Helgens höjdare

1. Världscupfinalen i orientering
Lilian Forsgren har ju tidigare berättat om förutsättningarna inför världscupfinalen, men hur ser det ut rent poängmässigt? Forsgren säger ju att målet är att bli bättre än 14:e, hennes tidigare bästaplacering i världscupsammandraget. Av löparna före Forsgren i listan saknas de båda ryskorna Svetlana Mironova och Tatyana Riabkina samt australienskan Hanny Allston (plus världscuptvåan Ida Bobach och världscupettan Tove Alexandersson, som står över långdistansen, men de båda är för långt före) i helgen. För att passera Riabkina krävs 15 poäng (motsvarande en 27:e-plats eller två 35:e-platser), upp till Allston är det 18 (en 24:e-plats eller två 33:e-platser) och fram till Mironova 115 (två tredjeplatser).  Gott hopp om att greja de första två, alltså, och då finns även Sabine Hauswirth, Merja Rantanen och Annika Billstam inom räckhåll bland löpare som kommer till start. Men bakifrån jagar ”hyfsade” namn som Anne Margrethe Hausken Nordberg, Helena Jansson och Minna Kauppi plus hemmalöparna Sarina Jenzer och Rahel Friederich, som alla är mindre än 30 poäng bakom Forsgren i sammandraget och har slagläge inför helgen. Det lär med andra ord krävs två topplopp av Forsgren för att knipa den där 14:e-platsen. Filip Dahlgren har ju bara sprungit tre världscuplopp i år, på Tasmanien mitt under sin skadeperiod, och har inget med sammandraget att göra (ligger på 50:e plats).
Forsgren går ut som 46:a av 54 löpare i dagens långdistans, klockan 15.10. Dahlgren som 34:a av 58 startande på herrsidan en knapp timme tidigare, 14.18. Ni följer loppen här. I morgon är avgörs hela tjottaballongen med en medeldistans, och sedan avslutas världscupen med mixedsprintstafett på söndag.

2. Långloppscupen gånger två
Sju deltävlingar kvar, och det börjar dra ihop sig i långloppscupen när det nu är dags för dubbelhelg – Karlslundsloppets tio asfaltskilometer på lördagen och Annaloppets 5,2 kilometer terräng på söndagen. Den som vill utmana Mikaela Kemppi om slutsegern lär se till att ta hem båda (och sedan följa upp med att vinna Åstadsloppet och långa terräng-DM som ger extrapoäng då båda är distriktsmästerskap). På herrsidan är det mer öppet. Erik Anfält har bara sprungit fem tävlingar hittills (man får räkna sina tio bästa) och även om han tagit full poäng där måste han samla fler lopp för att nå ikapp Jonas Rosengren och Haben Kidane.

3. Länsprofiler i Salt lake city, Jönköping och på Koster – men inte i Tranås
Tja, det händer ju lite smått och gott i helgen. Adam Axelsson avslutar USA-lägret med en ny tävling där han ska köra både 500 och 1 000 meter och mycket väl kan persa på båda på den gamla OS-ovalens snabba is (om inte benet sätter stopp). Nyblivna SM-guldmedaljören Linda Meijer avslutar mountainbikesäsongen med finalen i Västgötacupen (som hon redan vunnit) med den 26:e upplagan av Vista mountain i Jönköping. Loch gu loch-betvingaren Mårten Vidlund, 47, kör Koster swimrun tillsammans med Anders Ekholm, 40 (god för under tio timmar [med tre sekunders marginal!] i Challenge Denmark ironman i somras), efter att Matti Tordsson tvingats lämna återbud av familjeskäl. Och Peppes trailruncup, tävlingsserien där både Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår (jag blev så lycklig när jag såg att 14:e-platsen på Bergslagsleden gav mig tio poäng i totalen!) rullar vidare med Holaveden ultra, ett 52-kilometerslopp på leden med samma namn mellan Gränna och Tranås (men som sorgligt nog bara verkar ha 19 löpare anmälda varv noll från Örebro län).

Forsgren inför världscupfinalen: ”Kommer bli ganska extremt”

Hallsbergs Lilian Forsgren, 25, är, precis som Garphyttans Filip Dahlgren, 27, nu på plats i Schweiz där världscupfinalen i orientering avgörs fredag-söndag. Vi snackar långdistans, medeldistans och mixedsprintstafett, och precis som bloggen tidigare skrivit är det framför allt två faktorer som gör de här banorna speciella: Den höga höjden – och de många höjdmeterna. Konditionsbloggen ringde upp Forsgren i Arosa för att höra om hon, som för två år sedan kutade schweiziska sexdagars i alpterräng och tidigare i höstas vann Bamm, är extra lämpad för att tackla utmaningarna.

– Ja, tänker man på Bamm så tror jag faktiskt att jag kommer få nytta av den gångteknik man använder när det blir brant uppför. Och i skogen kan man ta hjälp av armarna och dra sig uppför, och det är också något jag testat förut. Och att jag sprungit i alpterräng tidigare är naturligtvis en bra erfarenhet. Det är lätt att komma för högt upp eller för långt ned, och så står man där i djungeln och vet inte vart man ska. Jag känner mig ganska bekväm inför helgens tävlingar, även om jag vet att det kommer göra ont under tiden, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Hur tufft kommer det bli?
– Det kommer bli ganska extremt. Man ser stora delar av tävlingsområdet tvärs över dalen, och man förundras över att vi kommer kunna springa där, för det ser otroligt brant ut. Men de har säkert hittat på någon bra bana …
Vad ser du mest fram emot?
– Långdistansen. Det ska bli kul att få ett riktigt kraftprov. Enligt banläggaren blir det 575 höjdmeter den optimala vägen, och avviker man från den kan det förstås bli ännu mer. I medeldistansen kommer det vara mest nedför. Vi tar lift upp till starten, som ligger 400 höjdmeter ovanför målet. Och sedan ska vi ytterligare 150 meter upp på berget, så det kommer bli nästan 600 höjdmeter utför. Där tror jag att de schweiziska orienterarna, som är vana vid den här terrängen, kommer ha en fördel. Det är inte enkelt att orientera och göra avståndsbedömningar när man springer så mycket fortare än normalt.
Hur känns formen?
– Den var på uppåtgående under SM. I och med att jag redan var uttagen hit fick SM (tia i medeldistansen, nia i långdistansen) bli en avstämmare på vägen snarare än det huvudsakliga målet. Och det har känts bättre och bättre efter SM också.
Vad har du för målsättning i helgen, då?
– Jag ligger på 15:e plats i världscupen inför finalen och var 14:e förra året. Det vore naturligtvis roligt att slå det och notera min bästa totalplacering. Men man kan inte påverka vad de andra gör, och man vet inte hur man kommer reagera på hög höjd och de extrema banorna. Egentligen ska man ha tio dagar på sig för att acklimatisera sig till höjden, och jag hinner bara få fem till på fredag, men jag hoppas att det räcker till något.
Du var med och tog en världscupseger i mixedsprintstafett senast och fick springa förstasträckan på VM, springer du på söndag också?
– Det skulle vara kul. Men de har inte tagit ut några lag än, och jag tror inte att det är bestämt hur många lag Sverige ställer upp med heller.

Dahlgren klar för världscupavslutningen

Jodå, det blir världscupfinal för Garphyttelöparen Filip Dahlgren. Inget annat att vänta efter förra helgens SM-succé med brons i långdistans (och Dahlgren har ju visat grym löpform på slutet med totalkrossen av Erik Anfälts banrekord – trots ruskväder – i Kilsbergen trailrun som pricken över i). För Dahlgren blir det första landslagsuppdraget sedan han småskadad sprang världscuppremiären på Tasmanien första veckan i januari, där han slutade på 24:e plats i medeldistans, 35:e i långdistans, och på 23:e (av 25 startande; 20 till A-final) i sprintkvalet. Långt, långt ifrån Dahlgrens egentliga kapacitet, den som gav en tiondeplats i stenhård konkurrens i VM-debuten förra sommaren (bara någon månad senare slog skadorna till, och förstörde både höst, vinter och vår).
Men innan det är dags att resa till Schweiz, där världscupfinalen avgörs på hög höjd (långdistansen lär ha några höjdmeter också, eftersom den enligt bulletinen ska avgöras ”på terräng mellan 1 600 och 2 200 meter över havet) i Arosa – med långdistans fredagen den 2 oktober, medeldistans lördagen den 3 oktober och mixedsprintstafett söndagen den 4 oktober – kuta Lidingöloppet på lördag. Hans första i herrklassen, över 30 kilometer. En hyfsad liten genomkörare …
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren var förhandsuttagen till världscupfinalen, och kan mycket väl få chansen i den där mixedsprinten, eftersom hon ingick i segerlaget i Norge senast (Lilians första världscupseger) och därmed sett till att Sverige ligger tvåa, med klar segerchans, inför avgörandet av mixedsprintvärldscupen. Lilian fick ju också beröm av förbundskapten Håkan Carlsson för sin insats på förstasträckan i VM.
Däremot får inte örebroaren Martin Regborn kuta världscupavslutningen. Han får i stället, tillsammans med Hallsbergs Daniel Attås, inrikta sig på helgens övningar i Estland.

Fahlin missade lagtempot: ”Feber och dålig mage”

Brittiska stallet Wiggle-Honda slutade femma i lagtempot i Vårgårdas världscupdeltävling i cykel i kväll, och det hade varit Emilia Fahlins bästa världscupplacering i karriären – om hon kommit till start. Men Fahlin tvingades i sista stund stryka sig och följa loppet från hotellsängen. ”Hade feber och dålig mage i natt. Riktigt besviken över att missa lagtempot i dag. Men jag är säger på att mina lagkompisar håller fanan högt”, twittrar Fahlin. Och det gjorde alltså lagkompisarna Jolien d’Hoore, Elisa Longo Borghini, Nettie Edmondson och Danielle King (plus Amy Roberts och Audrey Cordon som tog tidiga förningar och sedan bröt, tiden tas på fjärde cyklist i mål) avverkade de 43 kilometerna på 54 minuter och 23 sekunder och var bara 1,5 minuter bakom segrande Rabo-Liv. Ett viktigt test inför VM i september som inleds med just lagtempo (för stall, inte för landslag) den 20 september.

Fahlin går nu en kamp mot klockan för att kurera sig till söndagens individuella världscupdeltävling, Vårgårdas klassiska GP Över 133,5 kilometer där de sista 77 kilometerna består av sju varv på en rätt teknisk elvakilometersslinga med många knixiga svängar inne i själva Vårgårda.

I inlägget med helgens höjdare glömde jag ju förresten att nämna att det är både ungdoms- och junior-SM i friidrott i helgen. Det inleddes redan i dag, med en fjärdeplats för Abshir Aweys på 2 000 hinder. Möjligen var det hans debut på distansen, har i varje fall inte sett att KFUM-talangen kutat hinder tidigare. Trots det var han bara elva sekunder från SM-medalj i H22-klassen, men då ska man kanske tillägga att det bara var fem löpare till start (den äldre juniorklassen, H22 och D22, dras med väldigt små startfält). I USM tävlar de mest intressanta konditionsnamnen som Stocksäters Esther Sandén Alin på 2 000 meter, Örebros Jonathan Gustavsson och Alexander Larsson (även på 2 000 meter) på 800 meter och Jack Karlsson (framför allt) på 3 000 meter under lördag och söndag.

Garphyttans Marcus Jansson blev bäste svensk också på den tredje och sista individuella distansen i mounatinbikeorienterings-VM, hans favoritdisciplin långdistans som avgjordes på fredagen. Men det räckte inte till mer än en 24:e-plats totalt, och därmed sprack Janssons mål med mästerskapet – att bli förste svenske herre genom tiderna att ta en topp tio-placering i VM. Jansson var drygt 6,5 minuter från det målet. Mästerskapet avslutas med stafett i morgon, lördag, och Jansson kör förstasträckan för Sverige. Anders Frisk och Per Vestling tar hand om de avslutande två.

Och så noterar vi att Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på orienterings-VM, anmäler sitt IFK Lidingö som stark utmanare till Örebro AIK i Vasastafetten. Dahlgren springer själv andrasträckans 14,3 kilometer mot ÖAIK:s Mattias Nätterlund.

Fahlins sista lopp gav ny världscuppall

Emilia Fahlin körde i dag sitt lopp på ett bra tag, får man förmoda, eftersom Örebrocyklisten nu en gång för alla ska ta itu med sina ständigt återkommande sjukdomsbekymmer i allmänhet och det senaste halvårets efterhängsna akuta och kroniska bihåleinflammationer i synnerhet. Hur det gick? Tja, hennes brittiska stall Wiggle-Honda lyckades inte ta tredje världscupsegern på sex lopp den här säsongen på den osedvanligt tuffa banan med mål på toppen av en backe som är mer av en vägg (den heter Manayunk wall). Men nästan. Elisa Longo Borghini, som vann Flandern runt i ensam utbrytning i våras, fick ge sig mot brittiska OS-silvermedaljören Lizzie Armistead precis före toppen, men tog andraplatsen. Det där skedde för mindre än en halvtimme sedan, så någon resultatlista har jag ännu inte sett och än mindre har Wiggle-Honda hunnit författa någon pressrelease, men jag förutsätter att Fahlin som vanligt var högst delaktig i förarbetet.
I världscupens medeldistans i Munkedal blev Lilian Forsgren i dag inslängd som reserv i det svenska världscuplaget. Kanske inte helt ultimat för att prestera att ha tre urladdningar på fyra dagar i kroppen, men Fahlin höll ihop hyggligt. Gjorde tre halvminutsbommar enligt det officiella analysverktyget och fem minuter bakom överlägsna Helena Jansson, drygt tre bakom resten av topplöparna. Nu blir det en spännande väntan på VM-laget. Vilken dag den tas ut är inte offentliggjort, men det blir under den kommande veckan.
Tim Sundström valde 800 meter på Folksam challenge i Uppsala, men orkade inte med i spurten. 1.54.46 gav en sjätteplats i heatet, åttondeplats totalt, dryga sekunden över personliga rekordet. Josefin Gerdevåg twittrar om att hon sprungit säsongens första 1 500-meterslopp utomhus också. 4.37, som tar henne in på topp tio-listan genom tiderna i distriktet (hon hade ingen tid registrerad på 1 500 ute tidigare). Har dock inte lyckats klura ut var hon sprang …
I KFUM:s multisporttävling blev Per Eklöf och Henrik Eknor enda lag under två timmar när de korsade mållinjen på 1.56.14, exakt fem minuter före Rasmus Bengtsson och Jerker Lindskog. Trefaldige olympiern Johan Röjler, i par med Peter Knobach, blev trea, drygt tio minuter bakom.. Emma Arland och Anna Kero vann en tuff tätstrid i damklassen med bara 50 sekunders marginal efter över 2,5 timmars tävlande. De tog över ledningen med bara minuter före mållinjen, efter att Pernilla Wedin och Maria Kaivanto varit i ledningen från start (ett tag med över sju minuter). Sofie Gustavsson och Jonas Evaldsson vann en ännu tätare mixedklass bara elva skunder före Katja Nyström och Peter Jellvert. Resultatlistan här.

Världscup stryks – men Fellingsbroloppet står (typ …)

Lilian Forsgren, 25, gjorde en ny, riktigt bra instas i världscupen i dag. Slutade på 20:e plats, som fjärde bästa svenska (på samma tid som 19:e-placerade Karolin Ohlsson) och var bara 35 sekunder från en topp sex-placering. Baske mig om det inte blir VM för Hallsbergslöparen nu. Det ska mycket till om hon inte ska få chansen på åtminstone någon distans efter de senaste veckorna.
Martin Regborn var en placering sämre både bland svenskar och totalt, femma respektive 21:a, och bara 20 sekunder från en topp sex-plats. Men Örebrolöparen har inte samma starka bakgrund som Forsgren att luta sig mot utan kom med i världscuptruppen trots allergibekymmer som sabbade uttagningen ,och lär därför få svårt att ta en VM-plats trots att han har en bevisat grym högstanivå med ruggig löpkapacitet.
Hur som helst var dagens stora snackis att hela världscuptävlingen stryks efter problem med det nya, touchfria stämplingssystemet. Somliga löpare fick helt enkelt inte sina kontrollpassager registrerade. En präktig arrangörsskandal, förstås. Inte minst i orienteringssportens förlovade land, förstås.
De strukna resultaten ligger än så länge kvar här.
I Fellingsbroloppet saknades återigen de allra starkaste långdistansnamnen, men Hällefors Simon Sveder kom till start och mosade de tolv kilometerna på 41.56 vilket inte är illa. Erika LEchs 47.12 går heller inte av för hackor. Hela resultatlistan från dagens deltävling i långloppscupen hittar ni här.
Nyblivne quadrathlon-EM-medaljören Danny Hallmén körde i dag multisport-/äventyrstävlignen Race for Heroes i Karlsborg i dag, men mer än att han vid något tillfälle (under kajakmomentet, förstås) ledde tävlingen men inte höll undan i mål vet jag inte. Något resultatlista har arrangören inte lyckats få ihop.
I morgon är det multisport i Örebro, Tim Sundström kutar i Uppsalas Folksam challenge-tävling och Emilia Fahlin trampar världscup i Philadelphia. Det rullar på.

Stallet till Fahlin: "Trots sjukdomen vill vi ha dig"

På söndag körs klassiska amerikanska cykeltävlingen The Philadelphia Cycling Classic, som för första gången tagit plats på världscupprogrammet. Och mot alla odds står Emilia Fahlin, 26, på startlinjen. I tisdagens NA, papperstidningen, berättade hon nämligen om att de efterhängnsna bihåleinflammationerna slagit till igen, och att hon nu i princip kämpar för att rädda sin karriär. Trots det propsade hennes brittiska stall Wiggle-Honda på att hon före nya sjukdomsuppehållet skulle åka över till USA och köra den här för laget så viktiga tävlingen. Det säger en hel del om vilken status hon har som hjälpryttare till laget stjärnor.
– Jag har varit helt öppen och ärlig mot sportdirektören och lagledaren om hur jag känner mig, men de sa: ”Trots sjukdomen håller du en bra nivå, vi vill ha med dig i laget.” Det är skönt att veta att man har en okej nivå trots allt, samtidigt känns det väldigt surt också, för man skulle vilja vara frisk och få ut ännu mer, kunna vara med och tävla på riktigt själv, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir det för typ av lopp?
– Det är två–tre backar på varje varv, och målgången är i år flyttad till toppen av den värsta backen. Det är som en vägg, kort och superbrant. Det är en tuff bana, och det blir speciellt med den nya målgången. Tidigare har det varit en tävling för spurtare, nu blir det något helt annat. Det kommer att passa de explosiva klättrarna bäst. Vi har tre som kan tampas om segern i Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini och Mara Abbott.
Wiggle-Hondas lag är i sanning urstarkt, förutom de fyra nämnda kommer även Chloe Hosking (som tagit två segrar och sju pallplatser i år) och Japans regerande tempo- och linjemästare Mayuko Hagiwara finnas på startlinjen .
Resan är också viktig ur ett annat perspektiv. Efter tävlingen reser cyklisterna i Wiggle-Honda nämligen vidare till Richmond, för att inspektera banorna där årets VM avgörs i slutet av september.
– Sedan flyger jag hem till Sverige för att få ordning på kroppen, säger Fahlin som räknar med ett längre uppehåll från cyklingen (och det kan du alltså läsa mer om i tisdagens papperstidning som fortfarande går att köpa som e-tidning på na.se).

 

Annat smått och gott:
** Resultatlistan från Fjugestaloppet har äntligen dykt upp i sin helhet, och det visar sig att det blev en rätt ohotad seger för Jonas Olofsson. Örebro AIK-löpare sprang de fem kilometerna på 17.28,3, 14 sekunder snabbare än örebroaren Johnny Sellvén som tävlar för Umara SC (en kostnadsfri idrottsförening med medlemmar från hela landet) och ytterligare 21 sekudner före Starts Johan Ingjald på tredjeplatsen. Ingjalds klubbkompis Gabriella Eliasson tog hem damklassen på 19.40,7, 37 sekunder före Hagabys Elin Winblad och nästan minuten före Starts Maria Eriksson (som tog andra pallplatsen på tre dagar efter Rallarrundan). Eliasson klev i och med segern därmed förbi Josefin Gerdevåg och är ny tvåa i långloppscupen. Haben Kidane och Mikaela Kemppi toppar alltjämt trots att de inte fanns med i Fjugesta.
** Hallsbergslöparen Lilian Forsgren får efter gårdagens succé äran att inleda för det svenska förstalaget, som ser ruggigt toppat ut, när säsongens första sprintstafett i världscupen i orientering avgörs i och kring Fredriksten, den vackra fästningen i norska Halden, i morgon, fredag. William Lind springer andrasträckan, Jonas Leandersson tredje och Helena Jansson avslutar för Sverige. De två sistnämnda med VM-guld på meritlistan. Forsgren kommer ha bland annat Maja Alm och Julia Novikova emot på första sträckan (och Rahel Friederich som sprang första sträckan när Schweiz tog VM-guld i den nya disciplinen förra året), så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Örebrolöparen Martin Regborn, som nu har två chanser på lika många dagar att visa att han ska ha en plats i det svenska VM-laget, springer andrasträckan i det svenska tredjelaget. Redan VM-kalra Annika Billstam öppnar där, Oskar Sjöberg och Helena Karlsson avslutar.
** Skriver om banändringarna i Örebro triathlon här, och mycket, mycket mer inför tävlingen i morgondagens papperstidning. Där har jag intervjuer både med Bibben Nordblom och Morgan Pätsi.
** Tisarens Oskar Andrén satsade i kväll på att göra en Per Sjögren, och ledde (utom tävlan, naturligtvis, men ändå) Värmlands distriktsmästerskap över 5 000 meter i 4 600 meter (åtminstone om man får tro hans egen Twitter). Götas André Rangelind spurtade hem loppet på 15.47,41 (helt enligt plan att inte attackera Andrén förrän sista 400, enligt Sysslebäckkillens blogg), halvsekunden före klubbkompisen Anders Eriksson. Men Andrén bet ifrån och höll tredjeplatsen, i mål på 16.00,38. Ex-karlskogingen Linda Take, som vann Karlstads vårrus häromsistens, tog för övrigt DM-guldet i damklassen på 18.59,27.

Bommarna som sänkte Dahlgren: "Tror VM är kört nu"

Jag tror att jag slår något sorts NA-rekord med nästa 4 600 tecken orientering i morgondagens papperstidning, två rejäla drapor från dagens långdistanstävling i världscupen i Halden. Tja, åtminstone sedan O-ringen var i stan senast. Lilian Forsgren berättar om sin succétävling som kan bära hela vägen till VM och Filip Dahlgren om de tre missarna som kan kosta den platsen. Vad som inte gör sig lika bra i tryck (åtminstone inte för en bredare allmänhet) är vägvals- och sträcktidsanalyser och GPS-tracking. Dahlgren pratar i papperstidningen om tre stora bommar eller felval som kostade en topplacering. Framför allt misstaget till den sjätte kontrollen, där han själv uppskattade att han la bort två minuter när han inte hittade samma lösning öster om tjärnarna (se GPS-trackingen) som bland andra Matthias Kyburz och William Lind gjorde. sträctiderna ger honom rätt. Till femte kontrollen, efter drygt 20 minuters löpning, var Dahlgren sexa, 1.10 bakom Kyburz som ledde redan där (ja, från andra kontrollen och hela vägen in i mål), och vid den sjätte hade han tappat till 14:e plats, 3.22 bakom. Också på Lind, som alltså tog samma väg som Kyburz, tappade Dahlgren omkring två minuter. Dahlgren tappade sedan ytterligare en minut till sjunde kontrollen, och ännu en till den nionde. Därifrån gick han, av sträcktiderna att döma, relativt rent de sista 16 kontrollerna. Dahlgren var redan 6.07 efter Kyburz efter nio kontroller, 8.24 bakom i mål. Utan de där bommarna hade han troligen gjort upp med Olle Boström och William Lind om att bli näst bäste svensk bakom Gustav Bergman. Och om en VM-plats bakom Bergman och Fredrik Johansson.
– Årets VM är nog kört nu. Möjligen att jag kan få en reservplats, men jag tror inte att jag blir uttagen, säger Dahlgren i morgondagens papperstidning.
Han blir kvar på västkusten över helgen, utifall det skulle öppna sig en reservplats efter återbud på söndagens medeldistans, men annars laddar Dahlgren nu om för en intensiv träningsperiod (han var grymt nöjd med att benen kändes höll för att utmana världseliten även om huvudet inte gjorde det i dag) och därefter O-ringen, världscupfinalen och SM.

Lilian Forsgren la också bort en hel del tid i inledningen av dagens långdistans, men räddade upp det med grym löpning andra halvan.
– Jag har fått reda på nu i efterhand att jag tappade tre minuter på en sträcka in mot varvningen. Jag har inte hunnit titta på gps:en, men jag gissar att jag inte tog snabbaste vägvalet, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Det var till den nionde kontrollen, och Forsgren tappade 3.15 på segrande Ida Bobach och 2.40 på tredjeplacerade Svetlana Mironova. Rejält avgörande eftersom det inte skiljde mer än 2.11 mellan Forsgren och pallplacerade Mironova i mål. GPS-trackingen visar att Forsgren sprang över en höjd och söder om en tjärn medan de snabbaste på sträckan undvek höjden och höll norr om tjärnen in mot nian.
Dit fram, efter nio av 16 kontroller låg Forsgren på 22:a plats, men därifrån och in i mål var hon en av de allra snabbaste bakom Bobach och tvåan Tove Alexandersson. Forsgren avverkade den delen på 28.20, att jämföra med Bobachs 26.49, Toves 26.26, och klättrade hela vägen till åttonde plats och blev näst bästa svenska. Svenska konkurrenter som Emma Johansson (29.56) och Annika Billstam (33.57) tappade rejäl med tid på Forsgren där. Förklaringen till succén? Gelen hon tryckte i sig vid varvningen.
– Jag har provat det tidigare i vår, och det ger stor effekt. Nu åt jag en vid varvning, och kände mig mycket piggare under andra halvan. Oavsett om det är placebo eller på riktigt så hjälper det, säger hon.
Man kan inte vara säker på att det här loppet räcker hela vägen till VM, men gör Lilian en bra prestation på helgens sprinttävlingar kan hon boka resan till Skottland. Och även om hon inte är mycket för att spekulera själv höll hon i varje fall med mig om att hon inte försämrade chanserna i dag.
– Ja, att det får man nog tro. Men det där vill jag inte spåna för mycket om just nu, jag avvaktar tills de här tävlingarna är över, säger hon i morgondagens papperstidning.

 

Från Fjugestaloppet har jag inte fått några fler rapporter än det som går att läsa i Peter Erikssons artikel på na.se, att Örebro AIK:s Jonas Olofsson och IF Starts Gabriella Eliasson vann femkilometersloppet. Resultat ska komma under kvällen, står det på hemsidan, men än så länge är det bara barn- och ungdomsklasserna som laddats upp. Vi får nog helt enkelt avvakta tills i morgon bitti.
Redan på lördag är det dags för nästa deltävling i långloppscupen, tolvkilometersloppet Fellingsbrovarvet.

Örebro AIK:s Jonas Olofsson korsar mållinjen som segrare i Fjugestaloppet.  Foto: Peter Eriksson
Örebro AIK:s Jonas Olofsson korsar mållinjen som segrare i Fjugestaloppet. Foto: Peter Eriksson