Förbundskaptenen utesluter inte Fahlin på OS-tempot: ”Får avgöra framöver …”

Emilia Fahlin är klar för OS, och förutom en sida i morgondagens pappers-NA blev det också en längre text på na.se som går att läsa här. Men jag tog också ett snack med förbundskapten Martin Vestby, som ringde upp från Belgien och berättade om hur han ser på uttagningen av Fahlin och Sara Mustonen-Lichan som hjälpryttare åt svenska stjärnan Emma Johansson, som fick sitt OS-besked redan i november. Och vet ni vad? Han öppnade faktiskt en liten, liten dörr på glänt för att tidigare tempospecialisten Fahlin skulle kunna få den enda, svenska OS-platsen i tempo fyra dagar efter linjeloppet där tanken är att Johansson ska kröna karriären med ett OS-guld.

– Cykel är en lagsport, ska man vinna gäller det att ha stöttning, för Emma är det viktigt att ha tjejerna med sig så länge som möjligt in mot finalen på tävlingen. Det är väldigt tacksamt att kunna ha hjälpryttare som har så mycket erfarenhet och som känner varandra så väl som Emilia, Sara och Emma. De har kört många tävlingar ihop, och Emilia har dessutom en väldigt stor egen rutin och en väldigt god förståelse för olika aspekter av cykeltävlingar. På så sätt har vi ett bra, harmoniskt lag som kan prestera ihop, säger Vestby till Konditionsbloggen.
Så för Fahlin handlar det om ett renodlat hjälpryttaruppdrag?
– Emilia har visat en stigande nivå sista halvåret, men eftersom banan 
i Rio är så tuff så är det svårt att se något annat än att det blir en uppgörelse mellan de allra bästa i världen på slutet, och då är det vår kapten, Emma, det handlar om. På en så tuff bana som det är på OS så kommer det att vara taktiken att köra för henne. Över den sista backen (åtta kilometer långa stigningen upp till Vista Chinesa, med 400 höjdmeter) kommer bara de bästa vara med, och den är nog i hårdaste laget för Emilia. Man vet aldrig, man ska aldrig avskriva något, men Emilias huvuduppgift blir att hjälpa Emma fram till avslutningsbacken.
– Emilias viktigaste uppgift blir ett parti tidigare på banan, genom ett naturreserverat där det är ett par backar och ett kullerstensparti. Där ska hon vara med och bidra. Sedan vet man aldrig, det kan bli lite som på VM i fjol med en tidig utbrytning, och har hon möjlighet att ta på sig ett sådant jobb och vi väljer att skicka iväg henne vet vi att hon har hög kapacitet. Emilia har varit offensiv och kör mycket i utbrytning senaste månaden.
Ja, hur ser du på Fahlins utveckling senaste året?
– Hon har haft en bra start på säsongen. Ja, hon hade en bra avslutning i fjol och har haft en stigande nivå sedan dess. Efter att ha slitit några år är det kul att se att det börjat lossna för henne. Hon körde ju väldigt bra på VM i fjol, och med lite tur hade utbrytningen kunna hålla hela vägen.
Kommer ni ha någon gemensam OS-laddning med landslaget?
– Tjejerna sitter på proffskontrakt vilket gör att vi inte kan hitta på så mycket, men Emilia och Sara kommer att köra för landslaget i Thüringen Rundfahrt i Tyskland (15–21 juli). Emma kommer också att köra den tävlingen, men hon kommer göra det för sitt proffslag (Wiggle-High5). De andra kommer ändå kunna träna på att ta förningar i förhållande till hur vi önskar att det ska se ut i OS, och förbereda sig för att prestera på topp både mentalt och fysiskt under OS. Efter Thüringen kommer Emma åka till Portugal och träna en vecka, medan Emilia åker till Sverige. Sedan kommer vi åka tidigt till Rio för att vänja oss vid tidsomställningen och kolla in banan.
Det har pratats om en eventuellt fjärde svensk OS-plats, hur är läget där?
– Det är nationsrankningen efter kommande helg som gäller för fördelningen av OS-platserna, och vi slåss med Australien om sista platsen som ger fyra OS-biljetter. Nu gjorde Australien jättebra resultat senaste helgen medan våra cyklister inte plockade så många poäng, så det ser tufft ut att ta sista platsen. Det ska till något alldeles extra helgen som kommer om vi ska greja det.
Tempoloppet i OS då, är det självklart att Emma tar den enda svenska platsen där?
– Den har varit tilltänkt för Emma sedan lång tid tillbaka, men det finns lite diskussioner kring hur vi ska göra. Vi får se.
Om hon avstår, är det Emilia som är starkaste kandidaten?
– Det kan jag inte svara på. Det mest troliga är ändå att Emma kommer att köra, vad som händer annars får vi avgöra framöver.

Förutom allt OS-snack, som ni alltså kan läsa på annat håll, hörde jag lite med Emilia om senaste tävlingen, Women’s Tour de Yorkshire Race i lördags.
– Redan efter de första backarna, efter elva kilometer, var vi bara tre kvar i laget (Ellen Skerritt, Martina Alzini och Annalisa Cucinotta åkte av tätklungan tidigt), så det blev mycket jobb för oss två (Fahlin och Anna Trevisi) som var kvar och kunde hjälpa spurtaren (Marta Bastianelli). Sista 35 kilometer, över sista berget, satte Lizzi (Armitstead) in en attack tillsammans med en annan tjej, så vi fick samarbeta med två andra storlag för att köra in utbrytningen, och det var lättare sagt än gjort. Men det gick vägen. Sedan räckte det tyvärr inte hela vägen för Marta, som var ganska missnöjd. Men även om man önskar att det gått bättre för laget så är jag själv nöjd med hur det kändes. Jag kände mig bra, det var en jäkla fin tävling med mycket supportrar som hejade, och jag hade en himla bra dag på jobbet trots att det var slitigt. Så inget resultat i bagaget, men en bra känsla, säger Fahlin som i morgon bitti flyger till Kina för världstourtävlingen Tour of Chongming Island.

Pratade för övrigt lite med orienteringens förbundskapten Håkan Carlsson tidigare i kväll, efter att världscuphelgen i Polen avslutats med mixedsprintstafett, och pressade honom lite på hur han ska formera EM-laget på distansen. Just mixedsprintstafetten inleder nämligen mästerskapet i Tjeckien om mindre än tre veckor, och Sverige får bara ställa upp med ett lag, två herrar och två damer, där.

– Jag måste analysera och reflektera och väga ihop med det jag tror kan jag flest EM-medaljer åt Sverige, så vi får ihop ett totalprogram med lagom belastning på löparna, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Något som kan vara negativt för  Martin Regborn (i dag sprang Emil Svensk och Jonas Leandersson i svenska förstalaget, och dessutom finns Jerker Lysell, som missade världscuppremiären på grund av hälseneskada, med i leken) som får tävla fyra dagar i rad om han tas ut till stafetten (dagen efter mixedsprintstafetten är det kval och final i individuella sprinten, dagen därpå långdistanskval och sedan långdistansfinal). På damsidan har Lilian Forsgren, som fick springa distansen på VM i Skottland i fjol och dessutom tog en världscupseger i disciplinen, sannolikt långt borta från ett svenskt EM-lag. Tova Alexandersson och Helena Jansson tog damplatserna i förstalaget i dag.
– Vi får se när jag är klar, men jag kommer lämna EM-laget senast en vecka före, säger Carlsson (läs mer om vad han hade att säga i tisdagens pappers-NA).

Regborn efter världscuppremiären: ”Inget topplopp, men ändå godkänt”

I dag har jag inte gjort så mycket annat än att direktkommentera Svampenmaran (se NA:s tv-sändning i efterhand här), skriva om Svampenmaran (här och här) och dessutom lite om terräng-DM (här). Inget kvar till Konditionsbloggen, därmed? Jodå.

Dels var det ju världscuppremiär i orientering i polska Wroclaw, där Örebros Martin Regborn slutade på 24:e plats i herrklassen och Hallsbergs Lilian blev 27:a bland damerna. Regborn var 4.45 bakom överlägsne norske segraren Olav Lundanes, och 3.20 från delade tvåorna Albin Ridefelt, Sverige, och Carl Godager Kaas, Norge (”Dagen bjöd på knappt 40 mininuters kamp mot polska grönområden. Inget topplopp, men ändå godkänt. 24:a och lite världscuppoäng in på kontot”, twittrar Regborn). Forsgren var femma åtta svenska löpare till start, drygt fem minuter bakom Helena Jansson som säkrade svensk dubbelseger en sekund (!) före Tove Alexandersson. Ryska trean Mironova Svetlana slagen med nästan 1,5 minuter, vilket betyder att Forsgren var lite drygt 3,5 minuter från pallen. I morgon avgörs sprinten, med Regborn, Forsgren och landslagsdebutanten Josefin Tjernlund.

Dels var det Women’s Tour de Yorkshire Race, 135 kilometer engelsk landsväg med Emilia Fahlin i tätklungan över mållinjen i Doncaster. Hon tog stort ansvar i att jaga ikapp utbrytningen sista 30 kilometerna och hjälpte fram lagkompisarna lagkompisarna Marta Bastianelli och Anna Trevisi i klungan, men de båda fick ge sig mot nederländska spurtkanonen Kirsten Wild, Hitec products, och nöja sig med femte respektive sjätteplats (”Jag älskade verkligen tävlingen. Fantastisk publik och en härligt kuperad bana, jag ser fram emot att få köra hela touren”, twittrar Fahlin). Nu flyger Fahlin och resten av Alé-Cipollini-gänget till Kina för nästa deltävling i damernas världstour.

Dessutom har det varit underhållande att följa Anton Hallors och Oskar Andréns stressiga orienteringsdygn via instagram, med en elfteplats i Sydsvenska 7mannabudkavlen i Eksjö natten mot lördag och 16:e respektive 22:a plats i Finspångsorienteringens medeldistans på lördagsförmiddagen. Daniel Attås blev för övrigt 15:e i den senare tävlingen.

Däremot har jag inte hunnit se några resultat från premiären i svenska mountainbikecupen, mer än att Linda Meijer vann D30-klassen och att Matthias Wengelin blev sjua bland herreliten.