Summerar säsongen: "VM-debuten var något extra"

Hallsbergs Lilian Forsgren slutade alltså på 16:e plats i orienteringens världscup 2015, två placeringar sämre än i fjol, efter att ha varit 23:a i långdistansen och 15:e i medeldistansen i världscupfinalen i Arosa. På söndagen växlade hon som 20:e för svenska andralaget i mixedsprintstafetten som avslutade hela världscupsäsongen.
– Det har varit helt okej, men inte mer. Jag är inte supernöjd, men ger mig själv godkänt, säger Forsgren till Konditionsbloggen om helgen som helhet.

Om fredagens långdistans med galet mycket stigning:
– Jag hade sett fram emot det loppet, men det visade sig att jag inte riktigt behärskade det, fick inte till varken disponeringen eller det rent fysiska i den terrängen. Det var svårt att föreställa sig känslan man fick i kroppen, det var inte alls samma sorts trötthetskänsla som man får i en långdistans i Sverige. Höjden (över havet) gjorde nog sitt, och man bör nog ha lite erfarenhet av att gå på hårt i så branta backar för att kunna disponera krafterna bättre. Där har jag lärt mig något.
Lördagens medeldistans med en hel del utförslöpning:
– Den är jag mer nöjd med, där fungerade det helt okej tekniskt. Men jag kan säga att jag är imponerad av hur snabbt de bästa springer utför. Där har man något att träna på.
Söndagens mixedsprintstafett, där Forsgren sprang förstasträckan för Sveriges andralag.
– Jag tror att jag tappade tid på två vägval, men jag har inte sett sträcktiderna än. Det var väldigt kuperat och tufft, och det här var vad som fanns i kroppen.
Världscupfinalen var säsongens sista landslagsuppdrag, och nu återstår bara några mindre tävlingar (bland annat 25-manna nästa helg) innan det är dags att göra bokslut över 2016.
– Säsongen har varit ett steg framåt, även om jag inte slog fjolårets totalresultat i världscupen så känns det bra att vara stabil runt topp 15 i världen. Jag fick ju inte springa alla tävlingar i världscupen, hade jag gjort det hade det kanske räckt till att förbättra fjolårets placering.
Vad är höjdpunkten i år? Världscupsegern, VM-debuten eller något helt annat?
– Hm … Det var nog VM, ändå. Det var något extra.
Och målet nästa år är inte så svårt att lista ut med ett VM på hemmaplan …
– Nej, det hade varit trevligt. Det är den stora grejen nästa år.
Kommer du förändra något i vinterträningen för att öka chanserna att komma med dit?
– Nej, jag kommer nog inte ändra några stora grejer. Det känns som att jag gjort mycket rätt de senaste åren och tagit kliv framåt hela tiden. Men jag kommer säkert att skruva på en del mindre saker; hur intervallpassen är uppbyggda, småsaker i styrketräningen och sådant som kan påverka eftersom det är mycket ljung och mjukare terräng på VM.
Garphyttans Filip Dahlgren skulle ha sprungit för svenska fjärdelaget i mixedsprintstafetten, men valde att stå över.

Annaloppet kan ni läsa en hel del om här (och lite grann här och resultatlistan finns här). I långloppscupen återstår nu fem deltävlingar varav två distriktsmästerskap (halvmara-DM och långa terräng-DM) vilket gör att det finns 34 poäng kvar att tävla om. För att ha en chans att nå Haben Kidane på herrsidan respektive Mikaela Kemppi på baksidan i cupsammandraget måste man därmed ha 13 respektive 28 poäng på sina fem bästa tävlingar så här långt. Det har elva herrar respektive en dam (Josefin Gerdevåg). På herrsidan alltså väldigt öppet, medan Gerdevåg måste vinna fyra och vara sämst tvåa i den femte av de fem deltävlingarna som är kvar för att ta förstaplatsen(men blir Kemppi tvåa i Åstadsloppet på lördag säkrar hon under alla omständigheter ändå totalsegern för tredje året i rad, även om Gerdevåg vinner rubbet som är kvar).

Avslutade säsongen – med ny partner: "Petter har sagt att alla måste orka festa"

Matti Tordsson tvingades lämna återbud så sent som i tisdags. In kom Anders Ekholm – och det funkade ju rätt bra det också. Örebroduon Ekholm och Mårten Vidlund slutade på 17:e plats i premiärupplagan av Koster swimrun på lördagen (Simon Börjeson och Rasmus Regnstrand, som simsprang från Sverige till Finland i somars och som länge ledde årets Ötillö men slutade fyra, tog hem tävlingen på 2.46.59, en dryg timme före Ekholm och Vidlund). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Vidlund för att höra hur det gick med partnerbytet.

– Anders gjorde en superstark insats med tanke på förutsättningarna. Han fick frågan så sent som i tisdags, och sa: ”Det här måste jag bara lösa.” När han lyckats fixa ledigt från jobbet i helgen så var det klart. Kustjagaren i Karlskrona i våras var hans enda swimrun tidigare, annars har han bara kört triathlon. Men han tyckte att det här var jättekul, mycket roligare än i Karlskrona, säger Vidlund till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Det började med att vi fick hoppa i vattnet från en pråm, landstigningen i Normandie-stuket. Vi ställde oss ganska långt framme för att inte bli nertrampade, och var snabbt uppe ur vattnet efter första 200-meterssimningen och kände att vi låg bra med på första trekilometerslöpningen. Sedan var det bara att jobba på. Det var så tuff löpning på klipporna att det i princip inte gick att springa om, så positionsskiftningarna skedde i simningen. Vi tog några lag på de längre simningarna, men fick släppa en del starka simmare också. Men allt gick bra. Det var näst sista löpningen, på 6,6 kilometer, som var ganska tung. Anders körde i hel våtdräkt och kunde inte knäppa upp och cabba ned, så han fick det väldigt varmt där. När det flöt på så bra hoppades vi på under fyra timmar, och vi gick i mål på 3.51.58.
Känner du dig mör nu efter två swimruntävlingar på åtta dagar?
– Nja, det är en väldig skillnad mot förra lördagen, faktiskt. Ute på kobbarna var det sådan terräng att det inte gick att springa rejält, då hade man slagit ihjäl sig. Och löpningarna var betydligt kortare och utan stigning i dag, och även om det var lång simning så är det skonsammare mot kroppen än brutal löpning. Dessutom var det en fantastisk dag, sol, nästan ingen blåst … Helt otroligt. Så jag känner mig relativt fräsch. Petter har sagt att alla måste orka festa i kväll, så det får jag väl bjuda på.
Vad händer sedan?
– Det här var sista tävlingen för i år, så nu får vi väl fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Det börjar poppa upp hur många roliga swimrunlopp som helst, i Storbritannien, Belgien, Schweiz … Och jag tror att den här sporten bara kommer fortsätta att växa.

I Salt Lake City var Adam Axelsson tillbaka på tävlingsisen efter förra helgens vådliga vurpa och dyngade till med ett nytt personligt rekord över 500 meter – 37,15 var 19 hundradelar bättre än tiden han presterade i Calgary i mars. Han följde upp med 1.14,03 på 1 000 meter, mindre än sju tiondelar över personliga rekordet. I morgon, söndag, flyger Axelsson hem efter 29 lägerdagar i USA, men redan nästa helg blir det tävling i Stavanger, om inget oförutsett inträffar.

Linda Meijer kände sig krasslig på förhand men var ändå över tre minuter före tvåan när Västgöstacupen i mountainbike avslutades med Vista mounatin i Jönköping. Hon hade ju redan säkrat segern i D30-klassen, och slutade nu dessutom femma i maxiklassen – där elit, juniorer och D30 ställs mot varandra – räknat över hela säsongen (därmed bästa icke elitåkare). ”Velade om start hela uppvärmningen. Startade och tänkte: ”Jag testar.” Bra första varv, hyfsad två varv till, sedan pingislunga. Vinst D30. Ändå nöjd. Men hade velat åkt fortare, men det ville inte kroppen. Grymt rolig bana, en sådan man vill åka om och om igen”, twittrar Meijer. Tävlingen var maraton-SM-segrarens sista för säsongen.

Orienteringens världscup skrev jag en del om här i går (men tja, jag snavade lite i mina beräkningar om Lilians världscupplacering, hon var de facto delad 15:e inför lördagen). Väl i dagens medeldistans, som avslutade världscupsäsongen individuellt, gjorde dock just en 15:e-plats att Hallsbergslöparen tappade en placering och slutade 16:e i sammanlagda världscupen, två placeringar längre ned än i fjol. Garphyttans Filip Dahlgren låg på 20:e plats efter 21 av 29 kontroller i dag men gjorde en halvminutsbom till 22:an och tappade sju platser han inte kunde hämta in. 27:a till slut, alltså, klättrade till 31:a plats i världscupsammandraget.
I morgon springer Forsgren i svenska andralaget i mixedsprintstafetten (senast två gångerna har hon ju fått springa förstasträckan i förstalaget, dels i världscupsegern i Halden, dels i VM). Nu öppnar hon för ett andralag där William Lind, Gustav Bergman och Alva Olsson tar hand om resten av sträckorna. Emma Johansson får chansen i förstalaget i stället. Filip Dahlgren springer andrasträckan i ett svenskt fjärdelag som har en vakant fjärdesträcka.

Karlslundsloppet har jag skrivit om här (länets tredje VM-orienterare spurtade ned länets största löpartalang på herrsidan, och Gerdevåg tog ledningen med 3–1 i årets interna statistik mot Kemppi), och i går skrev jag en del om en av de fetaste nyheterna i cykelvärlden på länge.

Helgens höjdare

1. Världscupfinalen i orientering
Lilian Forsgren har ju tidigare berättat om förutsättningarna inför världscupfinalen, men hur ser det ut rent poängmässigt? Forsgren säger ju att målet är att bli bättre än 14:e, hennes tidigare bästaplacering i världscupsammandraget. Av löparna före Forsgren i listan saknas de båda ryskorna Svetlana Mironova och Tatyana Riabkina samt australienskan Hanny Allston (plus världscuptvåan Ida Bobach och världscupettan Tove Alexandersson, som står över långdistansen, men de båda är för långt före) i helgen. För att passera Riabkina krävs 15 poäng (motsvarande en 27:e-plats eller två 35:e-platser), upp till Allston är det 18 (en 24:e-plats eller två 33:e-platser) och fram till Mironova 115 (två tredjeplatser).  Gott hopp om att greja de första två, alltså, och då finns även Sabine Hauswirth, Merja Rantanen och Annika Billstam inom räckhåll bland löpare som kommer till start. Men bakifrån jagar ”hyfsade” namn som Anne Margrethe Hausken Nordberg, Helena Jansson och Minna Kauppi plus hemmalöparna Sarina Jenzer och Rahel Friederich, som alla är mindre än 30 poäng bakom Forsgren i sammandraget och har slagläge inför helgen. Det lär med andra ord krävs två topplopp av Forsgren för att knipa den där 14:e-platsen. Filip Dahlgren har ju bara sprungit tre världscuplopp i år, på Tasmanien mitt under sin skadeperiod, och har inget med sammandraget att göra (ligger på 50:e plats).
Forsgren går ut som 46:a av 54 löpare i dagens långdistans, klockan 15.10. Dahlgren som 34:a av 58 startande på herrsidan en knapp timme tidigare, 14.18. Ni följer loppen här. I morgon är avgörs hela tjottaballongen med en medeldistans, och sedan avslutas världscupen med mixedsprintstafett på söndag.

2. Långloppscupen gånger två
Sju deltävlingar kvar, och det börjar dra ihop sig i långloppscupen när det nu är dags för dubbelhelg – Karlslundsloppets tio asfaltskilometer på lördagen och Annaloppets 5,2 kilometer terräng på söndagen. Den som vill utmana Mikaela Kemppi om slutsegern lär se till att ta hem båda (och sedan följa upp med att vinna Åstadsloppet och långa terräng-DM som ger extrapoäng då båda är distriktsmästerskap). På herrsidan är det mer öppet. Erik Anfält har bara sprungit fem tävlingar hittills (man får räkna sina tio bästa) och även om han tagit full poäng där måste han samla fler lopp för att nå ikapp Jonas Rosengren och Haben Kidane.

3. Länsprofiler i Salt lake city, Jönköping och på Koster – men inte i Tranås
Tja, det händer ju lite smått och gott i helgen. Adam Axelsson avslutar USA-lägret med en ny tävling där han ska köra både 500 och 1 000 meter och mycket väl kan persa på båda på den gamla OS-ovalens snabba is (om inte benet sätter stopp). Nyblivna SM-guldmedaljören Linda Meijer avslutar mountainbikesäsongen med finalen i Västgötacupen (som hon redan vunnit) med den 26:e upplagan av Vista mountain i Jönköping. Loch gu loch-betvingaren Mårten Vidlund, 47, kör Koster swimrun tillsammans med Anders Ekholm, 40 (god för under tio timmar [med tre sekunders marginal!] i Challenge Denmark ironman i somras), efter att Matti Tordsson tvingats lämna återbud av familjeskäl. Och Peppes trailruncup, tävlingsserien där både Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår (jag blev så lycklig när jag såg att 14:e-platsen på Bergslagsleden gav mig tio poäng i totalen!) rullar vidare med Holaveden ultra, ett 52-kilometerslopp på leden med samma namn mellan Gränna och Tranås (men som sorgligt nog bara verkar ha 19 löpare anmälda varv noll från Örebro län).

Forsgren inför världscupfinalen: ”Kommer bli ganska extremt”

Hallsbergs Lilian Forsgren, 25, är, precis som Garphyttans Filip Dahlgren, 27, nu på plats i Schweiz där världscupfinalen i orientering avgörs fredag-söndag. Vi snackar långdistans, medeldistans och mixedsprintstafett, och precis som bloggen tidigare skrivit är det framför allt två faktorer som gör de här banorna speciella: Den höga höjden – och de många höjdmeterna. Konditionsbloggen ringde upp Forsgren i Arosa för att höra om hon, som för två år sedan kutade schweiziska sexdagars i alpterräng och tidigare i höstas vann Bamm, är extra lämpad för att tackla utmaningarna.

– Ja, tänker man på Bamm så tror jag faktiskt att jag kommer få nytta av den gångteknik man använder när det blir brant uppför. Och i skogen kan man ta hjälp av armarna och dra sig uppför, och det är också något jag testat förut. Och att jag sprungit i alpterräng tidigare är naturligtvis en bra erfarenhet. Det är lätt att komma för högt upp eller för långt ned, och så står man där i djungeln och vet inte vart man ska. Jag känner mig ganska bekväm inför helgens tävlingar, även om jag vet att det kommer göra ont under tiden, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Hur tufft kommer det bli?
– Det kommer bli ganska extremt. Man ser stora delar av tävlingsområdet tvärs över dalen, och man förundras över att vi kommer kunna springa där, för det ser otroligt brant ut. Men de har säkert hittat på någon bra bana …
Vad ser du mest fram emot?
– Långdistansen. Det ska bli kul att få ett riktigt kraftprov. Enligt banläggaren blir det 575 höjdmeter den optimala vägen, och avviker man från den kan det förstås bli ännu mer. I medeldistansen kommer det vara mest nedför. Vi tar lift upp till starten, som ligger 400 höjdmeter ovanför målet. Och sedan ska vi ytterligare 150 meter upp på berget, så det kommer bli nästan 600 höjdmeter utför. Där tror jag att de schweiziska orienterarna, som är vana vid den här terrängen, kommer ha en fördel. Det är inte enkelt att orientera och göra avståndsbedömningar när man springer så mycket fortare än normalt.
Hur känns formen?
– Den var på uppåtgående under SM. I och med att jag redan var uttagen hit fick SM (tia i medeldistansen, nia i långdistansen) bli en avstämmare på vägen snarare än det huvudsakliga målet. Och det har känts bättre och bättre efter SM också.
Vad har du för målsättning i helgen, då?
– Jag ligger på 15:e plats i världscupen inför finalen och var 14:e förra året. Det vore naturligtvis roligt att slå det och notera min bästa totalplacering. Men man kan inte påverka vad de andra gör, och man vet inte hur man kommer reagera på hög höjd och de extrema banorna. Egentligen ska man ha tio dagar på sig för att acklimatisera sig till höjden, och jag hinner bara få fem till på fredag, men jag hoppas att det räcker till något.
Du var med och tog en världscupseger i mixedsprintstafett senast och fick springa förstasträckan på VM, springer du på söndag också?
– Det skulle vara kul. Men de har inte tagit ut några lag än, och jag tror inte att det är bestämt hur många lag Sverige ställer upp med heller.

Dahlgren klar för världscupavslutningen

Jodå, det blir världscupfinal för Garphyttelöparen Filip Dahlgren. Inget annat att vänta efter förra helgens SM-succé med brons i långdistans (och Dahlgren har ju visat grym löpform på slutet med totalkrossen av Erik Anfälts banrekord – trots ruskväder – i Kilsbergen trailrun som pricken över i). För Dahlgren blir det första landslagsuppdraget sedan han småskadad sprang världscuppremiären på Tasmanien första veckan i januari, där han slutade på 24:e plats i medeldistans, 35:e i långdistans, och på 23:e (av 25 startande; 20 till A-final) i sprintkvalet. Långt, långt ifrån Dahlgrens egentliga kapacitet, den som gav en tiondeplats i stenhård konkurrens i VM-debuten förra sommaren (bara någon månad senare slog skadorna till, och förstörde både höst, vinter och vår).
Men innan det är dags att resa till Schweiz, där världscupfinalen avgörs på hög höjd (långdistansen lär ha några höjdmeter också, eftersom den enligt bulletinen ska avgöras ”på terräng mellan 1 600 och 2 200 meter över havet) i Arosa – med långdistans fredagen den 2 oktober, medeldistans lördagen den 3 oktober och mixedsprintstafett söndagen den 4 oktober – kuta Lidingöloppet på lördag. Hans första i herrklassen, över 30 kilometer. En hyfsad liten genomkörare …
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren var förhandsuttagen till världscupfinalen, och kan mycket väl få chansen i den där mixedsprinten, eftersom hon ingick i segerlaget i Norge senast (Lilians första världscupseger) och därmed sett till att Sverige ligger tvåa, med klar segerchans, inför avgörandet av mixedsprintvärldscupen. Lilian fick ju också beröm av förbundskapten Håkan Carlsson för sin insats på förstasträckan i VM.
Däremot får inte örebroaren Martin Regborn kuta världscupavslutningen. Han får i stället, tillsammans med Hallsbergs Daniel Attås, inrikta sig på helgens övningar i Estland.