Persson slog svenskt rekord med 30 sekunder – Dasler putsade sitt eget och gjorde Inneseriens näst bästa resultat någonsin (och nu har hon i princip avgjort serien)

Nu har resultaten från Inneseriens 2 000-meterslopp, som avgjordes i Tybblelundshallen i går kväll, landat på Närkes friidrottsförbunds hemsida, och i den kan man läsa om två svenska veteranrekord:
► Marie Dasler putsade sitt eget svenska rekord på den udda distansen i D50-klassen, satt i fjolårets Inneserie, med från 7.25,03 till 7.08,81. Det är en riktig pangtid av en löpare som fyller 52 år i år, och beräknas motsvara 91 procent av ett tänkt världsrekord för 52-åriga damer utomhus. Det innebär Inneseriens poängmässigt näst bästa resultat genom alla tider, bara toppat av Håkan Eriksson 9.30,93 på 3 000 meter (som 58-åring) i fjol.
► Almbys Bo Persson slog det svenska M70-rekordet med över 30 sekunder när han sprang in på 7.55,36 – det tidigare var satt av IK Akeles Åke Palmqvist och låg på 8.25,5. Perssons tid motsvarar 83,52 procent av ett tänkt världsrekord, så det är alltså inte riktigt på nivå med Daslers men svenskt rekord likafullt. 2 000 meter är ju en ovanlig distans och på damsidan är sex av nio svenska veteranrekord satta just i Inneserien som är ett av få tillfällen där den löps.
Herrarnas toppresultat, rent tidsmässigt, gick jag ju igenom i gårdagens blogginlägg. Någr fler noteringar:
► Förra junior-EM-femman Moa Rothman, Västerås FK, var som väntat snabbast av damerna med 6.28,40 – medan Liduina van Sitteren var snabbaste länslöpare 18 sekunder före Siri Englund, på 6.49,84 respektive 7.07,47.
►Poängmässigt slutade den tidsmässigt vinnaren Jack Karlsson som tvåa bakom Dasler, på 86,33 procentpoäng. Martin Regborn, tvåa på tid, sprang in 85,51 för tredjeplatsen. Persson (83,52), Även Erik Framme (82,89), Rothman (82,78), William Wickholm (81,63), Michael Welday (81,12), Alexander Larsson (80,40).
► Oskar Hansson och Framme, som jag i går skrev verkade ha utgått, sprang i stället i B- respektive C-heatet.
► I sammandraget ryckte Marie Dasler, som var tvåa bakom Rose-Marie Enmalm i fjol, till en jätteledning – med 265,85 poäng har hon 29,23 poängs marginal till tvåan Cimmie Wignell. Det betyder att inte ens Daniel Komens världsrekord på 7.24,90 ens skulle vara nära att räcka för att  Wignell skulle gå om i det avslutade 3 000-metersloppet. Men det finns ändå en något så när realistisk utmanare: IFK Noras Rodney Hundermark. Om Dasler inte springer snabbare 11.51,89 så räcker det att Hundermark gör 9.14,72 – vilket förvisso är över en minut snabbare än han sprang i motsvarande tävling i fjol, men ändå inte totalt omöjligt. Den sista tävlingen i Inneserien, 3 000-metersloppet, avgörs den 11 mars.

Marie Dasler på väg mot svenskt rekord. Foto: Börje Nordin

Tio bästa resultaten, i förhållande till ålder, i Inneseriens historia:
94,16: Håkan Eriksson, Malungs SOFK, 9.30,93 på 3 000 meter som 58-åring 2019.
91,00: Marie Dasler, IF Start, 7.08,81 på 2 000 meter som 52-åring 2020.
90,15: Marie Dasler, IF Start, 5.40,32 på engelska milen som 52-åring 2020.
89,86: IngMarie Johansson, 11.38,85 på 3 000 meter som 55-åring 2019.
89,78: Erika Bergentz 4.46,27 på 1 500 meter som 44-åring 2017.
89,67: Patrik Johanssons 2.50,15 på 1 000 meter som 51-åring 2016 (egentligen december 2015).
89,18: RoseMarie Enmalms 12.58,50 på 3 000 meter som 62-åring 2016.
89,06: Susanne Malmqvists 4.09,82 på 1 000 meter som 68-åring 2020 (egentligen december 2019).
88,98: RoseMarie Enmalms 6.12,45 på 1 500 meter som 63-åring 2017.
88,92: RoseMarie Enmalms 8.48,59 på 2 000 meter som 65-åring 2019.

För övrigt är det förstås otroligt häftigt att Rebecca Högberg redan tagit sig tillbaka till svenska landslaget. Men mer om det senare i veckan!

Historiskt grym tid av Jack Karlsson i Inneserien (men fortfarande ingen fullständig resultatlista)

Fortfarande har jag inte lyckats komma över någon fullständig resultatlista från kvällens deltävling i Inneserien – 2 000 meter – i Tybblelundshallen, men Mikael Kroon har postat en bild på resultatet i A-heatet på twitter, och är kan man se att formstarke Jack Karlsson minsann spurtade hem segern drygt två sekunder före Martin Regborn och dängde till med 5.29,32. Det kan vara den snabbaste tiden en länslöpare någonsin sprungit 2 000 meter på inomhus på. Det är i vart fall bättre än Jonatan Gustafssons ”Inneserien-rekord” på 5.33,15 från i fjol och de enda som har bättre pers ute är Åke Durkfeldt (5.16,0 från 1945), Ernst Andersson (5.26,8 från samma år), Kjell-arne Sjögren (5.28,79 från 1982) och Jan Landberger (5.28,8 från 1960).
Regborns 5.31,55 är också en topptid i sammanhanget, ingen utom Karlsson har sprungit så snabbt i Inneserien, bara de fyra nämnda har sprungit snabbare utomhus. Enligt omräkningen för kön och ålder ger 5.29,32 för en 21-årig herrlöpare Karlsson 86,33 procentpoäng. För en jämförelse med en vanligare distans motsvaras samma poäng av 8.31,65 på 3 000 meter – alltså över fem sekunder snabbare än Karlssons nysatta pers.
William Wickholm var tredje snabbast på 5.47,07 följd av Michael Welday – som varit så stark på slutet – på 5.50.48, Alexander Larsson på 5.56,09 och Cimmie Wignell på 5.58,89. Markus Bohman, Erik Framme, Karl Wilenius, Axel Sandberg och Oskar Hansson – som alla fanns med i A-heatets startlista – verkar ha uteblivit.
Jag återkommer förstås med mer från tävlingen i morgon, när vi förhoppningsvis har en fullständig resultatlista.

Tyske hindermästaren vann Sylvesterloppet, Ekström kunde inte hålla Klæbos rygg och sista chansen att rösta i Pulsklockan

Nyårsafton och kvällen närmar sig, så det får bli ett kort blogginlägg i dag:
** Här kan ni läsa om Sylvesterloppet (resultatlistan finns här), där tyske 3 000 meter hinder-mästaren Tim Stegemann putsade Martin Regborns banrekord och tog en solklar seger. KFUM Örebro-duon Melker Forsberg och William Wickholm, som jag skrev om på förhand, fick sällskap av starka klubbkompisar som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Axel Sandberg och Lars Drageryd, vilket gjorde att fjolårssegraren Forsberg fick nöja sig med en åttondeplats. Karlsson gjorde ett superlopp och slutade på andra plats, 48 sekunder bakom Stegemann, och före IFK Göteborgs förre orienteringsvärldsmästare Fredrik Bakkman, som vann svenska trailtouren i år, blev trea. Örebrolöparen Frida Nilsson, IF Start, följde upp fjolårssegern med en ny, på 42.55, 49 sekunder före tyskan Rebecca Langrehr, som tagit VM-guld i modern femkamp. Starts Antje Wiksten blev trea på 45.24.
** Och här kan ni läsa om Axel Ekströms tankar efter 53:e-platsen över 15 kilometer fristil i Tour de ski i dag. Klockhammarsonen säger att han inte haft någon toppkänsla hittills under touren, och han kunde inte hålla Johannes Høsflot Klæbos rygg mer än i några kilometer i dag. I morgon väntar jaktstart, inte på totalresultatet som jag tidigare felaktigt skrivit utan på dagens resultat. I sammandraget är Ekström 54:a efter tre av sju etapper.
** Sju timmar återstår att rösta på NA:s pulsklocka 2019. Jonas Nilsson leder bara 13 röster före Emilia Fahlin och 20 före Liduina van Sitteren, så fortfarande kan allt hända. In och rösta om ni inte redan gjort det!

Ekström klar för Davos – återvänder till banan där han slog igenom i världscupen (och Wickholm nära Gustafssons ”rekord” på 1 000 meter)

Axel Ekström får, som jag tippade i gårdagens blogginlägg (men i övrigt var det inte många rätt …), chansen även i Davos. Därmed kommer han hålla sviten vid liv och ha kört alla distanstävlingar i världscupen före Tour de ski. Det betyder förstås att han ligger jäkligt bra till för en plats även där. Men redan i Davos kommer Ekström ha säsongens bästa chanser till poängplacering hittills. Formen är uppåtgående, det är betydligt färre norrmän på startlinjen jämfört med i Lillehammar (åtta i stället för 15), det är Ekströms favoritdistans på menyn (15 kilometer fristil) och det är en bana han har väldigt bra minnen på (på dagen för tre år sedan, den 10 december 2016, gjorde Ekström sin ”riktiga” världscupdebut just i Davos, och tog världscuppoäng över dubbla distansen). Banan är utslagsgivande med 183 höjdmeter per femkilometersvarv (alltså 550 över 15 kilometer) där lejonparten finns på varvets första halva, som i mångt och mycket är en lång klättring på 84 meter med några korta utförsbackar (med höjdförlust) som avbrott. Dessutom ligger Davos uppe i Alperna, så banans högsta punkt är över 1 630 meter över havsnivån.
Calle Halfvarsson står över den här helgen också, efter sin förkylning, så Ekströms lagkompisar på söndag blir liksom i Lillehammar Jens Burman, Johan Häggström och Björn Sandström, plus Karl-Johan Westberg och Gustaf Berglund (av dem är det bara Häggström som dubblerar och även kör lördagens sprint). Filip Danielsson får alltså som väntat lämna laget, liksom Marcus Ruus.
Danielsson ska istället köra premiären i skandinaviska cupen, i finska Vuokatti. Han står över fredagens sprint i fristil men är anmäld både till lördagens masstartslopp (30 kilometer i klassisk stil) och söndagens distanslopp (15 kilometer i fristil).

Jag missade för övrigt att Triumfglasspelen avgjordes i söndags, men så var det. Men faktum är att det var nere och nosades på de snabbaste tider som någonsin noterats av en länslöpare på 1 000 meters-distansen i den här hallen (något officiellt 1 000-metersekord finns inte, och löpare som sprungit snabbare utomhus har inte fått med sina bästa innetider i någon statistik, så hur många – om någon – av de 50 löpare som sprungit snabbare än Jonatan Gustafssons 2.34,22 utomhus även gjort det inne vet ingen). Nå, i herrheatet i söndags var William Wickholm bara 58 hundradelar från Gustafssons toppnotering när han sprang in på 2.34,80 (och då ska man veta att Gustafsson satte den tiden i början av förra innesäsongen – för att mot slutet av densamma vara i sådan form att han tog sig till SM-final på 1 500 meter).
Eftersom Markus Bohman gjort 2.34,42 och Jack Karlsson 2.34,45 så är Wickholm därmed fyra av tusenmeterslöpare inomhus (i varje fall i modern tid) i länet. Och alla fyra ingår i Mikael Kroons träningsgrupp … Det gör för övrigt även tvåan i loppet, Noha Olsson, som slog till med 2.39,46 (och då ska man komma ihåg att han är 17, fyra år yngre än Wickholm). Stocksäters Viktor Sjökvist var snabbast i 17-årsklassen (Olsson har fått flytta upp efter tävlingsårsskiftet den 15 november) med 2.49,54, liksom Glanshammars Elin Freed på 3.19,34.
De yngre ungdomarna sprang i stället 800 och 600 meter.
Hade Wickholm eller Olsson ställt upp – och presterat samma tid – i Inneseriens 1 000-meterslopp förra veckan hade de noterat 84,30 respektive 84.03 poäng och slutat på tredje plats.

Regborns supertid – sprang fem kilometer på 14.51 i Stafesten

Stafesten för Unicef, Örebro
Vad:
Löpning, stafett i centrala Örebro (start och mål i Wadköping), 5×5 kilometer. Andra upplagan (tävlingen hette tidigare Bellmanstafetten och arrangerades då bara i Stockholm, sedan 2018 på en rad orter).
Resultatlistan.

Vinnare: KFUM Örebros förstalag med Alexander Larsson, Michael Welday (inlånad från Stocksäter), William Wickholm, Martin Regborn och Tim Sundström på 1.2017. Andraplacerade IF Start var nästan nio minuter bakom, på 1.29.03.
Notera: VM-orienteraren Martin Regborn noterade snabbaste tiden av alla, officiellt 14.51, på fjärdesträckan. Det är sex sekunder snabbare än tiden i Hostruset 2016 som jag tror är Regborns officiella landsvägspers på distansen (och en tid som hade gett 13:e plats på SM i helgen, om det nu är översättningsbart till bana). Tim Sundström, som bröt SM-loppet över 5 000 meter i Karlstad i söndags, var inte oväntat näst snabbast, på 15.48. Jag ställer mig dock rätt frågande till själva tävlingen, har den någon framtid i Örebro? I fjol kom 42 lag till start, i år bara 39. Och då är det ändå ett rätt stort arrangemang. Det är uppenbarligen svårt att få snurr på stafetter, titta bara på Spartacusstafetten och Stripastafetten dras med rätt skrala startlistor i förhållande till länets övriga långlopp.

Träningstävlingar i orientering
Vad: Motionsorientering i Lindesberg och Karlskoga.
Resultatlistor här och här.
Vinnare: Per Eklöf var som vanligt snabbast i norra länsdelen, medan Oskar Eklöf sprang ifrån Per Jansson i den västra.

Från i går:

Ö till ö
Vad: Swimrun, inofficiellt VM över 65 kilometer löpning och 9,5 kilometer simning, i Stockholms södra skärgård.
Resultatlistan.
Bästa länsresultat: Ex-örebroaren Anna Hellström blev, tillsammans med förra VM-simmaren Susie Moonan, tvåa i damklassen, 22 minuter bakom segrande Fanny Danckwardt och Desirée Andersson på 9.27.31.
Notera: Örebroarna Johan Röjler (tre OS som skridskoåkare) och Oscar Nilsson gjorde debut och blev 63:a på herrsidan på 11.25.58. Jag pratade med båda efteråt, en artikel som går att läsa här.

Markus Bohman med mäktigt genombrott – 2000-talets näst bästa tid på 5 000 meter (och Ahlsson klar för nytt landslagsuppdrag)

Jösses! Sällan har man väl sett ett sådant genombrott av en sådan ändå hyfsat etablerad löpare som det som Markus Bohman stod för i kväll. Stockholmaren, som flyttade till Örebro för att plugga på universitet för några år sedan, ingår ju i Mikael Kroons träningsgrupp i KFUM, och sedan han kom med där har han tagit stadiga kliv framåt. Men inget som det här. På Sollentuna GP i kväll slaktade han sitt eget pers på 5 000 meter med nästan 40 sekunder och gick in på 14.34,39 – den näst snabbaste tiden av en distriktslöpare under hela 2000-talet. Den ende som sprungit snabbare är Per Sjögren (14.30,27 vid SM i Malmö 2009), och kollar vi genom alla tider är det bara åtta löpare som sprungit snabbare (Bo Engdahl har distriktsrekordet på 14.19,82 från 1991, i övrigt är det bara Nicklas Källmén och Sjögren som sprungit snabbare än Bohman gjorde i kväll de senaste 30 åren). I själva tävlingen blev Bohman sjua. Norrmannen Narve Gilje Nordås vann på 14.08,69 före David Nilsson (som sprang som hare, han verkar gå för svenskt rekord på maraton i höst) på 14.11,70. Förre IF Start-löparen Heshlu Andemariam fanns också med, men fick släppa tidigt och gick in på 15.41,84.
Jag utmålade Klara Frih som kvällens största lokala begivenhet inför galan, och hon gjorde årets bästa svenska tid av en F17-löpare på 800 meter med 2.14,82, vilket ändå var drygt en sekund från det två år gamla perset men en väldigt fin säsongsdebut. Tiden räckte till en tredjeplats i galans C-heat, drygt en sekund bakom finska segraren Heini Ikonen. Ett par löpare i B-heatet sprang långsammare än Frih, så det hade ju varit kul att se vad hon kunnat åstadkomma i den omgivningen. Alexander Larsson sprang säsongsbästa på 800 med 2.02,25, William Wickholm gick in på 4.10,41 på 1 500.

Jonathan Ahlsson har ju haft en flygande start på säsongen och imponerat inte bara i juniortävlingar utan också visat klass bland eliten hemma i Sverige, trots att Örebrocyklisten bara är förstaårsjunior. Nu är han klar för sitt andra landslagsuppdrag: Debuten i Course de la paix i Tjeckien i maj följs av tyska etapploppet Saarland Trofeo 20–23 juni. Ahlsson är uttagen som en av sex herrjuniorer tillsammans med Södertäljes trio Axel Moureau, Anton Dahlbom och Edvin Lovidius, Team Ormsalvas Felix Svensson och CK Bures Hjalmar Klyver. Tävlingen körs i västra Tyskland, inte så långt från Saarbrücken och franska gränsen, och består av fem etapper över fyra dagar, där lördagen består av två ”halvetapper”. Alla utom lördagens andra ”halvetapp” körs eller avslutas på varvbanor, och totalt ska 453 kilometer avverkas. Etapploppet har körts sedan 80-talet, och största svenska framgången är Fredrik Ludvigssons andraplats i sammandraget 2012.

En annan liten cykelnyhet på tisdagen var att Matthias Wengelin, örebroaren som är en av Sveriges främsta mountainbikecyklister och som gjort fina resultat i både VM och EM, tar över som mountainbikeansvarig på riksidrottsgymnasiet i Skara i höst.
– Det var inte allt för längesedan som jag själv gick på skolan och kommer ihåg vilka förväntningar som jag hade på utbildningen och lärarna. Det ser jag som en enorm styrka, säger han till Svenska cykelförbundets hemsida.

Redan i går kom nyheten att Fis worldloppet cup, internationella skidförbundets långloppsserie som senaste tio åren blivit utkonkurrerad av skiclassics, läggs ned. Därmed blev Karlslundsåkaren Maria Gräfnings den allra sista mästaren.

van Sitteren vann igen – två dagar efter jätteperset i Stockholm (och så nära var KFUM Örebro lag-SM-finalen i friidrott)

Nog har jag skrivit om Erik Anfälts galna tävlingsscheman och andra som sprungit ohemult många tävlingar, men frågan är om inte Liduina van Sitteren tar något sorts pris. Förra sommaren satte hon sig ju i bilen direkt efter totalsegern i Viby marathon och åkte och vann korta klassen i Jordgubbslunken – och i går kväll sprang hon hem Rallarrundan på 18.11 två dygn efter att ha gjort sitt livs maratonlopp (sin livs tävling över huvud taget, kanske) i Stockholm med 2.54.17 vilket var ett marapers med över fem minuter och ett Stockholms-pers med över 6,5 minuter.
Rallarrundan, på gång och cykelbanor i Hallsberg, är en femkilometerstävling som ingår i långloppscupen, och van Sitteren var 42 sekunder före Frida Nilsson och ytterligare 18 före trean Petra Hanaeus. Seger var van Sitterens sjunde på sju starter i långloppscupen i år, och det känns som att det är dags att uppdatera listan över hennes resultat så här långt i år:

Etta i Inneserien 1 mile 31 januari.
Etta i Inneserien 2 000 meter 11 februari.
Tvåa i Inneserien 3 000 meter 13 mars (bakom Klara Frih).
Etta av länslöparna (tvåa totalt) i Startmilen 6 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 9 april.
Etta i Örebro parkrun 13 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 16 april.
Etta av länslöparna (tvåa totalt) i Örebro AIK halvmaraton 17 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 23 april.
Etta i Wedevågsloppet 4 maj.
Etta i Glanshammars terrängserie 7 maj.
Etta i korta terräng-DM 9 maj.
Etta i Hälleforsterrängen 11 maj.
Etta i Glanshammars terrängserie 14 maj.
Bästa länslöpare i Göteborgsvarvet (halvmaraton-SM) 18 maj.
Etta i Örebro parkrun 25 maj.
Etta i Fjugestaloppet 29 maj.
Tredje bästa länslöpare i Stockholm marathon (maraton-SM) 1 juni.
Etta i Rallarrundan 3 juni.

Långloppscupens regerande mästare på herrsidan, Per Arvidsson, har tävlat sparsamt senaste 1,5 månaderna, men var tillbaka i kväll och vann på 16.05, åtta sekkunder före Michael Welday och 43 före Johan Ingjald. De båda gick alltså också under 17 minuter. I långloppscupen gör tredjeplatsen Ingjald till ny ledare, två poäng före Wilhelm Bergentz (och Arvidsson kliver upp som fyra, på samma poäng, första-, andra- och tredjeplatser som trean Kevin Henriksson men med färre fjärdeplatser). Nästa deltävling är Lindesjönloppet på torsdag. Det sätter punkt för en superintensiv cupvecka med fyra tävlingar och 24 poäng på spel på mindre än nio dygn (där dessutom Stockholm marathon ”stör” många av topplöparna mitt i). Kul förresten att se att Rallarrundan blivit en sådan deltagarsuccé – i år 199 i femkilometersklassen med tidtagning och därtill fanns ungdomsklasser och många som sprang utan klockning.

Från helgen missade jag att lag-SM-kvalet i friidrott avgjordes, och att det var snubblande nära att KFUM Örebro skulle ta sig till finalen, som avgörs under SM-veckan. Det hade ju verkligen varit mäktigt! Svenska friidrottsförbundets Jonas Hedman skriver att KFUM-idrottarna faktiskt trodde att de hade vunnit kvaltävlingen i Norrköping. ”Matchen fick ett märkligt slut sedan en felräkning kommit i ljuset” skriver förbundet, och när det felet rättats visade det sig att Växjö hade tagit platsen en poäng före Örebro. Eftersom Växjö hade fler andraplatser än KFUM hade laget behövt ta två poäng mer för att kvala in (eller bytt placering med just en Växjöatlet i någon gren). Om det var nära? Tja, i diskus hade det räckt om Linus Bernhult kastat 60 centimeter längre. Eller också kunde Bimo Soenarso ha sprungit fem hundradelar fortare på 100 meter samtidigt som Rasmus Hugosson tog 1,75 i höjd i första istället för i tredje försöket. Då hade det räckt.
medel- och långdistans, då? Jo, KFUM matchade ett gäng lovande killar som levererade fyra tredjeplatser (men förlorade kampen mot Växjö med 12–13 … det var den där försmädliga poängen igen!). Alexander Larsson sprang 800 meter på 2.03,83 (2,7 sekunder från segern), William Wickholm 1 500 på 4.07,65 (knappt sex sekunder från segern), Markus Bohman 5 000 på 15.17,16 (34 sekunder från segern) och Jack Karlsson 3 000 meter hinder på 10.13,54 (60 sekunder från segern).
”Vi kämpar dock vidare och räknar med att ha ett ännu starkare lag nästa år och därmed nå lag-SM-finalen”, skriver KFUM på sin hemsida.
KFUM:s damer tävlar i division 1, nivån under lag-SM-kvalet, och den seriematchen har flyttats till höstkanten i år och avgörs den 8 september, i Sollentuna.

Ännu lite tidigare, i torsdags, sprang Lisa Bergdahl hem ett pers på 1 500 meter på Bauhuasgalan. Hon blev åtta i ett nationellt heat (kryddat med ett par norskor) på 4.33,45, och följde därmed upp silvret tillsammans med Sävedalen på 3×1 500 meter på stafett-SM förra helgen.

I går presenterades förresten den slutgiltiga uttagningen till junior-VM i orientering, utan helgens SM-silvermedaljör Jonatan Gustafsson.

Ekströms succé i världscupcomebacken – finns det en liten VM-chans, trots allt?

Ingen, som följer Vinterstudion eller läser på na.se, lär väl ha missat dagens största nyhet i konditionsidrottslänet: Axel Ekström smackade till med en 27:e-plats, som näst bästa svensk, i världscupcomebacken. Det var första gången på över två år som Klockhammarsonen tog världscuppoäng, och det var ju första gången i vinter han fick chansen att köra i världscupen. Och faktum är att han äntligen får dra på sig den vita landslagsdressen igen (ja, han fick ju det i skandinaviska cupen i Vukoatti för några veckor sedan, så helt ovant är det inte) redan på söndagen, eftersom han tagits ut till ett av de två svenska stafettlagen och därmed uppgraderas från den nationella kvoten han åkte i på lördagen (i IFK Moras dress). En lång (pluslåst) intervju med Ekström om dagens framgång finns att läsa här.
Lördagens distans, 15 kilometer fritt, finns inte med på VM-programmet i Seefeld i vinter (det vankas klassisk stil, istället), och det vore väl för mycket att tro att Ekström skulle ta sig hela vägen dit trots att han var reserv på hemmaplan i VM-truppen för två år sedan och trots lördagens succé (håll i minnet att Calle Halfvarsson och Oskar Svensson saknades, även om det är nog så imponerande att Ekström spöade åkare som Jens Burman, Daniel Richardsson och Björn Sandström). Trots de resultaten får Richardsson (på klassisk sträcka, så det är väl givet) och Burman åka i svenska förstalaget i söndagens stafett (ihop med Halfvarsson som är tillbaka, och Viktor Thorn, som var ende svensk som var före Ekström på lördagen) medan Ekström får nöja sig med en klassisk sträcka i andralaget (kanske ett litet test för att se om han ändå, möjligen, har i en VM-trupp att göra?) där Tiio Söderhielm (44:a på lördagen, 33 sekunder bakom Ekström) och Karl-Johan Westberg (47:a, 43 sekunder bakom) får ta hand om sträckorna i fristil, som borde passa Ekström bättre. Nå, det kommer också en SM-vecka som ett sista test, med start redan på onsdag.

Man kan för övrigt ställa klockan tidigt i morgon, för nu är det bekräftat att Karlslunds Maria Gräfnings, som vann Dolomitenlauf förra helgen, kommer till start i Marcialonga. Damerna startar redan 7.50, och Gräfings kommer ha startnummer 20030. Bob Impola har startnummer 27 bland herrarna, som startar tio minuter senare.

I Scandic indoor games i Huddinge fick KFUM Örebros Markus Bohman och örebroaren Heshlu Andemariam (som flyttat till Stockholm och bytt IF Start till IFK Lidingö, som han nu gjorde en av sina första tävlingar för) springa B-heat på 3 000 meter. Därmed fick de ingen draghjälp av de riktigt snabba löparna, utan fick i stället göra loppet själva. Bohman vann heatet på 8.54,78, Andemariam var tvåa på 8.55,63. Det gjorde dem till nia och tia totalt (före två löpare i A-heatet). Tim Sundström kom inte till start, däremot sprang Mikaela Larsson (som vann Stockholm marathon – alltså inte bara SM-klassen utan hela tjotaballongen, i fjol) i samma heat och gick i mål på 9.50,14.
I dag kutade KFUM:s Jonatan Gustafsson 800 meter på 1.58,30 (drygt 1,5 sekunder från inomhusperset), halvsekunden bakom segrande Eskilstunalöparen Aleksej Pirgholizadeh. Stocksäters Michael Welday och KFUM.s William Wickholm blev tvåa och trea i B-heatet, nia och elva totalt, på 2.02,45 respektive 2.02,65.

Och hemma i Örebro var Petra Hanaeus (21.13) och Johan Ingjald (19.25) snabbast i dagens parkrun. Har ni hört den förut? Jo, de båda var snabbast även förra veckan, och Ingjald har nu 19 segrar i tävlingen totalt (flest av alla, ingen annan har mer än 15) medan Hanaeus nu har varit snabbast fem veckor i rad och därmed tangerade Annica Sjölunds rekord på raka segrar (från de fem första veckorna, våren 2017).

Favoritsegrar i Åstadsloppet – Anfält tog sin tredje: ”Det är jag otroligt lycklig över”

I finfinaste höstväder avgjordes Åstadsloppet – och det slutade med favoritsegrar för Örebro AIK-löpare på både dam- och herrsidan. Liduina van Sitteren var helt överlägsen och hennes 1.25.54 (42 sekunder långsammare än när hon blev fyra i fjol, men då var konkurrensen en annan) räckte till seger med över fem minuters marginal. Tvåa blev Karlslunds Maja Blom, 33, en doldis (för mig) som bara förekommit sporadiskt på bloggen, som när hon vann Svartåloppet i augusti eller blev trea i Idre fjällmaratons 28-kilometersklass någon vecka senare. Västerås Åsa Bergman knep tredjeplatsen medan Örebro AIK:s AnneMarie Eldholm var tredje bästa länslöpare på tredjeplatsen. De tre sprang in på 1.31.01, 1.31.11 respektive 1.31.58.
Erik Anfält tog sin tredje seger och nionde pallplats (tre av varje, han har dessutom en fjärdeplats på meritlistan) i loppet där han stod överst på pallen 2010 och 2011 (förra året stod ju Anfält som segrare i ungefär ett dygn, innan två felaktiga diskningar plockades bort). Den här gången trodde ju jag att han främst skulle utmanas KFUM Örebros Thomas Chaillou, men istället var det Uppsalas Thomas Stevens som orkade följa längst. I mål skiljde bara tio sekunder till Anfälts fördel, 1.10.10 mot 1.11.20. Linköpings Fredrik Eriksson tog tredjeplats på 1.12 medan Chaillou fick nöja sig med fjärde (näst bästa länslöpare) på 1.12.59 (Jonas Nilsson var tredje bästa länslöpare). ”Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över”, skriver Anfält bland annat i ett känslosamt inlägg på instagram (se nedan).
I långloppscupen lyckades Andreas Ingberg (1.19.37) ta exakt de två poäng han behövde för att hålla liv i cupen till långa terräng-DM nästa lördag (”årets skitlopp” skrev Ingberg på sitt låsta instagramkonto och fortsatte ”efter en öppning på 17.10 första fem kilometerna så var det god natt. Kravlade in på sämsta tiden på fem år.”). För att Ingberg ska nå ikapp Per Arvidsson (1.16.36) i cupen krävs nu att han vinner de tre tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte är bättre än trea (i Kilsbergsleden och Lucialoppet) eller femma (i DM).
Fellingsbrofostrade förra U23-landslagslöparen Lisa Bergdahl vann som väntat femkilometersloppet (17.45; tvåan Frida Nilsson, Örebro AIK, sprang på 19.08) precis som KFUM Örebros 20-åring William Wickholm som noterade finfina 15.30 (16-årige Noha Olsson, Thoren, tvåa på lika fina 16.44).
Karin Forsberg fick för första gången i år (?) se sig slagen hemma i länet, men det krävdes en löpare utifrån – Akeles Cecilia Kleist som var sex sekunder snabbare i milloppet (37.51 mot 37.57). På herrsidan återupprepades resultatet från Hostruset förra veckan: Markus Bohman (33.07) några sekunder före Jonatan Gustafsson (33.09). 16-årige Wilhelm Bergentz (34.56) då som nu fyra.

View this post on Instagram

Hyfsat beslutsam och beredd att göra jobbet idag. Nämligen att försöka bärga min tredje seger i loppet som ligger mig så varmt om hjärtat, Å-stadsloppet. Det var liksom i detta lopp som "allt" började. Eller allt och allt 🙂 men det var i alla fall här som jag 2006 sprang in på 1.31 och började tycka om löpning på riktigt allvar. Och kärleken till löpningen och loppet består än. När jag på startlinjen idag "scannade av" konkurrenterna bestämde jag mig för att försöka göra loppet den "hårda vägen" (trycka på från start och hoppas att det ska bära in i mål). Min ultrasatsning i sommar har knappast gjort mig speedigare så någon spurtuppgörelse ville jag inte ha 😃. Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över. Den första jag fick krama om i mål var min 10 åriga son som precis sprungit i mål i sitt första millopp (53.59) tillsammans med sin kompis Adam och @springandersspring. Vissa lördagar är bättre än andra. Detta var en sån. 📸1,3,[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] #åstadsloppet #örebroaik #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Trots att hela 953 löpare (plus ett stort antal barn) sprang Åstadsloppet fanns 54 kvar som ställde upp i Örebro parkruns 75:e upplaga. Bland dem: Per Sjögren, som på grund av återkommande skadekänningar sprungit mycket lite i år (i fjol var han ju bland annat topp tio på både 5 000 och 10 000 meter på friidrotts-SM), som sprang in på 18.46 med joggingvagn … Sara Moser var snabbaste dam på 25.50.

Tove Alexandersson sprang hem världscupfinalen i skyrunning, det 29 kilometer långa Limone skyrace, vid Gardasjön i Italien, med över 2 500 höjdmeter. Men det fanns fler orienterare på startlinjen – och bland dem Lilian Forsgren som sprang in som 42:a.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …