Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen

Märta Jörgensen – trädgårdslärare med nationalromantiska tankar

I april 1902 bildades Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen av Märta Palme, trädgårdslärare vid folkskoleseminariet i Falun, och ett trettiotal kvinnor på orten tecknade medlemskap och lovade att på olika sätt sprida föreningens idéer i sin bekantskapskrets.

Men Märta Palmes ambitioner var större än så. Hon hoppades på en nationell uppslutning, och de närmaste åren arbetade hon intensivt för att få ut sitt budskap. Sensommaren 1902 gifte hon sig med Georg Jörgensen (1868–1949), son till trädgårdsmästaren på Tullgarns slott, men hon fortsatte att undervisa i trädgårdslära på folkskoleseminariet och lyckades utverka att de kvinnliga seminaristerna på sina slöjdlektioner fick sy antingen en dräkt från sin hembygd eller föreningens allmänna modell.

Vintern 1903 utvecklade Märta Jörgensen, som hon nu hette, sitt dräktreformatoriska program i den tunna skriften Något om bruket af nationaldräkter. Här gick hon till storms mot ”det utländska tyranniet” i klädmodet och frågade sig hur intelligenta svenska kvinnor kunde finna sig i att slava under ett utländskt ok.

Varför vågade de inte slå sig fria och släppa fram svenskarnas egen smak och individualitet? Allt detta fanns ju i landskapens, häradernas och socknarnas dräkter. Det gjorde Märta Jörgensen upprörd att den nationalklädda allmogen möttes av nedsättande blickar och ord när den var på besök i städerna. Inte undra på att folket på landsbygden alltmer sällan använde en dräkt ”som utmärker deras samhällsställning och hembygd”, hur bekväm och ändamålsenlig den än var:

”Helt annorlunda skulle det nog vara, om både den ene och den andre i ord och handling ådagalade, att han i allmogedräkterna lika mycket såge det svenska som det ”bondska”, lika mycket det praktiska som det ”lantliga” och följaktligen ej i deras ursprung funne ett hinder för deras lämplighet även som stadsdräkt. Då skulle säkert denna allmoge, som nu till följd av ovannämnda missförhållande ogärna bär den fäderneärvda dräkten, icke längre blygas att bruka den utan i medvetandet av att därvid vara i sin fulla rätt utan tvekan bibehålla densamma.”

Den enda befogade invändningen mot att nationaldräkterna återupplivades var enligt Märta Jörgensen att grunden för en dräktreform borde vara en strävan efter individualitet i klädseln. Så hade det också låtit i debatten som följde på Gustaf Frödings reformförslag några år tidigare. Nationaldräkterna gav inte särskilt stort utrymme för egen kreativitet, men det såg inte Märta Jörgensen som något problem. Långt ifrån alla kvinnor hade ju ett utpräglat smaksinne; generellt sett var den konstnärliga bildningen bland svenskorna låg och många behövde därför hjälp när det skulle väljas färger, tyger och snitt. Individualitet i all ära, men fortfarande fanns det ett behov av stilbildande moden. Och så länge de svenska kvinnorna behövde förebilder för sin dräkt, borde dessa sökas i Sverige och inte i Frankrike.

Nationaldräktsföreningen tycks ha varit som störst runt 1910. Den hade då knappt tvåhundratjugo medlemmar. Ett trettiotal bodde i Falun där Märta Jörgensen verkade, och nästan lika många fanns i Norrköping där hon var född och hade en del släktingar. Övriga medlemmar var spridda över landet, även om många kom från orter i Dalarna. Märta Jörgensen hade också fått en del kvinnor i Stockholm med omnejd att teckna medlemskap.

Efter unionsupplösningen hösten 1905 gick en våg av nationalism genom det svenska samhället, och engagemanget för en nationaldräktsreform måste ses i ljuset av den. Överallt talades om en försvenskning av människors levnadsvanor, och runtom i landet märktes en vurm för hembygden. Hemmen skulle prydas av svenska möbler, gardiner och mattor, och en strävan efter enkelhet och äkthet gjorde det mesta av gammal allmogekultur populärt.

Men allmänhetens engagemang för nationaldräktsreformen svalnade ändå snabbt, och några år in på 1910-talet kämpade Märta Jörgensen och hennes förening i motvind. Första världskriget gav visserligen ny låga åt den svenska nationalismen, men intresset för nationaldräkter var svalt och när kriget upphörde hade verksamheten i Nationaldräktsföreningen nästan upphört helt.

Märta Jörgensen höll troget fast vid tanken på sin reform, och fram till sin död i januari 1967 bar hon olika varianter av föreningens allmänna dräkt. Hennes modeller föll dock snart i glömska. Det var först under gröna vågen på 1970-talet som intresset för hennes högtidsdräkt väcktes på nytt, och sedan drottning Silvia burit den på Sveriges första nationaldag den 6 juni 1983 har den blågula dräkten – numera kallad Sverigedräkten – kommit att betraktas som landets officiella

Övre bilden: Fotografi av Märta och Georg Jörgensen från 1902. Fotografen är Märta Bohman, och fotografiet finns bland Ingrid Bergmans papper på Dalarnas museum.  Bilden är beskuren.

Nedre bilden: Kronprinsessan Victoria på väg till nationaldagsfirandet på Skansen, klädd i Sverigedräkten. Fotograf: Bengt Nyman. Källa: https://www.flickr.com/photos/bnsd/4679754892/

 

 

Publicerat av

Henric Bagerius

3 reaktioner till “Märta Jörgensen – trädgårdslärare med nationalromantiska tankar”

  1. Hej!
    Vad intressant!
    Märta var min farmors mamma och hon bodde periodvis med min farmor och min pappa i Örebro.
    Jag har mycket material (dräktdelar, foton, berättelser) efter Märta och har i alla år tänkt jag skulle ta tag i allt mitt material och forska vidare på detta.
    Vad är vad i denna blandning av kvinnlig frigörelse, smått unken nationalromantik, dåtid, samtid, dräkten idag, dräkten då osv.
    Så stötte jag på din blogg här, perfekt.
    Tack för info och spännande inlägg. Ser fram emot boken!

    1. Tack! Och vad kul att en ättling till Märta Jörgensen gett sig tillkänna.Om det är möjligt tar jag gärna del av det material som du har. Nationaldräktsföreningen är inte särskilt väl dokumenterad, och all tillgänglig information om Märta Jörgensens och föreningens verksamhet är därför välkommen.

      Allt gott,
      Henric

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *