Regborns rekord och världscuppall, van Sitterens nästanrekord och nya segrar, Fahlins säsongsavslutning och rankningshopp, Schulstads rekord, Nätterlunds klubbyte och nya trailloppet (och lite till)

Blogguppehållet blev ett par dagar längre än jag hade räknat med, men nu är vi igång igen! Jag kommer inte att gå igenom allt som hänt medan jag var borta, men ett par nedslag blir det:
** Först och främst har ju väldigt mycket handlat om Martin Regborn. Förra helgen dundrade ju VM-orienteraren till med praktfulla banrekordet 14.41 i Hostruset, en putsning av hans eget från 2016 med 16 sekunder (trots att han även den här gången fick göra hela jobbet själv, med tvåan Jack Karlsson på behöriga avstånd 45 sekunder bakom; ”Kändes dessutom som att det fanns betydlig snabbare tider i kroppen med lite draghjälp och torr bana”, skrev Regborn på sin blogg). Och sedan följde han upp med att ta karriärens femte pallplats i världscupen (en andraplats i sprintstafett) och säkra en åttondeplats i världscupens sammandrag trots en smärre skandal som kostade ett par placeringar. Dessutom fick Oskar Andrén göra debut i världscupen (han flög på eget bevåg till Kina för att springa PWT och blev på något sätt andrareserv, men fick i slutändan springa alla tre tävlingarna för Sverige, och i tisdagens sprint fick han med sig sina första världscuppoäng), och både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fick med sig topp 15-placeringar.
** Liduina van Sitteren gjorde som hon brukar och vann även Hostruset på 17.52 (över 1,5 minuter före Petra Hanaeus och Mikaela Kemppi), och följe i lördags upp med att nosa på Karin Forsbergs banrekord på Örebro parkrun. 18.12 gav totalsegern för van Sitteren (sekunden före Erik Jansson), men var två sekunder för långsamt för att ta Forsbergs rekord. Hostruset-lördagen var vana vinnarna Johan Ingjald och Bella Lagrange snabbast runt parkrunfemman.
** Notera också att exil-örebroaren Fanny Schulstad blev tredje bästa svensk i Frankfurt marathon på 2.46.16 (efter fina splitten 1.24.08/1.22.08), personligt rekord med nästan åtta minuter.
** Emilia Fahlin avslutade säsongen med nästan lika bra som hon startade den (senastionellt, med tanke på skadan) och en topp tio-placering (en niondeplats för att vara exakt) i världstourloppet Tour of Guangxi i Kina. MEd det var hon bäst i laget, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (som hon kör för även nästa år). På den säsongsavslutande rankningen (som ligger till grund för OS-kvalet där Fahlin behövde vara topp 100 för att ge Sverige platser i både linjelopp och tempo) hamnade hon därmed på 72:a plats (innan kraschen i våras var hon topp 15, men eftersom rankningen räknas på rullande helår tappade hon väldigt mycket när hon var borta i tre månader). Ytterligare fyra svenskar finns på topp 500, men ingen mer på topp 100 (Hanna Nilsson är 125:a och Lisa Nordén 155:a).
** På nyhetsfronten kan det noteras några klubbyten inför friidrottens tävlingsårsskifte om ett par veckor: Mest anmärkningsvärt att Mattias Nätterlund, som ju är igång på allvar med sin satsning efter något års uppehåll, går från Örebro AIK till IF Start. Andreas Österlund, Therese och Fredrik Fjordäng och Anders Frisk går samtliga från ÖAIK till Vretstorp och Jacob Halvarsson lämnar Karlslund för Örebro AIK.
** Dessutom kan vi konstatera att lördagen den 9 november just blivit ännu mer packat av löptävlingar: Förutom sedvanliga Örebro parkrun 9.30 och sedan tidigare annonserade Höstloppet i Vretstorp 11.00 och Markanatten i Markaskogen 16.30 kommer nu även Örebro 3K Trail i Random events regi klockan 14.00. Ska vi gissa att Johan Ingjald och/eller Rihard Darzins försöker klämma samtliga fyra och klocka in 27 tävlingskilometern den dagen? Jag skulle inte bli förvånad … Nå, den senaste i raden av tävlingar är en, som namnet antyder, tre kilometer lång traillöpning med individuell start och start och mål vid Sörbybacken (själva banan går i Sörbyskogen) i Örebro.
** I morgon väntas fler nyheter då Ola Nordahl och gänget kommer att presentera sina sex lopp 2019 (sedan tidigare har det ju avslöjats att det blir Örebro backyard ultra som vanligt vid Kristihimmelsfärd, Säfsen sommarbackyard och ett par sextimmarslopp, men i morgon väntar mer exakta besked).

Fahlin avslutar säsongen i Kina (och till nästa säsong får hon stark danska som ny lagkompis)

Nu är det helt klart att Emilia Fahlin avslutar säsongen med världstourtävlingen i Kina på söndag. Hennes namn dök upp på anmälningslistan i förra veckan, och i helgen bekräftade hon själv sitt deltagande på instagram.
Tävlingen blir den femte efter Fahlins comeback och totalt den 18:e tävlingsdagen i år (i fjol blev det 53).
Racet heter Tour of Guangxi vilket låter som ett etapplopp, men det har bara lånat namnet från herrarnas etapplopp (lite som när man kallade endagarstävlingen i Paris för ”damernas Tour de France”) som avgörs under veckan. Racet är 145 kilometer långt och har en rejäl stigning med start efter nio mil (den är indelad i två sektioner, inom loppet av en mil tar man först 120 höjdmeter på 2,1 kilometer och sedan 190 till på 4,3 kilometer. I övrigt är det rätt platt. Start och mål  skeri natursköna Guilin, i regionen Guangxi (därav namnet) i sydvästra Kina (50 mil från Hong Kong). Kubanska Arlenis Sierra vann i fjol, med svenska Sara Mustonen på en överraskande tredjeplats
På förhand såg det ut att bli upplagt för en duell mellan ledaren och nyblivna världsmästaren Annemiek van Vleuten och legendaren Marianne Vos om totalsegern i damernas världstour i år – det skiljer bara sex poäng mellan dem och seger i tävlingen ger 200. Men nu kommer inte van Vleuten till start, så Vos behöver ”bara” bli topp 15 i tävlingen för att säkra sin första totalseger.
Fahlin har förstås missat alldeles för många tävlingar för att ha något med sammandraget att göra, Men hennes lag har en topp 15-placering i sammandraget att försvara (och blir Fahlin blir bästa cyklisten i stallet i år om hon tar elva poäng mer än Eugénie Duval som också finns med i laguppställningen). Förutom de båda kör FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope med Jade Wiel, Évita Muzic, Victorie Guilman och Charlotte Bravard (samtliga utom Fahlin är från Frankrike).
Några fler svenskar kommer inte till start, men totalt är 17 lag anmälda, och i listan märks förutom Vos namn som Chloe Hosking, Coryn Rivera och Hannah Barnes.
Efter racet sätts den slutgiltiga rankningen utefter vilken OS-platserna fördelas till nästa år, men om ingen rankningsmässig jordbävning sker har Fahlin redan säkrat en svensk plats. Återstår dock att få SOK:s bekräftelse på att de kommer att utnyttja den och skicka henne (och kanske Lisa Nordén för tempoloppet) till Tokyo nästa år.
På måndagen släpptes också det 13:e namnet och andra nyförvärvet till nästa års FDJ-lag: Danska 24-åringen Cecilie Uttrup Ludwig, som lär komma med ambitionen att utmana Fahlin om kaptensrollen. Hon vann GP de Plumelec-Morbihan i somras och tog bergatröjan i Tour of Scotland, men var framför allt trea i Flandern runt. I VM blev det en 30:e-plats.

Tisarens dubbla revansch i Tiomila, Fahlins avslutning på våren, Kemppis första seger på hemmaplan efter fotoperationen och allt annat som hände i helgen

Var och sprang mest hela helgen, men någon typ av uppföljning är jag ju skyldig er bloggläsare vad gäller vad som hände i övrigt i konditionsidrottsväg i helgen. Men det blir något mer schematiskt och översiktligt än vanligt.

** Emilia Fahlin avslutade våren utan riktig toppkänning i Liège-Bastogne-Liège. 22:a, i den andra stora gruppen (Annemiek van Vleuten gick solo till segern och därbakom fanns 16 cyklister runt 1.40 efter, Fahlins 15 cyklister stora klunga var knappt tre minuter efter, och hon blev femma i den), efter 139 kilometer i Belgien. Tävlingen var alltså vårsäsongens sista, men redan på torsdag börjar sommarsäsongen med etapploppet Tour de Yorkshire.
** Tisaren tog dubbel revansch i Tiomila. Dels blev damerna äntligen topp tio igen efter fyra år utanför, och dels tog herrarna tillbaka titeln som bästa länslag, den som Hagaby lånade i fjol. Tisaren fick exakt den där effekten de ville ha av att sätta starka Lilian Forsgren på förstasträckan – Josefin Tjernlund på tredje kunde tack vare den fina starten åka hiss uppåt i resultatlistan till en andraplats, minuten bakom ledande Simona Aebersold (Tampereen Pyrintö), och Lovisa Persson förvaltade det till en tredjeplats på fjärdesträckan. Ankaret Andrea Svensson, som haft en så fin vår, hade dock tyngsta dagen av löparna i laget (hon hade dragits med sjukdom veckorna före) och tappade mycket tid och sju placeringar på avslutningen. Men en tiondeplats är en tiondeplats, och dessutom var Tisaren femte bästa svenska klubb. Herrlaget låg stabilt mellan 34:e och 44:e plats hela stafetten, och gick i mål på topp när Oskar Andrén sprang hem 35:e-platsen på sistasträckan. Daniel Attås hade bästa individuella sträckan när han var sjätte bäst av alla på femtesträckan (den direkt efter långa natten). Martin Regborn sprang upp Hagaby från 53:e till 13:e plats på andrasträckan, och Örebroklubben var bästa länslag efter långa natten där Filip Dahlgren skickade ut Samuel Andersson som 34:a, men sedan tappade laget placering för placering ned till en 73:e-plats i mål. KFUM Örebros unga lag blev 91:a. Hagabys A-lag slog Tisarens B-lag i kampen om att bli näst bästa damlag från länet, de slutade på 78:e respektive 85:e plats.
** På grund av ombyggnationer i centrum var Kumla stadslopp i år bantat från tio till fem kilometer, och banan ny (nere i Sjöparken). Mikaela Kemppi vann sitt första lopp i cupen efter fotoperationen – ja, rentav sedan DM på 10 000 meter i Glanshammar 2017 (men hon har ju vunnit utanför distriktet och blev ju bland annat veteran-SM-guldmedaljör häromsistens) – när hon skar mållinjen en minut och 40 sekunder före 29 år yngre tvåan Klara Frih, Åsbro. 18.42 respektive 20.22 (trean Antje Wiksten sprang på 21.26). Wilhelm Bergentz, som drogs med körtelfeber i vintras men är på väg tillbaka i rasande takt, är ju av samma årgång som Frih (2002) och nådde hela vägen till segern i herrklassen, på fina 16.16. Michael Welday var elva sekunder bakom på andraplatsen, Noha Olsson trea på 17.01. Bergentz och van Sitteren (som inte sprang) leder långloppscupens sammandrag efter tre tävlingar.
** Per Arvidsson vann Munkastigen trailrun på 3.17.54 (drygt 2,5 minuter före Kolmårdens Henrik Pilvinge, men nästan 22 minuter bakom Erik Anfälts banrekord från i fjol) efter att ha gått solo sista tre milen eller så. Magnus Mossberg blev näst bäste länslöpare på fjärde plats, men över 18 minuter bakom. På damsidan skuggade Örebro AIK:s Therese Fjordäng 20-talet sekunder bakom segrande Åsa Bergman (Västerås) hela loppet, och var bara 18 efter i mål, efter tre timmar och 54 minuter. Zinkgruvans Erica Bjärmark, mer känd som skidåkare (har gått skidgymnasiet i Torsby), var näst bästa länslöpare på fjrädeplatsen, men nästan 50 minuter bakom tätduon.
** Och på tal om Anfält så paceade han Huddinges Hanna Lindholm hela vägen till 2.29.34 i Hamburg maraton – den näst snabbaste tiden av en svensk genom alla tider, över sex minuter under årets VM-kvalgräns men trist nog fyra sekunder (fyra sekunder!) från kvalgränsen till OS i Tokyo nästa år (det var för övrigt tionde gången i karriären som Anfält gick under 2.30). Andreas Ingberg persade med 2.33.51, över minuten snabare än hans tidigare rekordlopp i Valencia i december, och en tid som flyttar honom från 28:e till 24:e plats på bästalistan i distriktet genom tiderna.
** Hemma i Säterskogarna var inflyttade örebroaren Matthias Wengelin tvåa, minuten bakom Vilgot Lindh (bror till inflyttade örebroaren Axel Lindh som i sin tur var femma, knappt tre minuter bakom) i premiären av Sverigecupen, Klippingracet. Örebrocyklisternas Linda Meijer var sexa, 17 minuter bakom regerande olympiska mästaren Jenny Rissveds över 30 kilometer.
** Och på landsvägssidan startade Sverigecupen med Kinnekulle cyclassic för seniorerna (Jacob Ahlsson var med som hjälpryttare i Motala AIF:s lag där Isac Lundgren tog en andraplats som en av nio man, varav tre från Motala, som kom iväg i en avgörande utbrytning) och Götenetempot för ungdomar, juniorer och veteraner (Jonathan Ahlsson tog en mycket meriterande andraplats i juniorklassen, med en snittfart på 44 kilometer i timmen över 20 kilometer och mindre än fem sekunder bakom segrande Anton Dahlbom, Södertälje). Jonathan var dessutom tvåa över 88 kilometer stenhård tävling i Kinnekulleloppet dagen därpå, bara 35 sekunder bakom segrande utbrytaren Edvin Lovidius, Södertälje.
** Och i den 100:e upplagan av Örebro parkrun kom lämpligt nog exakt 100 löpare till start, om än inga riktigt snabba. Conrad Granath (19.19) och Tess Quinn (22.29) var först i mål.

Fahlins mest hjärtskärande ögonblick – kedjan hoppade och låste bakhjulet i segerläge (och Regborn tog säsongens åttonde seger)

Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

View this post on Instagram

Amstel. Heartbrake. You’re one of my ever favourite races. Today I had the best day I’ve ever had on this course. But the luck was simply not there for me. I kept fighting, even though I shouldn’t make it back after first mechanical I did. The second time around; in the final Cauberg it’s not time enough to repair such a thing again. (I had my deraliuer broken after some girls crashed behind me second last time coming to Cauberg. And then twice my shifter doing double changes out and over the cassette in to the wheel both laps in top of Cauberg. So the bike just simply can’t go anymore) Game over. Race over. It SUCKS. When you just had the best time ever fooling the lactate with your mind pushing it up Cauberg, it can change so quickly. That one really hurts today.

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.

Helgens höjdare – Fahlin i ny stortävling och orienteringspremiär i länet

1) Amstel Gold race
Efter två veckor av återhämtning och träning efter den galet tuffa – och galet bra – säsongsinledningen är Emilia Fahlin tillbaka på tävlingssadeln på söndag. Starten går i Maastricht 10.50 på morgonen, och målgången i Valkenburg, strax öster om Maastricht, är beräknad till 14.05–14.20. Tävlingen är känd för sina många små men tuffa backar (som Flandern runt men utan pavé), och att de kommer tätare och tätare ju närmare mål man kommer. Damerna har totalt 19 stycken fördelade på 127 kilometer i år, varav tre på den 18-kilometersslinga som körs tre varv som avslutning på loppet. Målet är 2,6 kilometer efter sista krönet.
Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ställer upp med sitt bästa lag, förutom Fahlin franskan Eugénie Duval som varit Fahlins kanske starkaste hjälpryttare hittills, australierna Shara Gillow och Lauren Kitchen, tyskean Charlotte Becker och franska Victorie Guilman som inte tävlat sedan Alfredo Binda. Kirsten WIld, som varit så bra i vår, står över, men annars är de flesta toppnamnen på startlistan, från Marianne Vos och Anna van der reggen till Cecilie Uttrup Ludwig och Annemiek van Vleuten.
Eurosport sänder direkt, åtminstone i sin playkänst.

2) Boforsloppet och Letälvsträffen
Redan i går kväll drog påskhelgens orientering igång med Svartnatta i Eskilstuna (med bland andra Filip Dahlgren i ett av Hagabys lag), och på långfredagen springer bland andra Daniel Attås Påskorienteringen med samma tävlingscentrum. Men helgens stora begivenhet är förstås länets första nationella orienteringstävlingar för säsongen: OK Djerfs och Degerfors OK:s samarrangemang Boforsloppet och Letälvsträffen. Årets tävlingar går i min absoluta hemskog (där jag ”lärde” mig orientera som lite telning) vid Råbäck strax utanför Degerfors (där DOK har sin klubbstuga). Boforsloppet, som är Karlskogaklubben Djerfs traditionella tävling, löps som medeldistans på påskdagen medan Letälvsträffen (som är DOK:s arrangemang) avgörs över långdistans på måndagen. 396+300 löpare har anmält sig, och bland länslöparna märks Jonatan Gustafsson, Lovisa Persson, Jakob Wallenhammar, Oskar Eklöf, Melker Forsberg (i seniorklass!) och Per Eklöf.

3) Örebro parkrun
Det arrangeras inga löptävlingar i länet i helgen (men på måndag är det dags för Örebro crazy trailrun!), förutom Örebro parkrun som ju avlöps varje lördagsmorgon. När arrangemanget firade tvåårsjubileum (det har bara blivit inställt fyra gånger, så det var 98:e upplagan) förra lördagen slogs deltagarrekordet (från ettårsjublieumet) när hela 199 löpare dök upp. Fjolårets segerduo i långloppscupen, Liduina van Sitteren och Per Arvidsson, var snabbast av alla på 18.18 respektive 17.40 den gången. Återstår att se hur många som dyker upp den här gången – och hur fort det går.

Kort summering (Fahlin!, Anfält!, Regborn!) med liten semester på gång

I dag blir det en kortare blogg, och i morgon åker jag faktiskt till fjällen på en veckas semester, så närmaste tiden får ni klara utan blogguppdateringar. Tur det inte är någon deltävling i långloppscupen eller att Fahlin tävlar något närmaste veckan …

** Emilia Fahlin gjorde ett nytt, starkt lopp i Flandern runt i dag – även om benen den här gången inte räckte för att hänga med över de två sista backarna. Jag pratade med henne efter 23:e-platsen, och hon var både trött och glad. Läs mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Erik Anfält och Jonas Nilsson överträffade alla förväntningar och persade båda i Rotterdam marathon. Tiderna gör dem till trea och fyra i distriktet genom alla tider (ja, Anfält var det redan innan), och till de två bästa under 2000-talet (Anfält har de sex bästa tiderna av en länslöpare det här årtusendet, Nilsson har den sjunde). Anfält, som fyller 43 år just i dag, sprang första halvan på 1.11.40 och andra på 1.12.58 för totalt 2.24.38. Nilsson sprang på 2.27.04 (1.12.04/1.15.00). Jag pratade med båda efteråt, och ni kan läsa mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Martin Regborn sprang är på landslagsläger i Norge och och har sprungit norska elittävlingen Norwegian spring med övriga landslaget. I lördagens medeldistans blev han sexa, distanserad med drygt två minuter av Emil Svensk (av svenskar var även Albin Ridefelt före) och i söndagens långdistans tog han en fjärdeplats, drygt 2,5 minuter bakom Ridefeldt (även William Lindh och Johan Runesson var före). Även Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, som sprungit för landslaget tidigare men i år inte har någon officiell plats i någon trupp, fanns på plats. Tjernlund blev tolva respektive 18:e, Forsgren 17:e respektive 22:a i de båda tävlingarna. Tove Alexanderson vann båda.

** Tisarens lag blev åtta både på dam- och herrsidan i Kolmårdskavlen. Ellinor Tjernlund sprang upp laget fyra placeringar med en fin sistasträcka medan Filip Jacobsson (femma på förstasträckan) och Daniel Attås (åttonde bästa löptid, sprang upp laget från tionde till sjunde) imponerade mest på herrsidan, av tidernas att döma. Hagabys lag, utan Regborn men med Filip Dahlgren, var bara fem minuter bakom Tisarens herrar, på tionde plats.

Helgens höjdare – Anfält och Nilsson jagar tider i Rotterdam, Fahlin i Flandern och senaste nytt om ”Jesus” världsrekordförsök i Örebro

1) Marathon Rotterdam
Alldeles nyss ramlade ett (pluslåst) reportage om Jonas Nilsson, som gjorde sådana sensationell maratondebut i Valencia i höstas, ut på na.se. Han är en av två länslöpare som springer på de platta nederländska gatorna med start 10.00 på söndag morgon (det kommer vara 14 grader varmt, bara en lätt bris och ingen risk för nederbörd; perfekt löparväder, helt enkelt). Den andre är Erik Anfält, som på sin 43-årsdag kommer att gå för personligt rekord tillika den bästa tiden av en distriktslöpare de senaste 35 åren, alltså att understiga 2.25.03 från Valencia 2015. Om allt stämmer kanske, kanske han till och med kan närma sig de båda löparna som finns före på genom tiderna-listan i distriktet: Lars Hagberg (2.21.46 1983) och Rolf Barr (2.21.50 1984).
En kort tillbakablick på Anfälts fem bästa maratonlopp:
Valencia marathon 2015 (2.25.03): 1.11.30 på första halvan, 1.13.33 på andra. ”Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala.”
Marathon Rotterdam 2018 (2.25.18): 1.11.01 på första halvan, 1.14.17 på andra. ”Spände bågen rejält från start. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma.”
Marathon Rotterdam 2016 (2.25.53): 1.10.20 på första halvan (distriktsrekordsfart), 1.14.33 på andra.”Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa.”
Valencia marathon 2018 (2.26.29): 1.12.04 på första halvan, 1.14.25 på andra. ”Måste jag konstatera att förkylningar sällan är bra för formen.”
Kiel marathon 2015 (2.27.02): Strax under 1.12 på första halvan, strax över 1.15 på andra. ”Den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.”

2) Flandern runt
Jag gick igenom valda delar av startlistan i går och skrev ju en hel del annat om Emilia Fahlin tidigare i veckan. Så nu blir det bara några ord om banan. Vi snackar 159 kilometer med sju pavéavsnitt om totalt 9,6 kilometer och tio namngivna stigningar (plus ytterligare en handfull rätt tuffa men namnlösa motlut. Mest mytomspunnen är nog Muur van Geraardsbergen, med gatusten och en snittlutning på 9,3 procent (92 höjdmeter på 1 075 meter) och en maximal stigning på 19,9 procent. Kruisberg, med pavé på vägen upp, är en annan klassiker liksom Oude Kwaremont, den näst sista stigningen, som bjuder på riktigt ojämn och svår pavé under större delen av de 111 höjdmeterna. Sista milen till målet i Oudenaarde är snällare, men det gäller att överleva de första 15 … Starten går 10.55 (officiella starten 11.10) och målgången är beräknad till någon gång mellan 15.10 och 15.30. Eurosport sänder direkt under mer än sju timmar, med start 10.15, men det återstår att se hur mycket de visar av damtävlingen.

3) Startmilen
Jag har ju tidigare berättat om John Kingstedts världsrekordförsök (tio kilometer med barnvagn), och jag sms:ade med ”Jesus” (som han kallas på grund av sitt hår) för några timmar sedan, rädd att hans finfina form som gjorde att han årsdebuterade på halvmaran (utan vagn) redan förra helgen skulle hota ställa in deltagande i Örebro. Men så är inte fallet, Kingstedt startar: ”Träningen har gått kalas! Fram tills pollen … Sprang en halvmara i Holland med ambitionen 64 minuter förra veckan, men blev helt sänkt av björk. Tappar all syresättning. Men jag är inte så vek att jag ställer in nu när jag haussat upp detta. Men nog är jag orolig. Hoppas på regn och att kroppen inte är för nedgången”, skriver han.
Tävlingen är ju, precis som vanligt, den första i långloppscupen, och båda de regerande mästarna – Liduina van Sitteren och Per Arvidsson – kommer till start. Favoriter (av de föranmälda som jag känner igen) är ändå Josefin Gerdevåg (vart står hon efter vårens strul med baksidan?) och Cecilia Kleist (IK Akele) på damsidan och Tim Sundström, Linus Rosdal, Västerås Efrem Bhrane (1.53 på 800 meter i fjol), Jonatan Gustafsson och Markus Bohman på herrsidan.

Bubblare: Maria Gräfnings kör Ugra ski marathon, finalen i Fis Worldloppet cup, och Bob Impola Reistadløpet, näst sista tävlingen i Ski classics, som jag skrev om häromdagen. Och Tisaren ställer upp med starkt lag i Kolmårdsdubbeln, där det bjuds medeldistans på lördagen och stafett på söndagen.

Linus Larsson topp tio i Norra Garberg hill climb – och så avslutas skidsäsongen

Karlslunds Linus Larsson, som ju liksom klubbkompisen Olivia Hansson tog hem sammandraget i svenska långloppscupen, har inte lagt ned säsongen, tvärtom. I helgen körde han andra upplagan av Norra Garberg hill climb, en 19 kilometer lång tävling med start på Mora skidstadion och som efter femkilometerspasseringen i Eldris klättrar 380 höjdmeter upp till målet i Norra Garberg. Larsson blev tia i tävlingen på 58.28, drygt fem minuter bakom Östervålas Pontus Nordström som även vann premiärupplagan i fjol. Nästan hel svenska, nationella långloppseliten var på plats. Helgen som kommer åker Larsson (precis som bland andra Anton Hallor) 55 kilometer långa Årefjällsloppet (som 2013–2016, men inte nu längre, ingick i långloppsvärldscupen Ski classics), som i år har start i Trillevallen och mål i Edsåsdalen.
Det är förstås inte förstås inte enda skidtävlingen i helgen – båda långloppsvärldscuperna har tävlingar. Ski classics kör Reistadløpet i nord-Norge, ett 50 kilometer långt lopp som bjuder på hela tävlingsseriens grymmaste klättring, nästan 500 höjdmeter på 5,5 kilometer från Fossmyra upp till Orta. Något som gör att till och med de mest förhärdade stakarna brukar tvingas lägga på fästvalla. Bob Impola är förstås på plats. Och Fis Wordloppet cup, där Maria Gräfnings redan säkrat totalsegern, avslutar säsongen med 50 kilometer långa fristillsloppet Ugra ski marathon i ryska Chanty-Mansijsk, långt bort på andra sidan Uralbergen. Ski classics har ju däremot ett lopp kvar, finska Ylläs–Levi nästa helg.
Den svenska tävlingssäsongen avslutas (med några få, små undantag) helgen därpå med Fjälltoppshelgen i Bruksvallarna, som inleds med säsongens sista SM-tävling, i sprintstafett, torsdagen den 11 april. Anmälningstiden går inte ut förrän på måndag, och det återstår att se om Garphyttan får till något lag (eller IFK Mora, med Axel Ekström), men klart redan nu är att Filip Danielsson kommer att köra för SK Bores andralag. Danielsson är också anmäld till 35 kilometer långa (och, kan jag intyga, superfina) Fjälltoppsloppet på lördagen.

FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har nu släppt laget till söndagens Flandern runt, som ju är något av höjdpunkten under cyklingens vårsäsong. Vid sidan om Emilia Fahlin kommer det franska laget att matcha tyska Charlotte Becker, australiska Shara Gillow och Lauren Kitchen och franska Eugénie Duval och Maelle Grossetete. Det är nog helt och fullt det bästa man kan ställa på benen, helt enkelt. Sara Mustonen, som ju faktiskt var före Fahlin i mål i Gent–Wevelgem i söndags, kommer till start för itt Health-Mate-Cyclelive och i princip hela världseliten är förstås på plts, med allt från Kirsten Wild (som vann dubbelt på världstouren förr aveckan), Marianne Vos, Annemiek van Vleuten, Marta Bastianelli, Chloe Hosking och så vidare och så vidare …

Fyra små cykelnyheter (runt Emilia Fahlin) och ny chef för längdlandslaget

Ryktet om bloggens död är klart överdrivet, trots två dagars tystnad. Vad den beror på? Att jag glömt strömsladden till bärbara datorn på jobbet och varit ledig måndag–tisdag. Utan batteri – ingen blogg. Nå, tillbaka igen inleder vi med senaste uppdateringen kring Emilia Fahlin.

** När jag pratade med henne i söndags (för den här artikeln), berättade hon att hon skulle stanna kvar i Belgien hela vecka för att få en resefri vecka, ta hand om kroppen och rekognosera banan inför söndagens Flandern runt.
– Det har varit tufft senaste veckan med tre stenhårda tävlingar (söndag–torsdag–söndag), och det blir bra att få den här veckan för att ladda om och rensa huvudet. Jag gillar banan och tror att det kan bli väldigt kul på söndag med de ben jag har just nu. De korta, tuffa klättringarna borde göra att vi inte blir lika många kvar i finalen då. Det är också en bana där det är svårt för lagen att ha jättekontroll, men är någon bra nog för att klara av en soloattack? Eller kan det bli en liten grupp som går iväg? Drömscenariot för min del är att sitta med i en grupp på 15–18 cyklister i en spurt, det hade varit bra. De har ändrat lite på finalen, så jag ska reka den i veckan, annars har jag ganska bra koll på banan, sa Fahlin då.
Banan ordar vi mer om närmare helgen, men vi snackar i varje fall 159 kilometer cykling med start och mål i Oudenaarde och tio namngivna kullar att ta sig över (plus några minst lika kämpiga stigningar utan namn), den sista 13,5 kilometer före mål.
Vilket lag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ställer upp med är ännu inte offentliggjort, men vid sidan av Fahlin verkar det i varje fall bli Lauren Kitchen och Maelle Grossetete också.
** Sex av Fahlins lagkompisar körde 106 kilometer långa Dwars door Vlaanderen, en tävling på nivån just under världstouren, i dag. Ellen van Dijk gick solo och vann för andra året i rad, 32 sekunder före Marta Bastianelli som var främst i en niomannagrupp. Bäst av Fahlins stallkompisar var Eugénie Duval på en 23:e-plats, i en den största klungan (med runt 90 cyklister) som var drygt två minuter efter van Dijk i mål.
** I dag kom nyheter om att banan för den svenska världstourtävlingen Vårgårda GP, som Fahlin vann 2016 (Sveriges första och hittills enda seger på världstouren), görs om för att bli ännu tuffare. Bland annat byts gruspartierna ut och blir både längre (totalt 29 av 150 kilometer, fördelat på åtta partier) och tuffare (en grusbacke uppges ha 17 procents motlut).
– De grussträckor som fanns tidigare fick ingen direkt påverkan på tävlingen. Så jag föreslog att ta bort dem eller göra dem mer avgörande. Nu inbjuder det till mer offensiv körning, säger förre förbundskaptenen Martin Vestby som varit med som någon typ av konsult när den nya banan lagts fast.
Någon banskiss har ännu inte presenterats (åtminstone inte vad jag hittat). Tävlingen avgörs den 18 augusti.
** Det verkar fortfarande inte finnas något definitivt beslut kring SM i Båstad, som Trafikverket vill stoppa (eller i varje fall inte vill låta gå på de tänkta vägarna). Linjelopp kommer, om det blir av, att köras den 29 juni. Fahlin är som bekant regerande mästare (oklart om hon får behålla mästartröjan ett år till om SM ställs in; jag ska försöka ta reda på det). SM i tempolopp körs i Jönköping dagarna före Vårgårda GP.

Boråskillen Jonas Peterson blev i dag utsedd till ny chef för längdlandslaget efter Rikard Grip, och inom en månad eller så lär vi få se hur han tänker formera sitt landslag (om det blir tre träningsgrupper som senaste säsongen) och om Axel Ekström och/eller Filip Danielsson kommer att ta plats (kanske dröjer det något längre om det stämmer att Peterson tillträder först den 1 maj).
– Vi ville ha en person med bakgrund inom längdskidsporten samtidigt som vi såg en fördel med att komma in med nya ”ögon”. Detta uppfyller Jonas Peterson. Han har erfarenhet av att leda stora organisationer, samt att jobba övergripande med strategiska frågor, säger Svenska skidförbundets längdchef Johan Sares till förbundets hemsida.

Missnöjd Fahlin, en skidklättring värre än Alpe Cermis och perset som gör Olsson till Sverigetrea

Emilia Fahlin var inte ett dugg nöjd med 18:e-platsen i Gent–Wevelgem i dag. Det kan man förstå om man såg spurten, där hon var uppe på rullen på Kirsten Wild (som precis som i Brugge–De Panne i torsdags vann) med kilometern kvar men tappade bort den och blev helt instängd på upploppet. Hon skakade på huvudet när hon rullade över mållinjen (loppet direktsändes på Eurosport, och sista 1,5 kilometerna kan ni se här). Å andra sidan är det ett otroligt styrkebesked att Fahlin redan nu, med vårens sjukdomsbakgrund och en förmåga att allt som oftast ha problem på vårarna, har axlat sin kaptensroll i nya stallet och är med där framme och kör om placeringar i varenda tävling. Jag pratade med henne efter dagens tävling, en (pluslåst) text ni kan läsa här.

På tal om att snacka så slog jag även en signal till Olivia Hansson, som knöt ihop tredjeplatsen i Nordenskiöldsloppet. Läs den (pluslåsta) texten här.

I Gällivare avslutades skidsäsongen, för dem som inte tänkt åka SM i sprintstafett och det övriga som bjuds under Fjälltoppshelgen i Bruksvallarna om två veckor, med en klättring uppför Dundret. Efter ett inledande varv på skidspåren nedanför bar det rätt uppför det ikoniska berget, 334 meters klättring på drygt en kilometers åkning (alltså extremt mycket brantare än Tour de ski-finalen där de 420 meterna klättring sker över 3,6 kilometer skidåkning). Syskonen Ebba och Fredrik Andersson (hon är ju världsmästare, han är talang) från Sollefteå klättrade bäst av alla och vann tävlingen som tillsammans med en sprint i torsdags och lördagens SM i tremil/femmil ingick i Volkswagen tour. Lucas Lennartsson klättrade bäst av länsåkarna och tog 18:e-platsen på herrsidan, 1.45 bakom Andersson men sekunden före legendaren Jörgen Brink (som verkar vara på väg att avsluta karriären för gott nu). Adam Gillman blev 30:e man upp och Markus Johansson 39:a. Bara topp tolv i de tre loppen fick poäng i tourens totalställning, vilket gjorde att samtliga länsåkare slutade på noll poäng. Femmilssegraren Johan Häggström vann närmast före Andersson.

I går orkade inte så många natt-SM-trötta löpare springa Vårdubbelns medeldistans nere i Blekinge (SM gick ju i Hässleholm), men i dag sprang Andrea Svensson hem en andraplats i långdistansen, sex minuter bakom gamla landslagslöparen Lena Eliasson-Lööf. Lovisa Persson fyra, bara 46 sekunder bakom Svensson, och natt-SM-bronsmedlajören Lilian Forsgren åtta. Hagabys Love Sintring, Tisarens Daniel Attås och KFUM Örebros Jacob Eriksson sjua, nia respektive tia på herrsidan, fem–sju minuter bakom segrande Simon Hector. Martin Regborn joggade hem en öppen bana.
I Södertälje var Filip Jacobsson fyra och Ellinor Eriksson åtta i Kringelträffen, där Garphyttans Karin E Gustafsson tog en andraplats i mountainbikeorienteringspremiären.

Arrangörsklubben Stocksäters egen Michael Welday vann 3 000-metersloppet i Marsspelen i dag, på 9.08,39 (han gick solo och var över sex sekunder före tvåan). Bland veteranerna var Marie Dasler (11.28,02) och Mathias Viktorsson (10.06,63) snabbast. SM-fyran Noha Olsson persade på 1 500 meter med 4.16,40 (tvåa i loppet bakom Lidingös Julius Mördrup) och avslutar därmed inomhussäongen som Sverigetrea i P17-klassen. Klara Frih kom inte till start i F17.