Anfält testade gå för distriktsrekordet – nöjd trots att det inte höll hela vägen: ”Redan nu finns suget efter en ny mara”

När Erik Anfält är i Rotterdam så går han för distriktsrekordet i maraton (Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm 1983, fyra sekunder snabbare än tiden Rolf Barr gjorde i Berlin året därpå), det är sedan gammalt. För två år sedan öppnade han Rotterdam marathon på 1.10.20, men tappade 5.13 på andra halvan och landade på 2.25.53. Den här gången öppnade han på 1.11.01 (efter att ha jobbat ihop med Fredrik Uhrbom, landslagslöparen från Spårvägen som klev av vid 18 kilometer, och gotländske Fred Grönwall för att hålla just den farten, för 2.22), men orkade inte heller den här gången fullfölja 3.21-farten per kilometer mycket längre än så. Andra halvan den här gången dock bara 4.07 långsammare än den första, vilket gjorde tiden i mål till 2.25.18.
Tiden är den näst snabbaste Anfält någonsin gjort på maran, bara 15 sekunder från perset (satt i Valencia i november 2015) och den klart snabbaste tiden som 42-åringen noterat under de två rätt skadedabbade år han haft sedan han senast försökte i Rotterdam (de fem marorna sedan dess har gått på 2.31-2.34-2.35-2.29-2.31).
Anfält berättar själv om loppet och känslan efteråt på sitt Instagramkonto: ”Spände bågen rejält från start och valde att gå med i ”Uhrbomtåget” med sikte på 2.22. […] Uhrbom pacade som en klocka i typ 18 kilometer. Större delen av resterande kilometrar ‘teamjobbade’ jag och Fred Grönvall vidare mot mål. Vi tappade en del tempo men långt ifrån några väggningar. Min tid i mål blev 2.25.16. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma. Jag är nöjd och känner att löparkroppen är i bättre skick än på väldigt länge. Redan nu finns suget efter en ny mara inom en hyfsat snar framtid.”
I själva tävlingen blev Anfält näst bäste svensk (sju sekunder bakom Grönwall) på 29:e plats totalt. Kenneth Kipkemoi och Abera Kuma ordnade kenyansk dubbelseger på 2.05.44 respektive 2.05.50, före etiopiern Kelkile Gezahegn på 2.05.56.
Örebroarna Andreas Ingberg och Jakob Nilsson blev 241:a respektive 251:a 2.53.51 (halvorna på 1.20.58/1.32.53) och 2.54.21 (1.19.45/1.34.36).
Ingberg berättar mer på Instagram (låst konto): ”I dag fanns varken form, ben eller flåset där det skulle. Tyvärr blev Rotterdam marathon ingen rolig upplevelse. Inte helt förvånade när tiden varit lite för knapp i jakten på en bra kropp. Kunde aldrig riktigt matcha min game plan och fick gå på någon slags känsla men det var en chansning. Vid 18–19 var det definitivt slut på det roliga med magkramp och rökt kropp men eftersom både jag och Jakob Nilsson tyckte det var idé att lotsa vraken i mål så fick det bli så.”

Martin Regborn bytte upp sig från öppen klass, som jag skrev om i helgens höjdare, till huvudklassen på herrsidan i orienteringstävlingen MIK-medeln i Stockholm. Det var hans första riktiga test av foten efter stukningen han råkade ut för under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan, och trots att han inte tog i för fullt gick han in på nionde plats, 3.13 bakom segrande landslagskollegan Gustav Bergman i ett lika starkt som brett startfält (157 löpare till start i klassen!). ”Inget fokus på resultat utan bara få ett besked om foten kommer funka nästa helg. Positivt fotmässigt i alla fall. Cirka 95 procent av tävlingskapacitet uppskattningsvis, tappade mest tid på flera mindre tekniska misstag eftersom det blev några extra blickar på var jag satte fötterna istället för på kartan”, skriver Regborn i sin öppna träningsdagbok.
Klubbkompisen Viktor Larsson var bara 22 sekunder bakom på tolfte plats.

Sprang tidernas längsta (?!) långsträcka – 29,5 kilometer över Kilsbergen: ”Första vi diskuterade var hur vi skulle göra om det”

Det känns lite förmätet att skriva det här blogginlägget, eftersom Martin Regborn själv redan skrivit den ultimata berättelsen av den fantastiska idén som han, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar sprang i lördags. Så läs det i stället, här. Men om ni ändå fortsätter läsa här måste jag ju berätta: VM-orinteraren Regborn pusslade redan för 1,5 år sedan ihop alla kartor över Kilsbergen, och ihop med Larsson drog han ihop en långsträcka på 29,5 kilometer från en grusväg sydväst om Suttarboda till en annan väg en bit öster om Norasjön.
Trion sprang rakt på (de hade givit sig själva tillåtelse att avvika 100 meter från ideallinjen, vilket de lyckades hålla med två små undantag som skedde av misstag), och klarade av de 29,5 kilometerna fågelvägen på 31,7 obanade och bitvis både genomblöta och stentuffa kilometer, med en effektiv löptid på 4.50 från söder till norr (exklusive två stopp för energipåfyllning).
Kartbladet var, trots att skalan var 15 000-del, 2,2 meter långt! Det kan mycket väl vara tidernas längsta långsträcka, och säkerligen en av de vackraste, i varje fall för oss Kilsbergsälskare. Så, in och kolla bilderna på länken ovan, om ni nu inte gjort det. Och jag förstår verkligen vad Regborn menar med den där avslutande meningen: ”Det första vi diskuterade i bilen hem var hur vi skulle göra om det nästa år!”

Ny seger för Bergdahl – dags för terrängmästerskapen

I helgen avgjordes Billingehusloppet i Skövde, en trevlig tävling som jag var på plats och tittade på för ett par år sedan (sambon och bonusdottern sprang, själv var jag skadad). Det är alltid ont om örebroare i start- och resultatlistorna eftersom tävlingen krockar med Åstadsloppet, men en utflyttade Fellingsbrolöpare fick i varje fall kliva upp överst på prispallen: Lisa Bergdahl, som sprang 10 000 meter på U22-EM i friidrott i somras och sedan dess bland annat hunnit med att vinna U22-klassen på Lidingöloppet, visade att terrängformen är fortsatt god och utklassade konkurrenterna i motionsklassen över fem kilometer (17.42 på en kuperad och rätt mjuk bana gav en segermarginal på sex [!] minuter till tvåan). Det hade förstås varit mer intressant att se henne mäta krafterna med klubbkompisarna (i Göteborgsklubben Sävedalen) Sara Christiansson, Linn Söderholm och Malin Strand, som blev etta, trea och fyra på 37.44, 39.53 respektive 40.18 i 10,5-kilometersklassen.
Och även om vi länge befunnit oss mitt i terrängsäsongen växlar den nu upp ytterligare ett par snäpp när Örebro läns långa terräng-DM avgörs i Åsbro på lördag (den preliminära startlistan är nu släppt efter att föranmälan stängde i går, med Daniel Attås och Heshlu Andemariam i herrarnas 12 000-metersklass och Liduina van Sitteren, Anna Pettersson och Maria Eriksson i damernas 8 000-metersklass, men utan löpare som Erik Anfält, Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Josefin Gerdevåg och Linus Rosdal), terräng-SM löps i Huddinge helgen därpå och NM i Danmark följer ytterligare två veckor senare (däremellan är det Kilsbergsleden) och därefter EM i Slovakien, där Svenska friidrottsförbundet har ”ambitionen är att delta med lag”, vilket bör göra att Bergdahl ligger mycket bra till för en av sex svenska K22-platser. Men då gäller det förstås att fortsätta prestera på samma sätt som i Skövde.

Om man bortser från de riktig tunga (tioåringarna) blev det inga pallplatser för länslöparna i Daladubbeln, den klassiska stafett- och patrulltävling i Falun som avslutar ungdoms- och juniororienterarnas tävlingssäsong, i Falun i helgen. Men i de öppna motionsklasserna som samtidigt avgjordes, och som lockade över 700 löpare både lördag och söndag, fanns en hel del tunga namn med (alla från Jonas Buud till William Lind), och på söndagen tog Hagabys Viktor Larsson en andraplats på den längsta banan.

Wengelin vann Bergslagsloppet – efter konkurrentens punktering: ”Stolpe in i stället för stolpe ut”

Efter punktering i utbrytning (med nästan garanterat topp två-placering) på SM, tappad sadel (!) i spurten på Cykelvasan och krascher och teknikstrul (senast punktering på Karlstad XC i går, där han bröt efter runt 30 av 78 kilometer) fick Örebrocyklisten Matthias Wengelin, i fjol VM-femma i sprint men i år mer inriktad på långlopp, äntligen tillbaka lite tur. När Bergslagsloppet avgjordes med start och mål uppe i Ånnaboda i dag kom han loss med Michael Olsson två mil före mål, men fick släppa Serneke-Allebike-åkaren och rullade mot en klar andraplats när han plötsligt, bara kilometern före mål (av totalt 67 kilometer), fick syn på Olsson framför sig – med framhjulspunktering. Det skriver Wengelin om på instagram. ”Tog ett bra tag att komma ikapp och det kändes som han skulle åka ifrån mig trots punkan”, skriver Wengelin, som till slut vann med 20 sekunders marginal, och därmed tog sin andra seger i tävlingen (den första kom när Bergslagsloppet var långlopps-SM för första gången, 2015), på tiden 2.30.59.
”Inte det roligaste sättet att vinna på men efter kedjebrottet på SM, punkan igår på Karlstad XC och mycket annat strul den här sommaren så var det ändå skönt att passera mållinjen först”, skriver Wengelin, och tillägger ”i dag var det stolpe in i stället för stolpe ut”.
Trean, Norrtäljes Mikael Flockhart, var över 4,5 minuter bakom (och värt att ntoera är att Garphyttans egen Marcus Jansson, mer känd som mounatinbikeorienterare, tog femteplatsen). Linn Gustafzzon, från Täranby, vann damklassen på 2.57.00.
En kollega var på plats och tog ett litet annat grepp om Bergslagsloppet i den här artikeln (som är pluslåst).

Emilia Fahlin gjorde säsongens sista tävling för stallet Wiggle-High5 (nu återstår bara linjeloppet i VM om två veckor, för landslaget) när världstouren avslutades med Madrid challenge. Och laget lyckades exakt med vad de föresatt sig: Att ge belgiska spurtkanonen Jolien D’hoore möjligheten att spurta hem sin tionde internationella seger för året i loppet över 87 helt centralt belägna kilometer: Och det gjorde hon. Efter finfint lagarbete släpptes hon loss ett par hundra meter före mål, och plockade ned Coryn Rivera och Roxan Fournier.

Det blev väntade segrar för Tisaren på både dam- och herrsidan när stafetterna avslutade DM-säsongen i orientering i Örebro län. Lovisa Persson, Rebecka Nylin och förra helgen landslagsdebuterande Ellinor Tjernlund vann med förkossande 14,5 minuters marginal efter att ha varit snabbast på alla tre sträckorna. Persson förvisso bara sekunden före Milans Josefin Erlandsson, som låg i rygg vid första växlingen, men Nylin över 2,5 och Tjernlund nästan fem från de näst snabbaste löparna på sina respektive sträckor (Milan tog ändå silvret till slut Hagaby bronset).
På herrsidan var det mer dramatik när Tisarens Erik Lindgren växlade först som sexa, över 6,5 minuter bakom Hagabys Jakob Wallenhammar, men juniorlandslagsmannen Filip Jacobsson sprang in nästan hela avståndet och skickade ut Daniel Attås, som liksom Tjernlund sprang Euromeeting för landslaget förra helgen, bara fem minuter bakom Hagabys DM-kung Viktor Larsson. Attås plockade sedan ned Larsson (som hade tre guld och ett silver på fyra DM-tävlingar i år, trots att han stod över natt-DM i fredags) med nästan tre minuters marginal (Larsson och Hagaby fick ändå med sig ännu ett silver medan KFUM Örebro löpte hem ett brons tio minuter bakom).

Anfält vann Bergslagsleden ultra – krossade egna banrekordet

Redan när man läste på Erik Anfälts instragramkonto i går, att han bestämt sig för att starta Bergslagsleden ultra i dag, förstod man åt vilket håll det barkade. Örebrolöparna har ju superform just nu, förmodligen är han bättre än någonsin tidigare (och förhoppningsvis får han visa det också svart på vitt på en asfaltsmara i höst, i kanske Sevilla). När han sprang hem tävlingen med start i Digerberget och mål i Ånnaboda var varken själva segern eller marginalen, nästan 18 minuter till tvåan Edvin Karlsson och över 25 till trean Per Arvidsson, det mest imponerande utan marginalen till Anfälts egna, årsgamla banrekord. 2016 sprang han, med skadekänningar, hem segern på 3.46.17 (nio sekunder snabbare än i ovädret 2015 när han i bra form, men på grund av fel- och omkullspringningar i blöta, gjorde 3.46.26). I år? 3.38.56. En bra bit under 3.40 på 48 kilometer bitvis rätt teknisk stig, alltså. Med över 1 000 höjdmeter. Jisses!
IF Starts Maria Eriksson, som sprang Tjejmilen i går, tog en övertygande seger i damklassen på 5.05.13, efter att ha drygat ut avståndet till tvåan Sandra Lundqvist, Kristinehamn, från två till nästan sex minuter sista 15 kilometerna.
Per Eklöf (30 sekunder före Mathias Viktorsson) och Kajsa Rosdal (3.49 före Ingrid Ziegler) vann 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun som ingår i långloppscupen.

Gamla storlöparen Karin Forsberg (som fortfarande har back- och banrekordet i Kilsbergen trailrun) vann premiärupplagan av Run of mine i Zinkgruvans gruva, med över fem minuters marginal på milen på fjolårets VM-tia Frida Södermark. Forsberg vann på 43.08, Frida tvåa på 48.15. Zinkgruvans egna Sebastian Sundius och Oscar Johansson gjorde upp om segern i herrklassen, Sebastian drog längsta strået på 41.17, före Oscar på 42.34. Pluslåst bildextra finns här.

Josefin Tjernlund fortsätter, som jag skrev redan i går, att gå från klarhet till klarhet. I dag dyngade hon till med en andraplats, endast slagen av landslagskollegan Alva Olsson, över långdistansen som avslutade Euromeeting i Norge. Tisarenlöparen var 63 sekunder bakom Olsson över de knappa nio kilometerna (fågelvägen) och 67 sekunder före trean och resten av fältet. Överlag var det en mycket bra dag för Tisaren med Lilian Forsgren på femte plats, landslagsdebutanterna Ellinor Tjernlund och Ellinor Eriksson på tionde och elfte och Andrea Svensson på 17:e av 39 startande i damklassen. Och i herrklassen blev Daniel Attås elva, fyra minuter från pallen, av 45 löpare. Nu väntar ett landslagsläger i Norge innan världscupfinalen i Schweiz avslutar den internationella orienteringssäsongen.

På hemmaplan följde Viktor Larsson upp lördagens DM-guld i medeldistans med ett nytt i långdistans, återigen närmast före Johan Aronsson (som höll undan Jakob Wallenhammar med 19 sekunders marginal i silverstriden, Anton Hallor på fjärdeplatsen var däremot över nio minuter från medaljstriden). Medeldistansmästaren Josefin Erlandsson fick däremot nöja sig med en femteplats på medeldistansen, där Lovisa Persson tog hem guldet 1,5 minuter före Elin Winblad och med Josefine Wallenhammar på tredjeplatsen. I Värmlands långdistans-DM tog ex-Tisaren och -karlskogingen Linda Take brons medan karlskogingen Frida Johansson revansch på nattsilvret i fredags med ett guld.

Just nu sitter jag i pressrummet i Sandhamn och laddar för morgondagens Ö till ö. Lite uppsnack hittar ni här (pluslåst).

Kemppi tog femte raka – och Maria Magnusson nytt SM-brons

Dagens allra största bedrift i länet svarade förstås Tove Alexandersson för. Har man tio VM-guld och är rankad som världens bästa i två sporter – orientering och skidorientering – och därtill trivs när distanserna blir långa (plus att ingen av landslagskollegorna ens kom till start) så blir det stora avstånd i en tävling som ultra-SM i orientering i Lekhyttan. I princip hela fältet var samlat till första kontrollen, efter knappt fyra minuters löpning (men Alexandersson var först redan där), och till andra, efter elva minuter, var Borlängelöparen loss och sedan bar det av solo upp i Kilsbergen i ytterligare två timmar och tre minuter innan hon Alexandersson målstämplade, göra segerintervjuer, duscha, äta en hamburgare och tvätta skorna (eller vad man nu gör när man kommit i mål och väntar på att få ta emot karriärens 16:e SM-guld). Anna Wehlin, Skogspojkarna, dök till slut ändå upp som tvåa, nästa 16 minuter senare (det var masstart, och Wehlin var faktiskt fyra, 1,5 minuter från medalj, över två timmar in i tävlingen, men aslutade urstarkt och hade 17 sekunder till godo på Maria Magnusson i mål). Magnusson, som är född och uppvuxen i Örebro och orienteringsfostrad i KFUM, tog alltså andra SM-bronset på två veckor (hon tog ju sista pallplatsen två sekunder före Tisarens Ellinor Eriksson i natt-SM i Östansjö), 57 sekunder före OK Roslagens Rebecka Lindberg. Tisarens Lovisa Persson blev bästa nuvarande länslöpare på nionde plats sedan både Eriksson och Josefine Wallenhammar brutit loppet.
På herrsidan tog Gustav Bergman ett lika väntat, om än inte tillnärmelsevis lika överlägset, SM-guld, 2.32 före Marcus Millegård och nästan nio minuter före trea Fredrik Eliasson. KFUM Örebros Erik Lindgren blev lite överraskande främste länslöpare på sjunde plats (han var snabbaste av alla till första kontrollen, hade 33:e löptid av 36 till den andra men gjorde därefter ett betydligt stabilare lopp, till slut 11.09 bakom Bergman i mål), medan Oskar Andrén blev 14:e, topptippade Viktor Larsson 16:e, Per Eklöf 21:a och Anton Hallor 22:a.
I juniorklasserna blev det inga topp tio-placeringar för länslöparna (men tre elfteplatser genom Josefin Erlandsson, Olle Josarp och Elin Schagerström).
Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson stod över den ultralånga distansen och sprang istället hem en andraplats bakom Kolmårdens Malin Leijon Lind i medeldistanstävlingen i Närkedubbeln på samma arena. Henns klubbkompisar Gustav Hindér och Daniel Attås blev tvåa respektive fyra på herrisdan där Henrik Jonsson vann (i morgon avslutas Närkedubbeln med en långdistans i samma terräng).

Banrekordhållaren och tolvfaldige svenske mästaren Abraham Adhanom, Eskilstuna, sprang hem Wedevågsloppet men missade sin egen bästanotering (och därmed banrekordspriset på 15 000 kronor) med 26 sekunder när han sprang in på 30.21 över de 10,2 kilometerna, närmast före klubbkompisarna Nasir Dawuod och Merih Hagos, drygt en respektive nästan 2,5 minuter bakom. Andreas Ingberg blev bäste länslöpare på herrsidan med 34.57 och tog därmed hem full poäng för tävlingen i långloppscupen där Erik Anfält och Per Sjögren tidigare under säsongen delad lika på segrarna. Sjögren (som inför Tiomila förra helgen beklagade sig på twitter både över sjukdom och andra problem) var med nu också och fick för första gången i årets cup se sig slagen (två gånger har han inte ställt upp), inte bara av Ingberg utan också av Heshlu Andemariam, som därmed gick upp som ny totalledare i cupen.
På damsidan verkar Mikaela Kemppi däremot gå för att avgöra cupen tidigt den här säsongen. Femte tävlingen gav femte raka segern (och hon hade inte heller några utomlänsinslag framför sig när hon passerade mållinjen på 38.27). Josefin Gerdevåg fortsätter rada upp andraplatser under sin comebacksäsong (tidigare i korta terräng-DM och Kumla stadslopp, nu även i Vedevåg på 40.23), medan Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen.

Och så har det dessutom kutats parkrun i dag, men det återkommer jag till på måndag!

 

Efter Vasaloppet och Afrika – sprang Startmilen och Mälarmårdsubbeln samma helg: ”Längtat hela vintern – nu är cirkusen igång”

Martin Regborn på landslagsläger i Estland och Filip Dahlgren alltjämt i rehabträning. Ändå blev det en Hagabyseger i herrklassen i Mälarmårdsdubbelns långdistans på lördagen – för Viktor Larsson. Och det med nästan 4,5 minuters marginal till tvåan, Jonas Engström (OK Hällen), och 5,5 till trean och klubbkompisen Jakob Wallenhammar. I medeldistansen på söndagen följde Larsson upp med en fjärdeplats, 1.38 bakom segraren Joakim Svensk (där blev Tisarens Oskar Andrén femma). Mer att notera? Tja, Filip Jacobsson fortsätter att imponera och visa att han det här året verkligen ska ha den där JVM-platsen han missade förra säsongen, och vann H20-klassen i lördagens tävling med över två minuter. Och så sprang Anton Hallor, Vasaloppsstakaren (som sedan dess hunnit med en ny tur till Marockos berg), hem segern i en motionsklass dagen efter att han slutade på 53:e plats i Startmilen på 39.09 (Hallor som för övrigt är rankad på 100:e plats på den där nya trailrankningen jag skrev om i fredags).

Och så har det varit halvmaraton i Berlin, där Jonas Rosengren (finnkampslöpare från Kumla som började satsa på maraton som veteran) gjorde 1.20.34, drygt fem minuter över perset.

Hallor klarade sitt mål – stakade hela Vasaloppet: ”Helt förstörd i kroppen”

Årets Vasalopp handlade, ur ett länsperspektiv, återigen främst om bröderna Impola (och det berodde ju till stor del på att de tre främsta damåkarna – Maria Gräfnings, Kristina Roberto och Olivia Hansson – inte kom till start). Jag snackade med Bob ganska tätt efter målgång och den pluslåsta intervjun kan ni läsa här (läs också om Adam Karlsson som återigen åkte med 15 kilo kamera på ryggen för att fixa SVT:s sändning) och alla länsåkarnas resultat från loppet finns här.
Och någonstans i den övre femtedelen av den där resultatlistan finns ett namn som sticker ut lite extra: Anton Hallor, Karlslunds IF, 5.36.04. Jag skrev ju i börja av november om Hallors ambition att som nästan-elitidrottare (tror jag att han själv kallade det) i löpning och orientering försöka göra som världseliten i längdskidor och staka hela Vasaloppet. Och efter över 100 mils ren stakträning klarade han i dag målet – och förbättrade därtill både sin placering (1 823 mot 2 262) och tid (5.36.04 mot 5.42.21) jämfört med fjolåret som var första gången då Hallor tog sig igenom de nio milen. Hur det var den här gången? Tja, det beskrev Hallor ganska bra på sitt instagramkonto: ”Jag fick en trög start, men förlorar gör den som ger upp. Passerade som 2 408:e person vid första stationen, stakade i mål fem timmar senare som nummer 1 826. Tugga tugga tugga, så skönt att ha plockat platser hela tiden. Tiden på 5.36 innebar medaljtid, nytt PB i tid med sex minuter och även nytt PB i placering med cirka 400 platser. Allt detta helt utan fäste. Väldig nöjd, trött och helt förstörd i kroppen!”

Nere på Cypern körde örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh in på åttonde respektive tolfte plats i crosscountryloppet Amathus XCO, fem respektive nio minuter bakom segraren Jordan Sarrou (som har tre VM-guld i mixedstafett med Frankrike). Det var avslutningen på deras gemensamma träningsläger som inleddes med ett etapplopp förra helgen.

Panvårens avslutning, då? Jo, i söndagens långdistans fick Tisarens Ellinor Eriksson äntligen kliva upp på pallen som trea efter lördagens två fjärdeplatser (och det trots att hon bommade första kontrollen och bara hade 30:e bästa tid dit). Dessutom tog Hagabys Viktor Larsson en meriterande andraplats i herrklassen, bara 1.40 bakom Ronnebys Denys Shcherbakov.

Och i lettiska Madona körde Axel Ekström upp sig från 33:e till 26:e plats (som femte bästa svensk) när skandinaviska cupens minitour – och hela cupssäongen, för övrigt – avslutades med en jaktstart över 15 kilometer i fristil på söndagen. Återstår att se om det resultatet (och, framför allt, vinterns övriga) räcker för att ge honom en plats i truppen till världscupfinalens minitour i Kanada nästa helg. Beror säkert en hel del på hur slitna VM-åkare väljer att ställa sig till deltagande där. Truppen lär meddelas senast på måndag den 13 mars.

Kemppi missade rekord (efter magras och vadkramp): ”Min första riktiga motgång”

Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).

– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta.
Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig.
Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar?
– Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot.
Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.

Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.

Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.

I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.

Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram  emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.

Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten.  Foto: Torbjörn Andrén
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén

Tack alla för pepp och gratulationer till mitt nya rätt fina pers! Lovar att jag ska njuta av det om en stund men just nu är jag bara så sliten, trött, låg och har ont i en vad. Jag sprang jättebra och helt enligt plan till 25k sen magont, magras, toastopp. Aldrig hänt mig förut… Vilken chock! 😱 Så rackarns slitigt från 30k och in. Kramp och ont i vaden också. Efteråt har jag mått så dåligt som aldrig förr 😂😅😱… Varit på toa 10 ggr, låg på energi och vätska och kunde knappt ta mig hem till hotellet. Cykeltaxi till tunnelbanan var ett måste… Vaden gör ont och jag kan knappt gå… Även om det känns jobbigt så är jag samtidigt nöjd och stolt att jag krigade hela vägen in i mål. Jag spände bågen och vågade satsa. Det hade lika gärna kunnat hålla hela vägen 👊💥 Jag har aldrig fattat eller haft respekt för hur det är att må dåligt och ha ont efter ett lopp men nu vet jag. 🙏Fy tusan! 😱😡😁😅 Nu ligger jag i sängen och kvider 😂😂😂 Kram på er och tack för pepp och fina ord ❤️. Som ni förstår är det blandade känslor och jag gläds inte fullt ut av perset. Än. Det kommer… när jag fått smälta detta en stund och fått i mig lite vätska och energi! Ge mig ett par timmar till så är jag på G igen 😂😅👊💥. Det värsta är att jag inte kan släppa maran på detta sätt. Det kräver mer värdighet, eufori och stolthet. Klart jag gör om det. Någon gång. Men just nu orkar jag inte tänka på det… #hatkärlektillmaran #berlinmarathon2016 #nyttPB #mycketvillhamer

A photo posted by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

A photo posted by larra69 (@larra69) on

Helgens höjdare: ”Skönt att få ett par tävlingar”

1) Lidingöloppet och Berlin marathon
Jag är ju svag för löpning, som ni alla vet, och i helgen smäller det två gånger om. Först ska Linus Rosdal, Mattias Nätterlund och de andra (ex-hälleforsaren Haben Kidane gör ju till exempel en väldigt intressant start i P19-klassen; i fjol var han tvåa i P17 och i år har han ju radat upp personliga rekord hela sommaren) ut i Lidingöloppet, och på söndag är det dags för Berlin marathon med Mikaela Kemppi och Sören Forsberg, bland många andra.

2) Orienterings-SM, medeldistans och stafett
SM-säsong i orientering avslutas med medeldistans i morgon, lördag , och på söndag är det dags för stafett. Alla tunga namn från länet är på plats med ett undantag: Filip Dahlgren som ju tvingats lägga ned säsongen efter alla skadebekymmer. Men faktum är att dagens medeldistanskval innebar att ett par tunga namn föll bort. Hallsbergslöparen Daniel Attås, som vid den här tiden förra året sprang så bra att han fick göra landslagsdebut lite senare under hösten, bommade A-final med över två minuters marginal (efter att ha lagt bort över tre minuter till andra kontrollen, visar sträcktiderna; undantaget den bommen hade han varit fyra i kvalheatet, nu i stället 14:e), och både Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund får nöja sig med B-final medan Rebecka Nylin får springa C-final (förra helgen var alla tre i A-final i långdistans). Några glada överraskningar, då? Jo, KFUM Örebros Ellinor Eriksson fortsätter att visa god form och tog sig till A-final liksom Hagabys doldis Viktor Larsson, 27. Och länets fem mästerskapslöpare 2016 – Martin Regborn, Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Filip Jacobsson (H20) och Andrea Svensson (D20) – tog sig alla till A-final med bred marginal (Regborn var inte bara snabbast i sitt heat utan snabbast av alla i hela kvaltävlingen; även Jacobsson vann sitt kvalheat). Milans Josefin Erlandsson (D20) och Saga Sander (D18), exil-örebroaren Maria Magnusson (damer) och KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (H18) är också vidare till A-final i morgon.
Dessutom avgörs veteran-SM med sprint i dag, medeldistans i morgon och långdistans på söndag. Det är inte mer än en dryg handfull lokala löpare på plats nere i Blekinge, men det blev ändå två medaljer redan på fredagen: Lindebygdens Asta Sjöberg (hur många SM-medaljer har hon tagit genom åren?!) tog silver i D75 och Hagabys Arne Yngström tog brons i H80.

3) Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Emilia Fahlin genrepar inför cykel-VM (i dag kom beskedet att hon får köra både tempo- och linjelopp även där) och gör allra sista tävlingshelgen för det italienska Alé-Cipollini-stallet som hon representerat i år.
– Båda tävlingarna är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM, sa Fahlin till Konditionsbloggen tidigare under veckan.
Fahlin kör med Marta Bastianelli, Martina Alzini, Ane Santesteban, Anna Trevisi och Malgorzata Jasinska på lördagen, medan  Beatrice Rossato ersätter Alzini på söndagen.
– Det är en viktig möjlighet för alla tjejer att avsluta 2016 på bästa möjliga sätt. Vi är i slutet av en säsong som varit full av entusiasm och kommer ta oss an de här två race med självförtroende, bestämdhet och med stora ambitioner, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.

Bubblare: På lördag avgörs dessutom årets roligaste etapp i rullskidstouren Moto eagle tour. Vi snackar ”Kilsbergen skyrace”. En individuell prolog bestående av tre varv uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följs av en jaktstart på sträckan Lannafors–Ånnaboda. Mjölksyrefest utlovas! Dessutom avslutas den svenska långloppscupen i mountainbike med 78 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn. Örebros VM-femma Matthias Wengelin ligger femma inför avslutningen, och har viss chans på titeln och 15 000 kronor i prispengar (tvåan får nöja sig med 8 000 spänn). Men i sådana fall måste Almbycyklisten ta in 29 poäng på Michael Olsson, Serneke Allebike. Men i sådana fall måste Wengelin vinna tävlingen samtidigt som Olsson inte blir tvåa. Grythyttans Fredrik Berg ligger fyra, men har stor chans på tredjeplatsen och 6 000 kronor om han kör bra.