Fahlins nästa utmaning: Giro d’Italia (och här är länslöparna som får springa maraton-SM)

Emilia Fahlin brukar alltid vara rak och ärlig och inte sådär överdrivet ödmjuk som somliga andra idrottare. Pratar inte ned sig själv. I vanliga fall. Men både inför VM i fjol trodde hon inte ens att hon skulle komma i mål, men slutade ändå på en 15:e-plats. Och inför dagens EM-start trodde hon inte på någonting, efter att ha haft en månad med riktigt dålig känsla i kroppen som påverkat både träningsmängden och prestationerna på tävling. Båda gångerna med all rätt, måste man säga. Fjolårets huvudskada höll henne borta från tävlandet i fem månader och träning i över tre, mitt under säsongen. Och nu kom hon alltså återigen in på bakfoten. Men trots det överraskade Fahlin sig själv och alla andra igen. Hon fick gräva djupt och kriga hårt, men på något sätt lyckades hon krigade sig tillbaka till tätklungan flera gånger, och i mål spurtade hon om en sjätteplats och blev elva. Sensationellt bra, med tanke på förutsättningarna (även om det för SOK:s del förstås hade varit ännu bättre om hon lyckats knipa tre placeringar till i spurten …).
Jag pratade med henne efteråt, och hon var sprudlande glad över kämpainsatsen, placeringen och att kroppen äntligen kändes lite bättre. Jag passade förstås också på att fråga vad som händer efter lördagens La Course (mer om den tävlingen på bloggen i morgon), och svaret var en skräll: Giro d’Italia. Varför en skräll? Jo, därför att Fahlin ofta valt bort de långa etapploppen. Girot, som på damsidan oftast varit nio–tio etapper långt (i år nio), har hon förvisso kört sex gånger, men bara en gång de senaste fem åren. Då, 2018, blev hon 69:a i sammandraget efter att som bäst ha blivit sjua på tempoprologen och nia på en linjeetapp. Det är hennes enda topp tio-placeringar i loppet, 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015 blev hon utan.
Girot körs normalt i juli, men startar i år i Grosseto, norr om Rom på italienska västkusten, den 11 september och har mål i Motta Montecorvino (mittemellan Neapel och Bari, längre söderut i Italien) åtta dagar senare.
– Valet var mellan Girot och Boels ladies tour, och det blev inställt, men jag hade ändå hoppats få köra Girot i år. Jag tror att det är bra att få ett stort etapplopp i benen inför oktober (som blir en intensiv månad då alla vårklassikerna i Belgien ska köras, plus för första gången Paris–Roubaix), och det passar när det inte är så många race direkt efter (det är elva dagar mellan sista etappen på Girot och Vallonska pilen), sa Fahlin om valet att köra tävlingen i år.
Men först väntar alltså La Course på lördag.

Stockholm marathon ställdes ju in först på ordinarie datum i juni och sedan på reservdatumet i september, men ett SM blir det ändå, på en 6,7-kilometersbana (backyardlängd!) på norra Djurgården nästa lördag, den 5 september. 40 herrar startar 9.00, 40 damer 13.00. Kvalkriterierna är förstås strikta, herrar måste ha gjort under 2.30 på maraton eller 1.08 på halvmaran under 2019 eller 2020, damerna under 3.00 respektive 1.20. Eftersom 80 löpare med de meriterna inte anmälda sig så har arrangörerna därefter fyllt på med wildcards och löpare som gjort något sämre tider (2.35/3.06, 1.12/1.25).
I morgon ska nya bekräftade start- och reservlistor publiceras, men som det såg ut när den nuvarande publicerades förra fredagen fanns Erik Anfält (SM-brons 2018!) med som 13:e-seedade herrlöpare och Louise Wiker som femteseedade damlöpare, Fanny Schulstad som sjundeseedad och Liduina van Sitteren som tolfteseedad. Dessutom fanns Erica Lech, som sprang så himlas tarkt på Dovra trail i söndags, som andrareserv (jag tror hon kommit in, men låter det vara osagt). Det är starka startfält med Mikaela Arfwedson, Charlotta Fougberg, Carolina Wikström, Mustafa Mohamed, Samuel Tsegay och Adhanom Abraha i topp (men ingen David Nilsson, tyvärr), och av lokala löpare saknar man väl främst Linus Rosdal (och hela och formstarka Josefin Gerdevåg, Jonas Nilsson och Mikaela Kemppi, förstås, plus Johanna Eriksson om vi räknar den Zinkgruvanfostrade Motalabon som länslöpare fortfarande).
Det ska bli spännande att se om det dyker upp några nya namn på listan i morgon.

Virtuella Wadköpingslöpet (man fick springa på den riktiga banan, men under en hel vecka, och skicka in sin tid) har nu äntligen publicerat sin resultatlista. Mattias Nätterlund var som väntat starkast över de tre varven med 43.53 (att jämföra med hans egen segertid 44.00,5 på den riktiga tävlingen i fjol och Jonatan Gustafssons banrekord på 42.18,5 från året innan), men ingen dam gav sig på mer än ett (Ellen Svensson, sex år, var snabbast över det enda med 42.30!).

Bergentz tog sjätte SM-medaljen på sex starter och Franzén knep nytt silver – och Lech och Axelsson snabbast runt Dovra

Medan jag sprang FKT på Munkastigen – mer om det senare – så hände det en hel del andra roliga saker framför allt på springfronten:
** Wilhelm Bergentz fortsatte sin svit av att ta medalj i alla SM-starter han gör utomhus (tidigare ungdoms-SM-guld respektive -silver på 3 000 och 1 500 meter 2018 följt av silver på 1 500, 3 000 och 2 000 meter hinder 2019) med ett SM-brons över 5 000 meter i P19-klassen, som han klivit upp i inför årets säsong, vid JSM i Linköping. 12.33 efter 4 000 meter var inget mördande tempo för Bergentz som gjorde 15.10 på 5 000 tidigare i sommar, men sedan gick det snabbare och med ett halvt varv kvar såg han ut att vara slagen på fjärdeplatsen. Han hade ”en bra bit från bronsplatsen” rapporterar tränaren Mikael Kroon i sociala medier och fortsätter: ”På något sätt hittade han krutet och avslutade med en stark forcering på upploppet och knep bronset”. Hälles Nils Bredin passerades med sju tiondelars marginal, och Bergentz hade faktiskt bara 1,5 sekunder upp till Hälles Sharmarke Ahmed på andraplatsen. Tiden i mål? 15.26,48. Eskilstunas underbarn Emil Millán de la Oliva (guld på 10 000 meter på senior-SM förra helgen) var dock i en klass för sig och varvade hela fältet på väg till nya svenska juniorrekordet 13.56,57. Axel Sandberg blev nia i M22:ornas 5 000-metrslopp på 16.26,14.
** Henrik Franzén har börjat bygga upp en liknande svit: I dag tog han SM-silver på 800 meter i P17-klassen (på 2.00,18, efter ett långsamt lopp, det var sex sekunder över hans månadsgamla pers), efter att tdigiare ha tagit silver på distansen i fjol och brons på 1 500 meter hinder 2018 (å andra sidan har han en retfull fjärdeplats på 800 från 2018 i statistiken också). Nu var han mindre än sekunden bakom Bollnäs Alexander Nyström efter en spurtuppgörelse där större delen av fältet var inblandat.
** Klara Frih följde upp gårdagens femteplats på 1 500 meter med en fjärdeplats på 800, i F19-klassen, drygt en sekund från medalj och 2,5 från segrande Lovisa Bivstedt, Hässelby. Tide 2.15,89 var tre sekunder från perset hon noterade på senior-SM i Uppsala förra helgen.
** Erica Lech och Jimmy Axelsson (trailkungen!) vann andra upplagan av länets kanske mest tekniska stiglopp: Dovra trail, som också är första deltävlinen i Ullmax trailtour. Lech var 22 sekunder före Skövdes My Svensson (men över fem minuter före Noras Kristalina Smårs – hon som har tidernas snabbaste totaltid på En svensk klassiker – på tredjeplatsen) medan Axelsson hade nästan 2,5 minuter till godo på Erik Anfält (som kom med lördagens 10 000-meters-DM i benen). Anfält hade å andra sidan nästan sex minuter bak till Fredrik Härdfeldt som vann en sekundkamp mot David Klasson (mer känd som landsvägscyklist) om tredjeplatsen.
** En virtuell variant av Wadköpingslöpet, med öppen bana och registrering av tider på nätet, genomfördes också under dagen, men eftersom man har hela måndagen på sig att bokföra sin tid så finns ingen resultatlista publicerad ännu.

I morgon förmiddag är det dags för bröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i cykel-EM:s tempolopp, i U23- respektive juniorklasserna.

Stora förändringar i långloppscupen – fyra lopp försvinner och tre nya kommer in

Rekordtidigt (?) är programmet för långloppscupen 2020 nu släppt – bara några få dagar efter finalen av årets upplaga – och det blir faktiskt ett gäng förändringar med fyra lopp ut och tre in. Men den kanske största förändringen är att Startmilen för första gången sedan cupen drog igång 1999 inte kommer vara första deltävling (om jag inte är helt felaktigt påläst). I stället kommer Nora marathon, vars femte upplaga avgörs 2020, att ta över positionen som premiär i cupen. Tävlingen blir dessutom distriktsmästerskap (för seniorer och veteraner) för första gången, vilket inte var någon skräll eftersom det efter att Viby marathon (som varit DM de senaste åren) lagts ned.
Wadköpingslöpet går in på sitt tredje år och kör också entré i cupen, liksom Rusakulan vertikal som efter tre år som renodlat motbakkelöp kommer att arrangeras för första gången i sin nya version (med en längre bana på onsdagen där man springer både upp och ned, och som ingår i långloppscupen, och den korta, vanliga banan måndag och fredag).
Ut försvinner alltså Viby marathon, men också Kilsbergen trailrun (som kommer att arrangeras, men utanför cupen), Spartacusstafetten (oklart om den lever vidare) och Annaloppet (saknas också i tävlingskalendern, så vi får väl se om tävlingen blir av 2020).
Förutom att Nora marathon blir DM i maraton står det också klart att Norasjön runt liksom i år kommer att ha status som DM i halvmaraton (tidigare har bland annat Örebro AIK halvmaraton och Åstadsloppet varit DM).
Vretstorps IF kommer att arrangera korta terräng-DM i april (datum ej klart) medan Stocksäter kommer arrangera DM på 5 000 meter den 17 juni och Glanshammars IF DM på 10 000 meter den 3 augusti. Långa terräng-DM har ännu inte fått någon arrangör, men ska som vanligt löpas helgen före SM (17 oktober, alltså).
Regelmässigt ser jag inga förändringar i cupen, poängfördelningen är densamma och löparna får fortsatt räkna sina tio bästa resultat. Liduina van Sitteren och Per Arvidsson är regerande mästare.
I den ordinarie tävlingskalendern har nu också Munkastigen trailrun fått sanktion. Tävlingens 16:e upplaga kommer gå av stapeln den 25 april.

I dag kom också bekräftelsen på att Filip Danielsson får köra i landslagsdress i premiären i skandinaviska cupen i helgen. 24 svenska herrar kommer att köra tävlingen, varav fem får göra det i den vita dressen; förutom Danielsson också Fredrik Andersson, VIktor Brännmark, Jonas Eriksson och Marcus Ruus.

Senaste nytt från Tybblelundshallen (om Bergentz, Olsson, Tjernlund, Nordling, Regborn, distriktsrekorden och Wadköpingslöpet)

Jag hade vägarna förbi Tybblelundshallen på eftermiddagen, och sprang på både den ena och den andra (ja, alla från Johan Ingjald och Petra Hanaeus via Erika Bergentz och Jonas Rosengren till Martin Nilsson och Jörgen Drageryd). Nå, främst var jag där för att prata med en löpare i Mikael Kroons framgångsrika träningsgrupp (mer om det på na.se om ett par veckor), men jag snappade också upp några nyheter:
** Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, som båda sprang ungdomsfinnkampen i somras, har nu tagit klivet upp i Kroons grupp (de har varit de klart lysande stjärnorna i gruppen under sedan de återvände till KFUM Örebro från Thoren).
** OK Tisarens orienterare Josefin Tjernlund, som sprang de avslutande världscuptävlingarna för Sverige men inte fick plats i någon landslagsgrupp inför 2020, har också börjat träna med gruppen. Kroon har ju frigjort löparpotential i orienterare förut, så det kommer bli spännande att se vilken utveckling hon får. Tjernlund, som kommer från Kyrkhult i Blekinge och som bott i Göteborg, har för övrigt fått jobb i Örebro och flyttat hit.
** Gustav Nordling, som tränat med gruppen ett tag men alltjämt tävlar för Spårvägen (han är från Stockholm men flyttade till Örebro för ett år sedan för att plugga till läkare), var precis hemkommen från Nederländerna där han sprungit klassiska terrängtävlingen Warandeloop och tagit en 29:e-plats på mildistansen med 31.42 (hemmalöparen Mike Foppen vann på 30.01, Napoleon Salomon var bäste svensk på fjärdeplatsen, fyra sekunder bakom).
** Martin Regborn var däremot inte på plats (skötte sin träning i Stockholm den här dagen), men med honom kan man ändå hålla sig à jour via hans blogg – och just i dag bjuder han på ett väldigt intressant inlägg som summerar tränings- och tävlingsåret 2019. Där skriver han bland annat om den missade formtoppen på VM: ”Har funderat en hel del varför jag missade formen så pass grovt. Det som jag gjort annorlunda mot tidigare år är att jag valde att springa O-ringen som gick två och en halv vecka innan VM. Jag var inte sliten på själva VM, däremot blev jag väldigt sliten av O-ringen och fick träna väldigt lugnt en tid efter vilket nog hade negativ effekt på formen.” Han skriver också att han kommer prioritera bort Swedish league (i varje fall inte lägga något fokus där) och kanske också medeldistans-SM 2020 för att fokusera ännu hårdare på VM, EM och världscupen.
** Närkes friidrottsförbunds ordförande Mats Zetterlund var däremot i hallen och berättade att han läst mitt blogginlägg om de nya distrikten och om oron över distriktsrekorden, och hälsade att det troligaste är att Närke ”bara” slås ihop med Värmland, men att ett eller några ytterligare av de nuvarande distrikten kan hänga på. Han vidhöll dock att Närkerekord även fortsättningsvis kommer vara Närkerekord (alltså i princip för klubbar i Örebro län utom Karlskoga kommun och den del av Degerfors kommun som ligger i landskapet Värmland …), och att det inte kommer att ske någon hopslagning med Värmlands (och eventuellt något mer distrikts) rekordnoteringar för det nya distriktet. Om allt klubbas enligt plan bildas de nya distrikten vid årsskiftet 2020/21.
** Zetterlund berättade också att tävlingskalendern för 2020 nu finns utlagd på förbundets hemsida. Den innehåller i princip samma information som listan över lopp som sökt sanktion, med ett litet undantag: Wadköpingslöpet kommer enligt kalendern, till skillnad från sanktionslistan, att även nästa år (precis som de två första upplagorna) avgöras på höstkanten snarare än det vårdatum (19 april) som fanns på den tidigare listan. Det blir ändå nästan en månads flytt, från 22 september i år till söndagen den 23 augusti nästa år. Om nu den nya listan stämmer, alltså (på arrangerade Karlslunds IF:s hemsida finns ännu ingen information om saken). Det blir i sådana fall tre dagar efter Blodomloppet.
Något säger mig att man borde ta sig till den där hallen och öppna öronen lite oftare …

Rusakulan vertikal söker sanktion med sikte på långloppscupen (och blir kanske endagarstävling?) – Wadköpingslöpet blir vårtävling, Tarstaborgsrundan avgörs på Lidingöhelgen och allt annat du måste veta om 2020 års löpning i länet

I dag släpptes listan med de friidrottstävlingar – huvudsakligen löpartävlingar – som hade ansökt om sanktion innan tiden för att göra detta till ordinarie pris gick ut i måndags.
Det största utropstecknet i länet är Rusakulan vertikal, som är en utveckling av det Rusakulan vertikal tour som avgjorts i tre deltävlingar (under en och samma vecka) de tre senaste åren och som blivit en av mina personliga favorittävlingar. Nu har arrangörerna i Random events gått samman med Bergslagsleden ultra-, Örebro swimrun- och #diabetshjältar VK trial-arrangörerna i Nature Running och sökt sanktion för tävlingen (som tidigare arrangerats utan sanktion) med en liten förhoppning om att komma med i långloppscupen. Tävlingen det sökts sanktion för ska arrangeras onsdagen den 22 april. Tidigare år har körts deltävlingar måndag–onsdag–fredag, och vi får väl se om det blir likadant i år eller om de nöjer sig med en tävling den här gången.
Fler nyheter: 
Löparpremiären kommer att bli en krock 2020: Nora marathon ligger kvar på tredje lördagen i mars, men Varvetmilen byter dag från fjärde söndagen (vilket i år skulle ha varit dagen efter den tredje lördagen eftersom mars börjar med en söndag 2020) till en dag tidigare – och plötsligt ligger tävlingarna alltså på samma dag, lördagen den 21 mars.
Tuffa terrängloppet Wadköpingslöpet blir en vårtävling, och flyttar fem månader från näst sista helgen i september (söndag 22 september i år) till näst sista helgen i april (söndag 19 april nästa år). En lite märkligare flytt är Tarstaborgsrundan, som traditionellt har fungerat som ett bra test inför Lidingöloppet, men som 2020 kommer att avgöras dagen efter Lidingö (ja, dagen efter 30- och 15-kilometersloppen, samma dag som tiokilometaren), den 27 september. Även femkilometerstävlingen Hostruset gör ett hopp i kalendern, från helgen efter Åstadsloppet till helgen före.
Vårruset och Gubbracet flyttar en vecka, och Vårruset byter dag från måndag till onsdag vilket gör att Gubbracet kommer att avgöras dagen före nästa år: 26 respektive 27 maj. Fjugestaloppet hoppar också en vecka framåt i tiden, och löps den 3 juni (vilket gör att loppet hamnar efter i stället för före Rallarrundan), liksom Östansjöloppet (från 24 till 29 augusti). Kilsbergsleden flyttas förvisso också fem dagar i stället för två, men det beror ju på att tävlingen alltid avgörs första söndagen i november.
Vintrosaloppet avgörs ju alltid på Kristi Himmelsfärd, så det blir flytt från den 30 maj till den 21 maj medan Lindesjönloppet ligger kvar på nationaldagen (6 juni) och alltså löps på en lördag nästa år, och nyårsafton firas förstås med Sylvesterloppet i Nora.
Östansjö SK har ju sedan tidigare aviserat att Viby marathon läggs ned, däremot vet jag inte varför Svillingeruset, Spartacusstafetten, Kilsbergen trailrun eller Stafesten för Unicef saknas i sanktionslistan. Att Munkastigen trailrun och Gallaberget trailrun inte finns med beror däremot sannolikt att de precis som vanligt är sena med sanktioneringen. Man kan även fortsatt söka sanktionering, mot förhöjd avgift.
Saknas i listan gör också de renodlade DM-tävlingarna – 5 000 meter, 10 000 meter, kort terräng och lång terräng – som förbundet förestår tillsammans med någon arrangerande klubb. Ska det någon DM-tävling över maratondistans 2020 lär det bli Nora som får arrangera den, eftersom Viby nu är nedlagt.

Helgen som gick: Tisarens historiska SM-medalj, Fahlins comeback, Wengelins cupseger, tre löptävlingar i länet och dubbla dubbelsegrar i Stockholm

Det blev av olika anledning (tidsbrist!) inget bloggat i helgen, så här kommer en snabb uppdatering av vad som egentligen hände.

Avslutande SM-helgen i orientering
Vad: Medeldistans-SM på lördagen (kval fredag) och stafett-SM på söndagen.
Resultatlista medeldistans och stafett.
Bästa länsresultaten: Tisaren tog klubbens första medalj genom alla tider i damernas stafett-SM (trots att största stjärnan Lilian Forsgren, som var fyra i medeldistansen, inte kom till start) efter att Josefin Tjernlund spurtat ned IFK Lidingös Anna Bachman. Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson la grunden till den historiska medaljen.
Notera: På herrsidan blev det dubbla femteplatser, men inga medaljer i stafett-SM. Hagabys förstagubbe Per Carlborg tappade nästan 5,5 minuter på täten (Stora Tuna, som höll i och vann) på förstasträckan, men Filip Dahlgren var snabbast av alla på andra (med över halvminuten!) och plockade upp laget från 43:e till sjunde plats, och Martin Regborn tog sedan laget in i medaljstriden, men fick ge sig med sex sekunder mot IFK Göteborgs Max Peter Bejmer i bronsuppgörelsen. Tisarens lag låg efter Filip Jacobssons och Gustav Hindérs insatser trea inför sista sträckan, men Oskar Andrén kunde inte följa Bejmer och Regborn och laget blev femma. I medeldistansen gjorde Regborn precis som på förra veckans långdistans ett starkt kval som följdes av bommar i finalen (i långdistansen hade Regborn den bästa ”bomfria” tiden, uträknat av Winsplits). Den här gången blev det en niondeplats. ”Bom i början, blev ikapplöpt av Albin (Ridefelt) med 2 min och la ner loppet med tanke på kommande världscup”, skriver Regborn på Strava. Tisarens stafettlöpare Josefin Tjernlund, Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund slutade 15:e, 23:a och 26:a, medan Filip Jacobsson och Gustav Hindér blev 25:a och 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen efter succén med en femteplats i norska mästerskapen på samma distans förra helgen (och maratondebutsuccén helgen dessförinnan). Jonatan Gustafsson (sexa i H20) och Valter Petersson (sjua i H18) var som vanligt bäst av länets juniorer.

Grand Prix International d’Isbergues
Vad: 122 kilometer lång cykeltävling på den tredje högsta internationella nivån (UCI 1.2) där Emilia Fahlin gjorde comeback över tre månader efter sin senaste cykeltävling (på grund av huvudskada efter krasch på träning).
Resultatlista.
Vinnare och Fahlins resultat: Den tolv cyklister stora tätgruppen sprack av i slutet, och nederländska Christine Majerus vann spurten närmast före Fahlins teamkompis Clara Copponi, Frankrike. Fahlin blev nia, tolv sekunder bakom.
Notera: Fahlins lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, dominerade tävlingen som inte lockade så många andra högprofilerade team (delvis eftersom den inte är på så hög nivå, delvis för att VM startade i går). FDJ hade därför fem cyklister bland de nio främsta, vilket man mycket sällan ser i cykelsporten. Fahlin var nöjd efteråt, och verkar ha bestämt sig för VM-start även om det ännu inte kommit något definitivt besked:
– Det gick bättre än vad jag hade trott. Jag kunde sitta med rätt så långt upp när det var lite kuperat och göra det jobbet jag skulle. Jag har inte pratat med förbundskaptenen än, utan vi skulle höras i morgon, så vi tar nog beslutet då. Men personligen hade jag tyckt att det hade varit skitkul att få så mycket tävlingar som det går att få, sa hon till SVT i går.
Efter VM återstår två tävlingshelger den här säsongen: I Italien 5–6 oktober (Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli) och i Kina 22 oktober (Tour of Guangxi).

Bergslagsleden ultra
Vad: 48 kilometer långt traillopp (mestadels) på Bergslagsleden, med start i Digerberget utanför Nora och mål i Ånnaboda.
Resultatlista.
Vinnare och bästa länslöpare: Stockholmaren Johanna Gelfgren tog revansch för fjolårets andraplats och sprang hem segern på 4.18.30 – men missade Beata Falks banrekord med 18 sekunder. Petra Hanaeus, som tagit jättekliv framåt i år, var tvåa på 4.45.09. Ärlas Simon Karlsson kapade nio minuter på sin fjolårstid, då han blev trea, och vann nu 15.40 före Almbus Josef Sandell.
Notera: Therese Fjordäng låg trea inledningsvis, men fick ge sig med 3,5 minuters marginal till Mia Gyllebring i kampen om sista pallplatsen. Johan Ingjald tog starten och var var med i pallfajten halvvägs, men föll tillbaka till en femteplats. Johan Röjler gjorde första tävlingen efter Ö till ö-debuten, och sprang hem en sjundeplats. Och själv blev jag åtta, en racerapport kommer!

Wadköpingslöpet
Vad: 9,5 kilometer långt traillopp i terrängen runt Karlslundsspåret.
Resultatlista.
Vinnare: Mattias Nätterlund tog sin första seger sedan comebacken, på 44 blankt, 1.15 före klubbkompisen (i Örebro AIK) Jonathan Kandelin som i sin tur var 19 sekunder före Per Sjögren (som ju inte gör så många tävlingar numera). Arrangörsklubben Karlslunds egen Lena Hasselgren Lindsten hade ännu större segermarginal – 1.17 – till Therese Persson när hon vann på 56.54. Nathalie Karlsson trea, 3.18 bakom.
Notera: Almbys Rihards Darzins, som är en av Sveriges bästa döva orienterare med SM-guld i sprint och VM på meritlistan i sommar, fullföljde som ende löpare dubbeln med Bergslagsleden ultra på lördagen och Wadköpingslöpet på söndagen. Han slutade 21:a på leden på 5.17.49 och 15:e i löpet med 56.12.

Hallbyrundan
Vad: Nio kilometer långt kortlopp på lördagen och 20 kilometer långt crosscountrylopp på söndagen, i Jönköping, som avslutande tävlingar i mountainbikens Sverigecup.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Matthias Wengelin slutade tvåa på lördagen och trea på söndagen, 0,5 respektive 50 sekunder bakom dubbelsegraren Emil Lindgren, och säkrade därmed totalsegern i cupen.
Notera: Det här var frekvent tävlande Wengelins allra sista tävling för säsongen (han har bland annat hunnit köra hem dubbla SM-guld). ”Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt utan tävlingar, istället är det två fina helger ihop med Mountainbikeskolan på G i Hellas”, skriver Wengelin på sin blogg.

Stockholm actionrun
Vad: Åtta kilometer långt hinderbanelopp, med 40 hinder, enligt samma koncept som tidigare genomförts i Örebro.
Resultatlista.
Länsresultat: Det blev dubbelt Örebro på både dam- och herrsidan i Stockholm actionrun. Siri Englund vann 26 sekunder före Sara Forsström medan Englunds sambo Cimmie Wignell vann 23 sekunder före Forsströms sambo Martin Bäckström. Alla andra var över tre minuter bakom, på både herr- och damsidan.

Örebro parkrun
Vad: 122:a upplagan av femkilometerstävlingen lockade 93 löpare som stod över Bergslagsleden ultra som avgjordes samtidigt.
Resultatlista.
Vinnare: Bella Lagrange (21.56) och Conrad Granath (18.33) var snabbast den här veckan.

Helgens höjdare – orienterings-SM med medaljchanser, dubbla trailtävlingar och Emilia Fahlins comeback

1) Orienterings-SM
Medeldistans med kval i dag och final i morgon, stafett på söndag. Jag skrev en hel del inför redan i gårdagens blogginlägg. Det vankas medaljchanser både på medeldistans (Martin Regborn) och i stafett (Tisaren).

2) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
Under lördagen är det dags för sjätte upplagan av ultraloppet mellan Digerberget och Ånnaboda, och på söndag är det dags för andra upplagan av trailtävlingen i Karlslundsskogen.
Till det sistnämnda har 10,5-kilometersloppet, över tre krävande 3,5-kilometersvarv, har jag inte fått tag i någon startlista, men av facebook- och instagramkommentarer att döma är det rätt bra uppställ. Dock inte topparna på herrsidan från i fjol i Jonatan Gustafsson (springer orienterings-SM i stället) som vann på 42.18 eller Erik Anfält (rehabar hälsporre) som var tvåa, sju sekunder bakom. Fjolårssegraren Karin Forsberg (på 48.31), som smugit igång efter sina skadeproblem och bland annat var med och förde upp KFUM Örebro i lag-SM-kvalet i friidrott, är dock ett möjligt namn till start liksom fjolårstvåan Frida Nilsson (på 52.51) som vann Askermountain mudrace i söndags.
Till Bergslagsleden ultra är startlistan publicerad, och där sticker fjolårssegraren Han var bara 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord då (3.44.13 på honom då, 3.38.56 på Anfält 2017) och lär då som nu jagas av Markus Living och Björn Morén (ingen av de tre är från länet), men också av örebroaren Johan Ingjald som den här säsongen tagit stora kliv framåt på förvisso kortare distanser.
Täbys Johanna Gelfgren, som sprang ifrån mig på Swedish alpine ultra, var tvåa bakom Beata Falk i fjol (på 4.36.46 vilket var under det tidigare banrekordet men över 18,5 minuter sämre än Falk) och har tagit jättekliv framåt i år, så hon får gälla som favorit. Kajsa Rosdal var femma i fjol och har god chans att bli bästa länslöpare i år.

3) Emilia Fahlins comeback
I onsdagens blogginlägg gick jag igenom alla förutsättningar inför Örebrocyklistens comeback i Grand Prix International d’Isbergues. Det allra mest spännande är förstås om hon efteråt kommer att välja att köra VM – linjeloppet avgörs redan nästa lördag – eller inte.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

1) Cykel-VM i Innsbruck
På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

2) Orientering x 3
I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

Vem blir först att klara Wadköpingsdubbeln? (Och svenska mästaren till Bergslagsloppet!)

Om tre veckor är det dags för första upplagan av Wadköpingslöpet, ni vet löptävlingen i Karlslunds IF:s regi som ersätter det tio kilometer långa landsvägsloppet Karlslundsloppet, som hade problem att locka deltagare de sista åren och 2017 helt sonika ställdes in (efter att inte ha fått en plats i långloppscupen). Wadköpingslöpet har förstås fått sitt namn som en travesti på klubbens största arrangemang, skidtävlingen Wadköpingsloppet (som i sin tur förstås fått namnet från Hjalmar Bergmans Wadköping), och är ett terränglopp av det något brutalare slaget: ”Örebros tuffaste terränglopp”, enligt devisen på inbjudan.
Banskissen publicerades häromveckan, och även om start och mål sammanfaller med de i Örebro AIK:s Kilsbergsleden, vid Karlslunds motionscentral, så har tävlingsledarna i Karlslund ansträngt sig för att hitta så många branta upp- och nedförsbackar som möjligt i stället för att nöja sig med det befintliga terrängspåret. Vi snackar 18–24 gånger (beroende på hur man räknar var en backe tar slut och nästa börjar) upp- och nedför den ås som löper vid Karlslundsspåret, fördelat på sex–åtta gånger per varv på det 3,5 kilometer långa varv som ska avverkas tre gånger för totalt 10,5 kilometer. Jag har inte varit på plats och provsprungit och mätt höjdmeter än, men mellan högsta och lägsta punkten lär det skilja 25 meter, och det blir ganska många gånger upp och ned, och rätt så brant dessutom. En kul utmaning, helt enkelt.
Enda problemet (och det som gör att bland annat jag själv inte kommer till start) är att tävlingen avgörs den 23 september, dagen efter Bergslagsleden ultra, det 45 kilometer långa loppet mellan Digerberget och Ånnaboda som i år arrangeras för femte gången och som också går i tuff terräng. Återstår att se om loppen snor deltagare från varandra, eller om det lockar olika målgrupper. Vore ju trist om Wadköpingslöpet (eller Bergslagsleden ultra för den delen) gick samma öde till mötes som Karlslundsloppet.
En annan fråga är ju också vem som blir först (och snabbast) att klara av Wadköpingsdubbeln. Har Vasaloppet en trippel måste ju Karlslunds IF ordna en dubbel med Wadköpingsloppet och Wadköpingslöpet, tänker jag. Och sedan är det väl bara att dra igång en cykeltävling till nästa år?!

Redan nästa helg är det dags för Bergslagsloppet, långdistanstävlingen i mountainbike som avgörs uppe i Ånnaboda för femte året i rad. Örebroaren och landslagsstjärnan Matthias Wengelin, som vann 2015 och 2017, är upptagen med VM just då, men Emil Lindgren, som vann SM i OS-disciplinen crosscountry i somras och som dessutom vann just Bergslagsloppet när tävlingen hade maraton-SM-status 2016, är klar för start, meddelar tävlingsledningen via mail. De skriver också att det ser ut att bli deltagarrekord med över 500 cyklister på plats.

Emilia Fahlin står som väntat över Boels ladies tour, som körs i Nederländerna den här veckan. Men när jag sms:ade henne i går meddelade hon att hon är okej efter kraschen i  GP de Plouay i lördags, och att hon kommer att köra Lotto Belgium tour med fyra etapper med start på tisdag. Det är däremot inte klart vilka distanser hon kommer att köra på VM i Österrike i slutet av augusti (hon har ju tidigare känt att hon inte har så mycket att hämta i linjeloppet, som hon väl ändå kommer att köra, och då är frågan om hon kommer att satsa mer på tempo och/eller lagtempo).