Jacobsson fick sin VM-medalj till slut

I karriärens åttonde JVM-lopp, och årets sista (han är junior en säsong till, så det kommer fler chanser nästa år), slog Filip Jacobsson så äntligen till. Skidorienteraren från Degerfors gjorde en avgörande insats när Sverige tog brons i herrstafetten, efter att Robin Salén på förstasträckan kört in först på femte plats, 2.21 bakom täten. Filip förde inte bara upp laget på fjärde plats på sin andrasträcka, han var dessutom näst snabbast på sträckan (bakom Ryssland) körde också in en bra bit över två minuter på Finland, och växlade till Henning Sjökvist bara fem sekunder bakom, i kampen om tredjeplatsen. Sjökvist var ute på sträckan ett tag nästan ikapp andraplacerade Norge, men viktigast var naturligtvis att han lämnade Finland bakom sig från start och säkrade medaljen med minutmarginal. Jag försökte komma i kontakt med Filip tidigare under kvällen, men han verkade inte ha bästa mobiltäckning, så förutom ”hallå?” hallå?!” blev det inte så mycket sagt.

Emilia Fahlin tvingades, precis som ytterligare 75 av de 136 startande i Strade Bianche, bryta det svintuffa, italienska loppet, med nästa 2 000 meters sammanlagd klättring och över två mil av grusvägar, som var det första någonsin i damernas nya världstour. Regerande världsmästaren Lizzie Armistead hade mest ben kvar i den avslutande, tvärbranta och två kilometer långa backen, och vann tre sekunder före Katarzyna Niewiadoma, Polen, och Emma Johansson, Sollefteå. Bara två av Fahlins lagkompisar i Alé-Cipollini tog sig i mål, Malogrzata Jasinska på 13:e plats och Mart Bastianelli på 24:e, 1,5 respektive 3,5 minuter bakom Armistead.

Bommade för övrigt helt (tack för mejlet, Annika!) att det var ett länslag som tog hem Stafettvasan i går. Skiteam Torsby/Värdshuset Toria, med fem åkare från skidgymnasiet i Torsby varav fyra från länet, utklassade motståndarna och van med över 3,5 minuters marginal (även om tiden i de grisiga förhållandena, 4.33, kanske inte är så mycket att skriva hem om). Garphyttans Marcus Lennartsson körde förstasträckan, klubbkompisen Adam Gillman den andra från Mångsbodarna till Evertsberg och sedan tog Zinkgruvans Oskar Johansson över till Oxberg innan enda ickelänsåkaren Albin Tärning, Falköping, tog sträckan till Hökberg och Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson (regerande svensk mästare i H18-klassen någon vecka till) avslutade. Gillman växlade som Gillman och Lennartsson växlade båda som fyror, medan Tärning förde upp laget i ledning med en riktigt stark sträcka innan Johansson avsltuade med att vara snabbast av alla mellan Hökberg och målet. Bilder och rapport från loppet på gängets blogg, här!

Har för övrigt nu fått bekräftat att Danny Hallmén startar i led två i morgon med nummer 12331 på bröstet och att Joakim Ljunggren kör under namnet Ola Hedberg, med nummer 4224, och startar i led fyra. Ytterligare två nummer att hålla reda på i Vasaloppsvimlet, alltså!

 

Helgens höjdare – Fahlins och Impolas egna ord om helgens tävlingar

1. Vasaloppet
Well, det går inte att komma runt det. Vasaloppet är inte bara helgens höjdare utan hela årets höjdare i sportväg för min del. Inte bara för att jag älskar långloppsskidåkning utan också för att de sedan 20-talet år är en tradition viktigare än julafton (i varje fall för mig) att hela familjen (vi har med tiden blivit rätt många) samlas hemma hos mina föräldrar och käkar frukost, förmiddagsfika och lunch (utan några egentliga avbrott däremellan, min kära mamma serverar mat på löpande band) medan åkarna avverkar de nio milen från Sälen till Mora.
Det sportsliga då. Jo, som vanligt kretsar det mesta ur ett länsperspektiv kring Kopparbergssonen Bill Impola och Karlslunds Kristina Roberto. Båda blev bortvallade i fjol (läs om Impola, som dessutom fastnade i den havererade stargrinden, här, och Robertos egna ord på hennes blogg här). Impola gjorde ju karriärens bästa lopp förra våren, och var länge med i kampen om den rosa ungdomsvästen i långloppsvärldscupen (men till slut fick han ge sig, blev trea) medan Roberto gjorde sina allra bästa resultat 2013/14, då hon slutade femma i totala långloppsvärldscupen. I somras opererade hon ena hälen, och efter att rehaben drog ut på tiden var hon långt ifrån toppade när årets säsong satte igång, men inte minst i Tjejvasan i lördags, där hon bet i och var med tätklungan hela vägen in i mål, visade hon att hon nu är tillbaka på allvar.
Både Impola och Roberto kan vara med på topp tio på söndag. Samtidigt ska man komma ihåg att de tillsammans bara har en topp tio-plats genom tiderna, Robertos sjundeplats 2014. Den gamla orienteraren Roberto gjorde ju sin första skidtävlingen över huvud tageti Tjejvasan 2008, och debuterade i Vasaloppet året därpå (82:a på 6.08). 2014 hade hon utvecklats så mycket att hon var sjua på 4.42, efter att dessförinnan ha haft placeringsraden 82-29-21-21-brutit. Men i fjol fick hon alltså nöja sig med en tolfteplats på odugliga skidor. Impola var 66:a, 144:a och 46:a i Vasaloppet 2010-2012, innan han 2013 slog igenom med buller och bång, och var bäste osignade åkare på 13:e plats. 2014 fick han nöja sig med en 18:e-plats efter att ha krockat med en drickalangare och 2015 var det alltså både grindkrångel och vallastrul som fick honom att bryta. Konditionsbloggen ringde upp Bill i går för att höra hur han ser på helgens lopp (han berättade också om nya lagkamraten Dario Cologna, ett snack som går att läsa i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se), och han berättade att han tror vi kommer få se väldigt offensiv körning på söndag.

– Min förhoppning är att det ska gå fort från start, som det gjort i de flesta lopp den här säsongen. Jag vet att jag är bra uppför och hoppas att det blir rejäl fart i första backen, så att fältet spricker redan där. Det har det gjort några år, men då har det varit så tungfört att det tryckts ihop igen. Men kommer det vara samma förhållande för alla, om väderförhållanden är gynnsamma och det verkar de bli enligt senaste prognosen, så tror jag det blir så offensiv körning att det spricker direkt. Det är många som vill att det ska vara hög fart. De som har varit bäst i år, Petter Eliassen, Tord Asle Gjerdalen och Morten Eide Pedersen som varit starkast i vårt team, är killar som gillar när det är väldigt offensiv körning. Det är killar som har tränat hårt i många år, som har mycket i bagaget. Det är sådana som vinner Vasaloppet, säger Impola till Konditionsbloggen.
Och du då, vilken chans har du?
– Jag ska göra så gott jag kan. Jag hoppas att materialet, kroppen, allting stämmer. Då kan jag vara med där framme, det vet jag. Det har jag varit förr, och jag är inte sämre tränad nu. Klart att jag har en hög målsättning inne i skallen, men resultaten finns inte där från tidigare år i Vasaloppet, så man kan inte kräva alltför mycket. Man måste vara realistisk och se vad man har i bagaget jämfört med andra. Men givetvis har jag en tanke, ett mål, ett upplägg för mig själv.
Är det viktigt att du gjort sex Vasalopp nu, att du samlat på dig rutin?
– Nja, det är nog viktigare att ha gjort många långlopp än många Vasalopp. Förr fanns det inte så många långlopp, och man fick sin rutin just från vasan. Men nu är man inne i det så många gånger varje år, så jag tror helt klart att man skulle kunna slå till och vinna Vasaloppet första eller andra året man körde om man hade rutin från andra långlopp.
I fjol hade du avgjort La Diagonela när du körde fel och var topp tio tre gånger, men i år har du ingen topp tio-placering. Varför har det gått tyngre (Bill har förvisso varit tolva i La Sgambeda, elva i Jizerska padesatka och 16:e i Toblach-Cortina, men bröt Kaiser Maximilian Lauf och var bara 44:a i La diagonela och 55:a i Marcialonga)?
– Det var lite segt några tävlingar, och jag har varit sjuk en sväng. Nej, det har inte varit så mycket att hänga i julgranen. Men det är fortfarande fyra veckor och tre lopp kvar, och vi får se hur det går nu på slutet.
Ställer Vasaloppet några speciella krav eftersom det är det längsta loppet i kalendern?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är lite längre, men det är ändå samma personer som kommer vara med och kriga om segern i slutändan. Åkarna gör många långpass på fyra-fem-sex timmar per säsong, och det är så många långlopp på en säsong, att Vasaloppet inte är speciellt på det sättet. Däremot är det det klart mest prestigefyllda loppet, till och med för norrmännen är det viktigare än till exempel Birkebeinerrennet. Alla toppar sig till Vasaloppet, alla vill vara med långt fram, och det gör det svårare att ta en topp tio-placering där än i något annat lopp.

I morgondagens pappers-NA har jag dessutom en intervju med Fjugestas Olivia Hansson, fjolårets succéjunior som i år gör sitt första Vasalopp som senior och det första i Team Skistart.coms dress. Där berättar hon bland annat om tankarna kring separat damstart, och om att hon inte får starta i elitstartledet trots att hon var 14:e i fjolårets lopp.
Vill ni ha nummer att hålla koll på? Well, i elitstartledet kommer Bill Impola ha nummer 178 på bröstet medan lillebror Bob kör med nummer 90. Karlskogingen Magnus Hedlund (den tidigare Wadköpingsloppsvinnaren som gör sitt 26:e raka Vasalopp efter att han fick åldern inne som 18-åring och alltjämt platser i elitstartledet) har nummer 267, Karlslunds Tobias Karlsson startar med 269 på bröstet och Kristina Roberto har 511. Och i startled ett har Olivia Hansson 17042, Per Eklöf 1355 och Ice race vintage-segraren Fredrik Nylen 1250. Vilket nummer Danny Hallmén och Joakim Ljunggren kommer köra med har jag ännu inte fått bekräftat.

2. Premiären för världstouren i landsvägscykel
Jag hade en längre text om Emilia Fahlins säsongsinledning i fredagens pappers-NA, men där fokuserade jag mest på det övergripande (hur hon ska undvika att dra på sig nya sjukdomar, vägen mot Rio de Janeiro och sådant). Men när jag ändå hade henne på tråden tidigare i veckan passade jag även på att höra lite inför lördagens Strade Bianche, den första deltävlingen någonsin i damernas världstour, som in för årets säsong ersatt världscupen. Tävlingen, med start och mål i Siena, körde för första gången förra året, men för Fahlin är det debut. Tävlingen är stenhård, totalt 121 kilometer lång med många småbackar och totalt 22,4 kilometer grusväg (dessutom sägs det vara 80 procent risk för regn i morgon, så det kan bli rejält grisigt!) och en brutal avslutning med 15 procent lutning sista 2,4 kilometerna upp till målet på Colle Pinzuto. I premiärupplagan sprack fältet av totalt i den sista backen, och Megan Guarnier vann 37 sekunder före Lizzie Armiestead och Fahlins dåvarande teamkompis Elisa Longo Borghini (och där bakom var det ännu mer splittrat, tian var över fyra minuter bakom täten).

– Det är en riktigt grym final, och realistiskt sett lär det bli tufft för vårt lag (Alé-Cipollini, som Fahlin i år kör för), sådana här typer av tävlingar är kanske inte de där vi har bäst kort att spela på. Men vi får försöka köra mer taktiskt, få till någon utbrytning eller så. Lagets motto på alla tävlingar är: Vi kanske inte har lag att vinna varje gång, men vi ska göra allt som är möjligt, vara med i utbrytningar och försöka skapa möjligheter, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir viktigt i tävlingen?
– På ett sätt liknar den lite de tävlingar vi körde i Belgien i helgen. Där var det partier med kullerstenar, här är det grusvägar. Där gäller det att verkligen vara med längst fram i klungan. Det är ett jäkla positionskrig in mot de partierna, för sitter man inte med där framme är man inte med när tävlingen går. Det spelar ingen roll hur stark man är om man inte har bra position in på grusvägarna och när backarna kommer.

Fahlin berättar också att grundplanen är att köra rubbet i världstouren under våren: Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Wevelgem in Flanders fields och Flandern runt de fyra närmaste veckorna. Och därefter dessutom det spanska etapploppet Euskal Emakmeen i början av maj. Snacka om späckat schema.
Alé-Cipollini ställer upp med bästa tänkbara lag i lördagens tävling, förutom Fahlin också hemmaåkarna Marta Bastianelli (den tidigare dopningsavstängda världsmästaren som ju överraskningsvann i söndags), MArta Tagliaferro och Anna Trevisi samt polacken Malgorzata Jasinska och spanjoren Ane Santesteban. I övrigt är i princip hela världseliten på plats, och bland dem tre andra svenskor. Emma Johansson, förstås, men också Sara Mustonen-Lichan och Sara Olsson som sannolikt gör upp om den tredje svenska OS-platsen bakom Johansson och Fahlin.

3. Medaljläge i skidorienterings-JVM
Degerfors Filip Jacobsson fick halv revansch när han slutade på 14:e plats i långdistansen, den sista individuella tävlingen i junior-VM i skidorientering, på fredagen. Hans bästa placering i mästerskapet, och för första gången var han dessutom näst bäste svensk , med Robin Salén två placeringar framför (men faktum är att Jacobsson var över 14 minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev och drygt tolv från pallen). Det gav också Jacobsson en plats i det svenska stafettlaget, trots att han inte toppresterat under JVM-veckan. Starten går 10.40 på lördagsmorgonen, och Salén kör förstasträckan följd av Jacobsson på andra medan Henning Sjökvist avslutar. Sverige i skidorienteringsstafett ska ju i princip vara medaljgaranti, men i fjol fick Jacobsson och de andra nöja sig med fjärdeplatsen, rejält distanserad av de tre andra stora skidoländerna Ryssland, Norge och Finland efter en bedrövlig förstasträcka av Kalle Henriksson.
Då, i fjol, var Jacobsson två år yngre än många av motståndarna, men slutade ändå åtta i sprint, felstämplad i medeldistansen, 18:e i långdistans. I år blev hans individuella placeringar 16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans. Bättre den här gången sett över tre distanser alltså, men utan fullträffen som en topp tio-placering ändå är. Och med tanke på att han före VM inte hade missat pallen i en enda tävling på hela säsongen känns mästerskapet som en liten missräkning, men det måste Filip förstås svara på själv (tänkte försöka få tag på honom i morgon).

Bubblare: På fredagen startade inomhus-veteran-SM i friidrott, med bland annat med 3 000-metersloppen (1 500 avgörs på lördag och 800 på söndag). Mikaela Kemppis 9.57,63 från Inneserien hade räckt till överlägsen seger i D40-klassen, men i hennes frånvaro tog men i henns frånvaro räckte 10.20,24 för Rånäs Ulrika Flodin till guld (ex-karlskogingen Linda Take tog bronset på 10.50,29). Dessutom avgörs det ett inomhus-ungdoms-SM i Uddevalla, med 1 500 meter för 16-åringarna (Frida Johansson, Karlskoga, anmäld) och 1 000 meter för 15-åringarna (Melker Forsberg och Minna Seger, Glanshammar, samt Gustaf Otterhed, Örebro, till start) på programmet. Dessutom körs Kilsbergsloppet på konstsnöspåret (som nu är täckt i härlig natursnö!) i Ånnaboda, med 114 ungdomar och tiotalet seniorer anmälda.

Förra Kina-proffset kör Stafettvasan

Eftersom Stafettvasan valt en inriktning mot företagslag och kompisgäng snarare än idrottsföreningar har den blivit tämligen ointressant ur ett sportsligt perspektiv, och det säger väl en del att bara fyra åttamannalag (många är i praktiken färre, eftersom varje åkare om de vill får åka två av de åtta sträckorna) klarade att gå under segertiden i det individuella Vasaloppet i fjol. Och ur länsperspektiv är loppet stendött, sportsligt. Bara två lag med åkare från länet på topp 100 i fjol, inga på topp 80. Så, man får kolla efter kändisar, istället. Det finns några, om man scrollar i startlistan. I Bravida Karlskoga/Degerfors avslutar förre allsvenska fotbollsspelaren (i Örgryte, Degerfors och Ljungskile) och ex-Kina-proffset Joakim Grandelius med de två sista sträckorna (Magnus Hedlund, som för några år sedan var bäste Örebro läns-åkare i Vasaloppet, kör i samma lag), i Idrott Örebro län kör SM-veckan-generalen Mikael Pers från Evertsberg till Oxberg, och i Allson Kyl och Frys kör ett gäng fotbollsspelare från Degerfors (bland annat notorisk målskytten [på division 3-nivå, eller så] Henrik Andersén). Bland många andra (tipsa gärna om ni hittar några roliga namn att hålla koll på!). 9.00 i morgon, fredag, går startskottet.

Men det är förstås på söndag det smäller rejält. I dag har jag snackat med både Bill Impola och Olivia Hansson, och förutom ett rejält förhandspaket i lördagens papperstidningen blir det också lite extra här på bloggen i morgon. Redan nu kan ni läsa om Linus Larssons uppladdning inför loppet på bloggen på Skistart.com. Nu när alla seedningslopp är avklarade och startlistan justerad kan man konstatera att Larsson, Hedlund (se ovan), Kristina Roberto och bröderna Bill och Bob Impola blir de som får representera länet i elitledet. I första startled tar ytterligare tolv länsåkare plats, bland dme Olivia Hansson, Peter Jellvert (som jag skrev om i förrgår), Per Eklöf och Robert Brundin.

Förra ÖSK- och ÖIK-spelarna på pallen i Halvvasan

Filip Jacobsson hade inte bommat pallen i ett enda lopp i vinter och inte tagit stryk av någon annan svensk än Oskar Sandberg, Säterbygden. Men när sprinten i junior-VM, som skulle ha avgjorts redan på måndagen men då ströks och sköts upp, verkligen avgjordes på tisdagen fick degerforsaren nöja sig med en 16:e-plats, som tredje bästa svensk bakom Henning Sjökvist, Stora Tuna, och Rasmus Wickbom, Sävast. Det är två grabbar som i Sverige tävlar i H18-klassen den här säsongen och därför normalt inte möter Filip, men internationellt är det ungdoms- (H17) och juniorklass (H20) som gäller till skillnad från den svenska uppdelningen i yngre (H18) och äldre (H20) juniorer, och uppenbarligen var ett år yngre Sjökvist och Wickbom starkare än Jacobsson i dag.
Sjökvist blev femma, var bara sex sekunder från pallen, medan Wickbom var 14:e, bara sex sekunder före Jacobsson. De båda var 2.12 respketive 2.18 bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev och 1.10 respektive 1.16 från pallen. JVM fortsätter med medeldistans i morgon, långdistans på fredag och avslutas med stafett på lördag.

I Halvvasan lyckades inte förre ÖSK-målvakten Johan Kanto försvara sin pallplats från i fjol, men spurtade ändå ned Nusnäs Jonathan Hedbys i kampen om fjärdeplatsen, drygt 3,5 minuter bakom överlägsne segraren Jens Eriksson (som ju både kört VM och varit fyra i en världscupsprint). Kanto kunde ändå glädja sig åt att han var bäste åkare i H35-klassen. Dessutom var förre Örebro IK-spelaren Peter Jellvert (tja, han gjorde i varje fall en match säsongen 1983/84 om eliteprospects statistik stämmer) tvåa i H50-klassen, bara tio sekunder bakom Adam Blomberg (och Strömtorps Göran Andersson var överlägset snabbast av alla H55:or).

Filip 20:a?! Näe, nu görs hela JVM-sprinten om

Filip Jacobsson har aldrig varit sämre än näst bästa svensk (oftast bästa) i någon tävling i vinter och aldrig bommat pallen ens med internationellt motstånd. Men när junior-VM i skidorientering startade i österrikiska Obertilliach i dag slutade Degerforsåkaren, som i vanlig orientering från och med den här säsongen tävlar för OK Tisaren (men i skidorientering alltjämt för Degerfors- och Karlskogaklubben OK Tisaren) först på 20:e plats, nästan fyra minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev. Trodde åtminstone jag, och alla andra som följde liverapporteringen online.
Men senare under måndagen kom besked om att resultat strukits och att hela tävlingen ska göras om under tisdagen. Jag har dock inte varit i kontakt med någon på plats, och vet därför inte mer än de lätt förvirrade besked jag lyckats läsa mig till på Svenska orienteringsförbundets hemsida (”på grund av vädret så försökte arrangörerna komprimera programmet under måndagen, men det ledde till en del logistiska problem i samband med starten”) och i den officiella powerpointpresentationen  (!) från kvällens lagledarmöte (”sorry about the troubles from today. We had a difficult situation with heavy snowfall over the night and in the morning”). Exakt vad som hände är för mig alltså höljt i dunkel, men klart är att det för en gångs skull den här vintern handlade om problem med för mycket snö snarare än för lite.
Så, vi får helt enkelt bänka oss framför liverapporten igen, i morgon förmiddag.

Några smulor från förra veckan:
** David Andersson gjorde sin första tävling sedan VM-succén i Ryssland när han körde 500 och 5 000 meter vid en internationell tävling i tyska Inzell i lördags. David gjorde 36,16 på 500 (en finfin tid på europeisk is, bara 18 hundradelar från vad han gjorde i Calgary i november) och 6.44,16 på 5 000 meter (säsongsbästa men på hundradelen fyra sekunder från pers).
** Fortfarande finns inga officiella resultat från Tour de Kif i onsdags, men klart är i varje fall att tävlingen verkligen ägde rum och att Tobias Karlsson vann före Robert Brundin med Daniel Frehde på tredje plats. Elsa Ekelin verkar ha varit ensam till start på damsidan. Karlsson är därmed (om uppgifterna stämmer) ny tvåa och bara tolv poäng (motsvarande sex sekunder i den avslutande masstarten) bakom Patrik Karlsson inför den avslutande jaktstarten. Beroende på resultatet i den sista ordinarie deltävlingen kan Patriks försprång inför finalen (han har redan säkrat segern i grundomgången) bli mellan en (Tobias vinner, Patrik blir som bäst trea) och åtta sekunder (Patrik vinner, Tobias kommer inte till start).
** Konditionsbloggsprofilerna Danny Hallmén (multisportare i ordets mesta bemärkelse och tvåa i Pulsklockan 2015) och Anton Hallor (som sprang hem fina världscuppoäng i skyrunningseriens vertikala kilometer-disciplin i Tromsö i somras men annars är mest känd som orienterare i OK Tisaren) har båda bekräftat att de kommer köra Vasaloppet, och blir vid sidan av toppnamn som Impolas, Roberto och Olivia Hansson samt Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén extra spännande att följa på söndag.

Junior-VM krymper – slutar på fredag

Arrangörerna av junior- och U23-VM i längdskidor i rumänska Rasnov fortsätter stuva om i programmet för att rädda mästerskapen och kunna genomföra alla distanser. Fredagens skiathlonlopp var ju sedan tidigare omgjorda till masstartslopp i fristil, och nu flyttas de dessutom till torsdagen för att i stället ge plats åt stafetterna, som flyttar från söndag till fredag. Därmed kommer hela mästerskapet att vara över redan på fredag eftermiddag, komprimerat från sju till fem dagar. För Garphyttans Filip Danielsson, som inte hade någon bra känsla i det inledande distansloppet i klassisk stil i går, betyder det här att tiden att hitta tillbaka till formen blir minimal. Redan i morgon avgörs alltså 15-kilometersloppet, och sedan återstår bara stafetten där han i dagsläget inte har någon självskriven plats eftersom Sverige har sex åkare på plats och övriga fem placerat sig bättre än Danielsson gjorde i premiären (fyra har varit topp 15, Filip var 40:e).

Samma dag som junior-VM slutar, på fredag, inleds vasaloppsveckan med Kortvasan, som på senare år blivit en värdefull genomkörare för elitåkare som vill prova formen på sista tre milen av vasaloppsspåret en dryg vecka innan det verkligen smäller. Både Bill och Bob Impola är anmälda, till exempel. Men Tjejvasan på lördag smäller betydligt högre, och är inte bara en genomkörare utan ett lopp i sin egen rätt, och med Karlslunds Kristina Roberto (sexa i fjol, nio sekunder bakom segrande norskan Laila Kveli) och Garphyttans Olivia Hansson (och det kommer bli knalltuff konkurrens, i ett pressmeddelande berättar Vasaloppet i dag att såväl långloppsrävarna Britta Johansson Norgren, Katerina Smutná, Sara Lindborg, Emilia Lindstedt, Lina Korsgren och Astrid Öyre Slind som landslagsåkarna Emma Wikén, Sofia Henriksson, Maria Nordström och Elin Mohlin kommer till start). Sedan rullar det på med öppet spår på söndag och måndag, halvvasan på tisdag och stafettvasan nästa fredag. Ja, det blir mycket att se fram emot redan innan de där nio milen i fäders spår nästa söndag.

Bob, Joel och superveteranen elitseedade efter Wadköping

I dag uppdaterades Vasaloppets seedningslista efter helgens tävlingar, och för Wadköpingsloppet drogs gränsen för seedning till elitledet vid en timme och 50 minuter – vilket gör att både Garphyttans Joel Lager, Kopparbergssonen Bob Impola och karlskogingen Magnus Hedlund får starta längst fram om de bestämmer sig för att köra Vasaloppet, men Karlslunds Robert Brundin bommade elitledet med 38 sekunder. Totalt kvalade 17 åkare från Wadköpingsloppet in i elitledet, att jämföra med tre i länets andra seedningsgrundande lopp, Lo-spåret i Hällefors tidigare i vintras (även då var Bob en av de lyckliga).
Magnus Hedlund är en 43-årig veteran som fullföljt Vasaloppet samtliga 25 gånger sedan han fick åldern inne att delta 1991, som varit topp 100 tre gånger (som bäst 64:a 1999) och flera gånger varit länsbäst (bland annat 2008, då han både var bäst i Värmland och bäst i Örebro län), och som 2001 vann Wadköpingsloppet i svinkyla (se bilden nedan).

På onsdag är det för övrigt dags för säsongens tredje DM-tävling i längdskidor, 10 kilometer i fristil (tillika femte deltävlingen i Tour de Kif), som förstås kommer att köras på konstsnöspåret i Ånnaboda. Återstår att se vilka delar av spåret de kommer att använda.
Jag var uppe och åkte sex varv på det just nu tre kilometer långa spåret i dag, och trots att det började regnade ett strilande, grått februariregn efter halva stäckan höll spåren förhållandevis bra (förutom på ett litet ställe nere vid SM-stugan, där asfalten nog bara var millimeter borta), och det var relativt njutbart att få några kilometer i kroppen. Men visst längtar man till Bruksvallarna i påsk …

Magnus Hedlund vann Wadköpingsloppet i 21 minusgrader (!) 2001. Louise Axelsson var kranskulla. Foto: Petter Koubek
Magnus Hedlund vann Wadköpingsloppet i 21 minusgrader (!) 2001. Louise Axelsson var kranskulla. Foto: Petter Koubek