Fahlin hjälpte teamkompisarna till dubbla topp tio-placeringar – och Gustafsson visade framfötterna i landslagskonkurrens

Emilia Fahlin fick, efter de tre senaste veckornas tre topp tio-placeringar, nöja sig med att köra för lagkamraterna Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i Flandern runt i dag, och det gjorde örebroaren med den äran. Såg ni inte direktsändning får ni kolla ikapp hur hon ledde dem in till den kritiska stigningen Berg Ten Houte med fem mil kvar av den 153 kilometer långa tävlingen. Sedan började kraften sina, och i nästan motlut – Kanarieberg (100 höjdmeter på 1 100 meter cykel för ett snitt på nio procent) orkade hon inte gå med täten när tätklungan splittrades i molekyler. Fahlin gick hem med en stor grupp drygt fem minuter bakom segrande Annemiek van Vleuten som fick en lucka när hon mosade allt i sista backen och kunde hålla undan de sista 14 kilometer till seger med 26 sekunder före en grupp med sex cyklister där både Uttrup Ludwig och Cavalli hade lyckats komma med (FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope var enda lag med två cyklister där framme), men i spurten blev de sist och näst sist i gruppen (Cavalli sexa i tävlingen, Uttrup Ludwig sjua), vilket trots en råstark laginsats fram till sista kilometern lämnade en lite bitter eftersmak för laget.
Jag pratade med Fahlin efteråt för en text ni kan läsa här. Örebrocyklisten har nu tio dagars tävlingsledigt men avslutar sedan våren med tre race på en vecka: Brabantse Pijl den 14 april, Amstel gold race den 18 april och La Flèche Wallonne den 21 april.

Örebroaren Jonatan Gustafsson (som tillhör Sverigeeliten bland de yngre juniorerna i både medeldistanslöpning och orientering) visade verkligen framfötterna när han, som en del av den regionala elitmiljön, fick chansen att mäta sig med den yppersta Sverigeeliten under det fyradagarsläger som svenska landslaget haft i länet under påsken. Det avslutades en sprint i Nora i dag, där Gustafsson var tvåa, 27 sekunder bakom Isac von Krustenstierna men före världsmästare som Gustav Bergman och Jerker Lysell (nu ska man inte dra för stora växlar, eller några alls, av en träningstävling med tanke på att man inte vet vilken insats respektive löpare går in med – men ändå). Tisarens Oskar Andrén, på tillfälligt besök på hemmaplan (han bor numera i Trondheim), var dessutom trea, sex sekunder bakom Gustafsson (Martin Regborn deltog inte i helgens tävlingar, kanske på grund av lokalkännedom – som nere i Askersund, där han precis ritat klart kartan som användes).
Lägret, som var specialanpassat med inför sprint-EM i Danmark i maj, inleddes med en sprintstafett i Örebro i torsdags, där Andrén blev tvåa tillsammans med Sara Hagström och Marianne Haug (det var bara två landslagsherrar på plats på torsdagen, så det fick plockas rejält för att få ihop lagen – som därför bestod av en herrlöpare och två damer per lag), 34 sekunder bakom Emma Ling, Hanna Lundberg och Gustav Bergman och två före Tisarens Lilian Forsgren, Alva Sonesson och von Krustenstierna (Andrén var minuten långsammare än von Krustenstierna i löptid på sista sträckan, men höll undan i spurten). Josefin Tjernlund sprang i laget som blev fyra.
På fredagen sprangs ett kval till lördagens knockoutsprint (Hagström och von Krusenstierna snabbast, Andrén fyra, Forsgren femma, Valter Pettersson åtta, Karin Lindgren nia, i respektive klasser) och på lördagen själva knockoutsprinten på Regborns karta nere i Askersund – och även där höll sig Gustafsson långt framme: Tvåa, sekunden bakom Bergman, i kvartsfinalen. Tvåa igen, sekunden bakom von Krusenstierna, i semifinalen. Men sedan diskad efter finalen (löptiden skulle ha räckt till en sjundeplats). Andrén och Forsgren blev trea i de båda finalerna, bakom Emil Svensk och von Krusenstierna respektive Hanna Lundberg och Emma Bjessmo.
– Detta blir en form av genrep för löparna att testa på och dra lärdomar inför EM. Och detta är ett bra sätt att få till tävlingslika träningar. Uttagningen kommer att göras på EM-testet i sprint och SM i knockoutsprint, men vi kommer även att väga in sprintmeriter sedan tidigare, säger landslagschefen Håkan Carlsson till orienteringsmagasinet.
Sverige har nio dam- och åtta herrplatser på respektive individuell distans på EM.

Rusakulan vertikal uppskjutet till augusti – ingen långloppscup förrän tidigast den 13 maj

Av allt att döma kommer det inte ske några som helst lättnader i de svenska coroanrestriktionerna förrän tidigast den 3 maj, och därmed kommer det totala tävlingsförbudet för alla idrottare under elitnivå att kvarstå ytterligare en månad. Det dystra beskedet fick arrangörerna i Random events att i går fatt det ofrånkomliga beslutet att skjuta upp Rusakulan vertikal tour, som skulle ha avgjorts 12–14–16 april. ”Vi har väntat in i det sista för att om möjligt kunna genomför årets tävling som planerat. Nu har dock tiden runnit ut och vi kommer inte kunna genomföra touren i april på ett sådant sätt som känns rimligt”, skriver de på sin instagram. Men de ger inte upp utan skjuter istället fram touren till efter sommaren, med nya startdatum 23, 25 respektive 27 augusti.
Beskedet innebär att att de sex första deltävlingarna i långloppscupen (Nora marathon, Startmilen, Örebro AIK halvmaraton Rusakulan vertikal, Kumla stadslopp och Wedevågsloppet) nu alla är inställda eller uppskjutna och att tidigast möjliga start för touren blir Vintrosaloppet den 13 maj. Arrangörerna i Vinrosa IS har inbjudan ute för tävlingen och tar emot anmälningar.

FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futurscope har nu bekräftat den laguppställning inför Flandern runt som jag skrev var preliminär häromdagen – med Emilia Fahlin och Cecilie Uttrup Ludwig i spetsen. I princip varenda toppcyklist i hela världen kommer finnas med i det där startfältet – tittar man på världsrankningens topp 25 saknas bara spanska Margarita Victoria García (18:e på rankningen) och nederländska Lorena Wiebes (25:a). Alla andra är med i den här superklassikern som kommer bli stenhård.

Fahlin laddad inför Flandern runt: ”D-dagen för vårcyklingen” (22:a på nya världsrankningen)

Emilia Fahlin har ju visat storform på slutet – nia och sexa i de två senaste värdstourtävlingarna – och på söndag är det dags för vårsäsongens höjdpunkt: Flandern runt. När jag pratade med Fahlin efter Gent–Wevelgem i söndags bytte vi några ord inför tävlingen, och Örebrocyklistens entusiasm gick inte att ta miste på:
– Det är D-dagen för vårcyklingen. Det ska bli väldigt kul. Och att jag fick med mig ett fint resultat här (i Gent–Wevelgem) gör att jag kan komma till Flandern med ett mycket större lugn. Jag är imponerade av mig själv, hur bra det gått de senaste helgerna. Att jag kunnat fortsätta klättra och göra bättre och bättre, jag har tänkt att det här flowet och den här streaken inte kan fortsätta, men jag har ändå lyft mig tävling för tävling. Toppformen är inte där än – jag har inte så sprudlande ben som jag vil ha, absolut inte – och det finns mycket kvar att jobba på. Men för att vara den här tiden på året har det gått väldigt bra, och jag ser fram emot att komma till Flandern med ett starkt lag som har en väldigt stor hunger. Själv kommer jag in utan press och kan ha kul och njuta, säger Fahlin.
Enligt den preliminära laganmälan, som ännu inte bekräftats, byter hennes team FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ut norska Stine Borgli mot australiska Brodie Chapman inför söndagen (båda körde det lite mindre loppet Dwars door Vlaanderen i dag, där FDJ körde för Borgli som tog en tiondeplats). Laget i övrigt består av franska Maëlle Grossetête och Eugénie Duval – och så de tre toppcyklisterna Fahlin, Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli. Danskan lär vara förstavalet som kapten i en sådan här tävlingen, men vem teamet ska satsa på som andrakort bestäms troligen inte förrän på lagmötet på lördag.
– Vi har ett par–tre starka kort och kan spela en lagtaktik. Banan är lite mer klättrarvänig, och finalen är oförändrad jämfört med senast: Stentuff. Taaienberg på slutet. Den är knallhård, och där måste man ha topp-topp-ben för att gå med över. Men en bra dag, så … , säger Fahlin.
Damerna startar och går i mål i Oudenaarde (herrarna startar i Antwerpen) och ska precis som i Omloop Het Nieuwsblad häromveckan uppför Kapelmuur (redan efter 85 av 157 kilometer). Totalt ska damerna uppför tio namngivna stigningar varav fyra gatstensbeklädda. Lägg därtill ytterligare fyra platta gatstenspartier och ett av säsongens längsta lopp så kommer det bli rejält utslagsgivande.
De senaste 15 åren har sett 15 olika vinnare. Chantal van den Broek-Blaak vann i fjol, Marta Bastianelli och Anna van der Breggen åren dessförinnan. Fahlin var 76 i fjol (körde för Uttrup Ludwig i ett race som var flyttat till oktober, efter VM och handskadan) och har aldrig varit topp 20.
Eurosport sänder de två sista timmarna med start 16.35 (utan kommentering) eller 16.48 (med Roberto Vacchi).
Fahin seglade för övrigt upp till 22:a plats på världsrankningen (plus nio placeringar jämfört med förra veckan) efter sjätteplatsen i Gent–Wevelgem. Det är bara en placering från hennes all time high, 21:a-platsen veckan efter fjärdeplatsen på VM 2018. Hade Fahlin vunnit spurten om femteplatsen mot Marta Bastianelli hade hon hållit italienskan bakom sig och dessutom passerat Lauren Stephens för 20:e plats på rankningen. Elisa Longo Borghini, som hämtades in 300 meter före målet i Wevelgem, toppar.
På världstourens egen rankning (där man samlar poäng som i en världscup) är Fahlin 15:e efter tre race. Söndagens segrare Marianne Vos toppar.

Fahlins bästa placering på endagstävling i världstouren sedan segern i Vårgårda – nu är OS-platsen nära

Nu ska den väl ändå vara klar, Emilia Fahlins OS-biljett. I dag tog hon den där topp åtta-placeringen som SOK väntat på, och hon gjorde det med stor pondus i spurten av världstourtävlingen Gent–Wevelgem, trots att hon oturligt hamnade bakom Elisa Longo Borghini (som, tillsammans med Soraya Paladin, hämtades in från en 20-kilometersutbrytning 300 meter före mål) precis när hon skulle dra igång sin spurt så löste hon en sjätteplats. Jag pratade med Fahlin någon timme efter målgång (läs artikeln här!), och hon var förstås strålande glad med dagens prestation och med att återigen ha klarat SOK:s hårda krav (det gjorde hon även i fjol, när OS skulle ha avgjorts, utan att bli uttagen) men hade ändå ett styng av besvikelse över att hon inte nådde hela vägen fram till en pallplats.
– Precis när jag ville dra igång hamnade jag bakom Longo Borghini, så jag fick sluta trampa och vänta en sekund, och då hade alla andra fått momentum på mig. Där jag satt hade det inte blivit spurt om segern hur jag än hade gjort, men hade jag inte blivit hindrad den den där sekunden kunde jag ha varit med om de andra pallplatserna. Det grämer mig lite, säger Fahlin i artikeln.
Marianne Vos visade varför hon är tidernas segerrikaste cyklist och vann spurten relativt enkelt. Där bakom fanns en grupp om tre som Fahlin, om hon kommit ur spurtsituationen, förmodligen hade kunnat utmana: Belgiska Lotte Kopecky, Liv racing, blev tvåa, tyska Lisa Brennauer, Ceratizit-WNT Pro cycling, trea, och italienska Elisa Balsamo, Valcar-Travel & service, fyra. Fahlins kamp blev om femteplatsen, där hon var någon centimeter bakom sin gamla lagkompis Marta Bastianelli, Alé BTC Ljubljana.
Fahlin var FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes kapten i tävlingen (Marta Cavalli var andra kortet, men det blev aldrig läge för henne) och de andra fem körde för henne (det blev säsongens tredje bästa resultat för teamet, Cecilie Uttrup Ludwig var ju trea i Trofeo Alfredo Binda förra söndagen och femma i världstourpremiären Strade Bianche). Till skillnad från i Nokere Koerse, då Fahlin var lite besviken på hjälpen från laget, fungerade det nu utmärkt. Enda grejen var att lagkompisarna inte riktigt var på tå just när Trek-Segafredo-stallet gick upp och kom loss med fyra cyklister i en niomannautbrytning på ett rätt givet ställe på väg ut ur Ieper med 20 kilometer kvar (det konstiga var att Trek-Segafredo därefter verkade välja att släppa iväg Longo Borghini i egen utbrytning med Paladin och droppa tillbaka med övriga tre till klungan, men det är en annan historia). En annan lite märklig grej i tävlingen var att ett parti på cirka fem kilometer precis före slutet lades till med kort varsel (under själva tävlingen, om jag förstått saken rätt, vilket gjorde att grafiken i tv blev helt missvisande), vilket i slutändan var det som gjorde att klungan hann ikapp de två utbrytarna.
Fahlin tävlar härnäst på söndag igen, i Flandern runt. Mycket mer inför det i veckan, det är trots allt en av säsongens största endagarstävlingar. SOK:s nästa OS-uttagning sker den 14 april. Fahlin lär få sin plats då även om sportchefen Anders Wiggerud inte ville lova något redan i kväll.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen, säger han till vargardacycling.se.
Som ni kan se nedan är dagens sjätteplats Fahlins näst bästa placering i en endagarstävling i världscupen eller världstouren i karriären (hon har ju dock varit fyra på VM också, 2018).
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Sexa (Gent-Wevelgem), nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Det blev inga stora framgångar för länsåkarna när Sverigecupen i längdskidåkning avslutades med ett distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Axel Ekström var, som vanligt den här säsongen, starkast av dem – men till skillnad från i går, då han var två tiondelar från pallen, saknades nu 43 sekunder. Han blev 14:e man i mål (å andra sidan var det tajt uppåt, bara 13 sekunder till åttondeplatsen). Björn Sandström vann, 17 sekudner före Karl-Johan Westberg och Jonas Eriksson. Filip Danielsson blev 19:e man, 40 sekunder bakom Ekström, Adam Gillman blev 23:a, ytterligare 23 sekunder bakom (dessutom varnad för att ha tjuvskejtat) och Lucas Lennartsson blev 30:e man, 26 sekunder bakom Gillman.
Marcus Ruus säkrade segern i Sverigecupens sammandrag med en niondeplats i dag. Ekström, som missat fyra tävlingar på grund av världscuputtagningar, blev elva totalt. Danielsson, som stod över de fyra första, 15:e.
Skidsäsongen avslutas med de tre kvarvarande SM-tävlingarna – stafett, lagsprint och tre-/femmil – i Kalix om två veckor.
Jag lyckades ju för övrigt missa att Jimmy Axelsson fick chansen att köra Årefjällsloppet i går. Karlslundsåkaren som var topp 100 i Vasaloppet slutade på sista plats av de 74 herrar som fullföljde med tiden 6.37 (Nygaard vann på 5.04), men fick med sig viktiga lärdomar inför framtiden. ”Dålig dagsform och inte de bästa skidorna, tappade en del i början men fick igång skidorna/kroppen på mitten för att sedan vägga lite efter 75 kilometer. Tar med mig erfarenheten och andra lärdomar. Glömmer resultatet”, skriver Axelsson på Strava.
Olivia Hansson, som blev trea i Nordenskiöldsloppet i går, snackade jag med dagen efter för en artikel ni kan läsa här.

Liten guide till Gent–Wevelgem – och skidframgångar för Hansson (på pallen i världens tuffaste lopp igen) och Ekström (två tiondelar från ny pallplats i Sverigecupen)

Årets Gent–Wevelgem borde väl egentligen heta Ieper–Wevelgem, eftersom den startar i Ieper. Men hur som helst, i morgon är det dags för säsongens tredje världstourtävling, och precis som i de två tidigare står Emilia Fahlin på startlinjen (senast var hon ju nia, i Trofeo Alfredo Binda i söndags).
Hon gör det i ett FDJ-Nouvelle Aquitaine–Futuroscope som återigen matcher med ett av sina starkaste lag: Förutom Fahlin också danska kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig, italienska utropsecknet Marta Cavali, norska jättetalangen Stine Borgli och franska Eugénie Duval och Maëlle Grossetête.
Tittar man på världsrankningen är det bara några av den nederändska cyklistarna (och det är förstås inte bara) som saknas från topp 17: Regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Annemiek van Vleuten, Chanta van den Broek-Blaak (som vann tävlingen 2016) och Demi Vollering. Men alla andra är på plats, inklusive Jolien D’Hoore som vann i fjol.
Banan är i princip intakt från i fjol. Det bjuds på 142 kilometer där de 60 första är relativt platta. Sedan kommer två intensiva partier – det första med fem backar, det andra med två (och däremellan finns tre sektioner med grusvägar – innan de sista fyra milen in till mål är lättare igen (om det inte är skitväder och sidvind och så vidare, förstås). Den klassiska Kemmelbergsklättringen ska betving as två gånger, efter 75 respektive 105 kilometer. Övriga namngivna klättringar är Monteberg (två gånger, som väl kan betraktas som den nedre delen av Kelleberg), Scherpenberg, Vidaigneberg och Baneberg.
2019 var hela 87 cyklister med i tätklungan in till mål (Fahlin var 18:e då), 2018 och 2020 ett 30-tal (i fjol hamnade hon i andragruppen, knappt fyra minuter bakom, och blev 43:a).
Tävlingen 14.25, cyklisterna förväntas nå målet vid 18.20-tiden och Eurosport sänder med start 16.45.

Fjugestabördiga örebroare och Karlslunds IF-åkaren Olivia Hansson gjorde som hon brukar när världens längsta och tuffaste skidtävling, Nordenskiöldsloppet, avgjordes i dag: Hon körde hem en topp fyra-placering. Ja, för tredje året i rad fick hon till och med kliva upp på pallen, och hennes resultatrad i 22-milatävlingens femåriga historia är därmed 4–4–2–3–3. Frida Hallquist satte av i ett högre tempo från start, och efter 24 kilometer hade även Nina Lintzén tre minuter på Hansson, som i sin tur hade tre på Jenny Ramstedt på fjärdeplatsen. De fyra positionerna höll sig hela vägen till mål, med allt mer utdragna tidsavsånd: Hallquist vann på 13.32.20, 28 minuter före Lintzén och 71 före Hansson som i sin tur hade drygt en kvar till godo på Ramstedt.
Klas Nilsson var en av få långoppsproffs som prioriterade bort Årefjällsoppet (som Lina Korsgren och Andreas Nygaard vann, inga länsåkare kom till start) och spurtslog tjeckisak Jiri Pliska i efter elva timmar och 45 minuters skidåkning i Nordensköildsloppets herrklass. Trots coronaregeln att bara elitidrottare får tävla just nu kom sex herråkare från Karlslund till start. Viktor Rikner tog en 42:a-plats och var med 14.12.29 den enda som var snabbare än Hansson vars tid skrevs till 14.43.38. Roland Fjellström och Lennart Frommegård åkte tillsammans på 15.13, liksom Magnus Bergentz och Staffan Juliusson på 16.41 medan Larz Andersson gick i mål på 16.50.

Axel Ekström lyckades såväl följa upp sin första seger i Sverigecupen, i senaste loppet för drygt en månad sedan, med en ny pallplats när avslutningshelgen i Falun i dag inleddes med 10 kilometer i fristil. Men trots en våldsam forcering fick han nöja sig med en ny fjärdeplats, precis som på SM i Borås (över 15 kilometer). Då skiljde tolv sekunder till Marucs Ruus på tredjeplatsen, som tog sig om Ekström i slutet. Nu tog Ekström in 3,7 sekunder på samma Ruus på sista kilometern men var retsamma två tiondelar bakom i mål. Ekströms klubbkompis (i IFK Mora) Gustaf Ekström tog en skrällseger, 2,4 sekunder före Karl-Johan Westberg på andraplatsen och 11,5 före Ruus och Ekström. Garphyttans Adam Gillman, som gjort flera starka lopp i vinter, tog en fin 13:e-plats, knappa minuten bakom täten, medan Filip Danielsson blev 16:e, 3,5 sekunder bakom Gillman. Båda slog namn som Oskar Svensson och Johan Häggström, de två som körde så starkt på de klassiska sträckorna i VM-stafetten. Lucas Lennartsson blev 43:a, 2.01 bakom.
Alla fyra länsåkarna finns med i startlistan till 15-kilometersloppet i klassisk stil i morgon, som avslutar Sverigecupen 2020/21 och som sänds på na.se (sändningsartikeln är inte ute än).

Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.

Fahlin fick formbesked – trots dubbla krascher i världstourpremiären

Emilia Fahlin fick ett nytt, tidigt formbesked när kroppen svarade precis som hon ville när hon jobbade för sina lagkompisar Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i världstourpremiären Strade Bianche, med start och mål i Siena, Toscana, Italien, på förmiddagen. Fahlin var med i täten och bevakade utbrytning och ledde duon till rätt positioner i klungan ända fram till de tre avslutande grusvägspartierna 25 kilometer före mål. Då gick Örebrocyklisten själv, ganska odramatiskt, omkull efter en stor masskrasch framför. Problemet var bara att hon redan hade kraschat betydligt värre, åtta mil tidigare. Den gången i full fart i en sväng efter en lätt utförsbacke på ett av grusvägspartierna, när en cyklist framför gick omkull och Fahlin reflexreagerade, fick sladd och flög av själv.
Om det berättade hon när jag ringde upp henne efteråt för den här artikeln (där hon berättar själv). Första prognosen var god, hon hade mest bara skrapsår; men det fanns ett ”men” eftersom hon hade smärta i ena knäet, efter en smäll. Nästa tävling är tio dagar bort, och hon kommer helt enkelt få avvakta och se hur knäet känns.
I täten blev det en dramatisk uppgörelse tolv cyklister tog sig igenom det sista gruspartiet tillsammans, bland dem Cavalli och Uttrup Ludwig. Cavalli var väldigt aktiv och provade ett eget ryck under de sistsa tolv kilometerna in mot målet, men det var Elisa Longo Borghini och Chantal van den Broek-Blaak som till slut kom loss. De hade runt 30 sekunder till gruppen bakom (Cavalli hade återigen kommit loss och fanns mittemellan) vid kilometermärket, där en mäktig men kort klättring börjar (12,4 procent över 500 meter). Där ställde Blaak, som inte hade gjort något jobb fram till backen, av Longo Borghini. Regerande världs- och olympiamästaren Anna van der Breggen tog tredjeplatsen medan Cecilie Uttrup Ludwig till synes gav bort fjärdeplatsen till Annemiek van Vleuten. Cavalli blev åtta och teamets franska talang Évita Muzic bästa U23:a på 20:e plats. Av svenskor blev Lotto Soudals Hanna Nilsson 33:a (i en stor, utdragen andragrupp 2,5–3 minuter bakom) och Team DSM:s Wilma Olausson 69:a.
Fahlin hade kraschat sönder cykeln redan i första vurpan, och i andra fick sig även reservcykeln en rejäl kyss, vilket gjorde att hon inte kunde använda sina två lägsta växlar (vilket hon fick erfara genom att kedjan hoppade in i hjulet ett par gånger). Hon valde ändå att fullfölja, och kom över linjen i Siena som 74:a, 11.17 bakom. Men det säger förstås ingenting om någonting.
Härnäst väntar belgiska Nokere Koerse för Fahlin , onsdagen den 17 mars.

Allt du behöver veta inför världstourpremiären med Fahlin på lördag

På lördag är det äntligen dags för världstourpremiären i landsvägscykel, Strade Bianche, med Emilia Fahlin på startlinjen (precis som i förra helgens tävlingspremiär i en roll som ”road captain”, alltså ett sorts lagkapten och förste hjälpryttare åt danskan Cecilie Uttrup Ludwig som stallet ska försöka matcha fram till segern). Tyvärr verkar det som om Eurosport bara sänder sista knappa timmen av helgens tävling, från 12.30 (vilket sannolikt inte beror på tv-kanalen utan på att arrangören inte tillhandahåller mer tv-bilder än så), men man får glädja sig åt det lilla. Loppet startar 9.15 och målgång är beräknad till 13.15.
Även om man inte kan många ord italienska kan man lista ut att tävlingens namn betyder ”vita vägarna”, och det beror på att loppet i vissa partier går på ”vita” grusvägar, vilket bidragit till dess lite ikoniska status trots att det bara arrangerats sedan 2007 (sedan 2015 för damerna). Damernas tävling är i år 136 kilometer lång (det är småkuperat precis hela tiden men absolut inga våldsamma backar, men det är en intressant 12,4-procentsvägg mellan kilometermärket och 500-metersmärket, innan det bär utför mot mållinjen), har som vanligt start och mål i Siena (i Toscana i centrala Italien) och passerar åtta partier med de vita grusvägarna, det längsta nästan en mil men några väldigt korta. Förra året flyttades tävlingen från tidig mars till den 1 augusti, och då tvingades Fahlin bryta efter att ha kört slut på sig redan under första timmen i extremvärme. På lördag lär det inte bli några sådana problem, för prognosen säger tio–tolv plusgrader.
Kollar man på den absoluta toppen utgår Lizzie Deignan och Lotte Kopecky jämfört med förra lördagen medan Marianne Vos tillkommer och gör säsongsdebut. Därmed är åtta från världsrankningens topp tio på plats (regerande olympiska mästaren och världsmästaren Anna van der Breggen tog över förstaplatsen från Elisa Longo Borghini efter segern i Nieuwsblad).
FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har 13 cyklister i truppen den här säsongen. Sex körde premiären, Omlopp Het Nieuwsblad, förra helgen (eller skulle kört, Brodie Chapman fick kasta in handduken på morgonen, magsjuk), och sex andra skulle ha kört GP Le Samyn i tisdags, men på grund av ett misstänkt positivt covid-19-test i laget (det framgick inte om det handlade om en ledare eller cyklist) så drog sig laget ur. Den 13:e, som ännu inte funnits med i någon trupp den här säsongen, är franska Évita Muzic som skapade rubriker när hon vann sista etappen på Giro d’Italia i fjol och därmed tog stallets första seger på världstouren någonsin. I truppen till världstourpremären ersätter hon landsmannen Eugénie Duval. Övriga fem i laget är samma som i lördags: Kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig (som har den här tävlingen som ett av sina stora mål för våren), Fahlin, Marta Cavalli, Stine Borgli och Chapman. Fahlin kör med nummer 85 på ryggen, Uttrup Ludwig med 81.
Årets världstour skulle bestått av 24 deltävlingar, men två är redan inställda och tre uppskjutna på obestämd tid.
Efter Strade Bianche väntar minst tio dagars tävlingsuppehåll för Fahlin, som vid sidan om inledningen på säsongen håller på att flytta in i sin nya lya i Örebro. Nästa världstourtävling är Alfredo Binda i Italien den 21 mars.

Rekordtidigt Vårruset i Örebro 2021 – om pandemin tillåter (och Fahlin bekräftar att säsongen är över: ”Ett gemensamt beslut”)

Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.