Byréns rekordförsök sprack – Andersson bröt världscup: "Fick huvudvärk"

Nej, det blev inget distriktsrekord i 24-timmarslöpning för Hasse Byrén. Har tyvärr inte hunnit prata med honom, men enligt livestatistiken verkar Spartacus veteran ha klivit av strax före åttatiden på söndagsmorgonen, efter knappt 20 timmar, efter att ha tappat fart under natten och förlorat chansen att nå Sören Forsbergs rekordnotering. Byrén sprang exakt så många varv som han behövde för 100 miles (673 stycken, för att vara exakt) innan han klev av och blev därmed trots allt femma i tävlingen på 160 945 meter. Trea blev också Örebro AIK.s Jarmo Riihainen, i tolvtimmarsklassen, på 112 444 meter.

Garphyttans världscupåkare Axel Ekström slutade på 53:e plats när skandinaviska cupens premiärhelg avslutades med 15 kilometer i fristil på söndagen. Axel var två minuter bakom segraren Martin Lövström-Nyenget (Norge tog hand om de nio första platserna …) och 1.30 bakom bäste svensk, tiondeplacerade VM-åkaren Carl Quicklund. Axel var 16:e av 24 svenskar till start.
Filip Danielsson höll som väntat undan (ja, drygade ut rejält, till och med) till seger i Björnjakten i Älvdalen, som på söndagen avslutades med tio kilometer i fristil, med jaktstart på lördagens resultat. Danielsson vann till slut med över två minuters marginal ned till tvåan, Falun-Borlänges Hugo Jacobsson som körde ikapp och ifrån Sundbybergs Martin Herbert som var tvåa efter lördagen. Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson trivdes fint när det blev man-man-åkning och klättrade hela vägen till fjärde plats, förbi bland andra Adam Gillman, Garphyttan, som sjönk till sjätte, placeringen före klubbkompisen Marcus Lennartsson. Karlslunds Linus Larsson slutade på 13:e plats i herrklassen, 2.20 bakom Jimmie Johnsson, som höll undan till seger. Den i långlopp för Örebrobaserade teamet Skistart.com tävlande Kalle Gräfnings slutade trea, halvminuten bakom.

SK Winners OS-skrinnare David Andersson ställde in söndagens tävlande i världscupen i Heereveen på grund av sjukdom. ”Efter loppet (på lördagen) fick David huvudvärk som redan kommit smygandes under morgonen. Vi valde att invänta kvällen för att fatta ett beslut kring deltagande på (sön-)dagens distanser. Värken släppte inte och därför valde vi att stå över dagen tävling för att inte riskera något”, skriver förbundskaptenen Mattias Hadders på förbundets hemsida. Andersson ska dock vara på skridskoskenorna igen till SM i Göteborg nästa helg, skriver Hadders. Men stora målet är singeldistans-VM i ryska Kolomna 11–14 februari, ”där David för tillfället är inkvalad på 1 500 meter” enligt Hadders.

Hagabys VM-orienterare Martin Regborn tog andra raka segern i Arbogas Julserien på söndagen, den här gången nästan 14 minuter före tvåan, Eksjös Andreas Bergander, över 7,5 kilometers löpning. Milans Per Eklöf, som vann första deltävling och var tvåa i andra, fick nöja sig med en tredjeplats i dag, 15.50 bakom Regborn. Därmed ryckte Regborn från delad ledning i cupen till två poängs försprång till Eklöf efter tre av fyra deltävlingar. Milans Lisa Westerberg tog hem damklassen efter riktigt raffel, vann tolv sekunder före OK Tors Marie Hedar efter 55 minuters löpning i kylan. Westerberg delar nu ledningen i cupen med klubbkompisen Josefin Erlandsson. Finalen på annandagen, den 26 december.

Det närmar sig Ekström, banne mig!

I dag kom nästa återbud till världscuppremiären i Kuusamo fredag–söndag: Oskar Svensson, Falun-Borlänge, kommer inte till start och ersätts av Jens Burman, Åsarna. Därmed kan det inte längre finnas särskilt många åkare mellan Garphyttans Axel Ekström och en världscupplats. Tittar man på de båda åkarnas resultat i premiärhelgen i Bruksvallarna så var Burman nia i det klassiska loppet, knappt 50 sekunder före Ekström, och delad 15:e i fristilsloppet, 3,4 sekunder före Ekström. Ingen av dem ställde upp i sprinten.
Av åtta svenskar som var före Ekström i fristilsloppet finns nu bara en som inte blivit uttagen till världscupen, Piteås Mikael Norberg som var halvsekunden snabbare efter en vassare avslutning (Ekström var sexa efter tre kilometer, tia efter åtta men 19:e i mål).
Ekström lär ju knappast få chansen i helgen, även om ytterligare ett par svenskar börjar hosta (några för många var före i det klassiska loppet i fredags), men fortsätter han göra starka resultat på hemmaplan lär chansen komma, vad det lider.
Nästa tävling för åkarna utanför världscupen blir premären i svenska seniorcupen (Intersport cup) i Idre 4–5 december och premiären i skandinaviska cupen i finska Vuokatti helgen därpå (där man, om man inte blir uttagen i det svenska femmannalaget, kan köpa en plats för 20 euro per tävling plus boende för 80 euro per natt och vallahjälp för 600 kronor per tävling).
Ekström gjorde ju världscupdebut i Östersund förra säsongen, efter succén i junior-VM.

30:e i kvalet – men sprintesset från Zinkgruvan tog sig till A-final

Han är inte världens bästa på att kvala, Zinkgruvans Markus Johansson. Men jösses som han kan åka sprintheat.
Förra vintern smög han in som 18:e man i yngre juniorklassen, H18, på SM – och lurade skjortan av konkurrenterna på vägen till guldet.
I Sverigepremiären i Bruksvallarna i dag var han bara 0,28 sekunder från att åka ut i kvalet (i sprinten som avgjordes i fri stil) när han krånglade sig vidare som 30:e och sista man (av 112 startande) – men tog sig likafullt hela vägen till final och en sjätteplats där.
Exakt hur det gick till har jag ingen aning om (mer än att Johansson blev tvåa i sin kvartsfinal), för enligt livetajmingen slutade Johansson sist i sin semifinal, men ändå gick han vidare till final (vilket inte tvåan Elias Dahl gjorde, så vi får väl förutsätta att det handlade om någon form av uteslutningsärende; en uteslutning som även lär ha drabbat Filip Danielsson eftersom den satte lucky loser-systemet ur spel och gjorde att han i sin tur tappade sin finalplats på näst bästa semitid av de som inte var etta eller tvåa).
Hur som helst, i finalen fick Johansson, som i år klivit upp i den äldsta juniorklassen H20, nöja sig med en sjätteplats. Ändå blev han näst bästa svenska 97:a i tävlingen.
Filip Danielsson (sistaårsjunior och en av Garphyttans JVM-femmor från förra säsongen), då? Tja, han följde alltså upp lördagens tredjeplats över tio kilometer i fri stil med en ny topp tio-placering i söndagens sprint (sprint har ju aldrig varit hans allra starkaste sida, så det är ett riktigt bra resultat). Han blev åtta i prologen, vilket innebar att han fick starta i den femte kvartsfinalen (vilket man inte alls vill, om man ska vidare hela vägen till final eftersom man då får betydligt mindre vila än de som går i de tidiga heaten, men nu kom ju Filip inte så långt i dag; hade han varit fyra hundradelar snabbare hade han fått starta i heat två och hade han varit 0,75 sekunder långsammare hade han fått starta i heat ett …).
Väl där hade Danielsson fin kontroll, och tog sig vidare som tvåa bakom Marcus Fredriksson, Lycksele. I semin tog det alltså abrupt stopp när lucky loser-platsen från finalen försvann, och Danielsson slutade därför åtta totalt i tävlingen.
”Prologen kändes inte så bra, kändes lite stappliga och som att jag inte fick till tekniken som jag ville. […] [Kvartsfinalen] kändes betydligt bättre än prologen. […] I semin tog tyvärr min resa slut, men jag är fortfarande nöjd med dagens insats”, bloggar Danielsson.
Täfteås Marcus Grate vann finalen halvsekunden före gårdagsvinnaren Viktor Thorn, som är Sveriges hetaste herrjunior just nu.
Garphyttans Marcus Lennartsson tog plats 29 i kvalet, just före Johansson, men åkte ur i kvarten. Garphyttans Adam Gillman åkte dock ut, som 43:a i kvalet. Precis som Zinkgruvans Oscar Johansson (57:a), Tom Forsberg (79:a) och Daniela Bjärmark (45:a av damjuniorerna).
På seniorsidan var det inga lokala åkare till start i dag. Tidigare i veckan hade dock Örebrobaserade laget Team Skistart.com några långloppsladdande åkare på plats, så här två veckor före premiären i Livigno.

I Salt Lake City blev SK Winner-skrinnaren David Andersson diskad efter lördagens 1 000-meterslopp (”I andra kurvan och på innerbanan tappade David kontrollen över åkningen då han lade ner sina ena sko i isen och slant. Därmed for David ut i banan och på växlingsrakan råkade han därför komma ut precis framför sin parkamrat Jonathan Garcia, USA. Därmed blev Garcia hindrad och David blev diskfalificerad. Tyvärr kunde David göra något åt situationen då farten var väldigt hög”, skriver förbundstränaren Mattias Hadders på Svenska skridskoförbundets hemsida). Något start på 500 meter blev det inte, och Andersson flyger nu hem (efter personliga rekord på 500, 1 000 och 1 500 meter under loppet av en vecka) för att ladda om för världscuptävlingen i Heerenveen om tre veckor (han står över den i Inzell två veckor före).
Adam Axelsson verkar inte ha kommit till start i Hamar i helgen, oklart varför.

Ekström slog till – nionde svensk i Bruksvallarna

Axel Ekström tog flera tunga skalper när svenska längdskidpremiären, Bruksvallsloppet, på lördagen fortsatte med distanslopp i fri stil (15 kilometer för seniorherrarna). Den 20-årige förstaårssenioren från Garphyttan blev nionde bästa svensk, 19:e man totalt, och hade gubbar som Jörgen Brink och Anders Södergren på behörigt avstånd bakom sig (liksom Bill Impola, som slutade på 26:e plats). Dessutom var Ekström överlägset bäst av de 25 förstaårsseniorerna som kom till start (norske Thomas Hetland var näst bäst, nästan minuten bakom). Den ende världscupaktuelle svensk åkaren inför Kuusamo som inte är på plats i Bruksvallarna är Marcus Hellner, och Daniel Rickardsson, som var före Ekström på lördagen, ska inte åka världscup i år. Plus en, minus en, alltså, och sett till dagens lopp, och med tanke på att ett världscuplag om åtta åkare ska tas ut efter veckoslutet, ligger Ekström förmodligen någonstans precis utanför just nu. Om det inte inträffar sjukdomar eller förbundsledningen tycker att det vore kul att uppmärksamma en pigg 95:a. Ekström har hur som helst bestämt sig för att stå över morgondagens sprint i fri stil.
Den kommer däremot Filip Danielsson, Vedevågskillen som är klubbkompis med Ekström men ett år yngre och sistaårsjunior, att köra. Han stod över fredagens klassiska lopp, men blev på lördagen trea i juniorherrarnas tävling över tio kilometer. Viktor Thorn vann, norrmannen Jonas Austad var tvåa, 14 sekunder bakom, och Danielsson trea, 35 sekunder efter. Seniorerna och juniorerna hade, trots olika sträckor, ett par gemensamma mellantider. Ekström passerade tre kilometer på 7.14,5 och åtta på 18.39,9, Danielsson var 16,7 respektive 52,2 sekunder bakom. Det går med andra ord undan bland seniorerna …
Marcus Lennartsson blev 36:a, Adam Gillman 46:a, Markus Johansson 49:a, Oscar Johansson 52:a, Rickard Ericsson 95:a och Tom Forsberg 109:a i juniorloppet. Daniela Bjärmark 39:a i damjuniorernas lopp över fem kilometer.

I Salt Lake City dunkade David Andersson mycket riktigt på med ett nytt personligt rekord över 1 500 meter, och inom loppet av en vecka har han därmed förbättrat sina tider på samtliga av skridskoåkningens tre kortaste distanser. 1.45,61 var en förbättring av hans två år gamla pers med över en halv sekund (53 hundradelar!) och gjorde att han klättrade förbi Johan Röjler (1.45,85 som bäst) på den svenska genom tiderna-listan på distansen. Nu är det ”bara” Joel Eriksson och Daniel Friberg som håller ställningarna där framför. Resultatet räckte dessutom till en 20:e-plats i tävlingen, och årets första elva världscuppoäng för Andersson.
Det svenska enmannalandslaget Andersson fortsätter världscupen i USA med 1 000 meter i dag, lördag, och 500 meter i morgon.

Helgens höjdare: "Väldigt stabil säsongsstart"

1. Bruksvallsloppet
Säga vad man vill om annan idrott, men är det inte något speciellt med längdskidåkning? I varje fall som tv-sport är det helt oslagbart, och i helgen går Vinterstudion igång på allvar (efter förra helgens uppvärmning med den norska premiären) när den svenska premiären avgörs i Bruksvallarna (enligt Filip Danielsson har det nu fallit så mycket snö i Härjedalen att det går att åka även på långspåren uppe på fjället, så det är inte utan att man blir lite avis …). Det handlar, först och främst, om att ta ut ett svenskt världscuplag till premiären, och minitouren, i Kuusamo nästa helg. Tävlingarna inleddes ju redan på fredagen, och jag skrev några rader om det här. Pratade även med både Axel (som besegrade Södergren men var mer nöjd med loppet än skalpen: ”Jag tror Anders stakade sig runt ovallat, han laddar ju för långlopp. Jag hade fäste, det var ju en ganska tuff bana. Det känns som en väldigt stabil säsongsstart. Jag höll ihop det bra hela vägen. Det var väldigt tajt i resultatlistan, små marginaler.”) och Filip som stod över fredagens tävling för att satsa på lördagens tio kilometer i fri stil (som herrjuniorerna kör, seniorerna kör 15 kilometer). Läs mer om de båda i lördagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Bänkar ni er framför SVT:s sändning i morgon får ni spana in startnummer 21 (Garphyttans Joel Lager, går ut 10.55.30), 137 (Kopparbergs Bill Impola, 11.53.30) och 139 (Ekström, går ut 11.54.30). I juniorloppet kommer, förutom Danielsson, även hans klubbkompisar Rickard Ericsson, Marcus Lennartsson och Adam Gillman till start, plus Zinkgruvankvartetten Markus Johansson, Tom Forsberg, Oscar Johansson och Daniela Bjärmark.

2. Skridsko i Salt Lake City och Hamar
Om drygt två timmar går SK Winners David Andersson in i säsongens andra världscupdeltävling, efter succén med personliga och svenska rekord i premiären i Calgary förra helgen. Då hade han inte riktigt samma kraft på det avslutande 1 500-metersloppet som i de två inledande över 500 och 1 000, men den här helgen är det 1 500 som inleder och då är det inte omöjligt att Anderssons pers hänger löst. Svenska landslagstränaren Mattias Hadders tror dessutom på nya världsrekord (men inte av Andersson, då). Andersson klubbkompis Adam Axelsson Odalsskøyta i Hamar i helgen och stannar därefter kvar på läger med sitt norska stall Norges sköyteakademi till nästa helg, då fjärde deltävlingen i norska cupen avgörs på samma ställe.

3. Löpex vinterserie
Natten mot torsdag föll första snön (och nu är också kanonerna igång i Ånnaboda!), och vältajmat drar Löpex vinterserie i orientering igång. Den första deltävlingen avgörs i Hagabys regi uppe vid Axsjöfallet, inte så långt från Södra Storstenshöjden, på Bergslagsleden mellan Ånnaboda och Suttarboda, på söndag förmiddag. Förra året tog Daniel Attås hem totalen närmast före Martin Regborn och Filip Jacobsson (tre landslagslöpare från länet, i olika discipliner och åldersklasser!). Attås är också tvåa i maratontabellen sedan starten 2002, endast slagen av Tomas Hallmén som ackumulerat 996 poäng på 70 starter (Attås har vunnit 17 deltävlingar, Hallmnén tre). I vinter ska åtta deltävlingar avverkas, två före och sex efter nyår. Det hela avslutas i Askersund den 12 mars.

Anfält om marasuccén: "Nöjd men inte mätt"

Erik Anfält, 39, gjorde som vanligt: Levererade. I Valencia marathon dundrade Örebros landslagslöpare till med 2.25.03, ett personligt rekord med två minuter (sånär som på en sekund), den bästa maratontiden av en distriktslöpare på 31 år, och den fjärde bästa maratontiden av en svensk i år. Anfält spände bågen rejält, gjorde första halvan på 1.11.30 (1.13.33 på andra halvan). När Konditionsbloggen ringde upp honom några timmar efter målgång hade han vissa invändningar mot sin egen insats, men slog samtidigt fast:

– Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala. Flåset kändes väldigt bra, men benen var inte riktigt så lätta som jag velat ha dem. Det tempo som jag vill ska rulla lite lättare för fick jag jobba lite mer för än jag vill. Kilometerna gick hela tiden lite långsammare än jag hade hoppats. Med den känslan jag ville ha borde det ha gått någon minut snabbare första halvan, då hade jag öppnat runt 1.10.30, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Då hade du varit på väg mot distriktsrekordet, 2.21.46 …
– M’nja, det hade jag inte i huvudet direkt. Men en tid runt 2.23 kanske jag kunde ha landat på om jag fått till en fullträff. Nu hade jag benen, och så kom jag iväg lite kasst. Jag fick starta bakom elitledet, och kom inte längst fram i den gruppen heller. Så jag tappade lite tid första kilometern, och sedan gjorde jag två–tre riktigt snabba kilometer för att komma ikapp en klunga, så det blev lite ryckigt. Jag tror inte det kostade så mycket kraft, men det var inte optimalt.
– Jag låg med den klunga till första milpasseringen, sedan gick jag ifrån och fick göra loppet själv i princip hela vägen. Men det var ett väldigt bra lopp som sådant, jag plockade placeringar hela vägen och sprang stabilt. Benen var inte jättelätta, men jag fick igång dem rätt bra ändå.
Vad händer nu?
– I kväll ska jag ut och fira. Sedan får vi se. Det här var sista loppet för året, och jag har inte bestämt vad det blir till våren. Kanske någon halvmara sen vinter/tidig vår, eller också kan det bli Kiel marathon igen. Något lopp måste jag ha i februari/mars, annars blir vinterträningen för lång.

Kenyanen John Nzau Mwangangi vann tävlingen på 2.06.13, den snabbaste tiden någonsin på spansk mark och 20 sekunder före landsmannen Matthew Kisorio på andra plats. Anfält slutade på 26:e plats (fyra av H35-löparna). Anfälts femkilometare: 16.44, 17.00, 17.14, 34.05 på kilometer 15–25 (ingen tidtagning vid 20 kilometer), 17.26, 17.32, 17.37, 16.53-tempo på sista 2,195 kilometerna.
Ingrid Ziegler, klubbkompis med Anfält i Örebro AIK, slog personligt rekord med fem minuter när hon gick i mål på 3.07.30 som tia i D35-klassen. Hon spännde också bågen rejält, passerade halvmaran på 1.30.20, men mattades alltså och noterade 1.37.10 på andra halvan. Tiden tar henne från tolfte till nionde plats i distriktsbästalistan genom tiderna, och förstärkte hennes fjärdeplats i årslistan bakom Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Antje Torstensson.

David Andersson avslutade världscupen i Calgary med helgens sämsta lopp. SK Winner-skrinnaren, som persade på 500 meter i fredags och slog svenskt rekord på 1 000 meter i går fick nöja sig med 1.47,19, en dryg sekund från sitt personliga rekord, på 1 500 meter. 21-åringen från Vänersnäs slutade på 37:e plats av 48 startande på distansen och får lämna Calgary med bra känsla men utan världscuppoäng.
Redan nästa helg avgörs nästa världscupdeltävling, i Salt Lake City.

Fick för övrigt en intressant kommentar om gårdagens blogginlägg, från Östansjös Per Börjesson som mycket riktigt påpekade att jag bommade Patrik Johanssons prestation i går. Börjessons klubbkompis Patrik Johansson, 50, blev femma i det där 3 000-metersloppet i Tybblelundshallen med Nasir Dawud och Haben Kidane i täten, och gjorde det på tiden 9.47,46 vilket innebär en slipning av Bo Werners 22 år gamla distriktsrekord i H50-klassen med 15 sekunder (tidigare i år har Johansson dessutom hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och tagit fyra veteran-DM-titlar).

Anderssons världscupsuccé: Slog svenskt rekord

David Andersson, OS-skrinnaren och som var EM-tvåa i våras och tävlar för Örebroklubben SK Winner, följde upp fredagens pers på 500 meter med svenskt rekord på 1 000 meter när världscupen i Calgary fortsatte på lördagskvällen, svensk tid. Andersson slutade på 33:e plats i tävlingen, men viktigare var att han noterade 1.09,44 – en tid nästan en halv sekund (45 hundradelar) bättre än hans tidigare personliga rekord på distansen, satt på samma is för två år sedan, och 13 hundradelar bättre än Joel Erikssons sex år gamla svenska rekord.
Världscupen i Calgary avslutas för Anderssons del med 1 500 meter i morgon, söndag, och frågan är vad han kan prestera där. Perset är den två år gamla Calgarytiden 1.48,57, vilken bör vara i farozonen. Den gör honom till Sverigefyra genom tiderna på distansen, bakom Eriksson, Daniel Friberg och örebroaren Johan Röjler, som noterade 1.43,90, 1.44,97 respektive 1.45.85 (alla 2009!).

På lördagen avgjorde också Vinterspelen i Tybblelundshallen. Förre eritreanske VM-tolvan Nassir Dawud, som numera bor i Sverige och tävlar för Eskilstuna, tog hem loppet på 8.39,66, närmast före Hälleforstalangen Haben Kidane som sedan ett par veckor tillbaka är klubbkompis med Dawud i Eskilstuna. Kidane noterade 9.14,28. Hagabys Ulf Hallmén, jämnt 30 år äldre än Kidane, blev trea på 9.43,89. Stocksäters långlöpartalang Esther Sandén Alin strök sig från loppet och nöjde sig med att springa 200 meter på 28,68.

Orienteringsgalan? Näe, det blev inga lokala priser. Tisarens Andrea Svensson, som hade chansen att få dela årets lag-utmärkelsen med stafettkompisarna från JVM-guldet, fick se sig slagen av IFK Göteborg som vann Tiomila för första gången på tio år. Annika Billstam blev årets orienterare.

Bakslag för Axelssons OS-planer: "Vet inte om han kommer tillbaka"

Kumlatalangen (och vinnare av NA:s Pulsklocka 2015) Adam Axelsson, 19, och svenske OS-skrinnaren och EM-tvåan David Andersson, 21, som båda tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade långt gångna planeren gemensam lagtemposatsning mot OS i Pyeongchang 2018.  Men nu verkar de planerna gå i stöpet – eftersom det plötsligt saknas en tredjeman till det svenska laget.
– Nils van der Poel har tagit paus från skridskoåkningen och ska göra lumpen i år, och jag vet inte om han kommer tillbaka. Och Hampus Larsson har lagt skridskorna på hyllan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Om det inte blir någon lagtemposatsning, är det kört med OS 2018 då? Får du sikta på 2022 istället?
– Jag kan ju satsa på en enkeldistans också, men det är klart att det blir betydligt tuffare att kvala in där. Lagtempo är ändå lite lättare.
Axelsson åker till Göteborg i dag och flyger till Inzell i morgon, torsdag, för sin första stora tävling för året. Eller ja, tävlingen i Inzell är inte jättestor i sig, men den lockar en hel del holländare och övriga européer av världsklass och bjuder på snabb is, och Axelsson har dessutom gått in för en tidig formtopp och räknar med att kunna göra bra tider. Senare i veckan blir det en längre intervju med Axelsson i NA:s papperstidning inför den tävlingen.
När det gäller Andersson så flyger han i helgen till Nordamerika för dubbla världscuper, i Calgary helgen 13–15 november och i Salt Lake City 20–22 november. Där kommer han att köra 1 000 och 1 500 meter, de två distanser han körde i OS 2014 (och som han kvalat till årets världscup i, genom att göra 1.11,61 respektive 1.49,82 [världscupkvaltiderna är 1.11,90 respektive 1.51,0] vid en annan tävling i Inzell för ett par veckor sedan).
I en månadsgammal intervju med Ttela, lokatidningen som täcker bland annat Trollhättan där Andersson kommer ifrån, kommer han liksom Axelsson att träna med Norges Sköyteakademi i vinter.
– Jag kommer exempelvis att bo i Hamar under somrarna. Mattias Hadders (Sveriges förbundskapten) kommer fortfarande att vara min bastränare, men han kommer inte att lägga upp träningen helt och hållet längre. Det kommer att bli en slags kombination mellan mig, Mattias och akademin, sa Andersson till tidningen.
Axelsson är mycket nöjd med sin första tid i akademin, där han drillats hårt av åttafaldiga världsmästaren Jeremy Wotherspoon under tre läger på sammanlagt 2,5 månader.
– Han har hjälpt mig väldigt mycket. Han har en otrolig blick. Även om alla åtta åkarna i laget är på is samtidigt har han koll på alla, och hjälper alla lika mycket. Vi har framför allt jobbat på min teknik och maxfart. Inte för att jag haft dålig teknik innan, men den kan alltid bli bättre.Bland annat med att jag ska slappna av i axlar och överkroppsparti. Tidigare har jag spänt mig där när jag velat åka snabbt. Tempomässigt har jag saknat den riktiga snabbheten tidigare. Jag har alltid varit bra på att hålla ett jämnt tempo under en lång tid, men jag har inte kunnat åka lika snabbt som andra. Därför fokuserar vi mycket på att bli snabbare på korta distanser, få upp maxfarten, i år. Distansträning kan man alltid lägga på senare, säger Axelsson.
Men mer om Axelsson i papperstidningen, alltså.

Tidigare i dag skrev jag om det nya maratonloppet på Svampens utsiktsdäck (som tydligen ska heta Svampenmarathon, vilket låter logiskt).  I sanning en helt galen idé. Jag har fått både mail och telefonsamtal från folk som vill anmäla sig (men jag är ju inte Ola Nordahl!), så jag misstänker att platserna kommer gå åt snabbt när de släpps till helgen.
Själv är jag (som ni säkert vet) mer intresserad av Örebro backyard ultra, som släppte preliminär bansträckning i går och följde upp med bilder från banan i dag. Det är så man redan längtar till midsommar (men först vill jag hinna bygga upp min raserade kropp igen och få några mils löpning i benen).

Dessutom har äntligen resultaten från Kilsbergsleden ramlat in.

Summerar säsongen: "VM-debuten var något extra"

Hallsbergs Lilian Forsgren slutade alltså på 16:e plats i orienteringens världscup 2015, två placeringar sämre än i fjol, efter att ha varit 23:a i långdistansen och 15:e i medeldistansen i världscupfinalen i Arosa. På söndagen växlade hon som 20:e för svenska andralaget i mixedsprintstafetten som avslutade hela världscupsäsongen.
– Det har varit helt okej, men inte mer. Jag är inte supernöjd, men ger mig själv godkänt, säger Forsgren till Konditionsbloggen om helgen som helhet.

Om fredagens långdistans med galet mycket stigning:
– Jag hade sett fram emot det loppet, men det visade sig att jag inte riktigt behärskade det, fick inte till varken disponeringen eller det rent fysiska i den terrängen. Det var svårt att föreställa sig känslan man fick i kroppen, det var inte alls samma sorts trötthetskänsla som man får i en långdistans i Sverige. Höjden (över havet) gjorde nog sitt, och man bör nog ha lite erfarenhet av att gå på hårt i så branta backar för att kunna disponera krafterna bättre. Där har jag lärt mig något.
Lördagens medeldistans med en hel del utförslöpning:
– Den är jag mer nöjd med, där fungerade det helt okej tekniskt. Men jag kan säga att jag är imponerad av hur snabbt de bästa springer utför. Där har man något att träna på.
Söndagens mixedsprintstafett, där Forsgren sprang förstasträckan för Sveriges andralag.
– Jag tror att jag tappade tid på två vägval, men jag har inte sett sträcktiderna än. Det var väldigt kuperat och tufft, och det här var vad som fanns i kroppen.
Världscupfinalen var säsongens sista landslagsuppdrag, och nu återstår bara några mindre tävlingar (bland annat 25-manna nästa helg) innan det är dags att göra bokslut över 2016.
– Säsongen har varit ett steg framåt, även om jag inte slog fjolårets totalresultat i världscupen så känns det bra att vara stabil runt topp 15 i världen. Jag fick ju inte springa alla tävlingar i världscupen, hade jag gjort det hade det kanske räckt till att förbättra fjolårets placering.
Vad är höjdpunkten i år? Världscupsegern, VM-debuten eller något helt annat?
– Hm … Det var nog VM, ändå. Det var något extra.
Och målet nästa år är inte så svårt att lista ut med ett VM på hemmaplan …
– Nej, det hade varit trevligt. Det är den stora grejen nästa år.
Kommer du förändra något i vinterträningen för att öka chanserna att komma med dit?
– Nej, jag kommer nog inte ändra några stora grejer. Det känns som att jag gjort mycket rätt de senaste åren och tagit kliv framåt hela tiden. Men jag kommer säkert att skruva på en del mindre saker; hur intervallpassen är uppbyggda, småsaker i styrketräningen och sådant som kan påverka eftersom det är mycket ljung och mjukare terräng på VM.
Garphyttans Filip Dahlgren skulle ha sprungit för svenska fjärdelaget i mixedsprintstafetten, men valde att stå över.

Annaloppet kan ni läsa en hel del om här (och lite grann här och resultatlistan finns här). I långloppscupen återstår nu fem deltävlingar varav två distriktsmästerskap (halvmara-DM och långa terräng-DM) vilket gör att det finns 34 poäng kvar att tävla om. För att ha en chans att nå Haben Kidane på herrsidan respektive Mikaela Kemppi på baksidan i cupsammandraget måste man därmed ha 13 respektive 28 poäng på sina fem bästa tävlingar så här långt. Det har elva herrar respektive en dam (Josefin Gerdevåg). På herrsidan alltså väldigt öppet, medan Gerdevåg måste vinna fyra och vara sämst tvåa i den femte av de fem deltävlingarna som är kvar för att ta förstaplatsen(men blir Kemppi tvåa i Åstadsloppet på lördag säkrar hon under alla omständigheter ändå totalsegern för tredje året i rad, även om Gerdevåg vinner rubbet som är kvar).

Avslutade säsongen – med ny partner: "Petter har sagt att alla måste orka festa"

Matti Tordsson tvingades lämna återbud så sent som i tisdags. In kom Anders Ekholm – och det funkade ju rätt bra det också. Örebroduon Ekholm och Mårten Vidlund slutade på 17:e plats i premiärupplagan av Koster swimrun på lördagen (Simon Börjeson och Rasmus Regnstrand, som simsprang från Sverige till Finland i somars och som länge ledde årets Ötillö men slutade fyra, tog hem tävlingen på 2.46.59, en dryg timme före Ekholm och Vidlund). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Vidlund för att höra hur det gick med partnerbytet.

– Anders gjorde en superstark insats med tanke på förutsättningarna. Han fick frågan så sent som i tisdags, och sa: ”Det här måste jag bara lösa.” När han lyckats fixa ledigt från jobbet i helgen så var det klart. Kustjagaren i Karlskrona i våras var hans enda swimrun tidigare, annars har han bara kört triathlon. Men han tyckte att det här var jättekul, mycket roligare än i Karlskrona, säger Vidlund till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Det började med att vi fick hoppa i vattnet från en pråm, landstigningen i Normandie-stuket. Vi ställde oss ganska långt framme för att inte bli nertrampade, och var snabbt uppe ur vattnet efter första 200-meterssimningen och kände att vi låg bra med på första trekilometerslöpningen. Sedan var det bara att jobba på. Det var så tuff löpning på klipporna att det i princip inte gick att springa om, så positionsskiftningarna skedde i simningen. Vi tog några lag på de längre simningarna, men fick släppa en del starka simmare också. Men allt gick bra. Det var näst sista löpningen, på 6,6 kilometer, som var ganska tung. Anders körde i hel våtdräkt och kunde inte knäppa upp och cabba ned, så han fick det väldigt varmt där. När det flöt på så bra hoppades vi på under fyra timmar, och vi gick i mål på 3.51.58.
Känner du dig mör nu efter två swimruntävlingar på åtta dagar?
– Nja, det är en väldig skillnad mot förra lördagen, faktiskt. Ute på kobbarna var det sådan terräng att det inte gick att springa rejält, då hade man slagit ihjäl sig. Och löpningarna var betydligt kortare och utan stigning i dag, och även om det var lång simning så är det skonsammare mot kroppen än brutal löpning. Dessutom var det en fantastisk dag, sol, nästan ingen blåst … Helt otroligt. Så jag känner mig relativt fräsch. Petter har sagt att alla måste orka festa i kväll, så det får jag väl bjuda på.
Vad händer sedan?
– Det här var sista tävlingen för i år, så nu får vi väl fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Det börjar poppa upp hur många roliga swimrunlopp som helst, i Storbritannien, Belgien, Schweiz … Och jag tror att den här sporten bara kommer fortsätta att växa.

I Salt Lake City var Adam Axelsson tillbaka på tävlingsisen efter förra helgens vådliga vurpa och dyngade till med ett nytt personligt rekord över 500 meter – 37,15 var 19 hundradelar bättre än tiden han presterade i Calgary i mars. Han följde upp med 1.14,03 på 1 000 meter, mindre än sju tiondelar över personliga rekordet. I morgon, söndag, flyger Axelsson hem efter 29 lägerdagar i USA, men redan nästa helg blir det tävling i Stavanger, om inget oförutsett inträffar.

Linda Meijer kände sig krasslig på förhand men var ändå över tre minuter före tvåan när Västgöstacupen i mountainbike avslutades med Vista mounatin i Jönköping. Hon hade ju redan säkrat segern i D30-klassen, och slutade nu dessutom femma i maxiklassen – där elit, juniorer och D30 ställs mot varandra – räknat över hela säsongen (därmed bästa icke elitåkare). ”Velade om start hela uppvärmningen. Startade och tänkte: ”Jag testar.” Bra första varv, hyfsad två varv till, sedan pingislunga. Vinst D30. Ändå nöjd. Men hade velat åkt fortare, men det ville inte kroppen. Grymt rolig bana, en sådan man vill åka om och om igen”, twittrar Meijer. Tävlingen var maraton-SM-segrarens sista för säsongen.

Orienteringens världscup skrev jag en del om här i går (men tja, jag snavade lite i mina beräkningar om Lilians världscupplacering, hon var de facto delad 15:e inför lördagen). Väl i dagens medeldistans, som avslutade världscupsäsongen individuellt, gjorde dock just en 15:e-plats att Hallsbergslöparen tappade en placering och slutade 16:e i sammanlagda världscupen, två placeringar längre ned än i fjol. Garphyttans Filip Dahlgren låg på 20:e plats efter 21 av 29 kontroller i dag men gjorde en halvminutsbom till 22:an och tappade sju platser han inte kunde hämta in. 27:a till slut, alltså, klättrade till 31:a plats i världscupsammandraget.
I morgon springer Forsgren i svenska andralaget i mixedsprintstafetten (senast två gångerna har hon ju fått springa förstasträckan i förstalaget, dels i världscupsegern i Halden, dels i VM). Nu öppnar hon för ett andralag där William Lind, Gustav Bergman och Alva Olsson tar hand om resten av sträckorna. Emma Johansson får chansen i förstalaget i stället. Filip Dahlgren springer andrasträckan i ett svenskt fjärdelag som har en vakant fjärdesträcka.

Karlslundsloppet har jag skrivit om här (länets tredje VM-orienterare spurtade ned länets största löpartalang på herrsidan, och Gerdevåg tog ledningen med 3–1 i årets interna statistik mot Kemppi), och i går skrev jag en del om en av de fetaste nyheterna i cykelvärlden på länge.