Helgens höjdare – Olivia topp sex inför världscupfinalen: "Kuperat och tufft, tror det kan passa mig"

1. Startmilen
Äntligen drar löparsäsongen igång på allvar – premiär i långloppscupen och därtill med ett av de allra mest klassiska Örebroloppen, Startmilen. Eskilstunalöparen om Nasir Dawoud är ju en av Sveriges absolut vassaste, visade fin form när han slog banrekordet i Påsksmällen förra helgen har en bra dag på lördag och har chans att slå Erik Sjöqvist i Startmilen, 29.57 från 2000. Då var det dock en lite annan bansträckning, med mål vid GIH istället för som nu vid Tybblelundshallen, där Anders Kleist satt bästa tiden, 30.41 2013 (Louise Wiker satte nuvarande banrekord på damsidan 2014 med 35.19,7, Jutta Pedersen sprang den gamla banan på 34.00 redan 1990). Skrev ju lite om anmälningsläget i övrigt tidigare, och hela startlistan finns här (det skulle ju inte direkt förvåna om Erik Anfält kommer och efteranmäler sig, heller). Kollega Johan Tollén har pratat Linus Rosdal inför tälvingen, en text ni kan läsa i lördagens pappers-NA.

2. Årefjällsloppet
Långloppsvärldscupen avslutas i Jämtland, och även om Britta Johansson Norgren och Petter Eliassen i praktiken redan avgjort de båda cuperna står mycket prestige på spel, inte minst kring segern i sjävla tävlingen. Kopparbergsåkaren Bill Impola siktade på topp sex i sammandraget inför säsongen, men är bara 21:a inför finalen, med liten chans att klättra särskilt mycket. Karlslunds Kristina Roberto har däremot fortfarande chans att nå topp tio, ligger tolva inför sista deltävlingen (klubbkompisen Linus Larsson verkar för övrigt kunna göra karriärens sista tävling som elitåkare, åtminstone är han inte säker på fortsatt satsning). Fjugestas Olivia Hansson, 20, ligger åtta i damernas U25-tävling, och tror att banan passar henne bra.
– När man tittat på tv tidigare år har det sett väldigt fint ut, men det är första gången jag själv åker tävlingen. Det ska vara väldigt kuperat och ganska tufft, och det tror jag kan passa mig. Jag känner mig stark i diagonalåkningen, och den här gången blir det definitivt fästvalla, säger Hansson till Konditionsbloggen.
Hur ser du på chanserna att göra ett bra resultat?
– Jag skulle tro att det är väldigt många bra åkare med. Jag har inte sett någon startlista, men de flesta kommer nog när det är avslutning. Det ska bli kul att köra. Jag har tränat på bra sedan Vasaloppet och hoppas att formen är på uppgång.
Vad händer inför nästa säsong, satsar du vidare?
– Ja, jag ska fortsätta satsa på långlopp. Marcialonga var kul, det kommer jag köra nästa år också. Sedan vill jag precis som i vinter satsa på svenska långloppscupen, åka Vasaloppet och se om man kan komma ut på lite fler internationella långlopp. Det beror på om man kan komma med i något team och så vidare. Vi får se vad som händer.

Förutom Årefjällsloppet är det också SM i sprintstafett och tre-/femmil, plus avslutningar i svenska juniorcupen, allt i Gällivare.

3. Flandern runt
Emilia Fahlin fortsätter sitt extensiva tävlingsschema med tävling för sjätte helgen i rad, varav femte i rad i den nya världstouren. Men vi snackar inte om någon tävling i raden, vilken som helst – utan om en av de största vårklassikerna, utan den 141 kilometer långa Flandern runt (som dessutom är en av Fahlins favorittävlingar). Och den här gången ställer Alé-Cipollini-stallet upp med sin allra bästa laguppställning. Förutom Fahlin också spanjoren Ane Santesteban, polacken Malgorzata Jasinska och italienarna Marta Bastianelli, Marta Tagliaferro och Anna Trevisi (jämfört med förra veckan ersätter Santesteban Martina Alzini). Det hela avgörs i Belgien, på söndag.

 

Världsmästarens sköna formbesked – och Fahlins tuffa dag: "Inte på rätt plats i stormvindarna"

Matthias Kyburz, 26, ryktades vara på väg bort från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren i vintras. Men schweizaren, som tagit guld i tre av de fyra senaste världsmästerskapen och garanterat siktar på att följa upp med en ny titel i Strömstad i sommar, blev kvar. Och i påskhelgen gjorde han säsongens första insatser i den blåvitröda dräkten när han på lördagen blev tvåa i Öjetrampen och i dag, söndag, passande nog (för VM, alltså) vann Bohuslunken utanför Uddevalla. Kyburz var 39 sekunder före den svenske dubble världsmästaren Jonas Leanderson över en medeldistans med en knapp halvtimmes tävlingstid, och hade också tunga namn som Albin Ridefelt, Oleksandr Kratov och Ivar Lundanes bakom sig i resultatlistan. Segern gjorde att Kyburz tog över ledningen i elitklassen i etapptävlingen Five-O efter två av tre tävlingar. Den avslutas i morgon, med Vikingaträffen i Trollhättan.

Emilia Fahlin tvingades bryta Gent-Wevelgem i dag, precis som ytterligare 51 av de 141 startande i den tuffa, belgiska klassikern som inte direkt blev lättare av de tuffa väderförhållandena. ”Inte en bra dag överlag, och jag var inte på rätt ställe när det hände (när utbrytningen skedde, Konditionsbloggens anmärkning) i stormvindarna”, skriver Fahlin i ett sms från Belgien. Chantal Blaak, holländaren som tävlar för Boels-Dolmans, vann hur som tävlingen med nästan 1,5 minuters marginal till förföljarna efter att ha gått solo och lyckats hålla undan. Emma Johansson näst sist när förföljargruppen spurtade, nia totalt. Fahlins stall Alé-Cipollini verkar haft en vråltung dag med Malgorzata Jasinska som bäst placerade åkare på 25:e plats, 4,5 minuter efter täten, Marta Bastianelli och Marta Tagliaferro var över sju minuter bakom, och förutom Fahlin bröt även Martina Alzini eller Anna Trevisi tävlingen. Världstouren fortsätter med Flandern runt nästa söndag.

Natten mot lördag stängde för övrigt ordinarie anmälan till Startmilen, första deltävlingen i långloppscupen, som avgörs i Örebro nästa lördag, och på herrsidan rapporterar arrangörerna om ett riktigt spännande startfält med toppar i Eskilstunas Nassir Dawud, Linus Rosdal (KFUM Örebro-löparen som var bäste svensk i Lidingöloppet i höstas), VM-orienteraren Martin Regborn som sticker emellan med en mils asfalt helgen efter riktiga orienteringspremiären och en vecka före första VM-testet i elitseriepremiären och Hälleforstalangen Haben Kidane (sedan i höstas klubbkompis med Dawud). På damsidan lite skralare, men fjolårssegraren Mikaela Kemppi är anmäld, liksom medeldistansveteranen Erika Bergentz (veteran-EM-silver på 800 och 1 500 meter i fjol) som gör en intressant start i sin ryktade maratonsatsning. Däremot varken någon Josefin Gerdevåg (Kemppis ständiga nemesis i kampen om segrar och distriktsrekord) eller Louise Wiker (VM-löparen från Hällefors som brukar kunna dyka upp i Startmilen), men man kan ju alltid hoppas på efteranmälningar. Totalt är en bra bit över 400 löpare anmälda, varav ett 40-tal i det nya knatteloppet.
Startmilen är förutom säsongspremiär i långloppscupen (som i år består av 25 individuella deltävlingar plus två stafetter) också första deltävlingen i den andra upplagan tävlingsserien ”Sveriges bästa millöpare”, som arrangeras av tidningen Spring. Totalt blir det sex deltävlingar (Startmilen blir den första och hittills enda i länet) där varje löpare får räkna sina fem bästa resultat (bara de sex första i mål får poäng).

Helgens höjdare – startade med Attås superskalp

1. Orienteringssäsongen startar på allvar
Visst, Löpex vinterserie har ju hållit liv i sporten under de mörka månaderna, det var landslagsläger redan för två veckor sedan och smygpremiär i Södermanland förra helgen. Men nu kickar orienteringssäsongen igång på allvar. Det är två veckor kvar till premiären av elitserien, eller swedish league som den heter i år, och mindre än tre veckor kvar till SM-premiären. Och både i Halland och Södermanland var det stora och spetsiga startfält redan på långfredagen.
Hallsbergs Daniel Attås, OK Tisaren, tog fredagens finaste skalp när han besegrade Garphyttans långloppsspecialisten Filip Dahlgren, VM-tia 2014, med en minut och 23 sekunder över just långdistans i Påskorienteringen i Kjula, halvvägs mellan Eskilstuna och Strängnäs. Attås vann tävlingen, fem sekunder före Oskar Sjöberg, OK Linné (kolla splittiderna på de sju sista kontrollerna, trots att det var individuell start skiljde som mest tre sekunder i sträcktider mellan de båda!) medan Dahlgren slutade trea. Tisartrion Gustav Hindér, Tomas Hallmén och Oskar Andrén slutade sjua, åtta, nia, knappt sex minuter bakom klubbkompisen Attås medan OK Djerfs Marie Petterson var bästa länslöpare i damklassen, fyra men över fem minuter bakom helt överlägsna Annika Billstam, OK Linné. Tisarduon Rebecka Nylin och Lovisa Persson sexa och sjua. Degerforsaren Filip Jacobsson vann H20-klassen för nya klubben Tisaren och Anna Hallmén tog hem D18-klassen.
I Friskusträffen i Stegared, strax utanför Varberg, blev det överlägsna länssegrar både i herr- och damklasserna genom Hagabys Martin Regborn (1.45 före tvåan, 4.15 före trean; splittiderna visar att Regborn tog ledningen till första kontrollen och sedan bara drygade ut den, var snabbast av alla på 16 av 20 sträckor) och Tisarens nyförvärv Ellinor Tjernlund (1.34 före tvåan, 3.09 före trean – och 3.11 före klubbkompisen och VM-löparen Lilian Forsgren på fjärde plats).
I Södermanland fortsätter orienteringshelgen med Kringelträffen i Nykvarn, utanför Södertälje, på lördagen, medan Regborn kommer kuta Nackheträffen i samma skogar som fredagens tävling.

2. Cyklingens världstour rullar vidare
Efter förra helgens lite tyngre insats i italienska Trofeo Alfredo Binda har Emilia Fahlin och hennes teamkompisar i Alé-Cipollini förflyttat sig till Belgien för Gent-Wevelgem, i skuggan av terrordådet i Bryssel i tisdags (arrangörerna och de tävlande hedrar offren på flera sätt), som är den fjärde deltävlingen i damernas världstour. Jämfört med förra veckan har stallet bytt ut Ane Santesteban, Ellen Skerritt och Dalia Muccioli mot Marta Tagliaferro, Anna Trevisi och Annalisa Cucinotta. ”Med tanke på hur banan ser ut tror jag att det är en tävling som passar Marta Bastianelli. Den sista biten kommer vara avgörande, och jag tror att Marta kan ge sig in i kampen om segern om det blir en spurtuppgörelse på slutet. Och vi hoppas också på ett nytt bra resultat av Jasniska som är inne i en bra period”, säger sportdirektören Fabiana Luperini i ett pressmeddelande. Tävlingen är 115 kilometer lång och innehåller fem klättringar.

3. Löpning? Skidor?
De ansvariga för konstsnöspåret i Ånnaboda lovar att det kommer hålla ihop över påskhelgen, men det lär vara läge att passa på om man vill få några fler mil i kroppen på hemmaplan den här vintern. Det är dock chocktomt i tävlingskalendern den här helgen, trots att det är både SM, juniorcupsavslutning och Årefjällslopp nästa helg. På löpningsfronten finns några spridda tävlingar runtom i landet, men inget i närheten av länet där långloppscupen kickar igång först nästa helg, med Startmilen. Så man får väl helt enkelt passa på att träna och slipa på formen den här helgen …

Daniel Attås tog en tung skalp när han besegrade Filip Dahlgren.  Foto: Torbjörn Andrén
Daniel Attås tog en tung skalp när han besegrade Filip Dahlgren. Foto: Torbjörn Andrén
Filip Jacobsson tog första stora segern som Tisarenlöpare.  Foto: Torbjörn Andrén
Filip Jacobsson tog första stora segern som Tisarenlöpare. Foto: Torbjörn Andrén
Anna Hallmén inledde också säsongen med seger.  Foto: Torbjörn Andrén
Anna Hallmén inledde också säsongen med seger. Foto: Torbjörn Andrén

Helgens höjdare: "Förväntar oss positiva formkurvor från alla"

1. Junior-SM i längdskidor och Birkebeinerrennet
Efter dubbla silversuccéer – Filip Danielssons i skiathlon och Markus Johanssons i sprint – avslutas JSM i Torsby med individuella distanslopp på lördagen och stafetter på söndagen. Och där är det givetvis Danielsson som har störst möjligheter, i stafetten – där Garphyttan är dubbelt regerande mästare – tillsammans med Marcus Lennartsson och Adam Gillman. Dessutom körs finalen i den svenska seniorcupen, Intersport cup, i Torsby på söndag, med bland andra Axel Ekström. Garphyttans landslagsman hade som väntat en tung dag när seniorernas sprint avgjordes på fredagen, och slutade först på 48:e plats i kvalet, över 6,5 sekunder från en kvartsfinalplats. Däremot krånglade sig klubbkompisen Lucas Lennartsson vidare till finalåkningen som 30:e och sista man, men i spurtduell med bland annat Jesper Modin fick Lennartsson ge sig och slutade femma i sin kvartsfinal, 24:a totalt.
I Norge körs Birkebeinnerrennet, den tillsammans med Marcialonga, men efter Vasaloppet, kanske mest klassiska tävlingen i långloppsvärldscupen. Vi snackar 54 kilometer från Rena till Lillehammer, över Raudfjellet. På startlinjen finns två gånger Impola från Kopparberg i Bill, som visade sån fin form när han var med in på upploppet och bara fyra sekunder bakom segraren John Kristian Dahl i Vasaloppet för två veckor sedan, och lillebror Bob som kör för Arvikaklubben SK Bore. Dessutom Karlslundsåkarna Kristina Roberto (hennes första ”Birken” eftersom senaste försöket, 2014, blåste bort) och Linus Larsson, som liksom Kalle Gräfnings, Sara Lindborg och Maria Gräfningskör för Örebrobaserade långloppslaget Team Skistart.com.

2. Trofeo Alfredo Binda
Cyklingens världstour rullar vidare för tredje helgen i rad, och den här gången står italienska Trofe Alfredo Binda på programmet för Emilia Fahlin och de övriga. Vi snackar drygt 123 kilometer med några hyfsade backar, bland annat en på 170 höjdmeter som ska avverkas fyra gånger sista sju milen före målet i norditalienska Cittiglio. Förutom Fahlin, som ju visade pangform förra helgen, ställer Alé-Cipollini precis som förra helgen upp med Marta Bastianelli, Malgorzata Jasinska och Ellen Skerritt medan Dalia Muccioli och Ane Santesteban ersätter Anna Trevisi och Marta Tagliaferro. ”Cittiglio är ett viktigt lopp varifrån vi förväntar oss positiva formkurvor från alla. Först och främst vill vi ta nog med poäng för att behålla vår niondeplats på worldtourrankningen. Sötrsta hoppet sätter vi till Muccioli och Santesteban, som har rätt egenskaper för den här banan.Sedan får loppets utveckling avgöra vem mer som får chansen. Kanske Bastianelli, om hon kommer fram i en klungspurt, eller Jasinska, som är stark i sina attacker”, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmedddelande.

3. Nora marathon
På hemmaplan brakar långlöparsäsongen äntligen igång. Nora marathon har efteranmälan öppen till 9.30 på lördagsmorgonen, en halvtimme före start, men redan nu kan man klassa uppslutningen till tävlingen, som har riktigt premiär efter fjolårets testupplaga, som succé. 96 är anmälda till maratondistans, 24 till halvmaraton och sex till kvartsmaraton. Bland de mer namnkunniga finns långlöpargurun Hasse Byrén från Örebro, superveteranen Stig Söderström (som gjort över 800 maratonlopp) frår Kvarnsveden och habila löparen Antje Torstensson från Örebro (distriktssjua genom tiderna med 3.03.02 i Frankfurt 2013).
Samtidigt avslutas inomhussäongen med Tybblelundsspelen, en ungdomstävling med klasser från sju- till 17-åringar, dit 462 deltagare är registrerade för 1 119 starter. Av medeldistans snackar vi 1 500-meter för 17-åringarna (bara fyra anmälda, inga länslöpare), 1 000 för 15-åringarna (bland annat Klara Frih och Melker Forsberg) och 800 för 13-åringarna.

Bubblare: Trollhättans Nils van der Poel går för att slå Johan Röjlers svenska rekord på svensk is över 10 000 meter i Behrn arena på lördag eftermiddag, preliminärt vid 16.00. Det hela sker vid SK Winners avslutningstävling, där distanserna 300 och 10 000 meter räknas ihop poängmässigt till en sammanlagd lista. Av lokala åkare verkar inte David Andersson eller Johan Röjler komma till start, och Adam Axelsson är osäker. Och även om landslagslägret på västkusten fortfarande pågår så står inte resten av orienterings-Sverige still för det. Bland annat springer Daniel Attås och Filip Jacobsson i Nyköping. Och så avslutas Cape-Epic, med Daniel Tegin, på söndag.

För övrigt har resultaten från onsdagens Tour de Kif nu kommit (inga tider dock, bara placeringar), den sista deltävlingen före nästa veckas jaktstartsfinal. Tobias Karlsson vann tävlingen över 15 kilometer klassisk stil med individuell start närmast före Robert Brundin, och eftersom totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start krympte Tobias därmed avståndet i sammandraget till tolv poäng, vilket omvandlas till sex sekunder i jaktstarten över 15 kilometer skiathlon. Kristina Lindqvist var ensam dam till start och drygade därmed ut totalledningen, har sju respektive 17 sekunder på Olivia Hansson och Elsa Ekelin. Olivia är förstås överlägset starkast av dem, och vinner på onsdag om hon kommer till start.

Nu tar bloggen för övrigt fem dagars uppehåll. Vi hörs på skärtorsdagen!

Helgens höjdare: "Holländska klassikern passar egenskaperna"

1. Ronde van Drenthe
Premiären i Italien förra helgen slutade snöpligt för Emilia Fahlin, som diskades för att ha kört mot rött över ett järnvägsspår. I morgon avgörs den andra deltävlingen i damernas nya världstour, det klassiska nederländska vårloppet Ronde van Drenthe, som de senaste nio åren var med i den nu insomnade världscupen, som på söndag dessutom följs av Drentse Acht van Westerveld som dock rankas i tävlingskategorin under världstouren. I fjol kraschade Fahlin svårt just i Ronde van Drenthe, men det blev ändå succé för hennes dåvarande lag som tog segern genom Jolien d’Hoore. I år kör Fahlin ju Fahlin för italienska stallet Alé-Cipollini, och i helgen tillsammans med Malgorzata Jasinska,  Marta Bastianelli och Anna Trevisi, som alla var med i Italien förra helgen, samt 21-åriga australiern Ellen Skerritt som var tia i tempot och tolva i linjeloppet i australiska mästerskapen i januari och nu gör sin allra första tävling som proffs. Marta Tagliaferro och Ane Santesteban står däremot över helgens båda lopp. Och målet är högt ställt.
– Vi kan den här holländska klassikern och vet att den passar egenskaperna som Jasinska och Bastianelli besitter, och de är i sin bästa form just nu. Det enda vi måste akta oss för är att bli instängda på upploppet, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.

2. Mars-spelen
Askersunds Klara Frih, 13, som tävlar för Åsbro, är Sverigeetta på 1 000 meter i F14-klassen inomhus i vinter (men fortfarande för ung för ungdoms-SM som avgjordes förra helgen), och gör den kanske intressantaste medeldistansstarten i Mars-spelen – i fjol Sveriges fjärde största friidrottstävling inomhus med över 3 000 starter på två dagar – ur ett länsperspektiv, när hon springer 800 meter på lördagskvällen. Men i den där åldern är ju de flesta friidrottare fortfarande mångkampare, så Frih är dessutom anmäld till 60 meter, 200 meter, längd och kula. Annars blir, som jag tidigare skrivit om, herrarnas 3 000-meterslopp 12.56 på söndag Mars-spelens höjdpunkt ur länsperspektiv, med Haben Kidane, Johan Ingjald och Ulf Hallmén på startlinjen, plus damveteranernas med Linda Take och Maria Eriksson kvarten före. Dessutom kutar Tobias Tranderyd, topp tio i Sverige på 1 500 meter i P17-klassen i vinter, 800 meter på lördagskvällen.
– I år verkar vi landa någonstans mellan 2 500 och 2 600 starter, och det är lite mer lagom. I fjol var man helt slut på söndagskvällen, säger tävlingsledaren Börje Nordin till Konditionsbloggen.

3. Skandinaviska cupen
Skrev ju en del om den stundande skidhelgen redan i går, och i dag brakade den igång med fristilssprint i skandinaviska cupen i Otepää. Det är ju inte alls Axel Ekströms distans, och i den galna konkurrensen (151 åkare till start!) slutade Garphytteåkaren på 120:e plats, 17,51 sekunder bakom kvalvinnaren Even Northug (en av Petters småbröder) och nästan tolv sekunder från den 30:e-plats som hade gett en kvartsfinalbiljett. När bonussekunderna är inräknade är Ekström 47,5 sekunder bakom sprintvinnaren Haavard Solaas Taugboel (fem av sex i finalen [de fem främsta] och 21 av 30 i kvartsfinalerna var norrmän …) inför lördagens tiokilometerslopp i klassiska stil som tillsammans med sprinten ligger till grund för söndagens jaktstart över 15 kilometer i fri stil.

Bubblare: På lördagen avgörs sista deltävlingen i Löpex vinterserie – men utan Martin Regborn som hade totalsegern som i en liten ask. Han har i stället dragit på ett drygt veckolångt träningsläger med landslaget, och därmed räcker det för Daniel Attås att bli 15:e man i Askersundsskogarna för att säkra totalsegern, i sådana fall hans tredje raka och femte totalt i cupens historia. På damsidan har Rebecka Nylin redan säkrat seger, hennes andra raka och tredje totalt. Och så sätter ju Cape-Epic igång på söndag.

Fahlin om diskningen, Jacobsson om megabommen och Gerdevåg om rekordloppet

Vilken dag! Vasalopp (här och här och fett uppslag i morgondagens pappers-NA med intervjuer med både Impola, Roberto och Joakim Ljunggren), fantastiska resultat i Haags halvmaraton (här och en intervju med Pulsklockevinnaren Gerdevåg i morgondagens pappers-NA) och så fick jag dessutom tag i både Emilia Fahlin och Filip Jacobsson efter deras lördagsinsatser. Och eftersom det blir exklusivt för bloggens läsare så börjar vi väl i den ändan.

Jag skrev ju om Fahlin i går, och att hon bröt premiären av världstouren, Strade Bianche. Men faktum är att hon och hela den 15 cyklister stora klunga hon just då befann sig i blev diskade med en knapp tredjedel kvar av loppet – för att ha korsat ett järnvägsspår när bommarna var på väg ned.

– Efter det längsta gruspartiet var vi just bakom frontklungan och jagade, vi hade väl 75 meter upp till dem. Vi var precis på väg att nå ikapp när det efter en nedförsbacke kom en skarp vänsterkurva direkt följt av ett lite dolt järnvägsspår, som klungan passerade, och som just började blinka rött när vi ett par sekunder efter svängde in. Då bommarna inte var nere dundrade vi förbi, och blev direkt efter neutraliserade av juryn som var bakom oss, och som sedan beslutade att ta oss ur tävlingen och diskvalificera oss, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
– Det finns en första gång för allt … Det finns en ny striktare regel kring det här i år, och de valde att följa upp med detta. Men både jag, och alla i min grupp, tycker nog att det var lite dåligt då det dels först kom så dolt efter kurva, och att vi var så pass nära den grupp framför som passerade, och det fanns ingen som tydligt markerade att vi skulle stanna. Oavsett hade tävlingen slutat där, för om vi stannat och väntat hade vi blivit så långt efter.
– Det hade ju kunnat vara trevligt att få gå i mål i alla fall, men … Inte det absoluta krutet i benen och hundra procent ännu, men det går framåt och jag fick jobba en del under dagen då vi hade punka på topptjejen i laget och fick vänta och köra tillbaka till klunga, och likaså dra upp inför det viktigaste gruspartiet. Det var en rolig och tuff tävling, nytt för mig med alla gruspartier. Nu väntar lite träning  veckan och sedan två hårda tävlingar i Drenthe helgen som kommer.

Jag skrev ju också om Jacobsson i går, och om mina misslyckade försök att få tag i honom i Österrike. I dag ringde han schysst nog upp från Arlanda (efter att han missat sin buss på grund av försenat flyg!) och berättade om en bergochdalbanevecka där han höll på att ge upp efter en megabom i fredagens långdistans.

– På väg till kontroll fyra (av 19) var det lite otydligt på kartan. Jag läste fel och åkte till åttan–sjuan–sexan innan jag upptäckte det, och fick åka tillbaka hela vägen till fyran och sedan ta de andra kontrollerna i rätt ordning. Ett jävla skitmisstag som gjorde att jag tappade typ tio minuter (sträcktiderna visade att bommen kostade 10.05 mot segraren, Vladislav Kiselev). Från fyran och in i mål, de sista 50 minuterna, tappade jag bara 22 sekunder på vinnaren. Det var ett riktigt bra lopp, och jag hade absolut varit topp sex om jag inte hade gjort det där misstaget, säger Jacobsson till Konditionsbloggen.
Var det den tiden förbundskaptenerna såg, när de ändå tog ut dig till stafetten?
– Jag tror det. Först när det hände tänkte jag: Nej, nu bryter jag. Nu åker jag hem. Men sedan tänkte jag på stafetten och blev riktigt rädd att jag skulle bli petad ur förstalaget. Så då tänkte jag: Nu jäklar, i stället. Och där visade jag vilken fart och kapacitet jag har, även om jag inte riktigt fått ut det den här veckan. Jag har varit riktigt besviken över loppen jag gjort (16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans) när allt gått så bra innan. Och kroppen har känts bra också, men jag har gjort tokiga saker, som i långdistansen, och haft en del otur.
Men sedan fick du ändå en medalj i stafetten, hur var det?
– Jättehäftigt. Jag har ju inte tagit någon JVM-medalj eller något sådant tidigare, så det var en verkligt stor grej att få gå upp på prispallen och ta emot bronset. Robin (Salén) tappade ju lite på första, men det gick riktigt bra för mig på andrasträckan, det var helt klart mitt bästa lopp den här veckan, och jag plockade in lite på lagen framför. Sedan gjorde Henning (Sjökvist) också ett kanonlopp på sista och gick om det finska laget. Det var riktigt nervös vänta i målet, alltså. Långa minuter. Och riktigt stort när han gick i mål. Det är ändå en medalj i JVM, mot de bästa i världen.
Nu är skidorienteringssäsongen över. I orienteringen har du bytt klubb till OK Tisaren, vad blir målet?
– Ja, jag kände att det var dags att byta till en större klubb. Målet är junior-VM i Schweiz. Det är betydligt fler som kämpar om platserna i vanlig orientering än i skidorientering, men jag känner att jag har en chans. Vårens swedish league-tävlingar blir viktiga, och får jag ut min kapacitet kan jag absolut ta en plats. Jag känner att jag har förbättrat mig fysiskt till i år.
Och nästa vinter får du ta rejäl revansch i ditt sista JVM i skidorientering …
– Ja, jäklar. Det ska jag verkligen göra!

Några rader om halvmaran i Haag, till sist. Det var fyra Örebrolöpare på plats, och det gjordes tider, jävlar i min lilla låda. Här har ni tiderna, rekorden och mellantiderna per fem kilometer:
Josefin Gerdevåg, KFUM Örebro: 1.16.41 (17.48–17.57–18.24–18.40). Nytt distriktsrekord.
Mikaela Kemppi, Örebro AIK: 1.16.46 (17.49–18.01–18.21–18.43). Nytt personligt rekord, nytt D40-distriktsrekord.
Linus Rosdal, KFUM Örebro: 1.07.45 (15.48–15.57–16.18–16.18). Nytt personligt rekord, bästa tiden i distriktet sedan 1986.
Mattias Nätterlund, Örebro AIK: 1.12.48 (16.57–17.10–17.33–17.26). Nytt personligt rekord.

– Det var fantastiskt. Målsättningen var att försöka springa nytt personligt rekord, men väderprognoserna var inte så superbra, så jag var lite tveksam om det skulle gå. Det skulle blåsa åtta sekundmeter och regna. Något regn blev det inte, och även om det blåste ganska mycket så var det inte superfarligt, för det fanns många ryggar att ligga bakom. Men efter 15 kilometer kom vi ned till havet, och där var det kraftig motvind och hagel, och då var det ingen som ville ligga och dra, alla vek åt sidan. Där tappade man massor av tid, och blev jäkligt kall, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Det gör ju bara rekordet ännu mer imponerande …
– Ja, en dag med vindstilla hade det här varit en perfekt bana, med väldigt snälla plattar där man kunde hålla bra löpsteg. Det är svårt att spekulera i hur mycket man förlorade på vinden och haglet, men 30 sekunder sa grabbarna jag pratade med. Det känns kul att man kunde göra en sådan bra tid trots att det inte var optimala förhållanden. Då är man i bra form. Det här var absolut ett av mina bästa lopp, jag passerade milen på 35.45 och det gjorde jag inte på många millopp förra året, men jag vet inte om det var bättre än maran i Frankfurt. Det får jag suga lite på.
Låg du och Mikaela tillsammans hela vägen?
– Första tio gjorde vi det, sedan fick jag en lite lucka, jag tror att hon tyckte att det gick lite fort. Men vid 14–15 var hon ikapp, och så låg vi tillsammans i den fruktansvärda motvinden. Därefter hade jag kanske fem sekunder på henne tills 20 kilometer, då hon var ikapp igen. Med 600 meter kvar tänkte jag: ”Nu blir det Frankfurt i repris”, men jag lyckades spurta ifrån den här gången.
Det ska antagligen bli ett svenskt lag på halvmaran i friidrotts-EM i juli, räcker det här loppet för dig och Mikaela att ta er dit?
– Nej, jag tror inte att det här räcker. Vi pratade lite om det, jag och Mikaela, och vi tror att man hade behövt gå under 1.16 för att bli uttagen. Dessutom hade man nog behövt vara snabbaste svenska här, och vi hade Hanna Lindholm (Studenterna) framför oss (fyra sekunder före Gerdevåg, nio före Kemppi). Men man vet aldrig.
Kan du göra under 1.16, om det krävs?
– Klart det är görbart, om man får till det. Men just nu har jag ingen mer halvmara inplanerad än Göteborgsvarvet, och den är ju inte så snabb. Vi får se vad som händer.

För övrigt upptäckte jag först i dag att den bloggbekante Hälleforslöparen Haben Kidane sprang tiokilometersloppet under Kiel marathon förra veckan (jag släppte fokus från det loppet när Erik Anfält inte kom till start). Haben kutade på 33.13, 17 sekunder över det personliga rekordet.

Jacobsson fick sin VM-medalj till slut

I karriärens åttonde JVM-lopp, och årets sista (han är junior en säsong till, så det kommer fler chanser nästa år), slog Filip Jacobsson så äntligen till. Skidorienteraren från Degerfors gjorde en avgörande insats när Sverige tog brons i herrstafetten, efter att Robin Salén på förstasträckan kört in först på femte plats, 2.21 bakom täten. Filip förde inte bara upp laget på fjärde plats på sin andrasträcka, han var dessutom näst snabbast på sträckan (bakom Ryssland) körde också in en bra bit över två minuter på Finland, och växlade till Henning Sjökvist bara fem sekunder bakom, i kampen om tredjeplatsen. Sjökvist var ute på sträckan ett tag nästan ikapp andraplacerade Norge, men viktigast var naturligtvis att han lämnade Finland bakom sig från start och säkrade medaljen med minutmarginal. Jag försökte komma i kontakt med Filip tidigare under kvällen, men han verkade inte ha bästa mobiltäckning, så förutom ”hallå?” hallå?!” blev det inte så mycket sagt.

Emilia Fahlin tvingades, precis som ytterligare 75 av de 136 startande i Strade Bianche, bryta det svintuffa, italienska loppet, med nästa 2 000 meters sammanlagd klättring och över två mil av grusvägar, som var det första någonsin i damernas nya världstour. Regerande världsmästaren Lizzie Armistead hade mest ben kvar i den avslutande, tvärbranta och två kilometer långa backen, och vann tre sekunder före Katarzyna Niewiadoma, Polen, och Emma Johansson, Sollefteå. Bara två av Fahlins lagkompisar i Alé-Cipollini tog sig i mål, Malogrzata Jasinska på 13:e plats och Mart Bastianelli på 24:e, 1,5 respektive 3,5 minuter bakom Armistead.

Bommade för övrigt helt (tack för mejlet, Annika!) att det var ett länslag som tog hem Stafettvasan i går. Skiteam Torsby/Värdshuset Toria, med fem åkare från skidgymnasiet i Torsby varav fyra från länet, utklassade motståndarna och van med över 3,5 minuters marginal (även om tiden i de grisiga förhållandena, 4.33, kanske inte är så mycket att skriva hem om). Garphyttans Marcus Lennartsson körde förstasträckan, klubbkompisen Adam Gillman den andra från Mångsbodarna till Evertsberg och sedan tog Zinkgruvans Oskar Johansson över till Oxberg innan enda ickelänsåkaren Albin Tärning, Falköping, tog sträckan till Hökberg och Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson (regerande svensk mästare i H18-klassen någon vecka till) avslutade. Gillman växlade som Gillman och Lennartsson växlade båda som fyror, medan Tärning förde upp laget i ledning med en riktigt stark sträcka innan Johansson avsltuade med att vara snabbast av alla mellan Hökberg och målet. Bilder och rapport från loppet på gängets blogg, här!

Har för övrigt nu fått bekräftat att Danny Hallmén startar i led två i morgon med nummer 12331 på bröstet och att Joakim Ljunggren kör under namnet Ola Hedberg, med nummer 4224, och startar i led fyra. Ytterligare två nummer att hålla reda på i Vasaloppsvimlet, alltså!

 

Helgens höjdare – Fahlins och Impolas egna ord om helgens tävlingar

1. Vasaloppet
Well, det går inte att komma runt det. Vasaloppet är inte bara helgens höjdare utan hela årets höjdare i sportväg för min del. Inte bara för att jag älskar långloppsskidåkning utan också för att de sedan 20-talet år är en tradition viktigare än julafton (i varje fall för mig) att hela familjen (vi har med tiden blivit rätt många) samlas hemma hos mina föräldrar och käkar frukost, förmiddagsfika och lunch (utan några egentliga avbrott däremellan, min kära mamma serverar mat på löpande band) medan åkarna avverkar de nio milen från Sälen till Mora.
Det sportsliga då. Jo, som vanligt kretsar det mesta ur ett länsperspektiv kring Kopparbergssonen Bill Impola och Karlslunds Kristina Roberto. Båda blev bortvallade i fjol (läs om Impola, som dessutom fastnade i den havererade stargrinden, här, och Robertos egna ord på hennes blogg här). Impola gjorde ju karriärens bästa lopp förra våren, och var länge med i kampen om den rosa ungdomsvästen i långloppsvärldscupen (men till slut fick han ge sig, blev trea) medan Roberto gjorde sina allra bästa resultat 2013/14, då hon slutade femma i totala långloppsvärldscupen. I somras opererade hon ena hälen, och efter att rehaben drog ut på tiden var hon långt ifrån toppade när årets säsong satte igång, men inte minst i Tjejvasan i lördags, där hon bet i och var med tätklungan hela vägen in i mål, visade hon att hon nu är tillbaka på allvar.
Både Impola och Roberto kan vara med på topp tio på söndag. Samtidigt ska man komma ihåg att de tillsammans bara har en topp tio-plats genom tiderna, Robertos sjundeplats 2014. Den gamla orienteraren Roberto gjorde ju sin första skidtävlingen över huvud tageti Tjejvasan 2008, och debuterade i Vasaloppet året därpå (82:a på 6.08). 2014 hade hon utvecklats så mycket att hon var sjua på 4.42, efter att dessförinnan ha haft placeringsraden 82-29-21-21-brutit. Men i fjol fick hon alltså nöja sig med en tolfteplats på odugliga skidor. Impola var 66:a, 144:a och 46:a i Vasaloppet 2010-2012, innan han 2013 slog igenom med buller och bång, och var bäste osignade åkare på 13:e plats. 2014 fick han nöja sig med en 18:e-plats efter att ha krockat med en drickalangare och 2015 var det alltså både grindkrångel och vallastrul som fick honom att bryta. Konditionsbloggen ringde upp Bill i går för att höra hur han ser på helgens lopp (han berättade också om nya lagkamraten Dario Cologna, ett snack som går att läsa i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se), och han berättade att han tror vi kommer få se väldigt offensiv körning på söndag.

– Min förhoppning är att det ska gå fort från start, som det gjort i de flesta lopp den här säsongen. Jag vet att jag är bra uppför och hoppas att det blir rejäl fart i första backen, så att fältet spricker redan där. Det har det gjort några år, men då har det varit så tungfört att det tryckts ihop igen. Men kommer det vara samma förhållande för alla, om väderförhållanden är gynnsamma och det verkar de bli enligt senaste prognosen, så tror jag det blir så offensiv körning att det spricker direkt. Det är många som vill att det ska vara hög fart. De som har varit bäst i år, Petter Eliassen, Tord Asle Gjerdalen och Morten Eide Pedersen som varit starkast i vårt team, är killar som gillar när det är väldigt offensiv körning. Det är killar som har tränat hårt i många år, som har mycket i bagaget. Det är sådana som vinner Vasaloppet, säger Impola till Konditionsbloggen.
Och du då, vilken chans har du?
– Jag ska göra så gott jag kan. Jag hoppas att materialet, kroppen, allting stämmer. Då kan jag vara med där framme, det vet jag. Det har jag varit förr, och jag är inte sämre tränad nu. Klart att jag har en hög målsättning inne i skallen, men resultaten finns inte där från tidigare år i Vasaloppet, så man kan inte kräva alltför mycket. Man måste vara realistisk och se vad man har i bagaget jämfört med andra. Men givetvis har jag en tanke, ett mål, ett upplägg för mig själv.
Är det viktigt att du gjort sex Vasalopp nu, att du samlat på dig rutin?
– Nja, det är nog viktigare att ha gjort många långlopp än många Vasalopp. Förr fanns det inte så många långlopp, och man fick sin rutin just från vasan. Men nu är man inne i det så många gånger varje år, så jag tror helt klart att man skulle kunna slå till och vinna Vasaloppet första eller andra året man körde om man hade rutin från andra långlopp.
I fjol hade du avgjort La Diagonela när du körde fel och var topp tio tre gånger, men i år har du ingen topp tio-placering. Varför har det gått tyngre (Bill har förvisso varit tolva i La Sgambeda, elva i Jizerska padesatka och 16:e i Toblach-Cortina, men bröt Kaiser Maximilian Lauf och var bara 44:a i La diagonela och 55:a i Marcialonga)?
– Det var lite segt några tävlingar, och jag har varit sjuk en sväng. Nej, det har inte varit så mycket att hänga i julgranen. Men det är fortfarande fyra veckor och tre lopp kvar, och vi får se hur det går nu på slutet.
Ställer Vasaloppet några speciella krav eftersom det är det längsta loppet i kalendern?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är lite längre, men det är ändå samma personer som kommer vara med och kriga om segern i slutändan. Åkarna gör många långpass på fyra-fem-sex timmar per säsong, och det är så många långlopp på en säsong, att Vasaloppet inte är speciellt på det sättet. Däremot är det det klart mest prestigefyllda loppet, till och med för norrmännen är det viktigare än till exempel Birkebeinerrennet. Alla toppar sig till Vasaloppet, alla vill vara med långt fram, och det gör det svårare att ta en topp tio-placering där än i något annat lopp.

I morgondagens pappers-NA har jag dessutom en intervju med Fjugestas Olivia Hansson, fjolårets succéjunior som i år gör sitt första Vasalopp som senior och det första i Team Skistart.coms dress. Där berättar hon bland annat om tankarna kring separat damstart, och om att hon inte får starta i elitstartledet trots att hon var 14:e i fjolårets lopp.
Vill ni ha nummer att hålla koll på? Well, i elitstartledet kommer Bill Impola ha nummer 178 på bröstet medan lillebror Bob kör med nummer 90. Karlskogingen Magnus Hedlund (den tidigare Wadköpingsloppsvinnaren som gör sitt 26:e raka Vasalopp efter att han fick åldern inne som 18-åring och alltjämt platser i elitstartledet) har nummer 267, Karlslunds Tobias Karlsson startar med 269 på bröstet och Kristina Roberto har 511. Och i startled ett har Olivia Hansson 17042, Per Eklöf 1355 och Ice race vintage-segraren Fredrik Nylen 1250. Vilket nummer Danny Hallmén och Joakim Ljunggren kommer köra med har jag ännu inte fått bekräftat.

2. Premiären för världstouren i landsvägscykel
Jag hade en längre text om Emilia Fahlins säsongsinledning i fredagens pappers-NA, men där fokuserade jag mest på det övergripande (hur hon ska undvika att dra på sig nya sjukdomar, vägen mot Rio de Janeiro och sådant). Men när jag ändå hade henne på tråden tidigare i veckan passade jag även på att höra lite inför lördagens Strade Bianche, den första deltävlingen någonsin i damernas världstour, som in för årets säsong ersatt världscupen. Tävlingen, med start och mål i Siena, körde för första gången förra året, men för Fahlin är det debut. Tävlingen är stenhård, totalt 121 kilometer lång med många småbackar och totalt 22,4 kilometer grusväg (dessutom sägs det vara 80 procent risk för regn i morgon, så det kan bli rejält grisigt!) och en brutal avslutning med 15 procent lutning sista 2,4 kilometerna upp till målet på Colle Pinzuto. I premiärupplagan sprack fältet av totalt i den sista backen, och Megan Guarnier vann 37 sekunder före Lizzie Armiestead och Fahlins dåvarande teamkompis Elisa Longo Borghini (och där bakom var det ännu mer splittrat, tian var över fyra minuter bakom täten).

– Det är en riktigt grym final, och realistiskt sett lär det bli tufft för vårt lag (Alé-Cipollini, som Fahlin i år kör för), sådana här typer av tävlingar är kanske inte de där vi har bäst kort att spela på. Men vi får försöka köra mer taktiskt, få till någon utbrytning eller så. Lagets motto på alla tävlingar är: Vi kanske inte har lag att vinna varje gång, men vi ska göra allt som är möjligt, vara med i utbrytningar och försöka skapa möjligheter, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir viktigt i tävlingen?
– På ett sätt liknar den lite de tävlingar vi körde i Belgien i helgen. Där var det partier med kullerstenar, här är det grusvägar. Där gäller det att verkligen vara med längst fram i klungan. Det är ett jäkla positionskrig in mot de partierna, för sitter man inte med där framme är man inte med när tävlingen går. Det spelar ingen roll hur stark man är om man inte har bra position in på grusvägarna och när backarna kommer.

Fahlin berättar också att grundplanen är att köra rubbet i världstouren under våren: Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Wevelgem in Flanders fields och Flandern runt de fyra närmaste veckorna. Och därefter dessutom det spanska etapploppet Euskal Emakmeen i början av maj. Snacka om späckat schema.
Alé-Cipollini ställer upp med bästa tänkbara lag i lördagens tävling, förutom Fahlin också hemmaåkarna Marta Bastianelli (den tidigare dopningsavstängda världsmästaren som ju överraskningsvann i söndags), MArta Tagliaferro och Anna Trevisi samt polacken Malgorzata Jasinska och spanjoren Ane Santesteban. I övrigt är i princip hela världseliten på plats, och bland dem tre andra svenskor. Emma Johansson, förstås, men också Sara Mustonen-Lichan och Sara Olsson som sannolikt gör upp om den tredje svenska OS-platsen bakom Johansson och Fahlin.

3. Medaljläge i skidorienterings-JVM
Degerfors Filip Jacobsson fick halv revansch när han slutade på 14:e plats i långdistansen, den sista individuella tävlingen i junior-VM i skidorientering, på fredagen. Hans bästa placering i mästerskapet, och för första gången var han dessutom näst bäste svensk , med Robin Salén två placeringar framför (men faktum är att Jacobsson var över 14 minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev och drygt tolv från pallen). Det gav också Jacobsson en plats i det svenska stafettlaget, trots att han inte toppresterat under JVM-veckan. Starten går 10.40 på lördagsmorgonen, och Salén kör förstasträckan följd av Jacobsson på andra medan Henning Sjökvist avslutar. Sverige i skidorienteringsstafett ska ju i princip vara medaljgaranti, men i fjol fick Jacobsson och de andra nöja sig med fjärdeplatsen, rejält distanserad av de tre andra stora skidoländerna Ryssland, Norge och Finland efter en bedrövlig förstasträcka av Kalle Henriksson.
Då, i fjol, var Jacobsson två år yngre än många av motståndarna, men slutade ändå åtta i sprint, felstämplad i medeldistansen, 18:e i långdistans. I år blev hans individuella placeringar 16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans. Bättre den här gången sett över tre distanser alltså, men utan fullträffen som en topp tio-placering ändå är. Och med tanke på att han före VM inte hade missat pallen i en enda tävling på hela säsongen känns mästerskapet som en liten missräkning, men det måste Filip förstås svara på själv (tänkte försöka få tag på honom i morgon).

Bubblare: På fredagen startade inomhus-veteran-SM i friidrott, med bland annat med 3 000-metersloppen (1 500 avgörs på lördag och 800 på söndag). Mikaela Kemppis 9.57,63 från Inneserien hade räckt till överlägsen seger i D40-klassen, men i hennes frånvaro tog men i henns frånvaro räckte 10.20,24 för Rånäs Ulrika Flodin till guld (ex-karlskogingen Linda Take tog bronset på 10.50,29). Dessutom avgörs det ett inomhus-ungdoms-SM i Uddevalla, med 1 500 meter för 16-åringarna (Frida Johansson, Karlskoga, anmäld) och 1 000 meter för 15-åringarna (Melker Forsberg och Minna Seger, Glanshammar, samt Gustaf Otterhed, Örebro, till start) på programmet. Dessutom körs Kilsbergsloppet på konstsnöspåret (som nu är täckt i härlig natursnö!) i Ånnaboda, med 114 ungdomar och tiotalet seniorer anmälda.