Basar i Börshuset i Stockholm 1885, en bild med bland andra Anne Charlotte Leffler, Calla Curman och Alfhild Agrell i fornnordiska dräkter.

En basar i Börshuset att minnas

I Stockholms borgerliga kretsar avlöste balerna, soaréerna och salongerna varandra under 1880-talet. Den som tillhörde huvudstadens societet eller kulturelit hade möjlighet att gå bort på bjudning nästan alla veckans dagar. Men ibland hölls påkostade sociala tillställningar dit även andra var välkomna. Den stora basaren på Börshuset i april 1885 var ett exempel. Hit strömmade människor under några varma vårdagar, och det som visades upp i de utsmyckade salarna gjorde starkt intryck på många.

Basaren på Börshuset arrangerades för att dra in pengar till det planerade bygget av Nordiska museet på Djurgården – byggnadsarbetet inleddes 1889 och byggnaden stod färdig 1907 – och Artur Hazlius (1833–1901), museets grundare, övervakade noga att alla detaljer på basaren blev rätt. I ett rum uppfördes en fontän, i ett annat en droppstensgrotta, och på flera ställen fanns vackra landskapsvyer uppställda. Men störst uppmärksamhet tilldrog sig en ryggåsstuga, en låg byggnad utan innertak av äldre nordisk modell, som byggts upp i Börshuset. Därinne betjänades besökarna av några stockholmskvinnor klädda i färggranna, fornnordiska dräkter som skapats av textilkonstnären Hanna Winge (1838–1896).

En av värdinnorna i ryggåsstugan var Anne Charlotte Leffler. På fotografiet från basaren står hon i mitten med en dolk fästad vid sitt bälte. Snett framför henne sitter filantropen Calla Curman (1850–1935) med ett mjödkrus i knät. Det var hemma hos henne som tankarna på ett sällskap för reformintresserade kvinnor tog form. På bilden syns också dramatikern Alfhild Agrell, en annan av Sällskapet Nya Iduns medlemmar. Hon sitter på Anne Charlotte Lefflers andra sida i en ljus tunika och med ett stort hängsmycke om halsen. För en nutida betraktare ser dräkterna mest ut som teaterkostymer, men faktum är att flera besökare tyckte att plaggen var så vackra och så fosterländska att de borde bli stilbildande för alla svenskor. Dagstidningen Fäderneslandets reporter på plats var helt betagen i kvinnorna och deras dräkter:

”Ej ett tecken av nutidens pryderi, smink och behagsjuka! Utan skämt sagt: en vacker tavla, livligt påminnande om den gråa forntid, då ännu civilisationen icke frambragt artificiella rosor på kinderna, turnyr och snörliv, koketteri och lösflätor.”

Snart höjdes röster på dagstidningarnas insändarsidor för en dräktreform i fornnordisk anda. Ingen som hade besökt basaren kunde väl påstå något annat än att de fornnordiska dräkterna var vackra, menade signaturen W. i Stockholms Dagblad den 19 maj 1885. Plaggen var klädsamma för alla sorters kvinnor – unga och gamla, smala och tjocka – och om de började användas mer allmänt på bjudningar skulle förhoppningsvis turnyrer och snörliv snart vara ett minne blott. Kunde inte de fornnordiska dräkterna få bilda utgångspunkt för en dräktreform?

Det tog bara ett par dagar innan Hanna Winge tog till orda och formulerade ett dräktreformatoriskt manifest.

Publicerat av

Henric Bagerius

3 reaktioner till “En basar i Börshuset att minnas”

  1. Hej Henric!

    Jag söker information om Selma Giöbel. Selma tillhörde kretsen Winge och Curmans. Winge för att Selmas far Carl Fredrik och ME Winge var bekanta sedan tidigare. Selma kommer till Stockholm som 23 åring.
    Du kan läsa här https://sites.google.com/site/selmagioebelkonstsloejd1891/

    Jag tar tacksamt emot information om mer skulle dyka upp där Selma Giöbel nämns. Jag vet att hon också var med i dräktskapandet som visades på firman Svensk konstslöjdutställning och Friggamagasinet.

    Jag har funderat på om Selma kunde varit med på fotot i börshuset.
    Leffler och Curman känner jag igen från tidigare foton. Agrell trodde jag lika gärna att det kunde varit Selma. Men så är det inte när man nu ser på foton av Agrell.

    Jag forskar på stamfadern Simon Göbel som kommer från Tyskland i början av 1700 talet.

    Det är i huvudsak en släktrapport jag arbetar med.

    Information om Selma ligger inte långt bort när man kommer till Hanna Winge, Leffler, Ellen Key, lärarinnorna Anna Whitlock, Anna Sandström, Lilly Engström, författarinnorna Alfhild Agrell, Anne Charlotte Edgren-Leffler, Matilda Roos, Amanda Kerfstedt, Lotten Dahlgren, Amelie Wikström och Gurli Linder, Ellen Fries, Therese Gyldén, Agda Montelius,
    systrarna Roos, systrarna Adelborg

    Samt flera som redovisas på bifogad länk.

    1. Hej Bo!

      Vad kul att du intresserar dig för Selma Giöbel. I Riksarkivets gömmor – närmare bestämt i Fredrika-Bremer-Förbundets arkiv – finns flera medlemsmatriklar och andra dokument från den dräktreformförening som bildades i Stockholm våren 1886 när kampen mot modeslaveriet hade kommit igång på allvar. I en av matriklarna hittar jag Selma Giöbels namn och kan konstatera att hon var betalande medlem i Dräktreformföreningen 1887 och 1888. Av föreningens styrelseprotokoll framgår också att olika modeller av hygieniska plagg ställdes ut i Selma Giöbels bod och att det också fanns möjlighet att köpa mönster till plaggen där. Så mycket mer information om Selma Giöbel och hennes relation till den svenska dräktreformrörelsen har jag dock inte. Däremot finns det ju, som du säkert vet, en hel del tidningsmaterial om hennes verksamhet. På tidningar,kb.se går det att göra fulltextsökningar i flera stora dagstidningar från 1880-talet och 1890-talet, och där får du en hel del träffar om du söker på Selma Giöbel.

      Lycka till i den fortsatta jakten på information!

      1. Tack! jag fann den fina bilden du har på sidan. Har försökt identifiera några av kvinnorna, Några känner man igen från andra gamla foton. Högst upp till vänster verkar vara Ellen Key.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *