Oskar Eklöf trea i Nattvasan – men fick ge sig mot Anders Södergren … (och medaljerna trillar in i veteran-SM)

Nattvasan är ju egentligen mer ett äventyr än en tävling, men alla vill förstås ändå vara först till Mora och den här gången var Oskar Eklöf (som bor i Karlskoga och springer orientering för Örebroklubben Hagaby även om han åker sina skidor för Värmlandsklubben Filipstads SF) tillsammans med sin bror Gustav Eklöf trea i mål på 4.05.52 (en tid som mycket väl kan vara under segertiden i Vasaloppet i morgon bitti, men då ska man ju dels veta att det inte hade börjat snöa under Nattvasan och dels att man får åka fristil  i Nattvasan). Faktum är att det blev någon form av spurtduell mellan Eklöf-laget Natträvarna och Östersunds Linus Karlsson och Johannes Hortlund, som var mindre än sekunden före i mål. Segrarlaget var dock över 24 minuter före, men då anfördes det också av gamle OS-hjälten Anders Södergren, som åkte på 3.41.19 tillsammans med klubbkompisen (i Hudiksvall) Erik Andersson (de var ensamma om att gå i mål före midnatt, starten gick ju vid 20). Södergren har som bäst varit 18:e i ”riktiga” Vasaloppet, men det var så länge sedan som 2000. Och på tal om gamla hjältar så vann Staffan Larsson (heroisk Vasaloppstvåa 1998, segrare 1999) halvloppet Nattvasan 45.

I finalen i skandinaviska cupen, minitouren i Madona, har Axel Ekström haft en trög start. Så har det också varit två distanser som inte riktigt passar örebroaren: Sprint och ett klassiskt lopp (han har gått mycket bättre i fristil i vinter). Men ändå. 78:a i sprintkvalet i går, 24,52 bakom norske Gjöran Tefre som var snabbast och 16 sekunder från avancemang till kvartsfinal, och 63:a på tio kilometer i dag, 1.40 bakom segrande Daniel Stock (det var tio norrmän först …) och 1.10 bakom bäste svensk (John Häggström) på elfteplatsen. I morgon avslutas helgen (och cupsäsongen) med en jaktstart på totalresultatet från de här två tävlingarna, över 15 kilometer i fristil, och då lär Ekström gasa om han vill ha en plats i nationell kvot till världscuptävlingarna i Falun om två veckor (han var bara 15:e svensk i dag).

IF Starts Marie Dasler mötte sin överman på inomhus-veteran-SM, och har fått nöja sig med silver både på 1 500 och 3 000 meter, med 5.28,78 respektive 11.32,52, två respektive tolv sekunder bakom Björnstorps Mia Havinder (Dasler tog dock guld på 400 meter vid lunchdtid i dag, vilket kanske hade viss inverkan på spurtkapaciteten på 1 5000 några timmar senare). I morgon väntar 800 meter och en ny tvekamp med Havinder i K50-klassen.
Noras Rodney Hundermark fick däremot smaka guld i M50-klassen, efter att ha dängt till med ett personbästa över 1 500 meter (4.44,42) vilket efter målfotogranskning visade sig räcka till seger med fyra tusendelar (!) före Morjärvs Mats Olsson. IF Starts Maria Erikson har hittills varit fyra, mindre än två sekunder från medalj, på både 1 500 och 3 000 meter med 5.21,06 respektive 11.22,74. Ex-karlskogingen Linda Take, som tävlar för Karlstadsklubben IF Göta, har fixat dubbla guld i K45-klassen på samma distanser, med 5.10,27 och 10.55,11 har hon varit helt överlägsen.

Andrea Svensson tappade 2,5 minuter redan till första kontrollen på dagens medeldistans i Sverigepremiären i Kristianstad, och därmed var dagen förstörd resultatmässigt. I mål var den tidigare landslagslöparen 22:a, drygt 6,5 minuter bakom segrande Aleksandra Hornik, Polen. I stället blev KFUM Örebros Benita Månsson bästa länslöpare (om man inte räknar ex-örebroaren Maria Magnusson på tolfteplatsen) med en 19:e-plats, 40 sekunder före Svensson. I morgon avslutas helgen med långdistans.

Talangen Wilhelm Bergentz verkar äntligen vara tillbaka efter sin körtelfeber, och tog hem den 93:e upplagan av Örebro parkrun på 17.33 (Mokhtar Bennis och Dennis Bergström tvåa och trea på 18.47 och 18.48, Frida Nilsson bästa dam på 19.34). Speciellt var också att världens med frenetiske parkrunresenär Paul Freyne dök upp just i Örebro för sitt 500:e parkrunlopp. Han har spridit dem på 456 olika evenemang världen runt.

Jonatan Gustafsson fortfarande kungen av 1 000 meter (men vann Lars Lundegård tävlingen?)

2015/16 och 2016/17 var han tvåa bakom Per Sjögren. Förra vintern var Jonatan Gustafsson, då 18, redo att ta över tronen som snabbast i distriktet över fem varv på en inomhusbana (1 000 meter inne, alltså), och i kväll behöll han den genom att vara snabbast av alla i första deltävlingen i Inneserien (märk väl att det inte är säkert att han vann tävlingen eftersom alla resultat ska räknas om till poäng enligt WMA:s tabell). Gustafsson sänkte sitt eget pers (vilket jag felaktigt i fjol kallade för ”snabbast inomhus i distriktet genom tiderna”, men det är oklart eftersom löpare som sprungit snabbare utomhus – ett 50-tal stycken in alles – inte fått sina inomhustider nedskrivna i den officiella statistiken om de inte varit snabbare än utomhustiderna) med 23 hundradelar till 2.34,22, och var exakt två tiondelar före tvåan Markus Bohman över mållinjen. De två är träningskompisar i Mikael Kroons träningsgrupp där även Martin Regborn ingår, men VM-orienteraren fick den här kvällen nöja sig med en fjärdeplats på 2.39,65 (fyra hundradelar långsammare än han gjorde i Triumfglasspelen för två år sedan). Däremellan klämde sig Stocksäters Michael Welday, som liksom Gustafsson är 19 år, in på tredjeplatsen på 2.36,06. De fyra var de enda under 2.40 i tävlingen. Långloppscupssegraren Per Arvidsson kom in på 2.40,57, och längst bak i A-heatet fanns trion som avslutade sina sejourer i Thoren Track and Field: Noha Olsson som gick i mål på 2.44,33, Wilhelm Bergentz som bröt och Henrik Franzén som inte kom till start. Axel Sandberg vann B-heatet p 2.50,36 före hinderbanespecialisten Cimmi Wignell och gamle Finnkampslöparen Jonas Rosengren.
På damsidan (nå, det här är ju en mixedtävling, men man undrar ju ändå vem som var snabbast) gick Maria Eriksson och Marie Dasler en dust i femte heatet, där Eriksson till slut var starkast av Startduon och korsade mållinjen på 3.22,13 (pers med nästan fyra sekunder) medan Dasler avverkade kilometern på 3.27,89. Det kommer bli spännande att se om det faktum att Dasler är åtta år äldre kompenserar för differensen när WMA-tiderna kommer. Jag har bara hittat en omräknare som har över tio år på nacken (tabellerna uppdateras efter nya världsrekord i olika ålderskategorier, så det kan diffa en del från år till år), och där ger Daslers resultat 81,71 poäng mot Erikssons 77,27, vilket i varje fall bör indikera att gammal är äldst i det här fallet. Gustafssons segertid ger i min kalkylator 85,18 poäng mot Lars Lundegårds 3.01,86 ger 86,08, men då börjar differenserna bli så små att det är bättre att vi inväntar de officiella uträkningarna från Gunnar Johansson.
Kul i alla fall att så många som 51 löpare kom till start i en 1 000-meterstävling i Örebro. Inneserien fortstäter med en mile den 31 januari, 2 000 meter den 13 februari och 3 000 meter den 11 mars.

Klubbyten (nästan alla lämnar Thoren) och uppskjutet skridskolopp: ”Skulle troligen slutat med simtävling istället”

38 aktiva över 13 år (det är de som bokförs på Svenska friidrottsförbundets hemsida, eftersom det är de som måste överföra sin tävlingslicens under mer kontrollerade former) lämnade KFUM Örebro för då nybildade utbrytarklubben Thoren Track and field under 2016. Nu visar det sig att nästan alla gått tillbaka. Ja, de mest namnkunniga kastarna har förvisso lämnat för Eskilstuna och VM-sprintern Odain Rose har gått till Spårvägen, men av övriga kommer nästan alla att återvända till KFUM. Däribland flera namn som är välbekanta för de inbitna bloggläsarna: Wilhelm Bergentz, Noha Olsson och Henrik Franzén. Medeldistanstrion är klar för sin nya klubb den 23 december, skriver KFUM på sin hemsida. Jag har gjort en större text om detta som går ut på na.se under förmiddagen (håll utkik!), och när jag pratade med Erika Bergentz, som är citerad där, passade jag förstås på att fråga om de tre talangfulla grabbarna och de andra knappt tiotalet medeldistanslöparna som funnits i samma träningsgrupp i Thoren kommer att uppgå i Mikael Kroons framgångsrika gäng i KFUM, men så blir inte fallet, i varje fall inte initialt.
– Det blir två olika grupper. KFUM har döpt oss till ”yngre medeldistans”. Det är ett litet hopp, åldersmässigt. Den yngsta killen i Kroons grupp är 01:a, och det är bara en kille, de andra är lite äldre. Medan ”Wille” och Noha, som är yngst i vår grupp, är 02:or. Så vi kommer fortsätta att vara två grupper, och Bo-Gunnar Bogges kommer att fortsätta vara huvudtränare för de här grabbarna medan jag sköter mycket av det praktiska, administrativa och håller i en träning i veckan, berättade Erika (som själv håller på att rehaba sin fot efter operation).
Olsson lär representera Thoren för allra sista gången i Inneseriens premiär på tisdag, eftersom övergången till KFUM inte kommer vara klar då. Wilhelm, som också tävlar i skidor för Garphyttans IF, kommer inte att springa då.

Det var ju förresten snack om att det möjligen skulle gå att arrangera 20-milaskridskotävlingen Ice race vintage på Hjälmarens is redan på lördag, men förra veckans drömförutsättningar har regnat bort, och nu ser det ju dessutom ut att bli plusgrader i helgen igen. ”[Skulle vi köra på lördag] skulle det troligen sluta med att det blev en simtävling istället”, skriver arrangörerna på facebook. Tävlingen arrangeras ju den första lördagen under säsongen då det finns förutsättningar, så det är bara att fortsätta vänta.

Axelssons sexa i U23-världscupen, Ekström med toppkänning i Sverigecupen, Frih med tidernas snabbaste kilometer och Regborn med väntad seger

Så var den igång, skridskons U23-världscup, och Adam Axelsson smackade på med fem lopp på två dagar under premiärhelgen i polska Tomaszów-Mazowiecki. Mer om det blir det på na.se i morgon, när jag ska snacka lite med Kumlaskrinnaren, men redan nu kan vi dra resultatraden: 19:e på 1 000 meter på 1.14,63 och sexa i teamsprinten (med Wilhelm Ekensskär och David Karlingssjö) på 1.28,60 (över 1 200 meter) på lördagen och elva på 500 meter på 37.48 och 22:a på 1 500 meter på 1.58,75 på söndagen som avslutades med ett masstartslopp där Axelsson klev av. Tiderna var rakt över runt halvsekunden per 400-metersvarv långsammare än de Axelsson presterade under träningstävlingarna i Inzell i oktober, då han bland annat persade på 500 meter (37,11) och bara var fem hundradelar ifrån på 1 000 meter (med 1.13,40). Nästa U23-världscup körs i Helsingfors 26–27 januari.

Axel Ekström fick ett kvitto på att formen pekar åt rätt håll när han körde in på körde in på en femteplats i dagens 15-kilometerslopp i fristil i Sverigecupspremiären i Idre. De största stjärnorna var förstås iväg på världscuppremiären, men oavsett det var det helt andra framfötter som visades här än i Bruksvallarna förra helgen. Ekström var 33 sekunder bakom segrande Björn Sandström, Piteå, och hade mindre än nio sekunder till pallen. Filip Danielsson klagade på instagram efte rloppet återigen på ryggproblem, men tog ändå en niondeplats, 21 sekunder bakom Ekström och 54 efter Sandström. Adam Gillman gjorde säsongspremiär och anförde en Garphyttetrio på platserna 25, 26 och 28 (med bröderna Lennartsson, runt två minuter bakom täten.
I sprinten i går tog sig Ekström vidare till kvartsfinal som sista man (med en sekunds marginal, 1,23 bak till Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson som blev 32:a. Marcus Lennartsson var ännu vassare med en 21:a-plats, och de tidigare klubbkompisarna (i Garphyttan) fick båda gå i första kvartsfinalen, men åkte ut som fyra och femma (kvartsfinalen var rätt långsam, så Lennartsson var inte nära att gå vidare på tid). IFK Umeås Martin Bergström vann finalen. I juniorklasserna tog Garphyttans Anja Andersdotter helgens bästa placering med en 18:e-plats i sprinten i D18-klassen. Hon blev trea i sin kvartsfinal, men var 97 hundradelar för långsam för att gå vidare på tid.

I Triumfglass-spelen stal Åsbros Klara Frih showen och sprang ifrån både de jämngamla löparna i F17-klassen och samtliga seniorlöpare som delade banorna i samma heat och solovann 1 000-metersloppet på 3.07,50 (tvåan, Hässelbys Åsa Blom, var nästan sju sekunder bakom, och trean, långlopspcupenmästarens Liduina van Sitteren, var över nio bakom på 3.16,58). Frihs tid är den snabbaste kilometern som någonsin har noterats av en länslöpare i F17-klassen, 4,5 sekunder snabbare än Camilla Wellséns 3.12,06 utomhus 1987 (även hon tävlade händelsevis för Åsbro). Man kan hävda att 1 000 meter är en udda distans – men man kan också konstatera att tiden bara är en sekund från vad Lisa Bergdahl, som sedermera fick springa U23-EM, gjorde i F18-klassen 2012.
Nyss fyllda 16 slog även Wilhelm Bergentz till med en av tidernas snabbaste inomhuskilometrar av 17-åringar i distriktet när han vann 1 000-metersloppet i på 2.37,43. Elva P17-löpare har sprungit snabbare än så utomhus (allra snabbast var Peter Virtanen med 2.31,52 1983, men eftersom Närkes friidrottsförbund i sin officiella statistik bara noterar inomhustider på löpare som varit snabbare inomhus än utomhus (den ende som varit det av betydande klass är Albin Olausson med 2.37,92, halvsekunden långsammare än Bergentz), så går det inte att veta om Wilhelm har ingen eller tio löpare framför sig på inomhuslistan (det finns heller inga distriktsrekord inomhus i ungdomsklasserna). En riktigt vass tid var det, hur som helst, och av seniorerna som sprang i samma heat var det bara Ärlas Gustaf Norlander som klämde sig in före på 2.35,95. Bergentz ett år yngre klubbkompis (i Thoren) Henrik Franzén sprang på 2.38,12, Stocksäters 19-åring Michael Welday sprang på 2.38,54, och Thorens Noha Olsson korsade mållinjen på 2.41,21 (strax bakom Starts 32-årige Per Arvidsson, något av en veteran i sammanhanget alltså, på 2.40,95).
Bergentz slog dessutom Triumfglass-spelsrekord med nästan en sekund i P17-klassen med medan IF Hagens Klara Magnusson behåller sitt i F17-klassen, på 3.04,17.

I premiären av Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) kom Martin Regborn till start (och den här gången var inte tävlingen del av något långpass, utan han drog på hyggligt enligt egen uppgift), och då gick det som det brukar. Regborn var nästan åtta minuter före tvåan, Roxens Jonas Andersson, i mål efter åtta kilometer orientering … Lovisa Persson var ännu mer överlägsen i damklassen, där bara tre löpare kom till start – Tisarenorienteraren var över 38 minuter före tvåan. Men då sprang Milans Josefin Erlandsson herrklassen i stället. Totalt kom 78 löpare till start. Nästa deltävling avgörs i Örebro på onsdagen den 5 december. Då blir det nattcup på riktigt …

60 löpare kom till start i den 81:a upplagan av Örebro parkrun, men de riktigt snabba avstod i kylan och Tommy Theoren och Annika Larsson var snabbast på 20.10 respektive 21.20.

Efter Bergentz superlopp på 3 000 meter – kan han knipa rekordet på 1 000?

I lördags sänkte 16-årige Thorenlöparen Wilhelm Bergentz sitt årsgamla personliga rekord på 3 000 meter inomhus från 9,28,80 till 8.57,24 (utomhus har bara Albin Olausson och Pontus Halldin sprungit snabbare i den åldern i distriktet, enligt Närkes Friidrottsförbunds officiella statistik; bästa resultat inomhus framgår inte). Så frågan man ställer sig inför lördagens stortävling i Tybblelundshallen – Triumfglass-spelen – är förstås vad Bergentz kan göra på 1 000 meter, som är grenen han springer där. Tävlingsrekordet i P17-klassen är Abdiqani Khadars 2.38,41 från 2013, att jämföra med Bergentz 2.45,83 från fjolårets tävling. Går det att slipa 31,5 sekunder på 3 000 meter kanske det går att plocka 7,5 på 1 000? Eller åtta, för Albin Olaussons inofficiella distriktsrekord på 1 000 meter inomhus i P17-klassen (2.37,92 noterat 2009; rekordet utomhus är 2.31,52 av Peter Virtanen från 1983).
Bland de intressanta namnen till start på 1 000 meter i Triumfglass-spelen finns också Bergentz klubbkompis Noha Olsson, Örebro AIK:s Liduina van Sitteren och Jakob Nilsson, och IF Starts Maria Eriksson och Mohamed Hassan.
Löparna under 16 år springer istället som längst 800 eller 600 meter.

I morgon eftermiddag kommer ni förresten att kunna läsa ett reportage om Anton Hallors uppdrag som landslagstränare för Irlands orienterare på na.se (håll utkik!), och missa heller inte att min kollega Barbro Isaksson skrev ett längre reportage om Oskar Andréns hjälteinsats när han räddade livet på en medtävlare med hjärtstillestånd, som jag tidigare i höstas berörde här på bloggen.

Ingen succé för Ekström eller Danielsson – och Axelsson lämnade återbud (men rekordfest inne i Tybblelundshallen!)

För två år sedan körde Axel Ekström rakt in i svenska världscup- och Tour de ski-truppen – och i förlängningen in i A-landslaget året därpå – genom en andraplats i Sverigepremiären i Bruksvallarna. Men någon liknande succé blev det varken för honom eller för Filip Danielsson, som fick göra sin världscupdebut förra säsongen och nu har en plats i utvecklingslandslaget, varken i gårdagens tiokilometerslopp i fristil eller i dagens 15-kilometerslopp i klassisk stil. Ekström blev 24:a i dag, nästan tre minuter bakom segrande Calle Halfvarsson och nästan två minuter från pallen, och Danielsson slutade först på 83:e plats – över fem minuter bakom täten och placreingen bakom gamle klubbkompisen Lucas Lennartsson, Garphyttan (Karlslunds Vasaloppstvåa Bob Impola fanns med i startlistan på lördagsmorgonen, men kom inte till start). Emil Hagström blev 15:e man i juniorloppet över tio kilometer, tre minuter bakom segrande Leo Johansson, Skillingaryd.
I morgon avslutas helgen i Bruksvallarna med fristilssprint. Varken Ekström eller Danielsson kommer till start där; det gör däremot Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson som stått över de två första distanserna.

Adam Axelsson gjorde säsongens sämsta resultat på 500 meter (37,92) i norska tävlingen Odalsskøyta i dag, och strök sig sedan från eftermiddagens 1 500-meterslopp. Men efteråt lämnade skrinnaren från Kumla lugnande besked – det handlar inte om problem med den ljumske som strulade, och varken söndagens 1 000-meterslopp eller nästa helgs U23-världscuppremiär är i farozonen. ”Jag valde att stå över. Det var inte så bra förhållanden i Hamar i dag, och jag ville spara på ljumsken. Men jag kände inte av ljumsken något, så det känns bra”, skriver Axelsson till Konditionsbloggen.

I Tybblelundshallen var det slakt av personliga rekord på 3 000 meter i Vinterspelen. Närkes friidrottsförbunds hemsida verkar tyvärr ligga nere i kväll, så jag kan inte redovisa några fullständiga listor över hur många som persade, men i damloppet saftade Liduina van Sitteren på med 10.45,04 (inomhuspers med 42 sekunder!) som segrare, 16-åriga Klara Frih noterade 11.00,93 (pers, tror jag) och Maria Eriksson var tvåa på 11.29,77 (hennes bästa tid i karriären). I herrloppet hängde Thorens 16-åring Wilhelm Bergentz på sju år äldre dansken Martin Olesen som drog in honom på finfina 8.57,24 (Olesen vann på 8.56,70), medan Bergentz jämngamla klubbkompis Noha Olsson blev fyra på 9.30,91 (närmast före 18 år äldre Örebro AIK-löparen Jakob Nilsson på 9.41,77). Ungdomarna sprang 800 meter, och där var Starts Hugo Örn snabbast av länslöparna på 2.17,31 (trea i P15-klassen).

Någon resultatlista från Team Nordic Trail Tours deltävling i Markaskogen i kväll har jag tyvärr inte lyckats hitta (men jag har sett på Instagram att Rihards Darzins sprang – han springer ju överallt!). Darzins sprang förstås också Örebro parkrun på morgonen (han sprang på 20.13) – en tävling som fick se två helt nya vinnare i sin 80:e upplaga.  Petra Hanaeus var snabbast av damerna på 20.48, Daniel Ögren kvickast av herrarna på 18.51.

Sveriges snabbaste 50-åringen tog fjärde guldet bara på Öland – och Axelsson nionde snabbast genom tiderna med skrällperset på 500 meter

Det är något med Marie Dasler och Öland. Ja, eller också är det bara den där grejen att hon är landets bästa löpare över 50. I somras sprang hon hem 1 500 meter (5.23,48, seger med över tio sekunder), 5 000 meter (19.52,12, seger med nästan två minuter) och 10 000 meter (41.42,27, seger med långt över tre minuter) under veteran-SM på Öland, och tillbaka på samma sida bron sprang hon i dag hem veteran-SM i terräng över två tvåkilometersvarv på en golfbana. Dasler, som bor i Garphyttan och tävlar för Örebroklubben IF Start, var nio sekunder före Spårvägens Katarina Löf Hagström i mål, men i och med att de båda var nia och tia totalt av de 34 löpare som startade 11.00 (alla damer från K35- till K75-klasserna) så vet jag inte exakt hur bra koll de hade på att guldet stod just mellan de båda. Hur som helst korsade Dasler mållinjen på 17.21 för säsongens fjärde veteran-SM-guld (för hon fick faktiskt nöja sig med ett silver på 3 000 meter inomhus i vintras).
Även Motalas Johanna Eriksson, som jag ju tidigare i veckan fick reda på är fostrad i Zinkgruvan, tog veteran-SM-guld, i yngsta klassen – K35 – och hon utmanar ju på allvar eliten på dubbla distansen i morgon (hon tog ju SM-brons på 10 000 meter bland seniorerna i augusti). Hon avverkade de fyra kilometerna på 14.40.
Örebro AIK:s Sören Forsberg tog silver i H55 som sprang fyra varv, 8 000 meter, på 31.28, minuten bakom segrande Thomas Sparr, och IF Starts Maria Eriksson tog brons i K40 på 17.04 (med en till hygglig löpare hade Start haft bra chans på silver i damveteranernas lagtävling, men Marie och Maria var ensamma till start) medan Almbys Ljiljana Persson fixade samma valör i K65 med tiden 22.35.
I elitklasserna tog Martin Regborn den mest framskjutna länsplacering med en 14:e-plats. Det var extremt tajt med 15 löpare inom 30 sekunder bakom segrande Napoleon Solomon, Tureberg, och Regborn var 28 sekunder bakom honom och 18 från bronset. Örebrofostrade Tim Sundström sprang in på 33:e plats, 37 sekunder bakom Regborn, och bidrog på så sätt till att Tureberg med nio sekunders marginal till Hässelby fixade lag-SM-bronset bakom Spårvägen och Sävedalen. På damsidan spurtade Lisa Bergdahl, den Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen, ned Louise Wiker, den Hälleforsfostrade Hässelbylöparen, med en sekunds marginal om 15:e-plats och titeln som bästa exillänslöpare. Bergdahl på 14.58, Wiker på 14.59, drygt en minut bakom segrande Meraf Bahta. Långloppscupssegraren Liduina van Sitteren tog 28:e-platsen på 15.37.
I pojkarnas ungdomsklasser avverkade Thorens Wilhelm Bergentz, KFUM Örebros Melker Forsberg och Thorens Noha Olsson fyra kilometer på 13.45, 13.54 respektive 14.06, vilket gav Bergentz en fjärdeplats i P16 (en sekund från silvret!), Olsson en sjundeplats i samma klass och Forsberg en tiondeplats i P17.
I morgon avslutas terräng-SM, med Karin Forsberg och Heshlu Andemariam, samt Regborn, WIker, Bergdahl, van Sitteren och Eriksson som springer igen.

Redan i går dyngade Adam Axelsson, skrinnaren vars succécomeback jag skrev om för två veckor sedan, till med sitt bästa 500-meterslopp i hela karriären – trots att tävlingen gick i tyska Inzell och hans tidigare bästatid kom från den världsrekordsnabba isen på OS-banorna i Salt Lake City. Axelsson dundrade till med 37,11 och var åtta av de 52 startande i tävlingen, en tid som dessutom gör honom till Sveriges nionde snabbaste genom alla tider på sprintdistansen. Trots att han fick problem med ena vaden direkt i starten på det efterföljande 1 000-metersloppet fullföljde han för säsongsbästat 1.13,40, bara fem hundradelar över perset från Calgary, men känningen i vaden gjorde att han strök sig från lördagens 500-meterslopp. Återstår att se om han kommer till start i morgon, söndag.

Jag skrev ju lite om första dagens tävlande i draghundsportens barmarks-EM i torsdags, och i går avslutade de fyra hunddragna Hälleforscyklisterna tävlingen med två niondeplatser (Anders Johanson och Li Hultgård), en 13:e -(Timo Silvola) och en 14:e-plats (Göran Olsson. Närmast medalj, i sekunder räknat, var Hultgård som bara hade 40 sekunder upp till Hanna Bergman som knep bronset, och ytterligare elva till Europamästaren Linne Beate Sinding-Larsen, Norge.

Hemma i Örebro var det, för de som blev kvar, zombieloppet Run for your lives. Det är ju mer en happening än en löptävling, och det är ingen som ”vinner” på annat sätt än att de som kommer i mål med något av sina ”liv” kvar har klarat sig. Däremot var det ju 77:e upplagan av Örebro parkrun i morse, och där drygade Johan Ingjald ut sin ledning som mest segraren genom tiderna genom att avverka de fem kilometerna på 18.33 (Eric Segelberg, som förra lördagen sprang betydligt snabbare än jag i maran i Växjö, blev tvåa på 18.44 medan jag fortfarande är helt slaktad i benen efter 42,2 kilometer asfalt). Ida Lilja var snabbaste dam för första gången.

OK Tisaren tar natten som fyra i Smålandskavlen (det löps två sträckor i mörker på kvällen, och omstart med jaktstart över tre dagsträckor på söndagsmorgonen), om nu det något knepiga resultatet för det enligt liveresultaten ledande kombinationslaget stämmer. Hur som helst var Lilian Forsgren snabbast av alla på förstasträckan (45 sekunder före Sävedalens exilörebroare och förra landslagslöpare Maria Magnusson på andraplatsen) och nästan tre minuter före alla andra, men Lovisa Persson tappade tre placeringar och rätt många minuter på andrasträckan, så Rebecka Nylin på tredje kommer få starta 3.05 från täten (men bara fem sekunder bakom Halden) i morgon bitti. Tvillingarna Ellinor och Josefin Tjernlund avslutar sedan för Hallsbergs- och Kumlaklubben. På herrsidan ligger Tisaren på 18:e plats, 5.05 bakom ledande Stora Tuna.
Hemmavid slutade Karin Persson (24 sekunder bakom Emma Helmersson, Roxen) och Anton Hallor (1.50 bakom Simon Hedlund, Ärla) på andraplatserna i Arosträffen i Västerås.

Favoritsegrar i Åstadsloppet – Anfält tog sin tredje: ”Det är jag otroligt lycklig över”

I finfinaste höstväder avgjordes Åstadsloppet – och det slutade med favoritsegrar för Örebro AIK-löpare på både dam- och herrsidan. Liduina van Sitteren var helt överlägsen och hennes 1.25.54 (42 sekunder långsammare än när hon blev fyra i fjol, men då var konkurrensen en annan) räckte till seger med över fem minuters marginal. Tvåa blev Karlslunds Maja Blom, 33, en doldis (för mig) som bara förekommit sporadiskt på bloggen, som när hon vann Svartåloppet i augusti eller blev trea i Idre fjällmaratons 28-kilometersklass någon vecka senare. Västerås Åsa Bergman knep tredjeplatsen medan Örebro AIK:s AnneMarie Eldholm var tredje bästa länslöpare på tredjeplatsen. De tre sprang in på 1.31.01, 1.31.11 respektive 1.31.58.
Erik Anfält tog sin tredje seger och nionde pallplats (tre av varje, han har dessutom en fjärdeplats på meritlistan) i loppet där han stod överst på pallen 2010 och 2011 (förra året stod ju Anfält som segrare i ungefär ett dygn, innan två felaktiga diskningar plockades bort). Den här gången trodde ju jag att han främst skulle utmanas KFUM Örebros Thomas Chaillou, men istället var det Uppsalas Thomas Stevens som orkade följa längst. I mål skiljde bara tio sekunder till Anfälts fördel, 1.10.10 mot 1.11.20. Linköpings Fredrik Eriksson tog tredjeplats på 1.12 medan Chaillou fick nöja sig med fjärde (näst bästa länslöpare) på 1.12.59 (Jonas Nilsson var tredje bästa länslöpare). ”Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över”, skriver Anfält bland annat i ett känslosamt inlägg på instagram (se nedan).
I långloppscupen lyckades Andreas Ingberg (1.19.37) ta exakt de två poäng han behövde för att hålla liv i cupen till långa terräng-DM nästa lördag (”årets skitlopp” skrev Ingberg på sitt låsta instagramkonto och fortsatte ”efter en öppning på 17.10 första fem kilometerna så var det god natt. Kravlade in på sämsta tiden på fem år.”). För att Ingberg ska nå ikapp Per Arvidsson (1.16.36) i cupen krävs nu att han vinner de tre tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte är bättre än trea (i Kilsbergsleden och Lucialoppet) eller femma (i DM).
Fellingsbrofostrade förra U23-landslagslöparen Lisa Bergdahl vann som väntat femkilometersloppet (17.45; tvåan Frida Nilsson, Örebro AIK, sprang på 19.08) precis som KFUM Örebros 20-åring William Wickholm som noterade finfina 15.30 (16-årige Noha Olsson, Thoren, tvåa på lika fina 16.44).
Karin Forsberg fick för första gången i år (?) se sig slagen hemma i länet, men det krävdes en löpare utifrån – Akeles Cecilia Kleist som var sex sekunder snabbare i milloppet (37.51 mot 37.57). På herrsidan återupprepades resultatet från Hostruset förra veckan: Markus Bohman (33.07) några sekunder före Jonatan Gustafsson (33.09). 16-årige Wilhelm Bergentz (34.56) då som nu fyra.

View this post on Instagram

Hyfsat beslutsam och beredd att göra jobbet idag. Nämligen att försöka bärga min tredje seger i loppet som ligger mig så varmt om hjärtat, Å-stadsloppet. Det var liksom i detta lopp som "allt" började. Eller allt och allt 🙂 men det var i alla fall här som jag 2006 sprang in på 1.31 och började tycka om löpning på riktigt allvar. Och kärleken till löpningen och loppet består än. När jag på startlinjen idag "scannade av" konkurrenterna bestämde jag mig för att försöka göra loppet den "hårda vägen" (trycka på från start och hoppas att det ska bära in i mål). Min ultrasatsning i sommar har knappast gjort mig speedigare så någon spurtuppgörelse ville jag inte ha 😃. Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över. Den första jag fick krama om i mål var min 10 åriga son som precis sprungit i mål i sitt första millopp (53.59) tillsammans med sin kompis Adam och @springandersspring. Vissa lördagar är bättre än andra. Detta var en sån. 📸1,3,[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] #åstadsloppet #örebroaik #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Trots att hela 953 löpare (plus ett stort antal barn) sprang Åstadsloppet fanns 54 kvar som ställde upp i Örebro parkruns 75:e upplaga. Bland dem: Per Sjögren, som på grund av återkommande skadekänningar sprungit mycket lite i år (i fjol var han ju bland annat topp tio på både 5 000 och 10 000 meter på friidrotts-SM), som sprang in på 18.46 med joggingvagn … Sara Moser var snabbaste dam på 25.50.

Tove Alexandersson sprang hem världscupfinalen i skyrunning, det 29 kilometer långa Limone skyrace, vid Gardasjön i Italien, med över 2 500 höjdmeter. Men det fanns fler orienterare på startlinjen – och bland dem Lilian Forsgren som sprang in som 42:a.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …