Bidrog med 264 meter i höjdmeterskampen (och visst blev det världscup för Forsgren och Tjernlund)

Först och främst: I dag presenterades den slutgiltiga truppen till världscuppremiären i orientering, minitouren i Finland nästa vecka, och visst blev det som jag tippade (och lobbade för) i söndagens blogginlägg: Både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fanns bland de sex namn som kompletterar Martin Regborn och de övriga elva förhandsuttagna. Mer om det kan ni läsa här.

Själv var jag också ute och sprang i terrängen i går, men utan karta. Team Nordic Trails Örebroavdelning arrangerade sin del i Höjdmeterskampen, en intern tävling mellan löptränings och -researrangörens olika orter om vilka som kan samla flest höjdmeter på 15 minuter. Det handlar helt enkelt om att locka så många löpare som möjligt till ett gratis träningspass, och sedan få dem att springa upp och ned för en backe så många gånger som möjligt. Och när jag fick lite tid över efter jobbet åkte jag givetvis till Sörbybacken och hjälpte till. Tolv vändor lyckades min sargade och motsträviga kropp klämma ur sig (de första fyra–fem strax under minuten per varv, de sista en bra bit över …), och det bidrog med 264 meter i kampen där vi, ett drygt 30-tal löpare, totalt lyckades skramla ihop 316 varv i backen för totalt 6 952 höjdmeter (ingen Mount Everest, alltså, som arrangören hoppats på på förhand, men bara nio meter från ett Aconcagua [världens högsta berg utanför Asien]). Jag fastnade också på en bild, som jag lånar från arrangörens facebooksida:

Konditionsbloggare på väg uppför Aconc… Sörbybacken.  Foto: Team Nordic Trail

På lördag blir det mer backlöpning, då springer jag Stockholms brantaste. Orienterarna, däremot, springer redan i kväll sjätte deltävlingen i OK Milans poängtävling, i Timanshyttan.

Förbundskaptenen utesluter inte Fahlin på OS-tempot: ”Får avgöra framöver …”

Emilia Fahlin är klar för OS, och förutom en sida i morgondagens pappers-NA blev det också en längre text på na.se som går att läsa här. Men jag tog också ett snack med förbundskapten Martin Vestby, som ringde upp från Belgien och berättade om hur han ser på uttagningen av Fahlin och Sara Mustonen-Lichan som hjälpryttare åt svenska stjärnan Emma Johansson, som fick sitt OS-besked redan i november. Och vet ni vad? Han öppnade faktiskt en liten, liten dörr på glänt för att tidigare tempospecialisten Fahlin skulle kunna få den enda, svenska OS-platsen i tempo fyra dagar efter linjeloppet där tanken är att Johansson ska kröna karriären med ett OS-guld.

– Cykel är en lagsport, ska man vinna gäller det att ha stöttning, för Emma är det viktigt att ha tjejerna med sig så länge som möjligt in mot finalen på tävlingen. Det är väldigt tacksamt att kunna ha hjälpryttare som har så mycket erfarenhet och som känner varandra så väl som Emilia, Sara och Emma. De har kört många tävlingar ihop, och Emilia har dessutom en väldigt stor egen rutin och en väldigt god förståelse för olika aspekter av cykeltävlingar. På så sätt har vi ett bra, harmoniskt lag som kan prestera ihop, säger Vestby till Konditionsbloggen.
Så för Fahlin handlar det om ett renodlat hjälpryttaruppdrag?
– Emilia har visat en stigande nivå sista halvåret, men eftersom banan 
i Rio är så tuff så är det svårt att se något annat än att det blir en uppgörelse mellan de allra bästa i världen på slutet, och då är det vår kapten, Emma, det handlar om. På en så tuff bana som det är på OS så kommer det att vara taktiken att köra för henne. Över den sista backen (åtta kilometer långa stigningen upp till Vista Chinesa, med 400 höjdmeter) kommer bara de bästa vara med, och den är nog i hårdaste laget för Emilia. Man vet aldrig, man ska aldrig avskriva något, men Emilias huvuduppgift blir att hjälpa Emma fram till avslutningsbacken.
– Emilias viktigaste uppgift blir ett parti tidigare på banan, genom ett naturreserverat där det är ett par backar och ett kullerstensparti. Där ska hon vara med och bidra. Sedan vet man aldrig, det kan bli lite som på VM i fjol med en tidig utbrytning, och har hon möjlighet att ta på sig ett sådant jobb och vi väljer att skicka iväg henne vet vi att hon har hög kapacitet. Emilia har varit offensiv och kör mycket i utbrytning senaste månaden.
Ja, hur ser du på Fahlins utveckling senaste året?
– Hon har haft en bra start på säsongen. Ja, hon hade en bra avslutning i fjol och har haft en stigande nivå sedan dess. Efter att ha slitit några år är det kul att se att det börjat lossna för henne. Hon körde ju väldigt bra på VM i fjol, och med lite tur hade utbrytningen kunna hålla hela vägen.
Kommer ni ha någon gemensam OS-laddning med landslaget?
– Tjejerna sitter på proffskontrakt vilket gör att vi inte kan hitta på så mycket, men Emilia och Sara kommer att köra för landslaget i Thüringen Rundfahrt i Tyskland (15–21 juli). Emma kommer också att köra den tävlingen, men hon kommer göra det för sitt proffslag (Wiggle-High5). De andra kommer ändå kunna träna på att ta förningar i förhållande till hur vi önskar att det ska se ut i OS, och förbereda sig för att prestera på topp både mentalt och fysiskt under OS. Efter Thüringen kommer Emma åka till Portugal och träna en vecka, medan Emilia åker till Sverige. Sedan kommer vi åka tidigt till Rio för att vänja oss vid tidsomställningen och kolla in banan.
Det har pratats om en eventuellt fjärde svensk OS-plats, hur är läget där?
– Det är nationsrankningen efter kommande helg som gäller för fördelningen av OS-platserna, och vi slåss med Australien om sista platsen som ger fyra OS-biljetter. Nu gjorde Australien jättebra resultat senaste helgen medan våra cyklister inte plockade så många poäng, så det ser tufft ut att ta sista platsen. Det ska till något alldeles extra helgen som kommer om vi ska greja det.
Tempoloppet i OS då, är det självklart att Emma tar den enda svenska platsen där?
– Den har varit tilltänkt för Emma sedan lång tid tillbaka, men det finns lite diskussioner kring hur vi ska göra. Vi får se.
Om hon avstår, är det Emilia som är starkaste kandidaten?
– Det kan jag inte svara på. Det mest troliga är ändå att Emma kommer att köra, vad som händer annars får vi avgöra framöver.

Förutom allt OS-snack, som ni alltså kan läsa på annat håll, hörde jag lite med Emilia om senaste tävlingen, Women’s Tour de Yorkshire Race i lördags.
– Redan efter de första backarna, efter elva kilometer, var vi bara tre kvar i laget (Ellen Skerritt, Martina Alzini och Annalisa Cucinotta åkte av tätklungan tidigt), så det blev mycket jobb för oss två (Fahlin och Anna Trevisi) som var kvar och kunde hjälpa spurtaren (Marta Bastianelli). Sista 35 kilometer, över sista berget, satte Lizzi (Armitstead) in en attack tillsammans med en annan tjej, så vi fick samarbeta med två andra storlag för att köra in utbrytningen, och det var lättare sagt än gjort. Men det gick vägen. Sedan räckte det tyvärr inte hela vägen för Marta, som var ganska missnöjd. Men även om man önskar att det gått bättre för laget så är jag själv nöjd med hur det kändes. Jag kände mig bra, det var en jäkla fin tävling med mycket supportrar som hejade, och jag hade en himla bra dag på jobbet trots att det var slitigt. Så inget resultat i bagaget, men en bra känsla, säger Fahlin som i morgon bitti flyger till Kina för världstourtävlingen Tour of Chongming Island.

Pratade för övrigt lite med orienteringens förbundskapten Håkan Carlsson tidigare i kväll, efter att världscuphelgen i Polen avslutats med mixedsprintstafett, och pressade honom lite på hur han ska formera EM-laget på distansen. Just mixedsprintstafetten inleder nämligen mästerskapet i Tjeckien om mindre än tre veckor, och Sverige får bara ställa upp med ett lag, två herrar och två damer, där.

– Jag måste analysera och reflektera och väga ihop med det jag tror kan jag flest EM-medaljer åt Sverige, så vi får ihop ett totalprogram med lagom belastning på löparna, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Något som kan vara negativt för  Martin Regborn (i dag sprang Emil Svensk och Jonas Leandersson i svenska förstalaget, och dessutom finns Jerker Lysell, som missade världscuppremiären på grund av hälseneskada, med i leken) som får tävla fyra dagar i rad om han tas ut till stafetten (dagen efter mixedsprintstafetten är det kval och final i individuella sprinten, dagen därpå långdistanskval och sedan långdistansfinal). På damsidan har Lilian Forsgren, som fick springa distansen på VM i Skottland i fjol och dessutom tog en världscupseger i disciplinen, sannolikt långt borta från ett svenskt EM-lag. Tova Alexandersson och Helena Jansson tog damplatserna i förstalaget i dag.
– Vi får se när jag är klar, men jag kommer lämna EM-laget senast en vecka före, säger Carlsson (läs mer om vad han hade att säga i tisdagens pappers-NA).

KFUM-laget till SM – utbrytare uttagna

KFUM Örebro Friidrott, eller kort och gott KFUM Örebro som vi kallade dem fram tills i onsdags, vann ju klubblagstävlingen division 1 Svealand på damsidan förra året och kvalade därmed in till högsta divisionen i årets lag-SM, som avgörs med kval på två orter den 14 maj (för KFUM:s del i Enskede) och final i Norrköping den 13 juli. Nu har de första nomineringarna kommit, och ur konditionsbloggsperspektiv (jag intresserar mig ju främst för distanserna från 800 meter och uppåt) är det trion Erika Bergentz (800), Josefin Gerdevåg (1 500) och Antje Torstensson (5 000) som tagits ut, medan det fortfarande är oklart om det blir Bergentz eller Gerdevåg som springer 3 000 meter hinder (”hinderlöpningen är en timme in i programmet, två timmar efter hinder är 800 och 2,5 timmar efter hinder är det 1 500 meter. Tjejerna själva får bestämma”, skriver klubben på sin hemsida).
En pikant detalj i sammanhanget är ju att Torstensson tillhör den ”gamla” klubben och hunnit med att vara ordförande (och hoppa av posten på grund av tidsbrist) sedan senaste årsmötet medan Bergentz var en av de första som övergick i den nya klubben (precis som sprintern Fanny Runheim, som också är uttagen i laget). Oklart om Bergentz och Runheim kommer att ställa upp, jag har inte hunnit prata med dem, men klart är att de den 14 maj ännu inte kommer ha hunnit övergå i den nya föreningen eftersom det är en karenstid på en månad innan man får börja tävla för en ny klubb efter byte under pågående säsong.
KFUM kommer alldeles oavsett att få svårt att ta sig till final som nykomling, vilket klubben också skriver själv på sin hemsida (”målsättningen måste vara att hänga kvar, det vill säga undvika sistaplatsen”).

I övrigt har söndagens mest präglats av Martin Regborns bästa internationella placering i karriären (vilket jag skrev om här). På hemmaplan slutade KFUM Örebros Elsa Ekelin sjua och Tisarens Daniel Attås åtta när Finspångsorienteringens långdistans avgjordes på söndagen.

Regborn efter världscuppremiären: ”Inget topplopp, men ändå godkänt”

I dag har jag inte gjort så mycket annat än att direktkommentera Svampenmaran (se NA:s tv-sändning i efterhand här), skriva om Svampenmaran (här och här) och dessutom lite om terräng-DM (här). Inget kvar till Konditionsbloggen, därmed? Jodå.

Dels var det ju världscuppremiär i orientering i polska Wroclaw, där Örebros Martin Regborn slutade på 24:e plats i herrklassen och Hallsbergs Lilian blev 27:a bland damerna. Regborn var 4.45 bakom överlägsne norske segraren Olav Lundanes, och 3.20 från delade tvåorna Albin Ridefelt, Sverige, och Carl Godager Kaas, Norge (”Dagen bjöd på knappt 40 mininuters kamp mot polska grönområden. Inget topplopp, men ändå godkänt. 24:a och lite världscuppoäng in på kontot”, twittrar Regborn). Forsgren var femma åtta svenska löpare till start, drygt fem minuter bakom Helena Jansson som säkrade svensk dubbelseger en sekund (!) före Tove Alexandersson. Ryska trean Mironova Svetlana slagen med nästan 1,5 minuter, vilket betyder att Forsgren var lite drygt 3,5 minuter från pallen. I morgon avgörs sprinten, med Regborn, Forsgren och landslagsdebutanten Josefin Tjernlund.

Dels var det Women’s Tour de Yorkshire Race, 135 kilometer engelsk landsväg med Emilia Fahlin i tätklungan över mållinjen i Doncaster. Hon tog stort ansvar i att jaga ikapp utbrytningen sista 30 kilometerna och hjälpte fram lagkompisarna lagkompisarna Marta Bastianelli och Anna Trevisi i klungan, men de båda fick ge sig mot nederländska spurtkanonen Kirsten Wild, Hitec products, och nöja sig med femte respektive sjätteplats (”Jag älskade verkligen tävlingen. Fantastisk publik och en härligt kuperad bana, jag ser fram emot att få köra hela touren”, twittrar Fahlin). Nu flyger Fahlin och resten av Alé-Cipollini-gänget till Kina för nästa deltävling i damernas världstour.

Dessutom har det varit underhållande att följa Anton Hallors och Oskar Andréns stressiga orienteringsdygn via instagram, med en elfteplats i Sydsvenska 7mannabudkavlen i Eksjö natten mot lördag och 16:e respektive 22:a plats i Finspångsorienteringens medeldistans på lördagsförmiddagen. Daniel Attås blev för övrigt 15:e i den senare tävlingen.

Däremot har jag inte hunnit se några resultat från premiären i svenska mountainbikecupen, mer än att Linda Meijer vann D30-klassen och att Matthias Wengelin blev sjua bland herreliten.

Helgens höjdare – Dahlgren missar världscuppremiären: ”Däckad i feberfrossa”

1. Världscuppremiären i orientering
Det skulle ha varit fyra länslöpare med när den första av säsongens fyra världscuphelger (två är dock EM och VM, så egentligen är det bara två renodlade världscuper på hela säsongen) avgörs i polska Wroclaw. Men på fredagen tvingades Garphyttelöparen Filip Dahlgren avisera att han ställer in sitt deltagande på grund av sjukdom. ”Däckad i feberfrossa. Tråkigt. Finns dom som har det värre. Laddar om mot EM”, skriver Dahlgren på twitter och fortsätter:”Synd på så bra form! Men tror Regborn håller ställningarna och Närkeflaggan högt.” Kvar finns alltså örebroaren Martin Regborn och Hallsbergs Lilian Forsgren, två liksom Dahlgren VM-meriterade löpare (Forsgren har dessutom vunnit EM-silver) och som kutar både lördagens medeldistans och söndagens sprint i Polen (och som dessutom förstås är högaktuella för något av de tre svenska mixedsprintstafettlagen till måndagens tävling), liksom OK Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund, som gör landslagdebut som dock bara springer söndagens sprint. Alla fyra är ju dessutom redan klara för EM som startar den 21 maj.

2. Svampenmaran
NA-tv kommer att sända direkt när det nu äntligen är dags för det 444 varv långa loppet som NA var först att skriva om i början av november. Vi kör intervjuer och försnack från 9.45 och sedan sänder vi åtminstone första timmen av själva loppet, allt på na.se/sporten. Det är förmodligen också bästa sättet att följa loppet, eftersom säkerheten gör att max 150 personer får vistas uppe på Svampen samtidigt, och då 64 löpare samt restauranggäster gör publikkapaciteten i praktiken obefintlig. Frida Södermark har varit storfavorit ända sedan hon anmälde sig (trots att hon redan nästa söndag ska kuta Wings for life i chilenska Santiago och därefter bara har tre veckor kvar till säsongens stora mål, sydafrikanska Comrades) och Sören Forsberg persade ju med 2.44.30, 52 år gammal, i Frankfurt i höstas. Men nu finns ytterligare en snabblöpare i given, norrmannen Gjermund Sørstad som tagit en av de platser som blivit lediga efter återbud. Sørstad är grym på alla distanser, men ett världsnamn på 24-timmarslöpning där han gjort 247 787 meter på bana (tredje bäst i Norge genom tiderna) och så sent som i februari i år slog nordiskt rekord på löpband (240 100 meter, att jämföra med örebroaren Hasse Byréns svenska herrekord på 181 040).

3. Tour de Yorkshire
Liksom i vueltan och touren får damerna nöja sig med en ynka tävlingsdag i racet som avgörs i samband med herrarnas etapplopp Tour de Yorkshire. Emilia Fahlin är tillbaka efter tio dagars ledighet och bildar Alé-Cipollinis lag i tävlingen tillsammans med Marta Bastianelli, som visat grym form på slutet, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Martina Alzini och Ellen Skerritt. Loppet, med start i brittiska världsmästaren och OS-medaljören Lizzie Armitsteads hemort Otley och mål i den gamla engelska gruvstaden Doncaster, är småkuperat och tillhör nivån precis under damernas världstour. Direkt efter tävlingen flyger Fahlin till Kina för Tour of Chongming Island fredag–söndag.

Bubblare: Korta terräng-DM (som också ingår i långloppscupen) avgörs i Glanshammar på lördagen, och även om varken Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg, Erika Bergentz, Erik Anfält eller Linus Rosdal är föranmälda finns en del att se fram emot. Som Tim Sundströms comeback (?!) efter blodproppen, den nya duellen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund (som visat superform på slutet). Extra kul att alla från 15 år och uppåt, både herrar och damer, springer samma fyrakilometersbana, för då kan man göra lite tidsjämförelser som inte är så vanliga i terränglöpning. Dessutom är det premiär för svenska mountainbikecupen, med hela Sverigeeliten på plats. Däribland den numera Örebroboende och från och med årsskiftet för Almby IK tävlande VM-cyklisten Matthias Wengelin, som är klar för EM i Huskvarna nästa helg. Premiären avgörs i Säter, varifrån Wengelin kommer, och hans egen pappa är tävlingsledare. Svenska cykelförbundet har publicerat en liten film där Matthias berättar om sin känslor inför att komma hem. Förutom Wengelin finns också Linda Meijer och ytterligare 18 Almbycyklister, fyra Karlskogacyklister och så Fredrik Berg med i startlistan.

EM-skrällen: ”Blev jätteöverraskad”

I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?

– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen.
Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap.
Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags.
Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året.
Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen.
Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?

I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.

– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern.
Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM.
Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.

Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).

– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM.
Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM.
Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma.
Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall.
Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.

På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.

I kväll avgjordes Örebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.

Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.

Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin "landslagsorienterare från länet", även om hon inte kommer härifrån utan "bara" tävlar för en länsklubb.  Foto: Privat
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat

SM utan stora framgångar – nu får framtiden visa upp sig

SM-veckan i Piteå avslutades i dag, utan några större längdskidframgångar om man bortser från Bill Impolas och Lucas Lennartssons fina prestationer i 15-kilometersloppet. I dagens avslutande skiathtlon återställde utvecklingslandslagets Axel Ekström ordningen genom att för första gången det här mästerskapet vara snabbaste Garphytteåkare på en individuell distans, men likväl 4,5 minuter bakom segrande Marcus Hellner, på 24:e plats. Lucas 37:a, Marcus Lennartsson 48:a, Joel Lager 62:a.
Så, vi lägger ännu ett mästerskap till handlingarna och vänder i stället blickarna mot framtiden – om visar upp sig redan i morgon kväll, när DM-stafetterna över 4×3,5 (seniorer, juniorer, veteraner) och 4×1,75 kilometer (ungdomar) avgörs på konstsnöslingan i Ånnaboda. Garphyttans fem SM-åkare står över, men På plats finns bland annat Joel Hultin (som skulle ha kört SM-stafetten), Patrik Karlsson (som gjorde succé på 15 kilometer vid hemma-SM i fjol) och Olivia Hansson (som vunnit Wadköpingsloppet och i vår ska göra internationell långloppsdebut för Team Skistart.com). Men framför allt handlar det alltså om framtiden, där Almby och Garphyttan mönstrar ett stort antal lag i ungdomsklasserna. Totalt är 44 tvåmannalag anmälda (varje åkare kör två sträckor, den ena i klassiskt den andra i fristil).
På tal om konstsnöspåret i Ånnaboda finns en viss risk att årets Wadköpingslopp, som ska avgöras på söndag, kan komma att gå på en varvbana där. Om det inte flyttas. Eller ställs in. Besked i morgon kväll eller tisdag morgon.

När SM-veckan avslutades var det ju även jaktstart i skidorientering, där exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson klättrade förvisso två placeringar, till tolfte, men tappade ytterligare över sex minuter på täten där Magdalena Olsson skrällartat höll undan för Tove Alexandersson och vann med 16 sekunder efter två dagars tävlande. Ulrik Nrodbergtog herrsegern.

I Italien tog Kristina Roberto sina första långloppsvärldscupspoäng (66 färska pinnar) efter häloperationen när hon körde in på tolfte plats i Marcialonga. Lagkompisen Sara Lindborg avancerade till fjärde plats i sammandraget efter en fjärdeplats även i tävlingen, efter att ha käkat upp Justyna Kowalczyk under andra halvan av loppet och tagit Emilia Lindstedt uppför backen på slutet. Britta Johansson Norgren vann, igen. Bill Impola, som hoppades på en rejäl framgång, hade återigen en vråltung dag. Tvingades släppa tätklungan halvvägs, och sedan var det roliga över. I mål som 55:a, över 17 minuter bakom Tord Asle Gjerdalen.

Och så avslutades världscupdeltävlingen i Stavanger, David Andersson VM-uppladdning, med nytt 1 000-meterslopp. David gick som klockan och var bara sex hundradelar från lördagstiden. 1.11,49 i dag, 1.11,43 i går. 46:e plats, totalt.

SM-silver – men lätt besviken: "Var medaljen i förrgår vi ville ha, egentligen …"

Näst sista dagen på SM-veckan, men ur ett länskonditionsidrottsperspektiv blev det inte mycket att skriva hem om. Ja, om man undantar draghunden då, men den kommer vi till. Enda Garphytteåkare i kvartsfinal i längdskidsprinten var Marcus Lennartsson, men han blev sist i sin kvartsfinal (förvisso på en tid som räckt till seger i två andra kvartsfinaler, om man nu kan se det så) mot bland andra totalvinnaren Karl-Johan Westberg och fyran Anton Lindblad. Lennartssons placering räckte till en elfteplats i U21-SM (29:a totalt), där Axel Ekström blev 13:e, Filip Danielsson 15:e, Lucas Lennartsson 27:a och Joel Lager 43:a. Axel var 32:a totalt, 0,59 sekunder från kvartsfinal, medan Filip var exakt en sekund ytterligare bakom, på 36:e plats. I morgon avslutas alltså SM med skiathlon.
Skidorienteringen var inte så mycket roligare. Exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson slutade först på 14:e plats, slagen med över tre minuter, i den sprint som det i morgon åks jaktstart på. Magdelena Olsson, IFK Mora, tog en skrällseger, tolv sekunder före superfavoriten Tove Alexandersson.
Men draghunden, då? Jo, det blev dubbel silverfest för Hällefors BK. Degerforsaren Timo Silvola, dubbel världsmästare, blev tvåa i elitklassen över 13 kilometer linkörning med individuell start, medan karlskogingen Hans Pettersson, som i fjol var general för draghunds-SM i Ånnaboda, knep samma placering i brukshundsklassen. Jag ringde givetvis upp Silvola för att höra om han var glad över revanschen efter torsdagens snöpliga medaljmiss.

– Tja, ja, jag måste vara nöjd att få medalj. En medalj är ändå en medalj. Men … Jag är nog påverkad av loppet i förrgår, det var den medalj vi ville ha, egentligen, säger Silvola till Konditionsbloggen.
– Dessutom märkte jag på Susa att hon var lite påverkar av loppet i förrgår, av en incident när en hund smällde på henne i en kurva. När vi kom till det stället på banan sprang hon och tittade bakåt och var orolig, det är inte likt henne. Så fort vi hade kommit förbi där gick hon som spjutet igen, men när vi kom tillbaka på nästa varv var det samma sak. Jag hoppas att det här är något hon bara kommer förknippa med den här banan, så hon inte tar med sig det beteendet till andra tävlingar. Men annars är jag jättenöjd med hur hon sprang. Det var kul att få visa vad hon går för.
Vad händer nu, får du en plats i EM-truppen, tror du?
– Jag är absolut med och nosar på en, det tror jag. Det känns som vi är fyra om det, och jag vet faktiskt inte hur många de kommer att ta ut. SM över 15 kilometer pulka avgörs i Härnösand om två veckor, och de kommer nog att titta på den tävlingen också innan de tar ut truppen (EM avgörs i norska Savalen 3-6 mars).

David Andersson körde dagens 1 000-meterslopp i världscupen i norska Stavanger på 1.11,43, vilket man kanske kan jämföra med hans lopp på samma distans i världscupen i Hereenven den 12 december, då han var 1,5 sekunder långsammare. SK Winner-skrinnare verkar alltså vara på rätt väg. I morgon avslutas världscupdeltävlingen med ett nytt 1 000-meterslopp.

Byréns rekordförsök sprack – Andersson bröt världscup: "Fick huvudvärk"

Nej, det blev inget distriktsrekord i 24-timmarslöpning för Hasse Byrén. Har tyvärr inte hunnit prata med honom, men enligt livestatistiken verkar Spartacus veteran ha klivit av strax före åttatiden på söndagsmorgonen, efter knappt 20 timmar, efter att ha tappat fart under natten och förlorat chansen att nå Sören Forsbergs rekordnotering. Byrén sprang exakt så många varv som han behövde för 100 miles (673 stycken, för att vara exakt) innan han klev av och blev därmed trots allt femma i tävlingen på 160 945 meter. Trea blev också Örebro AIK.s Jarmo Riihainen, i tolvtimmarsklassen, på 112 444 meter.

Garphyttans världscupåkare Axel Ekström slutade på 53:e plats när skandinaviska cupens premiärhelg avslutades med 15 kilometer i fristil på söndagen. Axel var två minuter bakom segraren Martin Lövström-Nyenget (Norge tog hand om de nio första platserna …) och 1.30 bakom bäste svensk, tiondeplacerade VM-åkaren Carl Quicklund. Axel var 16:e av 24 svenskar till start.
Filip Danielsson höll som väntat undan (ja, drygade ut rejält, till och med) till seger i Björnjakten i Älvdalen, som på söndagen avslutades med tio kilometer i fristil, med jaktstart på lördagens resultat. Danielsson vann till slut med över två minuters marginal ned till tvåan, Falun-Borlänges Hugo Jacobsson som körde ikapp och ifrån Sundbybergs Martin Herbert som var tvåa efter lördagen. Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson trivdes fint när det blev man-man-åkning och klättrade hela vägen till fjärde plats, förbi bland andra Adam Gillman, Garphyttan, som sjönk till sjätte, placeringen före klubbkompisen Marcus Lennartsson. Karlslunds Linus Larsson slutade på 13:e plats i herrklassen, 2.20 bakom Jimmie Johnsson, som höll undan till seger. Den i långlopp för Örebrobaserade teamet Skistart.com tävlande Kalle Gräfnings slutade trea, halvminuten bakom.

SK Winners OS-skrinnare David Andersson ställde in söndagens tävlande i världscupen i Heereveen på grund av sjukdom. ”Efter loppet (på lördagen) fick David huvudvärk som redan kommit smygandes under morgonen. Vi valde att invänta kvällen för att fatta ett beslut kring deltagande på (sön-)dagens distanser. Värken släppte inte och därför valde vi att stå över dagen tävling för att inte riskera något”, skriver förbundskaptenen Mattias Hadders på förbundets hemsida. Andersson ska dock vara på skridskoskenorna igen till SM i Göteborg nästa helg, skriver Hadders. Men stora målet är singeldistans-VM i ryska Kolomna 11–14 februari, ”där David för tillfället är inkvalad på 1 500 meter” enligt Hadders.

Hagabys VM-orienterare Martin Regborn tog andra raka segern i Arbogas Julserien på söndagen, den här gången nästan 14 minuter före tvåan, Eksjös Andreas Bergander, över 7,5 kilometers löpning. Milans Per Eklöf, som vann första deltävling och var tvåa i andra, fick nöja sig med en tredjeplats i dag, 15.50 bakom Regborn. Därmed ryckte Regborn från delad ledning i cupen till två poängs försprång till Eklöf efter tre av fyra deltävlingar. Milans Lisa Westerberg tog hem damklassen efter riktigt raffel, vann tolv sekunder före OK Tors Marie Hedar efter 55 minuters löpning i kylan. Westerberg delar nu ledningen i cupen med klubbkompisen Josefin Erlandsson. Finalen på annandagen, den 26 december.

Det närmar sig Ekström, banne mig!

I dag kom nästa återbud till världscuppremiären i Kuusamo fredag–söndag: Oskar Svensson, Falun-Borlänge, kommer inte till start och ersätts av Jens Burman, Åsarna. Därmed kan det inte längre finnas särskilt många åkare mellan Garphyttans Axel Ekström och en världscupplats. Tittar man på de båda åkarnas resultat i premiärhelgen i Bruksvallarna så var Burman nia i det klassiska loppet, knappt 50 sekunder före Ekström, och delad 15:e i fristilsloppet, 3,4 sekunder före Ekström. Ingen av dem ställde upp i sprinten.
Av åtta svenskar som var före Ekström i fristilsloppet finns nu bara en som inte blivit uttagen till världscupen, Piteås Mikael Norberg som var halvsekunden snabbare efter en vassare avslutning (Ekström var sexa efter tre kilometer, tia efter åtta men 19:e i mål).
Ekström lär ju knappast få chansen i helgen, även om ytterligare ett par svenskar börjar hosta (några för många var före i det klassiska loppet i fredags), men fortsätter han göra starka resultat på hemmaplan lär chansen komma, vad det lider.
Nästa tävling för åkarna utanför världscupen blir premären i svenska seniorcupen (Intersport cup) i Idre 4–5 december och premiären i skandinaviska cupen i finska Vuokatti helgen därpå (där man, om man inte blir uttagen i det svenska femmannalaget, kan köpa en plats för 20 euro per tävling plus boende för 80 euro per natt och vallahjälp för 600 kronor per tävling).
Ekström gjorde ju världscupdebut i Östersund förra säsongen, efter succén i junior-VM.