (som för övrigt har hallrekordet i maraton i Tybblelundshallen) ”brukar” vinna tävlingen (även om hon inte kom till start i fjol) och var så sent som 2015 bara lite drygt 600 meter från den magiska sjukilometersgränsen (vilket motsvarar 5.08 per kilometer) efter att ha avverkat drygt 358 varv på de sex timmarna. Men i år utmanas hon av KFUM Örebros Antje Torstensson (som värmde upp med Inneseriens 1 500 meter på 5.31,16 i går kväll) som ju trots en del bekymmer vann Decembermarathon för en månad och då gick under 3.24 – vilket motsvarar ett tempo på 4.50 per kilometer. Det blir spännande att se om hon pallar att hänga i under 5.00-minuterstempo i ytterligare en timme.

3) Världscupen i skridsko
Den femte av säsongens sex deltävlingar i skridskon världscup, som avgörs i Berlin i dagarna tre, handlar om mycket mer än bara världscupen för den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson. Det här är nämligen i praktiken sista chansen att kvala in till allround-VM i Hamar i början av mars, och Andersson tar chansen genom att starta på både specialdistansen 1 500 meter (i eftermiddag) och den för honom mycket mer ovanliga 5 000-metersdistansen (i morgon, lördag). Det är nämligen det sammanlagda resultatet i de båda disciplinerna som ligger till grund för VM-kvalet. Andersson lär väl dessutom komma till start på 1 000 meter på söndag, kan man tänka.

Röjlers 10 000-metersrekord slaget: ”Hade pratat om att göra ett försök”

Fram till i kväll hade örebroaren Johan Röjler, skridskoåkaren som gjort tre OS, svenskt rekord på 10 000 meter, och var därtill den ende svensk någonsin som hade åkt snabbare än den gamle trefaldige OS-guldmedaljören Tomas Gustafson gjorde på 80-talet. Men inget av det där gäller längre, för vid världscupen i Heerenveen (samma tävling där David Andersson i går slog till med sin historiska pallplats) slog blot 20-åriga, före detta juniorvärldsmästaren, Nils van der Poel från Trollhättan till med 13.04,79, drygt 3,5 sekunder bättre än Röjlers svenska rekord som slogs på samma bana, i motsvarande världscupdeltävling, 2005 (13.08.42). ”Inför loppet hade vi pratat om att göra ett försök att slå Johan Röjlers svenska rekord på distansen, men det är alltid svårt att säga om man kommer klara det då 10 000 eter är en distans som man inte kör så ofta”, skriver förbundskapten Mattias Hadders på Svenska skridskoförbundets hemsida, och fortsätter: ”När väl Nils åkte iväg på sitt millopp så startade han mycket kontrollerat och åkte bra tekniskt på skridskorna. Vi hade pratat om att vara noggrann vid ingångarna och hålla en lagom distans till plopparna så att det inte skulle bli en diskning, vilket skedde i samband med 5 000 meter i Nagano. Nils höll varvtiderna stabilt mellan 31,2–31,6 till en början, och efter halva loppet pratade vi om att vara mer bestämd och våga släppa på bromsen. De sista tre varven gick Nils ner mot 30,7, 30,2 och han avslutade med ett sistavarv på 29,7.”
Även David Andersson gjorde ett nytt, bra lopp när han avslutade världscupdeltävlingen med säsongsbästat 1.10,55 på 1 000 meter för en sammanlagd 28:e-plats (nia i B-divisionen, bara 43 hundradelar från en ny pallplats där): ”David genomförde loppet på ett mycket bra sätt och visade igen att formen var på plats. Davids helg var fantastiskt bra”, skriver Hadders.
Nästa världscupdeltävling körs i Berlin i slutet av januari.

I Björnjakten i Älvdalen körde Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson upp sig från fjärde till andra plats i söndagens jaktstart över tio kilometer i klassisk stil. Karlslunds Kalle Gräfnings slutade sjua.
I skandinaviska cupen i Lillehammer slutade Kalles syster Maria Gräfnings på 30:e plats i masstartsloppet över 15 kilometer i klassisk stil, slagen med knappt 3,5 minuter av Charlotte Kalla som var starkast för andra dagen i rad. Filip Danielsson var 70:e i herrloppet över dubbla distansen, knappt 7,5 minuter bakom segrande Niklas Dyrhaug (i dag 18 norrmän i topp) medan Bill Impola bröt. Danielsson bloggar nöjt: ”Under dagens 30 kilometer klassiskt så hade jag en helt annan känsla i kroppen. Det kändes från start ganska bra och jag öppnade lugnt och kontrollerat för att orka hålla i hela vägen och plocka placeringar mot slutet. Med de grymma skidorna jag hade så orkade jag hela vägen. Är riktigt nöjd med känslan i dagens lopp och jag tar med mig att det var ett riktigt lyft mot lördagens distanslopp.

Julserien i Arboga, då? Näe, den andra deltävlingen bjöd inte alls på samma uppslutning som den första. Martin Regborn, som valde träningsdag med Örebro läns orienteirngsförbunds elitgrupp i Ånnaboda istället, var bara ett av alla namn som saknades, och faktum är att inte en enda löpare tog sig i mål i herrklassen (!). Därmed behåller Regborn totalledningen på herrsidan medan Josefin Erlandsson, som också dissade dagens mönstring, numera delar den med klubbkompisen (i OK Milan) Lisa Westerberg som var enda löpare i mål i damklassen i dag.