Fahlins mest hjärtskärande ögonblick – kedjan hoppade och låste bakhjulet i segerläge (och Regborn tog säsongens åttonde seger)

Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

View this post on Instagram

Amstel. Heartbrake. You’re one of my ever favourite races. Today I had the best day I’ve ever had on this course. But the luck was simply not there for me. I kept fighting, even though I shouldn’t make it back after first mechanical I did. The second time around; in the final Cauberg it’s not time enough to repair such a thing again. (I had my deraliuer broken after some girls crashed behind me second last time coming to Cauberg. And then twice my shifter doing double changes out and over the cassette in to the wheel both laps in top of Cauberg. So the bike just simply can’t go anymore) Game over. Race over. It SUCKS. When you just had the best time ever fooling the lactate with your mind pushing it up Cauberg, it can change so quickly. That one really hurts today.

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.

Helgens höjdare – Fahlin i ny stortävling och orienteringspremiär i länet

1) Amstel Gold race
Efter två veckor av återhämtning och träning efter den galet tuffa – och galet bra – säsongsinledningen är Emilia Fahlin tillbaka på tävlingssadeln på söndag. Starten går i Maastricht 10.50 på morgonen, och målgången i Valkenburg, strax öster om Maastricht, är beräknad till 14.05–14.20. Tävlingen är känd för sina många små men tuffa backar (som Flandern runt men utan pavé), och att de kommer tätare och tätare ju närmare mål man kommer. Damerna har totalt 19 stycken fördelade på 127 kilometer i år, varav tre på den 18-kilometersslinga som körs tre varv som avslutning på loppet. Målet är 2,6 kilometer efter sista krönet.
Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ställer upp med sitt bästa lag, förutom Fahlin franskan Eugénie Duval som varit Fahlins kanske starkaste hjälpryttare hittills, australierna Shara Gillow och Lauren Kitchen, tyskean Charlotte Becker och franska Victorie Guilman som inte tävlat sedan Alfredo Binda. Kirsten WIld, som varit så bra i vår, står över, men annars är de flesta toppnamnen på startlistan, från Marianne Vos och Anna van der reggen till Cecilie Uttrup Ludwig och Annemiek van Vleuten.
Eurosport sänder direkt, åtminstone i sin playkänst.

2) Boforsloppet och Letälvsträffen
Redan i går kväll drog påskhelgens orientering igång med Svartnatta i Eskilstuna (med bland andra Filip Dahlgren i ett av Hagabys lag), och på långfredagen springer bland andra Daniel Attås Påskorienteringen med samma tävlingscentrum. Men helgens stora begivenhet är förstås länets första nationella orienteringstävlingar för säsongen: OK Djerfs och Degerfors OK:s samarrangemang Boforsloppet och Letälvsträffen. Årets tävlingar går i min absoluta hemskog (där jag ”lärde” mig orientera som lite telning) vid Råbäck strax utanför Degerfors (där DOK har sin klubbstuga). Boforsloppet, som är Karlskogaklubben Djerfs traditionella tävling, löps som medeldistans på påskdagen medan Letälvsträffen (som är DOK:s arrangemang) avgörs över långdistans på måndagen. 396+300 löpare har anmält sig, och bland länslöparna märks Jonatan Gustafsson, Lovisa Persson, Jakob Wallenhammar, Oskar Eklöf, Melker Forsberg (i seniorklass!) och Per Eklöf.

3) Örebro parkrun
Det arrangeras inga löptävlingar i länet i helgen (men på måndag är det dags för Örebro crazy trailrun!), förutom Örebro parkrun som ju avlöps varje lördagsmorgon. När arrangemanget firade tvåårsjubileum (det har bara blivit inställt fyra gånger, så det var 98:e upplagan) förra lördagen slogs deltagarrekordet (från ettårsjublieumet) när hela 199 löpare dök upp. Fjolårets segerduo i långloppscupen, Liduina van Sitteren och Per Arvidsson, var snabbast av alla på 18.18 respektive 17.40 den gången. Återstår att se hur många som dyker upp den här gången – och hur fort det går.

Kort summering (Fahlin!, Anfält!, Regborn!) med liten semester på gång

I dag blir det en kortare blogg, och i morgon åker jag faktiskt till fjällen på en veckas semester, så närmaste tiden får ni klara utan blogguppdateringar. Tur det inte är någon deltävling i långloppscupen eller att Fahlin tävlar något närmaste veckan …

** Emilia Fahlin gjorde ett nytt, starkt lopp i Flandern runt i dag – även om benen den här gången inte räckte för att hänga med över de två sista backarna. Jag pratade med henne efter 23:e-platsen, och hon var både trött och glad. Läs mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Erik Anfält och Jonas Nilsson överträffade alla förväntningar och persade båda i Rotterdam marathon. Tiderna gör dem till trea och fyra i distriktet genom alla tider (ja, Anfält var det redan innan), och till de två bästa under 2000-talet (Anfält har de sex bästa tiderna av en länslöpare det här årtusendet, Nilsson har den sjunde). Anfält, som fyller 43 år just i dag, sprang första halvan på 1.11.40 och andra på 1.12.58 för totalt 2.24.38. Nilsson sprang på 2.27.04 (1.12.04/1.15.00). Jag pratade med båda efteråt, och ni kan läsa mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Martin Regborn sprang är på landslagsläger i Norge och och har sprungit norska elittävlingen Norwegian spring med övriga landslaget. I lördagens medeldistans blev han sexa, distanserad med drygt två minuter av Emil Svensk (av svenskar var även Albin Ridefelt före) och i söndagens långdistans tog han en fjärdeplats, drygt 2,5 minuter bakom Ridefeldt (även William Lindh och Johan Runesson var före). Även Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, som sprungit för landslaget tidigare men i år inte har någon officiell plats i någon trupp, fanns på plats. Tjernlund blev tolva respektive 18:e, Forsgren 17:e respektive 22:a i de båda tävlingarna. Tove Alexanderson vann båda.

** Tisarens lag blev åtta både på dam- och herrsidan i Kolmårdskavlen. Ellinor Tjernlund sprang upp laget fyra placeringar med en fin sistasträcka medan Filip Jacobsson (femma på förstasträckan) och Daniel Attås (åttonde bästa löptid, sprang upp laget från tionde till sjunde) imponerade mest på herrsidan, av tidernas att döma. Hagabys lag, utan Regborn men med Filip Dahlgren, var bara fem minuter bakom Tisarens herrar, på tionde plats.

Helgens höjdare – Anfält och Nilsson jagar tider i Rotterdam, Fahlin i Flandern och senaste nytt om ”Jesus” världsrekordförsök i Örebro

1) Marathon Rotterdam
Alldeles nyss ramlade ett (pluslåst) reportage om Jonas Nilsson, som gjorde sådana sensationell maratondebut i Valencia i höstas, ut på na.se. Han är en av två länslöpare som springer på de platta nederländska gatorna med start 10.00 på söndag morgon (det kommer vara 14 grader varmt, bara en lätt bris och ingen risk för nederbörd; perfekt löparväder, helt enkelt). Den andre är Erik Anfält, som på sin 43-årsdag kommer att gå för personligt rekord tillika den bästa tiden av en distriktslöpare de senaste 35 åren, alltså att understiga 2.25.03 från Valencia 2015. Om allt stämmer kanske, kanske han till och med kan närma sig de båda löparna som finns före på genom tiderna-listan i distriktet: Lars Hagberg (2.21.46 1983) och Rolf Barr (2.21.50 1984).
En kort tillbakablick på Anfälts fem bästa maratonlopp:
Valencia marathon 2015 (2.25.03): 1.11.30 på första halvan, 1.13.33 på andra. ”Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala.”
Marathon Rotterdam 2018 (2.25.18): 1.11.01 på första halvan, 1.14.17 på andra. ”Spände bågen rejält från start. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma.”
Marathon Rotterdam 2016 (2.25.53): 1.10.20 på första halvan (distriktsrekordsfart), 1.14.33 på andra.”Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa.”
Valencia marathon 2018 (2.26.29): 1.12.04 på första halvan, 1.14.25 på andra. ”Måste jag konstatera att förkylningar sällan är bra för formen.”
Kiel marathon 2015 (2.27.02): Strax under 1.12 på första halvan, strax över 1.15 på andra. ”Den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.”

2) Flandern runt
Jag gick igenom valda delar av startlistan i går och skrev ju en hel del annat om Emilia Fahlin tidigare i veckan. Så nu blir det bara några ord om banan. Vi snackar 159 kilometer med sju pavéavsnitt om totalt 9,6 kilometer och tio namngivna stigningar (plus ytterligare en handfull rätt tuffa men namnlösa motlut. Mest mytomspunnen är nog Muur van Geraardsbergen, med gatusten och en snittlutning på 9,3 procent (92 höjdmeter på 1 075 meter) och en maximal stigning på 19,9 procent. Kruisberg, med pavé på vägen upp, är en annan klassiker liksom Oude Kwaremont, den näst sista stigningen, som bjuder på riktigt ojämn och svår pavé under större delen av de 111 höjdmeterna. Sista milen till målet i Oudenaarde är snällare, men det gäller att överleva de första 15 … Starten går 10.55 (officiella starten 11.10) och målgången är beräknad till någon gång mellan 15.10 och 15.30. Eurosport sänder direkt under mer än sju timmar, med start 10.15, men det återstår att se hur mycket de visar av damtävlingen.

3) Startmilen
Jag har ju tidigare berättat om John Kingstedts världsrekordförsök (tio kilometer med barnvagn), och jag sms:ade med ”Jesus” (som han kallas på grund av sitt hår) för några timmar sedan, rädd att hans finfina form som gjorde att han årsdebuterade på halvmaran (utan vagn) redan förra helgen skulle hota ställa in deltagande i Örebro. Men så är inte fallet, Kingstedt startar: ”Träningen har gått kalas! Fram tills pollen … Sprang en halvmara i Holland med ambitionen 64 minuter förra veckan, men blev helt sänkt av björk. Tappar all syresättning. Men jag är inte så vek att jag ställer in nu när jag haussat upp detta. Men nog är jag orolig. Hoppas på regn och att kroppen inte är för nedgången”, skriver han.
Tävlingen är ju, precis som vanligt, den första i långloppscupen, och båda de regerande mästarna – Liduina van Sitteren och Per Arvidsson – kommer till start. Favoriter (av de föranmälda som jag känner igen) är ändå Josefin Gerdevåg (vart står hon efter vårens strul med baksidan?) och Cecilia Kleist (IK Akele) på damsidan och Tim Sundström, Linus Rosdal, Västerås Efrem Bhrane (1.53 på 800 meter i fjol), Jonatan Gustafsson och Markus Bohman på herrsidan.

Bubblare: Maria Gräfnings kör Ugra ski marathon, finalen i Fis Worldloppet cup, och Bob Impola Reistadløpet, näst sista tävlingen i Ski classics, som jag skrev om häromdagen. Och Tisaren ställer upp med starkt lag i Kolmårdsdubbeln, där det bjuds medeldistans på lördagen och stafett på söndagen.

Linus Larsson topp tio i Norra Garberg hill climb – och så avslutas skidsäsongen

Karlslunds Linus Larsson, som ju liksom klubbkompisen Olivia Hansson tog hem sammandraget i svenska långloppscupen, har inte lagt ned säsongen, tvärtom. I helgen körde han andra upplagan av Norra Garberg hill climb, en 19 kilometer lång tävling med start på Mora skidstadion och som efter femkilometerspasseringen i Eldris klättrar 380 höjdmeter upp till målet i Norra Garberg. Larsson blev tia i tävlingen på 58.28, drygt fem minuter bakom Östervålas Pontus Nordström som även vann premiärupplagan i fjol. Nästan hel svenska, nationella långloppseliten var på plats. Helgen som kommer åker Larsson (precis som bland andra Anton Hallor) 55 kilometer långa Årefjällsloppet (som 2013–2016, men inte nu längre, ingick i långloppsvärldscupen Ski classics), som i år har start i Trillevallen och mål i Edsåsdalen.
Det är förstås inte förstås inte enda skidtävlingen i helgen – båda långloppsvärldscuperna har tävlingar. Ski classics kör Reistadløpet i nord-Norge, ett 50 kilometer långt lopp som bjuder på hela tävlingsseriens grymmaste klättring, nästan 500 höjdmeter på 5,5 kilometer från Fossmyra upp till Orta. Något som gör att till och med de mest förhärdade stakarna brukar tvingas lägga på fästvalla. Bob Impola är förstås på plats. Och Fis Wordloppet cup, där Maria Gräfnings redan säkrat totalsegern, avslutar säsongen med 50 kilometer långa fristillsloppet Ugra ski marathon i ryska Chanty-Mansijsk, långt bort på andra sidan Uralbergen. Ski classics har ju däremot ett lopp kvar, finska Ylläs–Levi nästa helg.
Den svenska tävlingssäsongen avslutas (med några få, små undantag) helgen därpå med Fjälltoppshelgen i Bruksvallarna, som inleds med säsongens sista SM-tävling, i sprintstafett, torsdagen den 11 april. Anmälningstiden går inte ut förrän på måndag, och det återstår att se om Garphyttan får till något lag (eller IFK Mora, med Axel Ekström), men klart redan nu är att Filip Danielsson kommer att köra för SK Bores andralag. Danielsson är också anmäld till 35 kilometer långa (och, kan jag intyga, superfina) Fjälltoppsloppet på lördagen.

FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har nu släppt laget till söndagens Flandern runt, som ju är något av höjdpunkten under cyklingens vårsäsong. Vid sidan om Emilia Fahlin kommer det franska laget att matcha tyska Charlotte Becker, australiska Shara Gillow och Lauren Kitchen och franska Eugénie Duval och Maelle Grossetete. Det är nog helt och fullt det bästa man kan ställa på benen, helt enkelt. Sara Mustonen, som ju faktiskt var före Fahlin i mål i Gent–Wevelgem i söndags, kommer till start för itt Health-Mate-Cyclelive och i princip hela världseliten är förstås på plts, med allt från Kirsten Wild (som vann dubbelt på världstouren förr aveckan), Marianne Vos, Annemiek van Vleuten, Marta Bastianelli, Chloe Hosking och så vidare och så vidare …

Fyra små cykelnyheter (runt Emilia Fahlin) och ny chef för längdlandslaget

Ryktet om bloggens död är klart överdrivet, trots två dagars tystnad. Vad den beror på? Att jag glömt strömsladden till bärbara datorn på jobbet och varit ledig måndag–tisdag. Utan batteri – ingen blogg. Nå, tillbaka igen inleder vi med senaste uppdateringen kring Emilia Fahlin.

** När jag pratade med henne i söndags (för den här artikeln), berättade hon att hon skulle stanna kvar i Belgien hela vecka för att få en resefri vecka, ta hand om kroppen och rekognosera banan inför söndagens Flandern runt.
– Det har varit tufft senaste veckan med tre stenhårda tävlingar (söndag–torsdag–söndag), och det blir bra att få den här veckan för att ladda om och rensa huvudet. Jag gillar banan och tror att det kan bli väldigt kul på söndag med de ben jag har just nu. De korta, tuffa klättringarna borde göra att vi inte blir lika många kvar i finalen då. Det är också en bana där det är svårt för lagen att ha jättekontroll, men är någon bra nog för att klara av en soloattack? Eller kan det bli en liten grupp som går iväg? Drömscenariot för min del är att sitta med i en grupp på 15–18 cyklister i en spurt, det hade varit bra. De har ändrat lite på finalen, så jag ska reka den i veckan, annars har jag ganska bra koll på banan, sa Fahlin då.
Banan ordar vi mer om närmare helgen, men vi snackar i varje fall 159 kilometer cykling med start och mål i Oudenaarde och tio namngivna kullar att ta sig över (plus några minst lika kämpiga stigningar utan namn), den sista 13,5 kilometer före mål.
Vilket lag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ställer upp med är ännu inte offentliggjort, men vid sidan av Fahlin verkar det i varje fall bli Lauren Kitchen och Maelle Grossetete också.
** Sex av Fahlins lagkompisar körde 106 kilometer långa Dwars door Vlaanderen, en tävling på nivån just under världstouren, i dag. Ellen van Dijk gick solo och vann för andra året i rad, 32 sekunder före Marta Bastianelli som var främst i en niomannagrupp. Bäst av Fahlins stallkompisar var Eugénie Duval på en 23:e-plats, i en den största klungan (med runt 90 cyklister) som var drygt två minuter efter van Dijk i mål.
** I dag kom nyheter om att banan för den svenska världstourtävlingen Vårgårda GP, som Fahlin vann 2016 (Sveriges första och hittills enda seger på världstouren), görs om för att bli ännu tuffare. Bland annat byts gruspartierna ut och blir både längre (totalt 29 av 150 kilometer, fördelat på åtta partier) och tuffare (en grusbacke uppges ha 17 procents motlut).
– De grussträckor som fanns tidigare fick ingen direkt påverkan på tävlingen. Så jag föreslog att ta bort dem eller göra dem mer avgörande. Nu inbjuder det till mer offensiv körning, säger förre förbundskaptenen Martin Vestby som varit med som någon typ av konsult när den nya banan lagts fast.
Någon banskiss har ännu inte presenterats (åtminstone inte vad jag hittat). Tävlingen avgörs den 18 augusti.
** Det verkar fortfarande inte finnas något definitivt beslut kring SM i Båstad, som Trafikverket vill stoppa (eller i varje fall inte vill låta gå på de tänkta vägarna). Linjelopp kommer, om det blir av, att köras den 29 juni. Fahlin är som bekant regerande mästare (oklart om hon får behålla mästartröjan ett år till om SM ställs in; jag ska försöka ta reda på det). SM i tempolopp körs i Jönköping dagarna före Vårgårda GP.

Boråskillen Jonas Peterson blev i dag utsedd till ny chef för längdlandslaget efter Rikard Grip, och inom en månad eller så lär vi få se hur han tänker formera sitt landslag (om det blir tre träningsgrupper som senaste säsongen) och om Axel Ekström och/eller Filip Danielsson kommer att ta plats (kanske dröjer det något längre om det stämmer att Peterson tillträder först den 1 maj).
– Vi ville ha en person med bakgrund inom längdskidsporten samtidigt som vi såg en fördel med att komma in med nya ”ögon”. Detta uppfyller Jonas Peterson. Han har erfarenhet av att leda stora organisationer, samt att jobba övergripande med strategiska frågor, säger Svenska skidförbundets längdchef Johan Sares till förbundets hemsida.

Missnöjd Fahlin, en skidklättring värre än Alpe Cermis och perset som gör Olsson till Sverigetrea

Emilia Fahlin var inte ett dugg nöjd med 18:e-platsen i Gent–Wevelgem i dag. Det kan man förstå om man såg spurten, där hon var uppe på rullen på Kirsten Wild (som precis som i Brugge–De Panne i torsdags vann) med kilometern kvar men tappade bort den och blev helt instängd på upploppet. Hon skakade på huvudet när hon rullade över mållinjen (loppet direktsändes på Eurosport, och sista 1,5 kilometerna kan ni se här). Å andra sidan är det ett otroligt styrkebesked att Fahlin redan nu, med vårens sjukdomsbakgrund och en förmåga att allt som oftast ha problem på vårarna, har axlat sin kaptensroll i nya stallet och är med där framme och kör om placeringar i varenda tävling. Jag pratade med henne efter dagens tävling, en (pluslåst) text ni kan läsa här.

På tal om att snacka så slog jag även en signal till Olivia Hansson, som knöt ihop tredjeplatsen i Nordenskiöldsloppet. Läs den (pluslåsta) texten här.

I Gällivare avslutades skidsäsongen, för dem som inte tänkt åka SM i sprintstafett och det övriga som bjuds under Fjälltoppshelgen i Bruksvallarna om två veckor, med en klättring uppför Dundret. Efter ett inledande varv på skidspåren nedanför bar det rätt uppför det ikoniska berget, 334 meters klättring på drygt en kilometers åkning (alltså extremt mycket brantare än Tour de ski-finalen där de 420 meterna klättring sker över 3,6 kilometer skidåkning). Syskonen Ebba och Fredrik Andersson (hon är ju världsmästare, han är talang) från Sollefteå klättrade bäst av alla och vann tävlingen som tillsammans med en sprint i torsdags och lördagens SM i tremil/femmil ingick i Volkswagen tour. Lucas Lennartsson klättrade bäst av länsåkarna och tog 18:e-platsen på herrsidan, 1.45 bakom Andersson men sekunden före legendaren Jörgen Brink (som verkar vara på väg att avsluta karriären för gott nu). Adam Gillman blev 30:e man upp och Markus Johansson 39:a. Bara topp tolv i de tre loppen fick poäng i tourens totalställning, vilket gjorde att samtliga länsåkare slutade på noll poäng. Femmilssegraren Johan Häggström vann närmast före Andersson.

I går orkade inte så många natt-SM-trötta löpare springa Vårdubbelns medeldistans nere i Blekinge (SM gick ju i Hässleholm), men i dag sprang Andrea Svensson hem en andraplats i långdistansen, sex minuter bakom gamla landslagslöparen Lena Eliasson-Lööf. Lovisa Persson fyra, bara 46 sekunder bakom Svensson, och natt-SM-bronsmedlajören Lilian Forsgren åtta. Hagabys Love Sintring, Tisarens Daniel Attås och KFUM Örebros Jacob Eriksson sjua, nia respektive tia på herrsidan, fem–sju minuter bakom segrande Simon Hector. Martin Regborn joggade hem en öppen bana.
I Södertälje var Filip Jacobsson fyra och Ellinor Eriksson åtta i Kringelträffen, där Garphyttans Karin E Gustafsson tog en andraplats i mountainbikeorienteringspremiären.

Arrangörsklubben Stocksäters egen Michael Welday vann 3 000-metersloppet i Marsspelen i dag, på 9.08,39 (han gick solo och var över sex sekunder före tvåan). Bland veteranerna var Marie Dasler (11.28,02) och Mathias Viktorsson (10.06,63) snabbast. SM-fyran Noha Olsson persade på 1 500 meter med 4.16,40 (tvåa i loppet bakom Lidingös Julius Mördrup) och avslutar därmed inomhussäongen som Sverigetrea i P17-klassen. Klara Frih kom inte till start i F17.

Fahlin med ny topplacering – och Lennartsson snabbast när femmilshelgen inleddes

Mycket Emilia Fahlin på bloggen senaste dagarna, men det är ju inte så konstigt när Örebrocyklisten verkar vara på väg att växa ut till en riktig världsstjärna så här på sin 13:e proffssäsong (ja, man kan ju argumentera för att hon tog det klivet redan i fjol, men så bra som hon kör nu har hon aldrig tidigare gjort den här tiden på året). Exakt samma datum förra året var hon 30:e i Dwars door Vlaanderen, 21 i en klungspurt om niondeplatsen. I Brugge-De Panne i dag bet hon ihop ifrån ett synbart hopplöst läge långt bak i klungan med ett par kilometer kvar (och utan några lagkompisar kvar att spela med) och krigade sig fram till en åttondeplats (som kunde varit ännu bättre, men positionen genom sista högerkurvan blev lite svår, och därefter var det bara att blåsa på de sista 700 meterna för att räddas det som räddas kunde – och Fahlin gick om elva cyklister från 19:e till åttonde plats). Mest imponerande var nog ändå att det här var ett lopp som inte alls ska passa örebroaren, egentligen; för platt och för spurtinriktat. Men i dag var hon uppenbarligen åttonde bäst i världen även under sådana förutsättningar, före till exempel trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos. Söndagens Gent-Wevelgem ska i varje fall på papperet passa Fahlin bättre, så vi får väl se vad hon hittar på då … Mer om loppet och lite (lånade) citat om Fahlin finns i den här (pluslåsta) texten. Och ja, Kirsten Wild vann alltså tävlingen. De övriga FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-cyklisterna fanns med längre bak i den stora tätklungan som sprack av lite på slutet, och slutade på 44:e, 51:a, 54:e, 57:e och 72:a plats. Andra svenskan, Sara Mustonen, som kör för Health Mate-Cyclelive Team, blev 49:a.

I Gällivare startade SM-femmilshelgen med en sprint i klassisk stil, där många (men långt ifrån alla) som ska köra femmilen ställde upp som en del av en minitour som avslutas med ett lopp uppför Dundret på söndag. Garphyttans Marcus Lennartsson och Adam Gillman tog sig vidare från kvalet med två respektive en sekunds marginal, som 25:a och 27:a, och fick slutplaceringarna 20:e och 29:e efter att ha åkt ut i kvartsfinalerna. Lennartsson blev fyra i sin, men var inte nära någon lucky loser-plats. IFK Umeås Marcus Grate vann närmaste före Falun Borlänges Oskar Svensson och Piteås Johan Häggström. Femmilen körs på lördag.

Helgens höjdare – Fahlin med ny tätchans, Svensson kan försvara SM-guldet och skidor över fem och 22 (!) mil

1) Gent–Wevelgem
Emilia Fahlin fortsätter sitt tävlande med fjärde världstourtävlingen inom loppet av två veckor, en tävlingen som oavsett vad namnet säger inte har start i Gent utan i Ieper (herrarna, som cyklar drygt 25 mil mot damernas 13,7, startar i Gent). Det bjuds på sex namngivna stigningar som var och en ligger på runt 100 höjdmeter (det är tre små toppar som avverkas två gånger, Baneberg, Kemmelberg och Monteberg). Det är tuffare än det låter, Kemmelberg är ju till exempel känd för pavévägen upp och en lutning på nästan 23 procent. Första 45 kilometerna och sista 30 in till målet i Wevelgem bjuder på snällare terräng, och till skillnad från torsdagens snåriga avslutning i Brugge-De Panne bjuder finalen på tre kilometer som nästan är helt raka. Sammantaget en tävling som på papperet borde passa Fahlin rätt bra, om formen fortsätter vara så bra som den varit senaste veckan.

2) Natt-SM i orientering
Redan i kväll smäller det i Hässleholm, och jag gick ju tidigare i veckan igenom startlistan inför det som inte bara är natt-SM utan också premiär i elitserien i orientering, Swedish league. Kort sammanfattat saknas hela A-landslaget på damsidan, vilket öppnar för att Tisarens nattspecialister Andrea Svensson (regerande mästare) och Lilian Forsgren (två SM-medaljer i disciplinen, senast ett brons i fjol) ska kunna vara med allra längst framme (vilket de förstås mycket väl hade kunnat vara ändå. Första start i elitklasserna 20.30, sista 22.57 (Svensson går ut 22.36) och någon gång efter midnatt vet vi vem som är ny mästare.

3) Femmil. Eller 22.
På lördag avgörs SM-femmilen, med både Axel Ekström och Filip Danielsson (och ett gäng Garphytte- och en Zinkgruvanåkare) på startlinjen i Gällivare. Vi snackar fristil och intervallstart, och Daniel Richardsson och Jens Burman får väl på alla sätt ses som favoriter. Går man efter internationella skidförbundets rankning så är Ekström 15:e i startfältet medan Danielsson återfinns först på plats 33 (fem placeringar före Garphyttans Adam Gillman). I varje fall i Danielssons fall lär det handla om en viss underskattning på grund av sparsamt tävlande i vinter, men det är i varje fall något att hålla sig i när man ska bedöma resultaten i efterhand. Axel Ekström har kört tre femmilar i karriären, alla på SM, och var 33:a 2015, 30:e 2016 och 16:e 2017. Danielsson har kört två: Han var 31:a på SM 2017 och 57:a i Holmenkollens femmil, i världscupen alltså, i fjol. Dagen efter femmilen ska de som anmält sig till hela Volkswagen tour (vilket inte Danielsson eller Ekström har gjort, däremot bland andra Gillman) köra uppför Dundret.
Knappt tio mil söderut avgörs den fjärde upplagan (i modern tid) av Nordenskiöldsloppet, med start (6.00 på lördagsmorgonen) och mål i Jokkmokk. som körde in som 183:a i Vasaloppet (vilket var topp 20 av de som startade i första startled, bakom eliten; allra bäst av dem var för övrigt Karlslunds Robert Brundin vilket aldrig blev ordentligt uppmärksammat här på bloggen – ingen annan från startled ett tog sig in på topp 100 under de svåra förhållandena i år). Det blir spännande att se både vad Hansson och Hindér kan göra i loppet i år när de flesta toppnamn i långlopp väljer att avstå eftersom två deltävlingar i långloppsvärldscupen återstår. Andreas Nygaard, som vunnit de två senaste upplagorna på 11.48 respektive 13.25, är dock anmäld, så vi har en klar förhandsfavorit.

Bubblare: Skrev lite om de hetaste namnen i Marsspelen tidigare i veckan.

Så ser du Fahlin i Brugge–De Panne i morgon – och lite om SVT:s märkliga hopblandning och dopningsfrågor

Jag hade på herrarnas Brugge–De Panne på Eurosport i dag, och fick se en väldigt spännande spurtuppgörelse sista fem kilometerna (men också flera riktigt otäcka vurpor, det bjöds på snabbt avsmalnande vägar, tajta svängar och ologiska rondeller). I morgon är det damernas tur, och de avslutar precis som herrarna med två varv på en 17,7 kilometer lång slinga i kuststaden De Panne. När jag pratade med Emilia Fahlin i går sa hon att det här inte var någon tävling hon själv hoppades kunna göra något bra resultat i, utan att hon räknade med att göra jobb åt någon av sina lagkompisar i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, förmodligen australiern Lauren Kitchen som körde bra i Nederländerna för två veckor sedan (dessutom gör tyskan Charlotte Becker, som vann världstouretapploppet Tour of Chongming Island i fjol, säsongsdebut i morgon). Här kan ni läsa mer om Fahlins tankar.
I och med att det är världstourtävling är de flesta av de bästa på plats, som Marianne Vos, Amy Pieters, Marta Bastianelli, Ellen van Dijk, Elisa Longo Borghini och Amanda Spratt. Och faktum är att Eurosport sänder även damernas tävling, så 15.01 är det bara att bänka sig framför Eurosport 2. Då ska det, enligt arrangörernas beräkning, vara 50–57 kilometer kvar att köra. Cyklisterna rullar iväg från Brugge vid 12.40 och starten går 13.00.
På söndag avgörs Gent–Wevelgem, men då är det oklart om Eurosport visar några bilder från damtävlingen eller helt och hållet fokuserar på herrarna som kör samma dag.

Fahlin har ju annars hamnat i lite ovälkommet fokus senaste dagarna sedan SVT i slutet av sitt annars fina inslag, som jag länkade till här på bloggen, rörde ihop herrlaget Groupama–FDJ med Fahlins FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (enda länken mellan lagen är att Frankrikes motsvarighet till Svenska spel, Française des Jeux, är storsponsor åt båda). Herrlaget, som Tobias Ludvigsson kör för, har nämligen blivit indraget i den dopningsskandal som uppdagades under längdskid-VM. Cyklisten Georg Preidler har erkänt att han lämnat blod, för framtida transfusioner, och har lämnat stallet. Och om detta, som inte alls har någon koppling till damlaget, fick Fahlin alltså frågor i SVT:s korta inslag, den första gången hon uppmärksammades där sedan VM i höstas. Något som i efterhand, när det visade sig att frågorna kom med i Sportnytt, fick Fahlin själv och flera andra framträdande svenska cykelprofiler (som Eurosportkommentatorn Roberto Vacchi) att reagera kraftfullt i sociala medier. Med all rätt, kan jag tycka. Det handlade om en tämligen huvudlös hopblandning som hade kunnat avhjälpas med lite snabb googling.