Fahlin i första anmälningslistan efter OS-avhoppet – och Forsberg kör för NM-guld i tempodebuten (och på söndag smäller det på stafett-SM!)

Det finns väl få (möjligen Martin Regborn) som den här bloggen rapporterar så mycket om genom åren som Emilia Fahlin, och jag har naturligtvis sökt henne efter det överraskande OS-avhoppet (i varje fall efter att jag kom tillbaka från semestern), men utan framgång. Tänkt att hon säkert behöver lite tid för att smälta och ladda om, och att återkoppling säkert kommer när hon orkar. Men nu har det i varje fall börjat ramla in några livstecken. Senaste veckan har det ramlat in några pass på Strava (bland annat ett 150-kilometers med utgångspunkt från Örebro) och nu har hon också dykt upp i sin första anmälningslista efter OS: Fyradagarsloppet Tour of Norway som startar torsdagen den 12 augusti. Det är en preliminär anmälningslista, så det är inte alls säkert att hon kommer till start, men FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har i varje fall lämnat in hennes namn tillsammans med Sina övriga toppar: Cecilie Uttrup Ludwig (som kände sig missgynnad av Nederländernas taktik på OS-loppet och inte var särskilt nöjd med tiondeplatsen), Marta Cavalli (som blev åtta), Stine Borgli (som bröt) samt Brodie Chapman och Eugénie Duval som inte tog plats i Australiens respektive Frankrikes lag. I startlistan finns namn som Annemiek van Vleuten (som vann tempoloppet och blev tvåa, men trodde hon vunnit, linjeloppet), Marianne Vos, Lizzie Deignan, Lucinda Brand och Lotte Kopecky. Men allt är alltså preliminärt. Tävlingen går hur som helst i Osloområdet och i den här informationsbroschyren finns alla kartor och höjdkurvor och så vidare för den som vill läsa på redan nu.
Redan i morgon, lördag, körs en världstourtävling (den första efter OS), men där ställer Fahlins stall upp med ett B-betonat lag. Då handlar det om ett 14 mil långt endagarslopp i Spanien, Donostia San Sebastian Klasikoa. van Vleuten är anmäld, liksom Ellen van Dijk, men i övrigt är det lite tunnare med toppnamn.
Till tempo-SM i Lekeryd, utanför Jönköping, nästa helg är Fahlin ännu inte anmäld, men tiden för det har förstås inte gått ut än. Regerande svenska mästaren Jacob Ahlsson finns förstås med och kommer sporta sin blågula mästartröja för sista gången (om han inte försvarar den). Däremot saknas Karin Forsberg, den tidigare så framgångsrika långdistanslöparen från Örebro som aviserat en satsning på tempo-SM i år – men det kanske bara är en fråga om en sen anmälan eftersom hon finns med i startlistan till nordiska mästerskapen som avgörs utanför Karlstad i helgen (tempo, det enda som Forsberg kör, går lördag och följs av ett linjelopp på söndag).
Alla klasser, från D30 till H80, kör 23 kilometer och i Forsbergs klass D40 är fem anmälda (bland annat Anna Eriksmo från Malmö som jag tävlade mot i traillöpning för ett gäng år sedan men som nu mest syns i cykel- och triathlonsammanhang). Forsberg går ut mitt i fältet, 10.17 på lördagen. Totalt är 88 cyklister anmälda till tempo-NM, men när jag snabbt skummar startlistan hittar jag inga fler länsnamn.

Utöver detta är det inte många tävlingar med länsdeltagande som jag lyckats nosa upp inför helgen (därav ingen sedvanlig ”helgens hetaste”), men en sak man måste hålla ögonen på är förstås stafett-SM där KFUM Örebro sportar sju lag varav tre på medeldistans: F15- och P15-lag på 3×800 meter samt ett P19-lag på samma distans. I det sistnämnda får man väl förutsätta att det handlar om guldlaget från P17-klassen 2019 – Wilhelm Bergentz, Noha Olsson och Henrik Franzén – som är tillbaka för att försvara tronen medan jag inte törs spekulera i uppställningarna för de två andra lagen eftersom jag inte har för dålig koll och de ändå inte ska vara inlämnade förrän timmen före start. Tävlingen avgörs på Källbrings IP i Huddinge i dagarna två, men det är söndag som gäller för samtliga 3×800-metersdistanser (F15 12.50, P15 13.10 och P19 13.55).

Larsson missar VM på grund av hjärtmuskelinflammation, Fahlins favorittävling ställs in och lagkompisen lägger av, och fyra topp sex-placeringar av bröderna Ahlsson i premiären

I går la Viktor Larsson, mountainbikeorienteraren som tävlade för Hagaby när han 2018 tog ett historiskt EM-silver (men som sedan dess flyttat från Örebro och numera tävlar för Ärla), ut ett riktigt tråkigt besked på instagram: Han har drabbats av hjärtmuskelinflammation i samband med asymtomatisk covid-19 och tvingas därför till minst tre månader totalvila. VM i Finland om tre veckor, som han redan var uttagen till, är därmed bara att glömma. ”Oerhört jobbigt besked”, skriver Larsson som var ”fysiskt i bättre slag än någonsin”. Han passar också på att utfärda en varning till alla konditionsidrottare: ”Troligen orsakad[es hjärtmuskelinflammationen] av symptomfri covid-19 som jag tränat med och som satt sig på hjärtat. En varning till er alla att inte träna hårt när ni har covid-19 i närheten eller familjen. Jag testades negativt hela tiden och mådde bra men bar på viruset.”

Vårgårda GP – den enda svenska tävlingen i cyklingens världstour och en av Emilia Fahlins favoriter (där hon tog sin hittills enda världstourseger 2016) – ställs in för andra året i rad. Trots att så mycket annan elitidrott arrangerats i Sverige senaste året så anser inte arrangörerna att det går att genomföra tävlingen under nuvarande pandemisituation och -restriktioner, och hur de bedömer att läget kommer vara i augusti.
– Stor osäkerhet kring pandemin påverkar ekonomin. Som ideell förening kan och vågar vi inte riskera föreningens ekonomi och överlevnad, säger Helen Henriksson, ordförande i Vårgårda CK, i ett pressmeddelande.
Det blir den fjärde världstourtävlingen som definitivt ställs in i år efter australiska Cadel Evans great ocean road race, brittiska Ride London classique och spanska Itzulia Basque country.
Ett par andra nyheter som berör Fahlin: A) Hennes australiska teamkompis Lauren Kitchen meddelade i fredags att hon lägger av med omedelbar verkan. Hennes sista tävling blev den första etappen av luxemburgska etapploppet Festival Elsy Jacobs den 1 maj, som hon bröt. Sista (och enda i år) tävlingen tillsammans med Fahlin var Nokere Koerse den 17 mars. B) Fahlins danska teamkompis Cecilie Uttrup Ludwig, som fått vara kapten i de flesta tävlingar de kört tillsammans i år, tog på lördagen sin första seger på världstouren när hon vann den tredje etappen i Vuelta a Burgos Feminas. I sammandraget (tävlingen avslutades i dag) blev hon sexa (plus fyra i både poäng- och bergatävling).
Fahlin kör Thüringen runt med start på tisdag.

Det blev ingen seger – men väl en pallplats och fyra topp sex-placeringar för bröderna Ahlsson när Sverigecupen i landsvägscykel startade på allvar med Giro Himledalen i helgen. I lördagens tempolopp dominerade starke danska tempoveteranen Martin Toft Madsen (dansk mästare 2016, 2017 och 2018, vinnare av franska Chrono des Nations 2017 och 2018, tia på VM 2018) och vann på 33.17,46 (den ende som kom över 50 kilometer i timmen i snitt över de 28,2 kilometrna), men där bakom var det bara lagkompisen (i Motala AIF) Hugo Forssell som kunde rå på bröderna. Forssell blev tvåa på 34.09, Jacob Ahlsson (i svenska mästartröjan) trea på 34.28,09 (19 sekunder bakom Forssell, 71 bakom Toft Madsen) och Jonathan Ahlsson (regerande svensk juniormästare) fyra på 35.36,05 – alltså knappt åtta sekunder bakom brorsan.
I dagens 148 kilometer långa linjelopp blev det återigen dansk seger, nu genom Sebastian Andreasson, och ånyo en andraplats för Hugo Forssell. Jonathan var dock bäste Ahlssonbroder den här gången med en femteplats, närmast före Jacob. Fyra höll ihop i täten, och där bakom var fältet splittrat på den tuffa banan. Jonathan var halvminuten bakom tätkvartetten medan Jacob var 14 sekunder bakom honom. Forssell och Ahlssons var förstås helt överlägset i lagtävlingen. Nästa deltävling i Sverigecupen är preliminärt Nationaldagslinjet i Stockholm den 6 juni.

I den tredje av de fyra deltävlingarna i Motivationsserien i går, den första över tio kilometer, var Marie Dasler (41.03) och Per Arvidsson (33.14) snabbast av alla. Även Siri Englund (har inte lämnat in tid, men gick i varje fall under 42), Antje Wiksten (42.42) och Maria Nagle (tidigare Eriksson; 42.45) gick under 43 minuter i ett jämnt damfält och även Andreas Ingberg (34.17), Martin Duberg (35.57) och Björn Engqvist (36.21) gick under 37 minuter på herrsidan. Arvidssons pers på bana är 32.29 från i fjol, så 33.14 är en vass landsvägstid. Loppet sprangs på Milseriens gamla bana, och där går också på lördag den fjärde och sista deltävlingen i Motivationsserien. Hittills är sju löpare anmälda, bland dem Dasler, David Klasson och Mathias Viktorsson.

Under den lilla löpartillställningen i Östansjö sprang karlskogingen Regina Johnson 18 varv/timmar (fyra fler än sonen Salomon Johnson på 14 och fem fler än maken Tom Johnson på 13 som blev tvåa och trea), och att hon ”fick” fortsätta så länge själv (mot sedvanliga andraplacerade löparens resultat + ett varv) berodde på att det hela ingick i en nationell, virtuell backyardtävling där hon tävlade med 14 andra som fortsatte minst lika långt. Av dem var två kvinnor, och Regina delade till slut andraplatsen bland damerna i Hoka Springtime backyard ultra med Anna-Sofia Sjölin, ett varv bakom Helena Lambert. Anders Snis tog hem hela tjottaballongen på 35 varv (och timmar, vilket ger 234,7 kilometer) efter att Daniel George (som brukar vara med i Örebro backyard ultra) klivit av efter 34 varv. På sextimmarsloppet som arrangerades parallellt i Östansjö sprang Emmie Björk längst med 48 545 meter.

Peter Glans, som jag skrev om häromdagen, sprang ensam i sitt internationellt registrerade engångslopp Örebro till Bålsta 100 miles och kom in på imponerande 15.45.29 (29 sekunder över kvaltiden till Spartathlon, men det hade ändå inte gillts eftersom loppet inte uppnådde minimikriteriet på fem deltagare). Jag pratade med honom för en kortare artikel här.

Fahlin försökte få till utbrytning i Vallonska pilen – Regborn skadad och missar EM

Emilia Fahlin kände sig rejält sliten redan på förhand men gjorde ändå jobbet hon var satt att göra i La Flèche Wallonne, Vallonska pilen, i dag. Lagets italienska stjärnskott Marta Cavalli, som var sexa på Flandern runt, kastade in handduken före start, och därför omfördelas hjälpryttarrollerna något. Fahlin fick uppdraget att täcka tidigare utbrytningar (hon försökte även skapa en egen, men de andra topplagen släppte inte iväg henne) och sedan hjälpte hon lagets kapten Cecilie Uttrup Ludwig till bra positioner i klungan inför de fyra första stigningarna. Sedan tog kraften slut, och Fahlin rullade med i en grupp långt bak tills hon valde att svänga av och kliva av inför den avslutande klättringen uppför Mur de Huy, två kilometer från målet på toppen. Uttrup Ludwig var med längst fram halvvägs uppför den backen, men fick ge sig när Katarzyna Niewiadoma attackerade. En attack som inte höll – Anna van der Breggen visade sig till sist ändå vara starkare, och med två sekunders marginal tog hon sin sjunde raka seger i tävlingen. Danskan blev åtta, 32 sekunder bakom (Évita Muzic och Brodie Chapman var de hjälpryttare som hängde med längst, till tredje sista backen, och blev 20:e respektive 22:a i mål). Jag snackade med Fahin om allt det där (för en artikel ni kan läsa här), men fokuserade mest på hur hon nu lägger upp planerna inför OS (nästa tävling blir Navarra women’s elite classic 13–14 maj).
Jag frågade också om söndagens insats i Amstel gold race, där Fahlin också fick kasta in handduken rätt tidigt:
– Jag var medvetne om att den nya bansträckningen inte passade mig riktigt lika bra, så jag hade inte samma fokus på det racet som jag hade haft annars. Jag fick möjlighet att försöka se om det ändå gick att gå för det, men jag hade inte als benen. Det var ingen bra dag, varken för laget eller för min egen del. Jag satt med fint, positionerna mig väl och var vaken, vilket gjorde att jag kom med längre än om jag inte gjort det, men totalt sett var det ingen bra dag, sa Fahlin om den insatsen.

I går pratade jag med Martin Regborn om den skada som hållit honom borta under inledningen av orienteringssäsongen, och som gör att han inte kommer till start i helgens tävlingar i Norrtälje (EM-test och knockout-SM). Det visade sig vara värre än jag hade en aning om – en stressfraktur i korsbenet, längst ned i ryggraden, mellan höftbenen, som gör att han till att börja med missar EM i Schweiz i maj och att även VM i Tjeckien i juli är i fara. Läs artikeln här.

Och på tal om artiklar, ni har väl inte missat mitt reportage om Fanny Schulstad? I morgon kommer dessutom en längre artikel om Anna Carlsson inför helgens rekordförsök på Bergslagsleden.

Fahlin avslutar våren i Belgien – men det är lagkompisen som har segerchansen

Personligen tycker jag att belgiska klassikern La Flèche Wallonne (vilket är franska för Vallonska pilen) är en av vårens läckraste tävlingar. Sedan 1984 har målet varit på toppen av brutalbranta Mur de Huy, en 1,3 kilometer lång klättring med 121 höjdmeter för 9,3 procent i snitt och som mest 17 procent (eller 26 om man hamnar på insidan i en av kurvorna). I morgon, onsdag, är det dags för årets upplaga, och den blir Emilia Fahlins avslutning på en vår som innehållit nio tävlingar och tre topp tio-placeringar (på de åtta första). Fahlin har inte kört tävlingen sedan 2018, och den har aldrig passat henne särskilt väl, och mot slutet av våren har hon dessutom känt sig lite sliten. Man ska aldrig säga aldrig, men helt klart är att laget, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, kör för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig som i fjol var tvåa, två sekunder bakom Anna van der Breggen som tog sin sjätte raka seger.
Tävlingen startar i Huy och inleds med 80 ganska snälla kilometer med tre stigningar (Côte de Thon, Côte de Groynne och Côte de Haut-Bois mellan 53:e och 70:e kilometerna – den sistnämnda förvisso med 400 meter med 13 procents lutning), men sedan smäller det till ordentligt: Efter 83 kilometer på Côte de Gives (111 höjdmeter på 1 500 meter) och sedan ska Mur de Huy avverkas en gång med 32 kilometer kvar till målet på samma ställe. Har den inte gjort det innan kommer klungan gå i småbitar där, och det är oklart hur mycket den kommer återsamlas. Med 20 kilometer kvar avverkas Côte d’Ereffe (117 höjdmeter på 2 400 meter) och med milen kvar väntar Côte du chemin des Gueuses (99 höjdmeter på 1 600 meter) innan cyklisterna kommer tillbaka till Huy.
van der Breggen är förstås på plats för att jaga sjunde raka segern, men utmanas förutom av Uttrup Luwdig även av Elisa Longo Borghini, Annemiek van Vleuten, Marianne Vos och Katarzyna Niewidaoma. Bland andra.
FDJ har, förutom Uttrup Ludwig och Fahlin, också Marta Cavalli, Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic till start.
Tävlingen startar 8.45 på onsdagsmorgonen, och Eurosport sänder avslutningen, från 11.05 till 12.30.

Fahlin inte med i täten i Amstel gold race – men Wengelin överraskade när nationella cykelsäsongen drog igång (slog Ahlsson-bröderna!)

Amstel gold race blev en sådan där tävling jag inte har jättemycket att skriva om, ur Emilia Fahlins perspektiv. Dels har jag inte hunnit prata med henne efteråt, dels var tv-sändningen så kort att man inte hann se henne i bild (den tidigare tätklungan hade i läget när sändningen satte igång redan splittrats i två, och gruppen som Fahlin hamnade i var 1,5 minuter bakom när vi kom in) och dels har varken teamet eller Fahlin själv skrivit något om tävlingen i sociala medier efteråt.
Klart är i varje fall att FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope först och främst körde för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig i den här småkuperade, nederländska världstourtävlingen, men hon har tufft när det blir spurtavgörande och fick nöja sig med en sjundeplats i tätgruppen som bestod av 18 cyklister (Elisa Longo Borghini och Katarzyna Niewiadoma var loss med marginal med 500 meter kvar, men väntade ut varandra tills klungan kom ikapp och blev åtta och tia). Marianne Vos är i gammalt gott slag inför OS-sommaren och såg ut att vinna spurten enkelt tills hon jublade lite för tidigt (såg hon inte loppet i onsdags?!) och sånär blev omkörd av Demi Vollering på linjen (men målfotot visade att Vos ändå hade några centimeter tillgodo).
Fahlins grupp körde inte alls lika fort sista biten och tappade 7,5 minuter på täten på det sista 17-kilometersvarvet (om det nu stämde att det var 1,5 när tv-sändningen började) och var nästan tio bakom i mål. Fahlin rullade i mål tillsammans med världstourdebuterande (om man inte räknar starten för landslaget i Vårgårda 2019) Nathalie Eklund, hon som spurtslog då handskadade Fahlin på SM i fjol (Eklund har en bakgrund som yrkesdansare och började inte cykla på allvar förrän 2018!). Där bak bokfördes Örebrocyklisten som 59:a i tävlingen. Hon avslutar våren med La Flèche Wallone, Vallonska pilen, på onsdag. Efter den tävlingen ska jag definitivt ringa och höra om fortsättningen, så då utlovas en mer fullödig rapport.

På hemmaplan var det premiär för Xamera cup, var sammandrag kommer räknas som den första delen i Sverigecupen i landsvägscykel. Inför de 34 varven (90 minuter plus två varv) på Sviestads motorbana var de största länsförhoppningarna förstås satta till bröderna Ahlsson, i år tillsammans i Maifracing, men det var mountainbikespecialisten och tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin som var starkast när 35 man kom in till spurtuppgörelsen.
Wengelin brottade sig fram till en femteplats, sekunden bakom segrande Hugo Forsell (på cykelmanér får de förstås samma tid, men tävlingen använde ett resultatsystem där alla sekundskillnader skrevs ut). Jacob Ahlsson blev åtta, Jonathan Ahlsson 16:e, Garphyttans Marcus Jansson (som på landsväg tävlar för CK Hymer) 21:a, Örebrocyklisternas Marcus Johansson 26:a och Axel Lindh 36:a (knappt två minuter bakom, han var först av dem som inte lyckades gå med klungan hela vägen).
Xamera cup fortsätter med tävlingar på Mantorp 7–8 maj.

Liten guide till Amstel gold race – en ny bana som kan passa Fahlin (och svensk mountainbikepremiär!)

I morgon är det dags för säsongens sjätte tävling på landsvägscyklisternas värlstour, och i veckan OS-uttagna Emilia Fahlins näst sista för våren: Nederländska Amstel gold race.  Tävlingen, som i fjol blev helt coronainställd, har normalt haft start i Maastricht och mål i Berg en Terblit och varit ett knappt 130 kilometer långt men väldigt småkuperat race (senast 19 namngivna stigningar). Men i år körs tävlingen över (knappt) sju varv på en 17 kilometer lång bana för totalt 116 kilometer. Varvet innehåller tre stigningar: Geulhemmerberg (31 höjdmeter på 600 meter med en brantare andra halva), Bemelerberg (43 höjdmeter på 900 meter, inte jättebrant) och Cauberg (57 höjdmeter på 900 meter med ett riktigt brant mittenparti med över 15 procent lutning på ett ställe), två kilometer före mål som precis som vanligt är beläget i Berg en Terblijt. Det är inga backar som kommer bli extremt utslagsgivande på egen hand, men när de ska köras gång efter gång kommer klungan att nötas ned, och börjar någon attackera i front i botten av någon backe på femte eller sjätte varvet kommer det sannolikt att hända grejer.
Har Fahlin kalasben, vilket hon förvisso uttryckt att hon inte har för tillfället, skulle det här kunna vara en bana som passar henne rätt bra, men å andra sidan vill säkert både Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli också vara med och tävla, så vi får se vilken roll Örebrocyklisten tilldelas i laget. Övriga i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes laguppställning är Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic (som var den enda som körde Brabantse pijl med Fahlin i onsdags).
De flesta av de bästa ställer upp – toppåkare som Anna van Der Bregge, Annemiek van Vleuten och Marianne Vos lär förstås vara jäkligt sugna på en framgång på hemmaplan.
Damernas startar tidigt, Eurosport sänder 11.05–12.05.

I Varberg arrangerades i dag landets första mountainbiketävling i år – förstås enkom för eliten enligt gällande restriktioner. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) körde in som femma, drygt 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Matthias Wengelin var anmäld men kom inte till start (återstår att se om han kör Sverigecupspremiären i landsvägscykel i morgon, som han också är anmäld till). Almbys Adam Pettersen kom till start, men bröt.

f

F

Fahlin hjälpte teamkompisarna till dubbla topp tio-placeringar – och Gustafsson visade framfötterna i landslagskonkurrens

Emilia Fahlin fick, efter de tre senaste veckornas tre topp tio-placeringar, nöja sig med att köra för lagkamraterna Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i Flandern runt i dag, och det gjorde örebroaren med den äran. Såg ni inte direktsändning får ni kolla ikapp hur hon ledde dem in till den kritiska stigningen Berg Ten Houte med fem mil kvar av den 153 kilometer långa tävlingen. Sedan började kraften sina, och i nästan motlut – Kanarieberg (100 höjdmeter på 1 100 meter cykel för ett snitt på nio procent) orkade hon inte gå med täten när tätklungan splittrades i molekyler. Fahlin gick hem med en stor grupp drygt fem minuter bakom segrande Annemiek van Vleuten som fick en lucka när hon mosade allt i sista backen och kunde hålla undan de sista 14 kilometer till seger med 26 sekunder före en grupp med sex cyklister där både Uttrup Ludwig och Cavalli hade lyckats komma med (FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope var enda lag med två cyklister där framme), men i spurten blev de sist och näst sist i gruppen (Cavalli sexa i tävlingen, Uttrup Ludwig sjua), vilket trots en råstark laginsats fram till sista kilometern lämnade en lite bitter eftersmak för laget.
Jag pratade med Fahlin efteråt för en text ni kan läsa här. Örebrocyklisten har nu tio dagars tävlingsledigt men avslutar sedan våren med tre race på en vecka: Brabantse Pijl den 14 april, Amstel gold race den 18 april och La Flèche Wallonne den 21 april.

Örebroaren Jonatan Gustafsson (som tillhör Sverigeeliten bland de yngre juniorerna i både medeldistanslöpning och orientering) visade verkligen framfötterna när han, som en del av den regionala elitmiljön, fick chansen att mäta sig med den yppersta Sverigeeliten under det fyradagarsläger som svenska landslaget haft i länet under påsken. Det avslutades en sprint i Nora i dag, där Gustafsson var tvåa, 27 sekunder bakom Isac von Krustenstierna men före världsmästare som Gustav Bergman och Jerker Lysell (nu ska man inte dra för stora växlar, eller några alls, av en träningstävling med tanke på att man inte vet vilken insats respektive löpare går in med – men ändå). Tisarens Oskar Andrén, på tillfälligt besök på hemmaplan (han bor numera i Trondheim), var dessutom trea, sex sekunder bakom Gustafsson (Martin Regborn deltog inte i helgens tävlingar, kanske på grund av lokalkännedom – som nere i Askersund, där han precis ritat klart kartan som användes).
Lägret, som var specialanpassat med inför sprint-EM i Danmark i maj, inleddes med en sprintstafett i Örebro i torsdags, där Andrén blev tvåa tillsammans med Sara Hagström och Marianne Haug (det var bara två landslagsherrar på plats på torsdagen, så det fick plockas rejält för att få ihop lagen – som därför bestod av en herrlöpare och två damer per lag), 34 sekunder bakom Emma Ling, Hanna Lundberg och Gustav Bergman och två före Tisarens Lilian Forsgren, Alva Sonesson och von Krustenstierna (Andrén var minuten långsammare än von Krustenstierna i löptid på sista sträckan, men höll undan i spurten). Josefin Tjernlund sprang i laget som blev fyra.
På fredagen sprangs ett kval till lördagens knockoutsprint (Hagström och von Krusenstierna snabbast, Andrén fyra, Forsgren femma, Valter Pettersson åtta, Karin Lindgren nia, i respektive klasser) och på lördagen själva knockoutsprinten på Regborns karta nere i Askersund – och även där höll sig Gustafsson långt framme: Tvåa, sekunden bakom Bergman, i kvartsfinalen. Tvåa igen, sekunden bakom von Krusenstierna, i semifinalen. Men sedan diskad efter finalen (löptiden skulle ha räckt till en sjundeplats). Andrén och Forsgren blev trea i de båda finalerna, bakom Emil Svensk och von Krusenstierna respektive Hanna Lundberg och Emma Bjessmo.
– Detta blir en form av genrep för löparna att testa på och dra lärdomar inför EM. Och detta är ett bra sätt att få till tävlingslika träningar. Uttagningen kommer att göras på EM-testet i sprint och SM i knockoutsprint, men vi kommer även att väga in sprintmeriter sedan tidigare, säger landslagschefen Håkan Carlsson till orienteringsmagasinet.
Sverige har nio dam- och åtta herrplatser på respektive individuell distans på EM.

Rusakulan vertikal uppskjutet till augusti – ingen långloppscup förrän tidigast den 13 maj

Av allt att döma kommer det inte ske några som helst lättnader i de svenska coroanrestriktionerna förrän tidigast den 3 maj, och därmed kommer det totala tävlingsförbudet för alla idrottare under elitnivå att kvarstå ytterligare en månad. Det dystra beskedet fick arrangörerna i Random events att i går fatt det ofrånkomliga beslutet att skjuta upp Rusakulan vertikal tour, som skulle ha avgjorts 12–14–16 april. ”Vi har väntat in i det sista för att om möjligt kunna genomför årets tävling som planerat. Nu har dock tiden runnit ut och vi kommer inte kunna genomföra touren i april på ett sådant sätt som känns rimligt”, skriver de på sin instagram. Men de ger inte upp utan skjuter istället fram touren till efter sommaren, med nya startdatum 23, 25 respektive 27 augusti.
Beskedet innebär att att de sex första deltävlingarna i långloppscupen (Nora marathon, Startmilen, Örebro AIK halvmaraton Rusakulan vertikal, Kumla stadslopp och Wedevågsloppet) nu alla är inställda eller uppskjutna och att tidigast möjliga start för touren blir Vintrosaloppet den 13 maj. Arrangörerna i Vinrosa IS har inbjudan ute för tävlingen och tar emot anmälningar.

FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futurscope har nu bekräftat den laguppställning inför Flandern runt som jag skrev var preliminär häromdagen – med Emilia Fahlin och Cecilie Uttrup Ludwig i spetsen. I princip varenda toppcyklist i hela världen kommer finnas med i det där startfältet – tittar man på världsrankningens topp 25 saknas bara spanska Margarita Victoria García (18:e på rankningen) och nederländska Lorena Wiebes (25:a). Alla andra är med i den här superklassikern som kommer bli stenhård.

Fahlin laddad inför Flandern runt: ”D-dagen för vårcyklingen” (22:a på nya världsrankningen)

Emilia Fahlin har ju visat storform på slutet – nia och sexa i de två senaste värdstourtävlingarna – och på söndag är det dags för vårsäsongens höjdpunkt: Flandern runt. När jag pratade med Fahlin efter Gent–Wevelgem i söndags bytte vi några ord inför tävlingen, och Örebrocyklistens entusiasm gick inte att ta miste på:
– Det är D-dagen för vårcyklingen. Det ska bli väldigt kul. Och att jag fick med mig ett fint resultat här (i Gent–Wevelgem) gör att jag kan komma till Flandern med ett mycket större lugn. Jag är imponerade av mig själv, hur bra det gått de senaste helgerna. Att jag kunnat fortsätta klättra och göra bättre och bättre, jag har tänkt att det här flowet och den här streaken inte kan fortsätta, men jag har ändå lyft mig tävling för tävling. Toppformen är inte där än – jag har inte så sprudlande ben som jag vil ha, absolut inte – och det finns mycket kvar att jobba på. Men för att vara den här tiden på året har det gått väldigt bra, och jag ser fram emot att komma till Flandern med ett starkt lag som har en väldigt stor hunger. Själv kommer jag in utan press och kan ha kul och njuta, säger Fahlin.
Enligt den preliminära laganmälan, som ännu inte bekräftats, byter hennes team FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope ut norska Stine Borgli mot australiska Brodie Chapman inför söndagen (båda körde det lite mindre loppet Dwars door Vlaanderen i dag, där FDJ körde för Borgli som tog en tiondeplats). Laget i övrigt består av franska Maëlle Grossetête och Eugénie Duval – och så de tre toppcyklisterna Fahlin, Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli. Danskan lär vara förstavalet som kapten i en sådan här tävlingen, men vem teamet ska satsa på som andrakort bestäms troligen inte förrän på lagmötet på lördag.
– Vi har ett par–tre starka kort och kan spela en lagtaktik. Banan är lite mer klättrarvänig, och finalen är oförändrad jämfört med senast: Stentuff. Taaienberg på slutet. Den är knallhård, och där måste man ha topp-topp-ben för att gå med över. Men en bra dag, så … , säger Fahlin.
Damerna startar och går i mål i Oudenaarde (herrarna startar i Antwerpen) och ska precis som i Omloop Het Nieuwsblad häromveckan uppför Kapelmuur (redan efter 85 av 157 kilometer). Totalt ska damerna uppför tio namngivna stigningar varav fyra gatstensbeklädda. Lägg därtill ytterligare fyra platta gatstenspartier och ett av säsongens längsta lopp så kommer det bli rejält utslagsgivande.
De senaste 15 åren har sett 15 olika vinnare. Chantal van den Broek-Blaak vann i fjol, Marta Bastianelli och Anna van der Breggen åren dessförinnan. Fahlin var 76 i fjol (körde för Uttrup Ludwig i ett race som var flyttat till oktober, efter VM och handskadan) och har aldrig varit topp 20.
Eurosport sänder de två sista timmarna med start 16.35 (utan kommentering) eller 16.48 (med Roberto Vacchi).
Fahin seglade för övrigt upp till 22:a plats på världsrankningen (plus nio placeringar jämfört med förra veckan) efter sjätteplatsen i Gent–Wevelgem. Det är bara en placering från hennes all time high, 21:a-platsen veckan efter fjärdeplatsen på VM 2018. Hade Fahlin vunnit spurten om femteplatsen mot Marta Bastianelli hade hon hållit italienskan bakom sig och dessutom passerat Lauren Stephens för 20:e plats på rankningen. Elisa Longo Borghini, som hämtades in 300 meter före målet i Wevelgem, toppar.
På världstourens egen rankning (där man samlar poäng som i en världscup) är Fahlin 15:e efter tre race. Söndagens segrare Marianne Vos toppar.

Fahlins bästa placering på endagstävling i världstouren sedan segern i Vårgårda – nu är OS-platsen nära

Nu ska den väl ändå vara klar, Emilia Fahlins OS-biljett. I dag tog hon den där topp åtta-placeringen som SOK väntat på, och hon gjorde det med stor pondus i spurten av världstourtävlingen Gent–Wevelgem, trots att hon oturligt hamnade bakom Elisa Longo Borghini (som, tillsammans med Soraya Paladin, hämtades in från en 20-kilometersutbrytning 300 meter före mål) precis när hon skulle dra igång sin spurt så löste hon en sjätteplats. Jag pratade med Fahlin någon timme efter målgång (läs artikeln här!), och hon var förstås strålande glad med dagens prestation och med att återigen ha klarat SOK:s hårda krav (det gjorde hon även i fjol, när OS skulle ha avgjorts, utan att bli uttagen) men hade ändå ett styng av besvikelse över att hon inte nådde hela vägen fram till en pallplats.
– Precis när jag ville dra igång hamnade jag bakom Longo Borghini, så jag fick sluta trampa och vänta en sekund, och då hade alla andra fått momentum på mig. Där jag satt hade det inte blivit spurt om segern hur jag än hade gjort, men hade jag inte blivit hindrad den den där sekunden kunde jag ha varit med om de andra pallplatserna. Det grämer mig lite, säger Fahlin i artikeln.
Marianne Vos visade varför hon är tidernas segerrikaste cyklist och vann spurten relativt enkelt. Där bakom fanns en grupp om tre som Fahlin, om hon kommit ur spurtsituationen, förmodligen hade kunnat utmana: Belgiska Lotte Kopecky, Liv racing, blev tvåa, tyska Lisa Brennauer, Ceratizit-WNT Pro cycling, trea, och italienska Elisa Balsamo, Valcar-Travel & service, fyra. Fahlins kamp blev om femteplatsen, där hon var någon centimeter bakom sin gamla lagkompis Marta Bastianelli, Alé BTC Ljubljana.
Fahlin var FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes kapten i tävlingen (Marta Cavalli var andra kortet, men det blev aldrig läge för henne) och de andra fem körde för henne (det blev säsongens tredje bästa resultat för teamet, Cecilie Uttrup Ludwig var ju trea i Trofeo Alfredo Binda förra söndagen och femma i världstourpremiären Strade Bianche). Till skillnad från i Nokere Koerse, då Fahlin var lite besviken på hjälpen från laget, fungerade det nu utmärkt. Enda grejen var att lagkompisarna inte riktigt var på tå just när Trek-Segafredo-stallet gick upp och kom loss med fyra cyklister i en niomannautbrytning på ett rätt givet ställe på väg ut ur Ieper med 20 kilometer kvar (det konstiga var att Trek-Segafredo därefter verkade välja att släppa iväg Longo Borghini i egen utbrytning med Paladin och droppa tillbaka med övriga tre till klungan, men det är en annan historia). En annan lite märklig grej i tävlingen var att ett parti på cirka fem kilometer precis före slutet lades till med kort varsel (under själva tävlingen, om jag förstått saken rätt, vilket gjorde att grafiken i tv blev helt missvisande), vilket i slutändan var det som gjorde att klungan hann ikapp de två utbrytarna.
Fahlin tävlar härnäst på söndag igen, i Flandern runt. Mycket mer inför det i veckan, det är trots allt en av säsongens största endagarstävlingar. SOK:s nästa OS-uttagning sker den 14 april. Fahlin lär få sin plats då även om sportchefen Anders Wiggerud inte ville lova något redan i kväll.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen, säger han till vargardacycling.se.
Som ni kan se nedan är dagens sjätteplats Fahlins näst bästa placering i en endagarstävling i världscupen eller världstouren i karriären (hon har ju dock varit fyra på VM också, 2018).
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Sexa (Gent-Wevelgem), nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Det blev inga stora framgångar för länsåkarna när Sverigecupen i längdskidåkning avslutades med ett distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Axel Ekström var, som vanligt den här säsongen, starkast av dem – men till skillnad från i går, då han var två tiondelar från pallen, saknades nu 43 sekunder. Han blev 14:e man i mål (å andra sidan var det tajt uppåt, bara 13 sekunder till åttondeplatsen). Björn Sandström vann, 17 sekudner före Karl-Johan Westberg och Jonas Eriksson. Filip Danielsson blev 19:e man, 40 sekunder bakom Ekström, Adam Gillman blev 23:a, ytterligare 23 sekunder bakom (dessutom varnad för att ha tjuvskejtat) och Lucas Lennartsson blev 30:e man, 26 sekunder bakom Gillman.
Marcus Ruus säkrade segern i Sverigecupens sammandrag med en niondeplats i dag. Ekström, som missat fyra tävlingar på grund av världscuputtagningar, blev elva totalt. Danielsson, som stod över de fyra första, 15:e.
Skidsäsongen avslutas med de tre kvarvarande SM-tävlingarna – stafett, lagsprint och tre-/femmil – i Kalix om två veckor.
Jag lyckades ju för övrigt missa att Jimmy Axelsson fick chansen att köra Årefjällsloppet i går. Karlslundsåkaren som var topp 100 i Vasaloppet slutade på sista plats av de 74 herrar som fullföljde med tiden 6.37 (Nygaard vann på 5.04), men fick med sig viktiga lärdomar inför framtiden. ”Dålig dagsform och inte de bästa skidorna, tappade en del i början men fick igång skidorna/kroppen på mitten för att sedan vägga lite efter 75 kilometer. Tar med mig erfarenheten och andra lärdomar. Glömmer resultatet”, skriver Axelsson på Strava.
Olivia Hansson, som blev trea i Nordenskiöldsloppet i går, snackade jag med dagen efter för en artikel ni kan läsa här.