Bild på kvinnokropp med och utan snörliv

Curt Wallis – läkare med tro på demokratins möjligheter

En av Dräktreformföreningens ivrigaste anhängare var läkaren Curt Wallis (1845–1922). Han arbetade sedan mitten av 1870-talet vid Karolinska institutet i Stockholm och hade sommaren 1884 blivit utnämnd till extra ordinarie professor i patologisk anatomi. Curt Wallis var också sekreterare i Svenska Läkaresällskapet, vars syfte var – och fortfarande är – att främja vetenskap och utbildning i hälso- och sjukvård, och under flera år fungerade han som redaktör för sällskapets tidskrift Hygiea.

Curt Wallis läkare

Det var Curt Wallis som fick tag på boken Dress and Health, or How to be Strong: A Book for Ladies (1876) under en resa till USA, och väl hemma i Sverige såg han till att den hamnade hos några av de kvinnor som engagerat sig i dräktreformfrågan. Den bildade underlag för boken Reformdrägten: En bok for qvinnor skrifven av qvinnor som utkom strax före jul 1885.

Till den svenska bearbetningen skrev Curt Wallis ett av förorden, och i det underströk han att en förändring av den kvinnliga klädseln var oundviklig. Den var helt enkelt en självklar följd av samhällets demokratisering. Precis som mansdräkten efter franska revolutionen vid 1700-talets slut hade blivit en jämlikhetens dräkt, väl lämpad för arbete, skulle även kvinnodräkten komma att ändra form när kvinnorna blev fullvärdiga samhällsmedborgare och fick delta i samhällets utvecklingsarbete. Hur skulle kvinnan kunna dela det tunga samhällsansvaret om hennes andning hämmades av ett hårt åtdraget snörliv och om hon knappt kunde röra sig i sin trånga kjol och sitt tunga släp?

Curt Wallis var också den som drog upp riktlinjerna för Dräktreformföreningen. Det gjorde han i mars 1886 under en föreläsning på Vetenskapsakademin i Stockholm. Bortåt två timmar ägnade han åt att beskriva hur en reform av den kvinnliga klädedräkten borde gå till. Särskilt hård var kritiken mot snörlivet. Med illustrationer av hopklämda bröstkorgar och sneda ryggrader visade han hur ett snörliv sköt kvinnans hjärta uppåt, minskade utrymmet för hennes lungor, ökade trycket på hennes blodkärl och pressade hennes nedre revben mot levern.

Bild på kvinnokropp med och utan snörliv

Från naturvetenskapligt håll hade åsikten framförts, konstaterade Curt Wallis, att damernas användning av snörliv kunde förklaras av arternas olikheter under kampen för tillvaron. Flera darwinister trodde sig nämligen veta att människan i det här fallet var styrd av naturens principer; hon framhöll helt enkelt vissa egenskaper hos sig själv för att attrahera det motsatta könet och i förlängningen förbättra sina möjligheter att bli gift.

En obenägenhet hos kvinnan att göra sig av med sin korsett bottnade alltså i en närmast biologisk instinkt att förstärka sin anatomiska profil med en smal midja. På samma sätt hade de preussiska officersrockarnas vidd över skuldrorna sitt ursprung i en inre drift hos mannen att betona en av manskroppens karaktäristika: de breda axlarna.

I darwinisternas värld var med andra ord modet underkastat naturens lagar, men riktigt så långt ville inte Curt Wallis gå. Han påpekade att snörliv först börjat användas vid de europeiska hoven under 1500-talet, och med de politiska förändringar som nu skedde i det svenska samhället såg han stora möjligheter för kvinnor att vinna striden mot snörlivet.

När kvinnorna väl trängde in på samhällslivets olika områden skulle det bli omöjligt för dem att behålla snörliven som begränsade deras rörlighet och nedsatte deras hälsa. En dräktreform gagnade nog framför allt kvinnor i de lägre samhällsklasserna och, påpekade Curt Wallis, det var ju känt sedan länge att alla moden spreds uppifrån och ned. Han hoppades därför att societetens damer skulle ta ett moraliskt ansvar och föregå med gott exempel.

Trots sitt starka engagemang för reformer av de kvinnliga klädesplaggen blev Curt Wallis aldrig medlem av Dräktreformföreningen. Det var nämligen mot stadgarna. Vid ett par tillfällen diskuterade styrelsen om även intresserade män – flera läkare ville gärna delta i reformarbetet – skulle kunna teckna medlemskap i föreningen, men slutsatsen blev alltid den att kampen mot modeslaveriet och korståget mot korsetten måste ledas av de förslavade och att en förening som verkade för reformer av kvinnodräkten därför endast skulle bestå av kvinnor.

Följaktligen fick Curt Wallis nöja sig med att stödja Dräktreformföreningens verksamhet på andra sätt. Den i familjen som istället blev medlem och trogen betalade in avgiften på en krona varje år var Maria Augusta Wallis (1819–1898), hans mor.

Publicerat av

Henric Bagerius

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *